Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Specializat Cluj (Rumänien) den 30 juli 2018 – AU mot Reliantco Investments LTD, Reliantco Investments LTD Limassol Sucursala Bucureşti

(Mål C-500/18)

(2018/C 381/14)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Specializat Cluj

Parter i det nationella målet

Kärande: AU

Svarande: Reliantco Investments LTD, Reliantco Investments LTD Limassol Sucursala Bucureşti

Tolkningsfrågor

1)	Kan eller ska den nationella domstolen, vid tolkningen av begreppet ”icke-professionell kund” i artikel 4.1 led 12 i direktiv 2004/39/[EG] (1), använda samma tolkningskriterier som definierar begreppet konsument, i den mening som avses i artikel 2 b i direktiv 93/13/EEG (2)?

2)	Om den första frågan ska besvaras nekande, på vilka villkor kan en ”icke-professionell kund” i den mening som avses i direktiv 2004/[39/EG] åberopa ställningen som konsument i ett sådant mål som det vid den nationella domstolen?

Utgör det i synnerhet relevanta kriterier för bedömningen av huruvida en ”icke-professionell kund” i den mening som avses i direktiv 2004/[39/EG] har ställning som konsument, att en sådan ”icke-professionell kund” har utfört en stor volym transaktioner, inom en relativt kort tidsperiod, och investerat enorma summor pengar i finansiella instrument, såsom dessa definieras i artikel 4.1 led 17 i direktiv 2004/39/[EG]?

Kan och/eller ska den nationella domstolen, vid fastställandet av sin egen behörighet, eftersom den är skyldig att fastställa inverkan – beroende på omständigheterna – av artikel 17.1 c eller artikel 7 led 2 i förordning (EU) nr 1215/2012 (3), beakta grunden för de materiella bestämmelser som käranden har åberopat – enbart utomobligatoriskt skadeståndsansvar – för att avhjälpa att det har uppställts villkor som påstås vara oskäliga enligt direktiv 93/13/EEG, i fråga om vilka den tillämpliga materiella lagen ska fastställas enligt förordning (EG) nr 864/2007 (Rom II) (4), eller medför kärandens eventuella ställning som konsument att grunden för de materiella bestämmelser som käranden har åberopat i sin talan saknar betydelse?

(1) Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145, 2004, s. 1).

(2) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12 s. 169).

(3) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 352, 2012, s. 1).

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (EUT L 199, 2007, s. 40).