Mål C‑156/13

Digibet Ltd

och

Gert Albers

mot

Westdeutsche Lotterie GmbH & Co. OHG

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande — Frihet att tillhandahålla tjänster — Artikel 56 FEUF — Hasardspel — Lagstiftning om förbud mot hasardspel via internet, som under en begränsad tid inte varit tillämplig i en federal enhet som ingår i denna stat — Koherens — Proportionalitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 12 juni 2014

  1. Etableringsfrihet – Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hasardspel – Nationell lagstiftning som ger en enda aktör under statlig kontroll ensmarätt att anordna sådana spel – Otillåtet – Skäl – Tvingande skäl av allmänintresse – Konsumentskydd, förhindrande av bedrägerier och förhindrande av att medborgarna lockas till överdrivna utgifter – Medlemsstaternas utrymme för eget skön att bestämma dessa mål

    (Artiklarna 51 FEUF, 52 FEUF och 62 FEUF)

  2. Frihet att tillhandahålla tjänster – Restriktioner – Hasardspel – Gemensamt regelverk, som gäller i de flesta federala enheterna i en medlemsstat, som förbjuder att hasardspel anordnas och förmedlas via internet, och som under en begränsad period inte gäller i en av dessa federala enheter – Tillåtet – Proportionalitet – Prövas av den nationella domstolen

    (Artikel 56 FEUF)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 22‐24)

  2.  Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot ett gemensamt regelverk, som gäller i de flesta federala enheterna i en medlemsstat med federal uppbyggnad, och som i princip förbjuder att hasardspel anordnas och förmedlas via internet, samtidigt som en enda federal enhet under en begränsad period har behållit en mer liberal lagstiftning som har fortsatt att gälla parallellt med de övriga federala enheternas restriktiva regelverk. Detta gäller dock under förutsättning att ett sådant regelverk uppfyller de villkor om proportionalitet som slagits fast i domstolens praxis, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

    (se punkt 41 samt domslutet)


Mål C‑156/13

Digibet Ltd

och

Gert Albers

mot

Westdeutsche Lotterie GmbH & Co. OHG

(begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof)

”Begäran om förhandsavgörande — Frihet att tillhandahålla tjänster — Artikel 56 FEUF — Hasardspel — Lagstiftning om förbud mot hasardspel via internet, som under en begränsad tid inte varit tillämplig i en federal enhet som ingår i denna stat — Koherens — Proportionalitet”

Sammanfattning – Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 12 juni 2014

  1. Etableringsfrihet — Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Hasardspel — Nationell lagstiftning som ger en enda aktör under statlig kontroll ensmarätt att anordna sådana spel — Otillåtet — Skäl — Tvingande skäl av allmänintresse — Konsumentskydd, förhindrande av bedrägerier och förhindrande av att medborgarna lockas till överdrivna utgifter — Medlemsstaternas utrymme för eget skön att bestämma dessa mål

    (Artiklarna 51 FEUF, 52 FEUF och 62 FEUF)

  2. Frihet att tillhandahålla tjänster — Restriktioner — Hasardspel — Gemensamt regelverk, som gäller i de flesta federala enheterna i en medlemsstat, som förbjuder att hasardspel anordnas och förmedlas via internet, och som under en begränsad period inte gäller i en av dessa federala enheter — Tillåtet — Proportionalitet — Prövas av den nationella domstolen

    (Artikel 56 FEUF)

  1.  Se domen.

    (se punkterna 22‐24)

  2.  Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot ett gemensamt regelverk, som gäller i de flesta federala enheterna i en medlemsstat med federal uppbyggnad, och som i princip förbjuder att hasardspel anordnas och förmedlas via internet, samtidigt som en enda federal enhet under en begränsad period har behållit en mer liberal lagstiftning som har fortsatt att gälla parallellt med de övriga federala enheternas restriktiva regelverk. Detta gäller dock under förutsättning att ett sådant regelverk uppfyller de villkor om proportionalitet som slagits fast i domstolens praxis, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

    (se punkt 41 samt domslutet)