SKRIFTLIG FRÅGA E-3378/01

från Nuala Ahern (Verts/ALE) till kommissionen

(7 december 2001)

Ämne: Säkerheten vid upparbetningsanläggningar för kärnmaterial

Den 2 augusti 1996 försåg Förenade kungariket, i enlighet med sina skyldigheter enligt artikel 37 i Euratomfördraget, Europeiska kommissionen med informationer rörande omhändertagandet av radioaktivt avfall från blandoxidanläggningen i Sellafield. Den 25 februari 1997 avgav kommissionen sitt yttrande i vilket det bland annat framhölls att

avståndet mellan anläggningen och den närmaste delen av en annan medlemsstats territorium, Irland, är 184 km. Vid ett oplanerat utsläpp av radioaktivt avfall, vilket skulle kunna äga rum i samband med en olycka av den omfattning som kommer i betraktelse med hänsyn till de generella uppgifterna, kommer de stråldoser som befolkningen i övriga medlemsstater sannolikt skulle utsättas för inte att vara signifikanta ur hälsosynpunkt.

I sin slutsats framhöll kommissionen att man ansåg, att genomförandet av planen för omhändertagande av det radioaktiv avfall som uppstår vid driften av British Nuclear Fuels Limiteds anläggning för framställning av blandoxidbränsle i Sellafield, både vad gäller normal drift och vid en olycka av den typ och omfattning som övervägts med hänsyn till de generella uppgifterna, sannolikt inte skulle resultera i radioaktiva föroreningar som vore signifikanta ur hälsosynpunkt i en annan medlemsstat eller vad gäller en annan medlemsstats vatten, mark eller luftrum.

Kommer kommissionen nu, att i ljuset av de nya uppgifter om terroristers avsikter att utnyttja den sårbarhet som kännetecknar kärnanläggningar genom att angripa dessa, som framkommit sedan den 11 september 2001, snarast ompröva säkerheten hos anläggningen i Sellafield och tillförlitligheten hos de försäkringar som avgivits av Förenade kungariket samt sina egna slutsatser om anläggningens eventuella risker för intilliggande medlemsstater?

Svar från Margot Wallström på kommissionens vägnar

(15 mars 2002)

Kommissionen hänvisar frågeställaren till svaret på den skriftliga frågan H-0929/01 från Proinsias De Rossa vid frågestunden under parlamentets möte i december 2001(1). Den vill särskilt understryka att den har yttrat sig om de uppgifter den erhöll i enlighet med artikel 37 om anläggningen för blandoxidbränsle (MOX) i Sellafield, och att faktiska tillstånd för drift av anläggningen och för dess säkerhet och andra installationer vid Sellafieldanläggningen är en nationell kompetens.

Kommissionen hänvisar dessutom frågeställaren till sitt svar på den skriftliga frågan E-3277/01 från Hiltrud Breyer(2) om eventuella terroristattacker mot kärnkraftsanläggningar. I det påpekas att kärnkraftssektorn är en av de industrisektorer som har den högsta säkerhetsnivån.

Som påpekades i det förstnämnda svaret ovan undersöker kommissionen ändå om förfarandet för att bevilja tillstånd för Sellafieldanläggningen uppfyller alla krav i rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning(3) och rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt(4) ändrat genom rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997(5).

(1) Skriftligt svar, 11.12.2001.

(2) Se s. 32.

(3) EGT L 159, 29.6.1996.

(4) EGT L 175, 5.7.1985.

(5) EGT L 73, 14.3.1997.