DOMSTOLENS DOM (första avdelningen)
den 13 mars 2014 ( *1 )
”Begäran om förhandsavgörande — Gemenskapens tullkodex — Artiklarna 243 och 245 — Förordning (EEG) nr 2454/93 — Artikel 181a — Beslut mot vilket talan kan väckas — Fråga huruvida en talan vid domstol mot ett beslut kan tas upp till prövning utan att beslutet först har angripits på administrativ väg — Principen om iakttagande av rätten till försvar”
I de förenade målen C‑29/13 och C‑30/13,
angående två beslut att begära förhandsavgörande enligt artikel 267 FEUF från Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) genom beslut av den 4 januari 2013, som inkom till domstolen den 21 januari 2013, i målen
Global Trans Lodzhistik OOD
mot
Nachalnik na Mitnitsa Stolichna,
meddelar
DOMSTOLEN (första avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Tizzano samt domarna A. Borg Barthet (referent), E. Levits, S. Rodin och F. Biltgen,
generaladvokat: M. Wathelet,
justitiesekreterare: A. Calot Escobar,
efter det skriftliga förfarandet,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
— |
Global Trans Lodzhistik OOD, genom M. Aydarova, advokat, |
— |
Nachalnik na Mitnitsa Stolichna, genom S. Zlatkov, i egenskap av ombud, |
— |
Bulgariens regering, genom E. Petranova och D. Drambozova, båda i egenskap av ombud, |
— |
Spaniens regering, genom M. García-Valdecasas Dorrego, i egenskap av ombud, |
— |
Italiens regering, genom G. Palmieri, i egenskap av ombud, biträdd av G. Albenzio, avvocato dello Stato, |
— |
Europeiska kommissionen, genom L. Keppenne, S. Petrova och B.-R. Killmann, samtliga i egenskap av ombud, |
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1 |
Respektive begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 243 och 245 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 82/97 av den 19 december 1996 (EGT L 17, 1997, s. 1) (nedan kallad tullkodexen), och artikel 181a.2 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2913/92 (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1), i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 3254/94 av den 19 december 1994 (EGT L 346, s. 1) (nedan kallad förordning nr 2454/93). |
2 |
Respektive begäran har framställts i två mål mellan Global Trans Lodzhistik OOD (nedan kallat Global Trans Lodzhistik) och Nachalnik na Minitsa Stolichna (direktören för tullmyndigheten i Sofia). Bolaget har i de två målen yrkat upphävande av två beslut om rättelse av tullvärdet på varor som bolaget importerat och om påförande av ytterligare belopp avseende mervärdesskatt. |
Tillämpliga bestämmelser
Unionsrätt
3 |
Artikel 4 led 5 i tullkodexen har följande lydelse: ”I denna kodex används följande beteckningar med de betydelser som här anges: ...
|
4 |
Artikel 6.3 i tullkodexen har följande lydelse: ”Ett beslut som fattas av tullmyndigheterna skriftligen och som antingen avslår framställningar eller som innebär negativa konsekvenser för de personer som det riktas till, skall ange skälen till beslutet. Ett sådant beslut skall innehålla hänvisning till överklagningsrätten enligt artikel 243.” |
5 |
Artikel 243 i samma kodex har följande lydelse: ”1. Varje person skall ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen och som berör denne direkt och personligen. ... 2. Överklagandet sker
|
6 |
I artikel 245 föreskrivs följande: ”De närmare bestämmelserna om överklagande skall fastställas av medlemsstaterna.” |
7 |
I artikel 181a i förordning nr 2454/93 föreskrivs följande: ”1. Tullmyndigheterna behöver inte fastställa tullvärdet för importerade varor på grundval av transaktionsvärdesmetoden om de, enligt det förfarande som anges i punkt 2, har anledning att betvivla att det deklarerade värdet utgör det sammanlagda belopp som betalats eller skall betalas och som avses i artikel 29 i kodexen. 2. Om tullmyndigheterna hyser de tvivel som avses i punkt 1 kan de begära ytterligare upplysningar enligt artikel 178.4. Om dessa tvivel inte undanröjs skall tullmyndigheterna innan de fattar ett slutgiltigt beslut underrätta personen i fråga, skriftligen om så erfordras, om anledningen till dessa tvivel och ge vederbörande rimlig möjlighet att förklara sig. Det slutgiltiga beslutet och motivet till detta skall skriftligen meddelas vederbörande.” |
Bulgarisk rätt
8 |
Artikel 211a i tullagen (Zakon na mitnitsite, DV nr 15, av den 6 februari 1998) (nedan kallad ZM) har följande lydelse: ”Beslut om indrivning av offentligrättsliga statliga fordringar är individuella förvaltningsbeslut som fattas av direktören för den tullmyndighet inom vars område den förfallna skulden uppstått. I dessa rättsakter fastställs huruvida tullskulder och andra offentligrättsliga fordringar är förfallna till betalning.” |
9 |
Enligt artikel 211f ZM kan den berörde inom 14 dagar efter delgivning av beslutet om indrivning begära omprövning av beslutet hos direktören för tullmyndigheten. |
10 |
I artikel 220.1 ZM föreskrivs följande: ”Var och en kan överklaga tullmyndighetens beslut mot vederbörande i enlighet med det förfarande som föreskrivs i förvaltningsprocesslagen.” |
11 |
Artikel 148 i förvaltningsprocesslagen (Administrativnoprotsesualen kodeks, DV nr 30, av den 11 april 2006) har följande lydelse: ”Varje förvaltningsbeslut kan överklagas till domstol, även om möjligheten till omprövning inte har utnyttjats, med undantag för de fall som anges i denna lag eller i speciallagstiftning.” |
Målen vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
12 |
Global Trans Lodzhistik ingav den 15 september 2010 (mål C-30/10) respektive den 23 september 2010 (mål C-29/13) två tulldeklarationer för varor som importerats från Turkiet. Varorna hade anmälts till att övergå till fri omsättning. |
13 |
Den bulgariska tullmyndigheten kontrollerade handlingarna och varorna i enlighet med artikel 68 i tullkodexen. Tullmyndigheten var osäker på huruvida det deklarerade tullvärdet verkligen överensstämde med det pris som betalats eller som skulle betalas, varför den tog ut prover från dessa varor och anmodade, med tillämpning av artiklarna 178.4 och 181a.2 i förordning nr 2454/93, Global Trans Lodzhistik att inkomma med ytterligare upplysningar. Global Trans Lodzhistik svarade den 15 september 2010 (mål C-30/13) och den 23 september 2010 (mål C-29/13) att man inte kunde lämna begärda upplysningar och angav att det internationella försäljningsavtalet föreskrev efterskottsbetalning av varorna. |
14 |
Nachalnik na Minitsa Stolichna fastställde i beslut nr 9600‑0561/01.10.2010 (mål C-29/13) och nr 9600-541/24.09.2010 (mål C-30/13) ett nytt tullvärde för en del av varorna, vilket bestämdes på grundval av artikel 30.2 b i tullkodexen. På grundval av denna nya beräkning av tullvärdet fastställdes i dessa beslut att belopp på 3083,38 bulgariska leva (BGN) respektive 2192,13 BGN avseende ytterligare upplupen mervärdesskatt skulle betalas (nedan kallade de aktuella besluten). |
15 |
I de aktuella besluten angavs uttryckligen att de innebar en underrättelse enligt artikel 221 i tullkodexen, riktad till Global Trans Lodzhistik, om tullskuldens storlek. |
16 |
Global Trans Lodzhistik överklagade de aktuella besluten direkt till den hänskjutande domstolen, Administrativen sad Sofia-grad (förvaltningsdomstolen i Sofia), utan att ha utnyttjat möjligheten till omprövning vid Nachalnik na Minitsa Stolichna. Global Trans Lodzhistik gjorde gällande att tullvärdet inte bestämts på ett korrekt sätt och att det begåtts fel under förfarandet, eftersom bolagets rätt att yttra sig och framföra invändningar innan det slutgiltiga beslutet fattas, såsom föreskrivs i artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93, inte iakttagits. |
17 |
Den hänskjutande domstolen avvisade talan i båda målen. |
18 |
Den hänskjutande domstolen angav i de båda avvisningsbesluten att överklagande till domstol obligatoriskt måste föregås av ett omprövningsförfarande och att artikel 243 i tullkodexen föreskriver överklagande i två instanser. Domstolen återförvisade därför de två målen till Nachalnik na Minitsa Stolichna. |
19 |
Varhoven administrativen sad (högsta förvaltningsdomstolen) upphävde den hänskjutande domstolens båda beslut och återförvisade de båda målen till den hänskjutande domstolen, med motiveringen att det inte krävdes ett föregående omprövningsförfarande i förevarande fall, eftersom artikel 243.2 i tullkodexen inte är tillämplig. |
20 |
Den hänskjutande domstolen avvisade på nytt överklagandena av de aktuella besluten, med motiveringen att de enligt nationell rättspraxis inte kan anses som slutgiltiga rättsakter, utan ingår som en del i det förfarande som föregår ett beslut om indrivning av offentligrättsliga statliga fordringar, varför de utgör förberedande rättsakter, närmare bestämt ”underrättelser”, i den mening som avses i artikel 221 i tullkodexen. |
21 |
Varhoven administrativen sad upphävde den hänskjutande domstolens avvisningsbeslut, med motiveringen att det i de aktuella besluten fastställts ett nytt tullvärde, varför de utgör beslut, i den mening som avses i artikel 4 led 5 i tullkodexen, och därför kan överklagas till domstol enligt artikel 243.1 i samma lag. Varhoven administrativen sad angav även att den rättspraxis som den hänskjutande domstolen hade hänvisat till endast är tillämplig när den aktuella rättsakten är en underrättelse, i den mening som avses i artikel 206 ZM, och ingår som ett led i förfarandet för att anta ett beslut om indrivning av offentligrättsliga statliga fordringar. |
22 |
Den hänskjutande domstolen, till vilken de två målen på nytt återförvisats av Varhoven administrativen sad, är osäker vad artiklarna 243 och 245 i tullkodexen har för tillämpningsområde. Nämnda domstol anser nämligen att det av artikel 243 i tullkodexen inte klart framgår huruvida talan i de två målen kan upptas till sakprövning och huruvida ett överklagande till domstol måste föregås av ett omprövningsförfarande. Frågan huruvida en rättsakt, som antagits efter ett förfarande för att fastställa och driva in en tullskuld, direkt kan överklagas beror på hur omfattande processuell autonomi medlemsstaterna har getts i artikel 245 i tullkodexen. |
23 |
Enligt den hänskjutande domstolen måste det härvid avgöras huruvida de aktuella besluten ska anses vara slutgiltiga beslut, i den mening som avses i artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93, och därmed är rättsakter som enligt unionsrätten kan överklagas till domstol, eller om de i stället är rättsakter som enligt nationell rätt utgör ”åtgärder”, i den mening som avses i artikel 232.1 a i tullkodexen. |
24 |
Mot denna bakgrund beslutade Administrativen sad Sofia-grad att vilandeförklara målet och ställa följande frågor till domstolen:
|
25 |
Domstolens ordförande beslutade den 8 mars 2013 att förena målen C‑29/13 och C‑30/13 vad gäller det skriftliga och det muntliga förfarandet samt domen. |
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
26 |
Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida ett beslut av det slag som är aktuellt i de nationella målen, och som rör en rättelse, på grundval av artikel 30.2 b i tullkodexen, av varornas tullvärde, vilket ledde till att deklaranten delgavs ett beslut om påförande av ytterligare mervärdesskatt, utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, i den mening som avses i artikel 243 i tullkodexen. Den hänskjutande domstolen vill också få veta huruvida artikel 245 i tullkodexen, med hänsyn till principerna om iakttagande av rätten till försvar och om rättskraft, utgör hinder mot en nationell lagstiftning, av det slag som är aktuellt i de nationella målen, som föreskriver två skilda rättsmedel som kan användas för att angripa tullmyndighetens beslut. |
27 |
Vad rör frågan huruvida ett beslut av det slag som är aktuellt i de nationella målen utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, i den mening som avses i artikel 243 i tullkodexen, framgår det av artikel 243.1, jämförd med artikel 4 led 5, att varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattats av tullmyndigheterna i fråga om tillämpningen av tullagstiftningen och som berör denne direkt och personligen. |
28 |
De aktuella besluten har meddelats av Nachalnik na Minitsa Stolichna och rör en rättelse, på grundval av artikel 30.2 b i tullkodexen, av det av Global Trans Lodzhistik ursprungligen angivna tullvärdet för varorna, vilket ledde till att bolaget delgavs ett beslut om påförande av ytterligare mervärdesskatt. |
29 |
De aktuella besluten rör således tillämpning av tullagstiftningen och de har direkta rättsverkningar gentemot Global Trans Lodzhistik genom att bolaget fått en mervärdesskatteskuld gentemot bulgariska staten. |
30 |
Det framgår dessutom av artikel 6.3 i tullkodexen att beslut som rör tillämpningen av tullagstiftningen och som innebär negativa konsekvenser för de personer som det riktas till, ska innehålla hänvisning till rätten att överklaga beslutet enligt artikel 243 i tullkodexen. |
31 |
De aktuella besluten är således rättsakter mot vilka talan kan väckas, i den mening som avses i artikel 243 i tullkodexen. |
32 |
Vad rör frågan huruvida artikel 245 i tullkodexen, med hänsyn till de allmänna principerna om iakttagande av rätten till försvar och om rättskraft, utgör hinder mot en nationell lagstiftning, såsom ZM, som föreskriver två skilda rättsmedel som kan användas för att angripa tullmyndighetens beslut, vill domstolen erinra om att det i nämnda artikel 245 föreskrivs att de närmare bestämmelserna om överklagande ska fastställas av medlemsstaterna |
33 |
Enligt domstolens fasta praxis ankommer det, i avsaknad av unionsbestämmelser på området, på varje medlemsstat att i sin rättsordning ange vilka domstolar som är behöriga och fastställa de processuella regler som gäller för talan som syftar till att säkerställa skyddet av de rättigheter för enskilda som följer av unionsrätten. Dessa regler får emellertid varken vara mindre förmånliga än dem som avser liknande talan som grundas på nationell rätt (likvärdighetsprincipen) eller medföra att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utöva rättigheter som följer av gemenskapsrätten (effektivitetsprincipen) (se, bland annat, dom av den 30 juni 2011 i mål C-262/09, Meilicke m.fl. REU 2011, s. I‑5669, punkt 55, och av den 18 oktober 2012 i mål C‑603/10, Petlati, punkt 23). |
34 |
När det gäller likvärdighetsprincipen, finns det ingenting i de aktuella målen som föranleder domstolen att hysa tvivel om att den här aktuella nationella lagstiftningen står i överensstämmelse med nämnda princip. |
35 |
Vad rör effektivitetsprincipen framgår det av handlingarna i målen att skattegäldenären, i enlighet med artikel 220.1 ZM, jämförd med artikel 148 i förvaltningsprocesslagen kan överklaga beslut som meddelas av tullmyndigheterna, även om denne inte först har utnyttjat möjligheten att begära omprövning, med undantag för de fall som anges i Administrativnoprotsesualen kodeks eller i speciallagstiftning. |
36 |
Enligt artikel 211f ZM har skattegäldenären även möjlighet att vid direktören för tullmyndigheten angripa ett beslut om indrivning av en offentligrättslig fordran som antagits med stöd av artikel 211a i samma lag, inom 14 dagar från delgivningen av detta beslut. |
37 |
Gäldenären för en offentligrättslig fordran har således möjlighet att göra gällande sin rätt till försvar i två olika steg i tullförfarandet. Den omständigheten att det existerar två rättsmedel för att angripa tullmyndigheternas rättsakter gör det inte i praktiken omöjligt eller orimligt svårt att tillämpa unionsrätten. |
38 |
Vad rör iakttagande av principen om rättskraft erinrar domstolen om att denna princip måste genomföras på ett sätt som inte strider mot likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen (se, för ett liknade resonemang, dom av den 3 september 2009 i mål C-2/08, Fallimento Olimpiclub, REG 2009, s. I-7501, punkt 24). |
39 |
I de nationella målen finns det inget som strider mot likvärdighetsprincipen, eftersom de två rättsmedel som beskrivs i punkterna 35 och 36 ovan är tillämpliga oavsett om tvisten rör unionsrätten eller nationell rätt. Effektivitetsprincipen upprätthålls också eftersom de två rättsmedlen avser två administrativa rättsakter som antas i två olika skeden av tullförfarandet och som även skiljer sig åt vad gäller föremål och rättslig grund. |
40 |
Den första frågan ska därför besvaras enligt följande. Ett beslut av det slag som är aktuellt i de nationella målen, som rör en rättelse, på grundval av artikel 30.2 b i tullkodexen, av varors tullvärde, vilket lett till att deklaranten delges ett beslut om påförande av ytterligare mervärdesskatt, utgör en rättsakt mot vilken talan kan väckas, i den mening som avses i artikel 243 i tullkodexen. Artikel 245 i tullkodexen utgör, med hänsyn till de allmänna principerna om iakttagande av rätten till försvar och om rättskraft, inte hinder mot en nationell lagstiftning, av det slag som är aktuellt i de nationella målen, som föreskriver två skilda rättsmedel som kan användas för att angripa tullmyndighetens beslut, förutsatt att denna lagstiftning varken strider mot likvärdighetsprincipen eller mot effektivitetsprincipen. |
Den andra frågan
41 |
Den hänskjutande domstolen har ställt den andra frågan för att få klarhet i huruvida artikel 243 i tullkodexen innebär att ett beslut som antas med stöd artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93 endast kan överklagas om det dessförinnan har varit föremål för ett omprövningsförfarande. |
42 |
Enligt artikel 243.2 i tullkodexen kan överklagandet ske i första instans hos tullmyndigheten och i andra instans hos ett oberoende organ som kan vara en rättslig myndighet. |
43 |
Såsom domstolen redan har förklarat i sin dom av den 11 januari 2001 i mål C-1/99, Kofisa Italia (REG 2001, s. I-207), punkt 36, framgår det inte av lydelsen i denna bestämmelse att överklagandet hos tullmyndigheten är obligatoriskt innan överklagande kan ske hos det oberoende organet. |
44 |
Domstolen har i samma dom även angett att artikel 243 i tullkodexen ska tolkas så, att frågan huruvida aktörerna först måste begära omprövning hos tullmyndigheten eller huruvida de kan överklaga direkt till den oberoende rättsliga myndigheten ska avgöras enligt nationell rätt (domen i det ovannämnda målet Kofisa Italia, punkt 43). |
45 |
Den andra frågan ska därför besvaras enligt följande. Artikel 243 i tullkodexen innebär inte att ett beslut som antas med stöd artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93 endast kan överklagas om det dessförinnan har varit föremål för ett omprövningsförfarande. |
Den tredje frågan
46 |
Den hänskjutande domstolen har ställt den tredje frågan för att få klarhet i huruvida artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93 ska tolkas så, att ett beslut som har antagits med stöd av denna artikel, i fall då den berördes rätt att yttra sig och framföra invändningar har åsidosatts, kan anses vara slutgiltigt och huruvida detta förfarandefel, i så fall, ger den berörde rätt att överklaga detta beslut direkt till den oberoende rättsliga myndigheten. |
47 |
I artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93 anges att om tullmyndigheternas tvivel om hur varornas tullvärde ska bestämmas inte undanröjs, så ska tullmyndigheterna innan de fattar ett slutgiltigt beslut underrätta personen i fråga om anledningen till dessa tvivel och ge vederbörande rimlig möjlighet att förklara sig. Det slutgiltiga beslutet och motivet till detta ska skriftligen meddelas vederbörande. |
48 |
Enligt denna artikel måste tullmyndigheterna visserligen, innan de antar ett slutgiltigt beslut, underrätta den berörda personen om anledningen till deras tvivel och ge vederbörande rimlig möjlighet att förklara sig. Den omständigheten att tullmyndigheten inte har berett den berörde tillfälle att yttra sig kan emellertid inte göra att beslutet inte ska anses slutgiltigt eller inte ska anses vara ett beslut enligt artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93. Denna rättsakt som antagits av tullmyndigheten får i vilket fall som helst rättsverkningar gentemot sin mottagare, genom att ett nytt tullvärde har bestämts för varorna, och den utgör således ett beslut, i den mening som avses i artikel 4 led 5 i tullkodexen. |
49 |
Den omständigheten att den berörda personen inte har beretts tillfälle att yttra sig innebär däremot att nämnda beslut har föregåtts av ett förfarandefel som kan angripas av den berörde genom att denne överklagar detta beslut direkt till den oberoende rättsliga myndigheten, såsom framgår av punkt 45 ovan. |
50 |
Den tredje frågan ska därför besvaras enligt följande. Artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93 ska tolkas så, att ett beslut som antas med stöd av denna artikel ska anses slutgiltigt. Den berörde har rätt att överklaga detta beslut direkt till en oberoende rättslig myndighet, även i fall då dennes rätt att yttra sig och framföra invändningar har åsidosatts. |
Den fjärde frågan
51 |
Den hänskjutande domstolen har ställt den fjärde frågan för att få klarhet i huruvida den omständigheten att ett åsidosättande av den berördes rätt att yttra sig och framföra invändningar enligt artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93 gör att ett beslut som fattats med stöd av samma artikel är ogiltigt, medför att den domstol som har att ta ställning till yrkandet att detta beslut ska upphävas är skyldig att avgöra målet utan möjlighet att återförvisa ärendet till myndigheten |
Upptagande till sakprövning
52 |
Nachalnik na Minitsa Stolichna anser att frågan, vad avser de aktuella beslutens eventuella ogiltighet, är hypotetisk, eftersom ingen sakprövning har skett i de nationella målen. Frågan kan enligt denna myndighet således inte upptas till sakprövning i EU-domstolen. |
53 |
Domstolen erinrar här om att det enligt dess fasta praxis uteslutande ankommer på den nationella domstolen, vid vilken målet anhängiggjorts och vilken har ansvaret för det rättsliga avgörandet, att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i målet bedöma såväl om ett förhandsavgörande är nödvändigt för att döma i saken som relevansen av de frågor som ställs till domstolen (dom av den 5 mars 2009 i mål C-545/07, Apis-Hristovich, REG 2009, s. I-1627, punkt 28 och där angiven rättspraxis). |
54 |
Domstolen är följaktligen i princip skyldig att meddela ett förhandsavgörande, eftersom de frågor som ställts avser tolkningen av unionsrätten (se domen i det ovannämnda målet Apis-Hristovich, punkt 29 och där angiven rättspraxis). |
55 |
Domstolen har i förevarande mål ombetts att ge den hänskjutande domstolen vägledning i hur artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93 ska tolkas, så att den hänskjutande domstolen med tillämpning av unionsrätten kan bestämma följderna av att ett beslut upphävs på grund av att principen om iakttagande av rätten till försvar har åsidosatts. |
56 |
Därav följer att tolkningsfrågan kan tas upp till sakprövning. |
Prövning i sak
57 |
Iakttagande av rätten till försvar utgör en allmän princip i unionsrätten som är tillämplig så snart myndigheterna avser att vidta en åtgärd gentemot en person som går denne emot (dom av den 18 december 2008 i mål C-349/07, Sopropé, REG 2008, s. I-10369, punkt 36). Enligt denna princip, som det uttryckligen hänvisas till i artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93, ska personer till vilka ett beslut som påtagligt påverkar deras intressen riktas, med stöd av denna princip, ges tillfälle att på ett ändamålsenligt sätt framföra sina synpunkter på de uppgifter som myndigheten avser att lägga till grund för sitt beslut. De ska i detta avseende beredas en tillräcklig tidsfrist (domen i det ovannämnda målet Sopropé, punkt 37 och där angiven rättspraxis). |
58 |
Det framgår av den hänskjutande domstolens upplysningar att Nachalnik na Minitsa Stolichna inte har berett Global Trans Lodzhistik tillfälle att yttra sig och framföra sina invändningar innan de aktuella besluten antogs. Detta skulle kunna utgöra grund för att upphäva besluten. |
59 |
Tullkodexen innehåller vidare inga bestämmelser om följderna av ett upphävande av ett ”slutgiltigt beslut”, i den mening som avses i artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93, på grund av åsidosättande av principen om iakttagande av rätten till försvar. |
60 |
Med hänsyn till medlemsstaternas processuella autonomi enligt artikel 245 i tullkodexen ankommer det således på den nationella domstolen att besluta om dessa följder, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det aktuella fallet, och under förutsättning att de åtgärder som beslutas är av samma slag som dem som gäller för enskilda eller företag i jämförbara situationer som omfattas av nationell rätt och inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt att utnyttja rätten till försvar enligt unionens rättsordning. |
61 |
Den fjärde frågan ska därför besvaras enligt följande. Vid ett åsidosättande av den berördes rätt att yttra sig och framföra invändningar enligt artikel 181a.2 i förordning nr 2454/93 ankommer det på den nationella domstolen att, med hänsyn till de särskilda omständigheterna i det mål den har att avgöra och till likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen, avgöra huruvida den omständigheten, att det aktuella beslutet ska upphävas på grund av att det antagits med åsidosättande av principen om iakttagande av rätten till försvar, medför att den nationella domstolen är skyldig att avgöra ett mål om överklagande av detta beslut eller om den kan välja att återförvisa ärendet till den behöriga myndigheten. |
Rättegångskostnader
62 |
Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målen vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla. |
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (första avdelningen) följande: |
|
|
|
|
Underskrifter |
( *1 ) Rättegångsspråk: bulgariska.