24.2.2007

Europeiska unionens officiella tidning

C 42/13

Överklagande ingett den 18 december 2006 av Europeiska gemenskapernas kommission av den dom som förstainstansrätten (fjärde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 27 september 2006 i mål T-168/01, GlaxoSmithKline Services Unlimited, tidigare Glaxo Wellcome plc, mot Europeiska gemenskapernas kommission

(Mål C-513/06 P)

(2007/C 42/22)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska gemenskapernas kommission (ombud: T. Christoforou, F. Castillo de la Torre och E. Gippini Fournier)

Övriga parter i målet: European Association of Euro Pharmaceutical Companies (EAEPC), Bundesverband der Arzneimittel-Importeure eV, Spain Pharma, SA, Asociación de exportadores españoles de productos farmacéuticos (Aseprofar), GlaxoSmithKline Services Unlimited, tidigare Glaxo Wellcome plc

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen skall

—	upphäva punkterna 1 och 3–5 i domslutet i förstainstansrättens dom av den 27 september 2006 i mål T-168/01, GlaxoSmithKline Services Unlimited mot Europeiska gemenskapernas kommission,

—	slutligt fastställa att talan om ogiltigförklaring i mål T-168/01 skall ogillas,

—	förplikta sökanden i mål T-168/01 att betala kommissionens rättegångskostnader i samband med det målet och förevarande överklagande.

Grunder och huvudargument

Kommissionen instämmer med förstainstansrättens motivering i det angripna beslutet avseende förekomsten av ett avtal mellan företag, det påstådda maktmissbruket och det påstådda åsidosättande av subsidiaritetsprincipen och av artikel 43 EG.

Kommissionen motsätter sig förstainstansrättens motivering i den del av domen som rör förekomsten av konkurrensbegränsande verkan. Den anser att förstainstansrättens bedömning, enligt vilken det föreligger konkurrensbegränsande ”verkan”, i själva verket var en bedömning av avtalets konkurrensbegränsande ”syfte” med beaktande av den juridiska och ekonomiska kontexten. Bedömningen borde ha föranlett förstainstansrätten att bekräfta kommissionsbeslutet i det avseendet att avtalet hade ett konkurrensbegränsande syfte. Beträffande de övriga slutsatserna avseende ”verkan” invänder kommissionen kraftigt mot i synnerhet definitionen av marknaden, att förstainstansrätten inte godtog kommissionens slutsatser med avseende på artikel 81.1 d EG med hänvisning till det rättsligt oriktiga argumentet att försäljningen skedde till olika priser på olika geografiska marknader samt mot en mängd andra slutsatser i domen där förstainstansrätten ersätter kommissionens bedömning av bevisningen avseende faktiska och ekonomiska omständigheter med sin egen, vilket den saknar rätt att göra. Eftersom kommissionen delar förstainstansrättens slutliga ståndpunkt, närmare bestämt att det ifrågavarande avtalet hade konkurrensbegränsande verkan, har den emellertid inte för avsikt att på detta stadium överklaga den delen av domen.

Förevarande överklagande omfattar två typer av grunder. Den första rör förstainstansrättens prövning avseende artikel 81.1, i synnerhet fall där förstainstansrätten har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning liksom oriktig tolkning och tillämpning av begreppet syfte i den mening som avses i bestämmelsen samt de många fallen av oriktigheter, felaktig rättstillämpning och felaktigheter eller motstridigheter i motiveringen avseende avtalets ”juridiska och ekonomiska kontext”. Den andra typen av grunder för överklagandet rör prövningen med avseende på artikel 81.3 – främst prövningen beträffande det första villkoret i bestämmelsen, men även avsaknaden av prövning av flera andra villkor.