Förorenande utsläpp från stora förbränningsanläggningar

Europeiska unionen (EU) har fastställda gränser för utsläpp av föroreningar från stora förbränningsanläggningar.

RÄTTSAKT

Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar).

SAMMANFATTNING

Direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) trädde i kraft 2011 och ersätter 7 tidigare lagar, däribland direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar.

Dess huvudsyfte är att minska skadliga industriutsläpp, i synnerhet genom bättre tillämpning av bästa tillgängliga teknik, vilket gynnar både medborgarhälsan och miljön.

Kapitel III i direktiv 2010/75/EU innehåller särskilda bestämmelser för förbränningsanläggningar. Det gäller för förbränningsanläggningar där den sammanlagda installerade tillförda effekten är 50 MW eller mer, oavsett vilken typ av bränsle som används.

Vissa typer av förbränningsanläggningar är undantagna från tillämpningsområdet. Exempel på sådana är:

• Anläggningar där förbränningsprodukterna används för uppvärmning, torkning etc.
• Efterförbränningsanläggningar som är avsedda att rena rökgaserna genom förbränning och som inte används som separata förbränningsanläggningar.
• Anordningar för regenerering av katalysatorer för katalytisk krackning.
• Anordningar för omvandling av vätesulfid till svavel.
• Reaktorer som används inom den kemiska industrin.
• Cowperapparater.

Regler om sammanlagda utsläpp

I lagen beskrivs regler för sammanlagda utsläpp. När t.ex. rökgaser från två eller flera separata förbränningsanläggningar släpps ut genom en gemensam skorsten, betraktas den kombination som dessa anläggningar utgör som en enda förbränningsanläggning och deras kapaciteter räknas samman vid beräkningen av den sammanlagda installerade tillförda effekten.

Gränsvärden för utsläpp

De gränsvärden för utsläpp från stora förbränningsanläggningar som beskrivs i bilaga V till direktivet är i allmänhet strängare än de i det tidigare direktivet 2001/80/EG. Det finns en viss grad av flexibilitet (nationell övergångsplan, undantag för anläggningar med begränsad livstid) för befintliga installationer. I bilaga V (del 1 och 2) fastställs utsläppsgränsvärdena för förbränningsanläggningar.

Fjärrvärmeverk

Fram till och med den 31 december 2022 får vissa förbränningsanläggningar undantas från skyldigheten att iaktta gränsvärdena för utsläpp (t.ex. om förbränningsanläggningens sammanlagda installerade tillförda effekt inte överstiger 200 MW, eller om anläggningen meddelades ett första tillstånd före den 27 november 2002).

Kontroll av utsläpp till luft

EU-länderna måste säkerställa att utsläpp till luft kontrolleras i enlighet med del 3 i bilaga V och att villkoren som beskrivs i installationens verksamhetstillstånd är helt uppfyllda. Installation och funktion hos automatisk kontrollutrustning omfattas av kontroll och årliga prov.

Geologisk lagring av koldioxid

I detta avseende ska verksamhetsutövarna vid alla förbränningsanläggningar med en nominell elektrisk effekt på 300 MW eller mer säkerställa att i) lämpliga förvaringsplatser finns tillgängliga, ii) transporten är tekniskt och ekonomiskt genomförbar, iii) det är tekniskt och ekonomiskt möjligt att eftermontera utrustning för koldioxidavskiljning.

Driftstörning eller haveri i reningsutrustningen

EU-länderna måste säkerställa att tillstånden som utfärdas av deras behöriga myndigheter innehåller villkor för om reningsutrustningen fungerar dåligt eller havererar. Om utrustningen havererar måste verksamhetsutövaren begränsa eller upphöra med driften om den normala driften inte kan återupptas inom 24 timmar, eller driva anläggningen med bränslen som förorenar mindre.

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Rådets beslut 2003/507/EG av den 13 juni 2003 om Europeiska gemenskapens anslutning till protokollet till 1979 års konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar angående minskning av försurning, övergödning och marknära ozon (EUT L 179, 17.7.2003).

Syftet med detta protokoll från 1979 är att få ner utsläppen av svavel, NOx, NH3 och VOC som orsakas av mänsklig aktivitet och kan skada miljön och människors hälsa genom processerna försurning, övergödning och bildning av marknära ozon till följd av långväga gränsöverskridande transporter.

Kommissionens rekommendation av den 15 januari 2003 om riktlinjer för medlemsstaterna vid utarbetandet av en nationell plan för utsläppsminskning i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar [delgivet med nr K(2003) 9] (2003/47/EG) (EUT L 16, 22.1.2003).

Senast ändrat den 11.08.2014