Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 september 2022 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation – Frankrike) – brottmål mot VD (C-339/20), SR (C-397/20),

(Förenade målen C-339/20 och C-397/20) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Den inre marknaden för finansiella tjänster - Marknadsmissbruk - Insiderhandel - Direktiv 2003/6/EG - Artikel 12.2 a och d - Förordning (EU) nr 596/2014 - Artikel 23.2 g och h - Finansmarknadsmyndighetens tillsyns- och utredningsbefogenheter - Allmänt intresse av att skydda finansmarknadens integritet i Europeiska unionen och allmänhetens förtroende för finansiella instrument - Möjlighet för finansmarknadsmyndigheten att begära in trafikuppgifter som innehas av en operatör som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster - Behandling av personuppgifter inom sektorn för elektroniska kommunikationstjänster - Direktiv 2002/58/EG - Artikel 15.1 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 - Konfidentialitet vid kommunikation - Begränsningar - Lagstiftning som innebär att operatörer som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster generellt och odifferentierat ska lagra trafikuppgifter - Möjlighet för en nationell domstol att begränsa verkningarna i tiden av en fastställelse av att nationell lagstiftning som strider mot unionsrätten är ogiltig - Saknas)

(2022/C 424/03)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i brottmålen vid den nationella domstolen

VD (C-339/20), SR (C-397/20)

Domslut

Artikel 12.2 a och d i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), jämte artikel 23.2 g och h i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG, jämförda med artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, och mot bakgrund av artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

ska tolkas så,

att de utgör hinder mot nationella lagstiftningsåtgärder som innebär att trafikuppgifter – i förebyggande syfte och för att bekämpa marknadsmissbruksbrott, inklusive insiderhandel – generellt och odifferentierat ska lagras i ett år från och med registreringsdagen.

Unionsrätten ska tolkas så att den utgör hinder mot att en nationell domstol, med stöd av nationell rätt, begränsar rättsverkningarna i tiden av en ogiltigförklaring av nationella bestämmelser som dels innebär att operatörer som tillhandahåller elektroniska kommunikationstjänster åläggs en skyldighet att generellt och odifferentierat lagra trafikuppgifter, dels tillåter att sådana uppgifter lämnas ut till den behöriga finansmarknadsmyndigheten utan föregående tillstånd från en domstol eller en oberoende förvaltningsmyndighet, när dessa bestämmelser har ansetts vara oförenliga med artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, tolkad mot bakgrund av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Tillåtligheten av bevisning som erhållits med stöd av nationell lagstiftning som strider mot unionsrätten regleras, i enlighet med principen om medlemsstaternas processuella autonomi, av nationell rätt, förutsatt att bland annat likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttas.

(1) EUT C 359, 26.10.2020.