—

OKG AB, genom M. Nilsson och M. Palm, advokater,

—

Tysklands regering, genom T. Henze och K. Petersen, båda i egenskap av ombud,

—

Sveriges regering, genom A. Falk, C. Meyer-Seitz, U. Persson, E. Karlsson, L. Swedenborg, C. Hagerman och K. Sparrman, samtliga i egenskap av ombud,

—

Europeiska kommissionen, genom A. Cordewener och J. Enegren, båda i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 4.2 och 21.5 i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51) (nedan kallat direktiv 2003/96) samt artikel 1.1 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 2009, s. 12) (nedan kallat direktiv 2008/118).

2

Begäran har framställts i ett mål mellan OKG AB (nedan kallat OKG) och Skatteverket angående Skatteverkets beslut att påföra OKG skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer.

3

Artikel 1 i direktiv 2003/96 har följande lydelse:

”Energiprodukter och elektricitet skall beskattas i medlemsstaterna i överensstämmelse med detta direktiv.”

4

I artikel 2 i samma direktiv föreskrivs följande:

”1.   I detta direktiv skall termen energiprodukter tillämpas på:

…

2.   Detta direktiv skall även tillämpas på: Elektricitet enligt KN-nummer 2716.

3.   När de är avsedda för användning, utbjuds till försäljning eller används som motorbränsle eller bränsle för uppvärmning skall andra energiprodukter än de för vilka en skattenivå fastställs i detta direktiv beskattas i enlighet med användningen, i nivå med skattesatsen för likvärdigt bränsle för uppvärmning eller motorbränsle.

…

4.   Detta direktiv ska inte tillämpas på

…

…”

5

Artikel 3 i direktivet har följande lydelse:

”Hänvisningar i rådets direktiv 92/12/EEG [av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 57 (nedan kallat direktiv 92/12)] till mineraloljor och punktskatter, i den mån det gäller mineraloljor, skall anses omfatta alla energiprodukter, elektricitet och nationella indirekta skatter som avses i artiklarna 2 och 4.2 i detta direktiv.”

6

Artikel 4.2 i detta direktiv har följande lydelse:

”I detta direktiv avses med skattenivå det samlade belopp som påförts i form av alla indirekta skatter (med undantag av mervärdesskatt) som beräknats direkt eller indirekt på kvantiteten av energiprodukter och elektricitet när de frisläppts för förbrukning.”

7

Artikel 21.5 i direktiv 2003/96 har följande lydelse:

”Vid tillämpning av artiklarna 5 och 6 i direktiv 92/12/EEG skall elektricitet och naturgas vara skattepliktiga och skattskyldigheten skall inträda när distributören eller återförsäljaren levererar dem. …”

8

Artikel 1 i direktiv 92/12 har följande lydelse:

”1.   Detta direktiv fastställer regler för varor som är belagda med punktskatt och andra indirekta skatter, utom mervärdesskatt och skatter som fastställs av gemenskapen, och som direkt eller indirekt påförs konsumtionen av sådana varor.

…”

9

I artikel 3.1 i detta direktiv föreskrivs följande:

”Detta direktiv skall på gemenskapsnivå tillämpas på följande varor, såsom de definieras i relevanta direktiv:

10

Artikel 1.1 i direktiv 2008/118 har följande lydelse:

”I detta direktiv fastställs allmänna regler för punktskatt som direkt eller indirekt drabbar konsumtion av följande varor, nedan kallade punktskattepliktiga varor.

…”

11

Artikel 47 i direktivet har följande lydelse:

”1.   Direktiv 92/12/EEG ska upphöra att gälla från och med den 1 april 2010.

…

2.   Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet.”

12 1

§ i lag (2000:466) om skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer har följande lydelse:

”Skatt skall betalas till staten enligt denna lag på den termiska effekten i en kärnkraftsreaktor. Med termisk effekt avses i denna lag kärnkraftsreaktorns värmeproduktionsförmåga.”

13

I 2 § i denna lag anges följande: ”Skatt ska betalas för varje kalendermånad som tillstånd finns att inneha och driva en kärnkraftsreaktor. Om driftstillståndet har löpt ut eller återkallats före slutet på en kalendermånad, upphör skattskyldigheten vid denna tidpunkt.”

14

I 3 § i denna lag föreskrivs följande:

”Skattskyldig är den som har tillstånd att inneha och driva en kärnkraftsreaktor.”

15 5

§ i denna lag har följande lydelse:

”Om en kärnkraftsreaktor har varit ur drift under en sammanhängande period av mer än 90 kalenderdygn, får avdrag med 415 [svenska kronor (SEK) (cirka 43,54 euro)] per megawatt av den termiska effekten göras för det antal kalenderdygn som överstiger 90.”

16

OKG innehar och driver ett kärnkraftverk. Bolaget har för redovisningsperioderna april, maj och juni 2009 erlagt skatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer.

17

Bolaget har därefter överklagat det grundläggande beslutet om skatten och begärt återbetalning från skatteverket. Bolaget har härvid bland annat åberopat att skatten i praktiken utgör en punktskatt på framställning av elektrisk kraft som inte är förenlig med artiklarna 4.2 och 21.5 i direktiv 2003/96.

18

Skatteverket ändrade inte sitt ursprungliga beslut och överklagandet överlämnades till Förvaltningsrätten i Falun. Förvaltningsrätten avslog överklagandet med motiveringen att den aktuella skatten inte omfattades av vare sig direktiv 2003/96 eller direktiv 2008/118.

19

OKG överklagade domen till Kammarrätten i Sundsvall. Bolaget har gjort gällande att skatten på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer i praktiken utgör en punktskatt på framställning av elektrisk kraft, med hänsyn till det direkta sambandet mellan den termiska effekten i kärnkraftverket och den elektricitet som det producerar. Ett sådant samband framgår med än större tydlighet av det förhållandet att skatt inte uttas om produktionen av elektricitet står stilla under mer än 90 dagar i följd.

20

OKG anser slutligen att den aktuella situationen motsvarar den som låg till grund för dom Braathens (C‑346/97, EU:C:1999:291), där domstolen slog fast att en skatt som beräknades schablonmässigt på grundval av uppgifter om flygplans uppskattade utsläpp av kolväten, i realiteten belastade flygplanens konsumtion av bränsle. Domstolen fann därför att rådets direktiv 92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på mineraloljor (EGT L 316, s. 12; svensk specialutgåva, område 9, volym 2, s. 91) var tillämpligt och att skatten stod i strid med detta direktiv.

21

Enligt Skatteverket är den aktuella skatten en fast skatt baserad på den högsta tillåtna värmeproduktionsförmågan i en kärnkraftsreaktor och inte en rörlig skatt på den faktiskt producerade mängden elektricitet. Skatteverket har framhållit att skatten tas ut även om produktionen står stilla. Det är endast vid extraordinära driftsstopp, längre än 90 dagar, som det görs ett undantag från skatteplikten.

22

Kammarrätten i Sundsvall beslutade mot denna bakgrund att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:

23

Kammarrätten i Sundsvall har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 4.2 och 21.5 i direktiv 2003/96 ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken en skatt tas ut på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer.

24

EU-domstolen påpekar att den första frågan, såsom den har formulerats av Kammarrätten i Sundsvall, vilar på premissen att direktiv 2003/96 är materiellt tillämpligt i det nationella målet. Enligt artikel 1 i detta direktiv är direktivets tillämpningsområde begränsat till beskattning av energiprodukter och elektricitet, såsom de definieras i artikel 2.1 respektive 2.2 i direktivet.

25

Under dessa omständigheter ska domstolen inledningsvis pröva huruvida begreppet ”termisk effekt i en kärnkraftsreaktor”, i betydelsen kärnkraftsreaktorns förmåga att producera värme, omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/96.

26

I artikel 2.1 i nämnda direktiv definieras begreppet ”energiprodukter”, vid tillämpning av det direktivet, genom en uttömmande förteckning över de produkter som omfattas av begreppet med hänvisning till nummer i Kombinerade nomenklaturen (dom Kernkraftwerke Lippe-Ems, C‑5/14, EU:C:2015:354, punkt 47).

27

Eftersom termisk effekt i en kärnkraftsreaktor inte förekommer i denna förteckning, kan den inte anses utgöra en energiprodukt i den mening som avses i direktiv 2003/96.

28

Denna tolkning stöds av artikel 2.1, 2.3 och 2.4 b i detta direktiv. Av dessa bestämmelser framgår att begreppet ”energiprodukt” enbart avser produkter som är avsedda att användas som bränsle för uppvärmning eller motorbränsle. Detta är inte fallet med termisk effekt i en kärnkraftsreaktor, eftersom detta begrepp enbart avser en reaktors förmåga att producera värme.

29

Termisk effekt i en kärnreaktor omfattas följaktligen inte av begreppet ”energiprodukt” i den mening som avses i direktiv 2003/96.

30

Domstolen påpekar också att det i artikel 2.2 i direktiv 2003/96 föreskrivs att elektricitet definieras i enlighet med KN-nummer 2716.

31

I detta hänseende och med beaktande av begreppet ”skatt som uttas på termisk effekt i en kärnreaktor”, såsom det definierats ovan i punkt 28, framhåller domstolen att den aktuella skatten består i en skatt som uttas med ett fast månatligt belopp som baseras på ett teoretiskt värde, nämligen det antal megawatt som motsvarar den högsta tillåtna termiska effekten i kärnkraftsreaktorn enligt det tillstånd för att inneha och driva denna kärnkraftsreaktor som utfärdats av den nationella myndigheten. Den som har ett tillstånd att inneha och driva en kärnkraftsreaktor är skattskyldig till skatt som uttas på termisk effekt även om reaktorn inte är i drift, dock med undantag för extraordinära driftsstopp som överstiger 90 dagar.

32

Det föreligger följaktligen inget samband mellan den beskattningsgrundande händelsen för den aktuella skatten, det vill säga kärnkraftsreaktorns teoretiska produktionsförmåga, och reaktorns faktiska produktion av elektricitet.

33

Den termiska effekten i en kärnkraftsreaktor, i den mening som avses i den aktuella nationella lagstiftningen, hänför sig således inte till begreppet elektricitet i den mening som avses i direktiv 2003/96.

34

Domstolen konstaterar vidare mot bakgrund av konstaterandena ovan i punkterna 31 och 32, att en sådan skatt som den som är i fråga i det nationella målet inte kan anses beräknas direkt eller indirekt på kvantiteten av elektricitet när den ”frisläpps för förbrukning”, i den mening som avses i artikel 4.2 i direktiv 2003/96.

35

Det kan inte heller anses föreligga ett direkt och oskiljaktigt samband mellan den beskattningsgrundande händelsen och förbrukningen av elektricitet som producerats av en viss kärnkraftsreaktor i den mening som avses i dom Braathens (C‑346/97, EU:C:1999:291, punkt 23).

36

Av det ovanstående följer att en skatt såsom den som är i fråga i det nationella målet, som uttas på termisk effekt i en kärnkraftsreaktor, inte omfattas av tillämpningsområdet för nämnda direktiv.

37

Den första frågan ska följaktligen besvaras på följande sätt. Artiklarna 4.2 och 21.5 i direktiv 2003/96 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken en skatt tas ut på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer, eftersom en sådan skatt inte omfattas av direktivets tillämpningsområde.

38

Domstolen påpekar inledningsvis att direktiv 92/12 upphävdes från och med den 1 april 2010 i enlighet med artikel 47 i direktiv 2008/118. Eftersom de aktuella beskattningsperioderna avser tiden före detta datum, ska domstolen pröva den andra frågan med stöd av bestämmelserna i direktiv 92/12.

39

Kammarrätten i Sundsvall ska följaktligen anses ha ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida direktiv 92/12 ska tolkas så, att en skatt som uttas på termisk effekt i en kärnkraftsreaktor utgör en ”punktskatt” i den mening som avses i detta direktiv.

40

Enligt direktivets artikel 3.1 är detta direktiv tillämpligt på mineraloljor, alkohol och alkoholdrycker och tobaksvaror, såsom de definieras i relevanta direktiv.

41

Det följer av artikel 3 i direktiv 2003/96 att direktiv 92/12, förutom att reglera beskattningen av dessa produkter, även reglerar beskattningen av de produkter som anges i artiklarna 2 och 4.2 i direktiv 2003/96, däribland förbrukning av elektricitet.

42

Domstolen har emellertid ovan i punkt 36 redan konstaterat att en skatt såsom den som är i fråga i det nationella målet inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2003/96. En sådan skatt omfattas följaktligen inte heller av tillämpningsområdet för direktiv 92/12.

43

Den andra frågan ska följaktligen besvaras på följande sätt. Direktiv 92/12 ska tolkas så, att en skatt som uttas på termisk effekt i en kärnkraftsreaktor inte utgör en ”punktskatt” i den mening som avses i detta direktiv.

44

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i det nationella målet utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den hänskjutande domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (sjunde avdelningen) följande: