►B

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2015/208

av den 8 december 2014

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 167/2013 vad gäller krav på fordons funktionssäkerhet för typgodkännande av jordbruks- och skogsbruksfordon

(Text av betydelse för EES)

(EGT L 042 17.2.2015, s. 1)

Officiella tidningen

  nr

sida

datum

►M1

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2016/1788 av den 14 juli 2016

  L 277

1

13.10.2016

►M2

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/829 av den 15 februari 2018

  L 140

8

6.6.2018

 M3

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2020/540 av den 21 januari 2020

  L 121

1

20.4.2020

►C1

Rättelse, EGT L 278, 14.10.2016, s.  52 (2015/208)

1.

bogseringsanordning : en del på traktorn vilken konstruerats för att utgöra en mekanisk förbindelse mellan en traktor och ett dragfordon för att traktorn ska kunna dras om den inte kan framdrivas av sig själv.

2.

olastad vikt i körklart skick : vikten på det olastade fordonet när det är klart att användas normalt, inklusive standardutrustning enligt tillverkarens specifikationer, kylvätska, smörjmedel, bränsle, verktyg och föraren (med uppskattad vikt på 75 kg), men utan valfria tillbehör.

3.

styrreglage : den del som direkt manövreras av föraren för att styra traktorn.

4.

styrkraft : den kraft som föraren utövar på styrreglaget för att styra traktorn.

5.

standardmonterade däck : den eller de typer av däck som tillhandahålls av tillverkaren för fordonstypen i fråga och som anges i informationsdokumentet enligt mallen i artikel 2 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/504 ( 1 ).

6.

standardmonterade band : den eller de typer av band som tillhandahålls av tillverkaren för fordonstypen i fråga och som anges i informationsdokumentet enligt mallen i artikel 2 i genomförandeförordning (EU) 2015/504.

7.

backspegel : varje anordning som är avsedd att inom det geometriskt definierade siktfältet som avses i punkt 5 i bilaga IX, ge tydlig sikt bakåt, vilket inom rimliga gränser inte blockeras av delar av traktorn eller av personer som befinner sig i traktorn.

8.

inre backspegel : en backspegel som är monterad inuti förarhytten eller traktorns karosseri.

9.

klass av backspegel : alla backspeglar som har en eller flera gemensamma egenskaper eller funktioner.

10.

lykta : en anordning som konstruerats för att belysa vägen eller avge en ljussignal.

11.

traktorns hjulbas eller fordonets hjulbas : avståndet mellan vertikalplanen som är vinkelräta mot traktorns eller fordonets längsgående mittplan och går genom traktorns eller fordonets axlar.

12.

lastat fordon : ett fordon som lastats med sin högsta tekniskt tillåtna lastade vikt.

13.

hytt : inneslutning av föraren som omger denne med ett fysiskt hinder och hindrar fri passage av omgivande luft in till förarens område.

1.1

varvtalsregulator : en anordning som används för att mäta och reglera motorns och/eller fordonets varvtal.

1.2

drivlina : en grupp av komponenter som genererar kraft och överför den till vägbanan, bland annat motor, transmission, drivaxlar, differentialväxlar och drivhjul eller drivband.

1.3

manipulering : ej godkända ändringar som kan leda till att funktionssäkerheten sätts på spel, särskilt genom att man ökar fordonets prestanda, och till miljöskador.

1.4

hastighetsbegränsande anordning : en anordning vars huvudsakliga funktion är att reglera bränsletillförseln till motorn för att begränsa fordonshastigheten till det fastställda värdet.

1.1

all utrustning som har till uppgift att ändra traktorns färdriktning.

Styrutrustningen kan omfatta styrreglaget, styrväxeln, de styrda hjulen och, om tillämpligt, särskild utrustning som genererar tilläggsenergi eller oberoende energi.

1.2

styrväxel : alla delar mellan styrreglaget och de styrda hjulen, med undantag av den särskilda utrustning som anges i punkt 1.3. Styrväxeln kan vara mekanisk, hydraulisk, pneumatisk, elektrisk eller en kombination av några av dessa.

1.3

särskild utrustning : den del av styrutrustningen med vilken tilläggsenergi eller oberoende energi alstras. Tilläggsenergi eller oberoende energi kan alstras med ett mekaniskt, hydrauliskt, pneumatiskt eller elektriskt system, eller med en kombination av några av dessa (till exempel med en oljepump, en luftpump eller ett batteri osv.).

1.4

partiell servostyrutrustning : den utrustning i vilken energin för de styrda hjulens riktningsändring erhålls både genom förarens muskelkraft och genom den särskilda utrustningen. Detta omfattar styrutrustningen, där styrkraften i regel endast erhålls av den särskilda utrustningen, men som vid fel i den särskilda utrustningen gör det möjligt för föraren att styra fordonet med muskelkraft.

1.5

servostyrutrustning : den utrustning i vilken energin för de styrda hjulens riktningsändring erhålls endast genom den särskilda utrustningen.

1.6

differentialstyrning : en styrmetod för hjul eller band där traktorns färdriktning bestäms genom att det skapas olika rotationshastigheter på vänster och höger hjul eller band.

1.7

styrda hjul :

4.

Tillverkarna kan välja att tillämpa antingen kraven i denna bilaga eller kraven i bilaga IV.

1.1

normalt tryck vid körning : det av tillverkaren angivna lufttrycket för däcken i kallt tillstånd plus 0,2 bar.

1.2

hastighetsmätare : den del av hastighetsmätarutrustningen som vid varje givet tillfälle visar fordonets hastighet för föraren.

1.1

referenspunkt för förarens ögon : det av konvention fastställda läget för traktorförarens ögon då dessa teoretiskt befinner sig vid samma punkt. Denna punkt befinner sig på det plan som är parallellt med traktorns längsgående mittplan och går genom sätets mittpunkt, 700 mm rakt ovanför skärningslinjen mellan detta plan och sätets yta och 270 mm i bäckenstödets riktning från vertikalplanet som går genom framkanten på sätets yta och är vinkelrätt mot traktorns längsgående mittplan (figur 1). Den sålunda bestämda referenspunkten gäller när sätet är obemannat och inställt i det mittläge som angetts av traktortillverkaren.

1.2

säkerhetsglas som krävs för förarens siktfält bakåt : allt glas som är placerat bakom ett plan som går genom referenspunkten för förarens ögon och vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan genom vilket föraren kan se vägen vid körning eller manövrering av fordonet.

2.1

Glasytor på fordon i kategori T ska uppfylla kraven i FN/ECE:s föreskrifter nr 43, som det hänvisas till i bilaga I till denna förordning, med undantag för bilaga 21 till de föreskrifterna.

2.2

Glasytor på fordon i kategori C ska uppfylla samma krav som gäller för motsvarande fordon i kategori T.

2.3

Installationer av säkerhetsglas på fordon i kategorierna T och C med en högsta konstruktionshastighet som överstiger 60 km/tim ska uppfylla kraven för fordon i kategori N i bilaga 21 till FN/ECE:s förskrifter nr 43, som det hänvisas till i bilaga I.

2.4

Installationer av säkerhetsglas på fordon i kategorierna T och C med en högsta konstruktionshastighet som inte överstiger 60 km/tim.

1.1

tvärplan : ett vertikalt plan vinkelrätt mot fordonets längsgående mittplan.

1.2

oberoende lyktor : lyktor som har skilda linser, skilda ljuskällor och skilda lamphus.

1.3

grupperade lyktor : lyktor som har skilda linser och skilda ljuskällor men gemensamt lamphus.

1.4

kombinerade lyktor : lyktor som har skilda linser, men gemensam ljuskälla och gemensamt lamphus.

1.5

flerfunktionslyktor : lyktor som har skilda ljuskällor (eller en enda ljuskälla som fungerar under olika förhållanden), helt eller delvis skilda linser och gemensamt lamphus.

1.6

lyktor med variabla lägen : lyktor som monterats på fordonet och som kan röra sig i förhållande till fordonet utan att demonteras.

1.7

helljusstrålkastare : lykta som används för att belysa vägen över en lång sträcka framför fordonet.

1.8

halvljusstrålkastare : lykta som används för att belysa vägen framför fordonet utan att orsaka onödig bländning eller onödigt obehag för mötande förare och andra trafikanter.

1.9

nedfällbar lykta : strålkastare som helt eller delvis kan döljas då den inte används. Detta kan åstadkommas med hjälp av ett rörligt skydd, genom förflyttning av strålkastaren eller på något annat lämpligt sätt. Termen infällbar används särskilt för att beskriva en nedfällbar lykta som kan fällas in i karosseriet.

1.10

dimstrålkastare : lykta som används för att förbättra belysningen av vägen i händelse av dimma, snöfall, kraftigt regn eller dammoln.

1.11

backlykta : lykta som används för att belysa vägen bakom fordonet och för att varna andra trafikanter för att fordonet backar eller ska börja backa.

1.12

körriktningsvisare : lykta som används för att visa andra trafikanter att föraren har för avsikt att ändra färdriktning åt höger eller vänster.

1.13

varningsblinkers : anordning som medger samtidig tändning av alla körriktningsvisare på traktorn för att fästa andra trafikanters uppmärksamhet på att fordonet tillfälligt utgör en särskild fara för dem.

1.14

stopplykta : lykta som används för att visa andra trafikanter bakom fordonet att fordonets rörelse framåt avsiktligt inbromsas.

1.15

lykta för bakre registreringsskylt : anordning som används för att belysa den plats som är avsedd för den bakre registreringsskylten. Den kan bestå av flera optiska komponenter.

1.16

främre positionslykta : lykta som används för att ange fordonets förekomst och bredd när detta betraktas framifrån.

1.17

bakre positionslykta : lykta som används för att ange fordonets förekomst och bredd när detta betraktas bakifrån.

1.18

dimbaklykta : lykta som används för att göra fordonet mer synligt bakifrån i tät dimma.

1.19

parkeringslykta : lykta som används för att dra uppmärksamheten till ett stillastående fordon i tättbebyggt område. Under sådana omständigheter ersätter den de främre och bakre positionslyktorna.

1.20

breddmarkeringslykta : lykta som är monterad på fordonets yttersta kant så nära fordonets topp som möjligt och som är avsedd att klart visa fordonets totala bredd. Denna ljussignal är för vissa fordon avsedd att komplettera fordonets främre och bakre positionslyktor genom att särskilt framhäva fordonets omfång.

1.21

arbetslykta : anordning för belysning av ett arbetsområde eller en arbetsprocess.

1.22

reflexanordning :

en anordning som används för att ange närvaron av ett fordon genom att återkasta ljus som avges av en ljuskälla som inte är ansluten till fordonet och där betraktaren befinner sig nära ljuskällan. I denna bilaga anses inte följande vara reflexanordningar:

1.23

sidomarkeringslykta : lykta som används för att ange närvaron av fordonet när det ses från sidan.

1.24

varsellykta : lykta som är riktad framåt och som används för att göra fordonet lättare synligt när det körs under dagtid.

1.25

kurvtagningslykta : lykta som används för att ge kompletterande belysning av den del av vägen som befinner sig nära fordonets främre hörn på den sida mot vilken fordonet ska svänga.

1.26

exteriör omgivningsbelysning : en lampa som ger extra belysning vid in- och ursteg ur fordonet och vid lastning.

1.27

manövreringslykta : lykta som används för att ge extrabelysning på fordonets sida som hjälp vid långsam manövrering.

1.28

justerbart framljussystem : belysningsanordning som typgodkänts enligt FN/ECE:s föreskrifter nr 123, som det hänvisas till i bilaga I, och som avger ljus med olika egenskaper för automatisk anpassning till olika användningsvillkor för halvljus (avbländningsljus) och, i förekommande fall, helljus (körningsljus).

1.29

den rätvinkliga projektionen av hela reflektoröppningen för helljusstrålkastare med reflektor, halvljusstrålkastare med reflektor och dimstrålkastare med reflektor eller på ett tvärplan för strålkastare med ellipsoid reflektor. Om lyktans lysande yta endast till en del sträcker sig över hela reflektoröppningen beaktas endast projektionen av denna del.

För halvljusstrålkastare begränsas den lysande ytan av den synliga ljus-/mörkergränsen på linsen. Om reflektorn och linsen är inställbara i förhållande till varandra ska medelinställningen användas.

1.30

den rätvinkliga projektionen av en lykta på ett plan som ligger vinkelrätt mot lyktans referensaxel och tangerar lyktans yttre ljusavgivande yta, varvid denna projektion avgränsas av kanterna på skärmar placerade i detta plan och som vardera tillåter endast 98 % av den totala ljusstyrkan att kvarstå i referensaxelns riktning för bakre positionslyktor och parkeringslyktor, och för helljusstrålkastare, halvljusstrålkastare och dimstrålkastare utan reflektor.

För en ljussignalanordning vars lysande yta antingen helt eller delvis omfattar den lysande ytan hos en annan funktion eller omfattar en icke-belyst yta, får den lysande ytan betraktas som den ljusavgivande ytan själv.

1.31

lysande yta i en reflexanordning, ljussignalanordning eller ljussignalfolie : såsom den angivits av den sökande under godkännandeförfarandet för reflexanordningarna, rätvinklig projektion av reflektorn i ett plan som är vinkelrät mot dess referensaxel och avgränsat av plan som tangerar de angivna yttersta delarna av reflektorns optiska system och är parallella med denna axel. För att bestämma anordningens nedre och övre kanter samt dess sidokanter ska endast horisontella och vertikala plan beaktas.

1.32

yttre ljusavgivande yta : den del av den genomskinliga linsens ytteryta som omsluter belysnings- eller ljussignalanordningen och gör det möjligt för den att avge ljus.

1.33

synlig yta : för en bestämd observationsriktning den rätvinkliga projektionen av antingen gränsen för den lysande yta som projiceras på linsens yttre yta eller den ljusavgivande ytan på ett plan som ligger vinkelrätt mot observationsriktningen och tangerar linsens yttersta punkt.

1.34

referensaxel : ljussignalens karaktäristiska axel bestämd av lykttillverkaren för användning som referensriktning (H = 0°, V = 0°) för fotometriska mätningar och vid montering av lyktan på fordonet.

1.35

referenscentrum : den av tillverkaren bestämda skärningspunkten mellan referensaxeln och den yttre ljusavgivande ytan.

1.36

vinklar för geometrisk synbarhet : de vinklar som bestämmer området för den minsta rymdvinkel inom vilken lyktans synliga yta ska vara synlig. Detta rymdvinkelsområde bestäms av segmenten i den sfär vars mittpunkt sammanfaller med lyktans referenscentrum och där ekvatorn är parallell med markytan. Dessa segment bestäms i förhållande till referensaxeln. De horisontella vinklarna β motsvarar längden och de vertikala vinklarna α motsvarar bredden.

1.37

yttersta kant :

det plan på vardera sidan om traktorn som är parallellt med traktorns längsgående mittplan och som tangerar dess yttersta punkt bortsett från projektionen

1.38

totalbredd : avståndet mellan de två vertikala plan som avses i definitionen av den yttersta kanten ovan.

1.39

enskild lykta :

1.40

två lyktor : en enda ljusavgivande yta i form av ett band eller en remsa som sitter symmetriskt i förhållande till fordonets längsgående mittplan och på båda sidorna sträcker sig till minst 0,4 m från fordonets yttersta kant, och är minst 0,8 mm lång. Belysningen av en sådan yta ska erhållas från minst två ljuskällor som placerats så nära dess ändar som möjligt. Den ljusavgivande ytan kan utgöras av ett antal bredvid varandra placerade element, förutsatt att projektionerna av de många enskilda ljusavgivande ytorna på ett tvärplan upptar minst 60 % av området för den minsta rektangel som omskriver projektionerna av de nämnda enskilda ljusavgivande ytorna.

1.41

avstånd mellan två lyktor som är riktade åt samma håll : avståndet mellan de rätvinkliga projektionerna på ett plan som är vinkelrätt mot riktningen i fråga av konturerna av de två lysande ytorna.

1.42

frivilligt : installationen av en ljussignaleringsanordning lämnas till tillverkarens gottfinnande.

1.43

funktionskontrollanordning : en ljus- eller ljudsignal eller någon likvärdig signal som visar att en anordning slagits på och om den fungerar korrekt.

1.44

färg på det ljus som anordningen avger : färgen på det ljus som avges enligt FN/ECE:s föreskrifter nr 48, som det hänvisas till i bilaga I.

1.45

reflexmärkning : en anordning som avses öka synligheten hos ett fordon när det betraktas från sidan eller bakifrån, och även framifrån i fråga om släpvagnar, genom att återkasta ljus som avges av en ljuskälla som inte är ansluten till fordonet och där betraktaren befinner sig nära ljuskällan.

1.46

kontrollampa : en signal som visar att en anordning slagits på, men inte om denna anordning fungerar korrekt eller inte.

1.47

bakre skylt för långsamma fordon : en triangelformig skylt med trubbiga hörn och ett karakteristiskt mönster klätt med reflekterande och fluorescerande material eller anordningar (klass 1), eller endast med reflekterande material eller anordningar (klass 2) (se t.ex. FN/ECE:s föreskrifter nr 69, som det hänvisas till i bilaga I).

1.48

par : uppsättning lyktor med samma funktion på fordonets vänster- och högersida.

1.49

H-plan : det horisontella plan som omfattar lyktans referenscentrum.

1.50

belysningsfunktion : ljus som avges av en anordning för att belysa vägen och föremål i fordonets rörelseriktning.

1.51

ljussignalsfunktion : ljus som avges eller reflekteras av en anordning för att ge andra trafikanter synlig information om fordonets närvaro, identifiering och/eller ändring av rörelseriktning.

1.52

ett eller flera element för synlig strålning som kan vara förbundna med ett eller flera genomskinliga höljen och med ett fäste för mekanisk och elektrisk anslutning.

En ljuskälla kan också bestå av det yttersta uttaget i en ljusledare, som en del av en belysnings- eller ljussignalsystemsfördelning som inte har en inbyggd yttre lins.

1.53

ljusavgivande yta : hos en belysningsanordning, en ljussignalanordning eller en reflektor, ytan som beskrivs av tillverkaren av anordningen i ritningen till ansökan om godkännande.

5.1

Belysnings- och ljussignalanordningarna ska vara monterade så att de under normala användningsförhållanden, och oavsett eventuell vibration som de kan komma att utsättas för, bibehåller de egenskaper som anges i punkterna 5.2–5.21 och 6 och tilläggen 1, 2 och 3, och gör det möjligt för fordonet att uppfylla kraven i punkterna 5.2, 5.4, 5.5, 5.7, 5.9, 5.10.1, 5.11.1, 5.11.2, 5.11.3.2, 5.17.1.1, 5.18.3 och 6. Det får i synnerhet inte vara möjligt att oavsiktligt ändra lyktornas inställning.

5.2

Fordon ska vara försedda med det fast anslutna hylsuttag som rekommenderas i ISO 1724:2003 (Elektriska anslutningar för fordon med 6 eller 12 volts elektriskt system gällande särskilt för personbilar och lätta släpvagnar eller husvagnar) eller ISO 1185:2003 (Elektriska anslutningar mellan dragande och dragna fordon med 24 volts elektriskt system och använda för internationella kommersiella transporter) eller både och om de har en koppling för släpfordon eller monterade maskiner. Fordon kan dessutom utrustas med en extra 7-stiftskontakt enligt ISO 3732:2003 (kontakter för elanslutning mellan dragande och dragna fordon – extra 7-polig kontakt av typen 12 S för fordon med en nominell matningsspänning på 12 V).

5.3

Helljusstrålkastare, halvljusstrålkastare och dimstrålkastare ska vara installerade så att en korrekt inställning av deras riktning lätt kan utföras.

5.4

För alla ljussignalanordningar ska lyktans referensaxel då lyktan är monterad på fordonet vara parallell med fordonets bärplan på vägen. Dessutom ska axeln vara vinkelrät mot fordonets längsgående mittplan i fråga om sidoreflexanordningar och parallell med detta plan i fråga om alla andra signalanordningar. I varje riktning ska en avvikelse på ±3° tillåtas. Dessutom ska alla särskilda monteringsinstruktioner som fastställts av tillverkaren iakttas.

5.5

Om det inte finns några särskilda anvisningar ska lyktornas höjd och inriktning kontrolleras med det olastade fordonet placerat på en plan, horisontell yta.

5.6

Om det inte finns några särskilda anvisningar ska de lyktor som bildar ett par

5.7

På traktorer med asymmetrisk yttre form ska kraven i punkt 5.6.1 och 5.6.2 uppfyllas så långt som möjligt. Dessa krav ska anses uppfyllda om avstånden från de två lyktorna till det längsgående mittplanet respektive till bärplanet på marken är desamma.

5.8

5.9

Den högsta höjden över markytan ska mätas från den synliga ytans högsta punkt och den lägsta höjden från dess lägsta punkt och i referensaxelns riktning.

Där den högsta och lägsta höjden över markytan klart uppfyller kraven i föreskrifterna behöver de yttersta kanterna hos någon yta inte fastställas.

Lyktor ska installeras så att fordonet överensstämmer med tillämplig lagstiftning i fråga om högsta tillåtna höjd.

5.10

I avsaknad av specifika instruktioner får inte en lyktas fotometriska egenskaper (styrka, färg synlig yta osv.) avsiktligt varieras under lyktans aktiveringstid.

5.11

Inget rött ljus, som kan ge upphov till förväxling, får avges i riktning framåt från en lykta och inget vitt ljus, som kan ge upphov till förväxling, får avges i riktning bakåt från en lykta. Belysningsanordningar som monterats för inre belysning av fordonet ska inte beaktas. I tveksamma fall ska detta krav kontrolleras enligt följande:

5.12

De elektriska anslutningarna ska vara sådana att främre och bakre positionslyktor, breddmarkeringslyktor, i förekommande fall, sidomarkeringslyktor, i förekommande fall, och lyktan för belysning av bakre registreringsskylt endast kan tändas och släckas samtidigt.

Detta villkor gäller inte

5.13

De elektriska anslutningarna ska vara sådana att hel-och- halvljusstrålkastarna och de främre dimlyktorna inte kan tändas om inte de lyktor som avses i punkt 5.12 också tänds. Detta krav ska emellertid inte tillämpas på hel- eller halvljusstrålkastarna när deras ljusvarningssignal består av att hel- eller halvljusstrålkastaren upprepade gånger tänds med korta mellanrum eller av att hel- och halvljusstrålkastaren växelvis tänds med korta mellanrum.

5.14

Kontrollampornas funktion får fullgöras av funktionskontrollanordningar.

5.15

Färgerna på det ljus som avges av lyktorna ( 5 ) är följande:

5.16

5.17

5.18

5.19

5.20

Allmänna bestämmelser gällande den lysande ytan på backlyktor, varningsblinkers, bakre positionslyktor, dimbaklyktor, parkeringslyktor, varsellyktor och på hel- och halvljusstrålkastare, dimstrålkastare, backlyktor och kurvlyktor, de sista fem utan reflexanordning.

5.21

Reflexanordningar ska anses vara lyktor och ska därmed uppfylla kraven i den här bilagan.

6.1.1

Förekomst: Obligatoriska för traktorer med en högsta konstruktiv hastighet som överstiger 40 km/h. Valfria för andra traktorer. Helljusstrålkastare är förbjudna på fordon av kategorierna R och S. Helljusstrålkastare enligt kraven i Uneceföreskrifter nr 1, vilka hänvisas till i bilaga I, är endast tillåtna på traktorer med en högsta konstruktiv hastighet som inte överstiger 40 km/h. Helljusstrålkastare enligt kraven i Uneceföreskrifterna nr 1, 8 och 20, vilka hänvisas till i bilaga I, är endast tillåtna på nya traktortyper till och med den 31 december 2020 och är endast tillåtna på nya traktorer till och med den 31 december 2022.

6.1.2

Antal: Två eller fyra.

6.1.3

Arrangemang: Inga särskilda anvisningar.

6.1.4

Placering i fråga om

6.1.5

Geometrisk synbarhet: Den lysande ytans synbarhet, inklusive dess synbarhet inom områden som inte förefaller belysta i den ifrågavarande riktningen, ska säkerställas inom ett divergerande utrymme som bestäms av de linjer som utgår från den lysande ytans omkrets och som med strålkastarens referensaxel bildar en vinkel av minst 5°.

6.1.6

Inriktning: Framåt.

Bortsett från de anordningar som behövs för att upprätthålla rätt inställning och när det finns två par helljusstrålkastare får ett par, bestående av strålkastare som endast fungerar som helljusstrålkastare, vridas med hänsyn till rattens vridningsvinkel omkring en axel som är i det närmaste vertikal.

6.1.7

Elanslutningar: Helljusstrålkastarna får tändas antingen samtidigt eller parvis. Vid omkoppling från halvljus till helljus ska minst ett par helljus tändas. Vid omkoppling från helljus till halvljus ska alla helljusstrålkastare släckas samtidigt.

Halvljusen får förbli tända samtidigt som helljusen.

6.1.8

Kontrollampa: Obligatoriskt.

6.1.9

Övriga krav:

6.2.1

Förekomst: Traktorer ska vara utrustade med halvljusstrålkastare. Halvljusstrålkastare är förbjudna på fordon av kategorierna R och S. Halvljusstrålkastare enligt kraven i Uneceföreskrifter nr 1, vilka det hänvisas till i bilaga I, är endast tillåtna på traktorer med en högsta konstruktiv hastighet som inte överstiger 40 km/h. Halvljusstrålkastare enligt kraven i Uneceföreskrifterna nr 1, 8 och 20, vilka det hänvisas till i bilaga I, är endast tillåtna på nya traktortyper till och med den 31 december 2020 och är endast tillåtna på nya traktorer till och med den 31 december 2022.

6.2.2

Antal: Två eller fyra (se punkt 6.2.4.2.4).

6.2.3

Arrangemang: Inga särskilda anvisningar.

6.2.4

Placering i fråga om

6.2.5

Inom detta område ska nästan hela den synliga ytan i lyktan vara synlig.

Förekomsten av skiljeväggar eller annan utrustning nära strålkastaren får inte ge upphov till sekundära effekter som orsakar obehag för andra trafikanter.

6.2.6

Inriktning: Framåt.

6.2.7

Elanslutningar: Med manöverdonet för omkoppling till halvljus ska alla helljusstrålkastare släckas samtidigt.

Halvljusstrålkastarna får förbli tända samtidigt med helljusstrålkastarna.

Om ett extra par halvljusstrålkastare är installerade (som i punkt 6.2.2) ska elanslutningarna vara sådana att två par halvljusstrålkastare aldrig är påslagna samtidigt.

6.2.8

Kontrollampa: Frivilligt.

6.2.9

Övriga krav Halvljusstrålkastare med ljuskällor som avger huvudhalvljus (enligt definitionen i FN/ECE:s föreskrifter nr 48, som det hänvisas till i bilaga I) med ett totalt objektivt ljusflöde på mer än 2 000 lumen är förbjudna.

6.3.1

Förekomst: Frivilligt på traktorer. Förbjudet på fordon i kategori R eller S.

6.3.2

Antal: Två.

6.3.3

Arrangemang: Inga särskilda anvisningar.

6.3.4

Placering i fråga om

6.3.5

6.3.6

Inriktning: Framåt.

De ska vara riktade framåt utan att orsaka onödig bländning eller obehag för mötande förare och andra trafikanter.

6.3.7

Elanslutningar: Det ska vara möjligt att tända och släcka dimstrålkastarna oberoende av helljus- eller halvljusstrålkastarna och tvärtom.

6.3.8

Kontrollampa: Frivilligt.

6.4.1

Förekomst: Frivilligt.

6.4.2

Antal: En eller två.

6.4.3

Arrangemang: Inga särskilda anvisningar.

6.4.4

Placering:

6.4.5

6.4.6

Inriktning: Bakåt.

6.4.7

Elanslutningar: Får bara tändas eller förbli tända om backväxeln är ilagd och om

6.4.8

Kontrollampa: Frivilligt.

6.5

Körriktningsvisare (FN/ECE:s föreskrifter nr 6, som det hänvisas till i bilaga I)

6.6

6.7

6.8

6.9

6.10

6.11

6.12

6.13

6.14

6.15

▼M2

▼B

▼M2

▼B

6.16

6.17

6.18

▼M2

▼B

6.19

6.20

6.21

6.22

6.23

6.24

6.25

6.26

▼M2

▼B

1.1

inredningsdetaljer :

passagerarutrymmets inre delar frånsett inre backspeglar, bland annat

1.2

instrumentbrädans nivå : den linje som bestäms av lodräta tangenters kontaktpunkter med instrumentbrädan.

1.3

elstyrda fönster : fönster som stängs genom strömtillförsel från fordonets elsystem.

1.4

öppning : den största möjliga öppningen mellan den övre kanten eller framkanten, beroende på i vilken riktning stängningen sker, av ett elstyrt fönster, en elstyrd skiljevägg eller taklucka och den fordonskonstruktion som utgör kanten för fönstret, skiljeväggen eller takluckan sett från insidan av fordonet, eller, för en skiljevägg, sett från den bakre delen av passagerarutrymmet.

1.1.2

Delar som kan komma i kontakt med föraren eller passageraren får inte ha vassa kanter eller ojämnheter som kan orsaka skador.

1.1.3

För traktorer vars högsta hastighet överstiger 40 km/tim gäller kraven i punkterna 1.1.3.1–1.1.3.4 utöver kraven i punkterna 1.1.1–1.1.2, 1.1.5–1.1.6 och delarna 3–5:

1.1.4

För traktorer vars högsta hastighet överstiger 60 km/tim gäller kraven i punkterna 1.1.4.1–1.1.4.6 utöver kraven i punkterna 1.1.1–1.1.3.4, 1.1.5–1.1.6 och delarna 3–5:

1.1.5

Hyllor och andra liknande detaljer, om sådana är monterade, ska vara konstruerade så att deras fasta delar inte har utskjutande kanter.

1.1.6

Andra utrustningsdetaljer i fordonet som inte omfattas av föregående punkter, såsom sätenas glidskenor, utrustning för inställning av sätets horisontella och vertikala del, upprullningsanordningar för bilbälten etc., omfattas inte av dessa föreskrifter, om de befinner sig under ett horisontalplan genom sätesindexpunkten för respektive säte, även om föraren och passageraren kan komma i kontakt med sådana detaljer.

3.1

För att bestämma hur mycket en del skjuter ut från den panel där den är monterad, ska en sfär med en diameter av 165 mm förskjutas tangentiellt till och i kontakt med den ifrågavarande komponenten, med början från den ursprungliga beröringspunkten. Värdet för den utskjutande delen ska vara det största av alla möjliga variationer av ”y”, mätt från sfärens mittpunkt vinkelrätt mot panelen.

▼M1

Om paneler, komponenter osv. är täckta med material mjukare än 60 Shore A, ska förfarandet för mätningen av utskjutande delar som beskrivs i det första stycket inte tillämpas förrän sådana material har avlägsnats.

▼B

Utskjutande delar av strömbrytare, knappar eller liknande som är placerade i referensområdet ska mätas med hjälp av följande utrustning och förfarande:

3.2

3.3

1.

elektromagnetisk kompatibilitet : förmågan hos fordon, komponenter eller separata tekniska enheter att fungera tillfredsställande i elektromagnetisk miljö utan att tillföra oacceptabla elektromagnetiska störningar till någon del av denna miljö.

2.

elektromagnetisk störning : alla typer av elektromagnetiska fenomen som kan minska prestandan hos ett fordon, komponenter eller separata tekniska enheter. En elektromagnetisk störning kan vara elektromagnetiskt brus, en oönskad signal eller en förändring i själva överföringsmediet.

3.

elektromagnetisk immunitet : förmågan hos fordon, komponenter eller separata tekniska enheter att fungera utan förminskad prestanda när specifika elektromagnetiska störningar är närvarande.

4.

elektromagnetisk miljö : samtliga elektromagnetiska fenomen som förekommer på en given plats.

5.

referensgräns : den nominella nivå mot vilken typgodkännande och överensstämmelse av produktionstoleranser kontrolleras.

6.

referensantenn : för frekvensområdet 20–80 MHz en förkortad balanserad dipolantenn som är en halvvågsavstämd dipolantenn på 80 MHz, och för frekvensområdet över 80 MHz en balanserad halvvågsavstämd dipolantenn som är avstämd mot mätfrekvensen.

7.

elektromagnetisk bredbandsstrålning : strålning med en större bandbredd än bandbredden för en särskild mätutrustning eller mottagare.

8.

elektromagnetisk smalbandsstrålning : strålning med en mindre bandbredd än bandbredden för en särskild mätutrustning eller mottagare.

9.

elektriskt/elektroniskt system : en eller flera elektriska eller elektroniska anordningar eller uppsättningar av anordningar tillsammans med alla slag av tillhörande elektriska förbindelser, som utgör del av ett fordon men inte är avsedda att typgodkännas separerade från fordonet.

10.

elektrisk/elektronisk underenhet : en elektrisk eller elektronisk anordning eller uppsättning av anordningar avsedda att utgöra en del av ett fordon, tillsammans med alla slag av tillhörande elektriska förbindelser och ledningar, som utför en eller flera särskilda funktioner.

11.

typ av elektrisk/elektronisk underenhet : i samband med elektromagnetisk kompatibilitet elektriska/elektroniska underenheter som inte väsentligt skiljer sig åt i fråga om funktion eller den allmänna installationen av elektriska och/eller elektroniska komponenter, om tillämpligt.

3.2

Specifikationer som avser elektromagnetisk bredbandsstrålning från fordon med gnisttändning

3.2.1   Mätmetod

Den elektromagnetiska strålning som alstras av det fordon som representerar sin typmodell ska mätas med den metod som beskrivs i del 3 med ett av de bestämda antennavstånden. Valet ska göras av fordonstillverkaren.

3.2.2   Fordonsreferensgränser för bredband

3.3

3.3.1   Mätmetod

Den elektromagnetiska strålning som alstras av det fordon som representerar sin typmodell ska mätas med den metod som beskrivs i del 4 med ett av de bestämda antennavstånden. Valet ska göras av fordonstillverkaren.

3.3.2   Fordonsgränsvärden för smalband

▼M1

▼B

3.4

3.4.1   Provningsmetod

Immuniteten mot elektromagnetisk strålning för det fordon som är representativt för sin modelltyp ska provas med de metoder som beskrivs i del 5.

3.4.2   Fordons referensgränser för immunitet

3.5

3.5.1   Mätmetod

Den elektromagnetiska strålning som alstras av den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin modelltyp ska mätas med de metoder som beskrivs i del 6.

3.5.2   Elektrisk/elektronisk underenhets referensgränser för bredband

3.6

3.6.1   Mätmetod

Den elektromagnetiska strålning som alstras av den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin modelltyp ska mätas med de metoder som beskrivs i del 7.

3.6.2   Elektrisk/elektronisk underenhet referensgräns för smalband

3.7

3.7.1   Provningsmetoder

Immunitet mot elektromagnetisk utstrålning för den elektriska/elektroniska underenhet som representerar sin typmodell ska provas med de metoder som finns att välja bland de som beskrivs i del 8.

3.7.2   Elektrisk/elektronisk underenhets referensgränser för immunitet

4.1

Om ett fordon, ett elektriskt/elektroniskt system eller en elektrisk/elektronisk underenhet inte innehåller en elektronisk frekvensgenerator med en verksam frekvens större än 9 kHz, ska dessa anses stämma överens med punkt 3.3.2 eller 3.6.2 och med del 4 och 7.

4.2

Fordon som inte har elektriska/elektroniska system eller elektriska/elektroniska underenheter som har samband med den direkta kontrollen av fordonet behöver inte immunitetsprovas och ska anses stämma överens med punkt 3.4 och del 5.

4.3

Elektriska/elektroniska underenheter vars funktioner inte har samband med den direkta kontrollen av fordonet behöver inte immunitetsprovas och ska anses stämma överens med punkt 3.7 och del 8.

4.4

För fordon utrustade med däck kan fordonskarossen/chassit anses vara en elisolerad struktur. Väsentliga elektrostatiska krafter som hänför sig till ett fordons yttre miljö inträffar bara under den tidpunkt när någon åkande stiger in i eller ur fordonet. Eftersom fordonet är stillastående under dessa tidpunkter anses inga typgodkännandeprovningar för elektrostatisk urladdning vara nödvändiga.

4.5

Eftersom det under normal körning inte genomförs några yttre elektriska förbindelser med fordon, alstras inga ledda transienter som har samband med den yttre miljön. Ansvaret för att säkerställa att utrustning kan tolerera de ledda transienterna inne i ett fordon, t.ex. orsakade av ändringar i belastning och växelverkan mellan system, ligger hos tillverkaren. Ingen typgodkännandeprovning för ledda transienter anses vara nödvändig.

1.1

Den provningsmetod som beskrivs i denna del ska enbart tillämpas på fordon.

1.2

Mätutrustningen ska uppfylla kraven i publikation 16-1 från CISPR (Internationella specialkommittén för radiostörning).