10.4.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 112/39

—

fastställa och förordna att

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Det beslut som meddelades den 15 april 2016 av Europeiska utrikestjänsten (nedan kallat det angripna beslutet) är olagligt, i det att beslutet antagits i strid med artikel 1 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna och med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, då det inte finns några allmänna genomförandebestämmelser vid Europeiska utrikestjänsten.

Sökandena gör även gällande att Europeiska utrikestjänsten underlåtit att motivera sitt beslut att avslå sökandenas klagomål mot det angripna beslutet.

2.

Andra grunden: Europeiska utrikestjänsten har inte samrått med arbetsmarknadens parter innan det angripna beslutet antogs, vilket strider mot artikel 27 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av det regelverk som gäller för tjänstemän och övriga anställda som tjänstgör sedan flera år och vars barn även de går i skolan sedan några år. Detta åsidosättande är en följd av det angripna beslutet i det att beslutet ändrar det tidigare gällande systemet som gav den stora majoriteten av tjänstemän och övriga anställda som ansöker om kompletterande ersättning rätt till full ersättning av de kostnader som översteg det i tjänsteföreskrifterna gällande kostnadstaket.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av förutsebarhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen och principen om god förvaltning, i det att det angripna beslutet endast anger övergångsbestämmelser under ett år och att de nya ersättningsreglerna påtvingats tjänstgörande tjänstemän och övriga anställda då de antogs.

5.

Femte grunden: Europeiska utrikestjänsten underlät att i det angripna beslutet göra en intresseavvägning och att iaktta proportionalitetsprincipen. Det enda syftet med det angripna beslutet är att minska de finansiella konsekvenserna av att skolkostnaderna är föremål för kompletterande ersättningsregler, trots att Europeiska utrikestjänsten hade kunnat vidta andra åtgärder för att uppnå nämnda syfte utan att de anställdas rättigheter träds förnär. Svaranden har därmed valt den åtgärd som är till mest förfång för de tjänstemän och övriga anställda som arbetar där.

6.

Sjätte grunden: Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen, i det att det angripna beslutet är diskriminerande; beslutet inrättar en princip för ersättning som ska ges utifrån samma förutsättningar för tjänstemän och övriga anställda som befinner sig vid olika delegationer, vilket därmed innebär att olika situationer kommer att behandlas likadant.

7.

Sjunde grunden: Åsidosättande av rätten till familj och utbildning, i det att Europeiska utrikestjänsten genom det angripna beslutet tvingar sökandena att välja mellan sitt yrkesliv och sina grundläggande rättigheter.