1

Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (CdT) är ett organ som har inrättats genom rådets förordning (EG) nr 2965/94 av den 28 november 1994 (EGT L 314, 1994, s. 1). Det har till uppgift att tillhandahålla översättningstjänster till de organ som avses i artikel 2.1 första stycket i den förordningen, och till unionens institutioner och organ i enlighet med punkt 3 i samma artikel.

2

Enligt det andra skälet i förordning nr 2965/94 är upprättandet av ett gemensamt centrum en praktisk lösning på problemet med att tillfredsställa översättningsbehoven för ett stort antal organ som ligger utspridda över hela unionens område.

3

Enligt artikel 2.1 första stycket i förordning nr 2965/94 ska CdT ”utföra det nödvändiga översättningsarbetet för” Byrån för harmonisering av den inre marknaden (harmoniseringskontoret), sedermera Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), enligt bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).

4

I artikel 2.1 andra stycket i förordning nr 2965/94 föreskrivs dessutom att CdT och de organ som nämns i första stycket i samma punkt, och således också EUIPO, ska ”utarbeta ordningar för det inbördes samarbetet”.

5

I uttalande 1 till förordning nr 2965/94 framhöll Europeiska unionens råd att det ”fäster största vikt vid att säkerställa att principerna för effektivitet och kostnadseffektivitet tillämpas”.

6

I artikel 148 i förordning nr 2017/1001 föreskrivs att ”det översättningsarbete som krävs för att [EUIPO] ska kunna bedriva sin verksamhet ska utföras av [CdT]”. Denna artikel motsvarar den tidigare artikel 121 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (EUT L 78, 2009, s. 1), i dess ändrade lydelse.

7

Den 13 december 2016 ingick CdT och EUIPO en överenskommelse i den mening som avses i artikel 2.1 andra stycket i förordning nr 2965/94 (nedan kallad 2016 års överenskommelse).

8

2016 års samarbetsordning ersatte en tidigare överenskommelse som ingåtts den 30 november 2015.

9

I artikel 11 i 2016 års överenskommelse föreskrevs ett särskilt förfarande som skulle följas för det fall att oenighet skulle uppstå mellan CdT och EUIPO.

10

I artikel 15 i 2016 års överenskommelse föreskrevs att den skulle träda i kraft den 1 januari 2017 och att den skulle upphöra att gälla den 31 december samma år. I den artikeln angavs även att överenskommelsen skulle förnyas implicit för en period av tolv månader, förutsatt att den inte sades upp genom rekommenderat brev från någon av parterna senast två månader innan den löpte ut.

11

Den 26 april 2018 skickade EUIPO en skrivelse till CdT (nedan kallad skrivelsen av den 26 april 2018), i vilken EUIPO gav uttryck för sitt missnöje med de tjänster som CdT tillhandahållit och de villkor enligt vilka dessa tjänster fakturerades. EUIPO hänvisade dessutom till sin avsikt att avsluta 2016 års överenskommelse och, för det fall det inte skulle vara möjligt att ingå en ny överenskommelse, att inrätta ett system som skulle göra det möjligt att säkerställa översättningstjänsterna. I samma skrivelse föreslog EUIPO att CdT, så snart som möjligt, skulle anordna ett möte för att de skulle kunna ingå en ny överenskommelse före utgången av år 2018. Flera skrivelser utväxlades för att fastställa datumet för detta möte.

12

Den 16 juni 2018 offentliggjorde EUIPO, i tillägget till Europeiska unionens officiella tidning, ett meddelande om upphandling för tillhandahållande av översättningstjänster (2018/S 114–258472) (nedan kallat meddelandet om upphandling), inklusive en anbudsinfordran (nedan kallad anbudsinfordran).

13

I punkt I.3 i meddelandet om upphandling hänvisades till den webbplats där upphandlingsdokumenten fanns tillgängliga och i punkt II.1.1 angavs referensen AO/010/18.

14

Enligt punkt II.1.4 i meddelandet om upphandling ”syftade [anbudsinfordran] till att erhålla översättningstjänster avseende EU-varumärken, registrerade gemenskapsformgivningar, samt allmänna administrativa handlingar”.

15

Enligt punkterna II.2.6 och II.2.7 i meddelandet om upphandling var kontraktet värt cirka 40,8 miljoner euro exklusive mervärdesskatt, och omfattade inledningsvis en period på 48 månader.

16

Enligt punkt IV.2.2 i meddelandet om upphandling fastställdes den sista dagen för att lämna anbud till den 23 juli 2018.

17

Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 6 juli 2018 väckte CdT förevarande talan.

18

I ansökan har CdT yrkat att tribunalen ska

19

Genom särskild handling som inkom till tribunalens kansli den 9 juli 2018 ansökte CdT om interimistiska åtgärder. EUIPO yttrade sig över denna ansökan om interimistiska åtgärder den 17 juli 2018.

20

Genom beslut av den 20 juli 2018, CdT/EUIPO (T-417/18 R, ej publicerat, EU:T:2018:502), avslog tribunalens ordförande ansökan om interimistiska åtgärder och förordnade att frågan om rättegångskostnader skulle anstå.

21

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 19 september 2018 framställde kommissionen, med stöd av artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler, en invändning om rättegångshinder.

22

I sin invändning om rättegångshinder har EUIPO yrkat att tribunalen ska

23

Genom handling som inkom den 5 november 2018 yttrade sig CdT över invändningen om rättegångshinder.

24

I sitt yttrande över invändningen om rättegångshinder har CdT yrkat att tribunalen ska

25

Den 22 januari 2019 beslutade tribunalen (fjärde avdelningen), på förslag av referenten, att som en åtgärd för processledning enligt artikel 89 i rättegångsreglerna ställa en skriftlig fråga till parterna. Parterna efterkom denna anmodan inom den utsatta fristen.

26

Tribunalen (fjärde avdelningen) beslutade i enlighet med artikel 130.6 i rättegångsreglerna att inleda det muntliga förfarandet, men endast avseende huruvida talan kunde tas upp till prövning.

27

Parterna utvecklade sin talan och svarade på tribunalens frågor vid förhandlingen den 22 maj 2019. På begäran av tribunalen under förhandlingen ingav EUIPO, den 23 maj 2019, den nya överenskommelse som ingåtts med CdT, vilken undertecknades den 7 december 2018 och avsåg åren 2019 och 2020 (nedan kallad 2018 års överenskommelse). Den muntliga delen av förfarandet avslutades den 3 juni 2019.

28

I ansökan har CdT gjort gällande att EUIPO åsidosatte artiklarna 2 och 11 i förordning nr 2965/94, artikel 148 i förordning 2017/1001, samt artikel 11 i 2016 års överenskommelse.

29

I sin invändning om rättegångshinder har EUIPO yrkat att tribunalen i enlighet med artikel 130.1 i rättegångsreglerna ska meddela beslut i fråga om rättegångshinder eller tribunalens behörighet, utan att själva saken prövas. EUIPO har inledningsvis gjort gällande att de rättsakter som CdT har angripit, det vill säga skrivelsen av den 26 april 2018 och meddelandet om upphandling, inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring med stöd av artikel 263 fjärde stycket FEUF, eftersom det är fråga om förberedande rättsakter som inte utgör beslut och som inte direkt berör CdT. Att talan inte kan tas upp till prövning följer även av att de rättsliga argument som CdT har anfört är otillräckliga. Vad därefter gäller tribunalens bristande behörighet har EUIPO anfört att skrivelsen av den 26 april 2018, som upprättades med stöd av artikel 15 i 2016 års samarbetsordning, ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang och att den inte utgör en sådan unionsrättsakt som avses i artikel 288 FEUF och mot vilken en talan om ogiltigförklaring kan väckas i enlighet med artikel 263 FEUF.

30

I inledningen till sitt yttrande över den invändning om rättegångshinder som framställts av EUIPO har CdT uppgett att den godtar tribunalens bedömning vad gäller frågan huruvida invändningen om rättegångshinder i formellt hänseende kan tas upp till prövning.

31

Om det antas att CdT med detta påpekande har för avsikt att bestrida att invändningen om rättegångshinder har framställts i vederbörlig ordning, ska det härvidlag påpekas att CdT inte har anfört något argument till stöd för att så inte skulle vara fallet.

32

Enligt EUIPO innehåller 2016 års överenskommelse inte någon skiljedomsklausul som ger unionsdomstolen behörighet i händelse av en tvist angående denna överenskommelse, trots att det hade varit möjligt att införa en sådan klausul enligt artikel 118.2 i förordning nr 207/2009 (sedermera artikel 145.2 i förordning 2017/1001), vilken var tillämplig vid tidpunkten då 2016 års överenskommelse ingicks. EUIPO har framhållit att en sådan klausul utgör en konkret tillämpning av den allmänna bestämmelsen i artikel 272 FEUF. EUIPO är av uppfattningen att under dessa omständigheter kan unionsdomstolen inte anse sig vara behörig att ogiltigförklara rent avtalsrättsliga rättsakter. I detta avseende har EUIPO hänvisat till domen av den 27 september 2012, Applied Microengineering/kommissionen (T-387/09, EU:T:2012:501, punkt 37).

33

CdT anser att talan kan tas upp till prövning i den del den avser skrivelsen av den 26 april 2018, eftersom CdT:s relation till EUIPO inte ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang, utan det rör sig i stället om ett interinstitutionellt förhållande som regleras av förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001. 2016 års överenskommelse syftar endast till att konkret genomföra de principer som anges i dessa förordningar.

34

Det ska härvidlag fastställas huruvida förevarande talan, såsom EUIPO har hävdat, ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang där tribunalen saknar behörighet.

35

Enligt artikel 263 FEUF ska unionsdomstolarna förvisso enbart granska lagenligheten av de rättsakter som antas av institutionerna och som har bindande rättsverkningar i förhållande till tredje man genom att klart förändra deras rättsliga ställning (dom av den 17 juni 2010, CEVA/kommissionen, T-428/07 och T‑455/07, EU:T:2010:240, punkt 51), varvid denna behörighet endast gäller de rättsakter som avses i artikel 288 FEUF och som institutionerna ska anta enligt vad som föreskrivs i fördraget, genom att använda sig av sina befogenheter som myndighetsutövare (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 10 maj 2004, Musée Grévin/kommissionen, T-314/03 och T-378/03, EU:T:2004:139, punkterna 62, 63 och 81, och beslut av den 26 februari 2007, Evropaïki Dynamiki/kommissionen, T-205/05, ej publicerat, EU:T:2007:59, punkt 39). De rättsakter som institutionerna antar och vilka ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang som de inte kan skiljas från tillhör däremot inte, på grund av deras karaktär, de rättsakter som avses i artikel 288 FEUF, mot vilka en talan om ogiltigförklaring kan väckas med stöd av artikel 263 FEUF (beslut av den 10 maj 2004, Musée Grévin/kommissionen, T-314/03 och T-378/03, EU:T:2004:139, punkt 64, och dom av den 17 juni 2010, CEVA/kommissionen, T-428/07 och T-455/07, EU:T:2010:240, punkt 52).

36

I förevarande fall antogs 2016 års överenskommelse med stöd av artikel 2.1 i förordning nr 2965/94, vilket även EUIPO medgav vid förhandlingen. Överenskommelsen, som uttryckligen hänvisar till nämnda förordning, omfattas av denna bestämmelse och av artikel 148 i förordning nr 2017/1001.

37

I enlighet med dessa båda bestämmelser ska CdT tillhandahålla de översättningstjänster som krävs för att EUIPO ska kunna bedriva sin verksamhet, i enlighet med en överenskommelse om deras inbördes samarbete.

38

Det ska även påpekas att det i förordning nr 2965/94 görs en åtskillnad mellan de ”överenskommelser” som CdT i enlighet med artikel 2.1 och 2.2 i den förordningen ska ingå med de organ eller institutioner som avses i dessa bestämmelser och i vilka formerna för deras samarbete fastställs å ena sidan, och rena avtalsförhållanden vars former regleras av en särskild bestämmelse i förordning nr 2965/94, nämligen artikel 18.1, å den andra. I sistnämnda bestämmelse föreskrivs endast att CdT:s ansvar i avtalsförhållanden ska bestämmas av den lagstiftning som tillämpas på kontraktet i fråga, och att Europeiska unionens domstol ska vara behörig att träffa avgöranden i enlighet med en skiljedomsklausul som ingår i ett kontrakt som CdT ingått. Det ska härvidlag påpekas att i nyssnämnda bestämmelse avses de kontrakt som CdT ingått, medan i artikel 2 i förordning nr 2965/94 avses de överenskommelser som ingåtts med CdT.

39

Det kan slutligen konstateras att trots att EUIPO i skrivelsen av den 26 april 2018 informerade CdT om sin avsikt att inte förlänga 2016 års överenskommelse med stöd av artikel 15 i överenskommelsen (se punkt 10 ovan), påverkar inte det på något sätt EUIPO:s skyldighet att iaktta bestämmelserna i förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001, vilket innebär att omständigheterna i förevarande fall inte kan anses vara av rent avtalsrättslig karaktär. I detta hänseende ska det påpekas att EUIPO vid förhandlingen i huvudsak medgav att enligt förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001 är EUIPO och CdT skyldiga att ingå överenskommelser om formerna för deras samarbete. Enligt EUIPO är det således endast i vissa extraordinära och brådskande situationer som EUIPO själv, tillfälligt, kan säkerställa tillhandahållandet av översättningstjänsterna, till dess att Europeiska kommissionen har avgjort en eventuell tvist med CdT.

40

Under dessa omständigheter kan förevarande tvist inte anses ingå i ett rent avtalsrättsligt sammanhang. Tribunalen är följaktligen behörig att pröva förevarande talan.

41

EUIPO har gjort gällande att skrivelsen av den 26 april 2018 inte utgör en rättsakt som är avsedd att ha rättsverkningar i den mening som avses i artikel 263 fjärde och femte stycket FEUF. En påstådd ”rättsstridighet” hos denna skrivelse skulle innebära att artikel 15 i 2016 års överenskommelse förlorade sin betydelse. EUIPO har framhållit att CdT inte har framställt någon invändning om rättegångshinder avseende denna artikel 15 i förhållande till artikel 148 i förordning nr 2017/1001. Dessutom är skrivelsen av den 26 april 2018 endast en förberedande rättsakt. EUIPO är av uppfattningen att även om det antas att skrivelsen av den 26 april 2018 är att betrakta som en rättsakt som är avsedd att ha rättsverkningar och ska betecknas som ett beslut i förhållande till CdT, är dess verkningar framtida och osäkra.

42

CdT har hävdat att skrivelsen av den 26 april 2018, vars lydelse är klar och otvetydig, inte endast utgör en förberedande rättsakt, utan en bindande och definitiv delgivning av uppsägningen av avtalsförhållandet mellan parterna. Således är båda två direkt berörda av detta beslut, vilket utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas enligt artikel 263 FEUF. CdT anser att verkningarna av skrivelsen av den 26 april 2018 på intet sätt är framtida och osäkra, eftersom EUIPO fastställt den dag då 2016 års överenskommelse upphörde att gälla. Huruvida en ny överenskommelse kunde komma att ingås var emellertid hypotetiskt och osäkert. Den omständigheten att 2016 års överenskommelse inte förlängdes och anbudsinfordran offentliggjordes utgör nämligen samstämmiga indicier som visar EUIPO:s avsikt att säga upp överenskommelsen för att avsluta samarbetet med CdT, och för att fullgöra kontrakten om tillhandahållande av översättningstjänster från och med den 1 januari 2019. Genom att avsluta samarbetet med CdT har EUIPO dessutom missbrukat artikel 15 i 2016 års överenskommelse genom att åsidosätta förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001.

43

I likhet med vad som sagts ovan ska det härvidlag påpekas att det endast är akter eller beslut som har sådana bindande rättsverkningar som kan påverka sökandens intressen, genom att klart förändra dennes rättsliga ställning, som utgör sådana akter och beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF (dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 9, och dom av den 16 juli 1998, Regione Toscana/kommissionenT-81/97, EU:T:1998:180, punkt 21).

44

Vad närmare bestämt gäller akter eller beslut som utarbetas i olika etapper, i synnerhet efter ett internt förfarande, kan talan i princip väckas endast mot de åtgärder genom vilka en institution slutgiltigt fastställer sin ståndpunkt efter detta förfarande, medan talan inte kan väckas mot preliminära åtgärder vilkas syfte är att förbereda det slutliga beslutet (dom av den 11 november 1981, IBM/kommissionen, 60/81, EU:C:1981:264, punkt 10, och dom av den 10 juli 1990, Automec/kommissionen, T-64/89, EU:T:1990:42, punkt 42).

45

Det följer dessutom av fast rättspraxis att en talan om ogiltigförklaring som väckts av en fysisk eller juridisk person endast kan prövas i sak i den mån som personen har ett berättigat intresse av att den angripna rättsakten ogiltigförklaras. Ett sådant intresse förutsätter att själva ogiltigförklaringen av rättsakten kan få rättsverkningar och att talan således kan medföra en fördel för den person som har väckt den (dom av den 17 september 2009, kommissionen/Koninklijke FrieslandCampina, C‑519/07 P, EU:C:2009:556, punkt 63, och dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 55).

46

En sökandes berättigade intresse av att få saken prövad ska vara faktiskt och aktuellt. Det får inte avse en hypotetisk framtida situation. (dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 56).

47

Slutligen ska detta intresse, vad avser ändamålet med talan, föreligga när talan väcks med risk för att den annars avvisas, och ändamålet med talan ska bestå fram till domstolsavgörandet, vid äventyr av att det beslutas att det saknas anledning att döma i saken (dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 57, och beslut av den 23 maj 2019, Fujifilm Recording Media/EUIPO – iTernity (d:ternity), T-609/18, ej publicerat, EU:T:2019:366, punkt 25).

48

I förevarande fall ska det prövas huruvida talan mot skrivelsen av den 26 april 2018, i den del CdT informerades om EUIPO:s avsikt att inte förlänga 2016 års överenskommelse, uppfyller dessa sakprövningsförutsättningar.

49

Det ska härvidlag påpekas att CdT och EUIPO, som svar på tribunalens skriftliga frågor till parterna den 22 januari 2019, bland annat har uppgett att efter förhandlingar ingicks ett avtal för åren 2019 och 2020, nämligen 2018 års överenskommelse.

50

Utan att det är nödvändigt att pröva huruvida skrivelsen av den 26 april 2018 innehöll ett slutligt beslut eller om den, såsom EUIPO har gjort gällande, endast utgjorde en förberedande rättsakt med osäkra verkningar och inte direkt berörde CdT, uppkommer under dessa omständigheter frågan huruvida sökandens intresse av att få saken prövad består efter det att den nya överenskommelsen från 2018 undertecknades (se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 57).

51

I likhet med vad som framgår av den inledande skrivelse om 2018 års överenskommelse som EUIPO:s verkställande direktör skickade till CdT:s direktör den 6 december 2018, ska det inledningsvis påpekas att undertecknandet av 2018 års överenskommelse är resultatet av dessa båda organs ansträngningar för att samarbeta.

52

Vidare framgår det av artikel 15 i 2018 års överenskommelse att den faktiskt avser perioden från den 1 januari 2019 till den 31 december 2020, vilket parterna även framhållit i sina svar på de frågor som tribunalen ställt under förhandlingen. Enligt samma artikel ska parterna, sex månader före sistnämnda datum, inleda förhandlingar för att ingå en ny överenskommelse.

53

Slutligen framgår det även av 2018 års överenskommelse att samarbetet mellan EUIPO och CdT, om de översättningstjänster som CdT ska tillhandahålla, är föreskrivet och reglerat. 2018 års överenskommelse innehåller detaljerade uppgifter, bland annat avseende de förfaranden som ska följas vid översättningsarbetet, men även tekniska bilagor om frister, priser, så kallade flerspråkiga tjänster och andra tjänster.

54

Oberoende av frågan huruvida skrivelsen av den 26 april 2018 utgjorde en rättsakt mot vilken talan kan väckas och huruvida den innehöll ett slutligt beslut om att säga upp 2016 års överenskommelse, kan det under dessa omständigheter konstateras att det inte har förekommit någon period efter skrivelsen av den 26 april 2018 då förhållandet mellan CdT och EUIPO inte reglerades av en överenskommelse som ingåtts av dessa båda byråer. 2016 års överenskommelse var nämligen i kraft till den 31 december 2018 och den nya överenskommelsen från 2018 trädde i kraft omedelbart den 1 januari 2019 (se punkt 52 ovan). Även om det skulle anses att CdT inledningsvis hade ett berättigat intresse av att väcka talan mot det beslut som skrivelsen av den 26 april 2018 påstås innehålla, kan det således konstateras att CdT har förlorat detta intresse med anledning av den nya överenskommelsen från 2018. Under alla omständigheter är det inte möjligt att veta på vilket sätt CdT:s ställning skulle förbättras om beslutet i skrivelsen av den 26 april 2018 ogiltigförklarades. CdT kan i synnerhet inte göra gällande att det har ett intresse av att tribunalen ska meddela en ren fastställelsedom, i vilken det erinras om EUIPO:s och CdT:s skyldighet att samarbeta. I motsats till vad CdT har påstått, vilket för övrigt inte har styrkts, kan det inte heller anses att skrivelsen av den 26 april 2018 medförde att CdT:s själva existens äventyrades.

55

Under dessa omständigheter finner tribunalen att CdT:s intresse av att utverka en ogiltigförklaring av EUIPO:s beslut att säga upp 2016 års överenskommelse, vilket påstås framgå av skrivelsen av den 28 april 2018, i vilket fall som helst inte består efter det att 2018 års överenskommelse ingåtts.

56

EUIPO har i huvudsak gjort gällande att skrivelsen av den 26 april 2018 endast utgjorde ett tillfälligt ställningstagande, och att det därför inte är fråga om en rättsakt som går någon emot. Enligt EUIPO fanns det fortfarande alternativ till att offentliggöra meddelandet om upphandling.

57

CdT har hävdat att skrivelsen av den 26 april 2018 medförde rättsverkningar för CdT. EUIPO:s beslut att ensidigt vidta nödvändiga åtgärder är rättsstridigt eftersom det innebär ett åsidosättande av förordningarna nr 2965/94 och nr 2017/1001, samt artikel 11 i 2016 års överenskommelse. Åtgärden för att ersätta CdT, genom att internalisera översättningstjänsterna inom EUIPO, skulle innebära att det vore motiverat att skapa ett antal tjänster vid EUIPO, och samtidigt urholka samtliga bestämmelser i vilka det föreskrivs att CdT ska vara ett unikt specialiserat centrum för att tillgodose EUIPO:s behov av översättningar. Enligt CdT avbröt EUIPO deras relation i dubbel bemärkelse dels genom skrivelsen av den 26 april 2018, dels genom att anordna ett anbudsförfarande. I strid med de principer som kommer till uttryck i förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001 har EUIPO, genom skrivelsen av den 26 april 2018, påbörjat ett förfarande som innefattar flera påföljande beslut och som resulterat i att en anbudsinfordran har inletts.

58

I detta avseende kan CdT inte göra gällande att skrivelsen av den 26 april 2018 har gett upphov till bindande rättsverkningar som kan påverka dess intressen genom att klart förändra dess rättsliga ställning, eftersom det i skrivelsen anges att EUIPO ”förbehåller sig rätten” att som en försiktighetsåtgärd, och för att hantera en eventuell situation där förhandlingar inte har gett något resultat före utgången av år 2018, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa kontinuiteten i översättningstjänsterna efter den 31 december 2018.

59

Såsom EUIPO medgav vid förhandlingen, antogs nämligen inget konkret beslut i denna fråga när skrivelsen av den 26 april 2018 skickades. Formuleringarna i denna skrivelse är vaga vad gäller de åtgärder som EUIPO förbehöll sig rätten att anta som försiktighetsåtgärder. Vidare framgår det av EUIPO:s svar på tribunalens frågor att det till följd av den nya överenskommelsen från 2018 inte var nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att säkerställa de översättningstjänster som EUIPO skulle ha behov för, för det fall att de översättningstjänster som CdT tillhandahållit skulle upphöra.

60

Slutligen, om det antas att CdT tolkade EUIPO:s offentliggörande av meddelandet om upphandling, inklusive anbudsinfordran, som en av de särskilda åtgärder som vidtagits för att säkerställa de översättningstjänster som EUIPO hade behov av, hänvisar tribunalen till bedömningen nedan.

61

EUIPO har gjort gällande att meddelandet om upphandling inte klart förändrar CdT:s rättsliga ställning, vilket innebär att det inte kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF. EUIPO anser inte att CdT:s intresse i detta avseende är faktiskt och aktuellt.

62

CdT har hävdat att dess talan inte är riktad mot meddelandet om upphandling, utan mot beslutet att inleda anbudsinfordran, vilket har antagits i strid med förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001. CdT:s berättigade intresse av att få saken prövad är direkt och specifikt, eftersom det uttryckligen anges i dessa förordningar att CdT har ensamrätt att tillhandahålla EUIPO översättningstjänster. Sambandet mellan de båda organen förklaras även i punkterna 38, 39 och 50 i beslutet av den 20 juli 2018, CdT/EUIPO (T-417/18 R, ej publicerat, EU:T:2018:502). Vidare anser CdT att beslutet att offentliggöra anbudsinfordran har orsakat en allvarlig skada på CdT:s anseende, i synnerhet med hänsyn till att andra unionsbyråer, som är dess kunder, var medvetna om det tillämpliga regelverket.

63

CdT har slutligen gjort gällande att dess berättigade intresse av att få saken prövad är faktiskt och aktuellt, eftersom EUIPO åsidosatte förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001 redan vid tidpunkten då anbudsinfordran offentliggjordes. Även om EUIPO tydligt hade haft för avsikt att byta tjänsteleverantör, vittnar dess påstående om att den endast undersökte ”tendensen på marknaden” om att den agerade i ond tro. CdT har ett direkt och omedelbart intresse av att få saken prövad eftersom CdT inte skulle kunna överleva efter den 1 januari 2019, och för det fall att EUIPO ingår avtal i enlighet med anbudsinfordran skulle CdT:s själva existens äventyras. CdT har yrkat att vardera parten ska försättas i samma rättsliga ställning som den befann sig i före det påstått rättsstridiga offentliggörandet av anbudsinfordran.

64

För det första erinrar tribunalen om att som huvudregel kan ett offentliggörande av ett meddelande om upphandling inte utgöra ett beslut som kan bli föremål för en talan om ogiltigförklaring eller en rättsakt som går någon emot i den mening som avses i artikel 263 FEUF, eftersom sådana meddelanden om upphandling endast ger de berörda personerna en möjlighet att delta i förfarandet och att lämna anbud (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 oktober 2008, Sogelma/AER, T-411/06, EU:T:2008:419, punkt 86, och dom av den 29 oktober 2015, Direct Way och Direct Way Worldwide/parlamentet, T-126/13, EU:T:2015:819, punkt 27).

65

I förevarande fall ska det närmare bestämt prövas huruvida CdT kan föra talan mot EUIPO:s beslut att inleda en anbudsinfordran, vilket påstås stå i strid med förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001, varvid CdT har hävdat dels att det följer av dessa förordningar att CdT har ”ensamrätt” att tillhandahålla EUIPO översättningstjänster, dels att CdT i egenskap av en av unionens byråer har yrkat att meddelandet om upphandling ska ogiltigförklaras och inte i egenskap av anbudsgivare.

66

Utan att det är nödvändigt att uttala sig om huruvida förhållandet mellan CdT och EUIPO kännetecknas av att CdT har ensamrätt att tillhandahålla de översättningstjänster som är nödvändiga för EUIPO:s verksamhet, kan det härvidlag konstateras att det inte framgick av meddelandet om upphandling, inklusive anbudsinfordran, att det var uteslutet att EUIPO, parallellt med anbudsförfarandet, kunde inleda sådana förhandlingar med CdT som avsågs i skrivelsen av den 26 april 2018. Dessutom, vilket EUIPO även bekräftade som svar tribunalens fråga under förhandlingen, hade anbudsförfarandet ännu inte avslutats när 2018 års överenskommelse ingicks.

67

Under dessa omständigheter, och utan att det ankommer på tribunalen att uttala sig om EUIPO:s förklaring, att meddelandet om upphandling var avsett att ge EUIPO mer exakta upplysningar om marknadspriserna på de aktuella tjänsterna för att kunna förhandla med CdT, ska det påpekas att en sökandes berättigade intresse av att få saken prövad inte kan avse en framtida och hypotetisk situation (dom av den 17 september 2015, Mory m.fl./kommissionen, C‑33/14 P, EU:C:2015:609, punkt 56), det vill säga den situation som följer av att det aktuella kontraktet eventuellt tilldelas en viss anbudsgivare. I förevarande fall kan blott den omständigheten att CdT i egenskap av en av unionens särskilda byråer har yrkat att anbudsinfordran ska ogiltigförklaras, och inte i egenskap av anbudsgivare, inte ändra denna bedömning eftersom CdT fortfarande måste visa att villkoren i artikel 263 fjärde stycket FEUF är uppfyllda.

68

EUIPO har dessutom med rätta gjort gällande att meddelandet om upphandling, inklusive anbudsinfordran, inte medförde en skyldighet för EUIPO att tilldela kontraktet i fråga.

69

Det kan nämligen konstateras att det framgår av anbudsinfordran att EUIPO inte var bunden av denna vid tidpunkten då den offentliggjordes. Det angavs uttryckligen att EUIPO:s avtalsförpliktelser inträdde först då ett avtal hade ingåtts med den utvalda anbudsgivaren. Det föreskrevs även att EUIPO, till dess att ett sådant avtal hade ingåtts, antingen kunde återkalla meddelandet om upphandling eller avbryta anbudsförfarandet. Vid förhandlingen har EUIPO dessutom bekräftat att det inte var säkert att anbudsinfordran skulle leda till att ett avtal ingicks. Det berodde nämligen enligt EUIPO på de verkningar som genomförandet av den nya överenskommelsen från 2018 skulle ge upphov till och de förändringar som skulle följa.

70

I avsaknad av bevis eller ett uppskattat värde som gör det möjligt att konkret bedöma hur offentliggörandet av meddelandet om upphandling, inklusive anbudsinfordran, påverkade CdT:s anseende, kan den omständigheten att EUIPO och CdT undertecknade en ny överenskommelse för 2019 och 2020 – trots att CdT hade kännedom om anbudsförfarandet – endast bekräfta att CdT:s anseende inte påverkades negativt av detta offentliggörande. CdT kan inte heller dra fördel av sitt påstående att EUIPO ”inte värdigades avbryta det anbudsförfarande som inletts”. Påståendet att CdT inte skulle kunna överleva efter den 1 januari 2019 kan således inte godtas.

71

Vad gäller CdT:s påstående i dess svar på tribunalens skriftliga frågor, varvid CdT jämförde det minskade antal akter om EU-varumärken som EUIPO sänt till CdT för översättning under perioden oktober 2018 till januari 2019 å ena sidan, och EUIPO:s statistik som visar att antalet ansökningar om registrering av EU-varumärken under samma period ökade å den andra, konstaterar tribunalen att det i vart fall inte påverkar frågan huruvida talan kan tas upp till prövning. Detta påstående åtföljs inte heller av några sifferuppgifter och avser inte den period som avses i den nya överenskommelse som träder i kraft den 1 januari 2019.

72

Slutligen påpekar tribunalen att i motsats till vad CdT har anfört, kan anbudsinfordran inte uppfattas så, att den innebär att CdT inte längre skulle kunna överleva från den 1 januari 2019 och att ”varje överenskommelse som mot förmodan skulle ingås skulle förlora sitt innehåll, eftersom översättningstjänsterna hädanefter kommer att tillhandahållas av de anbudsgivare som EUIPO har valt”. I detta hänseende ska det påpekas att CdT vid förhandlingen bekräftade att dess situation, tack vare undertecknandet av 2018 års överenskommelse, ”inte längre var så katastrofal”. 2018 års överenskommelse och dess innehåll medför således att CdT:s påståenden blir verkningslösa.

73

Under dessa omständigheter har CdT inte visat att det påverkades av EUIPO:s påstådda beslut att ensidigt säga upp förhållandet mellan parterna och offentliggöra anbudsinfordran.

74

EUIPO har gjort gällande att CdT inte har anfört någon grund till stöd för sitt yrkande om att EUIPO ska förbjudas att ingå avtal som skulle kunna följa på ett beslut om att tilldela en eventuell anbudsgivare ett kontrakt, vilken valts ut på grundval av offentliggörandet av meddelandet om upphandling, inklusive anbudsinfordran.

75

CdT har anfört att det har redogjort för de grunder som åberopats till stöd för talan. CdT har nämligen uppgett att besluten att ensidigt säga upp förhållandet mellan parterna och att offentliggöra anbudsinfordran stod i strid med förordningarna nr 2965/94 och 2017/1001. Följaktligen skulle samtliga påföljande beslut, inklusive ett beslut om att tilldela ett kontrakt och i enlighet därmed ingå ett avtal, också vara rättsstridiga och sakna rättslig grund. Argumentet att tribunalen, genom att förbjuda EUIPO att ingå framtida avtal till följd av en anbudsinfordran, skulle ålägga EUIPO en skyldighet att ”avstå från något”, är verkningslöst. Det rör sig nämligen endast om den logiska följden av en ogiltigförklaring av anbudsinfordran.

76

Härvidlag ska det erinras om att inom ramen för en talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF är unionsdomstolens behörighet begränsad till att pröva lagenligheten av den angripna rättsakten, och i enlighet med fast rättspraxis är tribunalen inte behörig att rikta förelägganden till unionsinstitutionerna (dom av den 8 juli 1999, DSM/kommissionen, C‑5/93 P, EU:C:1999:364, punkt 36, och dom av den 24 februari 2000, ADT Projekt/kommissionen, T-145/98, EU:T:2000:54, punkt 83). För det fall att den angripna rättsakten ogiltigförklaras åligger det enligt artikel 266 FEUF den berörda institutionen att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen (dom av den 27 januari 1998, Ladbroke Racing/kommissionen, T-67/94, EU:T:1998:7, punkt 200, och dom av den 10 september 2008, Evropaïki Dynamiki/kommissionen, T-465/04, ej publicerad, EU:T:2008:324, punkt 35). Denna rättspraxis är analogt tillämplig på unionsorgan.

77

I likhet med vad som slagits fast i punkt 73 ovan, konstaterar tribunalen i förevarande fall att CdT inte har visat att det har ett faktiskt och aktuellt intresse av att föra talan mot EUIPO:s beslut att offentliggöra meddelandet om upphandling, inklusive anbudsinfordran. Vidare har det redan konstaterats att EUIPO inte var skyldig att tilldela det aktuella kontraktet och följaktligen var det inte avgjort på förhand huruvida EUIPO skulle ingå något avtal med en anbudsgivare eller huruvida den eventuella volymen av översättningar skulle vara känd.

78

Vad slutligen gäller de hypotetiska överlappningar med 2018 års överenskommelse som skulle kunna uppstå till följd av att ett kontrakt eventuellt tilldelas en anbudsgivare i framtiden sedan anbudsförfarandet avslutats, påpekar tribunalen att de i vart fall inte omfattas av förevarande invändning om rättegångshinder.

79

CdT:s yrkande om att EUIPO ska förbjudas att ingå avtal i enlighet med anbudsinfordran kan följaktligen inte tas upp till prövning.

80

EUIPO har gjort gällande att det framgår av fast rättspraxis att tribunalen, inom ramen för en laglighetsprövning enligt artikel 263 FEUF inte är behörig att meddela fastställelsedomar. Det finns inte heller några rättsmedel som gör det möjligt för unionsdomstolen att meddela en dom som syftar till att ”fastställa” att ett meddelande om upphandling är rättsstridigt.

81

CdT har uppgett att det inte har yrkat att tribunalen ska fastställa att samtliga offentliggöranden av meddelanden om upphandling är rättsstridiga, utan endast de meddelanden om upphandling av översättningstjänster som offentliggörs av de av unionens byråer och organ vars översättningstjänster enligt en inrättandeförordning ska tillhandahållas av CdT.

82

Tribunalen konstaterar härvidlag att förevarande yrkande från CdT ska tolkas så, att det syftar till att utverka en fastställelsedom, det vill säga att tribunalen ska rikta förelägganden till EUIPO eller andra unionsorgan, vilket strider mot den rättspraxis som det erinrats om i punkt 76 ovan.

83

Följaktligen kan förevarande yrkande inte kan tas upp till prövning.

84

Med hänsyn till det ovan anförda saknas det anledning att döma i saken såvitt avser yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att säga upp 2016 års överenskommelse. Talan avvisas i övrigt.

85

Enligt artikel 135.2 i tribunalens rättegångsregler kan tribunalen förplikta en rättegångsdeltagare, även om denna vunnit målet, att helt eller delvis ersätta rättegångskostnaderna, om detta framstår som befogat på grund av dennes uppträdande, inbegripet vid tiden innan talan väcktes, i synnerhet om rättegångsdeltagaren har vållat motparten kostnader i onödan eller mot bättre vetande.

86

I förevarande fall har EUIPO:s uppträdande under förhandlingarna med CdT om deras ömsesidiga samarbete på området för översättningstjänster placerat CdT i en osäker situation som föranlett CdT att väcka förevarande talan, eftersom det inte var säkerställt att samarbetet med EUIPO skulle fortgå efter den 1 januari 2019. Under dessa omständigheter förpliktar tribunalen EUIPO att bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av CdT:s rättegångskostnader, inklusive kostnaderna för det interimistiska förfarandet i mål T‑417/18 R.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (fjärde avdelningen)

följande: