Hållbar förvaltning av externa fiskeflottor

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) 2017/2403 – hållbar förvaltning av externa fiskeflottor

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

• Den förstärker kontrollerna av fiskeverksamhet, främst genom att bevilja tillstånd till fiskefartyg från EU som fiskar i vatten utanför EU.
• Den genomför några av tillstånden till EU-flaggstater enligt EU:s bilaterala fiskeavtal eller reglerna för regionala fiskeriförvaltningsorganisationer.
• Förordningen stärker också målen för den gemensamma fiskeripolitiken när det gäller hållbart fiske, kontroll och EU:s regler om att ta itu med olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske).

VIKTIGA PUNKTER

Fisketillstånd

Alla EU-fartyg som fiskar utanför EU:s vatten ska erhålla tillstånd från det EU-land där det är registrerat (”flaggstat”). För att tillstånd ska beviljas måste ett antal gemensamma kriterier för berättigande uppfyllas, däribland

• administrativa upplysningar om fartyget, dess ägare och befälhavaren,
• ett unikt fartygsnummer tilldelas fartyget av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) när så krävs enligt EU-rätten,
• en giltig fiskelicens,
• bevis för att fiskefartyget inte finns upptaget i någon förteckning över IUU-fartyg som antagits av en regional fiskeriförvaltningsorganisation och/eller av EU.

Under hela giltighetsperioden måste den berörda flaggstaten regelbundet kontrollera om fartyget uppfyller villkoren för tillståndet.

Den måste också kontrollera att verksamhet som bedrivs i vatten tillhörande en kuststat som inte är ett EU-land har beviljats tillstånd av kuststaten i fråga, efter att en vetenskaplig utvärdering som visar att de planerade fiskeinsatserna är hållbara har genomförts och validerats.

EU-fartygen ska fiska av det överskott som fastställts av denna kuststat, eller, när det gäller långvandrande arter, respektera de regler som fastställts för dessa arter på regional nivå.

Omflaggning

Ett fartyg som har avförts från EU-registret för att omregistreras i ett land utanför EU under den femårsperiod som föregick inlämnandet av ansökan om fisketillstånd – och som därefter återinförts i EU-registret – får endast beviljas tillstånd om det berörda EU-landet har verifierat att fiskefartyget inte bedrivit IUU-fiske eller bedrivit verksamhet i ett icke-samarbetande land eller i ett tredjeland som identifierats som ett land som tillåter ohållbart fiske.

Offentligt register

Ett EU-omfattande elektroniskt register över fisketillstånd kommer att inrättas, och en del av detta kommer att vara åtkomligt för allmänheten. Den offentliga delen kommer att innehålla information om fartygs namn, IMO-nummer, målarter och fiskezon.

EU har för närvarande en databas där alla fiskefartyg som för ett EU-lands flagg, och som är registrerade i ett EU-territorium, måste registreras.

Vilken period gäller förordningen för?

Den har gällt sedan den 17 januari 2018.

BAKGRUND

Mer information finns här:

• Fiske utanför EU (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/2403 av den 12 december 2017 om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008 (EUT L 347, 28.12.2017, s. 81).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1026/2012 av den 25 oktober 2012 om vissa åtgärder i syfte att bevara fiskbestånd i fråga om länder som tillåter ohållbart fiske (EUT L 316, 14.11.2012, s. 34).

Rådets förordning (EG) nr 1224/2009 av den 20 november 2009 om införande av ett kontrollsystem i gemenskapen för att säkerställa att bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs, om ändring av förordningarna (EG) nr 847/96, (EG) nr 2371/2002, (EG) nr 811/2004, (EG) nr 768/2005, (EG) nr 2115/2005, (EG) nr 2166/2005, (EG) nr 388/2006, (EG) nr 509/2007, (EG) nr 676/2007, (EG) nr 1098/2007, (EG) nr 1300/2008, (EG) nr 1342/2008 och upphävande av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1627/94 och (EG) nr 1966/2006 (EUT L 343, 22.12.2009, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Senast ändrat 23.10.2018