—

Johannes Demmer, genom G. Lund, advokat,

—

Danmarks regering, genom C. Thorning, i egenskap av ombud, biträdd av R. Holdgaard, advokat,

—

Greklands regering, genom I. Chalkias och O. Tsirkinidou, båda i egenskap av ombud,

—

Polens regering, genom B. Majczyna, i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom H. Kranenborg och L. Grønfeldt, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artikel 44.2 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2019/93, (EG) nr 1452/2001, (EG) nr 1453/2001, (EG) nr 1454/2001, (EG) nr 1868/94, (EG) nr 1251/1999, (EG) nr 1254/1999, (EG) nr 1673/2000, (EEG) nr 2358/71 och (EG) nr 2529/2001 (EUT L 270, s. 1, och rättelse i EUT L 94, 2004, s. 70), och artiklarna 34.2 a och 137 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, s. 16, och rättelse i EUT L 43, 2010, s. 7), och artikel 73.4 och 73.5 i kommissionens förordning (EG) nr 796/2004 av den 21 april 2004 om närmare föreskrifter för tillämpningen av de tvärvillkor, den modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 141, s. 18), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2184/2005 av den 23 december 2005 (EUT L 347, s. 61).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan Johannes Demmer och Fødevareministeriets Klagecenter (klagomålsavdelningen vid livsmedelsministeriet) (nedan kallad klagomålsavdelningen). Målet rör frågan huruvida arealer som används för produktion av torkat foder är berättigade till samlat gårdsstöd, när dessa arealer angränsar till landningsbanor, taxibanor och utrullningsområden tillhörande Skrydstrups flygbas (Danmark) och Ålborgs flygplats (Danmark).

3

I skäl 21 i förordning nr 1782/2003 anges följande:

”I stödsystemen inom den gemensamma jordbrukspolitiken ingår ett direkt inkomststöd i första hand för att upprätthålla en rimlig levnadsstandard bland jordbruksbefolkningen. Detta mål är nära förknippat med målet att bibehålla landsbygdsområden. …”

4

Artikel 1 i förordning nr 1782/2003 har följande lydelse:

”I denna förordning fastställs

…

…”

5

Enligt artikel 2 b och c i förordning nr 1782/2003 används följande beteckningar med de betydelser som anges där:

6

I artikel 43.1 första stycket i förordning nr 1782/2003 föreskrivs följande:

”1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 48 skall en jordbrukare erhålla en stödrättighet per hektar, som beräknas genom att referensbeloppet divideras med det treåriga genomsnittet av antalet hektar som under referensperioden gav rätt till de direktstöd som förtecknas i bilaga VI.”

7

I artikel 44.1 och 44.2 i förordning nr 1782/2003 föreskrivs följande:

”1.   En stödrättighet som åtföljs av ett stödberättigande hektar skall ge rätt till utbetalning av det belopp som fastställs genom stödrättigheten.

2.   Med ’stödberättigande hektar’ skall avses alla jordbruksarealer inom jordbruksföretaget som upptas av åkermark och permanent betesmark, utom arealer beväxta med permanenta grödor, som är skogbeväxta eller används för annat än jordbruksverksamhet.”

8

Förordning nr 73/2009 upphävde och ersatte förordning nr 1782/2003 från och med den 1 januari 2009.

9

I skäl 49 i förordning nr 73/2009 anges följande:

”Vid medlemsstaternas första fördelning av stödrättigheterna ledde vissa fel till särskilt höga stöd till jordbrukare. För denna överträdelse ska normalt sett en ekonomisk korrigering tillämpas tills korrigeringsåtgärder vidtagits. Med hänsyn till den tid som har gått sedan den första fördelningen av stödrättigheterna gjordes skulle den nödvändiga korrigeringen leda till oproportionerliga rättsliga och administrativa begränsningar för medlemsstaterna. För att skapa ett entydigt rättsläge bör därför fördelningen av sådana stöd regleras.”

10

Enligt artikel 2 i förordning nr 73/2009 avses med

” …

…

11

I artikel 34 i förordning nr 73/2009 stadgas följande:

”1.   Inom ramen för systemet med samlat gårdsstöd ska jordbrukare beviljas stöd vid aktivering av en stödrättighet per stödberättigande hektar. Aktiverade stödrättigheter ska ge rätt till utbetalning av de belopp som anges i dem.

2.   Med stödberättigande hektar avses följande:

…

Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 141.2 fastställa tillämpningsföreskrifter om användning av stödberättigande hektar för annan verksamhet än jordbruksverksamhet.

De stödberättigande hektaren ska uppfylla stödvillkoren under hela kalenderåret utom vid force majeure eller exceptionella omständigheter.”

12

Artikel 137 i förordning nr 73/2009 har följande lydelse:

”1.   Stödrättigheter som tilldelats jordbrukare före den 1 januari 2009 ska betraktas som lagliga och korrekta från och med den 1 januari 2010.

2.   Punkt 1 ska inte gälla stödrättigheter som tilldelats jordbrukare på grundval av formellt inkorrekta ansökningar, med undantag av sådana fall där felet inte rimligen kunde ha upptäckts av jordbrukaren.

…”

13

Enligt artikel 2 a i kommissionens förordning (EG) nr 795/2004 av den 21 april 2004 om tillämpningsföreskrifter för det system med samlat gårdsstöd som föreskrivs i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 141, s. 1), avses med jordbruksareal den totala areal som upptas av åkermark, permanent betesmark och permanenta grödor.

14

I skäl 3 i kommissionens förordning (EG) nr 370/2009 av den 6 maj 2009 om ändring av förordning nr 795/2004 (EUT L 114, s. 3) anges följande:

”Bestämmelserna om stödberättigande i artikel 3b i förordning … nr 795/2004 är föråldrade och bör utgå. I artikel 34.2 a i förordning … nr 73/2009 anges emellertid att stödberättigande hektar får användas för annan verksamhet än jordbruksverksamhet. Det bör antas en ram med kriterier för alla medlemsstater.”

15

Genom artikel 1 led 3 i förordning nr 370/2009 infördes en artikel 3c i förordning nr 795/2004. Artikeln har följande lydelse:

”För tillämpningen av artikel 34.2 a i förordning … nr 73/2009 ska en jordbruksareal som även används för andra ändamål än jordbruksverksamhet betraktas som en areal som huvudsakligen används för jordbruksverksamhet om jordbruksverksamhet kan bedrivas utan större hinder av den andra verksamhetens intensitet, slag, varaktighet eller tidpunkt.

Medlemsstaterna ska fastställa villkor för genomförandet av första stycket på sina respektive territorier.”

16

Enligt artikel 2 i förordning nr 370/2009 ska förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2009.

17

I artikel 2 i förordning nr 796/2004 föreskrivs följande:

”I denna förordning används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

…

…”

18

Artikel 12 i förordning nr 796/2004 har följande lydelse:

”1.   Den samlade ansökan skall innehålla alla nödvändiga uppgifter för att fastställa stödberättigandet, särskilt

…

…

…

4.   När ansökan lämnas in skall jordbrukaren ha korrigerat det förtryckta formulär som nämns i punkterna 2 och 3 om ändringar har skett (framför allt överföringar av stödrättigheter i enlighet med artikel 46 i förordning … nr 1782/2003) eller om uppgifterna i de förtryckta formulären är felaktiga.

…”

19

Artikel 24 i förordning nr 796/2004 har följande lydelse:

”1.   De administrativa kontroller som avses i artikel 23 i förordning … nr 1782/2003 skall göra det möjligt att med elektroniska hjälpmedel automatiskt söka efter oegentligheter, även genom dubbelkontroller

…

…”

20

I artikel 73 i förordning nr 796/2004 stadgas följande:

”1.   Om en felaktig utbetalning har gjorts, skall jordbrukaren betala tillbaka beloppet i fråga jämte ränta, beräknad i enlighet med punkt 3.

…

4.   Den skyldighet att betala tillbaka som avses i punkt 1 skall inte gälla, om den behöriga myndigheten eller någon annan myndighet gjorde utbetalningen av misstag och det inte är rimligt att anta att felet hade upptäckts av jordbrukaren.

Om felet kan hänföras till faktiska omständigheter som är av betydelse för beräkningen av utbetalningen i fråga, skall emellertid första stycket endast tillämpas om beslutet om återbetalning inte har meddelats inom tolv månader efter utbetalningen.

5.   Den skyldighet att betala tillbaka som avses i punkt 1 skall inte gälla, om mer än tio år förflutit från det att stödets betalades ut till dess att den behöriga myndigheten skickar sin första underrättelse till stödmottagaren om att beloppet är felaktigt utbetalt.

Perioden enligt första stycket skall begränsas till fyra år, om mottagaren handlat i god tro.

…”

21

Artikel 73a i förordning nr 796/2004 har följande lydelse:

”1.   Om det, efter det att jordbrukare tilldelats stödrättigheter enligt förordning … nr 795/2004, konstateras att en jordbrukare felaktigt har tilldelats vissa stödrättigheter skall den berörda jordbrukaren lämna de felaktigt tilldelade stödrättigheterna till den nationella reserv som avses i artikel 42 i förordning … nr 1782/2003.

…

De felaktigt tilldelade stödrättigheterna skall behandlas som om de aldrig tilldelats.

…

4.   Felaktigt utbetalda belopp skall återvinnas enligt artikel 73.”

22

Av beslutet om hänskjutande framgår att krav på flygfälts säkerhetszoner i Danmark fastställs av Trafikstyrelsen i Bestämmelserna om civil luftfart (Bestemmelser for Civil Luftfart).

23

I dessa bestämmelser definieras säkerhetszonen som ett område som är utformat för att minska risken för materiella skador om ett flygplan kör av banan, och att skydda flygplan som flyger över detta område under start och landning.

24

Enligt Vestre Landsret återfinns bestämmelserna om odling i säkerhetszonerna i Bestämmelserna om civil luftfart 3-16, av den 31 januari 2005 om förhållningsregler för att minska risken för kollisioner mellan flygplan och fåglar eller däggdjur på flygfält. I dessa bestämmelser föreskrivs bland annat följande:

…

…”

25

Den 21 december 1999 och den 10 maj 2000 ingick Johannes Demmer avtal med Ålborgs flygplats respektive Skrydstrups flygbas om arrende av arealer belägna på flygplatsens och flygbasens område.

26

Enligt dessa arrendeavtal och på de villkor som angavs i dessa erhöll Johannes Demmer i egenskap av arrendator rätt att mot betalning av arrende slå och använda gräset som växte på de aktuella arealerna.

27

Enligt arrendeavtalet mellan Johannes Demmer och Ålborgs flygplats skulle Johannes Demmer underrätta jordägaren om när han önskade få tillträde till den arrenderade marken och försvarsmakten gavs en oinskränkt rätt att använda eller låta andra använda den arrenderade marken för militärövningar av alla slag.

28

I avtalet föreskrevs vidare att gödsling fick påbörjas tidigast i april och att gödslingen skulle kunna avbrytas omedelbart om det bedömdes utgöra en risk för flygsäkerheten om den skulle fortsätta.

29

Vidare var arrendatorn skyldig att slå gräset innan det blivit så högt att den lokala militära myndigheten ansåg att det i väsentlig grad kunde störa militärövningarna.

30

Slutligen föreskrevs i nämnda avtal att arrendatorn från och med den 1 januari 2005 var skyldig att använda arealen på ett sätt som berättigar till tilldelning av stödrättigheter.

31

Enligt avtalet med Skrydstrups flygbas omfattade underhållet av gräsytorna spridning av konstgödsel samt slagning och vältning av dessa arealer.

32

Johannes Demmer var bland annat skyldig att slå gräset 15 centimeter högt längs startbanor och taxibanor med redskap som tillåter slagning så nära som möjligt intill armatur. Slagning skulle vid behov ske på begäran av lufttrafikkontrolltjänsten. Vid sista slagningen i oktober eller november skulle gräset slås i markhöjd.

33

Vad gällde områdena omkring banarealerna skulle gräset slås efter behov, för första gången under perioden 1 maj–15 juli, och därefter efter eventuell begäran från lufttrafikkontrolltjänsten.

34

Begäran från jordägaren om slagning av områdena kring banor och omkring banarealer skulle framställas fem arbetsdagar i förväg.

Slagningen av gräset skulle påbörjas vid önskad tidpunkt och fortsätta tills arbetet var avslutat. Arrendatorn var skyldig att avlägsna klippt gräs omedelbart efter slagningen.

35

Vältning skulle ske varje vår och i övrigt på begäran av lufttrafikkontrolltjänsten. Vältning skulle ske 30 meter på vardera sidan om huvudbanan och parallellbanorna.

36

Johannes Demmer fick sprida konstgödsel i den mån det behövdes med hänsyn till utnyttjande av det slagna gräset, dock inte tidigare än i slutet av mars månad. Bekämpningsmedel fick däremot inte användas på nämnda arealer.

37

Slutligen var Johannes Demmer skyldig att ta hänsyn till flygoperationerna och iaktta de anvisningar och förbud som kunde komma från lufttrafikkontrolltjänsten eller ledningen för flygbasen.

38

Den 25 april 2005 ansökte Johannes Demmer om tilldelning av stödrättigheter enligt systemet med samlat gårdsstöd beträffande arealer vid Skrydstrups flygbas (sammanlagt 232,65 hektar) och Ålborgs flygplats (sammanlagt 317 hektar).

39

Direktoratet for FødevareErhverv (direktoratet för livsmedelsnäringen) tilldelade genom beslut av den 29 maj 2006 Johannes Demmer stödrättigheter på grundval av de arealer som angetts i ansökan och ett stödbelopp utbetalades till honom för år 2005.

40

Dessförinnan hade Johannes Demmer, den 1 februari 2006, överlåtit stödrättigheterna avseende flygplatsarealerna vid Ålborgs flygplats till den danska försvarsmakten.

41

Under perioden 2006–2009 fortsatte Johannes Demmer att erhålla samlat gårdsstöd för de areor som var belägna på det område som tillhör Skrydstrups flygbas.

42

Genom en skrivelse av den 24 november 2008 underrättades Johannes Demmer om att en granskning av det danska registret för jordbruksskiften resulterat i att vissa av de arealer han hade deklarerat enligt systemet med samlat gårdsstöd hade reducerats eller strukits ur registret, vilket motsvarade en minskning med 166,48 hektar för Ålborgs flygplats och 218,03 hektar för Skrydstrups flygbas. Den motivering som FødevareErhverv anförde var att säkerhetszoner på flygplatser inte kunde anses utgöra stödberättigande jordbruksarealer. Johannes Demmer underrättades även om att hans ansökningar avseende tidigare år skulle omprövas och att hans stödrättigheter skulle bli föremål för omräkning med anledning av denna omprövning.

43

Genom beslut av den 2 maj 2011 skrevs Johannes Demmers stödrättigheter ned och han förpliktades att återbetala det stöd som felaktigt utbetalats på grundval av dessa stödrättigheter. I ett särskilt beslut samma dag reducerades de arealer som Johannes Demmer hade anmält i ansökan för år 2010 från 319,43 hektar till 96,11 hektar.

44

Johannes Demmer anförde klagomål mot dessa båda beslut till klagomålsavdelningen, som genom beslut av den 15 maj respektive den 12 juni 2012 fastställde nämnda beslut.

45

Den 13 november 2012 överklagade Johannes Demmer de två sistnämnda besluten.

46

Eftersom Vestre Landsret (appellationsdomstol för västra Danmark) ansåg att utgången av det nationella målet berodde av tolkningen av unionsrätten, beslutade den att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:

47

Den hänskjutande domstolen har ställt den första och den andra frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet huruvida arealer som gränsar till ett flygfälts landningsbanor, taxibanor och utrullningsområden kan anses utgör stödberättigande hektar, i den mening som avses i artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003 och artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009.

48

Domstolen erinrar inledningsvis om att i artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003 definieras ”stödberättigande hektar” som alla jordbruksarealer inom jordbruksföretaget som upptas av åkermark och permanent betesmark, utom arealer beväxta med permanenta grödor, som är skogbeväxta eller som används för annat än jordbruksverksamhet.

49

Förordning nr 1782/2003 ersattes av förordning nr 73/2009 från och med den 1 januari 2009. Enligt artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009 ska alla jordbruksföretagets jordbruksarealer som används för jordbruksverksamhet anses utgöra stödberättigande hektar. Om arealer även används för annan verksamhet än jordbruksverksamhet gäller detsamma arealer som huvudsakligen används för jordbruksverksamhet.

50

Med hänsyn till den period som är relevant för omständigheterna i det nationella målet, det vill säga åren 2005–2009, är dessa två förordningar tillämpliga i tiden (ratione temporis). Det föreligger dock en skillnad mellan ordalydelsen i artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003 och i artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009.

51

Av artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009 framgår det nämligen entydigt att en jordbruksareal som används för annan verksamhet än jordbruksverksamhet omfattas av begreppet stödberättigande hektar, om den huvudsakligen används för jordbruksverksamhet. Så är emellertid inte fallet vad avser artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003.

52

Eftersom det dock inte är ovanligt att en jordbruksareal används för såväl jordbruksverksamhet som annan verksamhet och inget i förarbetena till förordning nr 73/2009 tyder på att lagstiftaren avsett att ändra begreppet stödberättigande hektar, i den mening som det definieras i förordning nr 1782/2003, förefaller artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009, jämförd med artikel 3c i förordning nr 795/2004, vara resultatet av en önskan från lagstiftarens sida att förtydliga detta begrepp.

53

Domstolen kommer därför att pröva den första och den andra frågan mot bakgrund av begreppet stödberättigande hektar, såsom detta definieras i artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009, vad gäller hela perioden 2005–2009.

54

För att vara berättigad till det aktuella stödet ska således den areal som är aktuell i det nationella målet vara en jordbruksareal, ingå i jordbrukarens jordbruksföretag och användas för jordbruksverksamhet. Om den även används för annan verksamhet, så måste den huvudsakligen användas för jordbruksverksamhet.

55

Vad för det första gäller begreppet jordbruksareal definieras detta i artikel 2 h i förordning nr 73/2009 som ”den totala areal som upptas av åkermark, permanent betesmark eller permanenta grödor”.

56

I det nationella målet är det utrett att de aktuella arealerna användes av Johannes Demmer för skörd av gräs för produktion av foderpellets. Det ska härvid påpekas att om dessa arealer användes som permanent betesmark, i den mening som avses i artikel 2.2 i förordning nr 796/2004, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera, ska dessa arealer kvalificeras som jordbruksarealer. Kvalificeringen av ”permanent betesmark”, i den mening som avses i denna bestämmelse, och följaktligen även av ”jordbruksareal”, är nämligen avhängig av markens faktiska användning (se, för ett liknande resonemang, dom Landkreis Bad Dürkheim, C‑61/09, EU:C:2010:606, punkt 37).

57

Omständigheten att slagningen av gräset i närheten av landningsbanor och utrullningsområden även har sin grund i flygsäkerhetssyften saknar således relevans härvidlag. Detsamma gäller omständigheten att det egentliga syftet med de omtvistade arealerna enligt den nationella lagstiftningen är att säkerställa flygplanens säkerhet vid start och landning.

58

För det andra måste den aktuella jordbruksarealen ingå i den berörda jordbrukarens jordbruksföretag för att vara stödberättigande, i den mening som avses i artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003 och artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009. Domstolen har härvid funnit att detta är fallet när jordbrukaren bedriver jordbruksverksamhet på arealen, det vill säga när denne har en viss självständighet att fatta egna beslut beträffande den berörda arealen för att han eller hon ska kunna utöva sin jordbruksverksamhet (dom Landkreis Bad Dürkheim, C‑61/09, EU:C:2010:606, punkterna 58 och 62).

59

I förevarande fall följer de regler och begränsningar som gäller för användningen av säkerhetszoner kring landningsbanor, taxibanor och utrullningsområden av såväl nationella och internationella bestämmelser syftande till att garantera flygsäkerheten som av villkoren i de avtal enligt vilka de i det nationella målet aktuella arealerna har ställts till Johannes Demmers förfogande. Dessa bestämmelser och villkor, som bland annat handlar om hur nämnda arealer ska underhållas, vad som kan odlas på dessa arealer samt hur högt gräset får vara, innebär obestridligen avsevärda begränsningar av Johannes Demmers frihet att använda dessa arealer.

60

Så länge som dessa begränsningar inte utgör ett hinder för den berörde jordbrukarens utövande av jordbruksverksamhet på de brukade arealerna, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, kan det emellertid inte anses att dessa arealer inte utgör del av jordbrukarens jordbruksföretag.

61

Mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet erinrar domstolen om att även om begreppet användning inte innebär att jordbrukaren måste ha obegränsad förfoganderätt över den berörda arealen när han använder den för jordbruksändamål, så får denne inte heller vara helt styrd av instruktioner från jordägaren (se, för ett liknande resonemang, dom Landkreis Bad Dürkheim, C‑61/09, EU:C:2010:606, punkterna 61 och 63).

62

Jordbrukaren måste således ha ett visst manöverutrymme för hur denne utövar jordbruksverksamhet på de berörda arealerna och det får inte förhålla sig så att denne endast gör det när jordägaren så begär. Även denna bedömning ankommer på den hänskjutande domstolen att göra, med hänsyn till samtliga omständigheter i det nationella målet.

63

För det tredje framgår det av punkt 54 i förevarande dom att för att de jordbruksarealer som är aktuella i det nationella målet ska vara berättigande till stöd med tillämpning av artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003 och artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009 ska dessa arealer ingå i jordbrukarens jordbruksföretag och användas för jordbruksverksamhet, eller huvudsakligen användas för sådan verksamhet, om de även används för annan verksamhet.

64

I det nationella målet är det utrett att den verksamhet som Johannes Demmer utövar på de aktuella arealerna, det vill säga skörd av gräs för produktion av foderpellets utgör jordbruksverksamhet, i den mening som avses i artikel 2 c i förordning nr 1782/2003 och artikel 2 c i förordning nr 73/2009.

65

Det ska vidare påpekas att vad gäller artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003 och artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009 saknar det betydelse att nämnda verksamhet utförs på de aktuella arealerna i överensstämmelse med lagstadgade krav som syftar till att garantera säkerheten för flygtrafiken inom det berörda flygplatsområdet (se, för ett liknande resonemang, dom Landkreis Bad Dürkheim, C‑61/09, EU:C:2010:606, punkt 47).

66

Av beslutet om hänskjutande framgår att Johannes Demmer accepterat att använda de arealer som är aktuella i det nationella målet, belägna inom flygbasen Skrydstrups område, och ta vederbörlig hänsyn till flygverksamheten. I beslutet om hänskjutande anges vidare att det i arrendeavtalet med Ålborg flygplats föreskrivs att den danska försvarsmakten har rätt att använda de berörda arealerna inom nämnda flygplatsområde för militärövningar av olika slag.

67

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 41 i sitt förslag till avgörande, kan varken den omständigheten att det föreligger sådana avtalsklausuler eller den omständigheten att de aktuella arealerna är belägna intill landningsbanor, taxibanor och utrullningsområden på ett flygfält anses utgöra bevis för att annan verksamhet än jordbruksverksamhet förekommer på dessa arealer.

68

Under dessa förhållanden ankommer det på den hänskjutande domstolen att kontrollera att annan verksamhet än jordbruksverksamhet, till exempel militärövningar och flygverksamhet, faktiskt har ägt rum på dessa arealer.

69

För det fall den hänskjutande domstolen finner att de arealer som är aktuella i det nationella målet har använts för såväl jordbruksverksamhet som annan verksamhet erinrar domstolen om att det i artikel 3c i förordning nr 795/2004 anges att dessa arealer ska anses huvudsakligen använda för jordbruksverksamhet vid tillämpningen av artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009, om den aktuella jordbruksverksamheten har kunnat bedrivas utan större hinder av den andra verksamhetens intensitet, slag, varaktighet eller tidpunkt.

70

Vid denna bedömning är det viktigt att beakta samtliga faktiska omständigheter med anknytning till de olika användningarna av de arealer som är aktuella i det nationella målet. Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 52 i sitt förslag till avgörande, måste jordbrukaren ställas inför faktiska – och inte obetydliga – svårigheter eller olägenheter i samband med bedrivandet av jordbruksverksamheten, som beror på att en verksamhet av annat slag bedrivs parallellt, för att det ska anses föreligga ett större hinder för jordbruksverksamheten på dessa arealer.

71

Enligt artikel 3c i förordning nr 795/2004 är det vidare avgörande huruvida jordbrukaren kan bedriva sin jordbruksverksamhet på de aktuella arealerna trots de begränsningar som följer av utövandet av en annan verksamhet på samma arealer.

72

Det ankommer följaktligen på den hänskjutande domstolen att kontrollera huruvida den verksamhet som Johannes Demmer bedrivit på dessa arealer faktiskt har kunnat ske utan större hinder av den andra verksamhetens intensitet, slag, varaktighet eller tidpunkt.

73

Mot bakgrund av ovanstående ska den första och andra frågan besvaras enligt följande. Artikel 44.2 i förordning nr 1782/2003 och artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009 ska tolkas så, att en jordbruksareal bestående av säkerhetszoner omkring landningsbanorna, taxibanorna och utrullningsområdena på ett flygfält, vilka omfattas av särskilda bestämmelser och begränsningar, utgör ett stödberättigande areal vad gäller det aktuella stödet. Detta förutsätter dock dels att den jordbrukare som använder denna areal har en viss självständighet att fatta egna beslut beträffande den berörda arealen för att han ska kunna utöva sin jordbruksverksamhet, dels att han kan bedriva sin jordbruksverksamhet på de aktuella arealerna trots de begränsningar som följer av att en annan verksamhet utövas på samma arealer.

74

Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje, den fjärde och den femte frågan, vilka ska prövas tillsammans, för att få klarhet i huruvida – för det fall den hänskjutande domstolen finner att de arealer som är aktuella i det nationella målet inte var stödberättigande, med motiveringen att jordbrukaren inte hade något manöverutrymme vid användningen av de aktuella arealerna i sin jordbruksverksamhet och/eller inte kunnat bedriva sin jordbruksverksamhet på de aktuella arealerna på grund av de begränsningar som följer av utövandet av en annan verksamhet på samma arealer – den aktuella jordbrukaren rimligen kunde ha upptäckt att tilldelningen av stödrättigheter och utbetalningen av motsvarande stöd var felaktig.

75

Domstolen erinrar inledningsvis om att med stöd av artikel 43 i förordning nr 1782/2003 har de stödrättigheter som tilldelats jordbrukarna i princip fastställts på grundval av det treåriga genomsnittet av antalet hektar som under perioden 2000–2002 gav rätt till de direktstöd som förtecknas i bilaga VI i förordningen. Omständigheten att de arealer som gav rätt till sådana direktstöd inte utgör stödberättigande hektarer inom ramen för systemet med samlat gårdsstöd kan följaktligen inte i sig motivera ett frågasättande av de stödrättigheter som tilldelats i enlighet med denna artikel 43.

76

För det fall att den hänskjutande domstolen trots detta finner att de aktuella stödrättigheterna har tilldelats Johannes Demmer felaktigt, erinrar domstolen om följande. Förvisso föreskrivs i artikel 73a i förordning nr 796/2004 att sådana rättigheter ska överlämnas till den nationella reserven. Emellertid följer det av artikel 137.1 i förordning nr 73/2009 att de stödrättigheter som felaktigt tilldelats före den 1 januari 2009 ska betraktas som lagliga och korrekta från och med den 1 januari 2010. Enligt artikel 137.2 i denna förordning ska emellertid denna bestämmelse inte gälla stödrättigheter som tilldelats på grundval av formellt inkorrekta ansökningar, med undantag av sådana fall där felet inte rimligen kunde ha upptäckts av jordbrukaren.

77

I förevarande fall framgår det av beslutet om hänskjutande att den behöriga myndigheten i november 2008 upplyste Johannes Demmer om att de arealer som är aktuella i det nationella målet inte kunde anses vara stödberättigande. Vid detta tillfälle underrättades Johannes Demmer även om att den berörda myndigheten avsåg att göra en ny beräkning av de stödrättigheter som han ursprungligen tilldelats.

78

Som generaladvokaten har påpekat i punkt 70 i sitt förslag till avgörande motiveras artikel 137 av principen om skydd för berättigade förväntningar. Eftersom Johannes Demmer före den 1 januari 2010 hade underrättats om att tilldelningen av stödrättigheterna för nämnda arealer var otillåten kan han således under alla förhållanden inte åberopa denna bestämmelse för att i efterhand tillerkännas dessa rättigheter.

79

Johannes Demmer var således i enlighet med artikel 73a i förordning nr 796/2004 skyldig att överlämna de stödrättigheter han felaktigt tilldelats till den nationella reserven, och dessa rättigheter skulle därmed anses såsom aldrig tilldelade till honom.

80

Felaktigt utbetalda belopp måste återbetalas, i enlighet med artikel 73.1 i förordning nr 796/2004. Såsom framgår av artikel 73a.4 i denna förordning gäller detta även för utbetalningar som visar sig vara felaktiga på grund av att de utförts på grundval av stödrättigheter vilka i sin tur beviljats den berörda jordbrukaren felaktigt.

81

Av artikel 73.4 i nämnda förordning följer emellertid att jordbrukaren i princip inte är skyldig att återbetala det stöd han erhållit felaktigen om den behöriga myndigheten eller någon annan myndighet gjorde utbetalningen till honom av misstag och detta fel inte rimligen kunde ha upptäckts av jordbrukaren.

82

Såsom generaladvokaten har påpekat i punkt 70 i sitt förslag till avgörande motiveras detta undantag av principen om skydd för berättigade förväntningar.

83

I förevarande fall framgår det av svaret på den första och andra frågan att felet, i förekommande fall, bestod i att den behöriga myndigheten utbetalat stöd till Johannes Demmer för de aktuella arealerna i det nationella målet trots att dessa inte var stödberättigande vad gäller detta stöd, eftersom de inte ingick i hans jordbruksföretag och/eller inte huvudsakligen användes för jordbruksverksamhet.

84

Vid bedömningen av huruvida ett sådant fel varit möjligt att upptäcka, ska det beaktas att jordbrukarna är yrkesmän och därför förutsätts iaktta särskild aktsamhet när de ansöker om stöd och att de ska känna till villkoren för beviljande av stöd. Detta framgår bland annat av artikel 12 i förordning nr 796/2004, enligt vilken jordbrukaren ska kontrollera att de uppgifter som finns i det förtryckta formulär som används för att ansöka om stöd enligt systemet med samlat gårdsstöd är korrekta. Av denna artikel framgår också att detta system för betalning bygger på premissen att jordbrukarna känner till villkoren för beviljande av stöd inom ramen för de olika ingående systemen.

85

Vidare ska artikel 73.4 i förordning nr 796/2004 tolkas strikt, eftersom denna bestämmelse innehåller ett undantag från skyldigheten att återbetala felaktiga betalningar, och detta särskilt som denna skyldighet syftar till att skydda Europeiska unionens ekonomiska intressen.

86

Under dessa förhållanden, och trots de tolkningssvårigheter som de relevanta unionsrättsliga bestämmelserna kan medföra, finner domstolen att en jordbrukare som befinner sig i Johannes Demmers situation, i princip, rimligen kunde ha upptäckt att de arealer som är aktuella i det nationella målet inte var stödberättigande, eftersom dessa, i den mån de inte ingick i hans jordbruksföretag och/eller huvudsakligen användes för jordbruksverksamhet, inte uppfyllde villkoren i artikel 34.2 a i förordning nr 73/2009.

87

Vid denna bedömning ska dock den hänskjutande domstolen beakta samtliga omständigheter i det nationella målet, och bland annat, frågan huruvida, före den reform av registret för jordbruksskiften som skedde under år 2008, det i Danmark fanns en myndighetspraxis som bestod i att systematiskt anse sådana arealer som dem i som är aktuella i det nationella målet stödberättigande. I sådant fall kan det nämligen presumeras att Johannes Demmer inte rimligen kunde ha upptäckt det fel som behandlas i punkt 83 i förevarande dom (se, för ett liknande resonemang, dom Vonk Noordegraaf, C‑105/13, EU:C:2014:1126, punkt 50).

88

Omständigheten att de behöriga myndigheterna genomfört utbetalningarna av stödet för de arealer som är aktuella i det nationella målet innebär däremot inte som sådan och i sig att det går att utesluta att det förelegat ett fel som rimligen kunde ha upptäckts av den berörda jordbrukaren. De bestämmelser som den hänskjutande domstolen har åberopat i sina frågor, i synnerhet artikel 73 i förordning nr 796/2004, gäller nämligen precis sådana situationer då en otillåten betalning har genomförts, varför jordbrukarna anses vara medvetna om att det finns en risk för att ändringar kan ske, och detta även efter det att stödet har utbetalats till dem.

89

Mot bakgrund av ordalydelsen i artikel 73.4 i förordning nr 796/2004 är det vidare situationen vid tidpunkten för betalningen av stödet som ska beaktas vid bedömningen av huruvida ett fel som legat till grund för utbetalningen av stödet rimligen kunde ha upptäckts av den berörda jordbrukaren.

90

Eftersom det stöd som utbetalas för ett år åt gången och då de omständigheter som är relevanta för att avgöra huruvida de berörda arealerna är stödberättigande kan variera över tiden, ska vidare den bedömning som görs i enlighet med artikel 73.4 i förordning nr 796/2004 ske separat för vart och ett av de berörda åren.

91

Det ska slutligen erinras om att det av artikel 73.5 i förordning nr 796/2004 framgår att skyldigheten att återbetala det otillåtet utbetalda stödet preskriberas efter tio år, räknat från utbetalningsdagen. Denna preskriptionstid är dock endast fyra år om jordbrukaren handlat i god tro.

92

Det ska härvid förtydligas att den berörda jordbrukaren kommer att anses ha handlat i god tro om han var uppriktigt övertygad om att de aktuella arealerna var stödberättigande. Av det skäl som angetts ovan i punkt 88 i förevarande dom, innebär omständigheten att de behöriga myndigheterna genomfört utbetalningarna av stödet för dessa arealer inte som sådan och i sig att det kan fastställas att jordbrukaren var i god tro.

93

Eftersom beaktandet av jordbrukarens goda tro syftar till att säkerställa skyddet av dennes berättigade förväntningar måste vidare, under sådana omständigheter som är aktuella i det nationella målet, denna goda tro föreligga vid tidpunkten för inlämnandet av ansökan om stödet och kvarstå under de fyra år som följer utbetalningen av stödet. Vad gäller artikel 73.5 i förordning nr 796/2004 måste följaktligen bedömningen av denna goda tro ske separat för vart och ett av de berörda åren, och den berörda jordbrukarens goda tro måste kvarstå till och med utgången av det fjärde året efter betalningen av stödet.

94

Mot bakgrund av ovanstående ska den tredje, den fjärde och den femte frågan besvaras enligt följande:

95

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande: