23.4.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 142/33


Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 8 februari 2018 – A mot Udlændinge- og Integrationsministeriet

(Mål C-89/18)

(2018/C 142/44)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i det nationella målet

Klagande: A

Motpart: Udlændinge- og Integrationsministeriet

Tolkningsfrågor

1)

I ett fall då det införts ”nya restriktioner” för familjeåterförening mellan äkta makar, vilka i princip strider mot stand still-bestämmelsen i artikel 13 i beslut nr 1/80 (Associeringsrådets beslut 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen som bifogats till Avtalet av den 12 september 1963 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet om en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet), och då dessa restriktioner motiveras av skälet att uppnå en ”lyckad integration”, vilket godkänts av domstolen i domen av den 12 april 2016 i mål C-561/14, Genc (se även domen av den 10 juli 2014 i mål C-138/13, Dogan), kan då en bestämmelse som 9 § stycke 7 i den danska utlänningslagen – vilken bland annat innebär att det i princip uppställs som ett villkor för familjeåterförening mellan en person, som är tredjelandsmedborgare och har uppehållstillstånd i Danmark, och dennes maka, att parets anknytning till Danmark är starkare än till Turkiet – anses vara ”motivera[d] av tvingande skäl av allmänintresse [samt anses] ägnad att säkerställa att det legitima syftet uppnås och inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det”?

2)

För det fall den första frågan besvaras jakande, med innebörden att ett anknytningskrav i princip ska anses ägnat att säkerställa integrationsändamålet, är det då möjligt att, utan att detta strider mot prövningen av huruvida det införts en begränsning och kravet på proportionalitet:

i)

tillämpa en praxis, enligt vilken det, när maken med uppehållstillstånd i medlemsstaten (referenspersonen) först kom dit som 12-13-åring eller senare, vid bedömningen av referenspersonens anknytning till medlemsstaten läggs stor vikt vid följande: om den berörde personen antingen har vistats lagligt under en längre period om cirka 12 år i medlemsstaten, eller har vistats i medlemsstaten och haft ett fast arbete där som innebär en hög grad av kontakt och kommunikation med kollegor och eventuella kunder på medlemsstatens språk under en period som utan betydande avbrott har varat i minst 4–5 år, eller har vistats i medlemsstaten och haft ett fast arbete där som inte innebär en hög grad av kontakt och kommunikation med kollegor och eventuella kunder på medlemsstatens språk under en period som utan betydande avbrott har varat i minst 7–8 år,

ii)

tillämpa en praxis, enligt vilken det förhållandet att referenspersonen har behållt en betydande anknytning till sitt hemland genom att besöka hemlandet ofta eller långvarigt talar emot att anknytningskravet är uppfyllt, medan kortare semestervistelser eller kortare skolvistelser inte talar emot ett bifall,

iii)

tillämpa en praxis, enligt vilken det förhållandet att det föreligger en så kallad ”gift, skild, omgift”-situation starkt talar emot att anknytningskravet är uppfyllt?