E1997C0121



Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 284 , 16/10/1997 s. 0091 - 0103


BESLUT FRÅN EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET nr 121/97/KOL av den 24 april 1997 i ett förfarande enligt artikel 53 i EES-avtalet i mål KOM 020.0130 - TFB (Endast de norska och engelska texterna är giltiga)

EFTA:s ÖVERVAKNINGSMYNDIGHET HAR FATTAT FÖLJANDE BESLUT

med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet), i synnerhet artikel 1 i protokoll 21 till detta,

med beaktande av kapitel II protokoll 4 till avtalet mellan EFTA-staterna om upprättande av en övervakningsmyndighet och en domstol ("övervakningsavtalet"), i synnerhet artikel 3.1 i detta,

med beaktande av ansökan om icke-ingripandebesked och begäran om undantag som inlämnats av Treforedlingsindustriens Bransjeforening i enlighet med artiklarna 2, 4 och 5 i kapitel II i protokoll 4 i övervakningsavtalet,

med beaktande av EFTA:s övervakningsmyndighet beslut av den 3 juli 1996 om att inleda ett förfarande i detta ärende,

efter att, i enlighet med föreskrifterna i artikel 19.1 och 19.2 i kapitel II i protokoll 4 till övervakningsavtalet och i kapitel IV i samma protokoll, ha berett berörda företag och andra fysiska eller juridiska personer med ett beaktansvärt intresse i saken tillfälle att yttra sig över de anmärkningar som EFTA:s övervakningsmyndighet framfört i sin invändning av den 3 juli 1996,

efter att ha samrått med Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor, och

med beaktande av följande:

I. FAKTA I MÅLET

1. Anmälan

(1) Den 22 februari 1996 anmälde Treforedlingsindustriens Bransjeforening (TFB), norska pappers- och massaindustrins branschförening, på sina medlemmars vägnar ett avtal om geografisk marknadsuppdelning för rundvirke och flis i Norge (virkesfordelingsavtalen), daterat den 22 januari 1986. Syftet var att erhålla ett icke-ingripandebesked eller beviljas ett undantag från artikel 53 i EES-avtalet. Avtalet innehöll inte något bestämt datum för när det skulle löpa ut, men var enligt anmälan inte längre formellt i kraft (1). Senare antogs ett reviderat avtal om marknadsuppdelning vid TFB:s årsstämma den 25 mars 1996. Detta avtal ersätter det gamla avtalet och lades fram för EFTA:s övervakningsmyndighet den 26 mars 1996.

(2) Anmälan innehöll också ett underförstått avtal mellan TFB:s medlemmar, som innebär rätt för TFB att på medlemmarnas vägnar förhandla fram priser och andra affärsvillkor i samband med centrala prisförhandlingar med skogsägarnas organisationer. Anmälan av detta avtal drogs emellertid tillbaka av parterna genom ett brev till EFTA:s övervakningsmyndighet daterat den 16 september 1996. I detta brev sägs att TFB:s medlemmar har beslutat att inte samarbeta inom ramen för TFB vad gäller sådana prisförhandlingar. Parterna har senare skriftligen bekräftat att inget samarbete sker mellan TFB:s medlemmar på nationell nivå vad beträffar priser och andra affärsvillkor i samband med köp av rundvirke eller flis. Mot bakgrund av dessa händelser kommer EFTA:s övervakningsmyndighet inte att vidta några ytterligare åtgärder i denna del.

2. Parterna

2.1 TFB

(3) TFB är ett samarbetsorgan mellan alla företag som är verksamma i den norska träförädlingsindustrin (se nedan), t.ex. vad beträffar köp av träbaserat råmaterial för denna industri. TFB:s syfte är, enligt dess stadgar, att ta till vara medlemmarnas gemensamma intressen, att fungera som ett organ för gemensamma intressen vad beträffar handel med virke, returpapper, osv. samt att samarbeta med andra industriorganisationer.

(4) En del av TFB:s verksamhet har traditionellt sett varit knuten till prisförhandlingar vid pappers- och massaindustrins inköp av massaved och flis och vidare dessa inköps fördelning bland medlemmarna via virkesfordelingsavtalen. Själva köpeavtalen ingås dock av medlemmarna enskilt eller genom gemensamma inköpsorganisationer.

(5) TFB styrs av en årsstämma och en styrelse. I praktiken sköts emellertid största delen av TFB:s verksamhet av arbetsgrupper vilka utnämnts av stämman eller styrelsen och där TFB:s medlemmar är företrädda.

(6) Arbetsgruppen för virkesleveranser (Virkesutvalget, hädanefter kallad virkesleveransgruppen) ansvarar för frågor som rör leverans av massaved och flis till TFB:s medlemmar. Virkesleveransgruppen beskrivs av TFB som ett diskussionsforum vad gäller det anmälda avtalets funktion och dessutom för politiska frågor såsom skogsvårdspolitik och infrastrukturfrågor.

2.2 TFB:s medlemmar (2)

(7) Borregaard industries Ltd (Borregaard), med en omsättning på 3 155 miljoner norska kronor, är kemidivisionen inom Orkla-gruppen, vars omsättning är 20 800 miljoner kronor. Dess träförädlingsfabriker (massa och papper) omfattar bl.a. Hellefos och Hokksund och Vafos i Kragerø.

(8) M. Peterson & Søn AS är moderbolaget i Peterson-gruppen. Denna grupp är verksam inom pappersindustrin och hade 1995 en omsättning på 3 390 miljoner kronor. Peterson Moss A/S är denna enda användaren av rundvirke i gruppen och tillverkar kraftliner. Företaget omsätter 852 miljoner kronor.

(9) Norske Skogindustrier ASA (Norske Skog) är det främsta träförädlingsföretaget i Norge med en omsättning på 9 170 miljoner kronor. Den största ägargruppen är skogsägarnas organisationer som kontroller 30 % (36 % (3)) av företagets aktier. De viktigaste virkesanvändarna inom företaget är Nordenfjeldske Treforedling, Follum och Saugbrugsforeningen som främst tillverkar papper, samt Tofte Industrier och Folla CTMP, som huvudsakligen tillverkar pappersmassa.

(10) A/S Egelands Verk bedriver verksamhet inom träförädling och verkstadsindustri och omsatte 1995 46 miljoner kronor.

(11) Hunsfos Fabrikker AS (Hunsfos) tillverkar huvudsakligen papper och wellpapp. Omsättningen var 1995 på 859 miljoner kronor.

(12) Rena Karton AS tillverkar olika sorters kartongpapp. Omsättningen är 296 miljoner kronor.

(13) Fritzøe Fiber AS är ett helägt dotterbolag till Laagen Skogindustrier AS (4). Det producerar massa och, i begränsad utsträckning, elektricitet. Firtzøes omsättning var 1995 209 miljoner kronor.

(14) Rygene-Smith & Thommesen AS (Rygene) tillverkar massa och hade en omsättning 1995 på 126 miljoner kronor.

(15) A/S Union verksamhet består främst av papperstillverkning, elproduktion och innehav av affärsfastigheter. Omsättning var 1 250 miljoner kronor 1995. Norske Skog äger 57,4 % (47,8 %) (5) av aktierna i A/S Union.

3. Avtalet

(16) Virkesfordelingsavtalen, hädanefter kallad VA, är ett avtal inom TFB mellan dess medlemmar. Principen bakom avtalet är att varje enskild företagare inom träförädlingsindustrin köper rundvirke och flis från sitt "naturliga leveransområde", vilket bestäms på grundval av närheten till den ifrågavarande fabriken och till företagets egen skog. De deltaganden företagen är grupperade i fyra geografiska områden (se tabell 1 nedan) på grundval av kvoter som tidigare fastställdes av de norska myndigheterna. Tre av dessa områden tilldelas en kvot på ett bestämt procentantal av den totala norska rundvirkes- och flisproduktionen i dessa områden. Det norra området är inte med i detta kvotsystem. Enligt avtalet bestäms den andel som tilldelas det enskilda företaget genom överenskommelser mellan företagen i varje område.

>Plats för tabell>

(17) Enligt TFB har fastställandet av områdenas geografiska omfattning blivit viktigare de senaste åren, medan kvoterna som baseras på total produktion i praktiken blivit mindre viktiga.

(18) Det reviderade avtalet är en något förenklad version av det tidigare VA. Enligt avtalets rubrik gäller det samarbete vid fördelning av norskt rundvirke och flis av barrträd mellan alla TFB:s virkesförbrukande medlemmar. Det uttryckliga ändamålet är att tillgodose rationell försörjning av norskt rundvirke och flis till den norska marknaden. Det reviderade avtalet bygger på det tidigare VA:s geografiska uppdelning och kvoter. De geografiska områdena är, med vissa mindre justeringar, desamma. Emellertid görs ingen uttrycklig hänvisning till områdeskvoterna i det nya avtalet.

(19) Det finns vissa bestämmelser om fördelningen av rundvirke och flis inom områdena. I kommuner där det finns mer än en köpare, skall den nuvarande fördelningen "på kort sikt" behållas. Det finns emellertid ett uttryckligt mål och det är att omfördelningen av kommuner mellan köparna skall ske i syfte att uppnå "bästa möjliga rationella försörjning". Vad beträffar flis skall den traditionella leverantören till företaget i fråga behållas.

(20) Vidare sägs det att tillfälliga variationer i utbud och efterfrågan skall hanteras av TFB:s medlemmar efter överläggningar med virkesleveransgruppen. Avtalet skall årligen ses över av TFB:s styrelse.

(21) Det finns inget fastställt system för tillämpningen av VA utöver möjligheten att diskutera och komma överens i frågor rörande massaveds- och flisutbudet inom virkesleveransgruppen. Vidare finns inga bestämmelser om samordning av transporter eller annan försörjningsverksamhet i avtalet.

4. Produkten

(22) Ett grundläggande kännetecken för rundvirke är dess långa produktionstid från det att plantan sätts till dess att rundvirket kan avverkas med optimal lönsamhet. I de nordiska länderna kan det ta så lång tid som 70 till 100 år för ett sågvirkesträd att bli fullvuxet. I princip - till en viss gräns - ökar kvaliteten och därmed värdet med stigande ålder. Följaktligen kan en enskild skogsägare i allmänhet "lagra" rundvirket på rot utan att riskera en värdeförlust.

(23) Rundvirke kan beskrivas som en mellanprodukt som används vid tillverkning av träbaserade produkter såsom pappersmassa, papper, papp och sågat virke. Den del av rundvirket som är av högst kvalitet säljs i huvudsak som sågvirke till sågverk och träindustrier (hädanefter kallade sågverk), medan merparten av återstoden säljs som massaved till pappers- och massaindustrin. En mindre del av det rundvirke som avverkas används som bränsleved för uppvärmning, ofta för privat bruk. Totalt avverkas ca 10 till 12 miljoner m³ rundvirke varje år. Av detta säljs mellan 8 och 9 miljoner m³ till skogsindustrin i form av massaved eller sågvirke. Det rundvirke som avverkas består till största delen av gran (77 %) och tall (20 %). Lövträd, främst björk, svarar endast för 3 % av den totala avverkningen.

(24) Avverkat rundvirke är på grund av sin form besvärligt att hantera och har stor volym i förhållande till priset. Hanteringskostnaderna för avverkning och transport är relativt höga och kräver särskilda maskiner. Det beräknas att den genomsnittliga transportkostnaden utgör 25 % av den totala kostnaden både för sågvirke och massaved.

(25) Massavedsanvändarna, främst pappers- och massaindustrin, förbrukar normalt ungefär 40 % av det inhemskt avverkade virket för industriellt bruk eller mellan 3 och 4 miljoner m³. Sågvirkesanvändarna, främst sågverk, förbrukar ungefär 5 miljoner m³. Enligt tidigare beräkningar blir 35-38 % av den sågvirkesvolym som används av sågverken flis. På grund av förbättrad produktionsteknik är denna siffra troligen något lägre numera. Andra användningsområden för flis, t.ex. tillverkning av briketter för uppvärmning, tycks inte vara ett ekonomiskt lönsamt alternativ. På grund av de kvantiteter det handlar om anses flis vara avgörande för sågverkens lönsamhet.

(26) Massaved delas in olika kategorier beroende på sort och kvalitet. Tillverkningen av papper och massa är ofta specialiserad och endast en eller ett fåtal massavedssorter och massavedskvaliteter är tekniskt eller ekonomiskt möjliga att använda. De flesta av TFB:s medlemmar kan t.ex. använda färsk gran, vissa kan använda alla kvaliteter av gran och andra kan använda både gran och tall. På samma sätt kan flis delas in i sorter och kvaliteter beroende på vilket träslag som används av sågverket och på hur nytillverkad flisen är.

5. Marknaden

(27) Bruttovärdet av de 8,5 miljoner m³ rundvirke som avverkades för kommersiellt bruk i Norge 1993/1994 var 2,5 miljarder norska kronor enligt nationell statistik. Detta värde har sjunkit undan för undan från 3,8 miljarder 1989/1990. Detta beror främst på minskning av avverkningstakten. Motsvarande export- och importvärde var 1994 121 respektive 657 miljoner norska kronor. I genomsnitt säljs ca 50 % av det avverkade rundvirket på marknaden till sågverk och en något mindre andel till pappers- och massaindustrin. Eftersom sågvirkespriserna är högre svarar sågvirket för ungefär två tredjedelar av skogsägarnas inkomster.

5.1. Rundvirkesleverantörer

(28) Ungefär 126 000 privata skogsägare äger huvuddelen av Norges skogsklädda yta. Ca 75 % av dessa är också jordbrukare. En mindre del (12 %) är offentligt ägd, huvudsakligen av Statsskog, ett statsägt företag, och av enskilda kommuner. Skogsindustrins ägarandel är jämförelsevis obetydlig (endast 2-3 % av skogsarealen).

(29) Norges Skogeierforbund (NSF), den största skogsägarorganisationen, består av ungefär 57 000 skogsägare som är indelade i 19 lokala skogsägarföreningar och 446 skogsägarlag. NSF-systemet svarar i medeltal för ungefär 75 % av det totala utbudet av rundvirke som avverkas i Norge. Alla skogsägare som är medlemmar i NSF är förpliktade att sälja allt sitt säljbara avverkade rundvirke till skogsägarföreningen i sitt geografiska område. Det totala värdet av rundvirkesförsäljningen genom NSF-systemet uppgick till ca 2 miljarder kronor år 1994.

(30) Många av de större skogsägarna tillhör den andra skogsägarorganisationen, Norskog. Norskog har för närvarande ca 200 medlemmar. Dessa medlemmar svarar för ungefär 5-10 % av det rundvirke som avverkas i Norge. Medlemmarna är förpliktade att sälja 50 % av sitt rundvirke genom Norskog.

(31) Statsskog är ett statligt företag som avverkar och säljer skog som ägs av staten och kyrkan. Statsskog svarar för mellan 5 och 10 % av det rundvirke som avverkas i Norge.

(32) Ca 68 000 mycket små skogsägare bedriver sin verksamhet utan att vara medlemmar i skogsägarorganisationer. Många av dessa avverkar dock mycket oregelbundet. Tillsammans svarar de för 10 % av det rundvirke som avverkas i Norge. De säljer antingen individuellt eller genom självständiga rundvirkeshandlare till industriuppköparna. Rundvirkeshandlare finns främst i Østfold.

5.2 Rundvirkes- och flisköparna

5.2.1 Sågvirkesköpare

(33) Det finns ungefär 600 sågverk och hyvlerier i Norge. Inköp görs individuellt av varje sågverk eller, vid gemensamt ägande, av grupper av sågverk. Dessutom görs vissa sågvirkesinköp av pappers- och massaindustrins inköpsorganisationer, antingen därför att de som Norske Skog också äger sågverk eller för att byta sågvirke mot flis.

5.2.2 Massaveds- och flisköpare

(34) Även om ett antal mindre pappers- och massabruk köper sin massaved individuellt i respektive geografiskt område, köps 90 % genom två organisationer för massainköp.

(35) Norsk Virke A/S är ett gemensamt inköpsbolag som ägs av Norske Skog A/S (91 %) och Union A/S (9 %). Det ansvarar för leveranserna av massaved och flis till Norske Skogs och Unions träförädlingsindustrier, med undantag för leveranserna till Saugbrugsforeningen i östra Norge och bolagets fabriker i Frankrike och Österrike. Dessutom levererar bolaget råmaterial till Norske Skogs wellpappstillverkare, returpapper i den utsträckning som sådant används av Norske Skogs pappers- och massafabriker samt sågvirke till fyra av de sju sågverk som ägs av Norske Skog. Bolaget köper knappt 60 % av den norska avverkningen av massaved.

(36) Østfoldtømmer ANS är det gemensamma inköpsbolaget för Borregaard Industries Limited, M. Peterson & Søn A/S och Norske Skog Saugbrugs A/S (Saugbrugsforeningen) och verkar i Østfold i östra delen av Norge. Østfoldtømmer ansvarar för inköp av massaved och flis åt sina ägare för användning vid deras fabriker i Østfold samt åt Rena Karton. Bolaget svarar för mer än 30 % av de norska massavedsinköpen.

(37) De viktigaste köparna av massaved och flis i respektive geografiskt område och deras storlek framgår av tabell 2.

>Plats för tabell>

(38) Man bör lägga märke till att procentandelarna i tabellen inte fullt återger konkurrenssituationen i de olika områdena. Norsk Virke har rätt att köpa massaved och flis i vissa mindre delar inom det östra området. Rena Kartons inköp sköts enligt TFB av Østfoldtømmer. Norsk Virke och Østfoldtømmer, och möjligen även andra av TFB:s medlemmar samarbetar från fall till fall vid samordning av transporter och kan byta rundvirke och flis mellan områdena. Dessa förhållanden framgår inte av tabellen ovan. Man bör vidare notera att siffrorna innefattar även virke och flis från lövträd. Totalt såldes 4,84 miljoner m³ massaved och flis från barrträd till TFB:s medlemmar år 1995.

5.3 Internationell handel

(39) Rundvirkeshandeln över gränserna begränsas av faktorer såsom de jämförelsevis höga transportkostnaderna, tillgången på efterfrågade sorter och kvaliteter, färskheten, skillnaderna i mätmetoderna och andra nationella bestämmelser (t.ex. om avbarkning). Flishandeln begränsas dessutom av produktens skrymmande karaktär. Likväl växer den internationella handeln. Ett av skälen till detta är den ökande användningen av snabbväxande och därmed billigare trädsorter, främst från länder på södra halvklotet, för träprodukter som tidigare krävde trä från nordliga breddgrader. Ökad tillgång till relativt billiga barrträdsprodukter från Ryssland och de baltiska staterna har också lett till en ökning av handeln i Nordeuropa. Dessutom har användningen av returpapper bidragit till att minska de kapacitetsbegränsningar som lokalt eller regionalt rundvirkesutbud tidigare medförde. Norge har för närvarande ett importöverskott av rundvirke för industriellt bruk.

(40) Massavedsimportens och, i mer begränsad utsträckning flis, är relativt stor eftersom den norska pappers- och massaindustrin har tillgång till hamnar och har kapacitet för att köpa stora kvantiteter i taget. Härigenom kan transportkostnaden per enhet, det främsta hindret mot handel, hållas nere. Exporten av massaved förefaller begränsas av de geografiska och topografiska förhållandena i Norge, vilka ökar kostnaden för insamling och transport. Ytterligare begränsningar ligger i de relativt höga produktionskostnaderna och en ägarstruktur med små och vitt utspridda enskilda skogsägare. Sedan gammalt har det dock bedrivits massavedshandel i gränsområdena mot Sverige. Exporten av flis är ännu mer begränsad, främst på grund av produktens skrymmande natur och leverantörernas, dvs. sågverkens, begränsade tillgång till hamnar.

Tabell 3 TFB:s medlemmars inhemska inköp och import av massaved och flis från barrträd (1 000 m³) (6)

>Hänvisning till film>

(41) Som framgår av tabell 3 ovan, har importen av massaved och flis ökat betydligt de senaste åren. Importen mer än fördubblades 1994, tydligen på grund av ökad efterfrågan på träprodukter både inhemskt och internationellt, samtidigt som den inhemska avverkningen nådde rekordlåga nivåer. År 1995 var importen nästan 2,5 miljoner m³, eller mer än 30 % av de totala leveranserna av massaved och flis till den norska skogsindustrin. Den huvudsakliga importkällan är Sverige, men det sker också en regelbunden import från Finland, Danmark, Tyskland, Ryssland och de baltiska staterna. Det finns möjlighet att handla på en internationell spotmarknad, men den mesta importen sker genom avtal på årsbasis.

(42) Exporten av massaved och flis är jämförelsevis låg, 400-600 m³ om året under de senaste åren, vilket motsvarar 5 till 10 % av den totala industriförbrukningen i Norge. Större delen av exporten går till grannländerna, främst Sverige.

(43) Den relativa prisutvecklingen verkar vara ungefär likartad i norra Europa. Å andra sidan tyder officiell statistik (7) på att det råder stora skillnader mellan absoluta priser på massaved och sågvirke även inom Europa. Betydande svårigheter föreligger emellertid vid jämförelser mellan relativ prisutveckling eller absoluta priser mellan olika länder bl.a. på grund av skillnader i den relativa fördelningen mellan olika typer och kvaliteter av rundvirke, valutakursfluktuationer, försäljningsvillkor (t. ex. vid vägkanten [ex roadside], cif, på rot), nationella mätsystem, lokala prisvariationer och tillgången till pålitlig prisstatistik. Mot bakgrund av detta har EFTA:s övervakningsmyndighet inte kunnat dra några definitiva slutsatser av tillgängliga uppgifter vad beträffar prisnivåer och prisutveckling i Norge jämfört med andra länder.

(44) De olika träprodukter som tillverkas av massaved och flis exporteras i stor utsträckning. Handeln inom EES med sådana produkter är betydande. År 1994 uppgick t. ex. värdet på exporten av papper och papp från Norge till andra EES-länder till 5,9 miljarder kronor (8).

II. RÄTTSLIG BEDÖMNING

1. Artikel 53.1

(45) Enligt artikel 53.1 i EES-avtalet är alla avtal mellan företag, beslut av företagssammanslutningar och samordnade förfaranden som kan påverka handeln mellan de fördragsslutande parterna och som har till syfte eller resultat att hindra, begränsa eller snedvrida konkurrens inom EES förbjudna.

1.1 Artikel 53.1 allmänna tillämplighet

(46) TFB:s medlemmar är bolag som bedriver näringsverksamhet och de är således sådana företag som avses i artikel 53.1. TFB är en företagssammanslutning. VA måste följaktligen anses som ett avtal mellan företag eller alternativt som ett beslut av en företagssammanslutning.

1.2 Fastställande av den relevanta marknaden

1.2.1 Produktmarknaden

(47) VA gäller TFB:s medlemmars inköp av rundvirke och flis av barrträd. Även om sågvirke inte är uteslutet från avtalets tillämpning, köper medlemmarna i TFB främst massaved. De sågvirkesmängder som köps, säljs till sågverk eller byts mot flis. Följaktligen synes det rimligt att begränsa marknaden till massaved och flis. Mot bakgrund av den jämförelsevis marginella handeln med lövträvirke i Norge är det inte relevant vid denna prövning huruvida referensmarknaderna är massaved och flis av barrträd enbart eller om marknaderna även omfattar lövträdsprodukter.

(48) TFB har hävdat att massaved och flis hör till samma marknad. Visserligen är massaved och flis i stor utsträckning fysiskt utbytbara för den industrielle användaren, men flera faktorer tyder på att konkurrensvillkoren för de båda produkterna är olika. Flis är en biprodukt vid sågverkens behandling av sågvirke, och de kvantiteter som produceras beror snarare på efterfrågan på sågverkens slutprodukt än på industrins efterfrågan på flis och massaved. Denna bristande elasticitet hos utbudet ökas ytterligare av problem med långtidslagring på grund av att flisen, i jämförelse med stockar, har en större volym och försämras snabbare. Eftersom det verkar finnas få ekonomiskt lönsamma alternativa användningsområden för flis, tyder detta på att sågverken har en relativt sett svagare position än massavedsleverantörer gentemot köparna. Även om det onekligen finns en koppling mellan prissättningen på flis och priset på massaved, tycks priset på flis bero mer på förhandlingsstyrkan hos sågverk respektive pappers- och massaindustrin än på massavedspriset. Följaktligen synes inte flis och massaved höra hemma på samma marknad. Det bör emellertid noteras att eftersom TFB:s medlemmars relativa marknadsposition skulle vara densamma oavsett om flis och massaved betraktades som en eller två separata marknader, påverkar denna distinktion inte bedömningen av det förhandenvarande fallet.

(49) Man måste också överväga om marknaderna för massaved och flis måste delas upp ytterligare. TFB har helt riktigt påpekat att olika sorter eller kvaliteter av massaved och flis i allmänhet inte är utbytbara för slutanvändarna, delvis på grund av prisskillnader, delvis på grund av tekniska krav. Vissa viktiga affärsvillkor, såsom transportanordningar och krav på mätning, är emellertid desamma på dessa marknader. Dessutom är köparna och i viss utsträckning säljarna som sätter priserna och bestämmer andra affärsvillkor i huvudsak desamma inom massaveds- respektive flismarknaden. För att bedöma de förhandenvarande avtalens konkurrenspåverkan är det sålunda tillräckligt att tala om en massaveds- och en flismarknad.

1.2.2 Den geografiska marknaden

(50) Utgångspunkten för att fastställa den aktuella geografiska marknaden är det geografiska tillämpningsområdet för de avtal som är föremål för granskning. I det förhandenvarande fallet är detta område Norge. Detta område kan emellertid utvidgas om de objektiva konkurrensförhållanden som råder för produkterna i fråga är desamma för alla handlare inom ett större geografiskt område.

(51) TFB hävdar att den aktuella geografiska marknaden består av Norge, Sverige, Danmark, Tyskland, Finland, Polen, England, Skottland, Ryssland och de baltiska staterna, hädanefter kallat Nordeuropa. Grunden för detta är att massaved och flis från dessa länder är utbytbara vad gäller sorter och kvalitet, att det förekommer en avsevärd handel mellan dessa länder och att den relativa prisutvecklingen tycks vara densamma i detta område. Det påpekas också att även om transportkostnaderna är relativt höga, särskilt på grund av de geografiska och topografiska förhållandena i Norge, så är import - beroende på priser och tillgången till rationella transportlösningar - fortfarande lönsam. Detta framgår av att importnivån för närvarande är 25-30 % (1994/1995) av de totala leveranserna av massaved och flis.

(52) EFTA:s övervakningsmyndighet har inte kunnat dra några definitiva slutsatser av tillgängliga prisjämförelser inom Nordeuropa (se punkt 43). Som en allmän anmärkning kan det dock sägas att det inte skulle vara förvånade om den relativa prisutvecklingen för rundvirke vore likartad i de flesta länder i världen. Detta kan man förvänta sig, eftersom industriköparnas förmåga att betala för rundvirke är kopplad till prisutvecklingen på produkter som det handlas med internationellt, såsom papper, massa och andra färdiga och halvfärdiga träprodukter, vilka i stor utsträckning prissätts internationellt. Detta är inte nödvändigtvis ett tecken på förekomsten av en internationell massavedsmarknad. Tvärtom tycks de absoluta priserna i olika länder visa betydande skillnader, något som pekar mot förekomsten av nationella marknader.

(53) Det är ett faktum att massa och massaved från Nordeuropa är utbytbara vad gäller sort och kvalitet och att importen av massaved och i viss utsträckning flis åtminstone för närvarande är av stor omfattning. De norska köparna är tillräckligt stora för att köpa stora kvantiteter, t.ex. en skeppslast, och på så sätt hålla nere transportkostnaderna. Vidare har de tillgång till hamnar. Kostnaden för transporter från gränstrakterna i Sverige, den största importkällan, är inte nödvändigtvis högre än för inhemskt råmaterial för industrier som är belägna nära detta område. Ändå begränsas denna import av transportkostnaderna och särskilda kvalitetskrav för vissa typer av papper och massa.

(54) De norska säljarna, å andra sidan, har betydande problem med exporten av massaved. Höga transportkostnader i förhållande till massavedens värde utesluter att export är ett bärkraftigt alternativ för de flesta skogsägare, såvida inte deras skog är belägen nära gränsen mot Sverige eller nära en hamn. Dessutom är de enskilda skogsägarna i allmänhet för små för att kunna organisera marknadsföring, anpassning till olika mätbestämmelser och transporterna själva och försäljningsorganisationernas verksamhet på detta område är begränsad.

(55) Såväl de faktiska marknadsvillkorens allmänna egenskaper, inklusive prissättningen som fastställs genom förhandlingar mellan inhemska säljare och köpare, som distributions- och köpsystem, vilka fastställs inom landet, allt detta tyder på förekomsten av en nationell marknad. Samtidigt är den jämförelsevis höga importnivån ett tecken på en viss grad av utbytbarhet på efterfrågesidan mellan inhemskt anskaffad massaved och massaved med ursprung i främst Sverige, Ryssland och de baltiska staterna. Det skall erkännas att de priser som köpare kan erhålla vid import från dessa länder kan vara ett viktigt element i prisförhandlingarna mellan köpare och säljare i Norge. Detta kan i viss utsträckning påverka den relativa förhandlingsstyrkan och bör således beaktas vid en bedömning av dessa marknadsaktörers makt. Den jämförelsevis höga importnivån är i sig själv inte nog för att dra slutsatsen att Norge och de viktigaste exportländerna tillhör samma marknad. Med tanke på att de allmänna marknadsvillkoren i kombination med de handelshinder som antytts i punkterna 53 och 54 ovan, kan det tvärtom konstateras att priset och andra handelsvillkor, de viktigaste elementen vid försök att avgränsa en marknad, i första hand bestäms av inhemska faktorer.

(56) Likaså bestäms priserna på flis vid förhandling mellan sågverket och den lokale eller regionala industriköparen. Även om inköparen kan använda importpriserna som ett tak för sitt anbud till sågverket, så är det inte möjligt för sågverket att använda sig av ett alternativ. Dessutom sätts flispriserna ofta som ett led i ett större utbyte av sågvirke, flis och i viss utsträckning massaved. Affärsvillkoren bestäms snarare av sågverkens tillgång till alternativa leverantörer av sågvirke och till alternativa avsättningsmöjligheter för flis och massaved, än av internationella priser på dessa produkter. Det är således inhemska faktorer som har mest betydelse när de slutliga affärsvillkoren på flismarknaden bestäms.

(57) Mot bakgrund av ovanstående måste slutsatsen bli, att de objektiva konkurrensvillkoren för närvarande inte är tillräckligt homogena i ett område större än Norge, och möjligen vissa delar av Sverige som gränsar mot Norge, för att detta skall betraktas som en enda marknad. Handeln med dessa gränsområden är inte av en sådan storlek att den påverkar bedömningen i detta fall. Det är alltså tillräckligt att hänvisa till Norge som den aktuella geografiska marknaden för massaved och flis.

1.3 Konkurrensbegränsningar

(58) TFB:s medlemmar är konkurrenter eller potentiella konkurrenter på marknaden för köp av massaved och flis. VA är ett sådant marknadsdelningsavtal som är uttryckligen förbjudet enligt artikel 53.1 c. Avtalet begränsar såväl tillgången för medlemmarna i TFB till alternativa inköpskällor för massaved och flis som leverantörernas tillgång till konkurrerande inköpsanbud för dessa produkter. Därigenom påverkar avtalet på ett konstlat sätt balansen mellan utbud och efterfrågan. Avtalet kan också indirekt påverka priserna på massaved och flis, eftersom det ger de inblandade företagen trygga leveransområden där de har inga eller endast ett mycket begränsat antal konkurrenter.

(59) Med tanke på att TFB företräder i stort sett alla norska köpare av massaved och flis med en sammanlagd omsättning på över 30 miljarder kronor samt att avtalet om marknadsuppdelning omfattar hela Norge, måste konkurrensbegränsningarna anses som väsentliga.

1.4 Påverkan på handeln

(60) Det anmälda avtalet kan indirekt påverka priserna på massaved och flis genom att begränsa konkurrensen mellan potentiella köpare av flis och massaved. Detta kan i sin tur påverka exporten av massaved och flis, eftersom den inhemska prisnivån kan påverka massavedsleverantörernas benägenhet eller möjlighet att exportera. Det skall erkännas att exporten från Norge är relativt liten, endast ca 5 % av den totala avverkningen och att den i princip är begränsad till gränstrakterna i Sverige och vissa kustområden med direkt tillgång till hamnar och att en sådan påverkan därför blir begränsad.

(61) Enligt praxis från Europeiska gemenskapernas domstol (9) kan emellertid prissättning av en mellanprodukt som normalt inte exporteras utanför området i fråga påverka handeln mellan medlemsstater för det fall att denna produkt utgör råvara för en annan produkt som säljs i andra delar av gemenskapen. I det förhandenvarande fallet kan det anmälda avtalet indirekt påverka priser och andra affärsvillkor för massaved och flis genom att begränsa konkurrensen mellan köpare av massaved och flis. Massaved och flis är mellanprodukter som är den huvudsakliga råvaran för viktiga norska exportprodukter som papper och massa och sågat trä. Eftersom det anmälda avtalet således kan påverka pris och andra affärsvillkor på massaved och flis, kan det ha inverkan på handelsflödet inom EES för produkter i senare led av produktionskedjan.

(62) Det anmälda avtalet kan också påverka importen av massaved och flis. Priset är den viktigaste faktorn som avgör utbudet av massaved. Ändringar i den inhemska tillgången till massaved har direkt effekt på norska industriers behov av att importera massaved och flis för tillverkning av produkter i senare led av produktionskedjan. Det faktum att tillgången på inhemsk massaved inverkar på importen är situationen 1994 ett exempel på. Då minskades avverkningen och därmed tillgången på inhemsk massaved och importen mer än fördubblades på ett år.

(63) Mot bakgrund av den stora påverkan som det anmälda avtalet har på den aktuella marknaden och den sammantagna storleken av de berörda företagen, blir således slutsatsen att ordningarna påverkar handeln på det sätt som anges i artikel 53.1.

2. Artikel 53.3

(64) För att ett undantag från förbudet i artikel 53.1 skall kunna medges, måste sökanden visa att avtalen bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, samtidigt som konsumenterna tillförsäkras en skälig andel av den vinst som därigenom uppnås. För att kunna betraktas som en dylik vinst, måste fördelarna överstiga nackdelarna för konkurrensen (10). Vidare måste de begränsningar som avtalet innebär vara nödvändiga för att vinsten skall uppnås och avtalet får inte ge de berörda företagen möjlighet att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga. Enligt övervakningsmyndighetens mening har det inte visats att det anmälda avtalet uppfyller något av dessa villkor.

2.1 Vinsten med det anmälda avtalet

(65) TFB hävdar att VA minskar transportkostnaderna för den norska massa- och pappersindustrin, uppmuntrar avverkning och tillgodoser behovet av stabila råvaruleveranser till industrin.

(66) Minskning av transportkostnaderna är i första hand en fråga om att organisera logistiken på ett mer effektivt sätt. Emellertid har inget sådant avtal anmälts. Tvärtom har TFB vidhållit att VA inte innehåller några direkta bestämmelser om samarbete vad gäller logistik. Även om man kan förvänta sig att massaved och flis fraktas kortare sträckor på grund av VA genom att avtalet ser till att industriköparna gör sina inköp av massaved och flis i närheten eller åtminstone i det utvalda området, så är detta ingen nödvändig följd av VA. Man skulle lika gärna kunna hävda att ett företag som har "uttömt" leveranserna i området skulle vara tvunget att importera massaved eller flis från utlandet, vilket rentav skulle kunna leda till en ökning av transportkostnaderna, framför att vända sig till andra inhemska områden. Det är därför tvivelaktigt att VA i sig självt verkligen bidrar till lägre transportkostnader.

(67) Man måste anta att det främsta incitamentet för att avverka är priset eller andra affärsvillkor för rundvirke. VA kan tänkas uppmuntra avverkning inom de olika områdena genom att erbjuda en trygg försäljningsmöjlighet för massaved. Avtalet om marknadsuppdelning hindrar emellertid skogsägare och andra säljare från att söka efter köpare i andra områden som skulle kunna tänkas erbjuda mer attraktiva försäljningsvillkor för massaveden än de som erbjuds inom området. Detta minskar säljarens incitament för att avverka ytterligare kvantiteter. Vid en samlad bedömning har avtalet om marknadsuppdelning troligen endast marginell inverkan på avverkningen eller till och med en negativ sådan.

(68) Slutligen är det tänkbart att VA, åtminstone i viss utsträckning, främjar stabila leveranser av råvara till enskilda industrier genom att minska den oförutsägbarhet hos leveranserna som konkurrens mellan inköpare leder till. Andra faktorer, såsom avtalets längd och tidsfaktorer samt logistiksystemens effektivitet och de enskilda företagens allmänna inköpspolitik synes vara av större betydelse i detta hänseende.

(69) Mot bakgrund av ovanstående verkar det finnas få, om ens några, objektiva fördelar med det anmälda avtalet. Tvärtom hindrar marknadsuppdelningen i VA effektivt en enskild köpare från att köpa massaved eller flis utanför "sitt" område, och detta oavsett om utbuds- och efterfrågeförhållanden vid en viss tidpunkt skulle göra sådana inköp ekonomiskt försvarbara. På samma sätt hindrar VA säljare av massaved eller flis att söka sig utom sitt område för att finna köpare vilka skulle anse det lönsamt att erbjuda bättre villkor än dem som erbjuds inom området. Det anmälda avtalet har således en betydande negativ effekt på konkurrensen på massaveds- och flismarknaderna, vilket kan leda till ineffektiv resursfördelning på dessa marknader.

(70) Slutsatsen måste därför bli att de objektiva vinsterna med det anmälda avtalet inte väger tyngre än de negativa effekter som avtalet har på konkurrensen på massaveds- och flismarknaderna. Följaktligen kan det inte sägas ha visats att VA bidrar till att förbättra produktionen eller distributionen eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande på det sätt som föreskrivs i artikel 53.3.

2.2 Nödvändighet

(71) Eftersom det anmälda avtalet inte har visats innebära den fördel som krävs för ett undantag enligt artikel 53.3, är det inte nödvändigt att avgöra huruvida de begränsningar som avtalet innebär är nödvändiga för att uppnå en sådan fördel. Det skall emellertid noteras att även om avtalet hade bidragit till de påstådda fördelarna, dvs. lägre transportkostnader, stimulans av rundvirkesproduktionen och stabila leveranser av råvara till pappers- och massaindustrin och att dessa fördelar vägt tyngre än de negativa effekter för konkurrens som de innebär, så är det svårt att se att de åtföljande konkurrensbegränsningarna skulle kunna anses som nödvändiga för att uppnå dessa fördelar.

(72) I syfte att minska transportkostnaderna vore ett samarbete mellan köpare av massaved och flis som begränsade sig till logistiksamordning och utan marknadsdelningselement troligen mer effektivt och skulle ha mindre begränsande effekter än VA. För att stimulera skogsägarnas avverkning eller främja stabila leveranser skulle likaså ett flexibelt prissättningssystem och en effektiv inköpspolitik hos varje enskild industriell uppköpare med all sannolikhet ge en bättre effekt än en geografisk leveransuppdelning.

(73) Följaktligen, även om det anmälda avtalet hade bidragit till att förbättra produktionen eller distributionen av varor eller till att främja tekniskt eller ekonomiskt framåtskridande, synes de begränsningar som avtalet innebär för de berörda företagen inte nödvändiga för att uppnå dessa mål.

2.3 Konkurrensens försättande ur spel

(74) Även om det inte är nödvändigt att avgöra huruvida det anmälda avtalet kan leda till en betydande begränsning av konkurrensen, enär de andra villkoren för undantag inte är uppfyllda, vill EFTA:s övervakningsmyndighet likväl nämna följande i denna fråga. Det anmälda avtalet omfattar nästan hela det inhemska utbudet av massaved och flis. Detta motsvarar ca 70 % av alla leveranser av massaved och flis till pappers- och massaindustrin i Norge. Förutom en liten minoritet av leverantörer av dessa produkter vilka är belägna på ett sådant sätt att grannländernas pappers- och massaindustri skulle finna det ekonomiskt lönsamt att köpa av dem, finns det inga alternativa köpare för TFB:s medlemmar på den norska marknaden. Slutsatsen måste därför bli att det anmälda avtalet gör det möjligt för TFB och TFB:s medlemmar att sätta konkurrensen ur spel för en väsentlig del av varorna i fråga.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Avtalet av den 22 januari 1986 mellan TFB:s medlemmar, kallat virkesfordelingsavtalen, och den följande reviderade versionen av det avtalet av den 25 mars 1996 innebär en överträdelse av artikel 53.1 i EES-avtalet.

Artikel 2

Ett undantag i enlighet med artikel 53.3 i EES-avtalet för avtalet som nämnts i artikel 1 vägras härmed.

Artikel 3

De berörda företagen skall från och med nu upphöra med överträdelsen som nämnts i artikel 1 och skall avhålla sig från att i framtiden vidta åtgärder med samma ändamål eller effekt.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till:

Treforedlingsindustriens Bransjeforening

A/S Egelands Verk

Hunsfos Fabrikker

Peterson Moss A/S

Norske Skogindustrier ASA

Borregaard Industries Ltd

Rena Karton AS

Rygene-Smith & Thommesen AS

Fritzøe Fiber A/S

A/S Union.

Detta beslut är giltigt endast på engelska och norska.

Utfärdat i Bryssel den 24 april 1997.

För EFTA:s övervakningsmyndighet

Knut ALMESTAD

Ordförande

(1) Enligt ett brev från Østfoldtømmer ANS, en inköpsorganisation som företräder ett antal av TFB:s medlemmar, till EFTA:s övervakningsmyndighet av den 2 november 1995, löpte avtalet ut den 31 december 1995.

(2) 1994 års omsättning om inte annat sägs. De medlemmar som räknas upp är de största användarna av massaved inom TFB.

(3) Röstandel i procent.

(4) Anmälan innehåller ingen information om Laagen Skogsindustrier AS.

(5) Röstandel i procent.

(6) Diagrammet bygger på uppgifter från TFB.

(7) Se bl.a. Forest product prices 1992-1994, Timber Bulletin Vol. XLVIII (1995), nr 1.

(8) Källa: Norges officiella statistik.

(9) Se bl.a. BNIC II (Rec. 1987, s. 4789).

(10) Se bl.a. Consten och Grundig mot kommissionen (Rec. 1966, ss. 299, 348).