|
28.4.2014 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 129/14 |
Överklagande ingett den 18 februari 2014 av Forgital Italy SpA av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 4 december 2013 i mål T-438/10, Forgital Italy SpA mot Europeiska unionens råd
(Mål C-84/14 P)
2014/C 129/17
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Forgital Italy SpA (ombud: R. Mastroianni, V. Turinetti di Priero, avvocati)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
ogiltigförklara den dom som tribunalen meddelade den 4 december 2013 i mål T-438/10, varigenom tribunalen avvisade talan om ogiltigförklaring av rådets förordning (EU) nr 566/2010 av den 29 juni 2010 om ändring av förordning (EG) nr 1255/96 om tillfälligt upphävande av den gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för vissa industri-, jordbruks- och fiskeriprodukter (EUT L 163, s. 4), i den mån förordningen innebär en ändring av beskrivningen för vissa produkter för vilka den gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser upphävs. |
|
— |
återförvisa målet T-438/10 till tribunalen för prövning i sak enligt artikel 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol, och |
|
— |
förplikta rådet och kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål och i mål T-438/10. |
Grunder och huvudargument
Klaganden gör för det första gällande åsidosättande av artikel 113 i tribunalens rättegångsregler, rätten till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, den allmänna principen om effektivt domstolsskydd av rättigheter och rätten till försvar. Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den ex officio prövade en invändning om rättegångshinder rörande den talan som klaganden väckt i mål-438/10, utan att ange de faktiska och rättsliga omständigheter som invändningen grundade sig på och utan att låta parterna yttra sig i detta avseende i enlighet med artikel 113 i tribunalens rättegångsregler. I detta hänseende är det irrelevant att tribunalen hade ställt en fråga till parterna om betydelsen av dom av den 5 februari 2013 (mål T-551/11, BSI mot rådet) på mål T-438/10, eftersom parterna i motsats till vad tribunalen hävdat inte genom frågan kunde förutse att tribunalen övervägde möjligheten att ex officio pröva en invändning om rättegångshinder.
För det andra, gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen av artikel 263 fjärde stycket sista delen av meningen FEUF jämförd med den allmänna principen om effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Rådets förordning (EU) nr 566/2010 av den 29 juni 2010 utgör inte en rättsakt som medför genomförandeåtgärder.