Samarbete mellan nationella myndigheter om konsumentskyddslagstiftningen

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Förordning (EU) 2017/2394 – samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen

VILKET SYFTE HAR FÖRORDNINGEN?

Syftet med förordningen är att skydda konsumenterna mot gränsöverskridande överträdelser av EU:s konsumentlag genom att modernisera samarbetet mellan de berörda nationella myndigheterna i EU, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) och deras samarbete med Europeiska kommissionen.

De nya reglerna bidrar till att öka konsumenternas och företagens förtroende för e-handel inom EU.

Den upphäver och ersätter förordning (EG) nr 2006/2004 från den 17 januari 2020.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Förordningen omfattar 26 EU-lagar som skyddar konsumenternas intressen som finns angivna i bilagan (nya kan läggas till i framtiden för att utvidga förordningens tillämpningsområde till nya lagstiftningsområden) och gäller vid eventuella överträdelser av dessa lagar.

Dessa överträdelser kan vara

överträdelser inom EU: där konsumenterna bor i ett annat EU-land än det där
- överträdelsen ägde rum,
- den ansvariga näringsidkaren är baserad,
- där relevanta bevis eller tillgångar finns;
utbredda överträdelser: en handling eller en underlåtenhet i strid med EU:s konsumentskyddslag som skadar eller sannolikt kommer att skada konsumenternas kollektiva intressen i minst 2 andra EU-länder än det land där
- den härstammade eller ägde rum,
- den näringsidkare som ansvarar för den är baserad,
- där beviset eller tillgångarna hos den berörda näringsidkaren finns;
alla handlingar eller försummelser som strider mot EU:s lagstiftning om konsumentskydd som skadar eller sannolikt kommer att skada konsumenternas kollektiva intressen och som har gemensamma egenskaper, inklusive
- samma olagliga verksamhet,
- samma intressen överträds,
- som förekommer samtidigt,
- begås av samma näringsidkare, i minst 3 EU-länder;

utbredda överträdelser med en EU-dimension: de berörda konsumenterna bor i minst två tredjedelar av EU-länderna, som representerar minst två tredjedelar av EU:s befolkning.

Överträdelsen kan vara en handling eller en försummelse, och kan ha upphört innan verkställigheten startas eller avslutas.

Behöriga myndigheter

Varje EU-land måste utse och tillhandahålla resurser för

ett enda sambandskontor med ansvar för samordningen av utrednings- och verkställighetsåtgärder och för att säkerställa ett effektivt samarbete,
en eller fler behöriga myndigheter som ansvarar för tillämpningen av förordningen.

EU-länderna kan också involvera utsedda organ för att vid behov samla in information om en överträdelse eller vidta verkställighetsåtgärder, enligt vissa villkor i förordningen.

I förordningen anges de behöriga myndigheternas minsta undersöknings- och verkställighetsbefogenheter, inklusive befogenhet att få en näringsidkare att upphöra med en överträdelse eller att tillhandahålla rättsmedel för de drabbade konsumenterna.

Dessutom kommer myndigheterna att kunna

begära information från domänregistratorer och banker för att identifiera ansvariga näringsidkare,
genomföra provköp (”mystery shopping”) för att kontrollera geografisk diskriminering eller försäljningsvillkor (t.ex. återkallningsrättigheter),
begära att innehåll på nätet tas bort om det behövs.

Ömsesidigt bistånd

För överträdelser inom EU, föreskrivs i förordningen rutiner för begäran om upplysningar och för verkställighetsåtgärder från ett EU-land till ett annat.

Myndigheterna måste svara på begäran om information inom 30 dagar, om inte annat överenskommits, och måste vidta lämpliga genomförandeåtgärder utan dröjsmål och normalt inom 6 månader. Förordningen omfattar även villkoren för när en sådan begäran får avvisas.

Samordnade insatser

Om det finns en rimlig misstanke om en utbredd överträdelse, måste de berörda myndigheterna utan dröjsmål varna kommissionen, andra behöriga myndigheter och sambandskontor och inleda samordnade åtgärder där det överenskommits med en utsedd samordnare.

Kommissionen måste rapportera eventuella misstänkta överträdelser som den har blivit medveten om för de nationella myndigheterna. Vid misstanke om EU-omfattande överträdelse måste de nationella myndigheterna genomföra lämpliga undersökningar och inleda en samordnad åtgärd om sådana undersökningar bekräftar att det kan röra sig om en överträdelse. Samordnade åtgärder för att ta itu med utbredda överträdelser med EU-dimension måste alltid samordnas av kommissionen.

EU-länder kan vägra att delta i en samordnad åtgärd, till exempel om det redan finns rättsliga förfaranden eller om en utredning har visat att de faktiska eller potentiella effekterna av den påstådda överträdelsen är försumbar i det landet.

EU-omfattande verksamhet

Förordningen introducerar också ett nytt EU-täckande varningssystem, så att nya hot upptäcks snabbare. Detta nya varningssystem kombinerar det system som redan finns enligt förordningen om konsumentskyddssamarbete (Förordning (EG) nr 2006/2004) med ett mer omfattande utbyte av relevant och nödvändig information.

Dessutom har vissa externa organ (t.ex. konsument- och branschorganisationer, europeiska konsumentcentrum och utsedda organ som ges denna befogenhet av EU-länderna eller av kommissionen) kommer också att kunna utfärda varningar (”externa varningar”). Detta ökar intressenternas roll vid tillämpningen av konsumentskyddslagstiftningen.

Myndigheterna kan också besluta att genomföra marknadskontroller (”sweeps”)* för att upptäcka överträdelser, men dessa måste normalt samordnas av kommissionen.

Dataskydd

Myndigheterna får direkt begära relevanta uppgifter från tredje part i enlighet med direktiv 2000/31/EG (om e-handel) om de respekterar lagstiftningen om dataskydd (Förordning (EG) nr 45/2001 om Europeiska datatillsynsmannen, förordning (EU) 2016/679 – Allmänna dataskyddsbestämmelser (GDPR) och direktiv (EU) 2016/680 – Skydd av personuppgifter när de används av polis- och åklagarmyndigheterna).

VILKEN PERIOD GÄLLER FÖRORDNINGEN FÖR?

Den gäller från och med den 17 januari 2020.

BAKGRUND

Mer information finns här:

Samordnad tillämpning av konsumenträttigheter (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

Sweeps: samordnade utredningar av en konsumentmarknad.

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/2394 av den 12 december 2017 om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004 (EUT L 345, 27.12.2017, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmänna dataskyddsförordningen) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 2016/680 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (”förordningen om konsumentskyddssamarbete”) (EUT L 364, 9.12.2004, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

Senast ändrat 14.05.2018