–

Möbel Kraft GmbH & Co. KG, genom J. Jeep, Rechtsanwalt,

–

ML, genom R. Sterzel, Rechtsanwalt,

–

Europeiska kommissionen, genom C. Hödlmayr, B.-R. Killmann och C. Valero, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 16 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Möbel Kraft GmbH & Co. KG, som är ett tyskt möbelförsäljningsbolag, och, å andra sidan, ML, som är konsument. Målet gäller en talan om skadestånd till följd av att ML frånträtt det avtal som ingåtts mellan parterna.

3

I skälen 7, 40 och 49 i direktiv 2011/83 anges följande:

…

…

4

I artikel 2 i det direktivet, som har rubriken ”Definitioner”, föreskrivs följande:

”I detta direktiv gäller följande definitioner:

…

…

…”

5

I artikel 6 i samma direktiv, med rubriken ”Informationskrav vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler”, föreskrivs följande i punkt 1:

”Innan konsumenten blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler eller ett motsvarande erbjudande ska näringsidkaren klart och tydligt ge konsumenten information om följande:

…

…

…”

6

Artikel 9 i direktivet har rubriken ”Ångerrätt”. I punkt 1 i denna artikel föreskrivs följande:

”Utom i de fall då de undantag som avses i artikel 16 är tillämpliga, ska konsumenten ha rätt att inom 14 dagar frånträda ett distansavtal eller avtal utanför fasta affärslokaler utan att behöva ange några skäl och utan några andra kostnader än de som anges i artiklarna 13.2 och 14.”

7

Artikel 16 i direktiv 2011/83 har rubriken ”Undantag från ångerrätten” och har följande lydelse:

”Medlemsstaterna får inte tillåta den ångerrätt som anges i artiklarna 9–15 när det gäller distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler med avseende på följande:

…

…

…

…

8

Enligt § 312g punkt 2 moment 1 i Bürgerliches Gesetzbuch (civillagen), genom vilken artikel 16 i direktiv 2011/83 har införlivats med tysk rätt, är ångerrätten inte tillämplig på avtal om leverans av varor som inte är prefabricerade och framställts i enlighet med konsumentens individuella val eller som är tydligt anpassade till konsumentens behov.

9

ML ingick vid en handelsmässa ett avtal om köp av ett inbyggt kök med Möbel Kraft (nedan kallat det aktuella avtalet). ML åberopade ångerrätt och vägrade av den anledningen att motta leveransen av köket. Möbel Kraft väckte därför skadeståndstalan vid den hänskjutande domstolen, Amtsgericht Potsdam (Distriktsdomstolen i Potsdam, Tyskland) på grund av att ML inte fullgjort det aktuella avtalet.

10

Det framgår av beslutet om hänskjutande att delarna till det kök som avses i det aktuella avtalet, vilka Möbel Kraft ännu inte hade börjat tillverka vid den tidpunkt då ML beslutade att frånträda avtalet, skulle ha monterats av ett annat företag enligt en håltagningsplan på digitala produktionskedjor och skulle ha monterats på plats hos ML, av personal från Möbel Kraft och inte från detta andra företag. Den hänskjutande domstolen har i detta avseende tillagt att de prefabricerade delarna till köket hade kunnat demonteras utan förlust för näringsidkaren, eftersom det endast var den bakre nischen, arbetsplanen och täckplattorna samt skarvdelarna som skulle ha anpassats på plats och inte skulle ha kunnat återanvändas någon annanstans.

11

Den hänskjutande domstolen vill få klarhet i huruvida ångerrätten i ett avtal om leverans av varor som tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel inte föreligger enligt § 312g punkt 2 moment 1 i civillagen när

12

Den hänskjutande domstolen har i detta avseende preciserat att Bundesgerichtshof (Federala högsta domstolen, Tyskland), i sin praxis före ikraftträdandet av direktiv 2011/83, har slagit fast att ångerrätten inte är utesluten när varan, utan att förlora sitt innehåll och sin funktion, kan återställas i sitt skick före individualiseringen till relativt låga kostnader. Den högsta rättsinstansen i Tyskland ansåg således att i fråga om en dator som tillverkats enligt köparens anvisningar så kunde demonteringskostnader på fem procent av varans värde anses vara relativt låga.

13

Det framgår vidare av beslutet om hänskjutande att i rättspraxis från Oberlandesgericht Stuttgart (Regionala överdomstolen i Stuttgart, Tyskland) har det fastställts att köparen av en individualiserad vara inte har rätt att utöva sin ångerrätt även om näringsidkaren ännu inte har börjat tillverka varan eller anpassa den till konsumentens personliga behov. En del av tysk doktrin delar däremot inte denna uppfattning i rättspraxis.

14

Mot denna bakgrund beslutade Amtsgericht Potsdam (Distriktsdomstolen i Potsdam) att vilandeförklara målet och ställa följande fråga till EU-domstolen:

”Gäller den ångerrätt som föreskrivs i artikel 16 c i direktiv 2011/83 inte heller då varorna visserligen tillverkats enligt konsumentens anvisningar, men säljaren ännu inte har påbörjat tillverkningen och anpassningen hos konsumenten skulle ha gjorts av säljaren själv och inte av utomstående? Har det någon betydelse om varorna skulle ha kunnat återställas i samma skick som före individualiseringen för en ringa nedmonteringskostnad, till exempel omkring fem procent av varans värde?”

15

Den hänskjutande domstolen har ställt tolkningsfrågan för att få klarhet i huruvida artikel 16 c i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att det undantag från ångerrätten som föreskrivs i denna bestämmelse kan göras gällande mot en konsument som har ingått ett avtal utanför fasta affärslokaler avseende försäljning av en vara som ska tillverkas enligt konsumentens anvisningar, trots att näringsidkaren inte har påbörjat tillverkningen av varan.

16

EU-domstolen konstaterar inledningsvis att ett avtal som ingåtts vid en handelsmässa kan kvalificeras som ett ”avtal utanför fasta affärslokaler” i den mening som avses i artikel 2 led 8 i direktiv 2011/83, under förutsättning att avtalet inte har ingåtts i ett stånd på en handelsmässa, vilket kan anses vara en ”fast affärslokal” i den mening som avses i artikel 2 led 9 i det direktivet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 7 augusti 2018, Verbraucherzentrale Berlin, C‑485/17, EU:C:2018:642, punkterna 43–46).

17

Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, i enlighet med den rättspraxis som avses i föregående punkt, pröva huruvida det aktuella avtalet, mot bakgrund av de faktiska omständigheter som den har att bedöma, verkligen ska anses utgöra ett ”avtal utanför fasta affärslokaler” i den mening som avses i artikel 2 led 8 i direktiv 2011/83.

18

Om så är fallet erinrar EU-domstolen om följande. Konsumenten har enligt artiklarna 9–15 i direktiv 2011/83 ångerrätt vid bland annat ingående av avtal utanför fasta affärslokaler, i den mening som avses i artikel 2 led 8 i det direktivet. Villkoren och formerna för att utöva denna ångerrätt fastställs i de artiklarna.

19

Enligt artikel 9.1 i direktiv 2011/83 har konsumenten därmed i princip 14 dagar till sitt förfogande för att frånträda ett avtal som ingåtts utanför fasta affärslokaler, utan att denne bland annat ådrar sig några andra kostnader än de som anges i artiklarna 13.2 och 14 i det direktivet.

20

I artikel 16 i det direktivet föreskrivs emellertid undantag från ångerrätten, bland annat, enligt led c i artikel 16, för avtal utanför fasta affärslokaler som avser ”[t]illhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel”.

21

Enligt EU-domstolens fasta praxis ska bestämmelserna i unionsrätten, om de inte innehåller någon uttrycklig hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av bestämmelsernas innebörd och tillämpningsområde, ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen, med beaktande av inte bara lydelsen, utan även det sammanhang i vilket bestämmelserna förekommer och det mål som eftersträvas med den aktuella lagstiftningen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 juli 2020, AFMB, C‑610/18, EU:C:2020:565, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

22

Det framgår av lydelsen i artikel 16 att medlemsstaterna är skyldiga att i den nationella lagstiftning genom vilken direktiv 2011/83 införlivas föreskriva att konsumenten inte kan göra gällande sin ångerrätt, bland annat när vissa händelser har inträffat efter det att avtalet ingicks utanför fasta affärslokaler. Detta gäller de omständigheter som avses i led a, e, i och m i nämnda artikel 16, vilka har samband med fullgörelsen av ett sådant avtal.

23

Enligt dessa bestämmelser avser detta undantag ”[t]jänsteavtal efter det att tjänsten fullständigt utförts, såvida tjänsten har börjat utföras med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand”, ”[t]illhandahållande av förslutna varor som av hälsoskydds- eller hygienskäl inte lämpligen kan returneras och som öppnats av konsumenten efter det att de levererats”, ”[t]illhandahållande av plomberade ljud- eller plomberade bildinspelningar eller datorprogram vars plombering brutits av konsumenten”, och ”[t]illhandahållande av digitalt innehåll som inte levereras på ett fysiskt medium om tillhandahållandet inletts med konsumentens uttryckliga samtycke på förhand”.

24

Däremot finns det inget i lydelsen av artikel 16 c i direktiv 2011/83 som anger att det undantag från ångerrätten som föreskrivs i denna bestämmelse är beroende av att någon händelse inträffar efter ingåendet av avtalet utanför fasta affärslokaler avseende ”[t]illhandahållande av varor som har tillverkats enligt konsumentens anvisningar eller som har getts en tydlig personlig prägel”. Det framgår tvärtom uttryckligen av den lydelsen att detta undantag utgör en oskiljaktig del av själva föremålet för ett sådant avtal, det vill säga tillverkning av en vara enligt konsumentens anvisningar, i den mening som avses i artikel 2 led 4 i direktivet, vilket innebär att möjligheten att göra detta undantag gällande gäller gentemot konsumenten, utan att det därvid krävs att någon sådan händelse har inträffat och oberoende av om avtalet fullgjorts eller om näringsidkaren håller på att fullgöra det.

25

Denna tolkning, som är förenlig med lydelsen i artikel 16 led c i direktiv 2011/83, stöds av det sammanhang i vilket artikel 16 c i direktiv 2011/83 ingår, bland annat vad gäller skyldigheten enligt artikel 6.1 h och k i direktiv 2011/83 att informera konsumenten, innan denne blir bunden av ett distansavtal eller ett avtal utanför fasta affärslokaler eller av ett erbjudande av samma slag, om ångerrätt föreligger eller inte.

26

Domstolen har härvidlag slagit fast att artikel 6.1 i det direktivet syftar till att säkerställa att konsumenten, innan ett avtal ingås, ges både information om avtalsvillkoren och följderna av att avtalet ingås, som gör det möjligt för konsumenten att avgöra om han eller hon vill ingå avtal med en näringsidkare, och information som är nödvändig för att avtalet ska kunna fullgöras korrekt och, i synnerhet, för att konsumenten ska kunna utöva sina rättigheter, bland annat ångerrätten (dom av den 10 juli 2019, Amazon EU, C‑649/17, EU:C:2019:576, punkt 43 och där angiven rättspraxis).

27

En situation där konsumentens ångerrätt beror på en framtida händelse som omfattas av näringsidkarens beslut skulle inte vara förenlig med denna informationsskyldighet före avtalets ingående.

28

När det gäller de mål som eftersträvas med direktiv 2011/83 framgår det bland annat av skälen 7 och 40 i direktivet att det syftar till att öka rättssäkerheten vid transaktioner mellan näringsidkare och konsumenter.

29

Domstolen finner att den tolkning av artikel 16 led c i direktiv 2011/83 som avses i punkt 24 ovan bidrar till att uppnå detta mål, eftersom den gör det möjligt att undvika en situation där konsumentens rätt att frånträda avtalet beror på hur långt näringsidkaren har fullgjort avtalet, vilket konsumenten i allmänhet inte känner till och i ännu mindre grad har något inflytande över.

30

Det följer av vad som anförts ovan att frågan ska besvaras enligt följande: Artikel 16 c i direktiv 2011/83 ska tolkas så, att det undantag från ångerrätten som föreskrivs i denna bestämmelse kan göras gällande mot en konsument som har ingått ett avtal utanför fasta affärslokaler avseende försäljning av en vara som ska tillverkas enligt konsumentens anvisningar, oberoende av huruvida näringsidkaren har påbörjat tillverkningen av varan.

31

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjätte avdelningen) följande:

Artikel 16 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG ska tolkas så, att det undantag från ångerrätten som föreskrivs i denna bestämmelse kan göras gällande mot en konsument som har ingått ett avtal utanför fasta affärslokaler avseende försäljning av en vara som ska tillverkas enligt konsumentens anvisningar, oberoende av huruvida näringsidkaren har påbörjat tillverkningen av varan.