1.

Begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf (Düsseldorfs regionala överdomstol, Tyskland) avser tolkningen av artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning. ( 2 ) I denna bestämmelse, som hittills aldrig har tolkats av domstolen, föreskrivs att detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion är uteslutna från det skydd som denna förordning ger.

2.

Beslutet om hänskjutande har fattats inom ramen för en tvist mellan två bolag, varav det ena är innehavare av flera registrerade gemenskapsformgivningar och det andra är tillverkare av produkter som är analoga med dem som skyddas av dessa registrerade formgivningar. Det förstnämnda bolaget har väckt talan om förbudsföreläggande mot det sistnämnda, vilket till svar har gjort gällande att de registrerade gemenskapsformgivningar som svaranden i det nationella målet har gjort gällande är ogiltiga. Bolaget har till stöd för sitt genkäromål åberopat det uteslutande som föreskrivs i nämnda artikel 8.1.

3.

Den hänskjutande domstolen har genom sina frågor bett domstolen dels att definiera begreppet ”detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion” i den mening som avses i denna bestämmelse, dels att fastställa på vilket sätt det ska bedömas huruvida de berörda formgivningarna innehåller sådana detaljer.

4.

I skäl 10 i förordning nr 6/2002 föreskrivs följande: ”Teknisk innovation bör inte hämmas genom att formskydd beviljas för detaljer med uteslutande teknisk funktion. Med detta menas inte att en formgivning måste ha ett estetiskt värde. På samma sätt bör driftskompatibiliteten mellan produkter från olika tillverkare inte försvåras genom att skyddet utsträcks till att omfatta en formgivning av mekaniskt sammanfogande delar. Detaljer i en formgivning som av dessa skäl inte omfattas av skyddet bör därför inte vägas in när en bedömning görs om andra detaljer av formgivningen uppfyller kraven för skydd.”

5.

Artikel 4 i denna förordning, som har rubriken ”Skyddskrav”, har följande lydelse:

”1.   En formgivning skall skyddas som en gemenskapsformgivning i den mån den är ny och särpräglad.

2.   En formgivning av eller som ingår i en produkt som utgör en beståndsdel i en sammansatt produkt ska endast betraktas som ny och särpräglad i den mån

…”

6.

I artikel 5 i förordning nr 6/2002, som har rubriken ”Nyhet” föreskrivs i punkt 1 att ”[e]n formgivning ska betraktas som ny om ingen identisk formgivning har gjorts tillgänglig för allmänheten”.

7.

Artikel 6 i denna förordning, som har rubriken ”Särprägel” har följande lydelse:

”1.   En formgivning ska anses ha särprägel om det helhetsintryck som en kunnig användare får av formgivningen, skiljer sig från det helhetsintryck en sådan användare får av en formgivning som har gjorts tillgänglig för allmänheten …

2.   Vid prövning av en formgivnings särprägel ska den grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen beaktas.”

8.

I artikel 8 i denna förordning, som har rubriken ”Formgivningar betingade av teknisk funktion och formgivningar för mekaniskt sammanfogande delar”, föreskrivs i punkt 1 att ”[e]tt gemenskapsformskydd kan inte erhållas för sådana detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion”.

9.

DOCERAM GmbH är ett tyskt bolag som tillverkar komponenter av teknisk keramik. Bolaget levererar särskilt till kunder i bil-, textilmaskinindustrin samt inom anläggningskonstruktion. DOCERAM innehar flera registrerade gemenskapsformgivningar vilka skyddar centreringsstift i tre olika geometriska former, varav vilka var och en tillverkas i sex olika typer.

10.

CeramTec GmbH är också ett tyskt bolag, som tillverkar och saluför centreringsstift i samma varianter som dem som skyddas av de gemenskapsformgivningar som DOCERAM är innehavare av.

11.

DOCERAM väckte talan vid Landgericht Düsseldorf (Düsseldorfs regionala domstol) mot CeramTec om, bland annat, förbud mot intrång i dess skyddade rättigheter. Svaranden i det nationella målet framställde ett genkäromål om ogiltighetsförklaring av dessa rättigheter och gjorde gällande att detaljerna i de berörda produkternas utseende uteslutande var betingade av en teknisk funktion i den mening som avses i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002.

12.

Landgericht Düsseldorf (Düsseldorfs regionala domstol) ogillade DOCERAM:s talan och förklarade de omtvistade formgivningarna ogiltiga, med motiveringen att dessa var uteslutna från det skydd som denna förordning erbjöd, enligt dess artikel 8.1, eftersom valet av formgivning uteslutande var betingat av överväganden avseende teknisk funktion.

13.

DOCERAM överklagade den domen till Oberlandesgericht Düsseldorf (Düsseldorfs regionala överdomstol). Sistnämnda domstol ansåg att det, för utgången av målet vid den hänskjutande domstolen, för tillämpningen av det uteslutande som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002, skulle vara relevant att veta huruvida det antingen – såsom anges i viss doktrin och rättspraxis bland annat i Tyskland – bör konstateras att det saknas alternativa formgivningar som fyller samma tekniska funktion, eller – såsom anges i den överklagade domen – objektivt ska fastställas huruvida den eftersökta funktionen ensam avgjorde den aktuella produktens fysionomi.

14.

Genom beslut av den 7 juli 2016, som inkom till domstolen den 15 juli 2016, beslutade således Oberlandesgericht Düsseldorf (Düsseldorfs regionala överdomstol) att ställa följande tolkningsfrågor till domstolen enligt artikel 267 FEUF:

15.

DOCERAM, CeramTec, den grekiska regeringen och Förenade kungarikets regering samt Europeiska kommissionen har gett in skriftliga yttranden till domstolen. Samtliga parter yttrade sig vid förhandlingen den 29 juni 2017.

16.

Den hänskjutande domstolen anser att de formgivningar som är aktuella i målet vid denna instans är både nya och särpräglade, i enlighet med kraven i artikel 5 respektive 6 i förordning nr 6/2002. ( 3 ) Den önskar få klarhet i huruvida skydd för dessa ändå ska uteslutas enligt artikel 8.1 i denna förordning, i vilken det föreskrivs att ”[e]tt gemenskapsformskydd kan inte erhållas för sådana detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion”, eftersom det i förevarande fall föreligger formgivningar som den betecknar som ”alternativa”, i den mening att de kan leda till samma tekniska resultat som det som dessa formgivningar ger upphov till.

17.

Mot bakgrund av de uppgifter som lämnats i beslutet om hänskjutande och sammanhanget kring detta beslut, anser jag att den hänskjutande domstolen genom den första tolkningsfrågan i huvudsak har bett domstolen att fastställa huruvida enbart ett konstaterande att det existerar sådana alternativa formgivningar gör det möjligt att dra slutsatsen att dessa omtvistade formgivningar inte endast har fastställts genom de berörda produkternas tekniska funktion och följaktligen inte omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 8.1, eller huruvida det relevanta kriteriet i detta hänseende är om ”estetiska överväganden”eller ”utformningen” avseende dessa produkter ( 4 ) har lett den som formgett dessa att välja en specifik formgivning. ( 5 ) För det fall domstolen skulle fastställa detta sistnämnda kriterium, har den hänskjutande domstolen vidare, genom den andra tolkningsfrågan, önskat få klarhet i hur bedömningen av om de olika detaljerna i en produkts utseende uteslutande är betingade av tekniska behov ska göras.

18.

Den hänskjutande domstolen har understrukit att tolkningsfrågan ger upphov till allvarliga tvivel mot bakgrund av de skilda ståndpunkter som hittills har framförts, såväl i doktrin som i medlemsstaternas och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (EUIPO) [tidigare Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringskontoret)] rättspraxis, avseende tolkningen av artikel 8.1 i förordning nr 6/2002. Det kan i detta hänseende urskiljas två motstridiga rättsliga resonemang, vilka kan leda till diametralt olika resultat.

19.

Enligt det första resonemanget ska det undantag som anges i denna bestämmelse endast tillämpas när det har konstaterats att ingen alternativ design gör det möjligt att uppnå samma tekniska funktion som den aktuella formgivningen. Förekomsten av sådana alternativ skulle nämligen innebära att valet av den aktuella formen inte är betingat uteslutande av dess tekniska funktion i den mening som avses i artikel 8.1. Denna tolkning grundar sig på det kriterium som normalt benämns ”mångfald av former”, enligt vilket produktens design, för det fall det finns andra former av en produkt som kan uppfylla samma tekniska funktion, kan åtnjuta ett skydd, eftersom detta utbud av former visar att formgivaren av produkten, i detta fall, inte var bunden av nämnda funktion, utan fri att välja vilken som helst av dessa former vid utarbetandet av formgivningen. ( 6 ) Med denna tolkning skulle bestämmelsen vara tillämplig i de, ganska ovanliga, fall då den berörda designen är den enda som kan garantera att det eftersökta tekniska resultatet uppnås.

20.

Enligt lydelsen i beslutet om hänskjutande har Oberlandesgericht Düsseldorf (Düsseldorfs regionala överdomstol) angett att genomförandet av detta första resonemang, som enligt min vetskap finner stöd i doktrinen bland annat i Tyskland ( 7 ) samt i Belgien ( 8 ) och Frankrike ( 9 ) inte bara har fastställts i nationell rättspraxis, i såväl Tyskland som i de övriga medlemsstaterna, ( 10 ) utan även i EUIPO:s praxis. ( 11 ) Det följer av de yttranden som lämnats in till domstolen att DOCERAM är den enda parten som försvarar denna ståndpunkt i förevarande mål.

21.

Enligt ett konkurrerande synsätt ska det uteslutande som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 gälla när detaljerna i den aktuella formgivningen endast är betingade av behovet att utveckla en teknisk lösning, varvid estetiska överväganden inte ska ha någon inverkan alls, eftersom det inte skett någon kreativ verksamhet som förtjänar att skyddas enligt formgivningsrätten. Detta synsätt, vilket hör samman med det så kallade ”kausalitetskriteriet”, kräver att skälet till varför den omtvistade detaljen antogs av formgivaren av produkten identifieras. ( 12 ) Enligt denna tolkning är artikel 8.1 tillämplig i alla situationer där behovet att fylla en viss teknisk funktion är den enda omständigheten som har styrt den aktuella designen, utan inverkan av dess fysionomi eller dess estetiska egenskap, och den eventuella förekomsten av alternativ design som kan fylla samma funktion är inte avgörande.

22.

Även om domstolen naturligtvis inte är bunden av dessa tidigare ställningstaganden, ska det understrykas att EUIPO, efter att tidigare ha varit böjd att anta synsättet med mångfald av former, har valt kausalitetsteorin i sin senare beslutspraxis, ( 13 ) och angett att artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 innebär att skydd inte ska beviljas för detaljerna i en produkts utseende vilka har antagits uteslutande i syfte att göra det möjligt för denna produkt att uppfylla sin tekniska funktion, i motsats till de detaljer som, åtminstone i en viss utsträckning, har valts i syfte att förbättra en produkts visuella aspekt och vilka kan skyddas. ( 14 ) Rättspraxis tycks ha genomgått en liknande utveckling bland annat i Frankrike ( 15 ) och Förenade kungariket. ( 16 ) I förevarande mål har såväl CeramTec som den grekiska regeringen och Förenade kungarikets regering, samt kommissionen, ( 17 ) uttalat sig till förmån för detta sistnämnda synsätt. Detta är också min åsikt av nedan följande skäl.

23.

Det kan för det första konstateras att lydelsen i bestämmelserna i förordning nr 6/2002, i motsats till vad DOCERAM har gjort gällande, inte ger några indikationer till direkt nytta för svaret på den första tolkningsfrågan, eftersom begreppet ”sådana detaljer i en produkts utseende som uteslutande är betingade av en teknisk funktion” som förekommer i dess artikel 8.1, inte definieras där och att inget bedömningskriterium heller föreskrivs i denna bestämmelse. I synnerhet nämns inte kriteriet avseende avsaknaden av design som utgör ett alternativ till den berörda produkten, vilken förespråkas av dem som stödjer resonemanget avseende mångfald av former.

24.

Det följer av domstolens fasta praxis att kravet på en enhetlig tillämpning av unionsrätten innebär att när en unionsbestämmelse inte innehåller någon hänvisning till medlemsstaternas rättsordningar för fastställandet av ett visst begrepp, ska begreppet ges en självständig och enhetlig tolkning inom hela unionen, med beaktande av systematiken i, syftet med och ursprunget till denna unionsrättsakt. ( 18 )

25.

När det gäller den allmänna systematiken i förordning nr 6/2002, ska det påpekas att skäl 10 i denna förordning ger intressanta om än begränsade upplysningar avseende innebörden av dess artikel 8.1, genom att ange följande: ”Teknisk innovation bör inte hämmas genom att formskydd beviljas för detaljer med uteslutande teknisk funktion. Med detta menas inte att en formgivning måste ha ett estetiskt värde”.

26.

Jag kommer nedan att gå närmare in på innebörden av [den första meningen] i nämnda skäl, avseende de syften som avses i artikel 8.1. ( 19 ) När det gäller [den andra meningen], ( 20 ) har den hänskjutande domstolen angett att motståndarna till resonemanget om orsakssamband, har gjort gällande att det sistnämnda, som skiljer en produkts rent tekniska detaljer från utseende-betingade sådana, står i strid med formuleringen enligt vilken det inte krävs att en formgivning ska vara estetisk för att kunna skyddas.

27.

Visserligen anges inte heller uttryckligen något sådant krav i artiklarna 4–6 i förordning nr 6/2002, i vilka villkoren för gemenskapsformgivningars skydd fastställs. På samma sätt preciseras i skäl 10 första meningen in fine i denna förordning att det inte av den grund till att neka skydd som föreskrivs i dess artikel 8.1 kan dras slutsatsen att enbart former som har en estetisk karaktär kan åtnjuta skydd som registrerade formgivningar. Uttrycket ”[m]ed detta menas inte att en formgivning måste ha ett estetiskt värde” betyder endast, enligt min uppfattning, att det inte är nödvändigt att den aktuella produktens utseende har en estetisk aspekt för att den ska kunna skyddas.

28.

Liksom CeramTec samt den grekiska regeringen och Förenade kungarikets regering, anser jag att även om den aktuella produktens estetiska egenskaper inte utgör ett avgörande bedömningskriterium för beviljande av detta skydd, skulle det vara felaktigt att av detta dra slutsatsen att det inte är det visuella utseendet av produkterna som avses skyddas genom gemenskapsformgivningarna. Liksom harmoniseringskontoret, sedermera EUIPO har påpekat, ( 21 ) följer det nämligen dels tydligt av definitionen av begreppet ”formgivning” i artikel 3 a i förordning nr 6/2002, i vilken det uttryckligen hänförs till produktens ”utseende”, ( 22 ) dels av kraven på synlighet, vilka anges såväl i dess artikel 4.2, ( 23 ) som i dess skäl 12, ( 24 ) att granskningen av det yttre utseende, oavsett dess konkreta merit, ( 25 ) är avgörande för att erhålla det skydd som en gemenskapsformgivning medför. ( 26 ) Det ska tilläggas att den visuella aspekten även betonas i artikel 10.1 i denna förordning, vilken kräver att den berörda produkten kan särskiljas från de tidigare formgivningar som varit föremål för ett skydd. ( 27 )

29.

Det är således, enligt min uppfattning, förenligt med lydelsen i artikel 10 i förordning nr 6/2002 att tolka dess artikel 8.1 så, att den inte enbart avser de fall då de aktuella detaljerna är det enda sättet att uppfylla en produkts tekniska funktion, utan de fall då behovet av att uppfylla denna funktion är den enda faktor som förklarar antagandet av dessa detaljer. Med andra ord ska det enligt min uppfattning anses att detaljerna i produktens utseende enbart är betingade av målet att nå en viss teknisk lösning, och att dessa således omfattas av det uteslutande som föreskrivs i artikel 8.1 när det framgår att andra slags överväganden, särskilt visuella, inte har haft någon betydelse vid antagandet av den berörda formgivningen. Den avgörande frågan är var formgivningens begränsningar knutna till produktens tekniska funktion börjar och var dess formgivares utrymme för skönsmässig bedömning börjar. ( 28 )

30.

Konstaterandet av att denna bestämmelse är av undantagskaraktär, varav enligt den hänskjutande domstolen, följer att den ska tolkas strikt, ändrar inte min bedömning. Detta övervägande kan nämligen inte i sig leda till godkännandet av ett kriterium, i detta fall mångfald av former, som visserligen ytterligare begränsar de fall i vilka undantaget är tillämpligt, ( 29 ) men som inte finner någon självklar grund vare sig i själva texten i förordning nr 6/2002 eller med avseende på dess ursprung eller syften såsom de fastställts av unionens lagstiftare.

31.

Den tolkning som jag föreslår bekräftas, enligt min uppfattning av en studie av ursprunget till förordning nr 6/2002, och särskilt till dess artikel 8.1.

32.

CeramTec har gjort gällande att kriteriet avseende mångfald av former inte ska tillämpas, på grund av att förslaget att införa detta i unionslagstiftningen inte antogs. Den grekiska regeringen har också framfört ett antal argument från förarbetena till denna förordning.

33.

Det ska i detta hänseende påpekas att kommissionen, i sin grönbok om formgivningsskydd, från år 1991, förklarade den omständigheten att skyddet uteslutits för detaljer som endast betingas av produktens tekniska funktion, en bestämmelse som redan existerade i merparten av medlemsstaterna, ( 30 ) med anmärkningar vars innebörd tycks befinna sig mittemellan resonemangen om mångfald av former respektive orsakssamband. Det förstnämnda resonemanget hör enligt min uppfattning samman med avsaknaden av alternativ design avseende den slutgiltiga formen för slutprodukten och den senare med avsaknaden av formgivarens kreativa bidrag vid utformningen av denna slutgiltiga form. ( 31 )

34.

I kommissionens ursprungliga förslag, från år 1993, som ledde till antagandet av förordning nr 6/2002, hade artikel 9.1 (sedermera artikel 8.1 i denna förordning) rubriken ”Icke-godtyckliga mönster…” och följande lydelse ”Skydd för gemenskapsmönster kan inte beviljas avseende ett mönster vars tekniska funktion inte lämnar någon frihet beträffande godtyckliga detaljer i produktens utseende”. ( 32 )

35.

I motiveringen till detta förslag till förordning ( 33 ) och i kommentaren till dess artikel 9.1, ( 34 ) preciseras för det första att produktens estetiska aspekt inte i sig är avgörande, eftersom såväl mönster som innehåller en viss estetik som dem som motsvarar en viss nytta får skyddas på samma sätt. Dessa utdrag understryker i synnerhet att skyddet för gemenskapsformgivningar nekas i de sällsynta fall då ”formen [följer] funktionen utan möjlighet till variation”, eftersom skaparen då ”inte förfogar över någon frihet” i skapandet av produkten och således ”inte [kan] göra gällande att resultatet följer av vederbörandes personliga kreativitet” eller att denna formgivning har en ”individuell karaktär”. ( 35 )

36.

Vidare följer av det ändrade förslaget från år 1999 ( 36 ) att den aktuella lydelsen i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 anpassades till lydelsen i artikel 7.1 i direktiv 98/71/EG om mönsterskydd, ( 37 ) vilket har till syfte att harmonisera medlemsstaternas gällande lagstiftningar på området. ( 38 ) Förarbetena till direktiv 98/71 bekräftar att avsaknaden av utrymme för skaparens godtycklighet vid skapandet av produkten och den omständigheten att den valda formen endast bestäms av den tekniska funktionen redan från början ansågs vara avgörande faktorer för att neka skydd, såväl i det ursprungliga förslaget till detta direktiv från år 1993 ( 39 ) som i det ändrade förslaget från år 1996. ( 40 )

37.

Såvitt jag kan se har inget kriterium som motsvarar det som avser förekomsten av alternativ design, eller mångfald av former, angetts i utkasten till ovanstående texter, utan det är snarare kriteriet avseende orsakssamband som har priviligierats. Det krävs nämligen inte att den aktuella detaljen ska vara det enda medel genom vilket den eftersträvade tekniska funktionen kan uppnås. Ett sådant uteslutande som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 har i huvudsak motiverats av en avsaknad av ett kreativt handlande från formgivarens sida beträffande produktens utseende, eftersom endast ett mervärde som följer av en intellektuell ansträngning som är oberoende av denna funktion berättigar ett formskydd. Enligt min uppfattning har EUIPO även på senare tid, i sin praxis, framhävt frågan om huruvida skaparen förfogade över ett utrymme för skönsmässig bedömning vid utformningen av den aktuella produkten. ( 41 )

38.

När det gäller de syften som eftersträvas med denna förordning, och särskilt dess artikel 8.1 har parterna inte bestritt, vilket enligt min uppfattning inte heller kan förnekas, att denna bestämmelse i huvudsak har till syfte att hindra att detaljer av uteslutande tekniskt ursprung kan ”monopoliseras” ( 42 ) genom ett skydd av dessa som gemenskapsformgivningar ( 43 ) samt att undvika att ”teknisk innovation hämmas” ( 44 ) genom att detta skydd minskar tillgängligheten för tekniska lösningar för de övriga ekonomiska aktörerna. ( 45 ) Strävan efter en balans mellan skyddet för innovation och kreativitet å ena sidan och bibehållandet av en rättvis konkurrens till förmån för alla företag inom gemenskapen å andra sidan utgjorde ett av lagstiftarens mål. ( 46 )

39.

Det följer dessutom av förarbetena till förordning nr 6/2002 att dess artikel 8.1 har som ett ytterligare mål att markera en gräns mellan förordningar avseende patent och dem som avser formgivningar. ( 47 ) Ett eventuellt skydd för tekniska lösningar ska omfattas av dessa förstnämnda förordningar, ( 48 ) under förutsättning att patentvillkoren är uppfyllda. Liksom CeramTec har understrukit kan det vara svårare att erhålla ett patent i vissa fall, eftersom denna äganderätt kräver att det visas att det föreligger en uppfinning som uppfyller vissa stränga krav, ( 49 ) och mindre intressant, eftersom skyddets varaktighet kan vara kortare än den som garanteras för formgivningar. ( 50 ) Det var således lämpligt att förebygga risken att de bestämmelser som är tillämpliga på patentområdet kunde kringgås, genom att förbjuda att tekniska lösningar kunde skyddas som formgivningar.

40.

Valet av ett kriterium som, såsom mångfald av former, väsentligt begränsar tillämpningsområdet för det uteslutande som föreskrivs i artikel 8.1, ( 51 ) skulle emellertid enligt min uppfattning kunna frånta denna bestämmelse dess ändamålsenliga verkan och således hindra genomförandet av de ovannämnda syftena, genom att tillåta skydd för formgivningar som har rent tekniska syften, men för vilka det finns varianter. ( 52 )

41.

Jag anser nämligen, liksom CeramTec och Förenade kungarikets regering, att det nästan alltid är möjligt att ändra utseendet på en produkts detaljer på ett minimalt men tillräckligt sätt, ( 53 ) utan att skada den eftersträvade tekniska funktionen. Det är således möjligt att flera möjliga former för en teknisk lösning, eller alla dessa, monopoliseras genom formgivningsskyddet, vilket skulle störa den teknologiska innovation som förordning nr 6/2002 har till syfte att främja. Om det kriterium som DOCERAM förespråkar fastställdes, skulle en enda ekonomisk aktör ha möjlighet att erhålla flera registreringar, som gemenskapsformgivningar, av olika former av en produkt och således åtnjuta ett exklusivt skydd som i praktiken motsvarar det som ett patent erbjuder, men utan att vara underställt de begränsningar som är knutna till detta, vilka således skulle kunna kringgås.

42.

CeramTec har i detta hänseende gjort gällande att DOCERAM, inom ramen för målet vid den hänskjutande domstolen, genom att skydda 17 varianter av form för centreringsspets i tre olika grundmodeller, inte lämnade någon möjlighet för de övriga aktörerna på marknaden att använda alternativa former av dessa produkter, eftersom det inte existerar några andra former som är tekniskt relevanta på området pressvetsning och som kan ge ett annat helhetsintryck av produkten i enlighet med artikel 6.1 i denna förordning.

43.

Slutligen ska det understrykas att den tolkning som jag förespråkar har fördelen att överensstämma med domstolens praxis på varumärkesområdet. ( 54 ) I motsats till vad CeramTec tycks göra gällande, kan denna praxis enlig min uppfattning inte införlivas som sådan med förevarande mål, mot bakgrund av de skillnader som existerar mellan det unionsrättsliga systemet för varumärkesskydd och motsvarande system för formgivningsskydd. ( 55 ) Mot bakgrund av att det i det förstnämnda av dessa system förekommer bestämmelser som är analoga med dem i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002, ( 56 ) även om deras lydelse inte är helt identisk, ( 57 ) och mot bakgrund av det samband som finns mellan dessa båda kategorier av bestämmelser, ( 58 ) är det emellertid enligt min uppfattning möjligt och lämpligt att uttala sig mot bakgrund av denna rättspraxis och eventuellt att resonera analogt i förevarande mål.

44.

Det ska i detta hänseende erinras om att domstolen beträffande varumärkesskydd har slagit fast att de ovannämnda unionsrättsliga bestämmelserna, som i huvudsak motsvarar artikel 8.1 i förordning nr 6/2002, har till syfte att undvika att detta skydd leder till att dess innehavare ges ett monopol på tekniska lösningar eller på en produkts användbara detaljer, vilka användaren skulle kunna eftersöka hos konkurrenternas produkter. ( 59 ) Som jag har angett ovan ( 60 ) tycks detta även vara skälet till varför skydd genom gemenskapsformgivningar är uteslutet under de förutsättningar som föreskrivs i denna artikel 8.1.

45.

Det följer emellertid av flera av domstolens domar på varumärkesområdet att ”ett tecken som endast består av formen på en vara [enligt de bestämmelser som tolkades] inte får registreras om det visas att de väsentliga särdragen i denna form endast är hänförliga till uppnåendet av ett tekniskt resultat”. Domstolen har preciserat att ”[d]etta gäller även om det kan visas att det finns andra former med hjälp av vilka samma tekniska resultat kan uppnås”. Den grundade sin underförstådda, men enligt min uppfattning tydliga, bedömning att resonemanget om mångfald av former inte skulle tillämpas, på konstaterandet att ett beslut att neka registrering inte ska underställas villkoret att den aktuella formen är den enda som gör det möjligt att uppnå det eftersträvade tekniska resultatet och på insikten att ett stort antal alternativa former skulle riskera att bli oanvändbara för konkurrenterna till innehavaren av varumärket och ett sådant kriterium skulle anses avgörande. ( 61 )

46.

Jag anser att dessa överväganden även är relevanta i förevarande mål, eftersom det, inte heller på detta område, kan godtas att gemenskapsformgivningar används till annat än det de är avsedda för i syfte att skydda en produkts rent tekniska detaljer. ( 62 )

47.

Således ska den första tolkningsfrågan enligt min uppfattning besvaras jakande och resonemanget om kriteriet ”mångfald av former” ska avfärdas. Närmare bestämt anser jag att artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 ska tolkas så, att fastställandet av huruvida detaljerna i en produkts utseende enbart är betingade av dess tekniska funktion, inte endast bör grundas på avsaknaden av alternativa former som kan uppfylla denna funktion, utan att det även bör slås fast att strävan efter en viss teknisk funktion är den enda faktor som avgjort valet av den berörda formgivningen och att dess formgivare således inte har haft någon kreativ roll i detta hänseende.

48.

I samband med den tolkning som jag således föreslår, har den hänskjutande domstolen ställt andra frågor avseende det konkreta genomförandet av den bestämmelse som finns i nämnda artikel 8.1, vilka samlats under den andra tolkningsfrågan.

49.

Den andra tolkningsfrågan har ställts i andra hand, för det fall domstolen, såsom jag föreslår, skulle besvara den första tolkningsfrågan så, att den relevanta metoden, för att tillämpa det uteslutande som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002, är att kontrollera huruvida detaljerna i den aktuella produktens utseende enbart är betingade av den eftersträvade tekniska funktionen och inte att fastställa avsaknaden av alternativ design som också kan fylla denna funktion.

50.

Genom denna tolkningsfråga har den hänskjutande domstolen för det första önskat få klarhet ur vilken synvinkel det ska bedömas huruvida de olika detaljerna i en produkts utseende enbart har valts av skäl som kan hänföras till teknisk funktionalitet och för det andra, för det fall bedömningen ska göras utifrån en ”objektiv betraktares” uppfattning, hur detta begrepp i så fall definieras.

51.

Den hänskjutande domstolen har angett att Landgericht Düsseldorf (Düsseldorfs regionala domstol), i den dom som överklagats till den hänskjutande domstolen, funnit att denna bedömning skulle göras objektivt och att den personliga viljan hos den berörda formgivningens upphovsman hade föga betydelse, utom eventuellt som indicium för att fastställa huruvida en objektiv betraktare, efter en rimlig undersökning, skulle dra slutsatsen att valet av design endast är betingat av teknisk funktion. ( 63 ) Enligt motståndarna till detta synsätt är det emellertid svårt att, från fall till fall, bedöma ståndpunkten hos en sådan ”objektiv betraktare” det vill säga hos en annan person vars existens endast är teoretisk.

52.

När det gäller den objektiva eller subjektiva karaktären av den analys som ska göras för att tillämpa artikel 8.1 i förordning nr 6/2002, är parterna i målet vid den hänskjutande domstolen och de berörda parter som har inkommit med yttranden till domstolen eniga om att formgivarens subjektiva avsikt, när vederbörande skapade den berörda formgivningen, inte kan utgöra en huvudfaktor vid fastställandet av huruvida denna formgivning valts på grund av rent tekniska överväganden. Detta är också min åsikt.

53.

En objektiv prägel på den aktuella bedömningen främjar nämligen en enhetlig tillämpning av denna bestämmelse, i alla medlemsstater och även vid domstolarna i var och en av dessa, samt garanterar en större förutsägbarhet, vilket förstärker rättssäkerheten för de ekonomiska aktörerna. Som DOCERAM och CeramTec i huvudsak har påpekat skulle, om formgivarens presumerade avsikt utgjorde det enda relevanta kriteriet, dennes förklaringar i sig vara avgörande för bedömningen av huruvida den berörda formgivningen kunde skyddas eller inte och den berörde skulle, i händelse av tvist, kunna lockas att påstå att han eller hon valt denna design av estetiska skäl, i syfte att uppnå att det uteslutande som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 inte tillämpades till nackdel för vederbörandes formgivning. Det är enligt min uppfattning viktigt att de behöriga myndigheterna kan uttala sig på grundval av kriterier som inte är subjektiva, utan neutrala och som inte medför någon risk för partiskhet.

54.

När det gäller metoden för att göra en objektiv bedömning av huruvida en produkts utseende endast är betingat av dess tekniska funktion i den mening som avses i artikel 8.1 i förordning nr 6/2002, är de ståndpunkter som framförts vid domstolen däremot inte samstämmiga.

55.

Enligt min uppfattning är den första delfrågan i den andra tolkningsfrågan såsom den ställts av den hänskjutande domstolen, vilken avser ett eventuellt beaktande av ”en objektiv betraktares uppfattning”, huruvida det är lämpligt att resonera utifrån en fiktiv person vars presumerade bedömning ska utgöra en arketyp.

56.

CeramTec har i detta hänseende för det första påpekat att uttrycket ”objektiv betraktare”, som förekommer såväl i den till den hänskjutande domstolen överklagade domen som i den andra tolkningsfrågan, har inspirerats av liknande formuleringar som antagits, med varianter, i EUIPO:s beslutspraxis ( 64 ) och i doktrinen. ( 65 )

57.

Vidare har CeramTec gjort gällande att bedömningen av huruvida artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 är tillämplig analogt ska grundas på begreppet ”kunnig användare” som använts i artikel 6.1, artikel 10.1 och i skäl 14 i denna förordning, ( 66 ) vilket definierats i domstolens och tribunalens praxis. ( 67 ) Enligt denna part utgörs en ”kunnig användare”, under förutsättning att kontrollen som i förevarande fall ska göras i den specifika situation då alla användare av den berörda produkten är professionella användare, av en ”fackman”, som besitter en teknisk expertkunskap, ett begrepp som används för att bedöma ett patents uppfinningshöjd.

58.

Jag anser att det är olämpligt att följa detta förslag. Det ska preciseras att det relevanta kriteriet för att bedöma förekomsten av faktiska omständigheter inom ramen för förordning nr 6/2002, i motsats till vad CeramTec har hävdat, inte alltid är en ”kunnig användare”. Det har i synnerhet redan slagits fast att den kunniga användaren inte behöver vara kapabel att göra en distinktion mellan å ena sidan sådana aspekter av produktens utseende som är bestämda av produktens tekniska funktion och å andra sidan sådana aspekter som är godtyckliga, när detta inte är en följd av den erfarenhet vederbörande har samlat på sig genom att använda produkten i fråga. ( 68 ) Tillämpningen av artikel 8.1 i förordning nr 6/2002 förutsätter att en teknisk bedömning görs, vilket kräver specifika kunskaper som en användare, om än en ”kunnig” sådan, inte alltid har. Således kan uppfattningen hos en ”kunnig användare” enligt min uppfattning inte utgöra det objektiva bedömningskriterium som krävs i detta hänseende.

59.

Jag anser, liksom Förenade kungarikets regering och kommissionen, att om författarna till förordning nr 6/2002 hade velat anta ett sådant rättsligt verktyg som en ”objektiv betraktare”, såsom antyds i den andra tolkningsfrågan, skulle de ha nämnt det i dess artikel 8.1, liksom de uttryckligen gjort med begreppet ”kunnig användare” i artiklarna 6.1 och 10.1. ( 69 ) Det ska för övrigt påpekas att det i denna artikel 8 inte heller hänvisas till några andra kategorier av fiktiva personer, såsom en ”potentiell genomsnittsköpare”, ett kriterium som DOCERAM nämnt och sedan avfärdat, ( 70 )”genomsnittskonsument”, en bedömningsfaktor beträffande vilken kommissionen har påpekat att den inte i sig är avgörande för att utvärdera den rent tekniska karaktären av en form på varumärkesområdet. ( 71 )

60.

Förenade kungarikets regering har, enligt min uppfattning med fog, understrukit att det i artiklarna 6.2 och 10.2 i förordning nr 6/2002 inte hänvisas till det teoretiska begreppet ”kunnig användare”, för bedömningen av den ”grad av frihet formgivaren har haft vid utvecklingen av formgivningen” ( 72 ) och att samma – icke-fiktiva – synsätt ska användas beträffande dess artikel 8.1, eftersom den domstol vid vilken talan har väckts även i detta sammanhang är ansvarig för att objektivt bedöma vad som omfattas av produktens tekniska funktion, ett element som inte kan skyddas och där friheten för formgivaren, vars verk kan skyddas, har spelat en roll. ( 73 ) En sådan kasuistisk bedömning har redan gjorts, till synes utan svårigheter, av de nationella domstolarna ( 74 ) och av ledamöter vid harmoniseringskontoret, sedermera EUIPO. ( 75 )

61.

Vidare skulle, om kriteriet ”objektiv beaktare” godtogs, detta medföra en rad ytterligare svårigheter för att fastställa denna kategori sammansatt av alla delar samt det sätt på vilket den ska användas, om inte annat när det gäller vilken typ och vilken grad av kunskap en sådan person skulle ha.

62.

Den andra frågan som domstolen fått rör identifieringen av de element som ska vara föremål för granskning, enligt min uppfattning både objektiv och kasuistisk, av den domstol vid vilken en talan om bestridande väckts enligt artikel 8.1 i förordning nr 6/2002.

63.

Jag delar den uppfattning som till största delen uttryckts i de yttranden som inkommit till domstolen, enligt vilken det ankommer på den nationella domstol vid vilken talan har väckts att göra en objektiv bedömning med hänsyn till alla konkreta omständigheter i varje enskilt fall om de olika detaljerna i en produkts utseende endast motsvarar överväganden som är bundna till funktionaliteten.

64.

I detta hänseende ska denna domstol, enligt kommissionen, betrakta de bedömningskriterier som domstolen har godtagit på varumärkesområdet så att de gör det möjligt att presumera ett inte rent tekniskt värde av formen, såsom ”uppfattningen hos en genomsnittskonsument[ ( 76 )], det aktuella varuslagets beskaffenhet, formens särskilda karaktär i förhållande till andra former som är allmänt förekommande på den berörda marknaden, förekomsten av en märkbar prisskillnad i förhållande till liknande produkter eller utvecklandet av en marknadsföringsstrategi som främst lyfter fram varans estetiska särdrag”. ( 77 ) Kommissionen anser att den domstol vid vilken talan har väckts också bör beakta förekomsten av alternativa former som också uppfyller den berörda tekniska funktionen, eftersom en sådan förekomst i princip skulle visa att formgivaren förfogade över en viss frihet i utvecklingen av detaljerna i produktens utseende och att detta inte enbart är bestämt av funktionella betingelser.

65.

I samma anda har DOCERAM även angett en icke-uttömmande förteckning över kriterier som skulle kunna vara relevanta, nämligen ”omständigheter knutna till formgivningsprocessen, reklam, användning etcetera”. CeramTec har gjort gällande att uppfattningen hos en ”kunnig användare” som detta bolag – enligt min uppfattning felaktigt ( 78 ) – föreslår ska användas som kriterium för den objektiva bedömningen, ska fastställas ”med ett fördjupat beaktande av alla de relevanta omständigheterna i målet”, ( 79 ) och särskilt ”av tillverkarens specifika mål vid tidpunkten för utvecklingen, av en reklam för produkten som framhäver dess design, av eventuella åtskillnader eller designens särskilda renommé hos den relevanta kundkretsen, samt formgivarens vilja vid tidpunkten för formgivningen av produkten”. ( 80 )

66.

Det ska i detta hänseende preciseras att den aktuella bedömningen ska göras av den domstol där talan har väckts, enligt min uppfattning inte bara med hänsyn till den berörda formgivningen i sig, utan också med hänsyn till samtliga omständigheter kring valet av detaljerna i dess utseende, mot bakgrund av de bevis som parterna har ingett, oberoende av syftet med och arten av dessa element, ( 81 ) och mot bakgrund av den eventuella undersökning som denna domstol har förordnat om.

67.

Det kan enligt min uppfattning inte uteslutas att kriterier som jag inte anser i sig bör kunna göra det möjligt att fastställa att detaljerna i en produkts utseende uteslutande är betingade av dess tekniska funktion i den mening som avses artikel 8.1 i förordning nr 6/2002, såsom formgivarens subjektiva avsikt eller förekomsten av alternativa former, ( 82 ) emellertid kan inbegripas bland de konkreta indicier som de domstolar vid vilka talan väcks ska beakta för att bilda sig en egen uppfattning om tillämpningen av denna bestämmelse.

68.

Det ska, enligt min uppfattning, inte upprättas någon förteckning, inte ens någon icke-uttömmande sådan, över relevanta kriterier i detta avseende. Unionslagstiftaren har nämligen inte önskat göra detta och domstolen tycks inte ha funnit det nödvändigt beträffande bedömningen, som också är faktisk, vilken i övrigt ska göras med tillämpning av artiklarna 4–6 i denna förordning.

69.

Däremot anser jag, liksom den grekiska regeringen, att det bör insisteras på det förhållandet att den domstol vid vilken talan har väckts vid behov kan göra den bedömning som krävs med hjälp av förtydliganden från en oberoende expert som ska utses av den domstolen. Det ska i detta hänseende påpekas att de nationella domstolarna inte nödvändigtvis besitter den, ibland högst tekniska, kunskap som är nödvändig för detta ändamål och att det är vanligt att de förordnar om sakkunnigutlåtanden när de konfronteras med komplexa frågor av denna art.

70.

Följaktligen anser jag att den andra tolkningsfrågan ska besvaras så, att det, för en bedömning av huruvida de olika detaljerna i en produkts utseende enbart motsvarar överväganden avseende teknisk funktionalitet, i syfte att tillämpa artikel 8.1 i förordning nr 6/2002, ankommer på den domstol vid vilken talan har väckts att göra en objektiv bedömning, inte genom att sätta sig in i en – teoretisk – uppfattning hos en ”objektiv betraktare”, utan genom att – konkret – beakta alla relevanta omständigheter i målet.

71.

Mot bakgrund av vad som anförs ovan föreslår jag att domstolen ska besvara de tolkningsfrågor som ställts av Oberlandesgericht Düsseldorf (Düsseldorfs regionala överdomstol, Tyskland) på följande sätt: