Hantera skuldtyngda finansinstituts problem

VIKTIGA PUNKTER

Banker i svårigheter – förebyggande

• Varje bank ska utarbeta en återhämtningsplan och lämna denna till sin nationella behöriga myndighet.
• Den nationella resolutionsmyndigheten ska också upprätta en resolutionsplan för den händelse att återhämtningen inte är effektiv och det är nödvändigt med omstrukturering (resolution).
• I båda planerna anges vilka åtgärder som ska vidtas om en bank hamnar i sådana svårigheter att det leder till konkurs.

Banker i en svår finansiell situation – tidigt ingripande

När en bank befinner sig i en svår finansiell situation har den nationella behöriga myndigheten befogenhet att ingripa, t.ex. genom att utse en tillfällig förvaltare av banken.

Banker på obestånd – omstrukturering (resolution)

• Om bankens nedgång fortsätter kan den nationella resolutionsmyndigheten använda ett antal olika omstruktureringsbefogenheter för att minimera kostnaden som skattebetalarna behöver betala för bankens fallissemang, däribland kräva att den privata sektorn ska bära de första kostnaderna.
• Denna skuldnedskrivningsmekanism (bail-in), som innebär en styrning i en annan riktning jämfört med det offentliga skuldnedskrivningsverktyget, skulle träda i kraft senast i januari 2016. Medlemsländerna kunde besluta att införliva skuldnedskrivningsverktyget i sina rättssystem före detta datum.
• Om en bank fallerar är det i första hand aktieägarna som får stå för omstruktureringskostnaderna. Sedan ombeds borgenärerna att bidra, och i sista hand icke garanterade insättare (med insättningar på över 100 000 euro). Genom ändringsdirektiv 2017/2399 harmoniserades bestämmelserna om rangordningen av bankkreditgivare genom att skapa en ny klass av underordnade prioriterade skulder som vid insolvens bör rangordnas före kapitalbasinstrument och efterställda skulder, men efter andra prioriterade skulder. Denna nya lagstadgade insolvensrangordning för underordnade prioriterade skulder syftar till att förbättra tillämpningen av skuldnedskrivningsverktyget när det gäller skuldinstrument som godtas för minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder. Det kommer också att bidra till genomförandet i EU av standarden för total förlustabsorberingskapacitet för globala systemviktiga finansinstitut.
• Aktieägarna och borgenärerna måste bidra till att täcka förlusterna för det institut som är på obestånd. De ska täcka förluster upp till minst 8 % av den totala skuld (i form av skulder eller förpliktelser) som den bank som genomgår en omstrukturering har. Om det fortfarande finns förluster som inte täcks kan resolutionsfonden (se nedan) ingripa. Andra befogenheter som nationella myndigheter har är t.ex. möjligheten att sälja det institut som genomgår omstrukturering eller att slå samman det med ett annat.
• För att genomföra den standard för total förlustabsorberingskapacitet som utarbetades av rådet för finansiell stabilitet i november 2015 infördes genom ändringsdirektiv (EU) 2019/879 nya regler om kreditinstituts och värdepappersföretags förlustabsorberings- och rekapitaliseringskapacitet.
• Genom ändringsdirektiv (EU) 2022/2556 anpassas bestämmelserna i direktivet, och flera andra relaterade direktiv, till kraven på IKT-risker för finansiella enheter i förordningen om digital operativ motståndskraft för finanssektorn, förordning (EU) 2022/2554 (se sammanfattning).

Nationella resolutionsfonder ska tillhandahålla finansiellt stöd till bankernas omstruktureringsplaner

Varje medlemsland måste inrätta en nationell resolutionsfond vilken på förhand ska finansieras av kreditinstituten och värdepappersföretagen som finns etablerade på dess territorium. Denna fond ska användas för omstruktureringen av en bank på obestånd.

Europeisk gemensam åtkomstpunkt

Genom ändringsdirektiv (EU) 2023/2864 införs en artikel i direktiv 2014/59/EU enligt vilken medlemsstaterna, från och med den 10 januari 2030, ska säkerställa att den relevanta enheten, vid offentliggörandet av reglerad information, samtidigt lämnar denna information till insamlingsorganet. De måste också underrätta Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten för att göra den tillgänglig i den europeiska gemensamma åtkomstpunkten, som inrättats genom förordning (EU) 2023/2859.

Fastställande av det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad basis

Genom ändringsdirektiv (EU) 2024/1174 införs regler som tillåter att resolutionsmyndigheterna fastställer det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder på konsoliderad basis, på vissa villkor. Syftet med detta är att minska risken för oproportionell, skadlig påverkan för vissa bankkoncernstrukturer, närmare bestämt de som verkar under ett moderbolag och vissa rörelsedrivande företagsstrukturer – ett scenario som har identifierats av Europeiska kommissionen. När resolutionsmyndigheten tillåter att en bankkoncern tillämpar denna konsoliderade behandling ska de mellanvarande dotterbolagen inte vara skyldiga att dra av sina individuella innehav i det interna minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder.

Samordning med försäkringsmyndigheter

Ändringsdirektiv (EU) 2025/1 inför nya krav i direktiv 2014/59/EU för att säkerställa informationsutbyte och samordning mellan resolutions- och tillsynsmyndigheter på försäkrings- och bankområdet. I synnerhet föreskrivs ett nära samarbete mellan dessa myndigheter vid utarbetandet av återhämtnings- och resolutionsplaner för enheter och koncerner som ingår i finansiella konglomerat och att de ska delta i resolutionskollegierna.

Genomförandeakter och delegerade akter

Mellan 2015 och 2024 antog kommissionen en rad genomförandeakter och delegerade akter med anknytning till direktiv 2014/59/EU. Bland dessa ingår

• delegerad förordning (EU) 2015/63 om
  • hur de bidrag som ska betalas av bankerna till resolutionsfonderna ska räknas fram och justeras efter institutens riskprofil och
  • vilken information som bankerna måste tillhandahålla för att deras bidrag till en resolutionsfond ska kunna räknas fram,
• delegerad förordning (EU) 2016/778 om
  • de omständigheter och villkor under vilka ett instituts återbetalning av bidrag till en resolutionsfond kan skjutas upp helt eller delvis,
  • de kriterier som används för att fastställa vilka av institutets aktiviteter, tjänster och transaktioner som är väsentliga för ekonomin, och
  • de kriterier som används för att fastställa affärsområden och kringtjänster,
• delegerad förordning (EU) 2016/860 som ytterligare specificerar de omständigheter där undantag från tillämpning av nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna är nödvändiga enligt artikel 44.3 i direktiv 2014/59/EU,
• genomförandeförordning (EU) 2016/911 om formen för och innehållet i beskrivningen av avtal om finansiellt stöd inom koncerner,
• Genomförandeförordning (EU) 2016/962 om enhetliga format, mallar och definitioner för behöriga myndigheters och resolutionsmyndigheters identifiering och överföring av information till Europeiska bankmyndigheten,
• delegerad förordning (EU) 2016/1075 om, bland annat, standarder för innehållet i återhämtningsplaner, resolutionsplaner och koncernresolutionsplaner,
• delegerad förordning (EU) 2016/1400 om de delar som minst måste ingå i omstruktureringsplaner och om minimiinnehållet i lägesrapporter om genomförandet av sådana planer,
• delegerad förordning (EU) 2016/1401 om standarder för metoder och principer för värdering av skulder som hänför sig till derivat,
• delegerad förordning (EU) 2016/1450 om kriterier som avser metoden för att fastställa minimikrav för kapitalbas och kvalificerade skulder,
• delegerad förordning (EU) 2016/1712 om standarder för information om finansiella avtal,
• delegerad förordning (EU) 2017/867 om klasser av arrangemang som ska skyddas vid en delvis egendomsöverföring,
• delegerad förordning (EU) 2018/344 om tekniska tillsynsstandarder som specificerar kriterier för metoder för värdering av skillnader i behandling i samband med resolution,
• delegerad förordning (EU) 2018/345 om tekniska tillsynsstandarder som specificerar kriterierna för metoden för att bedöma värdet av instituts eller enheters tillgångar och skulder,
• delegerad förordning (EU) 2019/348 om tekniska tillsynsstandarder som närmare anger kriterierna för bedömning av effekterna av ett instituts fallissemang på finansmarknader, andra institut och finansieringsvillkor,
• genomförandeförordning (EU) 2021/622 om tillämpningen av tekniska standarder för mallar, instruktioner och metoder för rapportering av minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder till Europeiska bankmyndigheten,
• delegerad förordning (EU) 2021/1118 om tekniska tillsynsstandarder som specificerar den metod som resolutionsmyndigheterna ska använda för att beräkna det krav som avses i direktiv 2013/36/EU och det kombinerade buffertkravet för resolutionsenheter på konsoliderad resolutionsgruppnivå, om resolutionsgruppen i sig inte omfattas av dessa krav enligt det direktivet,
• delegerad förordning (EU) 2021/1340 om tekniska tillsynsstandarder för fastställande av avtalsvillkor om erkännande av befogenhet att medge anstånd,
• delegerad förordning (EU) 2021/1527 om tekniska tillsynsstandarder för avtalsenligt erkännande av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter,
• delegerad förordning (EU) 2023/662 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/63 vad gäller metoden för beräkning av skulder som uppstår till följd av derivat,
• genomförandeförordning (EU) 2024/1618 om ändring av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2021/763 vad gäller tillsynsrapportering och offentliggörande avseende minimikravet för kapitalbas och kvalificerade skulder,
• delegerad förordning (EU) 2024/895 om ändring av delegerad förordning (EU) 2015/63 vad gäller beräkningen av kvalificerade skulder och vad gäller övergångsordningen.