Motverkan av företags skatteflykt

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv (EU) 2016/1164 – att förhindra företags skatteflykt

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Genom direktivet införs bestämmelser för att förhindra företags skatteflykt och därmed bemöta problemet med aggressiv skatteplanering på EU:s inre marknad.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

Direktivet gäller för alla skattebetalare som är föremål för bolagsbeskattning i ett eller flera EU-länder, däribland fasta driftställen i ett eller flera EU-länder för subjekt som är skattemässigt hemmahörande i ett land utanför EU.

Bekämpning av erodering av skattebasen och flyttning av vinster (BEPS)*

I direktivet fastställs bestämmelser mot skatteflykt på fyra särskilda områden för att bekämpa BEPS:

Räntebegränsningsregler: när multinationella företag artificiellt eroderar sin skattebas genom att betala överdrivet stora räntebetalningar till anknutna företag i lågskattejurisdiktioner. Direktivet syftar till att avskräcka företag från dessa metoder genom att begränsa det räntebelopp som en skattebetalare har rätt att dra av under en skatteperiod. Det maximala avdragsgilla räntebeloppet fastställs till max 30 % av skattebetalarens vinst före ränta, skatt, avskrivning (ett mått på hur mycket värdet på en tillgång har förbrukats vid en viss tidpunkt) och nedskrivning (utspridning av betalningar över flera perioder).
Regler för utflyttningsbeskattning: när skattebetalare försöker minska sitt skattepliktiga underlag genom att överföra sin skatterättsliga hemvist eller sina tillgångar till en lågskattejurisdiktion, enbart med aggressiv skatteplanering som syfte. Syftet med regler för utflyttningsbeskattning är att förhindra att skattebasen i det ursprungliga EU-landet eroderas då tillgångar av högt värde överförs med oförändrat ägarskap, till en plats utanför det landets skattejurisdiktion. Direktivet ger skattebetalarna möjlighet att skjuta upp betalningen av skattebeloppet över fem år och göra delbetalningar, men bara om överföringen äger rum inom EU.
Allmän regel mot missbruk: denna regel syftar till att täcka luckor som kan finnas i ett lands särskilda regler mot missbruk i form av skatteflykt och ger skattemyndigheterna befogenhet att neka skattebetalare att använda skatteflyktsarrangemang. Direktivets allmänna regel mot missbruk gäller för arrangemang som inte är genuina i den meningen att de inte inrättas av giltiga kommersiella skäl som återspeglar den ekonomiska verkligheten.
Regler om utländska kontrollerade bolag (CFC): för att minska sitt allmänna skattepliktiga underlag kan bolagsgrupper flytta över vinster till kontrollerade dotterbolag i lågskattejurisdiktioner. Genom CFC-reglerna omfördelas inkomsten för ett lågtaxerat kontrollerat utländskt dotterbolag till dess högre taxerade moderbolag. Till följd av detta debiteras moderbolaget skatt på sin inkomst i sitt hemvistland.

Ändringsdirektiv (EU) 2017/952

Eftersom direktiv (EU) 2016/1164 endast gällde för hybrida missmatchningar* inom EU, antogs ett nytt direktiv (EU) 2017/952 vars tillämpningsområde utökades till att omfatta hybrida missmatchningar med länder utanför EU. Reglerna i det senare direktivet ersätter reglerna för hybrida missmatchningar i direktiv (EU) 2016/1164.

Regler om hybrida missmatchningar: när bolagsskatteskyldiga företag drar fördel av skillnader mellan nationella skattesystem för att minska sitt allmänna skattepliktiga underlag, till exempel genom dubbla avdrag (dvs. avdrag på båda sidor om gränsen) eller ett avdrag av inkomsten på ena sidan av gränsen utan att inkludera den på den andra sidan. För att neutralisera effekterna av arrangemang med hybrida missmatchningar, fastställs i direktivet regler varigenom en av de två jurisdiktionerna i en missmatchning bör neka avdrag för en betalning som leder till denna utgång.

VILKEN PERIOD GÄLLER DIREKTIVET FÖR?

Direktiv (EU) 2016/1164 har gällt sedan den 8 augusti 2016 och måste bli lag i EU-länderna senast den 31 december 2018.

Ändringsdirektiv (EU) 2017/952 har gällt sedan den 27 juni 2017 och måste bli lag i EU-länderna senast den 31 december 2019 (eller senast den 31 december 2021 när det gäller hybrida missmatchningar).

BAKGRUND

Direktivet bygger på handlingsplanen för rättvis och effektiv företagsbeskattning och är ett svar på slutförandet av projektet mot erodering av skattebasen och flyttning av vinster (BEPS) som genomförts av G20 och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD).

VIKTIGA BEGREPP

Erodering av skattebasen och flyttning av vinster (BEPS): skatteflyktsstrategier där luckor och bristande överensstämmelser i skattereglerna utnyttjas för att artificiellt överföra vinster till platser med låg eller ingen skatt.

Hybrid missmatchning: ett arrangemang där man utnyttjar skillnader mellan två eller flera länder i den skattemässiga behandlingen av instrument, företag eller överföringar.

HUVUDDOKUMENT

Rådets direktiv (EU) 2016/1164 av den 12 juli 2016 om fastställande av regler mot skatteflyktsmetoder som direkt inverkar på den inre marknadens funktion (EUT L 193, 19.7.2016, s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rådets direktiv (EU) 2017/952 av den 29 maj 2017 om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer (EUT L 144, 7.6.2017, s. 1).

Senast ändrat 07.11.2017