1

Sökanden, Whirlpool Europe BV (nedan kallad Whirlpool), är verksam inom sektorn för tillverkning och försäljning av vitvaror.

2

Genom skrivelse av den 6 augusti 2007 anmälde Republiken Frankrike till Europeiska kommissionen ett planerat omstruktureringsstöd på 31 miljoner euro till förmån för FagorBrandt SA, numera Fagor France SA (nedan kallat FagorBrandt eller stödmottagaren).

3

Genom skrivelse av den 10 oktober 2007 underrättade kommissionen Republiken Frankrike om sitt beslut att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 88.2 EG (EUT C 275, 2007, s. 18).

4

Genom skrivelser av den 14 december 2007, den 26 februari och den 12 mars 2008 inkom Electrolux AB, som också är verksamt inom sektorn för tillverkning och försäljning av vitvaror, med sina synpunkter.

5

Genom skrivelse av den 17 december 2007 inkom Whirlpool med sina synpunkter.

6

Genom beslut 2009/485/EG av den 21 oktober 2008 om det statliga stöd C 44/07 (ex N 460/07) som Frankrike planerar att genomföra till förmån för företaget FagorBrandt (EUT L 160, 2009, s. 11) godkände kommissionen stödet, bland annat under förutsättning att FagorBrandt skulle upphöra att saluföra kylskåp, frysar, matlagningsapparater och diskmaskiner under varumärket Vedette under fem år.

7

Genom dom av den 14 februari 2012, Electrolux/kommissionen (T‑115/09 och T‑116/09, EU:T:2012:76), i mål där talan hade väckts av Electrolux och Whirlpool, ogiltigförklarade tribunalen beslut 2009/485 efter att ha funnit att kommissionen hade gjort uppenbart oriktiga bedömningar genom att beakta en ogiltig kompensationsåtgärd (avyttringen av Brandt Components) och genom att underlåta att bedöma den kumulerade effekten på konkurrensen av det anmälda stödet, vilket har omnämnts ovan i punkt 2, och ett annat stöd som Republiken Italien hade beviljat FagorBrandt, genom dess dotterbolag FagorBrandt Italia (nedan kallat det italienska stödet).

8

Till följd av domen av den 14 februari 2012, Electrolux/kommissionen (T‑115/09 och T‑116/09, EU:T:2012:76), antog kommissionen den 25 juli 2012 beslut 2013/283/EU om det statliga stödet SA.23839 (C 44/2007) från Frankrike till förmån för företaget FagorBrandt (EUT L 166, 2013, s. 1) (nedan kallat det angripna beslutet). I nämnda beslut förklarade kommissionen det anmälda stödet förenligt med den inre marknaden (nedan kallat det stöd som avses i det angripna beslutet eller den aktuella åtgärden) på de villkor som angavs i beslutet.

9

I det angripna beslutet fann kommissionen i huvudsak, efter att ha prövat den kumulerade effekten av den aktuella åtgärden och det italienska stödet (skälen 85–88), att avyttringen av Brandt Components (som betecknades som en kompensationsåtgärd i beslut 2009/485) och den avbrutna saluföringen under fem år av vissa produkter (matlagningsprodukter, kyl- och frysprodukter, diskmaskiner) under varumärket Vedette (som ålades genom beslut 2009/485) inte var tillräckliga för att förhindra en otillbörlig snedvridning av konkurrensen (skälen 100 och 112). Under dessa omständigheter beslutade kommissionen bland annat att förlänga den avbrutna saluföringen av ovannämnda produkter under varumärket Vedette med ytterligare tre år som ett villkor för den aktuella åtgärdens förenlighet med den inre marknaden (skäl 112). Kommissionen ansåg att denna enda åtgärd var tillräcklig för att på ett proportionerligt sätt minska de negativa konsekvenserna för konkurrensen som härrörde från stödet (skäl 117) och kompenserade den kumulerade effekten av nämnda stöd och det italienska stödet (skäl 118).

10

Det angripna beslutets artikeldel har följande lydelse:

”Artikel 1

Det stöd som [Republiken] Frankrike planerar att genomföra till förmån för företaget FagorBrandt, till ett belopp av 31 miljoner euro, är förenligt med den inre marknaden på de villkor som anges i artikel 2.

Artikel 2

1.   De franska myndigheterna ska skjuta upp betalningen av det stöd till FagorBrandt som anges i artikel 1 i detta beslut så länge FagorBrandt inte har återbetalat det oförenliga stöd som avses i kommissionens beslut 2004/343/EG av den 16 december 2003.

2.   FagorBrandts omstruktureringsplan, som [Republiken] Frankrike översände till kommissionen den 6 augusti 2007, ska genomföras till fullo.

3.   Det egna bidraget till omstruktureringskostnaderna som föreslagits av FagorBrandt, till ett belopp av 31,5 miljoner euro, bör ökas med 3190878,02 euro plus ränta sedan tillhandahållandet av det italienska stödet till FagorBrandt fram till den 21 oktober 2008. Denna ökning bör ske innan omstruktureringsperiodens slut, vilket fastställts till den 31 december 2012. De franska myndigheterna ska lämna bevis för denna ökning inom två månader efter förfallodatumet, dvs. den 31 december 2012.

4.   FagorBrandt ska stoppa saluföringen av kyl- och frysprodukter, matlagningsprodukter och diskmaskiner under varumärket Vedette under åtta år.

5.   För att se till att villkoren i punkterna 1–4 i denna artikel följs ska [Republiken] Frankrike genom årliga rapporter underrätta kommissionen om hur omstruktureringen av FagorBrandt fortskrider, om återbetalningen av det oförenliga stöd som beskrivs i punkt 1, om betalningen av det förenliga stödet och om genomförandet av kompensationsåtgärderna.

Artikel 3

[Republiken] Frankrike ska inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet.

Artikel 4

Detta beslut riktar sig till Republiken Frankrike.”

11

Sökanden väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 20 februari 2013.

12

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 6 juni 2013 ansökte Electrolux om att få intervenera i målet till stöd för sökandens yrkanden. Genom handlingar som inkom den 25 juni och den 8 juli 2013 ansökte FagorBrandt och Republiken Frankrike om att få intervenera till stöd för kommissionens yrkanden.

13

Ordföranden på tribunalens fjärde avdelning biföll genom beslut av den 11 september 2013 de interventionsansökningar som ingetts av Electrolux, FagorBrandt och Republiken Frankrike.

14

Genom skrivelse som inkom till tribunalens kansli den 3 oktober 2013 begärde sökanden att tribunalen skulle ge den tillåtelse att, som en åtgärd för processledning, inge skriftliga yttranden för att bemöta kommissionens argument avseende huruvida ansökan kan tas upp till sakprövning, eftersom dessa hade anförts för första gången i dupliken.

15

Genom skrivelser av den 14, den 24 och den 29 oktober 2013 ingav kommissionen, Republiken Frankrike och FagorBrandt yttranden över sökandens begäran om åtgärder för processledning.

16

Genom handlingar som inkom till tribunalens kansli den 5 december 2013 ingav FagorBrandt och Republiken Frankrike sina interventionsinlagor.

17

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 6 december 2013 ingav Electrolux sin interventionsinlaga.

18

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 19 februari 2014 ingav kommissionen sitt yttrande över Republiken Frankrikes, FagorBrandts och Electrolux’ interventionsinlagor.

19

Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 4 mars 2014 ingav sökanden sitt yttrande över FagorBrandts och Republiken Frankrikes interventionsinlagor.

20

Genom handling av den 23 september 2015 riktade tribunalen åtgärder för processledning till parterna. Tribunalen anmodade bland annat sökanden att bemöta kommissionens argument, varigenom det ifrågasattes att sökandens talan kunde tas upp till sakprövning, och att underbygga de argument som anförts i det avseendet i sökandens inlagor.

21

Genom skrivelser av den 9 och den 30 oktober 2015 besvarade kommissionen och därefter sökanden tribunalens frågor.

22

I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades, förordnades referenten att tjänstgöra på andra avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning.

23

Sökanden har yrkat att tribunalen ska

24

Electrolux har yrkat att tribunalen ska

25

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

26

FagorBrandt har yrkat att tribunalen ska

27

Republiken Frankrike har yrkat att tribunalen ska ogilla talan.

28

Kommissionen har, med stöd av Republiken Frankrike och FagorBrandt, i dupliken gjort gällande att det följer av rättspraxis att den omständigheten att ett företag har hörts och att genomförandet av förfarandet i stor utsträckning har bestämts av dess yttranden, även om det utgör en relevant omständighet för att bedöma talerätten, inte befriar detta företag från skyldigheten att styrka att det omtvistade stödet kan medföra att dess ställning på marknaden ”väsentligt påverkas”. Beträffande denna ”väsentliga påverkan” har kommissionen angett att det följer av rättspraxis att det, för att styrka att det aktuella företaget berörs personligen, inte räcker att visa att det aktuella stödet kan ha en ”viss påverkan” på konkurrensförhållandena och att företaget i fråga konkurrerar med stödmottagaren. Det ska tvärtom styrkas att sökanden har påverkats av stödet på ett särskilt sätt jämfört med sina konkurrenter. Kommissionen har uppgett att domstolen nyligen erinrade om detta grundläggande krav i domen av den 13 juni 2013, Ryanair/kommissionen (C‑287/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:395).

29

Sökanden har i sitt yttrande över FagorBrandts och Republiken Frankrikes interventionsinlagor och i sina svar på tribunalens frågor av den 15 oktober 2015, för det första, angett att det angripna beslutet klart visar att sökandens ställning på marknaden påverkades väsentligt av det stöd som den aktuella åtgärden avser.

30

Sökanden har, med stöd av Electrolux, i det avseendet först hänvisat till skäl 18 i det angripna beslutet, där det anges att ”FagorBrandt [skulle] försvinna från marknaden utan stöd” och att ”[o]m FagorBrandt skulle försvinna skulle deras europeiska konkurrenter därför kunna öka sin försäljning och produktion betydligt”. Vidare har sökanden hänvisat till skäl 93 i nämnda beslut, där det anges att ”omstruktureringsstöd automatiskt snedvrider konkurrensen genom att stödmottagaren kan stanna kvar på marknaden och genom att de konkurrerande företagens utveckling bromsas av detta”. Sökanden har även hänvisat till skäl 94 i nämnda beslut, där det anges att ”[u]tan statligt stöd från Frankrike skulle FagorBrandt snabbt försvinna från marknaden … Om FagorBrandt skulle försvinna från marknaden skulle därför dess europeiska konkurrenter väsentligt kunna öka sin försäljning och följaktligen även sin tillverkning”. Sökanden har slutligen hänvisat till skälen 105 och 109 i det angripna beslutet, där det slås fast att Whirlpool är en av ”de främsta konkurrenterna till FagorBrandt” på kylskåps-, frys- och diskmaskinsmarknaden. Sökanden har därav dragit slutsatsen att den, genom att i sina inlagor hänvisa till dessa skäl i det angripna beslutet, har styrkt att dess ställning på marknaden påverkades väsentligt.

31

Sökanden har även påpekat att kommissionen före dupliken inte ifrågasatte att sökanden berördes personligen av beslut 2009/485, lika lite som tribunalen ifrågasatte att ansökan kunde tas upp till prövning i sin dom av den 14 februari 2012, Electrolux/kommissionen (T‑115/09 och T‑116/09, EU:T:2012:76). Som svar på tribunalens frågor har sökanden i det avseendet uppgett att domen av den 14 februari 2012, Electrolux/kommissionen (T‑115/09 och T‑116/09, EU:T:2012:76), har vunnit rättskraft vad gäller frågan huruvida talan kan tas upp till sakprövning, särskilt eftersom det angripna beslutet grundar sig på exakt samma administrativa akt som beslut 2009/485, de argument som sökanden har anfört är desamma och kommissionen har inte anfört några argument eller lagt fram några bevis som gör det möjligt för tribunalen att skilja frågan huruvida talan i förevarande mål kan tas upp till prövning från frågan om upptagande till sakprövning av talan som i vederbörlig ordning avgjordes genom domen av den 14 februari 2012, Electrolux/kommissionen (T‑115/09 och T‑116/09, EU:T:2012:76), i det tidigare förfarandet.

32

För det andra har sökanden framhållit att den under alla omständigheter skiljer sig från andra företag på marknaden.

33

Sökanden har gjort gällande att den, i egenskap av den näst största aktören på den franska marknaden, med nödvändighet skulle ha dragit större fördel av att stödmottagaren försvann från marknaden än sina konkurrenter. Sökandebolaget har i det avseendet uppgett att sedan stödmottagaren upphörde med sin verksamhet i mitten av år 2013, har bolaget ”vunnit ett stort antal marknadsandelar på den franska marknaden”, och att även om bolaget endast hade övertagit 1 procent av FagorBrandts marknadsandelar, skulle detta belopp motsvara det stödbelopp som avses i det angripna beslutet. Sökandebolaget har således gjort gällande att FagorBrandts försvinnande från marknaden skulle ha kunnat medföra en betydande ökning av marknadsandelar för bolaget med hänsyn till dess ställning som den näst största aktören på marknaden, med följden att det stöd som avses i det angripna beslutet orsakar ett betydande inkomstbortfall, vilket som sådant visar den väsentliga påverkan på dess ställning på marknaden, i den mening som avses i rättspraxis.

34

Sökanden har vidare, i samband med bevisningen för att dess ställning särskilt har påverkats, hävdat att den – såsom den visade i ansökan – hörde till de potentiella köparna av stödmottagaren år 2001/2002, när den sistnämnda var föremål för ett insolvensförfarande. Fagor fick dock slutligen överta Brandt, eftersom detta företag hade åtagit sig att inte omstrukturera Brandt under två år, i utbyte mot det aktuella stödet.

35

Sökanden har dessutom erinrat om att den var nära involverad i det aktuella förfarandet, i en omfattning som klart skiljer den från andra aktörer på marknaden.

36

Tribunalen påpekar inledningsvis att kommissionen i dupliken för första gången ifrågasatte att talan kunde tas upp till prövning, genom att göra gällande att sökanden saknar talerätt.

37

Unionsdomstolen kan dock när som helst på eget initiativ pröva sakprövningsförutsättningarna för talan (se, för ett liknande resonemang, dom av den 22 oktober 1996, Skibsværftsforeningen m.fl./kommissionen,T‑266/94, EU:T:1996:153, punkt 40). Den omständigheten att kommissionen inte har ifrågasatt att talan kan tas upp till prövning eller än mindre att detta har ifrågasatts i ett sent skede innebär följaktligen inte att tribunalen har avstått från att bedöma denna fråga.

38

Vidare finns det inte något som hindrar att tribunalen beaktar de yttranden för att bemöta invändningen om rättegångshinder som sökanden ingav efter dupliken (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 7 mars 2013, UOP/kommissionen, T‑198/09, ej publicerat, EU:T:2011:354, punkt 32), vilket kommissionen uttryckligen medgav vid förhandlingen.

39

Det ska följaktligen prövas huruvida sökandens talan kan tas upp till prövning.

40

I den mån kommissionen har hävdat att sökanden saknar talerätt, är det viktigt att påpeka att det i artikel 263 fjärde stycket FEUF föreskrivs två fall, då en fysisk eller juridisk person tillerkänns talerätt för att väcka talan mot en unionsrättsakt som inte är riktad till denna person. För det första får en sådan talan väckas på villkor att denna akt direkt och personligen berör personen. För det andra får en sådan person väcka talan mot en regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder, om denna akt direkt berör personen.

41

I förevarande fall är det angripna beslutet endast riktat till Republiken Frankrike och det avser ett individuellt stöd i den mening som avses i artikel 1 e i rådets förordning (EU) nr 2015/1589 av den 13 juli 2015 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 [FEUF] (EUT L 248, 2015, s. 9, och rättelse i EUT L 159, 2016, s. 23). Eftersom det angripna beslutet har en individuell räckvidd, kan det inte röra sig om en regleringsakt i den mening som avses i artikel 263 fjärde stycket FEUF, vilken avser alla rättsakter med allmän giltighet med undantag för lagstiftningsakter (se dom av den 3 december 2014, Castelnou Energía/kommissionen, T‑57/11, EU:T:2014:1021, punkt 23 och där angiven rättspraxis). Eftersom det angripna beslutet inte är riktat till sökandebolaget, följer härav att bolagets talan endast kan tas upp till sakprövning om det berörs direkt och personligen av nämnda beslut.

42

Enligt domstolens fasta praxis kan andra rättssubjekt än dem som ett beslut är riktat till endast göra gällande att de är personligen berörda om beslutet påverkar dem på grund av vissa för dem utmärkande egenskaper eller på grund av faktiska omständigheter som särskiljer dem från alla andra rättssubjekt, och beslutet därigenom medför att de individualiseras på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till (dom av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen, 25/62, EU:C:1963:17, s. 223, dom av den 22 november 2007, Sniace/kommissionen, C‑260/05 P, EU:C:2007:700, punkt 53, och dom av den 9 juli 2009, 3F/kommissionen, C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkt 29).

43

Då talan rör ett beslut av kommissionen om statligt stöd, erinrar tribunalen om att i samband med förfarandet för kontroll av statligt stöd enligt artikel 108 FEUF ska en åtskillnad göras mellan å ena sidan den preliminära fasen av granskningen av stöd, vilken anges i artikel 108.3 FEUF och enbart syftar till att göra det möjligt för kommissionen att bilda sig en första uppfattning om huruvida stödåtgärden helt eller delvis är förenlig med den inre marknaden, och å andra sidan den granskningsfas som anges i artikel 108.2 FEUF. Denna granskningsfas syftar till att göra det möjligt för kommissionen att få kännedom om samtliga omständigheter i ärendet, och det är först under denna fas som kommissionen enligt fördraget har en skyldighet att ge berörda parter tillfälle att yttra sig (se dom av den 9 juli 2009, 3F/kommissionen, C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkt 30 och där angiven rättspraxis).

44

När ett företag ifrågasätter lagenligheten av ett beslut om bedömning av ett stöd som fattats antingen på grundval av artikel 108.3 FEUF eller efter det formella granskningsförfarandet, räcker inte enbart den omständigheten att företaget kan anses vara en berörd part i den mening som avses i artikel 108.2 FEUF för att talan ska kunna tas upp till sakprövning. Företaget måste i ett sådant fall styrka att det har en särskild ställning i den mening som avses i domen av den 15 juli 1963, Plaumann/kommissionen (25/62, EU:C:1963:17) (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 10 november 2015, Compagnia Trasporti Pubblici m.fl./kommissionen, T‑187/15, ej publicerat, EU:T:2015:846, punkt 18). Så är till exempel fallet om dess ställning på marknaden påverkas väsentligt av det stöd som är föremål för prövning i det aktuella beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 13 december 2005, kommissionen/Aktionsgemeinschaft Recht und Eigentum, C‑78/03 P, EU:C:2005:761, punkt 37 och där angiven rättspraxis).

45

I det avseendet har, förutom det stödmottagande företaget, även företag som konkurrerar med det förstnämnda företaget, vilka har varit aktiva under ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 FEUF, erkänts vara personligen berörda av ett kommissionsbeslut att avsluta detta förfarande med avseende på en stödåtgärd, dock under förutsättning att deras ställning på marknaden väsentligen påverkats av den stödåtgärd som det angripna beslutet avser. Ett företag kan således inte enbart åberopa den omständigheten att det konkurrerar med det stödmottagande företaget utan ska dessutom, med beaktande av den omfattning i vilken det eventuellt har deltagit i förfarandet och i hur stor utsträckning dess ställning på marknaden påverkats, visa att det befinner sig i en konkret situation som medför att det individualiseras på motsvarande sätt som den som beslutet är riktat till (se beslut av den 7 mars 2013, UOP/kommissionen, T‑198/09, ej publicerat, EU:T:2013:105, punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 28 januari 1986, Cofaz m.fl./kommissionen, 169/84, REG, EU:C:1986:42, punkt 25, och beslut av den 27 maj 2004, Deutsche Post och DHL/kommissionen, T‑358/02, EU:T:2004:159, punkterna 33 och 34).

46

Vad gäller bedömningen av en sådan påverkan har domstolen slagit fast att enbart den omständigheten att en rättsakt, såsom det angripna beslutet, kan ha en viss påverkan på de existerande konkurrensförhållandena på den relevanta marknaden, och att företaget i fråga på ett eller annat sätt konkurrerade med det företag som rättsakten riktar sig till, i vart fall inte är tillräckligt för att detta företag ska kunna anses vara personligen berört av denna rättsakt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 december 1969, Eridania m.fl./kommissionen, 10/68 och 18/68, EU:C:1969:66, punkt 7, och dom av den 22 december 2008, British Aggregates/kommissionen, C‑487/06 P, EU:C:2008:757, punkt 47).

47

Enligt fast rättspraxis ska sökanden lägga fram bevisning som styrker att vederbörande befinner sig i en särskild konkurrenssituation (beslut av den 27 maj 2004, Deutsche Post och DHL/kommissionen, T‑358/02, EU:T:2004:159, punkt 38, och dom av den 10 februari 2009, Deutsche Post och DHL International/kommissionen, T‑388/03, EU:T:2009:30, punkterna 49 och 51) och visa att dess konkurrensställning påverkas väsentligt, jämfört med de övriga företag som konkurrerar på den relevanta marknaden (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 maj 2004, Deutsche Post och DHL/kommissionen, T‑358/02, EU:T:2004:159, punkt 41; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 10 februari 2009, Deutsche Post och DHL International/kommissionen, T‑388/03, EU:T:2009:30, punkt 51, dom av den 13 september 2010, TF1/kommissionen, T‑193/06, EU:T:2010:389, punkt 84, dom av den 15 januari 2013, Aiscat/kommissionen, T‑182/10, EU:T:2013:9, punkt 68, dom av den 5 november 2014, Vtesse Networks/kommissionen, T‑362/10, EU:T:2014:928, punkt 55, och dom av den 3 december 2014, Castelnou Energía/kommissionen, T‑57/11, EU:T:2014:1021, punkterna 35–37).

48

I förevarande fall har sökandebolaget i huvudsak gjort gällande att det berörs personligen av det angripna beslutet genom att stödet gjorde det möjligt för ett företag, som utan en sådan åtgärd skulle ha försvunnit från den relevanta marknaden, att stanna kvar på denna marknad. Det förhållandet att stödmottagaren stannade kvar på denna marknad medförde ett inkomstbortfall för sökandebolaget eftersom det, i egenskap av den näst största aktören på den franska marknaden, skulle ha kunnat fånga upp de marknadsandelar som skulle frigöras genom FagorBrandts försvinnande.

49

Tribunalen erinrar om att sakprövningsförutsättningarna för en talan ska bedömas vid den tidpunkt då talan väcktes, det vill säga vid den tidpunkt då ansökan ingavs (beslut av den 15 december 2010, Albertini m.fl. och Donnelly/parlamentet, T‑219/09 och T‑326/09, EU:T:2010:519, punkt 39, och dom av den 3 december 2014, Castelnou Energía/kommissionen, T‑57/11, EU:T:2014:1021, punkt 34).

50

Under de omständigheter som föreligger i det aktuella fallet konstaterar tribunalen, utan att det är nödvändigt att avgöra huruvida de av sökanden åberopade uppgifterna går att överföra på den konkurrenssituation som förelåg den dag då talan väcktes och som följer av det angripna beslutet, att dessa uppgifter inte visar att sökandens ställning på marknaden har påverkats väsentligt på grund av den aktuella åtgärden.

51

I tabellerna över marknadsandelar i bilaga 14 till ansökan förtecknas mer än ett femtontal aktörer på den franska och den europeiska marknaden för vitvaror. Som kommissionen gjorde gällande vid förhandlingen kan det inte utan vidare antas att sökanden skulle ha ökat sin försäljning markant om det företag som drog fördel av de aktuella åtgärderna försvann från marknaden, utan att det har lagts fram några bevis till stöd för detta påstående, när marknadens struktur, såsom i förevarande fall, inte är koncentrerad utan kännetecknas av närvaron av ett stort antal aktörer (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 11 januari 2012, Phoenix-Reisen och DRV/kommissionen, T‑58/10, ej publicerat, EU:T:2012:3, punkt 50).

52

De skäl i det angripna beslutet som sökanden har hänvisat till (vilka återges i punkt 30 ovan) innehåller vidare endast allmänna överväganden som potentiellt sett gäller alla aktörer på den relevanta marknaden. Även om det i dessa skäl bland annat anges att om FagorBrandt skulle försvinna från marknaden skulle dess europeiska konkurrenter väsentligt kunna öka sin försäljning och följaktligen även sin tillverkning (skälen 18 och 94), gör de på intet sätt det möjligt att anta att sökandebolaget skulle ha varit mer påverkat av den omtvistade åtgärden än genomsnittet av bolagets samtliga konkurrenter (se, för ett liknande resonemang, dom av den 3 december 2014, Castelnou Energía/kommissionen, T‑57/11, EU:T:2014:1021, punkt 35) eller att sökanden skulle ha haft en väsentligt bättre utveckling om den aktuella åtgärden inte hade godkänts (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 maj 2004, Deutsche Post och DHL/kommissionen, T‑358/02, EU:T:2004:159, punkt 43). Det finns i synnerhet inte någon möjlighet att kontrollera att sökanden skulle ha varit bättre lämpad än genomsnittet av sina konkurrenter att fånga upp den efterfrågan som skulle frigöras genom FagorBrandts försvinnande. Sökanden har i synnerhet inte visat att det omtvistade stödet användes av stödmottagaren för att behålla marknadsandelar som sökanden själv annars skulle ha haft (dom av den 13 juni 2013, Ryanair/kommissionen, C‑287/12 P, ej publicerad, EU:C:2013:395, punkt 113) och att sökanden följaktligen drabbades av ett tillräckligt stort inkomstbortfall, jämfört med sina övriga konkurrenter, för att dess ställning på marknaden ska anses ha påverkats väsentligt. I motsats till vad sökanden har hävdat, kan sökandens ställning som näst största aktör på marknaden efter stödmottagaren inte i sig ligga till grund för ett antagande om att dess ställning på marknaden har påverkats väsentligt (se, för ett liknande resonemang, beslut av den 27 augusti 2008, Adomex/kommissionen, T‑315/05, ej publicerat, EU:T:2008:300, punkt 28).

53

Inget av de argument som sökanden har anfört kan vederlägga konstaterandet i punkterna 50–52 ovan att sökanden saknar talerätt, i avsaknad av bevisning för att dess konkurrensställning påverkats väsentligt, vid den tidpunkt då talan väcktes.

54

För det första stöds påståendet att sökanden, sedan stödmottagaren upphörde med sin verksamhet i mitten av år 2013, har ”vunnit ett stort antal marknadsandelar på den franska marknaden” (se punkt 33 ovan) inte av någon bevisning. Även om det antas att detta påstående är styrkt, har sökanden i vilket fall som helst inte gjort gällande att detta, i enlighet med rättspraxis (se punkt 47 ovan), visar att sökanden befinner sig i en särskild konkurrenssituation jämfört med sina konkurrenter. Detsamma gäller den omständigheten att även om sökanden endast hade övertagit 1 procent av FagorBrandts marknadsandelar, skulle denna andel motsvara det stödbelopp som avses i det angripna beslutet. Detta konstaterande gäller nämligen samtliga marknadsaktörer.

55

För det andra kan sökandens deltagande i granskningsförfarandet inte heller ligga till grund för ett antagande om att dess ställning på marknaden har påverkats väsentligt. Av enbart den omständigheten att en sökande har deltagit i det administrativa förfarandet går det nämligen inte att sluta sig till att vederbörande har talerätt (beslut av den 7 mars 2013, UOP/kommissionen, T‑198/09, ej publicerat, EU:T:2013:105, punkt 27; se även, för ett liknande resonemang, dom av den 22 november 2007, Sniace/kommissionen, C‑260/05 P, EU:C:2007:700, punkt 60) även om sökanden har haft en viktig roll i förfarandet, bland annat genom att inge det klagomål som låg till grund för det angripna beslutet (se, för ett liknande resonemang, dom av den 9 juli 2009, 3F/kommissionen, C‑319/07 P, EU:C:2009:435, punkterna 94 och 95).

56

För det tredje är den omständigheten att sökanden var en av de potentiella köparna av stödmottagaren år 2001/2002, när den sistnämnda var föremål för ett insolvensförfarande (se punkt 34 ovan), utan betydelse för att styrka sökandens förmåga, mer än tio år efter nämnda förfarande, att i avsevärt större utsträckning än sina konkurrenter överta de marknadsandelar som skulle frigöras genom FagorBrandts försvinnande.

57

För det fjärde är slutligen den omständigheten att tribunalen, i domen av den 14 februari 2012, Electrolux/kommissionen (T‑115/09 och T‑116/09, EU:T:2012:76), inte på eget initiativ tog upp frågan huruvida sökanden saknade talerätt utan betydelse, med hänsyn till principen om rättskraft, även om de argument som åberopades i den tidigare ansökan, till stöd för talan avseende beslut 2009/485, enligt sökanden i alla avseenden liknade de argument som har anförts mot det angripna beslutet inom ramen för den nu aktuella talan.

58

Villkoret avseende huruvida en fysisk eller juridisk person är personligen berörd ska nämligen bedömas vid tidpunkten då talan väcks och endast bero på det angripna beslutet (beslut av den 29 mars 2012, Asociación Española de Banca/kommissionen, T‑236/10, EU:T:2012:176, punkt 38). Rättskraften hos domen av den 14 februari 2012, Electrolux/kommissionen (T‑115/09 och T‑116/09, EU:T:2012:76), vilken avsåg lagenligheten av beslut 2009/485, kan således inte föregripa prövningen av sökandens talerätt vad beträffar förevarande talan, vilken avser det angripna beslutet.

59

Under dessa omständigheter finner tribunalen att sökanden inte har styrkt att dess ställning påverkades väsentligt av det stöd som avses i det angripna beslutet. Sökandens talan ska därför avvisas.

60

Enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler ska tappande rättegångsdeltagare förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att sökanden ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader. Eftersom sökanden har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

61

Enligt artikel 138.1 i rättegångsreglerna ska medlemsstater som har intervenerat bära sina rättegångskostnader. Republiken Frankrike ska därför bära sina rättegångskostnader. De andra intervenienterna ska också bära sina respektive rättegångskostnader, i enlighet med artikel 138.3 i rättegångsreglerna.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande: