15.5.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 144/121

(1)

Efter informell skriftväxling i oktober 2008 och efter att det isländska alltinget den 6 oktober antog lag nr 125/2008 om behörighet för statliga utbetalningar till följd av exceptionella förhållanden på finansmarknaden osv. (nedan kallad krislagen), som gav den isländska staten långtgående befogenheter att ingripa i banksektorn, begärde övervakningsmyndighetens ordförande genom en skrivelse till de isländska myndigheterna av den 10 oktober 2008 att statliga stödåtgärder enligt krislagen skulle anmälas till övervakningsmyndigheten.

(2)

Detta följdes periodiskt av ytterligare kontakter och korrespondens. I en skrivelse av den 18 juni 2009 påminde exempelvis övervakningsmyndigheten de isländska myndigheterna om att de ska anmäla eventuella statliga stödåtgärder och om regeln att inte genomföra planerade åtgärder (”standstill-klausulen”) enligt artikel 3 i protokoll 3. Den 15 september 2010 anmälde de isländska myndigheterna till slut retrospektivt statligt stöd i samband med återupprättandet av vissa av Landsbankis verksamheter och grundandet och kapitaliseringen av nya Landsbanki Bank (NBI, senare omdöpt till Landsbankinn).( (2))

(3)

Genom en skrivelse av den 15 december 2010 (3) underrättade övervakningsmyndigheten de isländska myndigheterna om att den hade inlett ett förfarande enligt artikel 1.2 i del I i protokoll 3 med avseende på den isländska statens åtgärder för att återupprätta vissa verksamheter i (gamla) Landsbanki Islands hf och för att grunda och kapitalisera nya Landsbanki Islands (NBI hf) (nedan kallat beslutet att inleda förfarandet). Övervakningsmyndigheten krävde dessutom att en detaljerad omstruktureringsplan för Landsbankinn skulle lämnas in senast den 31 mars 2011.

(4)

Genom ett e-postmeddelande av den 24 mars 2011 mottog övervakningsmyndigheten en synpunkt från berörda parter, som vidarebefordrades till de isländska myndigheterna den 25 maj 2011. De isländska myndigheterna reagerade inte på denna synpunkt.

(5)

Genom en skrivelse av den 31 mars 2011 lämnade de isländska myndigheterna in en omstruktureringsplan för Landsbankinn. En reviderad omstruktureringsplan lämnades in genom en skrivelse av den 23 maj 2012. I denna reviderade plan beaktades bland annat den icke anmälda överföringen av insättningar och tillgångar från SpKef Savings Bank (SpKef), som verkställdes den 22 april 2010, och förvärvet av Sparisjodur Svarfdaela (nedan kallad SpSv).

(6)

Den 11 juli 2011 och den 13 februari 2012 begärde övervakningsmyndigheten information om omstruktureringsplanen. De isländska myndigheternas svarade den 17 oktober 2011 och den 13 mars 2012. De slutliga versionerna av åtagandena lämnades in den 6 juni 2012 och den 13 juni 2012.

(7)

Genom beslut nr 212/12/KOL (nedan kallat SpSv-beslutet) godkände övervakningsmyndigheten den 20 juni 2012 den möjliga användningen av Landsbankinns statliga stöd för förvärvet av SpSv. Genom beslut nr 253/10/KOL av den 21 juni 2011 godkände övervakningsmyndigheten tillfälligt en undsättningsstödordning som omfattade reglering av fordringar som Islands centralbank hade på sparbanker, bland annat SpSv. Genom beslut nr 127/11/KOL av den 13 april 2011 godkände övervakningsmyndigheten ändringar av undsättningsstödordningen (nedan kallade sparbanksbesluten).

(8)

Dessutom höll övervakningsmyndighetens företrädare möten med de isländska myndigheterna den 7 juni 2011 och den 27–28 februari 2012.

(9)

I detta avsnitt beskriver övervakningsmyndigheten händelser, sakförhållanden samt ekonomisk, politisk och rättslig utveckling som rör kollapsen och återuppbyggnaden av Islands finansiella system från oktober 2008 och fram till i dag. Beskrivningen omfattar information som bedöms vara nödvändig för att sätta in bedömningen av stödåtgärderna i sitt sammanhang. Till att börja med ges en kronologisk översikt över kollapsen i Landsbanki.

(10)

På hösten 2008 upplevde de isländska bankerna ett massuttag av insättningar, inte endast utomlands utan även på Island. De inhemska uttagen var av en sådan omfattning att de isländska bankerna och Islands centralbank i ett skede nästan fick slut på kontanter.

(11)

Tillträdet till de utländska marknaderna för räntebärande värdepapper var en huvudorsak till att de isländska bankerna hade kunnat expandera, särskilt mellan 2003 och 2006. Denna finansieringskälla hade dock börjat försvagas. Utländska kreditvärderingsinstitut uttryckte även oro över att kvoten mellan bankernas utlåning och inlåning var låg i jämförelse med andra (utländska) banker.

(12)

De isländska affärsbankerna (särskilt Landsbanki) reagerade genom att satsa på inlåning i utlandet. Från slutet av tredje kvartalet 2006 och fram till mitten av 2007 tredubblades inlåningen från kunderna i Landsbanki. Ökningen var nästan tio miljarder euro. Konton som öppnades vid Landsbankis filial i förenade kungariket stod för större delen av ökningen: inlåningen från privatkunder gick från noll till 6,6 miljarder euro, medan upplåningen (vid filialer i Förenade kungariket och Nederländerna) växte till 2,5 miljarder euro.

(13)

Den 3 oktober 2008 begärde Europeiska centralbanken tilläggssäkerheter från Landsbanki till ett värde av 400 miljoner euro. Även om denna begäran senare drogs tillbaka drabbades bankens filial i Förenade kungariket av en bankrusning, vilket innebar att den tvingades ställa stora belopp i brittiska pund till förfogande. Landsbankis begäran om hjälp från Islands centralbank avslogs den 6 oktober. När banken inte kunde ställa till förfogande de medel som krävdes av Storbritanniens myndighet för finansiella tjänster stängde de brittiska myndigheterna filialen. Dagen därpå begärde den nederländska centralbanken att en konkursförvaltare skulle utses för Landsbankis filial i Amsterdam. Samma dag upplöste den isländska finansinspektionen (FME) Landsbankis styrelse, tog över bolagsstämmans befogenheter och tillsatte i kraft av sina befogenheter enligt krislagen (4) en likvidationskommitté i dess ställe.

(14)

De isländska myndigheterna förklarade för övervakningsmyndigheten att orsakerna till kollapsen i den isländska banksektorn och myndigheternas ingripande ingående hade beskrivits i en rapport från en särskild utredningskommission som alltinget hade tillsatt (5), vars uppdrag var att utreda och analysera orsakerna till de tre största bankernas kollaps. I det följande sammanfattar övervakningsmyndigheten kommissionens slutsatser om de orsaker till kraschen som är mest relevanta för Landsbanki. Informationen hämtas från kapitel 2 (sammanfattning) och 21 (om orsakerna till de isländska bankernas kollaps – ansvar, misstag och försumlighet) i rapporten.

(15)

Den globala likviditetsminskningen på finansmarknaderna från 2007 och framåt ledde i slutänden till kollaps för de tre största isländska bankerna, vars verksamhet hade blivit alltmer beroende av finansiering på de internationella marknaderna. Orsakerna till de isländska bankernas krasch var dock flera och invecklade. Kommissionen utredde orsakerna till att de största bankerna hade kollapsat. De flesta slutsatserna avser samtliga tre banker och många av slutsatserna står i samband med varandra. I det följande sammanfattas i korthet orsakerna till bankernas krasch.

(16)

Utredningskommissionen drog slutsatsen att bankernas balansräkningar och utlåningsportföljer under åren närmast före kollapsen hade blivit större än deras egen verksamhets- och ledningskapacitet. De tre bankernas kombinerade tillgångar ökade exponentiellt från 1,4 biljoner isländska kronor (6) 2003 till 14,4 biljoner isländska kronor i slutet av andra kvartalet 2008. De tre bankernas expansion byggde i hög grad på utlåning till utländska parter, något som ökade betydligt under 2007 (7) och mest markant efter att den internationella likviditetskrisen hade inletts. Därför drog kommissionen slutsatsen att lån till företag som hade nekats kredit på andra håll stod för en stor del av utlåningsökningen. I rapporten drogs även slutsatsen att den till sin natur riskablare investment banking hade blivit ett allt viktigare inslag i bankernas verksamhet och att expansionen hade bidragit till problemen.

(17)

En stor del av bankernas expansion gynnades genom av att de hade tillträde till de internationella finansmarknaderna, att de kunde dra fördel av goda kreditbetyg och att de hade tillträde till EU:s marknader genom EES-avtalet. År 2005 lånade de isländska bankerna 14 miljarder euro på de utländska marknaderna för räntebärande värdepapper på relativt fördelaktiga villkor. När tillträdet till de europeiska marknaderna för räntebärande värdepapper begränsades finansierade bankerna sin verksamhet på de amerikanska marknaderna, med isländska skuldförbindelser i kreditkorgar av typen CDO (Collateralised Debt Obligations). Före kollapsen blev bankerna alltmer beroende av kortfristiga lån, vilket ledde till stora och, enligt utredningskommissionen, förutsebara refinansieringsrisker.

(18)

I alla de största isländska bankerna hörde huvudägarna även till de största gäldenärerna (8). Samson Holding Company (nedan kallat Samson) var den största aktieägaren i Landsbanki sedan privatiseringen av banken. Vid Landsbankis kollaps var Samsons delägare Björgólfur Thor Björgólfsson och närstående bolag till denne bankens största gäldenärer, medan hans far och delägaren i Samson, Björgólfur Guðmundsson, var bankens tredje största gäldenär. Totalt uppgick deras skulder till banken till mer än 200 miljarder isländska kronor, vilket översteg bankens eget kapital. Enligt utredningskommissionen kunde vissa aktieägare onormalt enkelt få lån från bankerna i egenskap av ägare. Detta var särskilt tydligt i Landsbankis fall. Så sent som den 30 september 2008, när det redan stod klart att Landsbanki inte hade tillräckligt med utländsk valuta för att betala sina utländska skulder, lånade banken ut 153 miljoner euro till ett bolag som ägdes av Björgólfur Thor Björgólfsson. Enligt utredningskommissionen tydde även mycket på att gränsen mellan de största aktieägarnas intressen och bankernas intressen hade blivit otydlig. Tonvikten på de stora aktieägarna var därför till nackdel för övriga aktieägare och fordringsägare.

(19)

Det finns ett samband mellan problemet med onormal exponering mot de största aktieägarna och utredningskommissionens slutsats att bankernas tillgångsportföljer var otillräckligt diversifierade. Kommissionen ansåg att EU:s bestämmelser om exponering hade tolkats för snävt, särskilt i förhållande till aktieägarna, och att bankerna hade försökt kringgå reglerna.

(20)

Landsbankis och de två andra stora isländska bankernas kapitaltäckningskvot rapporterades visserligen alltid vara något högre än det lagstadgade minimibeloppet, men utredningskommissionen drog slutsatsen att kapitaltäckningskvoterna inte avspeglade bankernas verkliga finansiella styrka. Orsaken var att primära säkerheter och terminsavtal knutna till bankernas egna aktier ökade aktiernas riskexponering. Aktiekapital som finansierades av företagen själva, vilket utredningskommissionen kallade ”svagt eget kapital”, stod för mer än 25 % av bankernas kapitalbaser (eller över 50 % vid bedömning i förhållande till kapitalets huvudkomponent, dvs. aktieägarnas andelar minus immateriella tillgångar). Dessutom tillkom problem på grund av den risk som bankerna var exponerade för genom att de ägde varandras aktier. Bankernas direktfinansiering av sina egna aktier samt korsfinansiering av de andra två bankernas aktier uppgick i mitten av 2008 till ungefär 400 miljarder isländska kronor, dvs. ungefär 70 % av kapitalets huvudkomponent. Enligt utredningskommissionen var finansieringen av aktieägarnas andelar genom lån från systemet självt av en sådan omfattning att systemets stabilitet hotades. Bankerna höll en stor del av sina egna aktier som säkerhet för utlåningen. När aktiekurserna sedan sjönk försämrades kvaliteten på deras låneportföljer. Detta påverkade bankernas resultat och tvingade ytterligare ned aktiekurserna. Som motåtgärd (antog utredningskommissionen med utgångspunkt i tillgänglig information) försökte bankerna skapa en konstlad efterfrågan på sina egna aktier.

(21)

År 2001 motsvarade de sammanlagda balansräkningarna för de tre stora bankerna endast till drygt ett år av Islands bruttonationalprodukt (BNP). I slutet av 2007 hade bankerna blivit internationella och deras tillgångar var nio gånger större än Islands BNP. Utredningskommissionen konstaterar i sin rapport att experter 2006 menade att banksystemet hade blivit för stort för kapaciteten hos Islands centralbank och att de betvivlade om centralbanken skulle kunna fylla sin funktion som långivare i sista hand. I slutet av 2007 var Islands kortfristiga skulder (som huvudsakligen hade uppstått genom finansieringen av bankerna) 15 gånger större än valutareserverna. De utländska insättningarna i de tre bankerna var dessutom åtta gånger större än valutareserverna. Insättarnas och investerarnas garantifond hade minimala resurser i jämförelse med de bankinsättningar som den skulle garantera. Utredningskommissionen drar slutsatsen att dessa faktorer gjorde Island känsligt för en bankrusning.

(22)

Utredningskommissionen drog slutsatsen att de behöriga tillsynsmyndigheterna på Island, i avsaknad av en långivare i sista hand med tillräckliga resurser, saknade den nödvändiga trovärdigheten. I rapporten dras slutsatsen att FME och Islands centralbank saknade den sakkunskap och erfarenhet som krävdes för att reglera bankerna i en svår ekonomisk situation, men att de kunde ha vidtagit åtgärder för att minska bankernas riskexponering. FME expanderade exempelvis inte i samma takt som bankerna och tillsynsmyndighetens praxis höll inte jämna steg med den snabba utvecklingen i bankernas verksamhet. I rapporten kritiseras även regeringen. Slutsatsen är att myndigheterna borde ha ingripit för att minska bankernas potentiella inverkan på ekonomin genom att minska deras storlek eller kräva att en eller flera banker flyttade huvudkontoret utomlands (9).

(23)

I rapporten hänvisar utredningskommissionen till händelser knutna till ekonomin som helhet som också påverkade bankernas snabba expansion och bidrog till obalansen i storlek och inflytande mellan finanstjänstesektorn och resten av ekonomin. Rapportens slutsats är att regeringens politik (särskilt finanspolitik) sannolikt bidrog till överexpansionen och obalansen och att centralbankens monetära politik inte var tillräckligt restriktiv. Att lätta på den isländska bostadsfinansieringsfondens regler för utlåning var enligt rapporten ett av de största misstagen inom penning- och finansförvaltningen under den period som föregick bankernas kollaps (10). I rapporten kritiseras även den lätthet med vilken bankerna kunde låna av Islands centralbank. Centralbankens kortfristiga lån mot säkerhet ökade från 30 miljarder isländska kronor på hösten 2005 till 500 miljarder isländska kronor i början av oktober 2008.

(24)

I rapporten konstateras att värdet på den isländska kronan var ohållbart högt 2006, att det isländska underskottet i bytesbalansen var över 16 % av BNP och att skulderna i utländsk valuta minus tillgångar närmade sig totala årliga BNP. Förutsättningarna för en finanskris var förhanden. I slutet av 2007 skrevs kronan ned och kreditsvappsspreadarna för Island och bankerna steg exponentiellt.

(25)

Efter de tre största affärsbankernas kollaps i oktober 2008 (inklusive Landsbankis kollaps) stod de isländska myndigheterna inför en ny utmaning: att trygga den fortsatta bankverksamheten på Island (11). Den isländska regeringens strategi återfinns i huvudsak i krislagen (12), som det isländska alltinget antog den 6 oktober 2008. Genom denna lag gavs FME extraordinära befogenheter att ta kontrollen över finansiella företag och fritt förfoga över deras tillgångar och skulder. Finansministern bemyndigades att för finansministeriets räkning betala ut medel för att etablera nya finansiella företag. Vid konkursförfaranden för finansiella företag skulle insättningar dessutom prioriteras framför andra fordringar. Regeringen förklarade att insättningarna i landets egna affärs- och sparbanker samt deras filialer på Island skulle vara fullständigt skyddade.

(26)

De politiska prioriteringarna var till en början att trygga den grundläggande funktionen hos landets egna bank-, betalnings- och avvecklingssystem. De första veckorna efter kraschen utarbetade den isländska regeringen även ett ekonomiskt program i samarbete med Internationella valutafonden (IMF). Den 20 november 2008 godkändes Islands begäran om ett tvåårigt stand-by-avtal från fonden, vilket omfattade ett lån på 2,1 miljarder amerikanska dollar från IMF för att stärka Islands valutareserver. Ytterligare lån på upp till tre miljarder dollar togs upp från andra nordiska länder och vissa andra handelspartner. Av lånet från IMF ställdes 827 miljoner dollar till omedelbart förfogande, medan det resterande beloppet betalades ut i åtta lika stora delbetalningar efter kvartalsöversyner av programmet.

(27)

IMF-programmet var ett brett upplagt stabiliseringsprogram inriktat på tre huvudmål. För det första, att stabilisera och återupprätta förtroendet för den isländska kronan för att begränsa krisens negativa effekter på ekonomin. Åtgärderna omfattade kapitalkontroller för att stoppa kapitalflykten. För det andra omfattade programmet en övergripande strategi för omstrukturering av bankerna, som i sista hand var inriktad på att återuppbygga ett fungerande finansiellt system på Island och trygga landets internationella finansiella förbindelser. Underordnade mål var att säkerställa korrekt värdering av bankernas tillgångar, maximera återvinningen av tillgångar och stärka tillsynen. För det tredje var programmet inriktat på att skapa hållbara offentliga finanser genom att se till att de konkursdrabbade bankernas förluster belastade samhället så lite som möjligt och genom ett program för budgetkonsolidering på medellång sikt.

(28)

De isländska myndigheterna har betonat att deras politiska alternativ var begränsade på grund av de exceptionella omständigheterna, nämligen banksystemets storlek i förhållande till statens finansiella kapacitet. Lösningarna skilde sig därför på många punkter från de åtgärder som vidtogs av andra stater vars finansiella stabilitet var hotad.

(29)

Med utgångspunkt i krislagen delades de tre stora affärsbankerna Glitnir Bank, Landsbanki Íslands och Kaupthing Bank upp i ”gamla” och ”nya” banker. Finansministeriet grundade tre aktiebolag som skulle ta över de gamla bankernas inhemska verksamhet och tillsatte styrelser i bolagen. FME tog över kontrollen i de gamla bankerna och förde i huvudsak över deras inhemska tillgångar och skulder (insättningar) till de nya bankerna, som förde vidare bankverksamheten på Island, medan de gamla bankerna sattes under tillsyn av sina respektive likvidationskommittéer. (13) Utländska tillgångar och skulder stannade i huvudsak kvar i de gamla bankerna, som senare genomgick likvidationsförfaranden. All deras utländska verksamhet avvecklades. (14)

(30)

I de preliminära ingående balansräkningarna för de tre nya bankerna från den 14 november 2008 beräknade man att bankernas kombinerade totala tillgångar skulle uppgå till 2 886 miljarder isländska kronor, med eget kapital från staten på 385 miljarder isländska kronor. Det totala beräknade värdet på obligationerna som de nya bankerna skulle ge de gamla bankerna som betalning för värdet av överförda tillgångar minus skulder var 1 153 miljarder isländska kronor. FME gav Deloitte LLP i uppdrag att bedöma värdet av de överförda tillgångarna och skulderna. Det visade sig då att den oberoende bedömningen inte skulle resultera i fasta värden för överförda nettotillgångar, utan värderingar inom vissa intervall. Det visade sig även att bankernas fordringsägare inte var nöjda med värderingen, eftersom de ansåg att den inte var opartisk. De klagade därför på att deras intressen inte kunde tillvaratas. Dessa komplikationer ledde till att strategin ändrades för avräkningen mellan de gamla och nya bankerna. I stället för att använda värderingar från en oberoende expert skulle parterna genom förhandlingar försöka enas om värdet på de överförda nettotillgångarna.

(31)

Det stod klart att det skulle bli svårt för parterna att enas om värderingarna, eftersom dessa uppenbarligen byggde på flera antaganden som parterna sannolikt skulle ha svårt att komma överens om. Staten ville uppnå enighet om basvärderingar som skulle ge en stabil grund för den inledande kapitaliseringen av de nya bankerna. Prisutveckling på tillgångar utöver basvärderingen skulle kunna tillräknas fordringsägarna i form av ansvarsförbindelser eller värdeökningar på bankernas aktiekapital, eftersom det under förhandlingarna hade framkommit att likvidationskommittéerna för Glitnir och Kaupthing och en majoritet av fordringsägarna skulle kunna vara intresserade av innehav i de nya bankerna, vilket skulle göra det möjligt för dem att dra fördel av möjliga värdeökningar på de överförda tillgångarna.

(32)

Den 20 juli 2009 tillkännagavs den fullständiga kapitaliseringen av de tre nya bankerna och informella avtal med de gamla bankernas fordringsägare om hur kompensationen för överföringen av nettotillgångar till de nya bankerna skulle ske. I fråga om två av de nya bankerna, nya Glitnir (senare kallad Íslandsbanki) och nya Kaupthing (senare kallad Arion Bank), omfattade avtalen villkorliga överenskommelser om att de gamla bankerna skulle teckna en aktiemajoritet i de nya bankerna.

(33)

Med utgångspunkt i dessa preliminära avtal beslutade likvidationskommittéerna för de gamla bankerna i oktober 2009 (Glitnir) och i december 2009 (Kaupthing Bank och Landsbanki Islands) att teckna aktier i de nya bankerna. Den 18 december 2009 tillkännagav staten att bankrekonstruktionen hade avslutats. De isländska myndigheterna och de nya bankerna, å ena sidan, och likvidationskommittéerna för Glitnir Bank, Landsbanki Íslands och Kaupthing Bank för fordringsägarnas räkning, å den andra, hade nått uppgörelser om de tillgångar som hade överförts från de gamla bankerna till de nya. De nya bankerna var därmed fullständigt finansierade.

(34)

Statens bidrag till de nya bankernas kapital hade avsevärt minskat, från 385 miljarder isländska kronor enligt den ursprungliga planen till 135 miljarder isländska kronor i form av aktiekapital och, för två av de tre bankerna, Íslandsbanki och Arion Bank, ungefär 55 miljarder isländska kronor i supplementärkapital i form av efterställda lån, vilket totalt blev 190 miljarder isländska kronor. Dessutom försåg staten Íslandsbanki och Arion Bank med vissa likviditetsfaciliteter. De gamla bankerna bidrog totalt med ungefär 156 miljarder isländska kronor i aktiekapital till de nya bankerna. Den totala kapitaliseringen av de nya bankerna uppgick därmed till ungefär 346 miljarder isländska kronor. I stället för att behålla helägarskapet för de tre bankerna innebar avtalen att statens innehav minskades till ungefär 5 % i Íslandsbanki, 13 % i Arion Bank och 81 % i Landsbankinn.

(35)

Genom att de gamla bankernas fordringsägare tog över två av de tre nya bankerna löste man viktiga problem med återuppbyggnaden av den finansiella sektorn och gav de nya bankerna en stabilare kapitalbas, men flera svagheter behövde fortfarande åtgärdas. Sedan hösten 2009 har bankerna mestadels fokuserat på interna problem, på att bestämma en övergripande strategi för verksamheten och särskilt på att omstrukturera sina låneportföljer, som utgör den största riskfaktorn för deras verksamhet och långsiktiga lönsamhet. Av flera skäl har omstruktureringen varit komplicerad. Bland annat avgjorde högsta domstolen att lån som hade beviljats i isländska kronor men indexerats till utländska valutor är olagliga. I den mån dessa frågor rör omstruktureringen av Landsbankinn tas de upp mer i detalj nedan.

(36)

Banksystemets kollaps i oktober 2008 följdes av stor ekonomisk turbulens. Svårigheterna i Islands finansiella system gick hand i hand med ett sammanbrott av förtroendet för landets valuta. Den isländska kronan skrevs drastiskt ned under första kvartalet 2008 och på nytt under hösten, före och efter de tre affärsbankernas krasch. Trots de kapitalkontroller som infördes på hösten 2008 rådde stark valutavolatilitet under hela 2009. (15) Denna oro ledde till en allvarlig konjunkturnedgång i Islands ekonomi. BNP minskade med 6,8 % 2009 och med 4 % 2010.

(37)

Andra effekter av den ekonomiska krisen var en plötslig ökning av arbetslösheten från 1,6 % 2008 till 8 % 2009, inflationsökning och reallönesänkning. Dessutom skedde en kraftig ökning av företagens och hushållens skuldsättning och av andelen nödlidande lån i bankernas låneportföljer. Samtidigt tog de nya bankerna över många företag i finansiellt nödläge. De höga finanspolitiska kostnaderna för omstruktureringen av banksystemet ledde till en skarp ökning av budgetunderskottet och en plötslig ökning av skuldsättningen i den offentliga sektorn.

(38)

Efter den djupa lågkonjunkturen pekar preliminära uppgifter från den isländska statistikmyndigheten på att en vändning har skett under andra halvåret 2011 och för hela året en tillväxt i BNP på 3,1 % jämfört med föregående år.

(39)

Den ekonomiska tillväxten 2011 berodde främst på ökad inhemsk efterfrågan, särskilt 4 % ökning av de privata hushållens konsumtion. Denna utveckling gynnades av löneökningar och förbättringar av de sociala förmånerna samt av vissa politiska initiativ som skulle lindra hushållens skuldbörda, bland annat en tillfällig räntesubvention, frysta återbetalningar av lån och tidig utbetalning av privat pensionssparande. Preliminära uppgifter för 2011 tyder även på en långsam ökning av investeringarna, dock från en ytterst låg nivå. (16) Den offentliga konsumtionen har varit fortsatt låg under de tre senaste åren.

(40)

De allmänna makroekonomiska uppgifterna döljer större sektorsvisa skillnader. Utöver kollapsen i den finansiella sektorn har det skett en stor nedgång inom byggindustrin och många andra inhemska tillverknings- och tjänsteverksamheter. Däremot har det skett en tillväxt i vissa exportsektorer. På grund av den isländska kronans låga växelkurs och de relativt stabila priserna i utländsk valuta på både marin- och aluminiumprodukter steg exportintäkterna efter att den ekonomiska krisen inleddes, även med avseende på turism och annan tjänsteexport. Samtidigt minskade importen drastiskt, vilket tillfälligt vände handelsbalansen (17) till ett överskott på ungefär 10 % av BNP 2010. Genom den ökande inhemska efterfrågan 2011 har dock importen ökat igen, vilket sammantaget har lett till ett minskat handelsöverskott på 8,2 % av BNP.

(41)

I sin prognos för 2012–2017 räknar den isländska statistikmyndigheten med att den gradvisa ekonomiska återhämtningen kommer att fortsätta med en tillväxt på 2,6 % under 2012. En liknande tillväxttakt förväntas under hela prognosperioden. Prognosen påverkas dock av flera osäkerhetsfaktorer. De planerade storskaliga industriinvesteringarna kan ytterligare försenas. Islands betalningsbalans skulle påverkas negativt av en fortsatt lågkonjunktur i de viktigaste handelsländerna, vilket medför lägre tillväxttakt på Island. Om hushållens och företagens skuldbörda inte minskas som beräknat hämmas dessutom den inhemska efterfrågan och ekonomins tillväxtutsikter. Tillväxten kan även hotas av fortsatt instabila priser på grund av valutavolatilitet i samband med att kapitalkontrollerna slopas.

(42)

Efter FME:s inledande arbete med att grunda de nya bankerna och bedöma värdet på nettotillgångarna som fördes över från de gamla bankerna genomförde FME på våren 2009 en granskning av de nya bankerna och deras verksamhetsplaner, finansiella styrka och kapitalkrav inom ramen för ett så kallat sign-off-projekt. Projektet genomfördes med stöd av den internationella managementkonsultfirman Oliver Wyman.

(43)

Efter att detta arbete hade avslutats beviljade FME bankerna verksamhetstillstånd på olika villkor. Med tanke på tillgångsportföljernas kvalitet och den förväntade ekonomiska osäkerheten ansågs det vara nödvändigt att ställa högre kapitalkrav på de tre bankerna än de lagstadgade minimikraven. FME fastställde därför 16 % som minsta kapitaltäckningskvot för de tre bankerna, därav minst 12 % i primärkapitalkvot. Kraven skulle gälla i minst tre år, såvida de inte omprövades av FME. Även likviditetsvillkoren specificerades: kravet var att tillgängliga likvida medel alltid skulle uppgå till minst 20 % av insättningarna och att kontanter eller motsvarigheter till kontanter skulle uppgå till minst 5 % av insättningarna. Dessutom ställdes krav på andra områden, exempelvis avseende omstrukturering av låneportföljer, riskbedömning, företagsstyrning och ägande. FME införde liknande kapitalkrav för andra finansiella företag.

(44)

Inom ramen för det ekonomiska stabiliseringsprogram som utarbetades i samarbete med IMF granskades regleringen av finansiella tjänster och tillsynen för att stärka skyddet mot framtida finanskriser. Regeringen bjöd in Kaarlo Jännäri, finska finansinspektionens före detta generaldirektör, för att bedöma den befintliga regleringen och tillsynen. Jännäri föreslog bland annat att ett nationellt kreditregister skulle inrättas vid FME för att minska kreditriskerna i systemet. I sin rapport föreslog han även att man skulle införa strängare regler och rutiner för stora exponeringar och utlåning samt att man skulle utföra fler inspektioner på plats för att konstatera riktigheten i den externa tillsynen och rapporterna, särskilt när det gäller kreditrisk, likviditetsrisk och valutarisk. Även en översyn och förbättring av systemet för garanti av insättningar rekommenderades, som nära skulle följa utvecklingen i EU.

(45)

Regeringen lade därefter fram ett lagförslag för alltinget, vilket antogs och trädde i kraft den 1 juli 2010 i form av lag nr 75/2010. Genom den nya lagen infördes omfattande ändringar i lagen om finansiella företag. Flera andra ändringar infördes senare i lagen om finansiella företag samt i regleringen och tillsynen av finansiella tjänster. Dessa ändringar beskrivs närmare i bilagan.

(46)

Trots stora framsteg i återuppbyggnaden av den finansiella sektorn brottas Island fortfarande med följderna av finans- och valutakrisen från hösten 2008. Finanskrisen har blottat svaga punkter och brister i det finansiella systemet, vilka måste åtgärdas om allmänhetens förtroende ska kunna återupprättas. Det verkar stå klart att Island – liksom många andra länder som har drabbats hårt av finanskrisen – står inför flera utmaningar när det gäller att anpassa de finansiella tjänsternas rättsliga ramar och förutsättningar så att grunden läggs för ett lönsamt och effektivt finansiellt system i framtiden och risken för nya systemchocker minskas så mycket som möjligt.

(47)

De närmaste utmaningarna för Islands finansiella företag beror på att bankerna fungerar i en skyddad miljö med kapitalkontroller och en allmän insättningsgaranti. Bankerna måste förbereda sig på de mer exponerade villkor som inträder när kapitalkontrollerna slopas och insättningsgarantierna återgår till ordningen i relevanta EU- eller EES-direktiv (19). De isländska myndigheterna har betonat att nya regler i detta hänseende måste införas med största försiktighet.

(48)

En annan stor utmaning är behovet av att ytterligare anpassa regelverket för att främja ett stabilt och effektivt finansiellt system som även överensstämmer med utvecklingen inom EES och internationell rätt (20).

(49)

Enligt den senaste informationen från de isländska myndigheterna (21) har konkurrensen på finansmarknaden förändrats radikalt sedan bankernas kollaps. Antalet finansiella företag har minskat. Flera sparbanker, affärsbanker och specialiserade långivare håller antingen på att avvecklas eller har slagits samman med andra företag (22). Antalet finansiella företag minskar fortfarande, senast genom sammanslagningarna av Landsbankinn och SpKef i mars 2011, av Íslandsbanki och Byr i december 2011 och sammanslagningen av Landsbankinn och Svarfdaelir Savings Bank, som godkändes av övervakningsmyndigheten den 20 juni 2012 genom SpSv-beslutet. Genom det minskade antalet finansiella företag och genom att större banker tar över insättningar från banker som lägger ned verksamheten har koncentrationen på den inhemska marknaden ökat. De nya bankernas sammantagna närvaro på EES finansmarknader är å andra sidan mycket mindre än föregångarnas, eftersom den internationella bankverksamheten har upphört.

(50)

Den inhemska marknaden har dessutom krympt betydligt, eftersom vissa undermarknader har försvunnit eller minskat i omfattning. Att aktiemarknaden nästan har försvunnit och kapitalkontroller har införts har minskat verksamheten på aktie- och valutamarknaderna och lett till begränsade investeringsmöjligheter. Efterfrågan på kredit är låg, eftersom investeringarna i ekonomin är rekordlåga och hushållen och företagen i allmänhet är högbelånade. Sedan kollapsen har företagen fokuserat på interna problem samt på att omstrukturera sina låneportföljer och vissa av sina stora företagskunder.

(51)

Före finanskrisen stod sparbankerna tillsammans för en marknadsandel på ungefär 20–25 % av insättningarna. Denna andel har nu krympt till ungefär 2–4 %. De marknadsandelar som de sparbanker och affärsbanker som lämnar marknaden har förlorat har tagits över av de tre stora affärsbankerna Arion Bank, Íslandsbanki och Landsbankinn. Tillsammans står de tre stora bankerna nu för ungefär 90–95 % av marknaden i stället för tidigare 60–75 %. Landsbankinns marknadsandel är marginellt störst. Utöver de tio regionala sparbankerna, som för närvarande står för ungefär 2–4 % av marknaden, är den enda ytterligare marknadsaktören den omstrukturerade MP Bank (23), vars marknadsandel är ungefär 1–5 %.

(52)

Den isländska finansmarknaden är därmed klart oligopolistisk. De tre största bolagen skulle tillsammans kunna uppnå en dominerande ställning på marknaden. Enligt den isländska konkurrensmyndigheten finns betydande hinder för inträde på den isländska bankmarknaden, vilket påverkar konkurrensen negativt. Det kan även vara svårt för kunderna att byta bank. De isländska myndigheterna har dessutom medgett att valutariskerna knutna till Islands lilla och icke handlade valuta, den isländska kronan, ytterligare har begränsat konkurrensen och avskräckt utländska banker och företag från att gå in på den isländska marknaden.

(53)

Den isländska konkurrensmyndigheten har på senare tid inriktat sig på en specifik fråga som rör it-infrastrukturen för bankernas verksamhet och deras samarbete i detta avseende, vilket står i samband med finansinstitutens gemensamt ägda it-tjänstleverantör Reiknistofa bankanna (de isländska bankernas datacentral, nedan kallad RB). Denna fråga är relevant för bedömningen av omstruktureringsstödet och var en av de frågor som övervakningsmyndigheten diskuterade med de isländska myndigheterna och bankerna.

(54)

RB ägs gemensamt av de tre stora isländska bankerna, två sparbanker, den isländska sparbanksföreningen och de tre viktigaste betalkortsföretagen på Island. Landsbankinn äger 36,84 % av aktierna i RB, Íslandsbanki äger 29,48 % och Arion Bank 18,7 %. Tillsammans äger därmed de tre affärsbankerna 85,02 % av aktierna i RB. RB:s kunder är ägarna, Islands centralbank och andra finansinstitut samt andra företag av allmänt intresse. Bankerna har ett omfattande samarbete på området, eftersom RB har byggt upp systemet för clearing och avveckling på Island. Det erbjuder även ett antal centrala banklösningar som gemensamt används av en majoritet av de isländska bankerna. RB driver dessutom ett system för e-fakturering och e-betalning för företag och privatkunder.

(55)

Enligt den isländska konkurrensmyndigheten har kollapsen 2008 gjort de mindre bankerna och sparbankerna särskilt sårbara. För mindre finansiella företag var de nödvändiga it-tjänsterna av central betydelse, eftersom de kan betraktas som ett av hindren för inträde för nya marknadsaktörer. RB har i stor utsträckning levererat plattformen för it-tjänster till de större finansiella företagen, medan Teris har levererat den till sparbankerna och de mindre marknadsaktörerna. Genom att många mindre finansiella företag under senare år har upphört med verksamheten har Teris förlorat en stor del av sina inkomster, vilket ledde till att vissa av dess it-lösningar i januari 2012 såldes till RB. Enligt RB och Teris var ett syfte med transaktionen att även fortsättningsvis garantera tillgången på it-tjänster för mindre finansiella företag.

(56)

Den isländska konkurrensmyndigheten har utrett två ärenden som rör RB. För det första om bankernas och andra finansiella företags samägande och samarbete i RB ska betraktas som en överträdelse av förbudet mot begränsande åtgärder enligt artikel 10 i Islands konkurrenslag. För det andra bedömde konkurrensmyndigheten om RB:s köp av Teris huvudtillgångar var förenligt med fusionsbestämmelserna i samma lag. I maj 2012 avslutades dock båda ärendena genom en uppgörelse mellan RB och ägarna, å ena sidan, och konkurrensmyndigheten, å den andra. (24)

(57)

Utöver dessa frågor, som direkt rör den isländska finansmarknaden, har den isländska konkurrensmyndigheten särskilt pekat på behovet av att rörelsedrivande företag säljs och omstruktureras utan onödiga dröjsmål. (25) Många rörelsedrivande företag har tagits över av bankerna (som är fordringsägare i dessa företag) på grund av att de kom på obestånd efter den ekonomiska kraschen 2008. Enligt konkurrensmyndigheten kan det leda till en intressekonflikt när bankerna erbjuder finansiella tjänster till företag och samtidigt äger företagen. Enligt konkurrensmyndigheten är bankernas direkta och indirekta ägande (26) det vanligaste och farligaste konkurrensproblemet i finanskrisens efterdyningar, eftersom detta berör nästan alla företag och branscher på Island. Konkurrensmyndigheten anser att en snabbare omstrukturering av företagen skulle öka konkurrensen på finansmarknaden. När bankernas medverkan i omstruktureringen av deras egna företagskunder har varit underkastad anmälningsskyldighet inom ramen för den nationella koncentrationskontrollen har konkurrensmyndigheten i detta hänseende ofta uppställt villkor för bankernas ägande. En övergripande lösning på problemet tycks dock vara svår att nå, eftersom det i huvudsak är knutet till den isländska affärssektorns höga skuldsättningsgrad.

(58)

De tre affärsbankerna Arion Bank, Íslandsbanki och Landsbankinn har alla framhållit för övervakningsmyndigheten att inga större förändringar, som skulle kunna ge anledning till oro, har ägt rum i konkurrensförhållandena på den isländska finansmarknaden sedan hösten 2008. Effektiv konkurrens anses råda på marknaden, utan tecken på hemlig samverkan mellan de tre största aktörerna. När den isländska konkurrensmyndigheten granskade konkurrensförhållandena på marknaden hade den förbisett vissa nyckelfaktorer. Utländska banker har under lång tid aktivt konkurrerat och konkurrerar fortfarande med de isländska bankerna på området för finansiella tjänster till de största kunderna, exempelvis företag med exportverksamhet (fiskerier, energiintensiva branscher och så vidare) samt statlig och kommunal verksamhet.

(59)

Denna uppfattning strider dock mot de isländska myndigheternas åsikt, som anges i den rapport från ministern för ekonomiska frågor till Alltinget som nämndes tidigare, och mot den isländska konkurrensmyndighetens uppfattning. Dessutom har Landsbankinn, vilket beskrivs närmare i det följande, trots vissa förbehåll när det gäller analysen av konkurrensförhållandena beslutat att göra vissa åtaganden för att begränsa snedvridningen av konkurrensen i samband med de berörda stödåtgärderna. Dessa åtaganden beskrivs i bilagan.

(60)

I likhet med de två andra stora isländska affärsbankerna, Glitnir och Kaupthing, kollapsade Landsbanki som sagt 2008. För att trygga den inhemska banksektorns fortsatta existens vidtog de isländska myndigheterna vissa åtgärder. För att återupprätta vissa verksamheter i (gamla) Landsbanki grundade och kapitaliserade de isländska myndigheterna nya Landsbanki (numera omdöpt till Landsbankinn), vilket beskrivs mer ingående i det följande.

(61)

Före finanskrisen 2008 var Landsbanki den näst största banken på Island. I slutet av andra kvartalet 2008 var dess balansomslutning 3 970 miljarder isländska kronor. Bankens vinst före skatt under första halvåret 2008 var 31 miljarder isländska kronor. Bankens offentliggjorda affärsstrategi (27) var att omvandla banken från en lokal affärsbank, endast med verksamhet på Island, till en starkt vinstgivande bankverksamhet inriktad på företag och investment banking både i Europa och på andra sidan Atlanten. Landsbanki inledde sin utländska verksamhet 2000 genom att förvärva 70 % av innehavet i Heritable Bank i London. Under de följande åren växte banken starkt, både genom förvärv och genom inrättandet av utländska filialer. Före kollapsen hade banken sju huvuddotterbolag i Förenade kungariket, på Irland, i Luxemburg, i Frankrike/Tyskland och på själva Island. Den hade även filialer i Förenade kungariket (som i sin tur hade kontor i Nederländerna, Tyskland och Förenta staterna), Kanada, Norge och Finland samt ett försäljningskontor i Hongkong.

(62)

Landsbankis efterföljare, Landsbankinn, är en allmän bank med ett brett utbud av finansiella tjänster för privatpersoner, hushåll, företag och professionella investerare på Island. Landsbankinn är den största banken på Island. De totala tillgångarna uppgick till 1 135 miljarder isländska kronor i slutet av 2011. Banken har 1 142 anställda. Enligt omstruktureringsplanen har Landsbankinn sin huvudverksamhet på följande områden.

(63)

Divisionen för privatkunder har hand om all allmän service för privatpersoner samt små och medelstora företag. Med sina 520 anställda, av vilka 410 är baserade i de olika filialerna, är detta bankens största division. Enligt information från de isländska myndigheterna är Landsbankinns marknadsandel [> 25] % i sektorn för privatkunder.

(64)

Divisionen för företagskunder är inriktad på stora företag och kommuner samt större finansieringsprojekt. Tre avdelningar inom divisionen har hand om utlåning: avdelningen för industri, handel och tjänster, avdelningen för fiskeri och fisk/skaldjur samt avdelningen för byggnadsverksamhet och allmän kredithantering. Divisionen har 40 anställda. Enligt information från de isländska myndigheterna är Landsbankinns marknadsandel [> 30] % i detta marknadssegment.

(65)

Finansavdelningen är ansvarig för bankens likviditet och finansiering och hanterar marknadsrisk, marknadsgarantverksamhet på valutamarknaden, penningmarknaden och noterade värdepapper. Marknadsdivisionen hanterar valutaförsäljning och börsmäkleri med obligationer, aktier och derivat för professionella kunder.

(66)

Kapitalförvaltningsfunktionen består av tre underavdelningar, nämligen kapitalförvaltning för tredje part, private banking och finansiell rådgivning.

(67)

De isländska myndigheterna har lämnat in en översikt över de grundläggande förändringar som redan har genomförts och som övervakningsmyndigheten anser vara relevanta för den aktuella bedömningen.

(68)

Som nämnts ingick internationell expansion i Landsbankis affärsstrategi. Från 2004 var bankens huvudmål att växa på internationella marknader för investment banking och företagskunder. Banken fokuserade på tjänster till små och medelstora företag. En filial öppnades i London 2005. Den var inledningsvis inriktad på lånefinansiering och tillgångsbaserade lån. Senare filialer, som öppnades i Kanada, Finland och Norge, samt försäljningskontoret i Hongkong, var inledningsvis inriktade på tillgångsbaserad utlåning och handelsfinansiering. Målet med denna strategi (28) var att diversifiera låneportföljen och sprida ut den på olika länder och sektorer. På grund av denna strategi stod utlåningen till icke-isländska företag för en allt större del av bankens verksamhet. Nästan hälften av Landsbankis och dess dotterbolags 2 644 anställda var i september 2008 baserade utanför Island.

Diagram 1

Fördelning av tillgångar enligt region – första och andra kvartalet 2008

(69)

Ovanstående diagram visar att 54 % av de totala tillgångarna (av 3 970 miljarder isländska kronor för första och andra kvartalet 2008) geografiskt sett fanns utanför Island. Under första halvåret 2008 kom dessutom 41 % av inkomsterna från Island, 34 % från Förenade kungariket och Irland, 6 % från Luxemburg och 15 % från andra regioner.

(70)

Nedanstående diagram visar att den största delen av Landsbankis vinst före skatt på 31 miljarder isländska kronor under första halvåret 2008 (de sista tillgängliga uppgifterna för banken) kom från investment banking och företagskunder. Under åren efter privatiseringen av banken (2002) hade privatkundernas andel av vinsten före skatt hela tiden minskat.

Diagram 2

Fördelning av vinsten enligt affärsområde – första och andra kvartalet 2008

(71)

Den nya banken Landsbankinn driver endast verksamhet på Island. Den är inte internationellt inriktad som sin föregångare. Till skillnad från Landsbanki, som grundade sin expansion på en varierad finansieringsmix och i hög grad förlitade sig på obligationer utan säkerhet som såldes över hela världen, förlitar sig den nya banken främst på insättningar som finansieringsbas. Detta begränsar Landsbankinns tillväxtmöjligheter.

(72)

Dessutom innebar uppdelningen av de utländska och inhemska tillgångarna en betydande minskning av Landsbankinns balansomslutning jämfört med Landsbanki:

Tabell 1

Balansräkning för Landsbanki (LBI) och Landsbankinn

(73)

Som framgår av de två viktigaste posterna på tillgångssidan var Landsbankinns ingående balansräkning endast ungefär 25 % av Landsbankis balansräkning per den 30 juni 2008. I slutet av 2011 uppgick Landsbankinns totala tillgångar till 1 135 miljarder isländska kronor.

(74)

Antalet anställda har minskat med mer än 55 % (från 2 644 till 1 142).

—

Lag nr 125/2008 om behörighet för statliga utbetalningar till följd av exceptionella förhållanden på finansmarknaden och så vidare, normalt kallad krislagen

(75)

Krislagen gav FME befogenhet att ”i extrema fall” ingripa och överta bolagsstämmornas och styrelsernas befogenheter i finansinstituten samt förfoga över deras tillgångar och skulder. FME gavs även befogenhet att tillsätta likvidationskommittéer för övertagna finansiella företag. Kommittéerna hade bolagsstämmans befogenheter. Vid likvidation prioriteras i lagen insättarnas och insättningsgarantisystemens fordringar. Genom lagen bemyndigades även det isländska finansministeriet att grunda nya banker. Krislagen omfattar ändringar av lagen om finansiella företag, nr 161/2002, lagen om officiell tillsyn av finansiell verksamhet, nr 87/1998, lagen om garanti av insättningar och system för ersättning till investerare, nr 98/1999, och bostadslagen, nr 44/1998.

(76)

De isländska myndigheternas ingripande efter kraschen i Landsbanki har redan beskrivits och analyserades närmare i beslutet att inleda förfarandet. De huvudsakliga ingripandena kan sammanfattas på följande sätt.

(77)

FME tog kontrollen över Landsbanki den 7 oktober 2008. De inhemska skulderna och (de flesta) inhemska tillgångarna fördes över till nya Landsbanki den 9 oktober 2008. Den gamla banken och dess fordringsägare skulle kompenseras för överföringen genom summan av skillnaden mellan tillgångarna och skulderna. Eftersom det visade sig svårt och tidskrävande att fastställa denna skillnad sköt staten till en del av startkapitalet och åtog sig att vid behov bidra med ytterligare kapital. Den 15 december 2009 ingick staten och fordringsägarna till den gamla banken ett avtal, enligt vilket staten tog över 81,33 % av banken (genom att skjuta till 121,225 miljarder isländska kronor), medan Landsbankis fordringsägare tecknade 18,67 % av de nya aktierna. Kompensationen till fordringsägarna för de överförda tillgångarna är enligt avtalet mellan staten och fordringsägarna huvudsakligen beroende av en ansvarsförbindelse som ytterligare beskrivs nedan. Enligt övervakningsmyndigheten betecknar det datum då avtalet ingicks – den 15 december 2009 – starten på den femåriga omstruktureringsperioden, som följaktligen varar fram till den 15 december 2014.

(78)

I följande avsnitt beskrivs endast de delar av statens ingripande som utgör stödåtgärder av betydelse för bedömningen enligt artikel 61 i EES-avtalet.

(79)

Staten sköt till primärkapital vid två tillfällen – en gång när nya Landsbanki grundades 2008 och ytterligare en gång när den fullständigt kapitaliserade banken 2009, efter att ett avtal med fordringsägarna till den gamla banken hade ingåtts.

(80)

Staten sköt till 775 miljoner isländska kronor (29) (fem miljoner euro) i kontanter som startkapital till den nya banken. Dessutom åtog den sig att bidra med upp till 200 miljarder isländska kronor till den nya banken i utbyte mot samtliga aktier. Detta belopp var 10 % av en första bedömning av den sannolika storleken på bankens totala riskvägda tillgångar. Anslag till detta belopp ingick formellt i statsbudgeten för 2009 som en avsättning av statliga medel för att ta itu med de extraordinära förhållandena på finansmarknaderna. Denna avsättning av kapital skulle ge en tillräcklig garanti för bankens funktion fram till dess att problemen knutna till dess definitiva rekapitalisering kunde lösas, bland annat storleken på dess ingående balans baserat på värderingen av den kompensation som skulle utgå till den gamla banken för de överförda tillgångarna.

(81)

Den 20 juli 2009 tillkännagav den isländska regeringen att den hade fastställt grunden för kapitaliseringen av Landsbankinn och nått en överenskommelse om hur den gamla banken skulle kompenseras för överföringen av nettotillgångarna. Den tillkännagav även att staten skulle kapitalisera den nya banken. Ett slutligt avtal om kapitaliseringen ingicks den 15 december 2009 (till sist till totalbeloppet 150 miljarder isländska kronor, av vilket staten sköt till 121,225 miljarder isländska kronor) när parterna nådde en överenskommelse om kompensationen till fordringsägarna för nettovärdet av de tillgångar och skulder som hade överförts till Landsbankinn. Enligt FME:s kapitalkrav skulle som sagt Landsbankinn ha minst 12 % kärnprimärkapital (30) och ytterligare 4 % supplementärkapital som en kvot av de riskvägda tillgångarna. När Landsbankinn formellt kapitaliserades den 20 januari 2010 var bankens kvot för kärnprimärkapital ungefär 15 %. FME beviljade tillfällig befrielse från det (allmänna) kravet på 16 %, på villkor att en godtagbar plan lämnades in för hur det fulla beloppet skulle uppnås. I juni 2010 rapporterade banken att dess kärnprimärkapital översteg 16 %. På grundval av detta befriade FME banken permanent från kravet på supplementärkapital, så länge dess kvot för kärnprimärkapital ligger över 16 %.

(82)

Avtalet var resultatet av långdragna och komplicerade förhandlingar som ledde fram till ett informellt ramavtal mellan parterna den 10 oktober 2009 och en mer detaljerad uppsättning villkor för skuldebreven den 20 november 2009. Vid en rad efterföljande möten och diskussioner mellan parterna modifierades och dokumenterades dessa villkor. Det resulterande avtalet innebar att man utfärdade tre skuldebrev bestämda i euro, brittiska pund respektive US-dollar, till ett sammanlagt kapitalbelopp på motsvarande 260 miljarder isländska kronor. Det innebar även att Landsbanki (eller egentligen den gamla bankens fordringsägare) övertog en inledande (och möjligen tillfällig) andel på 18,67 % av innehavet i Landsbankinn. (31)

(83)

Med tanke på den fortsatta osäkerheten kring värdet på de överförda tillgångarna gick dessutom Landsbankinn med på att utfärda en ansvarsförbindelse till Landsbanki (kopplad till dess aktieinvestering), vars kapitalbelopp inte ska fastställas förrän tidigast den 31 mars 2013. Efter att ansvarsförbindelsens kapitalbelopp har fastställts kan hela eller en del av Landsbankis aktieinnehav överlämnas till den isländska staten. (32)

(84)

För att uppfylla kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 97/9/EG av den 3 mars 1997 om system för ersättning till investerare (33) och Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar (34) antog Island lag nr 98/1999 om garanti av insättningar och system för ersättning till investerare. Därigenom inrättades en garantifond för insättare och investerare (TIF), som har finansierats genom årsavgifter från bankerna i förhållande till bankens totala insättningar.

(85)

För att vid krisens utbrott ytterligare lugna allmänheten och försäkra den om att insättningarna var säkra gav den isländska regeringen utöver räddningsåtgärderna på hösten 2008, enligt de isländska myndigheterna, en extra statlig garanti av insättningarna i inhemska affärs- och sparbanker. Denna garanti ingick inte i lag nr 98/1999 om genomförande av direktiv 94/19/EG om garanti av insättningar och direktiv 97/9/EG om ersättning till investerare.

(86)

Den isländska regeringen betonade i ett uttalande av den 6 oktober 2008 att den till fullo garanterade de inhemska insättningarna i alla isländska affärs- och sparbanker samt deras filialer på Island (35). Den nuvarande regeringen upprepade detta uttalande i februari och december 2009. (36) Dessutom hänvisade den isländska regeringen till detta uttalande i en avsiktsförklaring till Internationella valutafonden (vilken offentliggjordes på webbplatserna för ministeriet för ekonomiska frågor och IMF) den 7 april 2010 (något som upprepades i en andra avsiktsförklaring av den 13 september 2010). Enligt skrivelsen (som undertecknades av Islands statsminister, finansminister, minister för ekonomiska frågor och chefen för Islands centralbank) ska insättarna till fullo skyddas. Denna allmänna garanti ska dock gradvis upphävas när den finansiella stabiliteten är säkrad. (37) I avsnittet om statliga garantier i förslaget till budgetlag för 2011 hänvisas i en fotnot dessutom till den isländska regeringens förklaring att insättningarna i isländska banker garanteras av staten. (38)

(87)

Detta illustreras ytterligare genom ett uttalande av den nuvarande ministern för ekonomiska frågor och före detta finansministern (2009–2011), Steingrímur Sigfússon, vid en debatt i alltinget nyligen om statens kostnader i samband med att Landsbankinn tog över sparbanken SpKef. Enligt ministern måste man i denna fråga komma ihåg statens förklaring från hösten 2012 om att alla insättningar i sparbankerna och affärsbankerna kommer att vara säkra och skyddade. ”Arbetet sedan dess har i samtliga fall utgått från detta (dvs. förklaringen). Det stämmer tyvärr att det här (dvs. betalningarna på grund av SpKef) kommer att bli en av de största räkningarna som direkt betalas av staten som kostnad för att garantera insättningarna för alla invånare i Suðurnes … och alla kunder till SpKef i Västfjordarna samt de västra och nordvästra regionerna … Ingen förväntar sig väl att insättarna i dessa områden ska behandlas annorlunda, så staten hade inte så stort val i denna fråga”. (39)

(88)

Enligt den isländska regeringen ska den extra garantin av insättningarna slopas före det fullständiga avskaffandet av kapitalkontrollerna, något som enligt de isländska myndigheterna för närvarande beräknas ske i slutet av 2013.

(89)

I mars 2009 uppfyllde inte längre kapitalställningen för Keflavik Savings Bank det lagstadgade minimikravet. Enligt de isländska myndigheterna orsakades detta delvis av spridningseffekterna av den oro på finansmarknaderna som beskrevs tidigare samt av den ekonomiska krisens särskilt starka inverkan på de regioner där banken var aktiv.

(90)

Banken hade erbjudit sparkonton och lån för privatkunder samt för små och medelstora företag. Utöver traditionella finansiella tjänster som betalningstjänster, inkassoverksamhet, banktjänster för bostadsföreningar, premium banking, internetbanktjänster och uttagsautomater hade den även erbjudit kapitalförvaltning och börsmäkleri. Banken hade sitt huvudkontor i Keflavik och 16 filialer i Suðurnes, Västfjordarna, Hvammstangi och Ólafsvik. Mätt i finansinstitutens totala inlåning på Island hade banken hade en marknadsandel på ungefär 3 %.

(91)

När kapitaltäckningskvoten inte längre uppfyllde minimikravet beviljade FME upprepade förlängningar så att banken skulle kunna rekonstruera sina finanser i samarbete med fordringsägarna och uppfylla minimikravet, det vill säga en kapitalbas på 16 %. Den slutliga tidsfristen för att öka Keflavik Savings Banks kapitalbas löpte ut den 21 april 2010. I en skrivelse av den 22 april 2010 upplyste Keflavik Savings Bank FME om att en del av sparbankens fordringsägare hade avslagit förslagen om finansiell rekonstruktion. Med tanke på situationen i banken vid denna tidpunkt ombads FME att ta över kontrollen av bankens verksamhet.

(92)

Följande dag grundade finansministeriet ett nytt finansiellt företag, SpKef, som tog över verksamheten i Keflavik Savings Bank enligt beslut av FME. Insättningarna, en del av övriga skulder och de flesta tillgångarna överfördes till det nya företaget, som omedelbart inledde sin verksamhet.

(93)

Enligt de isländska myndigheterna hade man ursprungligen velat återställa lönsamheten i SpKef genom att skjuta till kapital så att banken skulle kunna stå på egna ben. Efter att de ekonomiska förhållandena hade försämrats ytterligare på de områden där SpKef var aktiv beräknade dock ledningen och styrelsen i SpKef i februari 2011 att den finansiella skillnaden mellan insättningarnas och tillgångarnas respektive värden uppgick till 11,2 miljarder isländska kronor. Detta innebar att banken behövde 19,4 miljarder isländska kronor för att uppfylla FME:s kapitalkrav. Enligt de isländska myndigheterna pekade denna uppskattning på att situationen var mycket värre än man tidigare hade trott. Man sökte därför efter andra och mindre kostsamma sätt att klara situationen.

(94)

Den 5 mars 2011 ingicks ett avtal mellan Landsbankinn och de isländska myndigheterna, genom vilket verksamheten, tillgångarna och skulderna i SpKef skulle slås samman med Landsbankinn. Enligt de isländska myndigheterna ansågs detta vara bästa sättet att trygga den finansiella stabiliteten och tillvarata kundernas, fordringsägarnas och den isländska statens intressen, eftersom Landsbankinns kapitaltäckningskvot hade blivit tillräcklig stark för att banken skulle kunna ta över SpKef, utan ytterligare statligt bidrag. Enligt de isländska myndigheterna var det på grund av insättningsgarantin i varje fall nödvändigt att uppväga SpKefs negativa tillgångsställning (genom åtaganden för insättningarna). Därför innehöll avtalet mellan Landsbankinn och den isländska staten om övertagandet ett statligt åtagande om att uppväga SpKefs negativa tillgångsställning. I avtalet ingick en särskild mekanism för att fastställa denna skillnad, och därmed omfattningen av statens förbindelse. Om parterna inte kunde enas om värderingsresultatet skulle, enligt mekanismen, tvisten hänskjutas till en skiljedomskommitté.

(95)

Eftersom parterna i avtalet inte kunde enas om skillnaden mellan de överförda tillgångarna och skulderna hänsköts saken till den nämnda skiljedomskommittén. Den 8 juni 2012 avslutade kommittén sitt arbete och beslutade att kompensationen till Landsbankinn efter övertagandet av insättningarna och tillgångarna i SpKef skulle bli 19,2 miljarder isländska kronor. (40) Enligt de isländska myndigheterna ska avräkningen ske genom statsskuldsväxlar.

(96)

När det gäller Sparisjodur Svarfdaela beskrevs bankens finansiella svårigheter och den isländska statens ingripande fram till april 2011 i de tidigare nämnda sparbanksbesluten. Övervakningsyndigheten har beskrivit och godkänt Landsbankinns efterföljande förvärv i det nämnda SpSv-beslutet.

(97)

Den isländska staten beviljade statligt stöd till SpSv genom ett efterställt lån i april 2011 samt genom att betala den isländska centralbankens fordringar mot SpSv. Dessa fordringar omvandlades till garantikapital som överfördes till Icelandic State Financial Investments (Isfi). Dessa räddningsåtgärder ansågs vara tillfälligt förenliga med EES-avtalet baserat på sparbanksbesluten, under förutsättning att en omstruktureringsplan lämnades in för SpSv. Eftersom Landsbankinn har tagit över samtliga tillgångar och all verksamhet i SpSv, som uppgick till ungefär 0,311 % av Landsbankinn tillgångar vid samma tidpunkt, anser övervakningsmyndigheten att Landsbankinns omstruktureringsplan avser den sammanslagna enheten.

(98)

De isländska myndigheterna lämnade in en omstruktureringsplan för Landsbankinn den 31 mars 2011. Planen ändrades, uppdaterades och lämnades in på nytt av de isländska myndigheterna den 23 maj 2012 (nedan kallad omstruktureringsplanen).

(99)

I omstruktureringsplanen behandlas de väsentliga frågorna lönsamhet, ansvarsfördelning och begränsning av snedvridningar av konkurrensen. Enligt omstruktureringsplanen ska Landsbankinn inrikta sig på sin huvudverksamhet och omstruktureringen av låneportföljerna för hushåll och företag.

(100)

Enligt övervakningsmyndigheten varar som sagt omstruktureringsperioden fram till den 15 december 2014.

(101)

De isländska myndigheterna och banken anser att omstruktureringen av Landsbankinn kommer att leda till att den åter blir en solid och välfinansierad bank med sunda kapitaltäckningskvoter, så att den kan fortsätta erbjuda kredit till den reala ekonomin. Med utgångspunkt i informationen i omstruktureringsplanen och de skriftliga svaren på övervakningsmyndighetens frågor ska detta uppnås genom följande åtgärder:

(102)

Innan dessa punkter beskrivs i detalj bör det kortfattat anges hur banken ser på åtgärderna i omstruktureringsplanen riktade mot de svagheter som bidrog till Landsbankis fall. Banken hävdar att Landsbankinn visserligen bygger på Landsbankis inhemska verksamhet, men att det ändå är en annan bank.

(103)

Enligt de isländska myndigheterna behandlas de svagheter som präglade Landsbanki före banksystemets kollaps mer ingående i rapporten från den särskilda utredningskommission som nämndes tidigare. Dessutom betonar banken särskilt att bristfällig riskhantering, överdriven riskaptit, det ovanligt nära förhållandet mellan ägarna och de största låntagarna, för kraftig expansion under för kort tid, bristen på erfarenhet av de globala marknaderna, alltför generösa utlåningsregler, bristen på interna kontroller och en bristfällig företagskultur och affärsstrategi bidrog till kollapsen. Enligt de isländska myndigheterna har viktiga förändringar gjorts i bankens affärsmodell sedan Landsbankinn inledde sin verksamhet på hösten 2008. Vid dessa förändringar tjänade de nämnda faktorerna som vägledning för genomförandet av bankens nya strategi och styrning.

(104)

Bortsett från raden av åtgärder för att organisera om de interna arbetsprocesserna och ersätta nyckelpersonal är de mest relevanta förändringarna följande: starkare inriktning på inhemsk verksamhet, särskilt privatkunder och nätet av filialer, kraftigt minskad investment banking, betoning av omstruktureringen av låneportföljen, reviderad riskhantering och starkare tonvikt på företagsansvar och att banken uppfyller stränga etiska krav.

(105)

Landsbankinn eftersträvar i likhet med sin föregångare ett brett utbud av finansiella tjänster på den isländska marknaden. Skillnaden i bankverksamheten före och efter krisen ligger mer i hur Landsbankinn driver verksamheten (processer, förfaranden, dokumentation, regler och reglering) än vilka tjänster och produkter den erbjuder på Island.

(106)

De flesta av Landsbankis inhemska tillgångar och skulder överfördes som sagt till Landsbankinn under oktober 2008. Som ett resultat stannade det mesta av marknadsupplåningen kvar i Landsbanki, vilket gör att Landsbankinn aldrig har varit belånad på samma sätt som Landsbanki. Enligt omstruktureringsplanen löstes därmed frågan om skuldreducering av bankens balansräkning i huvudsak redan i oktober 2008.

(107)

Som ett resultat av de beskrivna kapitaliseringsåtgärderna och utvecklingen sedan banken grundades, särskilt omvärderingen av tillgångarna (som ytterligare behandlas nedan), har Landsbankinns kapitaltäckningskvoter legat långt över FME:s kapitalkrav. Kapitaltäckningskvoten ökade från 13,0 % i slutet av 2008 till 15,0 % i slutet av 2009, 19,5 % i slutet av 2010 och 21,4 % i slutet av 2011.

(108)

Enligt omstruktureringsplanen ska kvoten dessutom öka ytterligare under omstruktureringsperioden, till [> 20] % i slutet av 2014. Landsbankinn räknar därmed att hålla sig en bra bit över FME:s kapitalkrav både under och omstruktureringsperioden. […].

(109)

Under denna period räknar man med att balansomslutningen kommer att minska något, från ungefär 1 135 miljarder isländska kronor till […] miljarder isländska kronor. På balansräkningens tillgångssida kommer aktiernas och egetkapitalinstrumentens betydelse kraftigt att minska, förmodligen på grund av den avsedda försäljningen av rörelsedrivande företag. På liknande sätt förväntas fordringarna hos finansinstitut att minska med ungefär […] % fram till 2014. Å andra sidan ska kundfordringarna enligt omstruktureringsplanen öka med ungefär […] % till ungefär […] miljarder isländska kronor.

(110)

På skuldsidan kommer insättningarnas betydelse att öka (från nuvarande ungefär 444 miljarder isländska kronor till […] miljarder isländska kronor), medan andelen obligationer med särskild säkerhet och skulder till finansinstitut och Islands centralbank kommer att minska.

(111)

Som framgår av tabell 2 har Landsbankinns avkastning på eget kapital enligt omstruktureringsplanen varit sund sedan 2009.

Tabell 2

Tidigare avkastning på eget kapital

I omstruktureringsplanen räknar man dessutom med följande avkastning på eget kapital under resten av omstruktureringsperioden (tabell 3).

Tabell 3

Prognos för avkastning på eget kapital

(112)

Prognosen är ett resultat av mer detaljerad finansiell planering i omstruktureringsplanen:

(113)

Enligt de isländska myndigheterna beror Landsbankinns goda resultat sedan grundandet i viss mån på att tillgångarna i låneportföljen som banken förvärvade från Landsbanki har skrivits upp betydligt sedan dess. Även om dessa värderingsvinster i viss mån uppvägs av ansvarsförbindelsen har ”underkursen” varit och kommer att vara en viktig del av bankens inkomster under det att låneportföljen omstruktureras.

(114)

Till stöd för denna uppfattning har de isländska myndigheterna lämnat in en kalkyl (tabell 4) som visar vad årsresultaten skulle ha varit utan underkursen och andra ”irreguljära poster”.

Tabell 4

Vinst utan irreguljära poster

(115)

Enligt dessa uppgifter skulle banken efter 2010 fortfarande ha gått och kommer under resten av omstruktureringsperioden att gå med vinst även utan underkursen. (42)

(116)

När det gäller likviditet kräver FME att banken har kontanter eller motsvarigheter till kontanter för 5 % av de insättningar som kan tas ut direkt och att den ska klara ett omedelbart uttag av 20 % av insättningarna. Dessutom uppställer Islands centralbank regler för kreditinstitutens likviditet, (43) enligt vilka kreditinstitutens likvida tillgångar och skulder klassificeras enligt typ och löptid och viktas enligt risk. Kreditinstituten ska ha likvida tillgångar som överstiger skulderna under kommande tre månader. I reglerna förskrivs även ett stresstest då en underkurs tillämpas på olika kapitalposter, men där det å ena sidan antas att alla förbindelser ska betalas vid löptidens slut, och å andra sidan att en del av övriga förbindelser, exempelvis insättningar, ska betalas med kort eller inget varsel. Enligt de isländska myndigheterna följer Landsbankinn dessa regler. Enligt omstruktureringsplanen har banken för närvarande faktiskt 42,5 % likvida tillgångar mot totala insättningar.

(117)

Enligt den isländska regeringen har Landsbankinn dessutom nyligen förändrat sin likviditetspolicy för att övervaka och garantera efterlevnaden av kraven i Basel III. För närvarande är dess likviditetstäckningskvot […] %.

(118)

Effekten av bankens likviditetsställning vid stress, exempelvis vid ett omedelbart avskaffande av kapitalkontrollerna, beskrivs närmare nedan.

(119)

Före finanskriserna 2008 ökade skuldsättningen, både för bankens privatkunder och företagskunder. När ekonomin och särskilt fastighetspriserna föll som en följd av krisen kunde de plötsligt överbelånade kunderna ofta inte betala av sina skulder längre och hade ett negativt eget kapital. Bortsett från det allmänna hotet mot Islands ekonomiska välstånd utgjorde den plötsliga försämringen av bankens låneportfölj en stor risk för bankens framtida lönsamhet. Av detta skäl har Landsbankinn prioriterat omstruktureringen av privatkundernas och företagskundernas låneportföljer enligt omstruktureringsplanen (skuldreducering).

(120)

Enligt de isländska myndigheterna har Landsbankinn tagit fram särskilda skuldsaneringsprogram och samarbetat med staten och andra banker vid allmänna skuldsaneringsåtgärder (exempelvis hypoteksjusteringen på 110 %). (44)

(121)

Den 30 mars 2012 hade över 75 % av de överbelånade företagen med skulder på mer än 100 miljoner isländska kronor till banken och över 75 % av den totala skulden omstrukturerats. Enligt omstruktureringsplanen ska denna siffra i slutet av 2012 ha ökat till 92 %. Dessutom återbetalas de flesta redan omstrukturerade lånen i tid. Exempelvis saknas återbetalning för endast 2,6 % av det totala lånevärdet till redan omstrukturerade företag mer än 30 dagar efter förfallodagen.

(122)

Enligt de isländska myndigheterna är Landsbankinns finansieringsprofil tillräckligt väl diversifierad. På kort eller medellång sikt förväntas inget större refinansieringsbehov. Finansieringens nuvarande sammansättning är i grova drag följande: 10 % inlåning från finansinstitut, 40 % insättningar från kunder (av vilket 80 % kan tas ut direkt och 20 % är bundna placeringar på upp till fem år), 30 % lån med säkerhet, som förfaller 2014–2018, och 20 % eget kapital.

(123)

Insättningarna är som sagt Landsbankinns viktigaste finansieringskälla. Enligt omstruktureringsplanen kommer insättningarnas betydelse till och med öka under omstruktureringsperioden. Samtidigt vill Landsbankinn öka andelen bundna placeringar så att inlåningen blir stabilare.

(124)

Lån med säkerhet kommer även fortsättningsvis att vara en viktig finansieringskälla. Detta är även det mest sannolika refinansieringsalternativet när de nuvarande lånen med säkerhet förfaller, eftersom emission av obligationer utan säkerhet inte är något sannolikt finansieringsalternativ för Landsbankinn på kort eller medellång sikt. Banken vill i framtiden finansiera långfristiga tillgångar som hypotek genom obligationer med säkerhet. Detta skulle kunna stå för upp till 5 % av bankens totala finansiering i framtiden. Dessa planer kommer dock troligen inte att förverkligas under den tidsperiod som avses i den omstruktureringsplan som överlämnats till övervakningsmyndigheten.

(125)

Enligt omstruktureringsplanen ska Landsbankinn även fortsättningsvis inrikta sig på att effektivisera och rationalisera verksamheten för att uppväga ökade infrastrukturkostnader som en följd av hårdare kontroller av regelefterlevnaden, höjda skatter och kostnaderna för omstruktureringen.

(126)

I omstruktureringsplanen antas de allmänna driftskostnaderna minska med […] % (med hänsyn tagen till inflationen), framför allt genom att SpKef och andra dotterbolag kan slås samman med banken. Enligt Landsbankinn ger detta möjlighet att minska kostnaderna, särskilt genom att minska antalet anställda ([…] % av de heltidsanställda under de kommande tre åren). Dessutom meddelar banken att ett stort projekt har inletts, vilket ska rationalisera Landsbankinns tjänstekedja. Slutligen har banken åtagit sig att stänga […] filialer under omstruktureringsperioden. Dessa åtgärder, liksom det minskade antalet anställda, beräknas leda till att K/I-talet sjunker från 57,2 % 2011 till […] % 2014.

(127)

Landsbankinn har upplyst övervakningsmyndigheten om att en av bankens prioriteringar är att förbättra riskhanteringen. I detta syfte har Landsbankinn inrättat en division för riskhantering. Divisionen är ansvarig för all traditionell riskhantering, mätning och bedömning av marknadsrisk, likviditetsrisk, operativ risk och kreditrisk. Enligt Landsbankinn har riskhanteringen förbättrats avsevärt genom bankens nya organisationsstruktur. Divisionen har 44 anställda.

(128)

I omstruktureringsplanen har de isländska myndigheterna lämnat in ett basscenario och tre stresscenarier för Landsbankinn för att visa Landsbankinns möjligheter att uppnå långsiktig lönsamhet och dess återhämtningsförmåga vid en negativ makroekonomisk utveckling.

(129)

Omstruktureringsplanen som den har beskrivits ovan utgör basscenariot. Enligt de isländska myndigheterna liknar de underliggande makroekonomiska indikatorerna den isländska centralbankens indikatorer i dess linjära prognos för de kommande åren. Indikatorerna anges i tabell 5:

Tabell 5

Makroekonomisk prognos, basscenario

(130)

Omstruktureringsplanen omfattar tre stresscenarier – mild recession, internationell depression och nedskrivning av den isländska kronan. I planen beskrivs även den metod som användes för att utforma dessa scenarier samt deras inverkan på bankens kapitalställning. Scenarierna är utformade mot bakgrund av osannolika men möjliga och genomgripande förändringar i bankens ekonomiska miljö. Scenariot med internationell depression bygger exempelvis på att euroområdet kan falla sönder och effekterna av detta på EU:s ekonomi. De resulterande makroekonomiska variablerna för detta scenario skulle vara följande:

Tabell 6

Makroindikatorer i scenariot med internationell depression

(131)

I det stresstest som Landsbankinn har lämnat in används olika metoder för att omvandla dessa tre scenarier till en mätning av effekterna på bankens redovisningar, låneförlusten och det ekonomiska kapitalet. Som exempel visar diagram 3 hur förlust vid fallissemang (LGD) står i samband med BNP.

Diagram 3

Sambandet mellan BNP och LGD

[Diagram över sambandet mellan förlust vid fallissemang och BNP

Värdena offentliggörs inte på grund av sekretessregler]

(132)

De huvudsakliga slutsatserna av stresstesterna är att kapitaliseringen av Landsbankinn i samtliga scenarier ligger över både de interna och externa kapitaltäckningskraven. Enligt omstruktureringsplanen har banken till och med […] % överskottskapital.

(133)

Dessutom omfattar Landsbankinns omstruktureringsplan ett halvstressat test av bankens likviditetskvot. I detta fall antar banken att all inlåning från finansinstitut tas ut direkt, exempelvis efter att kapitalkontrollerna slopas. Enligt information från de isländska myndigheterna skulle Landsbankinns likviditetsställning även i sådana fall förbli stark, särskilt eftersom den relativt snabbt kan likvidera ytterligare tillgångar utan alltför stor negativ inverkan på balansräkningen, exempelvis bankens hypotek bestämda i isländska kronor (genom lånetransaktioner med Islands centralbank). Diagram 4 illustrerar detta scenario:

Diagram 4

Kärnlikviditetsställning efter uttag av all institutionell inlåning och varierande uttag från kundernas sida

[Diagram över Landsbankinns likviditetsställning

Värdena offentliggörs inte på grund av sekretessregler]

(134)

Enligt denna beräkning skulle banken klara ytterligare […] % uttag av kundernas insättningar utan att behöva likvidera några tillgångar. Resultatet visar att banken är väl förberedd på att hantera oväntade likviditetsstörningar.

(135)

I beslutet att inleda förfarandet drog övervakningsmyndigheten preliminärt slutsatsen att den isländska statens åtgärder för att kapitalisera Landsbankinn utgör statligt stöd enligt artikel 61 i EES-avtalet. Dessutom kunde den inte utesluta att den obegränsade insättningsgarantin innebar statligt stöd. Beslutet att inleda förfarandet berörde inte stödåtgärderna i samband med förvärvet av SpSv, som övervakningsmyndigheten tillfälligt godkände i sparbanksbesluten. I föreliggande beslut ska övervakningsmyndigheten inta en slutlig ståndpunkt om dessa åtgärder, som fortsatt påverkar bedömningen. Slutligen omfattade inte beslutet att inleda förfarandet åtgärderna vid överföringen av SpKefs verksamhet till Landsbankinn. I det följande ska övervakningsmyndigheten därför även bedöma dessa åtgärder.

(136)

När det gäller de bedömda åtgärdernas förenlighet med EES-avtalet ansåg övervakningsmyndigheten att den endast kunde bilda sig en slutlig uppfattning på grundval av en omstruktureringsplan, som ännu inte hade lämnats in när övervakningsmyndigheten inledde det formella granskningsförfarandet den 15 december 2010. Särskilt på grund av avsaknaden av en omstruktureringsplan mer än två år efter att Landsbankinn hade grundats och ett år efter överenskommelsen med Landsbankis fordringsägare hyste övervakningsmyndigheten tvivel angående åtgärdernas förenlighet med EES-avtalet.

(137)

Myndigheten har tagit emot ett uttalande från fordringsägarna till Den gamla bankens fordringsägare har meddelat övervakningsmyndigheten att de anser att,de bör betraktas som berörda parter och att de eventuellt kommer att lämna in fler synpunkter i ett senare skede.

(138)

De isländska myndigheterna medger att åtgärderna vid grundandet av NBI, numera Landsbankinn, utgör statligt stöd. Enligt de isländska myndigheterna är dock åtgärderna förenliga med EES-avtalets funktion enligt artikel 61.3 b i EES-avtalet, eftersom de är nödvändiga, proportionella och lämpliga för att avhjälpa en allvarlig störning i den isländska ekonomin. Enligt de isländska myndigheterna överensstämmer åtgärderna i alla avseenden med principerna i övervakningsmyndighetens riktlinjer för statligt stöd. De framhåller även att stödet är nödvändigt och begränsat till det minsta nödvändiga beloppet.

(139)

Dessutom betonar de isländska myndigheterna att de före detta aktieägarna i Landsbanki har gått miste om samtliga sina aktier utan att få någon ersättning från staten och att stödet är väl utformat för att minimera negativa spridningseffekter på konkurrenterna.

(140)

När det gäller överföringen av verksamheten från SpKef till Landsbankinn medger de isländska myndigheterna att statens skyldighet att ersätta underskott i de överförda tillgångarna (i förhållande till de överförda skulderna) utgör statligt stöd enligt artikel 61.1 i EES-avtalet, även om de anser att avtalets karaktär gör att Landsbankinn inte kan dra någon direkt finansiell fördel av detta. De medger dock att åtgärden kan stärka Landsbankinns ställning, eftersom den vidgar dess kundbas och kan göra det möjligt att rationalisera verksamheten.

(141)

I alla händelser vidhåller de isländska myndigheterna att stödet är förenligt med artikel 61.3 b i avtalet. Eftersom statens bidrag är begränsat till just skillnaden mellan tillgångarna och skulderna, och denna skillnad fastställs av en oberoende kommitté, anser de att stödet var begränsat till det minsta nödvändiga beloppet. De menar även att stödet var proportionellt, eftersom Landsbankinn var den enda banken som just då kunde ta över verksamheten i SpKef. Andra alternativ, exempelvis ett av FME påtvingat samgående, skulle ha orsakat större störningar och kunde ha blivit kostsammare för staten.

(142)

De isländska myndigheterna anser inte att insättningsgarantin innebär statligt stöd.

(143)

De isländska myndigheterna har gjort en rad åtaganden, av vilka de flesta ska motverka snedvridningar av konkurrensen på grund av det bedömda stödet. Åtagandena beskrivs i bilagan.

(144)

Artikel 61.1 i EES-avtalet har följande lydelse:

”Om inte annat föreskrivs i detta avtal, är stöd som ges av EG-medlemsstater, Eftastater eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med detta avtal i den utsträckning det påverkar handeln mellan de avtalsslutande parterna.”

(145)

Övervakningsmyndigheten ska bedöma följande åtgärder: (45)

Dessa åtgärder kallas nedan kapitaliseringsåtgärderna. Dessutom ska övervakningsmyndigheten bedöma följande:

(146)

Övervakningsmyndigheten erinrar även om att de tillfälligt godkända räddningsåtgärderna för SpSv, som ska slås samman med Landsbankinn, utgör statligt stöd vars slutliga förenlighet med EES-avtalet beror på omstruktureringsplanen för den sammanslagna enheten.

(147)

Som övervakningsmyndigheten redan preliminärt har konstaterat i beslutet att inleda förfarandet står det klart att kapitaliseringsåtgärderna finansieras genom statliga medel från Islands statskassa. När det gäller SpKef-transaktionen övertog staten risken för att tillgångarna i SpKef inte skulle räcka för att täcka de överförda skulderna (insättningarna) från banken. Staten garanterade i grund och botten att den skulle ersätta underskottet, vilket innebär en (möjlig) överföring av statliga medel. Skiljedomskommittén beslutade som sagt nyligen att staten ska betala 19,2 miljarder isländska kronor till Landsbankinn. Det är därför uppenbart att åtgärden innebär överföring av statliga medel.

(148)

När det gäller insättningsgarantin betonar övervakningsmyndigheten redan från början att dess bedömning är begränsad till den extra garanti av insättningarna som beskrevs tidigare, vilken i huvudsak består av den isländska regeringens uttalanden att insättningarna i inhemska affärs- och sparbanker samt deras filialer på Island kommer att vara helt garanterade.

(149)

Denna bedömning påverkar inte övervakningsmyndighetens åsikt om huruvida lag nr 98/1999 och åtgärderna av den isländska staten och garantifonden för insättare och investerare under finanskrisen är förenliga med EES-lagstiftningen, särskilt direktiv 94/19/EG. När det gäller genomförandet av direktiven 97/9/EG och 94/19/EG anser övervakningsmyndigheten att användningen av statliga medel för att uppfylla skyldigheterna enligt EES-lagstiftningen i allmänhet inte skapar problem i förhållande till artikel 61 i EES-avtalet, i den mån sådana åtgärder utgör statligt stöd. Det föreliggande beslutet avser därför inte dessa åtgärder.

(150)

I beslutet att inleda förfarandet meddelade övervakningsmyndigheten att den ytterligare skulle granska om den isländska statens tidigare nämnda uttalanden är tillräckligt tydliga, definitiva, ovillkorliga och rättsligt bindande för att uttrycka ett åtagande om statliga medel (46). Vid bedömningen av huruvida dessa kriterier är uppfyllda konstaterar övervakningsmyndigheten att förklaringarna innebar ett oåterkalleligt åtagande att skjuta till offentliga medel, vilket framgår av att den isländska staten har gjort sitt yttersta för att skydda insättarna. Den har inte endast ändrat prioriteringen av insättarna i konkursbon (vilket inte innebar användning av statliga medel), men gjorde även klart att den inte tänkte låta insättarna lida några förluster. Statens allmänna garanti av alla insättningar i inhemska affärs- och sparbanker skiljer sig dessutom från system för garanti av insättningar baserade på EES-lagstiftningen, eftersom skyddet är obegränsat när det gäller vilka belopp som kan komma i fråga och bankerna som drar fördel av åtgärden inte bidrar finansiellt.

(151)

Hur den isländska regeringen tolkade sin förklaring framgår av de statliga ingripandena i den finansiella sektorn sedan oktober 2008, vilka har varit motiverade av en strävan att respektera förklaringen. Ingripandena har omfattat åtgärder för att skydda insättningarna i finansiella företag, exempelvis genom grundandet av de tre affärsbankerna, överföringen av insättningar från Spron till Arion Bank, överföringen av insättningar från Straumur till Íslandsbanki, den isländska centralbankens övertagande av insättningarna från fem sparbanker i Sparisjódabanki Íslands, överföringen av insättningar från Byr Savings Bank till Byr hf, överföringen av insättningar från Keflavík Savings Bank till SpKef och statens ansvar för insättningarna i SpKef efter samgåendet med Landsbankinn.

(152)

De isländska myndigheterna har i flera fall av de ärenden om statligt stöd som övervakningsmyndigheten för närvarande granskar, och av vilka några har nämnts ovan, i själva verket hävdat att respektive åtgärd var det finansiellt minst betungande alternativet för den isländska staten om den skulle infria sitt löfte att till fullo skydda insättarna.

(153)

Mot bakgrund av detta anser övervakningsmyndigheten att det rör sig om en rättsligt bindande, tydlig, ovillkorlig och definitiv åtgärd. På grund av detta drar därför övervakningsmyndigheten slutsatsen att den isländska statens uttalanden, enligt vilka insättningarna är till fullo garanterade, uttrycker ett åtagande om statliga medel i den mening som avses i artikel 61 i EES-avtalet.

(154)

För det första måste stödåtgärderna ge den nya banken fördelar som befriar den från kostnader som normalt belastar dess budget. I linje med den preliminära slutsatsen i beslutet att inleda förfarandet håller övervakningsmyndigheten fast vid att var och en av kapitaliseringsåtgärderna ger Landsbankinn en fördel, eftersom kapitalet inte skulle ha varit tillgängligt för banken utan statligt ingripande.

(155)

För att avgöra om en investering i ett företag, exempelvis genom ett kapitaltillskott, innebär en fördel, tillämpar övervakningsmyndigheten principen om en investerare i en marknadsekonomi och bedömer om en privat investerare av jämförbar storlek som det offentliga organet under normala marknadsförhållanden skulle ha gjort en sådan investering. (47) När det gäller kapitaliseringsåtgärder för banker med problem har både Europeiska kommissionen (i flera ärenden sedan finanskrisen inleddes) (48) och övervakningsmyndigheten (49) sedan finanskrisens början i allmänhet haft inställningen att statliga rekapitaliseringar av banker är detsamma som statligt stöd, med tanke på den oro och osäkerhet som har präglat finansmarknaderna sedan hösten 2008. Denna allmänna synpunkt gäller särskilt de isländska finansmarknaderna 2008 och 2009, när hela systemet kollapsade. Övervakningsmyndigheten anser därför att kapitaliseringsåtgärderna ger Landsbankinn en fördel, trots att en aktieminoritet i den nya banken senare fördes över till fordringsägarna (huvudsakligen inom den privata sektorn). Den privata sektorns medverkan i kapitaliseringen av Landsbankinn var uteslutande begränsad till den gamla bankens fordringsägare, som endast ville minimera sina förluster (50). Med tanke på ansvarsförbindelsen som beskrevs tidigare kan de dessutom inte anses ha investerat på samma villkor som staten.

(156)

När det gäller SpKef-transaktionen konstaterar övervakningsmyndigheten att transaktionen endast skulle ge Landsbankinn ersättning för skillnaden mellan de överförda tillgångarna och skulderna. Mekanismen för fastställandet av skillnaden, med en oberoende skiljedomskommitté som slutlig skiljedomare, garanterade dessutom en hög grad av objektivitet. Hela risken för att SpKefs tillgångar skulle vara av mindre värde än de överförda insättningarna samt skyldigheten att ersätta möjliga underskott tillföll dock staten. Därmed kunde Landsbankinn skaffa nya kunder och ytterligare marknadsandelar utan att ta någon risk. Övervakningsmyndigheten drar slutsatsen att detta innebär en fördel.

(157)

Slutligen måste övervakningsmyndigheten även bedöma om den extra garantin av insättningarna ger Landsbankinn och de isländska bankerna en allmän fördel. I detta avseende konstaterar övervakningsmyndigheten att det inte stod helt klart hur garantin skulle fungera i praktiken när de isländska myndigheterna för första gången meddelade att insättningarna skulle vara garanterade, särskilt när det gäller vilken effekt ett sådant ingripande skulle ha på en bank som inte längre kan uppfylla sina finansiella skyldigheter gentemot insättarna. För närvarande tycks det som om en sådan bank skulle få gå i konkurs, men att den isländska staten skulle se till att insättningarna till fullo betalades ut, exempelvis genom att överföra insättningarna till en annan bank och ersätta underskottet i tillgångarna, och att insättarna alltid skulle ha tillgång till det fulla insättningsbeloppet.

(158)

Övervakningsmyndigheten anser att det är av underordnad betydelse exakt hur staten skulle agera för att infria löftet om en obegränsad garanti av de inhemska insättningarna. Vad som är viktigt är att staten har tagit på sig ansvaret för att i obegränsad utsträckning ingripa om en bank inte betalar ut insättningarna.

(159)

Denna obegränsade garanti har enligt övervakningsmyndigheten varit till fördel för Landsbankinn. För det första, eftersom den ger en värdefull konkurrensfördel – en obegränsad statlig garanti och därmed ett viktigt skyddsnät – mot alternativa investeringsalternativ och leverantörer. Detta framgår exempelvis av den nyligen rapport från ministeriet för ekonomiska frågor som nyligen offentliggjordes, där det konstateras att de isländska finansiella företagen för närvarande fungerar i en skyddad miljö med kapitalkontroller och en allmän insättningsgaranti, och att bankinsättningar under sådana förhållanden praktiskt taget är det enda säkra alternativet för de isländska spararna. (51)

(160)

För det andra står det klart att Landsbankinn utan garantin lättare skulle ha kunnat drabbas av samma massuttag som sin föregångare (52). Därför skulle banken sannolikt ha varit tvungen att betala högre räntor (som kompensation för risken) för att dra till sig, eller helt enkelt bara för att behålla, samma mängd insättningar. Följaktligen drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att insättningsgarantin ger banken en fördel.

(161)

För det andra måste stödåtgärden vara selektiv och gynna ”vissa företag eller viss produktion”. Kapitaliseringsåtgärderna och SpKef-transaktionen är selektiva, eftersom de endast gynnar Landsbankinn.

(162)

Dessutom kan statligt stöd även vara selektivt i situationer där en eller flera sektorer av ekonomin gynnas, och andra inte. Därför anser övervakningsmyndigheten att även den statliga garantin av insättningarna, som gynnar den isländska banksektorn som helhet, är selektiv. Denna slutsats följer även av ovanstående synpunkter, enligt vilka bankerna gynnas framför andra företag som erbjuder möjligheter att spara och investera pengar.

(163)

Åtgärderna stärker Landsbankinns ställning jämfört med konkurrenterna (eller möjliga konkurrenterna) på Island och i andra EES-stater. Landsbankinn är som sagt aktiv på finansmarknaderna, som är öppna för internationell konkurrens i EES. Även om de isländska finansmarknaderna för närvarande är förhållandevis isolerade, särskilt på grund av kapitalkontrollerna, förekommer fortfarande gränsöverskridande handel och möjlighet till sådan. Handeln kommer sannolikt att öka när kapitalkontrollerna slopas. Samtliga bedömda åtgärder måste därför betraktas som snedvridning av konkurrensen och påverkan på handeln mellan EES-avtalets parter. (53)

(164)

Övervakningsmyndigheten drar därför slutsatsen att den isländska statens åtgärder för att kapitalisera den nya banken samt insättningsgarantin och SpKef-transaktionen innebär statligt stöd av det slag som avses i artikel 61.1 i EES-avtalet. Övervakningsmyndigheten erinrar om att den drog samma slutsats om kapitaliseringsåtgärderna för SpSv i sparbanksbesluten.

(165)

I artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet anges att ”Eftas övervakningsmyndighet skall underrättas i så god tid att den kan yttra sig om alla planer på att vidta eller ändra stödåtgärder (…). Staten i fråga får inte genomföra åtgärden förrän detta förfarande lett till ett slutgiltigt beslut”.

(166)

De isländska myndigheterna underrättade inte övervakningsmyndigheten om de stödåtgärder som berördes av beslutet att inleda förfarandet innan de genomfördes. Detsamma gäller SpKef-transaktionen. Övervakningsmyndigheten drar därför slutsatsen att de isländska myndigheterna inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 1.3 i del I i protokoll 3 till övervakningsavtalet. Dessa stödåtgärder var därför olagliga.

(167)

Övervakningsmyndigheten konstaterar preliminärt att Landsbankinn visserligen är en ny juridisk person som grundades 2008, men att den i sin inhemska verksamhet uppenbarligen är den ekonomiska efterföljaren till Landsbanki, det vill säga att det finns en ekonomisk kontinuitet mellan de båda bankerna. De isländska myndigheterna har faktiskt förklarat att den gamla och den nya banken har liknande namn för att Landsbankinn ska kunna dra nytta av den goodwill som fortfarande är knuten till namnet ”Landsbanki” på Island. Eftersom Landsbankinns ekonomiska verksamhet från hösten 2008 och framåt inte skulle ha kunnat fortsätta utan statligt stöd anser övervakningsmyndigheten att banken är ett företag i svårigheter.

(168)

Dessutom är de bedömda åtgärderna på samma gång räddnings- och omstruktureringsåtgärder. Som konstaterades i beslutet att inleda förfarandet skulle övervakningsmyndigheten troligen tillfälligt ha godkänt åtgärderna som förenligt krisstöd, om övervakningsmyndigheten hade underrättats före genomförandet, innan den därefter intog en slutlig ståndpunkt på grundval av omstruktureringsplanen. Men eftersom övervakningsmyndigheten inte underrättades i tid inledde den det formella granskningsförfarandet och begärde att en omstruktureringsplan skulle lämnas in. Åtgärdernas slutliga förenlighet beror som sagt på om omstruktureringsplanen uppfyller kriterierna i myndighetens riktlinjer för statligt stöd till företag i svårigheter.

(169)

Även om statligt stöd till företag i svårigheter (som Landsbankinn) vanligtvis bedöms enligt artikel 61.3 c i EES-avtalet tillåts enligt artikel 61.3 b statligt stöd ”för att avhjälpa en allvarlig störning i en EG-medlemstats eller en Efta-stats ekonomi”. Såsom det har påpekats i punkt 8 i bankriktlinjerna (54) bekräftar övervakningsmyndigheten att artikel 61.3 b i EES-avtalet i linje med rättspraxis och Europeiska kommissionens beslut kräver en restriktiv tolkning av vad som kan anses vara en allvarlig störning av en Eftastats ekonomi.

(170)

Som ingående beskrevs tidigare har de isländska myndigheterna förklarat att det uppstod en systemkris i Islands finansiella system i oktober 2008, vilket ledde till att både dess största banker och stora sparbanker kollapsade inom loppet av några dagar. Den kombinerade marknadsandelen för de kollapsade finansinstituten översteg 90 % i de flesta segment av den isländska finansmarknaden. Svårigheterna åtföljdes av ett sammanbrott i förtroendet för landets valuta. Islands realekonomi har drabbats hårt av finanskrisen. Även om mer än tre år har gått sedan krisen inleddes är Islands finansiella system fortfarande sårbart. Situationen har visserligen avsevärt förbättrats sedan 2008, men det är ändå tydligt att åtgärderna då de vidtogs var avsedda att avhjälpa en allvarlig störning i den isländska ekonomin.

(171)

Följaktligen anses artikel 61.3 b i EES-avtalet vara tillämplig i detta fall.

(172)

I övervakningsmyndighetens riktlinjer om återställandet av lönsamheten och bedömningen av omstruktureringsåtgärder inom finanssektorn under den rådande krisen enligt reglerna om statligt stöd (55) (nedan kallade riktlinjerna om omstrukturering) fastställs regler om statligt stöd för omstrukturering av finansinstitut under den rådande krisen. Enligt riktlinjerna om omstrukturering ska omstruktureringen av ett finansinstitut i samband med den rådande finanskrisen, för att vara förenlig med artikel 61.3 b i EES-avtalet

(173)

Med utgångspunkt i den inlämnade omstruktureringsplanen för Landsbankinn ska övervakningsmyndigheten därmed bedöma om dessa kriterier är uppfyllda och om de tidigare beskrivna stödåtgärderna är ett förenligt omstruktureringsstöd.

(174)

Huvudmålet med omstruktureringsstödet är att återställa stödmottagarens långsiktiga lönsamhet. Bedömningen av om stödet uppnår detta spelar stor roll för förenligheten.

(175)

Det är som sagt svårt att driva en vinstgivande bank och se till att den blir långsiktigt lönsam med den oro som råder i den isländska ekonomin sedan hösten 2008, förekomsten av undantagsåtgärder såsom kapitalkontroller, en tillsynsmiljö stadd i förändring och makroekonomiska utsikter som fortfarande är något osäkra. Övervakningsmyndigheten betonar redan från början att detta måste hållas i minnet vid nedanstående bedömning.

(176)

I avsnitt 2 i riktlinjerna om omstrukturering anges att EES-staten ska lämna in en övergripande och detaljerad omstruktureringsplan med fullständig information om en affärsmodell som återställer bankens långsiktiga lönsamhet. Kravet i punkt 10 i riktlinjerna om omstrukturering är att orsakerna till bankens svårigheter och bankens egna svagheter identifieras i omstruktureringsplanen och att det beskrivs hur de föreslagna omstruktureringsåtgärderna avhjälper bankens underliggande problem.

(177)

Orsakerna till Landsbankis svårigheter anges som sagt både i omstruktureringsplanen och i rapporten från den särskilda utredningskommissionen. På bankens nivå är några av de huvudorsaker som identifieras i utredningskommissionens rapport den bristfälliga riskhanteringen, den överdrivna riskaptiten, det ovanligt nära förhållandet mellan ägarna och de största låntagarna, den för kraftiga expansionen på för kort tid, bristen på erfarenhet av de globala marknaderna, de alltför generösa utlåningsreglerna, bristen på interna kontroller och en bristfällig företagskultur och affärsstrategi. Dessa faktorer bidrog samtliga till kollapsen. Banken förlitade sig dessutom i hög grad på kortfristig marknadsupplåning och var tvungen att ta upp mycket av sin inlåning utomlands för att finansiera verksamheten. Detta förvärrade de redan befintliga valutaobalanserna.

(178)

Övervakningsmyndigheten anser att Landsbankis konkurs och kollapsen i den isländska finanssektorn också orsakades av flera faktorer som är utmärkande för Island och står i samband med landets ringa storlek och de brister i reglering och tillsyn som den särskilda utredningskommissionen pekade på. Landsbankinns och övriga isländska bankers långsiktiga lönsamhet beror därmed även på om dessa brister i tillsyn och reglering har rättats till.

(179)

I detta avseende konstaterar övervakningsmyndigheten med tillfredsställelse att de isländska myndigheternas har ändrat sin reglerings- och tillsynram. Dessa ändringar tas upp i bilagan.

(180)

För det första har FME:s behörighet och befogenheter stärkts, bland annat genom nya ansvarsområden för stora enskilda exponeringar och de risker som är knutna till dem, vilket enligt övervakningsmyndigheten tar itu med en av de faktorer som ledde till den finansiella kollapsen.

(181)

För det andra är syftet med de tillfälligt höga kraven på kapitaltäckningskvot och flera bestämmelser för ställande av säkerheter, särskilt förbudet mot att erbjuda kredit i utbyte mot säkerhet i egna aktier, att se till att de isländska bankerna inte på nytt kan bedriva verksamhet med en svag kapitalställning. Övervakningsmyndigheten anser att dessa åtgärder kommer att bidra till de isländska bankernas återhämtningsförmåga.

(182)

För det tredje har en rad åtgärder genomförts som rör direktörerna och styrelsemedlemmarnas valbarhet och ersättning. Utlåning till närstående (exempelvis ägare) har dessutom underkastats strängare regler. FME kan nu förbjuda en bank att bedriva en viss verksamhet. Även reglerna för extern revision och internrevision har ändrats. Exempelvis har den tid som en extern revisor kan arbeta för en och samma bank förkortats. Övervakningsmyndigheten konstaterar med tillfredsställelse att dessa åtgärder är inriktade på att förhindra en upprepning av vad som hände när det gäller ägarna och de höga cheferna. Åtgärderna ökar även den externa riskövervakningen. Sammantaget minskar detta hoten mot bankens lönsamhet.

(183)

För det fjärde har även den redan nämnda möjligheten för FME att begränsa en banks verksamhet enligt de isländska myndigheterna föranletts av de isländska affärsbankernas massiva upplåning före krisen. För övervaknings förefaller även de nya reglerna om likviditet och valutabalans (56) innebära vissa begränsningar av bankernas möjligheter till oproportionerligt stor upplåning utomlands, om detta skulle göra bankernas verksamhet bräckligare och sårbar för valuta- och likviditetsrisker. Övervakningsmyndigheten välkomnar att de isländska myndigheterna har tagit itu med denna brist i regleringen.

(184)

När det gäller bankens omstruktureringsplan och åtgärder har Landsbankinn i huvudsak gått tillbaka till en mer traditionell bankmodell och inriktar sig på det den är bäst på, nämligen inhemsk bankverksamhet för privat- och företagskunder. Banken kommer till övervägande del att vara finansierad genom de inhemska kundernas insättningar.

(185)

Jämfört med Landsbanki var dessutom Landsbankinn som sagt redan från början mycket mindre belånad. Eftersom det mesta av marknadsupplåningen stannade kvar i Landsbanki kommer Landsbankinn enligt omstruktureringsplanen endast i mycket liten utsträckning att behöva förlita sig på refinansiering genom emission av obligationer utan säkerhet på internationella marknader, vilket under nuvarande förhållanden sannolikt skulle vara en utmaning.

(186)

Att Landsbanki förlitade sig på marknaden för institutionella aktörer och senare upplåning i utlandet för sin refinansiering blev en av huvudorsakerna till bankens krasch. Landsbankinns finansiering har dock hittills i stor utsträckning byggt på insättningar och eget kapital (över 70 %), och i omstruktureringsplanen räknar man med en försiktig ökning av insättningarnas andel av de totala skulderna. Omstruktureringsplanen visar att det inte uppstår något större behov av refinansiering under omstruktureringsperioden […]. Övervakningsmyndigheten konstaterar med tillfredsställelse att varken något framgångsrikt återinträde på de internationella marknaderna för lån utan säkerhet eller den mindre utmanande emissionen av obligationer med särskild säkerhet ingår i förutsättningarna för finansieringsprognosen.

(187)

När det gäller den nämnda möjligheten att framgångsrikt emittera obligationer utan säkerhet menar banken att investerarnas för närvarande begränsade intresse av sådana skulder skulle kunna öka igen när väl den obegränsade insättningsgarantin (särskilt insättningsprioriteringen) upphävs, eftersom den för närvarande minskar intresset för andra skuldformer.

(188)

På grundval av de isländska myndigheternas uppgifter framstår bankens finansieringssituation som sund fram till slutet av omstruktureringsperioden. Med tanke på osäkerheten kring insättningsgarantin och kapitalkontrollerna samt den oklara framtida utvecklingen på statslånemarknaden kan övervakningsmyndigheten inte avgöra om Landsbankinns finansieringsstrategi kommer att förverkligas som planerat på lång sikt. Med tanke på finansieringsutsikternas stabilitet, särskilt den starka tonvikten på insättningar och eget kapital under omstruktureringsperioden samt den stora andelen av dessa skuldtyper i balansräkningen medger dock övervakningsmyndigheten att mindre variationer av finansieringsstrategin inte skulle hota bankens lönsamhet.

(189)

När det gäller tillgångarna i balansräkningen stannade även de mest riskabla internationella tillgångarna kvar i Landsbanki. Som en följd av detta har balansräkningen krympt med ungefär 75 %. En stor svaghet i Landsbankis affärsmodell, nämligen riskabla internationella tillgångar och särskilt det stora beroendet av vinster från investment banking (43 % av vinsterna före krisen) utan tillräcklig riskbedömning och med begränsad kunskap om marknaden, har därmed åtgärdats. Övervakningsmyndigheten välkomnar att banken enligt omstruktureringsplanen inte ska ägna sig åt liknande verksamhet i framtiden, utan snarare inrikta sig på sin traditionella kärnverksamhet.

(190)

Banken har givetvis växt sedan grundandet, särskilt genom de beskrivna förvärven av SpKef och SpSv. Enligt omstruktureringsplanen har dock detta inte någon större inverkan på Landsbankinns affärsmodell, eftersom SpKef och SpSv i huvudsak hade liknande inhemska tillgångar som Landsbankinn. Övervakningsmyndigheten anser i varje fall att de planerade avyttringarna, som ytterligare beskrivs nedan, kommer att bidra till att Landsbankinn kan inrikta sig på sin kärnverksamhet. Den planerade stängningen av […] filialer under omstruktureringsperioden kommer att bidra till effektivitetsvinster för Landsbankinn.

(191)

En stor utmaning för banken när det gäller dess tillgångsportfölj är omstruktureringen av de lån som fördes över från Landsbanki. I detta avseende konstaterar övervakningsmyndigheten med tillfredsställelse att denna omstrukturering har varit och är en huvudprioritering för banken, vilket framgår av de många både allmänna och skräddarsydda förslagen från banken till dess överbelånade kunder. Den har även inrättat en stor division för omstrukturering. Även om arbetet inte har gått så snabbt som väntat har redan mycket åstadkommits. Den 30 mars 2012 hade exempelvis 75 % av de totala skulderna som kräver omstrukturering genomgått någon form av skuldjustering. Enligt de isländska myndigheterna kunde dessutom det stora flertalet av dessa företag betala av sina skulder efter omstruktureringen.

(192)

Enligt övervakningsmyndigheten visar ovanstående att Landsbankinns omstruktureringsmetoder är sunda och att banken verkligen prioriterar omstruktureringen av låneportföljen. Baserat på hittillsvarande framsteg framstår dessutom bankens mål att slutföra 92 % av omstruktureringen (i total lånevolym) fram till slutet av 2012 som realistiskt.

(193)

Övervakningsmyndigheten konstaterar även med tillfredsställelse att man i omstruktureringsplanen endast räknar med en ökning på […] % i kundfordringarna under omstruktureringsperioden. Detta framstår som rimligt under de nuvarande ekonomiska förhållandena. I planen räknar man även med att aktiernas och egetkapitalinstrumentens minskade betydelse, särskilt den planerade försäljningen av […] (se bilagan), ytterligare kommer att minska risken i Landsbankinns tillgångsportfölj.

(194)

Om inget oförutsett inträffar i den makroekonomiska miljön på Island eller utomlands tyder detta sammantaget på att Landsbankinn senast i slutet av omstruktureringsperioden kommer att ha en relativt sund balansräkning och låneportföljer med goda resultat.

(195)

Den svaga kapitaliseringen av Landsbanki var som sagt en av de faktorer som ledde till dess kollaps. I Landsbankinns omstruktureringsplan räknar man med att banken under hela omstruktureringsperioden kommer att ligga långt över den minsta kapitaltäckningskvoten 16 %. Denna kvot ligger även långt över den framtida minimikvoten 10,5 % i Basel III. Även vid Landsbankinns hårda stresstester, som uppfyller kravet på en kombination av stresshändelser i riktlinjerna om omstrukturering (bland annat en utdragen global lågkonjunktur enligt punkt 13 i riktlinjerna), ligger kapitaltäckningskvoten över detta höga riktmärke. Det är välbetänkt och betryggande att Landsbankinn till och med i stresscenariot med störst inverkan på bankens kapitalbas, vilket ju egentligen innebär att euroområdet faller sönder, har ett kapitalöverskott på över […] %, vilket i den verksamhetsmiljö som beskrevs tidigare ger Landsbankinn stora möjligheter att hantera oväntade motgångar.

(196)

Dessutom kommer Landsbankinns kapitaltäckningskvot att gradvis fortsätta öka under omstruktureringsperioden. Med hänsyn till detta anser övervakningsmyndigheten att kapitaliseringen av Landsbankinn ger banken tillräckligt stor återhämtningsförmåga.

(197)

När det gäller bankens likviditetsställning konstaterar övervakningsmyndigheten att den nuvarande situationen enligt omstruktureringsplanen tycks tillräckligt stabil, och att ingenting tyder på att situationen skulle kunna försämras på ett avgörande sätt under omstruktureringsperioden. Övervakningsmyndigheten konstaterar med tillfredsställelse att banken redan har börjat anpassa sin likviditetspolicy till det framtida kravet i Basel III. Den anser att bankens nuvarande likviditetstäckningskvot på […] % är en betryggande indikator, särskilt jämfört med genomsnittet 83 % från en undersökning med fler än 200 banker som genomfördes av Banken för internationell betalningsutjämning (57). Av Landsbankinns stresstest av likviditetskvoten att döma är dessutom bankens likviditetsställning sund.

(198)

Övervakningsmyndigheten välkomnar även förändringarna av Landsbankinns företagsstyrning och ersättningen av nyckelpersonal. Riskhanteringens ökade betydelse, vilken beskrevs tidigare, tar enligt övervakningsmyndigheten på liknande sätt itu med en svaghet i Landsbankinns affärsmodell och kommer att bidra till en mer objektiv och professionell riskbedömning i bankens verksamhet.

(199)

I riktlinjerna om omstrukturering anges även att omstruktureringsplanen ska visa hur banken så snart som möjligt tänker återställa sin långsiktiga lönsamhet utan statligt stöd. Banken ska särskilt kunna generera tillräcklig avkastning på eget kapital, samtidigt som den täcker alla kostnader för den normala verksamheten och följer tillämpliga regler. Särskilt i punkt 13 i riktlinjerna om omstrukturering anges att långsiktig lönsamhet uppnås när banken inom ramen för sin riskprofil kan täcka samtliga kostnader, inklusive nedskrivning och finansiella avgifter, och ge tillräcklig avkastning på eget kapital.

(200)

Här erinrar övervakningsmyndigheten om det som nämndes tidigare, nämligen att Landsbankinns ekonomiska miljö skulle vara en utmaning för vilken bank som helst. Dessutom anser övervakningsmyndigheten att alla banker på Island för tillfället måste göra en svår avvägning mellan målet att öka lönsamheten och att upprätthålla en säker (det vill säga hög) kapitalbalans. Med tanke på detta är övervakningsmyndigheten nöjd med omstruktureringsplanens prognostiserade lönsamhet, som trots den höga kapitaltäckningskvoten kommer att vara tillräcklig under hela omstruktureringsperioden. Avkastningen på eget kapital fluktuerar 2009–2014 mellan [> 5] % och [> 15] %.

(201)

Denna fluktuation beror dock som sagt främst på irreguljära situationer och händelser, exempelvis värderingsvinster på de tillgångar som överfördes från Landsbanki. Engångshändelser, som den oväntat framgångsrika försäljningen av dotterbolag, å ena sidan, samt nedskrivningarna som följd av högsta domstolens avgörande om valutalån nyligen, å den andra, kan också spela in. De isländska myndigheternas kalkyl, där de irreguljära posterna har lyfts bort från resultaträkningen, visar att banken har gått och kommer att gå med relativt stabil vinst från och med 2011. Den nämnda rapporten från Icelandic State Financial Investments (Isfi) tycks ge stöd för denna slutsats. Även om det inte står klart om dessa beräkningar endast återspeglar bankens ”kärnlönsamhet” konstaterar övervakningsmyndigheten att underkursens betydelse minskar snabbt under omstruktureringsperioden. Banken räknar med att enligt omstruktureringsplanen uppvisa en ”kärnvinst” på mellan […] och […] miljarder isländska kronor per år 2012–2014.

(202)

Några av de mest relevanta och mer detaljerade aspekterna av den finansiella planeringen nämndes tidigare. Med tanke den utmanande verksamhetsmiljön tycks dessa antaganden överlag vara tillräckligt välbetänkta. När det gäller räntemarginalen konstaterar övervakningsmyndigheten att den även efter den förväntade minskningen till […] % kommer att ligga rätt högt med internationella mått. (58) Enligt de isländska myndigheterna har marginalen under de senaste årtiondena legat ungefär på denna nivå eller högre, vilket bland annat beror på de allmänt höga räntenivåerna på Island, den mindre andelen hypotek i låneportföljerna och bankernas mindre storlek. Övervakningsmyndigheten anser att denna aspekt av den finansiella planeringen är tillräckligt plausibel.

(203)

En annan viktig drivkraft för framtida lönsamhet är större avgifts- och provisionsinkomster, som beräknas öka med ungefär […] %. Denna ökning skulle sedan ge en vinst på över […] miljarder isländska kronor 2014. Enligt de isländska myndigheterna är dessa prognoser rimliga, eftersom verksamhet som ger provision, såsom börsrelaterade transaktioner och valutahandel, praktiskt taget upphörde efter kollapsen och som en följd av kapitalkontrollerna.

(204)

Banken har som sagt tagit en rad initiativ för att öka effektiviteten och minska kostnaderna. Dessa åtgärder omfattar bland annat den planerade minskningen av personalstyrkan som nämndes tidigare, den planerade stängningen av […] filialer och en allmän rationalisering av verksamheten. Dessa åtgärder bör sammantaget sänka K/I-talet från 57,2 % till […] % fram till 2014. Övervakningsmyndigheten välkomnar dessa insatser, eftersom det nuvarande K/I-talet framstår som högt med internationella mått. Övervakningsmyndigheten anser även att målet är realistiskt.

(205)

Utöver det som nämnts står det klart att omstruktureringsplanen bygger på ett stort antal andra antaganden. Övervakningsmyndigheten har strävat efter att granska de antaganden som tycks mest relevanta och ha störst inflytande på Landsbankinns framtida lönsamhet. De makroekonomiska antagandena tycks i allmänhet vara i linje med prognoserna från Islands centralbank. Sammantaget tycks de antaganden som omstruktureringsplanen bygger på vara tillräckligt välbetänkta för att tillåta slutsatsen att bankens omstruktureringsåtgärder är tillräckliga för att säkra dess långsiktiga lönsamhet, om inte oväntade motgångar med oförutsedda proportioner och konsekvenser inträffar.

(206)

Med hänsyn till dessa faktorer anser övervakningsmyndigheten att omstruktureringsplanen bidrar till ett återställande av bankens långsiktiga lönsamhet. Övervakningsmyndighetens slutsats är därför att bestämmelserna i avsnitt 2 i riktlinjerna om omstrukturering har följts.

(207)

Punkt 22 i riktlinjerna om omstrukturering har följande lydelse: ”För att begränsa snedvridningar av konkurrensen och hindra ett överdrivet risktagande bör stöd begränsas till vad som är absolut nödvändigt och stödmottagaren bör lämna ett eget bidrag till omstruktureringskostnaderna. Banken och dess kapitalägare bör i största möjliga utsträckning bidra med egna medel till omstruktureringen. Detta är nödvändigt för att säkra att undsatta banker tar ett rimligt ansvar för konsekvenserna av sitt tidigare beteende och för att skapa lämpliga incitament för deras framtida beteende.”

(208)

Övervakningsmyndigheten erinrar i detta avseende om en avgörande aspekt av förevarande ärende. När Landsbankinn grundades med utgångspunkt i den inhemska verksamheten i Landsbanki raderades fullständigt aktieägarnas investeringar i Landsbanki. De har därmed bidragit i största möjliga utsträckning till omstruktureringen av Landsbankinn. Dessutom var Landsbankis fordringsägare tvungna att ta stora förluster (59), eller åtminstone bära den risk som ligger i att deras investering är beroende av utvecklingen för de tillgångar som överfördes till Landsbankinn (genom ansvarsförbindelsen). När det gäller Landsbankis ägare och fordringsägare har därmed kriteriet om ansvarsfördelning uppfyllts och överdrivet risktagande har förhindrats.

(209)

Dessutom måste övervakningsmyndigheten bedöma om det statliga stödet till Landsbankinn var begränsat till det absolut nödvändiga.

(210)

När det gäller kapitaliseringsåtgärderna var den inledande kapitaliseringen av Landsbankinn mindre än FME:s kapitalkrav (13 % i stället för 16 %). Efter avtalet med Landsbanki nådde kapitaltäckningskvoten 2009 15 %, vilket var en procentenhet lägre än FME:s minimikvot. FME beviljade då ett undantag. I detta sammanhang konstaterar övervakningsmyndigheten att den framtida kapitalkvoten huvudsakligen var beroende av om det hade gjorts en korrekt värdering av de tillgångar som hade överförts från Landsbanki till Landsbankinn var korrekt. Att Landsbankinns kapitaltäckningskvot senare ökade så pass mycket att banken kunde absorbera verksamheten i SpKef och senare SpSv har satts i samband med uppskrivningen av det bokförda värdet på de överförda tillgångarna. Att kapitaltäckningskvoten senare utvecklade sig så väl ger enligt övervakningsmyndigheten inte grund för åsikten att Landsbankinn var överkapitaliserad av staten från början.

(211)

Enligt punkt 26 i riktlinjerna om omstrukturering bör banker som får omstruktureringsstöd ”kunna ge ersättning för kapital, även i form av utdelning och kuponger på utestående efterställda skulder, med vinstmedel från sin verksamhet”.

(212)

Övervakningsmyndigheten förtydligade 2012 sina riktlinjer för statligt stöd när det gäller kapitaltillskott genom aktier. I punkterna 7–8 i 2012 års riktlinjer för finanskrisen anges att de ändringar som skett när det gäller regelverk och marknadsförhållanden gör att övervakningsmyndigheten nu tror att statliga kapitaltillskott i framtiden allt oftare kan komma att utgöras av aktier, där ju ersättningen är rörlig. Reglerna om prissättning på kapitaltillskott bör därför klargöras, eftersom avkastningen på aktier består av (osäkra) framtida utdelningar och kapitalvinster och det därför är svårt att på förhand direkt fastställa ersättningen för detta slags instrument. Övervakningsmyndigheten kommer därför att bedöma ersättningen för dessa kapitaltillskott på grundval av aktiernas teckningskurs. Rabatten för ett kapitaltillskott i förhållande till aktiekursen (efter justering för ”utspädningseffekten”) omedelbart före offentliggörandet av kapitaltillskottet bör vara tillräcklig för att staten ska få rimliga garantier för att den kommer att få en skälig ersättning. (60)

(213)

Enligt övervakningsmyndigheten är bestämmelsen inte direkt tillämplig på förevarande fall, eftersom staten formellt sett kapitaliserade en ny bank. Därför kunde den inte späda ut det gamla aktieinnehavet i egentlig mening. Den logiska grunden för bestämmelsen är dock att ett tillräckligt utspätt innehav och framtida vinster skulle tillfalla staten, som var tvungen att ta risken med att skjuta till kapital i ett företag med svårigheter.

(214)

I förevarande fall är det uppenbart att staten erhöll större delen (81,33 %) av innehavet i Landsbankinn och följaktligen kommer att få samma andel av den framtida vinsten, medan de tidigare aktieägarna inte får något. De nuvarande minoritetsaktieägare som tidigare var fordringsägare får viss del av den framtida vinsten. Som nämnts kommer de dock med största sannolikhet fortfarande att behöva bära betydande förluster.

(215)

Dessutom har Landsbankinn uppvisat tillräckligt goda resultat sedan grundandet och i omstruktureringsplanen räknar man med stabila vinster under de kommande åren. Därför anser övervakningsmyndigheten att kravet i punkt 26 i riktlinjerna om omstrukturering samt punkt 8 i riktlinjerna för finanskrisen från 2012 har följts.

(216)

Även om SpKef-transaktionen, enligt ovanstående beskrivning, omfattar inslag av statligt stöd anser övervakningsmyndigheten att den är uppbyggd på ett sätt som ska utesluta en direkt finansiell fördel för Landsbankinn. I detta avseende erinrar övervakningsmyndigheten om att den slutliga kompensationen för att banken tog över SpKefs insättningar fastställdes av en oberoende skiljedomskommitté. Därför är transaktionen i själva verket en framförhandlad kompensation för Landsbankinn i utbyte mot att banken tar över insättningsskulderna från SpKef. Övervakningsmyndigheten anser inte att detta stöd är av stor betydelse för bedömningen av ansvarsfördelningen. Den ytterligare kundkrets och marknadsandel som Landsbankinn erhöll genom transaktionen har dock större betydelse för nedanstående bedömning av snedvridningarna av konkurrensen.

(217)

När det slutligen gäller garantin av insättningarna har övervakningsmyndigheten redan i beslutet att inleda förfarandet angett att garantin, mot bakgrund av de extraordinära förhållandena vid denna tid, skulle kunna vara ett proportionerligt sätt att skydda Islands finansiella stabilitet. Sådant stöd kan dock självfallet inte tillåtas på obegränsad tid.

(218)

För att detta statliga stöd ska kunna betraktas som begränsat till det absolut nödvändiga måste det därför avslutas så snart som möjligt. Övervakningsmyndigheten välkomnar därför de isländska myndigheternas avsikt att upphäva garantin av insättningarna innan kapitalkontrollerna slopas, det vill säga senast i slutet av 2013 enligt den nuvarande planeringen.

(219)

Med hänsyn till att slopandet av kapitalkontrollerna kan försenas, men med tanke på att övervakningsmyndigheten anser att en lönsam bank bör kunna konkurrera på marknaden utan skydd av en allmän insättningsgaranti, kommer därför övervakningsmyndigheten endast att tillåta insättningsgarantin fram till slutet av 2014. (61) Därefter bör skyddet av insättningarna endast regleras genom tillämplig EES-lagstiftning om insättningsgarantier.

(220)

Övervakningsmyndigheten drar slutsatsen att omstruktureringsplanen för Landsbankinn garanterar att stödet är begränsat till det absolut nödvändiga och att stödmottagaren, aktieägarna och skuldinnehavarna till den gamla banken i stor utsträckning har deltagit i ansvarsfördelningen. Omstruktureringsstödet är därmed i linje med avsnitt 3 i riktlinjerna om omstrukturering.

(221)

Riktlinjerna om omstrukturering, avsnitt 4, punkterna 29–32, har följande lydelse:

”Även om stöd som ges till finanssektorn i samband med en systemkris alltid har som övergripande mål att skapa finansiell stabilitet, får detta skydd på kort sikt av finanssystemet inte på lång sikt leda till en negativ inverkan på de lika konkurrensvillkoren eller till mindre konkurrensutsatta marknader. I detta sammanhang spelar åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen till följd av statligt stöd en viktig roll […] Åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen bör vara särskilt anpassade för att ta itu med de snedvridningar som identifierats på de marknader där den stödmottagande banken är verksam efter återgången till lönsamhet efter omstruktureringen, samtidigt som de bör följa en gemensam strategi och gemensamma principer. Övervakningsmyndigheten grundar sin bedömning av behovet av sådana åtgärder på storleken, omfattningen och räckvidden på den verksamhet som den berörda banken skulle ha efter genomförandet av en trovärdig omstruktureringsplan i enlighet med vad som anges i avsnitt 2. […] Valet av typ och form av sådana åtgärder kommer att vara beroende av två kriterier: för det första stödbeloppets storlek och de villkor och omständigheter på grundval av vilka stödet beviljats och för det andra särdragen på den eller de marknader där den stödmottagande banken kommer att bedriva sin verksamhet.

Vad gäller det första kriteriet kommer åtgärder för att begränsa snedvridningar av konkurrensen att variera betydligt beroende på stödbeloppets storlek, graden av ansvarsfördelning och prissättningsnivån. Allmänt sett gäller att när ansvarsfördelningen är mer omfattande och det egna bidraget högre förekommer färre negativa konsekvenser till följd av ett överdrivet risktagande.

Vad gäller det andra kriteriet kommer övervakningsmyndigheten att undersöka de sannolika verkningarna av stödet på de marknader där den stödmottagande banken kommer att driva verksamhet efter omstruktureringen. Först kommer den att undersöka den berörda bankens storlek och relativa betydelse på sin eller sina marknader efter det att den återställt sin lönsamhet. Åtgärdernas utformning kommer att anpassas till marknadernas kännetecken i syfte att bevara en effektiv konkurrens. […] Åtgärder som begränsar snedvridningar av konkurrensen bör inte inkräkta på bankens utsikter att återställa sin lönsamhet.”

(222)

Av ovanstående framgår att stödets storlek, särskilt i relativa termer, och marknadens kännetecken är avgörande för övervakningsmyndighetens bedömning av åtgärdernas lämplighet för att begränsa snedvridningar av konkurrensen. Samtidigt får sådana åtgärder självfallet inte äventyra stödmottagarens lönsamhet, och konkurrensproblem måste hanteras med tanke på det övergripande målet om finansiell stabilitet under den rådande krisen.

(223)

Mot bakgrund av denna rättsliga ram tar övervakningsmyndigheten i det följande upp faktorer som är viktiga för bedömningen av åtgärderna för att begränsa snedvridningar av konkurrensen.

(224)

Med tanke på den särskilda situationen på de isländska finansmarknaderna anser övervakningsmyndigheten för det första att det krävs en noggrann bedömning av marknadsförhållandena och konkurrenssituationen. Åtgärderna för att begränsa snedvridningar av konkurrensen bör stå i proportion till de svåra förhållanden som råder, samtidigt som de ser till att snedvridningarna av konkurrensen begränsas till ett minimum, både på kort sikt och på lång sikt.

(225)

Som har beskrivits i avsnittet om ansvarsfördelning har för det andra det största möjliga bidraget från Landsbankis före detta ägare och i viss mån Landsbankis fordringsägare redan ägt rum. Följaktligen har behovet av ytterligare konkurrensåtgärder varit begränsat.

(226)

När det gäller den relevanta marknadens kännetecken ledde som sagt kollapsen av det finansiella systemet på Island och de isländska myndigheternas ingripanden för det tredje till större koncentration på den isländska marknaden för finansiella tjänster och ökade betydligt marknadsandelen för de tre stora bankerna – Íslandsbanki, Arion Bank och Landsbankinn. Utöver dessa finns endast ett fåtal små marknadsaktörer kvar. Möjligheten av att en ny aktör går in på marknaden just nu är mycket liten, inte endast på grund av de redan nämnda hindren för inträde och marknadens ringa storlek, utan särskilt på grund av de fortsatta kapitalkontrollerna. Landsbankinn har en mycket stark ställning på denna koncentrerade marknad, med en marknadsandel på över 30 % i de flesta segmenten. Det är den största isländska banken räknat i balansomslutning.

(227)

För det fjärde ledde krisen till en rad mycket specifika problem, exempelvis de stora bankernas ytterst stora direkta och indirekta ägande av företag i den reala ekonomin. Ytterligare ett konkurrensproblem är uppkomsten av ett monopol på bankernas it-tjänster i form av RB, som de tre stora bankerna är majoritetsägare i.

(228)

För det femte är stödets relativa storlek viktig. I detta avseende konstaterar övervakningsmyndigheten att Landsbankinns hela kapital i början sköts till av staten. Dessutom har banken dragit fördel av andra stödåtgärder – SpKef-transaktionen och insättningsgarantin. Dessutom fick SpSv stöd innan banken togs över av Landsbankinn. Samtidigt är Landsbankinn fortfarande en liten bank, åtminstone med internationella mått.

(229)

För det sjätte kräver bankens förvärv av SpKef och SpSv ytterligare konkurrensåtgärder. I SpSv-beslutet betonade övervakningsmyndigheten att Landsbankinns omstruktureringsplan ska omfatta sådana åtgärder.

(230)

Mot denna bakgrund konstaterar övervakningsmyndigheten att flera åtgärder har vidtagits eller kommer att vidtas för att begränsa snedvridningar av konkurrensen på grund av det statliga stödet till Landsbankinn.

(231)

Den isländska regeringen har gjort två specifika åtaganden (se bilaga) som enligt övervakningsmyndigheten kan bidra till att upprätta ett regelverk som främjar konkurrensen på finansmarknaderna:

(232)

För det första ska man tillsätta en arbetsgrupp som ska se över lag nr 36/1978 om stämpelskatt och särskilt undersöka om stämpelskatten kan slopas på skuldebrev från privatpersoner när de överförs mellan olika fordringsägare (t.ex. när enskilda personer överför sina lån mellan låneinstitut). Övervakningsmyndigheten anser att den nuvarande lagen, som bland annat gör kunderna skyldiga att betala stämpelskatt på skuldbeloppet (62) vid byte av långivare, kan utgöra ett konkurrenshinder, eftersom det kan låsa kunderna vid befintliga avtal om långfristiga lån. Övervakningsmyndigheten välkomnar därför åtagandet att se över den här lagen.

(233)

För det andra noterar övervakningsmyndigheten att regeringen enligt en resolution från alltinget av den 21 mars 2012 ska tillsätta en utredning för att se över konsumentskyddet på finansmarknaden. Denna ska ha som särskilt uppdrag att granska hur bytet av låneinstitut kan underlättas och kostnaderna för sådana byten minskas. Utredningen ska samarbeta nära med den isländska konkurrensmyndigheten i denna fråga och lägga fram en rapport senast den 15 januari 2013. Enligt övervakningsmyndigheten skulle en sådan noggrannare bedömning kunna främja konkurrensen på lång sikt. Under tiden bör Landsbankinns eget åtagande, som tas upp nedan, bidra till att det blir enklare att byta bank, vilket i sin tur ökar konkurrensen.

(234)

Övervakningsmyndigheten välkomnar överenskommelsen mellan den isländska konkurrensmyndigheten och RB:s ägare, däribland de tre stora bankerna, i konkurrensfrågan. Detta är ett försök att utan åtskillnad och till låg kostnad garantera tillgången till nödvändig it-infrastruktur för mindre konkurrenter och potentiellt nya marknadsaktörer. Övervakningsmyndigheten anser att dess farhågor, som bland annat uttrycktes i det andra Byrbeslutet (63), på ett tillfredsställande sätt har undanröjts genom överenskommelsen och att den i det föreliggande beslutet följaktligen inte längre behöver ta upp denna fråga.

(235)

Slutligen noterar övervakningsmyndigheten regeländringarna sedan 2008, vilka tas upp i bilagan. I konkurrensfrågan är införandet av artikel 22 i lagen om finansiella företag nr 161/2002 av särskild betydelse. Genom denna bestämmelse begränsas finansiella företags deltagande i verksamhet som faller utanför ramen för deras verksamhetstillstånd. Enligt denna nya regel får finansiella företag endast tillfälligt ägna sig åt sådan verksamhet för att slutföra transaktioner eller rekonstruera sina kunders verksamhet. Ett motiverat meddelande om detta ska översändas till FME, och tidsgränser har införts för finansiella företags rekonstruktion av sina kunder och avyttring av beslagtagna tillgångar.

(236)

Övervakningsmyndigheten anser att ändringen är en lämplig reglering av finansinstitutens oproportionerligt stora ägande i den reala ekonomin. Bestämmelsen tycks förhindra att situationen i krisens kölvatten, som är ett direkt resultat av utbytet av skulder mot aktieinnehav, blir permanent.

(237)

Övervakningsmyndigheten betonar att Landsbankinns marknadsnärvaro och storlek endast är en bråkdel av Landsbankis, eftersom de totala tillgångarna enligt föregående beskrivning har minskats med 75 %. Till skillnad från Landsbanki är Landsbankinn desstom endast aktiv på den isländska marknaden. Även om större delen av minskningen uppenbarligen är ett resultat av likvidationen av Landsbankis internationella verksamhet anser övervakningsmyndigheten att denna process är av särskild betydelse i frågan om snedvridningar av konkurrensen, eftersom det särskilt var Landsbankis riskabla strategi utomlands som ledde till dess kollaps och i det förflutna orsakade störningar på finansmarknaderna inom EES. (64)

(238)

Dessutom välkomnar övervakningsmyndigheten Landsbankinns åtaganden (se bilagan) att ytterligare minska sin inhemska marknadsnärvaro genom […] avyttringar som avser […]. Dessutom konstaterar övervakningsmyndigheten med tillfredsställelse att Landsbankinn har åtagit sig att stänga […] filialer under omstruktureringsperioden. På grundval av den slutliga omstruktureringsplanen och med hänsyn till att Landsbankinn är en liten bank med EES-mått instämmer övervakningsmyndigheten i Landsbankinns åsikt att ytterligare strukturella åtgärder kan äventyra bankens utsikter att återställa den långsiktiga lönsamheten. (65)

(239)

Övervakningsmyndigheten noterar Landsbankinns åtagande att inte förvärva några finansinstitut före den 15 december 2014, såvida banken inte får övervakningsmyndighetens förhandsgodkännande. Detta innebär att ytterligare koncentration av den isländska finansmarknaden genom Landsbankinns förvärv kan förhindras. Åtagandet garanterar även att det stöd som har beviljats Landsbankinn används till att återställa lönsamheten snarare än att konsolidera och ytterligare utvidga bankens marknadsnärvaro på Island. Detsamma gäller Landsbankinns åtagande att fram till den 15 oktober 2014 varken tillämpa kontraktsklausuler eller införa nya kontraktsklausuler med krav på att bankärendena har en viss omfattning för att särskilda räntevillkor ska erbjudas samt åtagandet att banken inte ska använda statligt stöd som källa till konkurrensfördelar vid marknadsföringen av sina tjänster.

(240)

Som har beskrivits i det föregående är den isländska finansmarknaden för närvarande en utmanande miljö för varje bank. Övervakningsmyndigheten välkomnar därför Landsbankinns åtaganden för att göra det lättare att byta bank och erbjuda grundläggande tjänster för betalningsbehandling och distribution av penningmedel. Övervakningsmyndigheten anser att dessa åtgärder, tillsammans med den uppgörelse mellan de tre stora bankerna och den isländska konkurrensmyndigheten om RB som nämndes tidigare, gör att mindre marknadsaktörer får tillgång till den viktigaste infrastrukturen och de viktigaste tjänsterna till rimliga priser, utan att de större aktörerna kan blockera tillträdet. Enligt övervakningsmyndigheten minskar detta inträdeshindren för framtida (möjliga) marknadsaktörer. Tack vare åtgärderna kan befintliga mindre aktörer dessutom utvidga sin marknadsandel, om de kan erbjuda bättre tjänster än de större konkurrenterna. De åtgärder som är inriktade på att underlätta bytet av bank kommer dessutom att bidra till hårdare konkurrens mellan dagens stora aktörer och kan bidra till att förhindra eller avhjälpa en situation av möjlig kollektiv dominans.

(241)

Till sist åtar sig Landsbankinn att så snart som möjligt sälja aktieinnehavet i rörelsedrivande företag som har tagits över på grund av omstrukturering i linje med artikel 22 i lagen om finansiella företag nr 161/2002. Dessutom åtar sig banken att följa förfarandet och tidsgränserna i denna bestämmelse. Slutligen ska banken hålla sin eller det respektive dotterbolagets webbplats uppdaterad med information om dotterbolag och aktieinnehav som är öronmärkta för försäljning. Dessutom har Landsbankinn åtagit sig att sälja […] inom vissa tidsfrister under omstruktureringsperioden.

(242)

Övervakningsmyndigheten välkomnar Landsbankinns åtagande att så snart som möjligt göra sig av med alla företag och aktieinnehav som inte står i samband med dess huvudverksamhet. Detta tar itu med de möjliga konkurrensproblemen på grund av en sådan dominerande ägare i den isländska realekonomin och förhindrar även att bankens lönsamhet äventyras.

(243)

Övervakningsmyndigheten uppmärksammar de isländska myndigheterna och Landsbankinn på att en överträdelse av nationell rätt på grund av åtagandena även kan innebära att stödet missbrukas. Övervakningsmyndigheten anser dessutom att större insyn i den nuvarande ägarsituationen införs i den isländska ekonomin genom kravet på information om planerade avyttringar och försäljningar på bankens webbplats. Detta minskar åtminstone i viss mån just detta konkurrensproblem, som för närvarande präglar Islands marknader.

(244)

På grundval av det anförda anser övervakningsmyndigheten att dessa åtgärder tar itu med de huvudsakliga konkurrensproblem som övervakningsmyndigheten och den isländska konkurrensmyndigheten tillsammans har identifierat. Med hänsyn till det övergripande målet om finansiell stabilitet drar övervakningsmyndigheten slutsatsen att åtagandena i tillfredsställande grad begränsar snedvridningarna av konkurrensen. Omstruktureringsstödet är därmed i linje med avsnitt 4 i riktlinjerna om omstrukturering.

(245)

På grundval av föregående bedömning och mot bakgrund av den omstruktureringsplan som de isländska myndigheterna har lämnat in för Landsbankinn har övervakningsmyndighetens tvivel angående stödåtgärdernas karaktär och förenlighet, som uttrycktes i beslutet att inleda förfarandet, skingrats. Dessutom gör övervakningsmyndigheten inte några invändningar mot SpKef-transaktionen och godkänner stödet till SpSv. Övervakningsmyndigheten godkänner därför stödåtgärderna som omstruktureringsstöd som är förenligt med EES-avtalets funktion enligt artikel 61.3 b i EES-avtalet, under förutsättning att Island och Landsbankinn uppfyller åtagandena i bilagan.