Allmän ram för EU-sanktioner

VIKTIGA PUNKTER

• EU inför sanktioner antingen på eget initiativ (autonoma sanktioner) och/eller för att genomföra resolutioner från FN:s säkerhetsråd. Sanktioner kan införas mot länder utanför EU, fysiska eller juridiska personer, grupper eller icke-statliga enheter som
  • inte respekterar internationell rätt eller de mänskliga rättigheterna,
  • för en politik eller vidtar åtgärder som inte är förenliga med rättsstatsprincipen eller de demokratiska principerna.
• Sådana sanktioner är förebyggande och icke-bestraffande instrument som är utformade för att EU snabbt ska kunna vidta åtgärder vid politiska utmaningar och politisk utveckling i enlighet med principerna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
• EU-sanktioner bör ses som en del av en mer omfattande politisk dialog. Restriktiva åtgärder ska utformas på ett sätt som minimerar konsekvenserna för den civila befolkningen. EU anser det därför lämpligt att ta itu med specifika situationer genom att införa riktade och differentierade sanktioner mot ett land eller en del av ett land, regeringsmedlemmar, enskilda personer, grupper eller enheter.

Gradvisa sanktioner

EU kan införa flera olika gradvisa sanktioner mot länder utanför EU, däribland följande:

• Diplomatiska sanktioner, såsom
  • utvisning av diplomater, inställda officiella besök,
  • tillfälligt upphävande av bilaterala eller multilaterala samarbeten med EU, samt
  • bojkotter av idrotts- eller kulturevenemang.
• Ekonomiska sanktioner, såsom
  • vapenembargo för militär utrustning som ingår i EU:s gemensamma militära förteckning,
  • restriktioner för import och export av varor som används både civilt och militärt (varor med dubbla användningsområden).

Restriktiva åtgärder kan omfatta följande:

• frysning av tillgångar och ekonomiska resurser som ägs eller styrs av berörda enskilda personer eller sammanslutningar (t.ex. kontanter, bankinsättningar, aktiekapital, aktier m.m.), som inte får göras tillgängliga, förflyttas eller säljas, och fast egendom, som inte får säljas eller hyras ut,
• ett viserings- eller reseförbud som hindrar enskilda från att resa in i EU,
• förbud av sektoriella åtgärder, till exempel för import eller export av vissa varor eller viss teknik.

Undantag kan göras när det handlar om export av varor som behövs för att uppfylla grundläggande behov (såsom livsmedel eller läkemedel).

Medlemsstaterna får även bevilja undantag från reseförbud (t.ex. för att tillåta en sanktionsbelagd regeringsmedlem från ett land utanför EU att delta i en FN-konferens som äger rum i den medlemsstat som beviljar undantaget).

Inverkan och effekter

Sanktioner ska ha politiska och ekonomiska effekter. De gäller för

• alla personer inom eller utanför EU:s territorium, oavsett om de är EU-medborgare eller inte,
• företag och organisationer som bildats enligt en medlemsstats lagstiftning (inbegripet filialer till EU-företag i länder utanför EU),
• regeringar, organisationer och icke-statliga enheter i länder utanför EU,
• affärsverksamhet som helt eller delvis utförts i EU.

Införande av ordningar för restriktiva åtgärder

Under 2018 och 2019 infördes tre ordningar för restriktiva åtgärder:

• Åtgärder mot användning och spridning av kemiska vapen genom antagande av beslut (Gusp) 2018/1544 och förordning (EU) 2018/1542.
• Åtgärder riktade mot de ansvariga för cyberattacker genom antagande av beslut (Gusp) 2019/797 och förordning (EU) 2019/796.
• Åtgärder riktade mot de ansvariga för olaglig borrningsverksamhet i östra Medelhavet genom antagande av beslut (Gusp) 2019/1894 och förordning (EU) 2019/1890.

Överträdelse av restriktiva åtgärder ingår nu i förteckningen över EU-brott

I november 2022 antog rådet beslut (EU) 2022/2332, där det fastslås att överträdelse av EU:s restriktiva åtgärder är ett brott som uppfyller kriterierna i artikel 83.1 i EUF-fördraget.