Tribunalens dom av den 4 september 2015 – NIOC m.fl. mot rådet

(Mål T-577/12) (1)

((Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning - Frysning av tillgångar - Talan om ogiltigförklaring - Enhet som ingår i staten - Talerätt samt berättigat intresse av att få saken prövad - Upptagande till sakprövning - Motiveringsskyldighet - Uppgift om och val av rättslig grund - Rådets behörighet - Principen om unionsakters förutsebarhet - Begreppet associerad enhet - Uppenbart felaktig bedömning - Rätt till försvar - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Proportionalitet - Rätt till egendom))

(2015/C 346/18)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: National Iranian Oil Company PTE Ltd (NIOC) (Singapore, Singapore); National Iranian Oil Company International Affairs Ltd (NIOC International Affairs) (London, Förenade kungariket); Iran Fuel Conservation Organization (IFCO) (Teheran, Iran); Karoon Oil & Gas Production Co. (Khouzestan, Iran); Petroleum Engineering & Development Co. (PEDEC) (Teheran); Khazar Exploration and Production Co. (KEPCO) (Teheran); National Iranian Drilling Co. (NIDC) (Khouzestan); South Zagros Oil & Gas Production Co. (Shiraz, Iran); Maroun Oil & Gas Co. (Ahwaz, Iran); Masjed-Soleyman Oil & Gas Co. (MOGC) (Khouzestan); Gachsaran Oil & Gas Co. (Ahmad, Iran); Aghajari Oil & Gas Production Co. (AOGPC) (Khouzestan); Arvandan Oil & Gas Co. (AOGC) (Khoramshar, Iran); West Oil & Gas Production Co. (Kermanshah, Iran); East Oil & Gas Production Co. (EOGPC) (Mashhad, Iran); Iranian Oil Terminals Co. (IOTC) (Teheran); och Pars Special Economic Energy Zone (PSEEZ) (Boushehr, Iran) (ombud: advokaten J.-M. Thouvenin)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: V. Piessevaux och M. Bishop)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av rådets beslut 2012/635/Gusp av den 15 oktober 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 282, s. 58) och av rådets genomförandeförordning (EU) nr 945/2012 av den 15 oktober 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 282, s. 16) i den mån som dessa rättsakter berör sökandena, samt talan om fastställelse av att artikel 20.1 c i rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39), i dess lydelse enligt beslut 2012/635, och av artikel 23.2 d i rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1) inte får tillämpas gentemot sökandena.

Domslut

(1)  EUT C 79, 16.3.2013.