Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknandet av Avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen

(framlagt av komissionen)

MOTIVERING

Bakgrund till förhandlingarna

Förhandlingarna om ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, i syfte att bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen genomfördes av kommissionen efter att rådet givit sitt bemyndigande den 14 december 2000.

Kommissionen har till fullo iakttagit de förhandlingsdirektiv som fogades till rådets beslut, bland annat genom att beakta gemenskapens nu gällande regelverk och den kommande utvecklingen av det på området för samarbete.

Detta kommer särskilt till uttryck i artiklarna 7 och 25 i avtalet, där det anges att gynnsammare bestämmelser i bilaterala eller multilaterala avtal mellan avtalsslutande parter inte skall påverkas av avtalets bestämmelser.

Detta gäller även slutsatsen från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004, då följande överenskoms: "I fråga om avtalet om samarbete mot bedrägeri kommer båda sidorna att bevilja varandra fullt rättsligt samarbete och administrativt bistånd i fråga om kampen mot bedrägeri och annan olaglig verksamhet, bland annat brott mot tullagstiftningen och lagstiftningen om indirekt beskattning i samband med handel med varor och tjänster. Samarbetet i kampen mot penningtvätt kommer att förbättras väsentligt och särskilt även omfatta allvarliga fall av bedrägeri och smuggling".

Administrativt bistånd kommer att ges enligt de normer som fastställs i konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EGT C 24, 23.1.1998, s. 2), den s.k. Neapel II-konventionen. En förutsättning för rättsligt samarbete genom tvångsåtgärder (husrannsakan och beslag) är sådan "dubbel straffbarhet" som anges i artikel 31 i avtalet. Denna bestämmelse motsvarar artikel 51 i konventionen om tillämpning av Schengen avtalet (EGT L 239, 22.9.2000). Skulle kravet på dubbel straffbarhet för framställningar om husrannsakan och beslag komma att överges längre fram i Schengensamarbetet, kommer de nya Schengenbestämmelserna att vara tillämpliga fullt ut på de områden som omfattas av det nu framlagda avtalet. Enligt slutsatserna från det tidigare nämnda toppmötet har Schweiz i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket beviljats en övergångsperiod för godkännandet av kommande rgler på EU-nivå som gäller framställningar om husrannsakan och beslag, dock endast på området för direkt beskattning.

Samarbete i frågor som rör penningtvätt kommer att ges inom det materiella tillämpnings området för direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar (EGT L 166, 28.6.1991, s. 77), efter ändring genom direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, 28.12.2001, s. 76), i vars artikel 1 det hänvisas till begreppet allvarligt bedrägeri enligt definitionen i artikel 2 i konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (bedrägeri som är belagt med sanktioner som innebär frihetsberövande och som kan ge upphov till utlämning).

Bestämmelserna i avtalet

Avdelning I: Allmänna bestämmelser

* Artiklarna 1 och 2-"Syfte" och "tillämpningsområde"

I dessa artiklar definieras syftet och tillämpnings området för avtalet som omfattar administrativt bistånd och rättsligt samarbete för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen och vissa av medlemsstaternas finansiella intressen.

Vid tillämpningen av avtalet skall uttrycket "bedrägerier och annan olaglig verksamhet" avse alla brott mot skattelagstiftningen (mervärdesskatt och punktskatter) och tullagstiftningen (däribland smuggling), korruption, mutbrott och tvätt av vinning av sådan verksamhet som omfattas av avtalet, dock med förbehåll för artikel 2.3. Penningtvätt omfattas även om det påstådda brottet är straffbart med frihetsberövande på över sex månader, vilket bland annat innebär att skattefusk och professionell smuggling skall omfattas (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).

Hänvisningen till "varuhandel" i artikel 2.1 a första strecksatsen skall gälla oberoende av om varorna passerar den andra partens territorium (vid avsändande, mottagande eller transitering). Avtalets tillämpningsområde skall även omfatta brott mot skattelagstiftningen vid handel med såväl varor som tjänster. Uttrycket "handel" i artikel 2.1 a andra strecksatsen är inte beroende av om varorna passerar genom, eller om tjänsterna har någon förbindelse med, den andra partens territorium (avsändande, mål eller transitering) (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).

I artikel 2.2 anges att samarbete inte får avvisas enbart på den grunden att den anmodade partens lagstiftning inte innehåller samma rättsliga definition av sakförhållandena som den ansökande partens. Detta innebär att avtalets tillämpning i princip inte är underkastad regeln om dubbel straffbarhet (som endast skall tillämpas inom ramen för artiklarna 31 och 32 i avtalet) (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).

* Artikel 3- "Fall av mindre betydelse"

Syftet med denna artikel är att undvika att myndigheterna ställs inför ett alltför högt antal ansökningar som gäller mindre ärenden.

I artikeln återges innehållet i artikel 50.4 i konventionen om tillämpning av Schengen avtalet (EGT L 239, 22.9.2000, s. 19 - nedan "tillämpnings konventionen"). När det gäller rättsligt samarbete kommer dock artikel 50.4 i tillämpnings konventionen och artikel 3 i detta avtal inte längre att vara tillämpliga efter ikraftträdandet av protokollet av den 16 oktober 2001 till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater för Schweiz del, eftersom artikel 8 i det protokollet kommer att ersätta artikel 50 i tillämpnings konventionen. Protokollet kommer att träda i kraft i Schweiz senast på den dag då det träder i kraft i den femtonde av de stater som var medlemsstat i Europeiska unionen då rådet antog akten om upprättande av protokollet.

* Artikel 4- "Allmän ordning"

I denna artikel anges de relevanta skäl som sammanhänger med den allmänna ordningen i enlighet med samarbetsavtalen, däribland med artikel 2 b i Europarådets europeiska konvention om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (Strasbourg, 20.4.1959).

* Artikel 5-"Överlämnande av upplysningar och bevis"

Genom denna artikel medges utbyte mellan medlemsstaterna och med kommissionen av upplysningar och bevis som erhållits från Schweiz och vice versa genom sådant bistånd som föreskrivs i avtalet.

I artikel 5.1 hänvisas till den sekretessbestämmelse som tjänstemännen är bundna av. Artikel 5.2 gäller vidarebefordran av upplysningar och bevis som en ansökande part tagit emot genom bistånd av den anmodade myndigheten. Artikel 5.3 är avsedd att säkerställa effektiviteten i vidarebefordrande av upplysningar.

* Artikel 6-"Sekretess"

Denna artikel avser de sekretesskrav som den anmodade parten skall tillämpa vid handläggandet av ansökningar om bistånd.

Avdelning II: Bestämmelser om administrativt bistånd för skydd av ekonomiska intressen

* Artikel 7- "Förhållande till övriga avtal"- Genom avtalet mot bedrägerier upphävs inte tilläggs protokollet om ömsesidigt administrativt bistånd i tullfrågor (EGT L 169, 27.6.1997, s. 817) som fortfarande får tillämpas, särskilt för aspekter av tullväsendet som ligger utanför räckvidden för avtalet mot bedrägerier.

* Artiklarna 8 och 9- "Räckvidd" och "Behörighet"- Dessa artiklar i utkastet till avtal motsvarar artiklarna 1-3 och 8 i konventionen om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (EGT C 24, 23.1.1998, s. 2 - nedan "Neapel II").

Administrativt bistånd enligt avtalet motsvarar normerna i Neapel II så långt detta är tillämpligt. Detta inbegriper användningen av information för avtalets syften (se artikel 19 i avtalet). (Slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004.) Räckvidden för avtalet mot bedrägerier går utöver den rent tullrelaterade räckvidden för konventionen. Bestämmelserna i avtalet skall gälla under de nationella förfarandena inom ramen för de befogenheter som varje berörd myndighet tilldelas genom nationell lagstiftning, och de ändrar eller utvidgar inte dessa befogenheter.

* Artikel 10- "Proportionalitet" - Denna artikel är ett uttryck för samma strävan som den som ligger bakom artikel 3, men inom ramen för administrativt bistånd.

* Artikel 11- "Centralmyndigheter"

Denna artikel i utkastet till avtal överensstämmer med innehållet i artikel 5 i Neapel II och uppfyller kravet i förhandlingsdirektiven på ett klart fastställande av relevanta myndigheter på central nivå.

De centralmyndigheter som är behöriga att handlägga ansökningar om administrativt bistånd skall utses av varje avtalsslutande part.

* Artikel 12- "Framställningar om upplysningar"-, Artikel 13- "Fram ställningar om övervakning"- och Artikel 14-"Delgivning och överlämnande per" (14.1-2)

Dessa artiklar i utkastet överensstämmer med innehållet i artiklarna 10, 11 och 13 i Neapel II.

* Artikel 14.3 syftar till att säkerställa att mottagare av bidrag från gemenskaperna och uppdragstagare för gemenskaperna med hemvist i Schweiz får kontaktas direkt av den institution som tilldelat bidraget eller uppdraget och svara på ansökningar om handlingar och upplysningar som denna institution riktar till dem i samband med de berörda bidragen och uppdragen. I avsaknad av internationellt instrument som grund skulle troligen sådan överföring av upplysningar kunna komma att omfattas av vissa schweiziska bestämmelser om ekonomiskt spionage och skydd av affärshemligheter.

* Artikel 15- "Framställningar om utredningar"- och Artikel 16- "Närvaro av företrädare som utsetts av den ansökande avtalsslutande partens myndighet"

Dessa artiklar överensstämmer med innehållet i artikel 12 i Neapel II. Med uttrycket "använda alla utrednings möjligheter som det inhemska rättsväsendet tillåter" i artikel 15.2 avses användning av förhör, inspektioner och husrannsakan i lokaler och transportmedel, kopiering av handlingar, begäran om upplysningar och beslag av föremål, handlingar och värdesaker.

* Artikel 16 avser möjligheterna för utsedda företrädare att delta när begäran om bistånd verkställs och ta del av handlingar och föreslå frågor och undersöknings åtgärder i syfte att bidra till det ömsesidiga biståndets effektivitet och när så är lämpligt få tillgång till samma lokaler, handlingar och information som personalen på den anmodade myndigheten. (Slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004.)

* Artikel 17- "Samarbetsskyldighet"

Denna artikel motsvarar artiklarna 15 och 16 och ålägger ekonomiska operatörer i medlemsstaterna motsvarande skyldigheter i samband med undersökningar som genomförs av deras myndigheter.

* Artikel 18 - "Krav på utformning och innehåll för framställningar om bistånd"

Denna artikel överensstämmer med innehållet i artikel 9 i Neapel II.

* Artikel 19- "Användning av upplysningarna"

Denna artikel liknar artikel 11 i det tilläggsprotokoll om ömsesidigt bistånd i tullfrågor som avtalats med Schweiz (EGT L 169, 27.6.1997, s. 77) och är ett uttryck för en specialitets bestämmelse. Användningen av upplysningarna skall förbli begränsad till skyddet av de avtalsslutande parternas ekonomiska intressen i enlighet med artikel 2 (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).

* Artikel 20- "Bistånd på eget initiativ"

Denna bestämmelse är vidare formulerad än motsvarande bestämmelser i Neapel II.

* Artikel 21-23 -"Särskilda samarbetsformer"

Dessa artiklar överensstämmer med innehållet i några av artiklarna i avdelning IV i Neapel II. De har utformats så att de avtalsslutande parternas myndigheter efter eget skön kan besluta om de skall tillämpas.

* Artikel 24- "Uppbörd"

Denna artikel återger det väsentliga innehållet i artiklarna 6, 7, 10, 13 och 15 i direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar med avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder (EGT L 73, 19.3.1976, s. 18).

Avdelning III: Bestämmelser om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål för att skydda ekonomiska intressen

* Artikel 25- "Förhållande till andra avtal"

Grunden för denna artikel, de internationella instrumentens komplementaritet, är densamma som den för artikel 48 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet och artikel 1 i konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater av den 29 maj 2000 (EGT C 197, 12.7.2000, s. 1).

Med "multilaterala avtal mellan avtalsslutande parter" i artikel 25.2 i avtalet avses bland annat efter dess ikraftträdannde avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen ochy Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets deltagande i genomförandet, utvecklingen och tillämpningen av Schengenregelverket.

* Artikel 26- "Förfaranden där ömsesidig rättslig hjälp lämnas"

Denna artikel överensstämmer med innehållet i artikel 49 i tillämpningskonventionen och artikel 3 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.

Artikeln är nu inriktad på förfaranden där rättslig hjälp tillhandahålls (även i fråga om handlingar eller överträdelser som en juridisk person skulle kunna vara ansvarig för). Punkt 2 har behållits i syfte att utvidga de åtgärder som fastställs i konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (Strasbourg 8.11.1990) till att även gälla överträdelser som omfattas av avtalet mot bedrägerier.

* Artikel 27- "Överlämnande av framställningar"

I denna artikel behandlas överlämnande på ett flexibelt sätt som medger såväl centraliserat överlämnande av framställningar och direkt överlämnande till den verkställande myndigheten. Detta är särskilt lämpligt när det gäller Schweiz, där det finns två rättskipningsnivåer (en federal och en kantonal), vilket innebär att möjligheten till centraliserat överlämnande kan visa sig fördelaktig i vissa fall.

Ett direkt överlämnande av framställningar överensstämmer med artikel 6 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater och kommer att förhindra onödiga dröjsmål. Genom artikel 27.5 föreskrivs nödvändiga åtgärder för att identifiera behöriga centralmyndigheter.

* Artikel 28- "Överlämnande per post"

Denna artikel överensstämmer med innehållet i artikel 52 i tillämpningskonventionen och artikel 5 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.

* Artikel 29- "Interimistiska åtgärder"

Denna artikel motsvarar artikel 24 i andra tilläggs protokollet av den 8 november 2001 till Europarådets europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål (Strasbourg 20.4.1959). Punkt 2 motsvarar artikel 11 i konventionen om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (Strasbourg 8.11.1990).

* Artikel 30- "Närvaro av företrädare för den ansökande avtalsslutande partens myndigheter"

Denna artikel överensstämmer med artikel 4 i Europarådets europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål (Strasbourg 20.4.1959) och artikel 2 i andra tilläggs protokollet (Strasbourg, 8.11.2001) till Europarådets europeiska konvention om inbördes rättshjälp i brottmål. Den bygger också på artikel 12.2 i Neapel II. Syftet med artikeln är att underlätta verkställandet av framställningar om rättslig hjälp så att man kan undvika behov av ytterligare framställningar, vilket skulle få samarbetet att dra ut på tiden.

Som tidigare påpekats i fråga om administrativt bistånd (artikel 16) avser detta möjligheterna för den ansökande avtalsslutande partens myndigheter och utsedda företrädare att delta när en framställning om bistånd verkställs och ta del av handlingar och föreslå frågor och undersöknings åtgärder i syfte att bidra till det ömsesidiga biståndets effektivitet och när så är lämpligt få tillgång till samma lokaler, handlingar och information som personalen på den anmodade myndigheten. (Slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004.)

Genom artikeln föreskrivs dock ingen skyldighet för de anmodade myndigheterna att rikta en inbjudan till de ansökande myndigheterna att delta i verkställandet av de åtgärder som begärts i framställningen.

* Artikel 31- "Husrannsakan och beslag"

Rättsligt samarbete, inbegripet efterforskning och beslag, skall beviljas även när det gäller indirekt beskattning och smuggling. (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).

I artikel 31.1 a återges texten i artikel 51 a i tillämpningskonventionen.

Artikel 31.2 motsvarar gemenskapens normer mot penningtvätt enligt direktiv 91/308/EEG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar, efter ändring genom direktiv 2001/97/EG (EGT L 344, 28.12.2001, s.76), och andra protokollet till konventionen om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT C 221, 19.7.1997, s. 12). Framställningar om husrannsakan eller beslag i samband med brott som rör penningtvätt måste verkställas förutsatt att det påstådda brottet är straffbart med frihetsberövande på över sex månader enligt den anmodande och den anmodade partens lagstiftning. Detta innebär att skattefusk och professionell smuggling skall omfattas (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).

* Artikel 32- "Begäran om upplysningar om förbindelser med banker och finansiella institut"

Begäran om information gällande bankkonton och banktransaktioner samt begäran om övervakning av banktransaktioner skall behandlas i enlighet med de normer som fastställs i protokollet av den 16 oktober 2001 till konventionen om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater (EGT C 326, 21.11.2001, s. 1), inbegripet vid behov utan underrättelse till den person som utredningsåtgärderna gäller (slutsatserna från toppmötet mellan EU och Schweiz den 19 maj 2004).

* Artikel 33- "Kontrollerade leveranser"

Denna artikel har utformats i enlighet med artikel 12 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater.

* Artikel 34- "Överlämnande för förverkande eller återlämnande"

Denna artikel överensstämmer med artikel 8 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater.

* Artikel 35 - "Påskyndat förfarande för ömsesidig hjälp"

Denna artikel tar hänsyn till de förhandlings direktiv som rådet antog den 14 december 2000 om undvikande av alltför långa samarbets förfaranden. Texten överensstämmer helt med artikel 4.2-4 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater.

Med verkställande av framställningar om ömsesidig rättslig hjälp avses i artikel 35.1 även överlämnande av upplysningar och bevisning till den ansökande avtalsslutande partens myndighet.

* Artikel 36- "Användning av bevisning"

Denna artikel skall tolkas med fullständigt iakttagande av bestämmelserna om skydd av personuppgifter i gemenskapens regelverk och särskilt i enlighet med artikel 23 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater.

* Artikel 37- "Överlämnande på eget initiativ"

Denna artikel bygger på artikel 7 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan EU:s medlemsstater. Den ytterligare hänvisningen i utkastet till avtal av överlämnande av bevisning på eget initiativ förutsätter inte några väsentliga förändringar av de befintliga bestämmelserna, eftersom bevisvärdet självfallet kommer att fastställas enligt de straffprocessrättsliga bestämmelserna i det land där åtalet sker.

* Artikel 38-"Den anmodade avtalsslutande partens förfaranden"

Denna artikel motiveras av att enligt schweizisk rättspraxis ett främmande land som för civilrättslig talan i samband med brottmål kan nekas tillgång till handlingarna som part i civilprocessen om de schweiziska myndigheterna utöver dessa förhandlingar handlägger en begäran om ömsesidigt bistånd från en rättslig myndighet i samma främmande land som gäller samma fall (den schweiziska författningsdomstolens dom av den 5 juni 2001 i målet Abacha). Artikeln har utformats för att säkerställa att gemenskapen och medlemsstaterna kan utnyttja samtliga sina rättigheter som part i förhandlingar om de för civilrättslig talan i samband med brottmål i Schweiz.

Avdelning IV: Slutbestämmelser

* Artikel 39- "Gemensam kommitté"

Genom denna artikel inrättas en gemensam kommitté som skall förvalta avtalet, lösa tvister (artikel 40) och lämna rekommendationer om översyn av avtalet (artikel 42).

* Artikel 40- "Tvistlösning"

* Artikel 41- "Ömsesidighet"

Genom denna artikel fastställs att inga ensidiga åtgärder får vidtas utan föregående samråd med gemensamma kommittén.

* Artikel 42- "Översyn"

* Artikel 43- "Geografiskt tillämpningsområde"

Denna artikel överensstämmer med standardbestämmelserna i denna fråga. Kommissionen skall dock sända en vägledande förteckning till de schweiziska myndigheterna över de territorier där avtalet skall vara tillämpligt.

* Artikel 44- "Ikraftträdande"

Vad gäller förklaringar enligt artikel 44.3 kan självfallet endast gemenskapen lämna förklaringar i frågor som ligger inom gemenskapens behörighet och inga förklaringar avse relationerna mellan medlemsstaterna utan endast relationerna till Schweiz.

* Artikel 45- "Uppsägning"

I denna artikel behandlas möjligheten att säga upp avtalet.

* Artikel 46- "Giltighetstid"

I denna artikel anges att avtalet skall tillämpas på framställningar som rör olaglig verksamhet som ägt rum sex månader efter det att avtalet undertecknats.

* Artikel 47- "Utvidgning av avtalet till EU:s nya medlemsstater"

Denna artikel är utformad för att göra det lättare att utvidga avtalet till att även gälla de nya medlemsstaterna.

* Artikel 48- "Giltiga texter"

Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknandet av Avtalet om samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å den andra, i bekämpandet av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280 jämförd med första meningen i artikel 300.2 första stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [1], och

[1] EGT C[...] [...], s.[...]

av följande skäl:

(1) Efter bemyndigande av rådet den 14 december 2000 har kommissionen, på gemenskapens och dess medlemsstaters vägnar, förhandlat med Schweiziska edsförbundet om ett avtal om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar gemenskapens och dess medlems staters ekonomiska intressen, bland annat i fråga om mervärdesskatt och tullavgifter.

(2) Avtalet, som paraferades i Bryssel den 25 juni 2004, bör undertecknas med förbehåll beträffande dess ingående vid en senare tidpunkt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Rådets ordförande bemyndigas härmed att utse den person som skall ha befogenhet att på Europeiska gemenskapens vägnar underteckna avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om bekämpande av bedrägerier och annan olaglig verksamhet som skadar deras ekonomiska intressen samt den åtföljande slutakten med förbehåll för avtalets ingående vid en senare tidpunkt.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande