–

Nederländernas regering, genom C.S. Schillemans och M.K. Bulterman, båda i egenskap av ombud,

–

Greklands regering, genom E. Tsaousi och I.-E. Krompa, båda i egenskap av ombud,

–

Europeiska kommissionen, genom H. van Vliet, A. Sauka och F. Castilla Contreras, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av föreskrivna verksamhetskrav 10 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (EUT L 347, 2013, s. 549, och rättelse i EUT L 130, 2016, s. 13) (nedan kallat verksamhetskrav 10), såvitt nämnda verksamhetskrav hänvisar till artikel 55 första och andra stycket första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan R. en R. och Minister van Landbouw, Natuur en Voedselkwaliteit (ministern för jordbruk, natur och livsmedelskvalitet, nedan kallad ministern), angående en minskning av det direktstöd som R. en R. ska beviljas för år 2018 med tillämpning av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (EUT L 347, 2013, s. 608).

3

Förordning nr 1306/2013 avser finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken.

4

I skäl 53 i förordningen stadgas följande:

”Rådets förordning (EG) nr 1782/2003 [av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, 2003, s. 1)], som ersattes av [rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning nr 1782/2003 (EUT L 30, 2009, s. 16)], fastställde principen om att full utbetalning till stödmottagare av vissa stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken bör kopplas till förenlighet med regler som gäller jordbruksmark, jordbruksproduktion och jordbruksverksamhet. …

Enligt det resulterande systemet med tvärvillkor ska medlemsstaterna införa sanktioner i form av minskning av eller uteslutning från stöd som helt eller delvis erhålls inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.”

5

I skäl 54 i förordning nr 1306/2013 anges följande:

”Systemet med tvärvillkor införlivar grundläggande normer för miljön, klimatförändringarna, god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd i den gemensamma jordbrukspolitiken. Tvärvillkor har som syfte att bidra till utvecklingen av ett hållbart jordbruk genom att göra stödmottagarna mer medvetna om behovet av att följa dessa grundläggande normer. Den har också som syfte att bättre harmonisera den gemensamma jordbrukspolitiken med samhällets förväntningar genom att förbättra överensstämmelsen mellan jordbrukspolitiken och politiken för miljö, folkhälsa, djurhälsa, växtskydd och djurskydd. Systemet med tvärvillkor utgör en integrerad del av den gemensamma jordbrukspolitiken och bör därför bibehållas. Dess tillämpningsområde, som än så länge utgörs av separata förteckningar över föreskrivna verksamhetskrav och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, bör dock harmoniseras så att det kan säkerställas att systemet med tvärvillkor är konsekvent och att det synliggörs på ett bättre sätt. Kraven och normerna bör därför samlas i en enda förteckning och grupperas efter områden och ämne. …”

6

Bestämmelserna i avdelning VI i förordningen avser tvärvillkor. I kapitel I i denna avdelning definieras dess tillämpningsområde. I artikel 91 i samma förordning, med rubriken ”Allmän princip”, föreskrivs följande i punkt 1:

”När en stödmottagare enligt artikel 92 inte följer reglerna för tvärvillkor som fastställs i artikel 93 ska stödmottagaren åläggas en administrativ sanktion.”

7

I artikel 91.3 b i förordning nr 1306/2013 föreskrivs följande:

”I detta kapitel avses med

…

8

I artikel 92 första stycket i förordningen, med rubriken ”Berörda stödmottagare”, föreskrivs följande:

”Artikel 91 ska tillämpas på stödmottagare som får direktstöd inom ramen för förordning [nr 1307/2013] …”

9

Artikel 93 i förordning nr 1306/2013 har rubriken ”Regler om tvärvillkor”. I punkt 1 i den artikeln föreskrivs följande:

”Reglerna om tvärvillkor ska omfatta de föreskrivna verksamhetskrav som fastställs i unionsrätten och de normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som fastställs på nationell nivå enligt förteckningen i bilaga II, vilka avser följande områden:

10

Bilaga II till samma förordning, med rubriken ”Regler om tvärvillkor i enlighet med artikel 93”, har följande lydelse:

”SMR: Föreskrivna verksamhetskrav

…

11

Kapitel II i avdelning VI i förordning nr 1306/2013, med rubriken ”Kontrollsystem och administrativa sanktioner som rör tvärvillkor”, innehåller artiklarna 96–101.

12

I artikel 99 i förordningen, med rubriken ”Beräkning av den administrativa sanktionen”, föreskrivs följande:

”1.   Den administrativa sanktion som föreskrivs i artikel 91 ska tillämpas genom en minskning eller uteslutning av totalbeloppen för de stöd som anges i artikel 92 som har beviljats eller skulle beviljats den berörde stödmottagaren avseende stödansökningar som denne har lämnat in eller kommer att lämna in under det kalenderår som överträdelsen konstateras.

…

2.   …

Överträdelser som utgör en direkt folk- eller djurhälsorisk ska emellertid alltid leda till en minskning eller uteslutning.

…”

13

Förordning (EG) nr 1107/2009 avser utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden. I skälen 24 och 35 i förordningen anges följande:

…

14

I artikel 1 i förordningen föreskrivs följande:

”1.   Denna förordning innehåller bestämmelser om produktgodkännande av kommersiella växtskyddsmedel och om utsläppande på marknaden, användning och kontroll av dessa inom [Europeiska] gemenskapen.

…

3.   Syftet med denna förordning är att säkerställa en hög skyddsnivå både för människors och djurs hälsa och för miljön samt att förbättra den inre marknadens funktionssätt genom att harmonisera reglerna för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel och samtidigt förbättra jordbruksproduktionen.

…”

15

I underavsnitt 1, med rubriken ”Krav och innehåll”, i avsnitt 1, med rubriken ”Produktgodkännande”, i kapitel III i förordning nr 1107/2009, med rubriken ”Växtskyddsmedel”, föreskrivs följande i punkt 1 i artikel 28, med rubriken ”Produktgodkännande för utsläppande på marknaden och användning”:

”Ett växtskyddsmedel får inte släppas ut på marknaden eller användas om det inte har produktgodkänts i den berörda medlemsstaten i enlighet med denna förordning.”

16

I artikel 32 i förordningen, med rubriken ”Giltighetstid”, föreskrivs följande i punkt 1:

”1.   Produktgodkännandets giltighetstid ska anges i produktgodkännandet.

Utan att det påverkar bestämmelserna i artikel 44 får giltighetstiden för ett produktgodkännande inte överstiga ett år från och med den dag då godkännandet av de verksamma ämnena, skyddsämnena och synergisterna som ingår i växtskyddsmedlet löper ut och därefter så länge som de verksamma ämnen, skyddsämnen och synergister som ingår i växtskyddsmedlet är godkända.

…”

17

Artikel 46 i nämnda förordning, med rubriken ”Anståndsperiod” har följande lydelse:

”Om en medlemsstat återkallar eller ändrar ett produktgodkännande eller inte förnyar det får den bevilja en anståndsperiod för att befintliga lager ska kunna avyttras, magasineras eller släppas ut på marknaden.

Om skälen till återkallande, ändring eller icke förnyat produktgodkännande inte avser skyddet av människors och djurs hälsa eller miljön ska anståndsperioden vara begränsad och får inte överstiga sex månader för försäljning och distribution och ytterligare högst ett år för att befintliga lager av de berörda växtskyddsmedlen ska bortskaffas, lagras och användas.”

18

I avsnitt 2 i kapitel III i samma förordning, med rubriken ”Användning och information”, återfinns artikel 55, som har rubriken ”Användning av växtskyddsmedel”. I första stycket och andra stycket första meningen föreskrivs följande:

”Växtskyddsmedel ska användas på ett korrekt sätt.

Med korrekt användning ska bland annat avses att principerna för god växtskyddssed tillämpas och att de villkor som har fastställts i enlighet med artikel 31 och som anges genom märkningen uppfylls.”

19

I artikel 83 andra stycket i förordning nr 1107/2009 föreskrivs följande:

”Hänvisningar till de upphävda direktiven ska betraktas som hänvisningar till denna förordning. I synnerhet ska hänvisningar i annan gemenskapslagstiftning, exempelvis förordning [nr 1782/2003], till artikel 3 i [rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236)] betraktas som hänvisningar till artikel 55 i den förordningen.”

20

Direktiv 91/414 upphävdes genom förordning nr 1107/2009 och var tillämpligt till och med den 13 juni 2011.

21

Artikel 3 i direktivet hade följande lydelse:

”1.   Medlemsstaterna skall föreskriva att endast växtskyddsmedel som de har godkänt i enlighet med detta direktiv får släppas ut på marknaden och användas inom deras territorier, dock med undantag för den användning som omfattas av artikel 22.

…

3.   Medlemsstaterna skall föreskriva att växtskyddsmedel skall användas på ett korrekt sätt. Med korrekt användning avses bland annat att de villkor som har fastställts i enlighet med artikel 4 och som anges genom märkningen uppfylls samt att principerna för god växtskyddssed och, där så är möjligt, principerna om integrerad bekämpning tillämpas.

…”

22

Artikel 20 i Wet gewasbeschermingsmiddelen en biociden (lag om växtskyddsmedel och biocidprodukter) av den 17 februari 2007 (Stb. 2007, 125), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet, har följande lydelse:

”Överträdelser av förordningen

1. Det är förbjudet att agera i strid med artikel 28.1, artikel 52.1 och 52.5, artikel 55, artikel 56.1, artikel 58.1 och artikel 64 i förordning [nr 1107/2009] eller de förordningar som antagits med tillämpning av denna förordning. …”

23

I artikel 3.1 punkt 1 i Uitvoeringsregeling rechtstreekse betalingen GLB nr. WJZ/14194346 (ministerförordning nr WJZ/14194346 om direktstöd och tvärvillkor vid genomförande av den gemensamma jordbrukspolitiken), av den 11 december 2014 (Stcrt. 2014, 36127), i den lydelse som är tillämplig i det nationella målet (nedan kallad tillämpningsförordningen) föreskrivs följande:

”Tvärvillkor:

1. En jordbrukare som har lämnat in en ansökan om direktstöd … ska iaktta följande bestämmelser:

a) de verksamhetskrav som avses i artikel 93.1 i förordning [nr 1306/2013] och som förtecknas i bilaga 3. …”

24

Bilaga 3 till artikel 3.1 punkt 1 a i tillämpningsförordningen har följande lydelse:

”Verksamhetskrav enligt artikel 93.1 i förordning nr 1306/2013

…

Huvudämne: Växtskyddsmedel

SMR 10. Artikel 55 [första stycket och andra stycket] första meningen i förordning [nr 1107/2009]:

25

Den 20 mars 2018 lämnade R. en R. in en samlad deklaration till ministern, i vilken företaget begärde utbetalning av direktstöd i enlighet med den gemensamma jordbrukspolitiken.

26

Den 11 oktober 2018 konstaterade en kontrollant vid Nederlandse Voedsel- en Warenautoriteit (myndigheten för kontroll av livsmedel och konsumtionsvaror, Nederländerna) att en av R. en R:s delägare använde växtskyddsmedlet MECOP PP-2 (godkännandenummer 12678N) för att bekämpa tomtskräppa (Rumex obtusifolius). Det verksamma ämnet för detta växtskyddsmedel var mecoprop-P, vars produktgodkännande hade löpt ut den 30 januari 2016. Sista datum för försäljning av samma produkt hade fastställts till den 30 juli 2016 och sista förbrukningsdatum var den 30 januari 2017.

27

Den 4 april 2019 påförde ministern, med stöd av tillämpningsförordningen, R. en R. en minskning med 3 % av det direktstöd som skulle beviljas för år 2018 på grund av överträdelse av reglerna om tvärvillkor, med motiveringen att R. en R. hade använt ett växtskyddsmedel som inte var godkänt.

28

Genom beslut av den 21 augusti 2019 avslog ministern det klagomål som R. en R. hade ingett avseende denna minskning. I beslutet bedömdes det beteende som är aktuellt i det nationella målet utgöra en överträdelse av reglerna om tvärvillkor, såvitt som användningen av ett växtskyddsmedel som inte är godkänt omfattas av verksamhetskrav 10, som hänvisar till artikel 55 första stycket och andra stycket första meningen i förordning nr 1107/2009.

29

R. en R. överklagade detta beslut till den hänskjutande domstolen.

30

R. en R. har vid den hänskjutande domstolen inte bestritt att jordbruksföretaget använt ett växtskyddsmedel som inte längre var godkänt, men har gjort gällande att detta inte utgör ett åsidosättande av artikel 55 i förordning nr 1107/2009, eftersom det i denna artikel endast föreskrivs att växtskyddsmedel ska ”användas på ett korrekt sätt”. R. en R. har hävdat att användningen av ett växtskyddsmedel som inte är godkänt inte utgör ett åsidosättande av artikel 55 i förordning nr 1107/2009, men av artikel 28 i samma förordning, enligt vilken ett växtskyddsmedel endast får släppas ut på marknaden eller användas om det har produktgodkänts. Eftersom denna artikel 28 inte nämns i bilaga II till förordning nr 1306/2013, utgör överträdelsen inte en överträdelse av reglerna om tvärvillkor. R. en R. har vid den hänskjutande domstolen följaktligen gjort gällande att ministern gjorde en felaktig bedömning när han slog fast att det förelåg en överträdelse av verksamhetskrav 10, vilket innebar att ministern inte var behörig att påföra en minskning på 3 % av det direktstöd som R. en R. skulle beviljas för år 2018 på grund av att reglerna om tvärvillkor åsidosatts.

31

Enligt den hänskjutande domstolen följer det av en bokstavstolkning av artikel 55 i förordning nr 1107/2009, till vilken verksamhetskrav 10 hänvisar, att denna artikel inte avser den situation i vilken ett växtskyddsmedel som inte är godkänt används. Den hänskjutande domstolen har emellertid påpekat att en sådan tolkning medför den ”underliga och möjligen oönskade” konsekvensen att en jordbrukare inte kan åläggas någon minskning på grund av en överträdelse av reglerna om tvärvillkor, i en situation där en jordbrukare har använt ett växtskyddsmedel som inte är godkänt, medan detta är möjligt vid olämplig användning av ett godkänt växtskyddsmedel.

32

Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida den tolkning som redovisats i föregående punkt är förenlig med syftet att skydda människors, djurs och växters hälsa samt miljön, vilket eftersträvas med förordningarna nr 1306/2013 och nr 1107/2009.

33

Den hänskjutande domstolen vill även få klarhet i skälen till att unionslagstiftaren i artikel 83 i förordning nr 1107/2009 valde att föreskriva att hänvisningar i annan gemenskapslagstiftning till artikel 3 i direktiv 91/414 ska förstås som hänvisningar enbart till artikel 55 i förordning nr 1107/2009 och inte även till artikel 28 i denna förordning.

34

Mot denna bakgrund beslutade College van Beroep voor het bedrijfsleven (Appellationsdomstolen för ekonomiska- och näringsrättsliga mål, Nederländerna) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Ska [verksamhetskrav 10], vari det hänvisas till artikel 55 [första och andra stycket första meningen] i [förordning nr 1107/2009], tolkas så, att detta verksamhetskrav även omfattar en situation, i vilken ett växtskyddsmedel används som i enlighet med den sistnämnda förordningen inte är godkänt i den berörda medlemsstaten?”

35

Den hänskjutande domstolen har ställt sin fråga för att få klarhet i huruvida verksamhetskrav 10, som hänvisar till artikel 55 första och andra stycket första meningen i förordning nr 1107/2009, ska tolkas så, att det även omfattar användning av ett växtskyddsmedel som inte är eller inte längre är godkänt i den berörda medlemsstaten och, i sistnämnda fall, vars sista förbrukningsdag har överskridits.

36

Enligt fast rättspraxis ska vid tolkningen av en unionsbestämmelse inte bara lydelsen beaktas, utan också sammanhanget och de mål som eftersträvas med de föreskrifter som bestämmelsen ingår i (dom av den 22 januari 2020, Ursa Major Services, C‑814/18, EU:C:2020:27, punkt 49 och där angiven rättspraxis).

37

Det ska inledningsvis påpekas att det enligt den hänskjutande domstolen är ostridigt mellan parterna i det nationella målet att godkännandet av det berörda växtskyddsmedlet hade upphört att gälla den 30 januari 2016 och att även att sista förbrukningsdag för växtskyddsmedlet, som fastställts till den 30 januari 2017, hade överskridits när R. en R. använde detta växtskyddsmedel.

38

Det ska för det första påpekas att enligt skäl 35 i förordning nr 1107/2009 motsvarar en ”korrekt användning” av växtskyddsmedel en användning ”i enlighet med produktgodkännandet”.

39

Begreppet ”korrekt användning”, såsom det används i artikel 55 första och andra stycket första meningen i förordning nr 1107/2009, ska, med avseende på dess första del, förstås som en hänvisning till artikel 28.1 i förordningen, i vilken det föreskrivs att ett växtskyddsmedel endast får ”användas” om det har ”produktgodkänts” i den berörda medlemsstaten.

40

Det framgår för övrigt av artikel 32.1 första meningen i förordning nr 1107/2009 att godkännandeperioden definieras i godkännandet av ett växtskyddsmedel, och av artikel 46 i samma förordning framgår att om ett produktgodkännande återkallas eller ändras eller inte förnyas får det beviljas en anståndsperiod för att, bland annat, avyttra befintliga lager.

41

Härav följer att en ”korrekt användning” av växtskyddsmedel, i enlighet med artikel 55 första och andra stycket första meningen i förordning nr 1107/2009, förutsätter en användning som omfattas av både det materiella (ratione materae) och tidsmässiga (ratione tempris) tillämpningsområdet av ett godkännande som beviljats i enlighet med artikel 28.1 i förordningen och som har verkningar i enlighet med artikel 32.1 och, i förekommande fall, artikel 46 i denna förordning.

42

För det andra föreskrivs det i artikel 1.1 i förordning nr 1107/2009 att förordningen innehåller bestämmelser om produktgodkännande av kommersiella växtskyddsmedel och, bland annat, om användning och kontroll av dessa inom Europeiska gemenskapen. I artikel 1.3 i denna förordning föreskrivs att förordningen särskilt syftar till att säkerställa en hög skyddsnivå både för människors och djurs hälsa och för miljön.

43

Såsom anges i skäl 24 i förordning nr 1107/2009 måste bestämmelserna om produktgodkännande säkerställa en hög skyddsnivå både för människors och djurs hälsa och för miljön. Det är detta syfte som enligt skäl 35 i samma förordning eftersträvas med en korrekt användning av växtskyddsmedel, i enlighet med produktgodkännandet. Det ska i detta sammanhang erinras om att det följer av bilaga II till förordning nr 1306/2013 att verksamhetskrav 10 om iakttagande av artikel 55 första och andra stycket första meningen i förordning nr 1107/2009 syftar till att skydda folkhälsa, djurhälsa och växtskydd. Verksamhetskrav 10 ingår således bland de grundläggande normerna för den gemensamma jordbrukspolitiken i fråga om folkhälsa, djurhälsa och växtskydd, som är inarbetade i tvärvillkoren, och vars iakttagande, enlighet med skälen 53 och 54 i förordning nr 1306/2013, utgör en förutsättning för full utbetalning till stödmottagarna av vissa stöd inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken.

44

En tolkning som innebär att användning av växtskyddsmedel som inte är godkända i den berörda medlemsstaten, eller som inte längre är godkända där och vars sista förbrukningsdatum har överskridits, inte omfattas av tillämpningsområdet för verksamhetskrav 10, skulle strida mot syftet med principen om tvärvillkor, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för folkhälsa, djurhälsa och växtskydd samt för miljön. En sådan tolkning skulle nämligen innebära att en stödmottagare som använder ett växtskyddsmedel som inte är godkänt inte åläggs någon administrativ sanktion om minskning av direktstöden, medan en stödmottagare som använder ett godkänt växtskyddsmedel, men i strid med de villkor som gäller för detta, skulle påföras en sådan sanktion. Ett växtskyddsmedel som inte har godkänts omfattas följaktligen inte av tillämpningsområdet för principen om tvärvillkor inom den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket skulle strida mot syftena med nämnda jordbrukspolitik.

45

Härav följer att användningen av ett växtskyddsmedel som inte är godkänt, eller vars godkännande och, i förekommande fall, sista förbrukningsdag har löpt ut, utgör en överträdelse av verksamhetskrav 10, som ingår i bilaga II till förordning nr 1306/2013 med rubriken ”Regler om tvärvillkor i enlighet med artikel 93”, vilken medför en administrativ sanktion enligt artiklarna 91 och 99 i förordning nr 1306/2013.

46

Denna slutsats påverkas inte av den omständigheten att det framgår av artikel 83 i förordning nr 1107/2009 att hänvisningar i annan lagstiftning, såsom förordning nr 1782/2003, till artikel 3 i direktiv 91/414 betraktas som hänvisningar till artikel 55 i förordning nr 1107/2009 och inte till artikel 28 i sistnämnda förordning. I artikel 3.1 i direktiv 91/414 fastställs nämligen en skyldighet för medlemsstaterna att föreskriva att växtskyddsmedel endast får släppas ut på marknaden och användas inom deras territorier om de har godkänts. Denna bestämmelse motsvarar artikel 28.1 i förordning nr 1107/2009. I artikel 3.3 i direktiv 91/414 föreskrivs att medlemsstaterna ska föreskriva att växtskyddsmedel ska användas på ett korrekt sätt, vilket motsvarar artikel 55 i förordning nr 1107/2009. Av de skäl som angetts i punkterna 39 och 40 ovan förutsätter iakttagandet av artikel 55 första och andra stycket första meningen i förordning nr 1107/2009 att det växtskyddsmedel som används har ett giltigt produktgodkännande i enlighet med artiklarna 28 och 32 i förordningen. Det var följaktligen inte nödvändigt att uttryckligen hänvisa till artikel 28 i förordning nr 1107/2009 i artikel 83 i denna förordning.

47

Med beaktande av samtliga ovan angivna omständigheter ska tolkningsfrågan besvaras som följer. Verksamhetskrav 10, som hänvisar till artikel 55 första och andra stycket första meningen i förordning nr 1107/2009, ska tolkas så, att det även avser användning av ett växtskyddsmedel som inte är eller inte längre är godkänt i den berörda medlemsstaten och vars sista förbrukningsdag har överskridits.

48

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (tionde avdelningen) följande:

Föreskrivna verksamhetskrav 10 i bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008, som hänvisar till artikel 55, första och andra stycket första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG, ska tolkas så, att det även omfattar användning av ett växtskyddsmedel som inte är eller inte längre är godkänt i den berörda medlemsstaten och vars sista förbrukningsdag har överskridits.