Konsumentinformation, ångerrätt och andra konsumenträttigheter

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

• Med vissa undantag, såsom hälso- och sjukvård och socialtjänst (och finansiella tjänster fram till juni 2026), omfattar direktiv 2011/83/EU ett brett spektrum av avtal som ingås mellan näringsidkare och konsumenter, bland annat köpeavtal³, tjänsteavtal⁴, avtal för digitalt innehåll online eller digitala tjänster samt avtal om tillhandahållande av vatten, gas, el och fjärrvärme.
• Direktivet gäller avtal som ingås på försäljningsställen och avtal som ingås utanför fasta affärslokaler (t.ex. i konsumentens hem) eller på distans (t.ex. online), samt avtal enligt vilka näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla en digital tjänst⁵ eller digitalt innehåll⁶ till konsumenten, och konsumenten tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla personuppgifter⁷.
• I direktivet fastställs också ytterligare informationskrav för leverantörer av marknadsplatser online när det gäller avtal som konsumenter ingår med leverantörer på marknadsplatsen. Dessutom fastställs bestämmelser om öppenhet och insyn i prisanpassningen och rangordningen av onlineerbjudanden och konsumenträttigheter när ”kostnadsfria” onlinetjänster används.

Informationskrav

• Innan ett avtal ingås måste näringsidkaren förse konsumenten med information som formuleras på ett tydligt och lättförståeligt sätt om t.ex.
  • näringsidkarens identitet och kontaktuppgifter,
  • produktens huvudsakliga egenskaper, och
  • de tillämpliga villkoren, inbegripet betalningsvillkor, leveranstid, avtalets fullgörande och löptid samt uppsägningsvillkor.
• I butiker måste information som inte redan framgår tillhandahållas.
• Informationskraven, särskilt de som gäller ångerrätten, är mer detaljerade för avtal som ingås på distans (t.ex. via internet, telefon eller postorder) samt för avtal som ingås utanför fasta affärslokaler (t.ex. då en försäljare besöker konsumentens hem).
• Det finns särskilda informationskrav för avtal som ingås på marknadsplatser online. Marknadsplatser online är skyldiga att
  • informera konsumenterna om huruvida tredjepartsleverantören är en näringsidkare eller icke-näringsidkare (konsument),
  • varna konsumenten om att EU:s konsumentskyddsregler inte kan tillämpas på avtal som ingåtts med icke-näringsidkare och
  • förklara vem som är ansvarig för fullgörandet av avtalet: tredjepartsnäringsidkaren eller själva marknadsplatsen online.
• Näringsidkare måste informera konsumenterna när priset har personanpassats på grundval av automatiserat beslutsfattande.

• Genom direktiv (EU) 2024/825 ändras direktiv 2011/83/EU och nya bestämmelser införs för att säkerställa att konsumenterna på försäljningsstället informeras om hållbarhet och reparerbarhet hos produkterna som de avser att köpa. Denna information är ämnad att hjälpa dem välja mer hållbara alternativ. Näringsidkare blir skyldiga att ge konsumenterna följande information före köp:
  • En påminnelse om den rättsliga överensstämmelsegarantin för varor och dess huvuddrag, inbegripet att dess varaktighet är minst två år, tydligt angiven med ett harmoniserat meddelande.
  • Om en tillverkare utan kostnad erbjuder en garanti för produktens hållbarhet som täcker hela varan och har en varaktighet på minst två år, och förutsatt att producenten meddelar näringsidkaren om detta, måste näringsidkaren informera konsumenten via den harmoniserade etiketten.
  • När det gäller digitalt innehåll och digitala tjänster ska en påminnelse om rättslig överensstämmelsegaranti visas.
  • En påminnelse om förekomsten av och villkoren för garantiservice och produktgarantier.
  • När det gäller varor som innehåller digitala element, digitalt innehåll och digitala tjänster ska minimiperioden under vilken tillverkaren eller leverantören tillhandahåller programvaruuppdateringar anges.
• När det gäller distansavtal innebär ändringsdirektiv (EU) 2024/825 att näringsidkare måste informera konsumenterna om betalnings- och leveransvillkor, inklusive miljövänliga leveransalternativ, och hur klagomål i tillämpliga fall hanteras.
• Europeiska kommissionen kommer att anta genomförandeakter som specificerar utformningen av och innehållet i de harmoniserade meddelanden och etiketter som används för att informera konsumenterna om deras rättigheter.

Finansiella tjänster till konsumenter

I ändringsdirektiv (EU) 2023/2673 införs bestämmelser om finansiella tjänster till konsumenter, bland annat vad gäller följande:

• Förhandsinformation som näringsidkare måste lämna till konsumenterna innan de undertecknar ett avtal. Konsumenterna måste få tillräckligt med tid för att ta in och förstå denna information, och jämföra den med andra produkter, så att de kan fatta ett välgrundat beslut. I detta avseende har medlemsstaterna möjlighet att införa strängare nationella bestämmelser.
• Konsumenternas rätt att begära mänsklig medverkan för att bättre förstå vad ett avtal innebär i förhållande till deras ekonomiska situation, om en näringsidkare använder onlineverktyg som t.ex. chattbotar.
• Kravet på medlemsstaterna att införa åtgärder som begränsar användningen av vilseledande gränssnitt (gränssnitt som lurar användarna att göra saker som de inte haft för avsikt att göra) i syfte att påverka konsumenternas val.
• Tillägg till direktiv 2011/83/EU av ett ”säkerhetsnät” för finansiella tjänster som är undantagna från annan lagstiftning i denna sektor eller endast delvis omfattas av den.

Ångerrätt

• Konsumenten kan frånträda distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler inom 14 dagar efter leverans av varorna⁸ eller ingående av tjänsteavtalet, med vissa undantag, utan någon förklaring eller kostnad. Det räcker att konsumenten fyller i en standardblankett från handlaren för utövande av ångerrätten. Om konsumenten inte informeras om sina rättigheter förlängs ångerfristen med 12 månader.
• Undantag görs i flera fall, t.ex. för varor som kan försämras eller bli för gamla, förslutna varor som öppnats av konsumenten och som av hälsoskydds- eller hygienskäl inte kan lämnas tillbaka samt hotellreservationer och biluthyrningstjänster som ska tillhandahållas en bestämd dag. Undantag görs också i vissa fall för avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium om utförandet har påbörjats. När avtalet har frånträtts måste konsumenten avstå från att använda det digitala innehållet eller den digitala tjänsten och från att göra dem tillgängliga för tredje part.
• I och med ändringsdirektiv (EU) 2023/2673 kan konsumenter tillämpa sin ångerrätt på alla avtal som ingåtts på distans, eftersom leverantörer måste se till att deras gränssnitt erbjuder en lättförståelig ångringsfunktion.

Inga omotiverade betalningsavgifter eller ytterligare kostnader

• Näringsidkare får inte ta ut avgifter från konsumenter för användningen av ett betalningsmedel som överstiger handlarens kostnader för användningen av detta betalningsmedel. Enligt betaltjänstdirektivet (direktiv (EU) 2015/2366 – se sammanfattning) är det i många fall fullständigt förbjudet att ta ut sådana avgifter.
• Då en konsument kontaktar en handlare via telefon för att ställa frågor eller framföra klagomål om det avtal som ingåtts ska denne inte betala mer än normaltaxan för telefonsamtal.
• Näringsidkare måste ha konsumentens uttryckliga samtycke när de erbjuder ytterligare betaltjänster. Förifyllda kryssrutor på en beställningsblankett får inte användas för att få konsumenten att köpa sådana tjänster.

Sanktioner

• Enligt direktiv 2011/83/EU ska EU-länderna införa effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner vid överträdelser av nationella bestämmelser som införlivar direktivet. Det innehåller även en förteckning över kriterier som ska tillämpas när dessa sanktioner åläggs.
• När medlemsstaterna, vid samordnade åtgärder mot allvarliga gränsöverskridande överträdelser, ska ålägga sanktioner i enlighet med förordning (EU) 2017/2394 (se sammanfattning), ska de se till att detta omfattar möjligheten att antingen ålägga böter genom administrativa förfaranden eller att inleda rättsliga förfaranden för åläggande av böter, eller bådadera, där det högsta bötesbeloppet uppgår till minst 4 % av näringsidkarens årliga omsättning i berörda medlemsstater. Om böter ska åläggas i enlighet med förordning (EU) 2017/2394, men inga uppgifter om näringsidkarens årliga omsättning finns tillgängliga, måste medlemsstaterna möjliggöra åläggande av böter med ett högsta belopp om minst 2 miljoner euro.