24.7.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 239/50

Talan väckt den 15 maj 2017 – Keolis CIF m.fl. mot kommissionen

(Mål T-289/17)

(2017/C 239/63)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Keolis CIF (Le Mesnil-Amelot, Frankrike), Keolis Val d’Oise (Bernes-sur-Oise, Frankrike), Keolis Seine Sénart (Draveil, Frankrike), Keolis Seine Val de Marne (Athis-Mons, Frankrike), Keolis Seine Esonne (Ormoy, Frankrike), Keolis Vélizy (Versailles, Frankrike), Keolis Yvelines (Versailles) och Keolis Versailles (Versailles) (ombud: advokaterna D. Epaud och R. Sermier)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

i första hand, delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 2 februari 2017 angående stödordningarna SA.26763 2014/C (f.d. 2012/NN) som Frankrike genomfört till stöd för busstransportföretag i regionen Île-de-France, såvitt det i artikel 1 i beslutet slås fast att stödordningen har genomförts ”olagligen”, när det i själva verket var fråga om en befintlig stödordning,

—

i andra hand, delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 2 februari 2017 angående stödordningarna SA.26763 2014/C (f.d. 2012/NN) som Frankrike genomfört till stöd för busstransportföretag i regionen Île-de-France, såvitt det i artikel 1 i beslutet slås fast att stödordningen genomförts olagligen avseende perioden före den 25 november 1998,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Den första grunden, som åberopas i första hand, avser att den aktuella regionala stödordningen inte har genomförts olagligen, eftersom den inte var underkastad något krav på förhandsanmälan. Den regionala stödordningen är i själva verket en befintlig stödordning, i den mening som avses i artikel 108.1 FEUF och artikel 1 b och kapitel VI i rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallad förordning nr 2015/1589). Enligt reglerna om befintligt stöd är genomförandet av sådant stöd inte olagligt och kommissionen kan, i förekommande fall, förordna om lämpliga åtgärder för att utveckla eller avveckla stödet i framtiden.

Den andra grunden, som åberopas i andra hand, avser att kommissionen, även om det antas att den aktuella stödordningen inte utgör en befintlig stödordning, inte kunde låta sin granskning gå längre tillbaka i tiden än tio år före den 25 november 2008, vilket är det datum då kommissionen riktade en begäran om upplysningar till franska myndigheter. I artikel 17 i förordning nr 2015/1589 föreskrivs att den tioåriga preskriptionstiden endast kan avbrytas av kommissionen eller av en medlemsstat som vidtar åtgärder på kommissionens begäran. Sökandena anser därför att kommissionen endast kan låta sin granskning gå tillbaka till den 25 november 1998.