1.

Ska artikel 124 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (1), jämförd med artikel 128.1 däri, tolkas så, att begreppet ”genkäromål om … ogiltighetsförklaring” i dessa bestämmelser endast avser en talan om ogiltighetsförklaring i den mån den har ett samband med yrkandet om varumärkesintrång, vilket medför att den nationella domstolen inte måste pröva ett genkäromål avseende ogiltighetsförklaring, som går utöver kärandens yrkande om varumärkesintrång?

2.

Ska artikel 129.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken tolkas så, att uttrycket ”rättegångsregler som gäller i fråga om ett nationellt varumärke”, däri, avser nationella rättegångsregler som skulle ha tillämpats i ett konkret förfarande avseende intrång i ett EU-varumärke (och i ett genkäromål om ogiltigförklaring av ett EU-varumärke), eller avser denna bestämmelse nationella rättegångsregler i allmänhet, varvid denna fråga har betydelse när det i medlemsstatens rättsordning, vid den tidpunkt då det konkreta förfarandet avseende intrång i rätten till ett EU-varumärke inleddes, inte fanns några rättegångsregler som reglerade genkäromål om ogiltigförklaring av ett EU-varumärke som avser nationella varumärken?