–

Syndicat Uniclima, genom A. Le Mière, avocat,

–

Frankrikes regering, genom A.-L. Desjonquères och N. Vincent, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom P. Ondrůšek, E. Sanfrutos Cano och F. Thiran, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 6.1 och 7.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 2006, s. 24), artikel 2 led 14 och artikel 4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/35/EU av den 26 februari 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av elektrisk utrustning avsedd för användning inom vissa spänningsgränser (EUT L 96, 2014, s. 357, och rättelse i EUT L 233, 2018, s. 3), artikel 2 led 31 och artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar (EUT L 189, 2014, s. 164) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 2014, s. 195).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan sammanslutningen Uniclima och Ministre de l'Intérieur (inrikesministern, Frankrike). Målet handlar om huruvida arrêté du 10 mai 2019 modifiant l'arrêté du 25 juin 1980 portant approbation des dispositions générales du règlement de sécurité contre les risques d'incendie et de panique dans les établissements recevant du public (ERP) (förordningen av den 10 maj 2019 om ändring av förordningen av den 25 juni 1980 om godkännande av de allmänna bestämmelserna i säkerhetsföreskrifterna för förebyggande av uppkomst av brand och panikutbrott i anläggningar dit allmänheten har tillträde) (JORF av den 17 maj 2019, text nr 20) är rättsenlig.

3

Artikel 1 i förordning nr 517/2014 har följande lydelse:

”Målet med denna förordning är att skydda miljön genom minskade utsläpp av fluorerade växthusgaser. Denna förordning

4

I skälen 37 och 62 i direktiv 2014/68 anges följande:

…

5

I artikel 1 i detta direktiv föreskrivs följande:

”1.   Detta direktiv gäller för konstruktion, tillverkning och bedömning av överensstämmelse för tryckbärande anordningar och aggregat vars högsta tillåtna tryck PS överstiger 0,5 bar.

2.   Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

…

…”

6

I artikel 2 i direktivet anges följande:

”I detta direktiv ska följande definitioner gälla:

…

…

…

…

…”

7

I artikel 3 i samma direktiv, med rubriken ”Tillhandahållande på marknaden och ibruktagande”, föreskrivs följande i punkterna 1 och 2:

”1.   Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att tryckbärande anordningar och aggregat tillhandahålls på marknaden och tas i bruk endast om de uppfyller kraven i detta direktiv om de installeras och sköts på rätt sätt och används för avsett ändamål.

2.   Detta direktiv ska inte inverka på medlemsstaternas rätt att föreskriva de krav som de anser vara nödvändiga för att säkerställa skydd för människor, och, i synnerhet, arbetstagare vid användning av tryckbärande anordningar eller aggregat, under förutsättning att detta inte medför någon förändring av dessa anordningar eller aggregat i förhållande till detta direktiv.”

8

I artikel 5.1 första stycket i direktiv 2014/68 föreskrivs följande:

”Medlemsstaterna får inte med hänvisning till risker som härrör från tryck förbjuda, begränsa eller hindra tillhandahållande på marknaden eller ibruktagande enligt de förutsättningar som angetts av tillverkaren av tryckbärande anordningar eller aggregat, om anordningarna uppfyller bestämmelserna i detta direktiv.”

9

I artikel 40 i direktivet, med rubriken ”Förfaranden för att hantera tryckbärande anordningar och aggregat som utgör en risk på nationell nivå”, föreskrivs följande:

”1.   Om en medlemsstats marknadskontrollmyndigheter har tillräckliga skäl att anta att tryckbärande utrustningar eller aggregat som omfattas av detta direktiv utgör en risk för människors hälsa eller säkerhet eller för husdjur eller egendom, ska de göra en utvärdering av den berörda tryckbärande anordningen eller aggregatet omfattande alla relevanta krav som fastställs i detta direktiv. …

Om marknadskontrollmyndigheterna vid den utvärdering som avses i första stycket konstaterar att den tryckbärande anordningen eller aggregatet inte uppfyller kraven i detta direktiv ska de utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att den tryckbärande anordningen eller aggregatet ska uppfylla dessa krav, dra tillbaka den tryckbärande anordningen eller aggregatet från marknaden eller återkalla den eller det inom en rimlig tid som de fastställer i förhållande till typen av risk.

…

4.   Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom den tid som avses i punkt 1 andra stycket, ska marknadskontrollmyndigheterna vidta alla lämpliga tillfälliga åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av den tryckbärande anordningen eller aggregatet på sin nationella marknad, dra tillbaka den tryckbärande anordningen eller aggregatet från den marknaden eller återkalla den eller det.

Marknadskontrollmyndigheterna ska utan dröjsmål informera [Europeiska] kommissionen och de andra medlemsstaterna om dessa åtgärder.

…”

10

Artikel 41 i direktivet har rubriken ”Unionens förfarande i fråga om skyddsåtgärder”. I punkt 2 i den artikeln föreskrivs följande:

”Om den nationella åtgärden anses vara berättigad ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att anordningar eller aggregat som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknader och underrätta kommissionen om detta. Om den nationella åtgärden anses oberättigad ska den berörda medlemsstaten upphäva den åtgärden.”

11

I artikel CH 35, om anordningar och anläggningar som använder köldmedier, i förordningen av den 25 juni 1980 om godkännande av de allmänna bestämmelserna i säkerhetsföreskrifterna för förebyggande av uppkomst av brand och panikutbrott i anläggningar dit allmänheten har tillträde (JORF av den 14 augusti 1980), i dess lydelse enligt förordningen av den 10 maj 2019, (nedan kallad förordningen av den 25 juni 1980), har det första stycket i punkt 3 rubriken ”Förhållningsregler vid användning av antändliga köldmedier”. Där föreskrivs att förhållningsreglerna i de övriga styckena i den punkten ”inte är tillämpliga på hermetiskt förslutna anordningar som är försedda med CE-märkning”.

12

Bland dessa förhållningsregler ingår reglerna om förbud mot installering av demonterbara anslutningar på de rörledningar som transporterar antändliga köldmedier förutom för anslutning av enheter, reglerna om skyldighet att skydda dessa rörledningar mot risken att brytas av och att installera dem på ett visst avstånd från marken, reglerna om en begränsning av den inre diametern i de rör som transporterar dessa medier i vätskeform, reglerna om värmeisolering av de enheter som innehåller dessa medier genom material tillhörande vissa klasser och reglerna om vilken mängd antändliga medier som kan komma att cirkulera i dessa anordningars kylkretsar.

13

Syndicat Uniclima har bland annat yrkat att den hänskjutande domstolen ska ogiltigförklara artikel CH 35.3 första stycket i förordningen av den 25 juni 1980, med åberopande av att det villkor som där uppställs om att maskiner, elektriska anordningar och tryckbärande anordningar ska vara hermetiskt förslutna innebär att ytterligare ett krav – utöver de krav som uppställs i direktiv 2006/42, direktiv 2014/35 och direktiv 2014/68 – införs, trots att dessa anordningar är CE-märkta och således uppfyller kraven i dessa direktiv. Syndicat Uniclima anser således att ett sådant villkor, förutom att det strider mot de nyss nämnda direktiven, även strider mot artiklarna 34–36 FEUF.

14

Enligt den hänskjutande domstolen följer det bland annat av artikel 2 led 31 och artikel 3.2 i direktiv 2014/68 att, när en anordning som detta direktiv är tillämpligt på uppfyller de grundläggande säkerhetskraven i direktivet, vilket intygas genom CE-märkningen, så kan anordningen cirkulera fritt på EU:s marknad.

15

Den hänskjutande domstolen har vidare påpekat att enligt artikel CH 35.3 första stycket i förordningen av den 25 juni 1980 ska de säkerhetskrav som där föreskrivs för användningen av antändliga köldmedier i anordningar installerade i anläggningar dit allmänheten har tillträde inte tillämpas på anordningar med CE-märkning, under förutsättning att dessa anordningar är ”hermetiskt förslutna”.

16

Mot denna bakgrund beslutade Conseil d'État (Högsta förvaltningsdomstolen, Frankrike) att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till EU-domstolen:

17

De frågor som den hänskjutande domstolen har ställt avser tolkningen av direktiven 2006/42, 2014/35 och 2014/68, vilka samtliga har antagits med stöd av artikel 114 FEUF och innehåller likvärdiga bestämmelser som syftar till att harmonisera villkoren för tillhandahållande på marknaden och ibruktagande av CE-märkta anordningar, för att säkerställa inte bara den fria rörligheten för sådan utrustning inom unionen utan även en hög skyddsnivå för bland annat människors hälsa och säkerhet.

18

Det framgår av artikel 1.2 f leden i) och iii) i direktiv 2014/68 att de tre direktiven inte ska tillämpas kumulativt. När en anordning omfattas av ett direktiv som särskilt avser den anordningen, så är övriga direktiv således inte tillämpliga.

19

Mot bakgrund av det ovan anförda ska EU-domstolen pröva tolkningsfrågorna mot bakgrund av direktiv 2014/68. Det ska preciseras att tolkningen av bestämmelserna i sistnämnda direktiv i tillämpliga delar gäller för motsvarande bestämmelser i direktiven 2006/42 och 2014/35.

20

Den hänskjutande domstolen har ställt sina frågor, som ska prövas gemensamt, för att få klarhet i huruvida artikel 3.2 i direktiv 2014/68, jämförd med artikel 2 led 31 och artikel 5.1 första stycket i samma direktiv, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som, i syfte att skydda människors hälsa och säkerhet med avseende på risken för brand i lokaler som är öppna för allmänheten, uppställer krav som tryckbärande anordningar och aggregat som använder antändliga köldmedier måste uppfylla för att få tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk, utöver de grundläggande säkerhetskraven i direktivet, även om dessa anordningar och aggregat är CE-märkta.

21

Direktiv 2014/68 gäller enligt sin artikel 1.1 för konstruktion, tillverkning och bedömning av överensstämmelse för tryckbärande anordningar och aggregat vars högsta tillåtna tryck PS överstiger 0,5 bar. I artikel 3.1 i direktivet föreskrivs i huvudsak att medlemsstaterna ska vidta alla behövliga åtgärder för att säkerställa att sådana anordningar och aggregat endast kan tillhandahållas på marknaden och tas i bruk i den mening som avses i artikel 2 leden 15 och 17 i direktivet om de uppfyller kraven i direktivet. I bilaga I till direktivet fastställs de ”grundläggande säkerhetskrav” som måste uppfyllas.

22

I artikel 5.1 första stycket i direktiv 2014/68 preciseras att medlemsstaterna inte kan använda risker som härrör från tryck som grund för att förbjuda, begränsa eller hindra utsläppande på marknaden eller ibruktagande enligt de förutsättningar som angetts av tillverkaren av tryckbärande anordningar och aggregat, om anordningarna och aggregaten uppfyller bestämmelserna i detta direktiv och är försedda med CE-märkning, med risk att annars äventyra det mål att harmonisera nationella bestämmelser som eftersträvas med direktivet enligt vad som anges i skäl 62 (se, vad beträffar Europaparlamentets och rådets direktiv 97/23/EG av den 29 maj 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar (EGT L 181, 1997, s. 1), som upphävdes genom direktiv 2014/68, dom av den 10 februari 2022, DIMCO Dimovasili M.I.K.E., C‑499/20, EU:C:2022:93, punkterna 22 och 25).

23

Enligt artikel 2 led 31 i direktiv 2014/68, jämförd med skäl 37 i samma direktiv, ska ”CE-märkningen” göra det möjligt för tillverkaren att ange att den tryckbärande anordning eller det aggregat som bär märkningen överensstämmer med de tillämpliga kraven i unionens harmoniseringslagstiftning om anbringande av detta märke. Denna märkning visar således att anordningarna och aggregaten uppfyller dessa krav och är, i vid bemärkelse, det synliga resultatet av en hel process av bedömning av överensstämmelse.

24

Av detta följer att medlemsstaterna inte får uppställa ytterligare krav, utöver de grundläggande säkerhetskraven i bilaga I till direktiv 2014/68, som CE-märkta anordningar och aggregat måste uppfylla för att få tillhandahållas på marknaden och tas i bruk.

25

I artikel 3.2 i detta direktiv tillerkänns medlemsstater emellertid rätt att föreskriva de krav som de anser vara nödvändiga för att säkerställa skydd för människor, och, i synnerhet, arbetstagare vid användning av tryckbärande anordningar eller aggregat, under förutsättning att detta inte medför någon förändring av dessa anordningar eller aggregat i förhållande till detta direktiv. Denna bestämmelse ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som, för installation eller användning av tryckbärande anordningar eller aggregat, inbegripet sådana som försetts med CE-märkning, uppställer vissa krav som syftar till att garantera säkerheten för personer, under förutsättning att denna lagstiftning inte medför någon förändring av dessa anordningar eller aggregat och inte utgör ett hinder som är förbjudet enligt artiklarna 34 och 36 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 2022, DIMCO Dimovasili M.I.K.E., C‑499/20, EU:C:2022:93, punkterna 26–28).

26

I förevarande mål framgår det av de uppgifter som domstolen förfogar över att förordningen av den 25 juni 1980 inför ett visst antal föreskrifter, om vilka det erinrats om ovan i punkt 12, som villkorar bruket av anordningar som använder antändliga köldmedier i anläggningar dit allmänheten har tillträde. Enligt artikel CH 35.3 första stycket i förordningen av den 25 juni 1980 ska dock dessa föreskrifter inte tillämpas på CE-märkta anordningar som använder antändliga köldmedier om dessa anordningar är hermetiskt förslutna.

27

Något sådant villkor finns emellertid inte med bland de grundläggande säkerhetskrav som föreskrivs i direktiv 2014/68, och bland annat i bilaga I till direktivet. Såsom har konstaterats ovan i punkterna 24 och 25 täcker artikel 3.2 i direktiv 2014/68 inte ytterligare krav för tillhandahållande på marknaden och ibruktagande av CE-märkta anordningar och aggregat. Medlemsstaterna får således inte uppställa sådana ytterligare krav, oavsett om de medför en förändring av de berörda anordningarna eller aggregaten eller ej.

28

Under dessa omständigheter får medlemsstaterna, i motsats till vad den franska regeringen har hävdat, inte uppställa ytterligare krav – utöver dem som föreskrivs i direktiv 2014/68 – som måste vara uppfyllda för att anordningarna ska få tillhandahållas på marknaden och tas i bruk, om än ”enbart för användningen av dessa anordningar i lokaler som är öppna för allmänheten och mot bakgrund av de specifika brandsäkerhetsriskerna”. Sådana nationella krav skulle nämligen innebära att de harmoniseringsåtgärder som föreskrivs i direktivet förlorade sin ändamålsenliga verkan.

29

Det är för övrigt visserligen riktigt att medlemsstaterna kan använda sig av det förfarande i fråga om skyddsåtgärder som föreskrivs i bland annat artiklarna 40 och 41, och som den franska regeringen har åberopat i detta sammanhang, för att vidta åtgärder avseende anordningar och aggregat som är försedda med CE-märkning, när de konstaterar att vissa anordningar eller aggregat inte överensstämmer med tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser, eller när de upptäcker en brist hos dessa bestämmelser som kan äventyra människors säkerhet, varvid de är skyldiga att skyndsamt underrätta kommissionen om detta så att denna kan avgöra om åtgärderna är berättigade. Detta förfarande äger emellertid per definition rum efter det att de berörda anordningarna har tillhandahållits på marknaden och tagits i bruk och kan således inte täcka in en sådan bestämmelse som artikel CH 35.3 första stycket i förordningen av den 25 juni 1980.

30

Det ska slutligen understrykas att den omständigheten att syftet med att genom den nationella förordningen ändra den befintliga nationella lagstiftningen var att följa bestämmelserna i förordning nr 517/2014 – där det, i syfte att minska utsläppen av fluorerade växthusgaser, föreskrivs en minskning av användningen av fluorkolväten, som bland annat används i kyl-, luftkonditionerings- och värmepumpsutrustning – inte påverkar den tolkning av artikel 3.2 i direktiv 2014/68 som gjorts ovan i punkt 27. Även om det i artikel 1 b i förordning nr 517/2014 föreskrivs villkor för tillhandahållande på marknaden av vissa produkter och anordningar som innehåller eller är beroende av fluorerade växthusgaser, så reglerar den förordningen nämligen inte konstruktion, tillverkning och bedömning av överensstämmelse för tryckbärande anordningar och aggregat, som faller under direktiv 2014/68.

31

Mot bakgrund av det ovan anförda ska frågorna besvaras enligt följande. Artikel 3.2 i direktiv 2014/68, jämförd med artikel 2 led 31 och artikel 5.1 första stycket i samma direktiv, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som, i syfte att skydda människors hälsa och säkerhet med avseende på risken för brand i lokaler som är öppna för allmänheten, uppställer krav som tryckbärande anordningar och aggregat som använder antändliga köldmedier måste uppfylla för att få tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk, utöver de grundläggande säkerhetskraven i direktivet, även om dessa anordningar och aggregat är CE-märkta.

32

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (åttonde avdelningen) följande:

Artikel 3.2, jämförd med artikel 2 led 31 och artikel 5.1 första stycket, i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/68/EU av den 15 maj 2014 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning om tillhandahållande på marknaden av tryckbärande anordningar

ska tolkas så,

att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som, i syfte att skydda människors hälsa och säkerhet med avseende på risken för brand i lokaler som är öppna för allmänheten, uppställer krav som tryckbärande anordningar och aggregat som använder antändliga köldmedier måste uppfylla för att få tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk, utöver de grundläggande säkerhetskraven i direktivet, även om dessa anordningar och aggregat är CE-märkta.