1)

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, tolkas så, att den inte utgör hinder för att myndigheterna i en medlemsstat prövar en ansökan om internationellt skydd i sak, i den mening som avses i artikel 2 d i denna förordning, när dessa myndigheter inte uttryckligen i beslut har fastställt att denna medlemsstat är ansvarig för en sådan prövning enligt kriterierna i förordningen.

2)

Artikel 46.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ska, i en sådan situation som den i det nationella målet, tolkas så, att när en sökande av internationellt skydd överklagar ett beslut genom vilket sökandens ansökan fastställts vara ogrundad, är den behöriga domstolen i en medlemsstat inte skyldig att ex officio pröva om kriterierna och mekanismerna för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva ansökan enligt förordning nr 604/2013 har tillämpats korrekt.

3)

Artikel 10.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den 13 december 2011 om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande och för innehållet i det beviljade skyddet, ska tolkas så, att en sökande av internationellt skydd som till stöd för sin ansökan åberopar en risk för förföljelse på grund av religion måste inte – för att underbygga sina påståenden om religiös övertygelse – uttala sig om eller förete handlingar i fråga om alla beståndsdelar av begreppet ”religion” som avses i denna bestämmelse. Det ankommer emellertid på sökanden att på ett trovärdigt sätt underbygga sina påståenden genom att åberopa omständigheter vilka gör det möjligt för den behöriga myndigheten att förvissa sig om riktigheten av dessa.

4)

Artikel 9.1 och 9.2 i direktiv 2011/95 ska tolkas så, att förbudet mot att agera på ett sätt som strider mot statsreligionen i ursprungslandet för den sökande av internationellt skydd, vilket om det inte respekteras leder till döds- eller fängelsestraff, kan utgöra ”förföljelse” i den mening som avses i denna artikel, under förutsättning att myndigheterna i detta land vid överträdelser av detta förbud i praktiken påför sådana påföljder, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.