3.12.2011

Europeiska unionens officiella tidning

C 355/20

Talan väckt den 23 september 2011 — Tyskland mot kommissionen

(Mål T-500/11)

2011/C 355/37

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: advokaterna T. Henze och K. Petersen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2011) 4922 slutlig av den 13 juli 2011 i förfarandet avseende statligt stöd N 438/2010 K(2011), i den del det i beslutet konstateras att hela förlagslåneprogrammet omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse,

—	i andra hand, ogiltigförklara beslutet i dess helhet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktas mot kommissionens beslut angående programmet WACHSTUM innefattande förlagslån till företag som getts en ”rating” i delstaten Sachsen-Anhalt, i den del det i beslutet konstateras att hela förlagslåneprogrammet omfattas av förordning (EG) nr 1998/2006 (1) om stöd av mindre betydelse.

Sökanden har i sin talan ifrågasatt kommissionens argument att redan den omständigheten att lånen beviljas av ett specialiserat kreditinstitut medför att de inte ska anses uppfylla kravet på marknadsmässiga villkor och att lånen således måste uppfylla de krav som gäller för stöd av mindre betydelse.

Sökanden har anfört tre grunder till stöd för sin talan.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 107 FEUF, jämförd med artiklarna 1 och 2 i förordning nr 1998/2006, eftersom konstaterandet om en fördel är felaktigt eller endast bygger på ett påstående.

Sökanden anser att kommissionens konstaterande att åtgärden omfattas av förordningen om stöd av mindre betydelse är materiellt felaktigt. De företag som låneprogrammet är riktat till åtnjuter ingen fördel, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, varför programmet, i de flesta fall där det är tillämpligt, inte ska anses som en stödåtgärd.

—

Kommissionen borde inte ha konstaterat en fördel redan på grund av den omständigheten att lånen beviljas av ett specialiserat kreditinstitut. Det viktigaste är vilka lånevillkor som gäller. Relevanta omständigheter vid bedömningen huruvida en fördel har beviljats är räntesatsen, säkerheten för lånet och det låntagande företagets situation i dess helhet. Det ska avgöras huruvida en privat investerare hade beviljat ett liknande lån med samma räntesats och samma säkerhet.

—

I kommissionens tidigare beslutspraxis har dessa kriterier, vad avser förlagslån, preciserats i den så kallade Brandenburg-metoden, vilken framgår av kommissions meddelande om referensräntesatser, på ett sådant sätt att det står klart att det här inte är fråga om ett stöd, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Kommission har nu plötsligt avvikit från denna beslutspraxis och istället valt att endast se till vilket slags kreditinstitut som har beviljat lånet. Detta är ett helt olämpligt kriterium, eftersom även ett specialiserat kreditinstitut kan verka på marknadsvillkor.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF

Sökanden gör vidare gällande att motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF har åsidosatts, eftersom kommissionen har nöjt sig med att utgå från schablonartade presumtioner och slutsatser, utan att förklara varför lånevillkoren inte kan anses vara normala och varför den nu plötsligt har avvikit från sin tidigare beslutspraxis.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen om rätt att yttra sig, i flera avseenden

Sökanden gör slutligen gällande att principen om rätt att yttra sig har åsidosatts i flera avseenden genom att kommissionen inte har diskuterat sin nya ståndpunkt med förbundsregeringen innan den antog det angripna beslutet.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse (EGT L 379, s. 5).