1

Begäran om förhandsavgörande rör tolkningen av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Sociedade Agrícola e Imobiliária da Quinta de S. Paio Lda (nedan kallat Sociedade Agrícola) och Instituto da Segurança Social IP (nedan kallat Instituto) avseende Institutos avslag på Sociedade Agrícolas ansökan om rättshjälp.

3

Skäl 5 i rådets direktiv 2003/8/EG av den 27 januari 2003 om förbättring av möjligheterna till rättslig prövning i gränsöverskridande tvister genom fastställande av gemensamma minimiregler för rättshjälp i sådana tvister (EGT L 26, s. 41 och rättelse EGT L 32, s. 15) har följande lydelse:

”Direktivet syftar till att i gränsöverskridande tvister främja användningen av rättshjälp till personer som saknar tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en faktisk möjlighet att få sin sak prövad inför domstol. Den allmänt erkända rätten att få sin sak prövad inför domstol bekräftas i artikel 47 i [stadgan]”

4

Den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för rättshjälp definieras enligt följande i artikel 3.1 i direktiv 2003/8:

”Fysiska personer som är inblandade i en tvist som omfattas av detta direktiv skall ha rätt till tillräcklig rättshjälp för att säkerställa att de får faktisk möjlighet till rättslig prövning i enlighet med villkoren i detta direktiv.”

5

Lag nr 34/2004 av den 29 juli 2004, ändrad genom lag nr 47/2007 av den 28 augusti 2007 (nedan kallad lag nr 34/2004), fastställer systemet för tillgång till rättslig prövning och domstolar och införlivar också direktiv 2003/8 i den portugisiska rättsordningen.

6

Artikel 7.3 i lag nr 34/2004 föreskriver:

”Juridiska personer med vinstsyfte och enmansbolag med begränsat ansvar har inte rätt till rättshjälp.”

7

Den portugisiska lagstiftningen befriar emellertid juridiska personer med vinstsyfte och enmansbolag med begränsat ansvar som befinner sig i en insolvenssituation eller är föremål för ett rekonstruktionsförfarande från att betala avgifter och kostnader vid en stämning.

8

Sociedade Agrícola är en juridisk person med vinstsyfte som har sitt säte i Lissabon (Portugal).

9

Den 15 januari 2013 ansökte Sociedade Agrícola hos Instituto, vilken är den behöriga myndigheten, om rättshjälp i form av dispens från att betala domstolsavgifter och andra kostnader i samband med förfarandet liksom att utse och betala en advokat, med anledning av att företaget avsåg att väcka en talan om ett belopp om 52000 euro.

10

Instituto ansåg emellertid att det var uppenbart att ansökan inte kunde tas upp till prövning med hänvisning till att juridiska personer med vinstsyfte inte har rätt till rättshjälp enligt artikel 7.3 i lag nr 34/2004.

11

Sociedade Agrícola överklagade Institutos beslut till 5a Vara Cível de Lisboa, och yrkade att ett förhandsavgörande skulle begäras, så att EU‑domstolen kan uttala sig om tolkningen av artikel 47 i stadgan.

12

Enligt 5a Vara Cível de Lisboa, är domstolens dom av den 22 december 2010 i mål C‑279/09, DEB (REU 2010 s. I‑13849), relevant för att avgöra det nationella målet. 5a Vara Cível de Lisboa anser dock att den domen likväl måste klargöras avseende juridiska personer med vinstsyfte.

13

Mot denna bakgrund beslutade 5a Vara Cível de Lisboa att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

14

Enligt artikel 53.2 i domstolens rättegångsregler får domstolen, om det är uppenbart att den saknar behörighet att pröva ett mål, när som helst, efter att ha hört generaladvokaten, avgöra målet genom särskilt uppsatt beslut som är motiverat, utan vidare handläggning.

15

Det finns skäl att tillämpa nämnda bestämmelse i förevarande mål.

16

Enligt fast rättspraxis får domstolen i ett mål om förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF endast tolka unionsrätten inom gränserna för den behörighet den tilldelats (se dom av den 5 oktober 2010 i mål C‑400/10 PPU, McB., REU 2010, s. I‑8965, punkt 51 och beslut av den 6 juni 2013 i mål C‑14/13, Cholakova, punkt 21).

17

Tolkningsfrågorna avser tolkningen av artikel 47 i stadgan.

18

Domstolen erinrar härvid om att stadgans tillämpningsområde med avseende på åtgärder som vidtas av medlemsstaterna definieras i artikel 51.1 däri, enligt vilken bestämmelserna i stadgan riktar sig till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten (dom av den 26 februari 2013 i mål C‑617/10 Åkerberg Fransson, punkt 17).

19

Denna bestämmelse bekräftar sålunda fast rättspraxis enligt vilken de grundläggande rättigheter som garanteras i unionens rättsordning är tillämpliga i samtliga fall som regleras av unionsrätten, men inte i andra fall (se, angående detta, beslut av den 14 december 2011 i mål C‑483/11 och C-484/11, Boncea m.fl., punkt 29 och domen i det ovannämnda målet Åkerberg Fransson, punkt 19, och där angiven rättspraxis).

20

Om en rättslig situation inte omfattas av unionsrättens tillämpningsområde är domstolen inte behörig att pröva situationen, och de bestämmelser i stadgan som eventuellt åberopas kan inte i sig grunda någon sådan behörighet (se, angående detta, beslut av den 12 juli 2012 i mål C‑466/11, Currà m.fl., punkt 26 och domen i det ovannämnda målet Åkerberg Fransson, punkt 22).

21

Beslutet om hänskjutande innehåller ingen konkret omständighet som gör det möjligt att anse att saken i det nationella målet rör tolkningen eller tillämpningen av någon annan unionsbestämmelse än bestämmelserna i stadgan (se besluten av den 7 februari 2013 i mål C‑498/12, Pedone, punkt 14 och i mål C‑499/12, Gentile, punkt 14 samt beslut av den 8 maj 2013 i mål C‑73/13, T, punkt 13).

22

Med tanke på att direktiv 2003/8 inte föreskriver att juridiska personer ska beviljas rättshjälp (se domen i det ovannämnda målet DEB, punkt 43), konstaterar domstolen för det första att detta direktiv inte är tillämpligt i det nationella målet.

23

Domstolen konstaterar för det andra att, till skillnad från det ovannämnda målet DEB, i vilken domstolen tolkade artikel 47 i stadgan inom ramen för en skadeståndstalan mot staten som väckts med stöd av unionsrätten, innehåller beslutet om hänskjutande inte någon konkret omständighet som gör det möjligt att anse att Sociedade Agrícola gjort en ansökan om rättshjälp i samband med en talan som avser skydd av rättigheter som företaget tillerkänns enligt unionsrätten.

24

Mot denna bakgrund konstaterar domstolen att det är uppenbart att den saknar behörighet att besvara de frågor som har ställts av 5a Vara Cível de Lisboa.

25

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande:

Det är uppenbart att domstolen saknar behörighet att besvara de frågor som har ställts i begäran om förhandsavgörande framställd av 5a Vara Cível de Lisboa (Portugal) genom beslut av den 13 mars 2013 (mål C‑258/13).