Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kroatien, å andra sidan

(framlagda av kommissionen)

MOTIVERING

Genom kommissionens meddelande av den 26 maj 1999 om stabiliserings- och associeringsprocessen med Bosnien och Hercegovina, Kroatien, Förbundsrepubliken Jugoslavien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Albanien [1] inrättades en ny ram för närmare förbindelser mellan EU och dessa länder. Dessa förbindelser skall utvecklas gradvis med beaktande av varje lands särskilda situation. Dessa nya förhållanden förutsätter ett vittomfattande partnerskap som bland annat skall bygga på ett nytt slags avtal, stabiliserings- och associeringsavtalen.

[1] KOM(1999) 235 av den 26.05.1999.

För att förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal skall kunna inledas måste landet i fråga uppfylla de relevanta politiska och ekonomiska villkoren. Den politiska utvecklingen i Kroatien efter parlaments- och presidentvalen i början av år 2000 markerade en ny start för de bilaterala förbindelserna och ledde till att kommissionen den 24 maj 2000 [2] antog en positiv rapport om möjligheten att inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Kroatien. I rapporten framhölls de uppmuntrande steg som den nya kroatiska regeringen tagit i riktning mot ett uppfyllande av de villkor som EU uppställt, och det bedömdes att Kroatien hade förmågan att fullgöra de skyldigheter som ett stabiliserings- och associeringsavtal skulle innebära. Kommissionen drog därför slutsatsen att villkoren för att inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Kroatien var uppfyllda.

[2] KOM(2000) 311 av den 24.05.2000.

Följaktligen antog kommissionen den 19 juli 2000 en rekommendation om inledande av förhandlingar. Rådet bemyndigade i sina slutsatser av den 20 november 2000 kommissionen att inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Kroatien på grundval av de överenskomna förhandlingsdirektiven.

Förhandlingarna inleddes av kommissionen den 24 november 2000 i anslutning till toppmötet i Zagreb. Efter tre officiella förhandlingsomgångar och flera möten om tekniska frågor avslutades förhandlingsprocessen i Zagreb den 11 maj 2001. Kommissionen förde förhandlingarna i nära samråd med den särskilda kommitté som inrättats av rådet för detta ändamål (COWEB). Stabiliserings- och associeringsavtalet paraferades av kommissionsledamot Christopher Patten och den kroatiska chefsförhandlaren Neven Mimica den 14 maj 2001.

Det stabiliserings- och associeringsavtal som paraferats med Kroatien är det andra i sitt slag. Ett liknande avtal har redan undertecknats med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Förhandlingarna med Kroatien har lett till ett avtal som följer samma struktur som det tidigare avtalet, men vissa delar av det har anpassats till Kroatiens speciella situation.

Det bör noteras att stabiliserings- och associeringsavtalet kommer att utgöra den första mer omfattande avtalsförbindelsen mellan Europeiska gemenskaperna och Kroatien. Förhandlingar om ett samarbetsavtal och ett transportavtal inleddes 1995 men slutfördes aldrig på grund av att de politiska förbindelserna mellan EU och Kroatien lades på is. För närvarande har de bilaterala förbindelserna följande form:

- Handeln regleras genom de autonoma handelsförmåner som gemenskapen ensidigt beviljat Kroatien genom rådets förordning (EG) nr 2007/2000 av den 18 september 2000, ändrad genom rådets förordning (EG) nr 2563/2000 av den 20 november 2000.

- Ett textilavtal, paraferat den 8 november 2000 och undertecknat den 17 maj 2001, tillämpas sedan den 1 januari 2001.

- En rådgivande arbetsgrupp för EU och Kroatien, inrättad i februari 2000, fungerar som forum för bilaterala diskussioner om tekniska frågor, i avsaknad av ett annat formaliserat organ.

Upprättandet av förbindelser med Kroatien genom ett stabiliserings- och samarbetsavtal kommer att medföra samarbete på många olika områden och bidra till landets integrering i de europeiska strukturerna. Avtalet har följande huvudsakliga beståndsdelar:

- Inrättande av en formaliserad ram för politisk dialog med Kroatien, både bilateralt och regionalt.

- Utvidgat regionalt samarbete.

- Främjande av ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser inför upprättandet av ett frihandelsområde för varor och tjänster efter en övergångsperiod på sex år räknat från avtalets ikraftträdande.

- Bestämmelser om rörlighet för arbetstagare, etableringsrätt, tillhandahållande av tjänster, löpande betalningar och rörlighet för kapital.

- Kroatiens åtagande att gradvis harmonisera sin lagstiftning med gemenskapens lagstiftning, särskilt på viktiga områden avseende den inre marknaden.

- Upprättande av vittgående förbindelser som omfattar alla områden av intresse för gemenskapen, även samarbete på området för rättsliga och inrikes frågor.

- Fullständig liberalisering av transittrafik på väg genom Kroatien och gemenskapen som helhet och utveckling av därtill hörande infrastruktur, genom ett särskilt protokoll om landtransport i vilket det beaktas att ett gällande transportavtal inte föreligger.

- Formalisering av gemenskapens ekonomiska och tekniska bistånd till Kroatien till stöd för genomförandet av vissa aspekter av avtalet.

- Inrättande av en särskild institutionell ram i form av ett stabiliserings- och associeringsråd som skall övervaka genomförandet av avtalet, en stabiliserings- och associeringskommitté och en parlamentarisk stabiliserings- och associeringskommitté.

Efter stabiliserings- och associeringsavtalets ikraftträdande kommer de mer gynnsamma handelsmedgivanden som beviljats genom rådets förordning (EG) nr 2007/2000 av den 18 september 2000 (ändrad genom rådets förordning (EG) nr 2563/2000 av den 20 november 2000) fortfarande att gälla.

Efter att förhandlingsprocessen slutförts föreslår kommissionen nu att rådet godkänner förhandlingsresultaten och inleder förfarandet för undertecknande och ingående av avtalet. I detta syfte lägger kommissionen fram följande två förslag, vilka utgör de rättsliga instrumenten för undertecknande och ingående av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien, å andra sidan:

i) Förslag till ett rådsbeslut om undertecknande av avtalet.

ii) Förslag till ett beslut av rådet och kommissionen om ingående av avtalet.

Förfarandena för undertecknande och ingående av avtalet är olika för de tre europeiska gemenskaperna (Europeiska gemenskapen, Europeiska atomenergigemenskapen och Europeiska kol- och stålgemenskapen):

a) Beträffande undertecknandet föreskrivs i artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget att ett separat beslut av rådet skall fattas när det gäller undertecknandet av avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar. Någon sådan rättsakt krävs inte enligt EKSG- och Euratomfördragen.

b) Beträffande ingåendet av avtalet gäller följande:

- Rådet ingår med Europaparlamentets samtycke avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar i enlighet med artikel 310 i EG-fördraget.

- Rådet godkänner avtalet på Europeiska atomenergigemenskapens vägnar i enlighet med artikel 101 andra stycket i Euratomfördraget, och avtalet ingås därefter av kommissionen.

- Kommissionen ingår, med rådets enhälliga samtycke och efter samråd med rådgivande kommittén, avtalet på Europeiska kol- och stålgemenskapens vägnar i enlighet med artikel 95 i EKSG-fördraget.

Mot bakgrund av det ovanstående föreslår kommissionen

- att rådet på Europeiska gemenskapens vägnar beslutar om undertecknande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Kroatien,

- att rådet på Europeiska gemenskapens vägnar ingår stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och Kroatien och ger sitt samtycke och godkännande till att Europeiska kol- och stålgemenskapen och Europeiska atomenergigemenskapen ingår avtalet.

Avtalet måste ratificeras av alla medlemsstater i Europeiska unionen för att kunna träda i kraft.

Förslag till RÅDETS BESLUT om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar av stabiliserings och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Kroatien, å andra sidan

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 310 jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen i detta,

med beaktande av kommissionens förslag [3], och

[3] EGT C ...

av följande skäl:

(1) Kommissionen bemyndigades den 20 november 2000 av rådet att inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien, å andra sidan.

(2) Dessa förhandlingar har slutförts och avtalet paraferades den 14 maj 2001.

(3) Handelsbestämmelserna i detta avtal är av undantagskaraktär och hänger samman med den politik som förs inom ramen för stabiliserings- och associeringsprocessen. De kommer inte att bli prejudicerande för Europeiska unionen när det gäller gemenskapens handelspolitik gentemot tredje land utöver länderna i västra Balkan.

(4) Avtalet bör därför, med förbehåll för att det eventuellt ingås vid en senare tidpunkt, undertecknas på Europeiska gemenskapens vägnar.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Enda artikel

Med förbehåll för att avtalet eventuellt ingås vid en senare tidpunkt bemyndigas rådets ordförande härmed att utse de personer som skall ha befogenhet att på Europeiska gemenskapens vägnar underteckna stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Kroatien, å andra sidan.

Utfärdat i Bryssel den

På rådets vägnar

Ordförande