TRIBUNALENS DOM (andra avdelningen)

den 8 oktober 2013 ( *1 )

”Tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Handlingar avseende det första godkännandet för att släppa ut det verksamma ämnet glyfosat på marknaden — Delvis avslag på ansökan om tillgång — Risk för att en fysisk eller juridisk persons affärsintressen undergrävs — Artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 — Övervägande allmänintresse — Förordning (EG) nr 1367/2006 — Artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006 — Direktiv 91/414/EEG”

I mål T-545/11,

Stichting Greenpeace Nederland, Amsterdam (Nederländerna),

Pesticide Action Network Europe (PAN Europe), Bryssel (Belgien),

företrädda av advokaterna B. Kloostra och A. van den Biesen,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av P. Oliver, P. Ondrůšek och C. ten Dam, därefter av P. Oliver, P. Ondrůšek och C. Zadra, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 10 augusti 2011 om avslag på ansökan om tillgång till volym 4 av det utkast till utvärderingsrapport som Förbundsrepubliken Tyskland, i egenskap av rapporterande medlemsstat, upprättat i fråga om det verksamma ämnet glyfosat, enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236),

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden N.J. Forwood samt domarna F. Dehousse och J. Schwarcz (referent),

justitiesekreterare: handläggaren N. Rosner,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 26 februari 2013,

följande

Dom

Bakgrund till tvisten

1

Sökandena, Stichting Greenpeace Nederland och Pesticide Action Network Europe (PAN Europe), ansökte den 20 december 2010 om tillgång till flera handlingar avseende det första godkännandet för att släppa ut glyfosat på marknaden som ett verksamt ämne. Godkännandet hade lämnats enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236). Ansökan grundade sig på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13).

2

De begärda handlingarna var följande:

En kopia av det utkast till utvärderingsrapport som den rapporterande medlemsstaten, Förbundsrepubliken Tyskland, hade upprättat före det att glyfosat för första gången togs upp i bilaga I till direktiv 91/414 (nedan kallat utkastet till rapport).

En fullständig förteckning över alla tester som redovisats av dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414, vilket det beslutades om genom kommissionens direktiv 2001/99/EG av den 20 november 2001 om ändring av bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, i syfte att införa glyfosat och tifensulfuronmetyl som verksamma ämnen (EGT L 304, s. 14).

All dokumentation om testerna, i dess fullständiga och ursprungliga form, som lämnats in av dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 år 2001, i den del den omfattar tester avseende långtidstoxicitet, mutagenicitet, cancerogenicitet, neurotoxicitet och studier om reproduktionen.

3

Europeiska kommissionen uppmanade sökandena i skrivelse av den 20 januari 2011 att vända sig till de tyska myndigheterna för att få tillgång till de begärda handlingarna.

4

Genom skrivelse av den 7 februari 2011 gav sökandena, med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001, in en bekräftande ansökan om tillgång till handlingarna.

5

Efter att ha sökt ett föregående medgivande av de tyska myndigheterna, enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001, beviljade kommissionens generalsekreterare, genom skrivelse av den 6 maj 2011, tillgång till utkastet till rapport, med undantag av volym 4 däri (nedan kallad den omtvistade handlingen). Denna handling, vars utlämnande nämnda myndigheter motsatte sig, innehöll den fullständiga förteckningen över alla tester som utförts av dem som ansökt om att glyfosat skulle tas upp för första gången i bilaga I till direktiv 91/414. Generalsekreteraren underrättade sökandena om att kommissionen inte innehade all dokumentation, i dess fullständiga och ursprungliga form, om dessa tester, vilken aldrig hade överlämnats till kommissionen. Generalsekreteraren förklarade även att samrådet med de tyska myndigheterna fortfarande pågick i frågan om ett utlämnande av den omtvistade handlingen och att ett beslut skulle meddelas senare.

6

På grundval av Förbundsrepubliken Tysklands avstyrkande avslog kommissionens generalsekreterare ansökan om tillgång till den omtvistade handlingen genom beslut av den 10 augusti 2011 (nedan kallat det angripna beslutet).

7

I det angripna beslutet angav kommissionens generalsekreterare skälen till varför Förbundsrepubliken Tyskland motsatte sig att den omtvistade handlingen lämnades ut, på grundval av undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, det vill säga skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen. Förbundsrepubliken Tyskland var nämligen av den uppfattningen att den omtvistade handlingen innehöll konfidentiell information om de immateriella rättigheterna för dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414. Det rörde sig närmare bestämt om detaljerad information om den kemiska sammansättningen av det verksamma ämne som var och en av dessa sökande framställde, detaljerad information om varje sökandes framställningsmetoder samt information om föroreningarna, slutprodukternas sammansättning och avtalsförhållandena mellan de olika sökandena.

8

Kommissionens generalsekreterare noterade först att de tyska myndigheterna hade förklarat att det inte förelåg ett sådant övervägande allmänintresse som avses i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 och som motiverade ett utlämnande av den omtvistade handlingen. Generalsekreteraren prövade därefter huruvida ett sådant allmänintresse kunde göras gällande på grundval av förordning nr 1367/2006. Generalsekreteraren påpekade att artikel 6.1 i denna förordning inte var tillämplig på den omtvistade handlingen, eftersom den inte innehöll information som kunde anses röra utsläpp i miljön.

9

Kommissionen ansåg, enligt dess generalsekreterare, att den aktuella informationen avsåg de metoder för att framställa glyfosat som tillämpades av dem som ansökt om att detta ämne skulle tas upp i bilaga I till förordning nr 91/414 och att det, vid intresseavvägningen, hade framkommit att behovet av att skydda dessa sökandes immateriella rättigheter var starkare än allmänintresset av att lämna ut informationen. Ett utlämnande av informationen i den omtvistade handlingen skulle nämligen göra det möjligt för konkurrerande företag att kopiera de framställningsmetoder som tillämpades av dem som ansökt om upptagande av glyfosat. Detta skulle leda till betydande förluster för de sistnämnda och skulle skada deras affärsintressen och immateriella rättigheter. Det hade redan tagits hänsyn till allmänintresset av att lämna ut informationen, eftersom de möjliga effekterna av glyfosatutsläpp framgår av andra delar av utkastet till rapport, vilka offentliggjorts, bland annat i fråga om relevanta föroreningar och metaboliter. Vad beträffar information om icke relevanta föroreningar, som ingår i den omtvistade handlingen, konstaterades att den avsåg förhållanden som inte innebar några risker för hälsan eller miljön, men som skulle avslöja framställningsmetoderna för varje produkt.

10

Kommissionens generalsekreterare noterade därefter att det av det förfarande i vilket glyfosat hade tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414 framgick att kraven enligt förordning nr 1367/2006 hade beaktats, såvitt avser tillhandahållandet, för allmänheten, av information om de effekter som detta ämne hade för miljön. Under dessa omständigheter skulle skyddet för de intressen som producenterna av detta ämne hade ges företräde.

11

Kommissionens generalsekreterare drog härav slutsatsen att den begärda informationen inte rörde utsläpp i miljön, i den mening som avses i artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006, och att det inte fanns något bevis på att det förelåg ett övervägande allmänintresse för ett utlämnande, i den mening som avses i förordning nr 1049/2001. Det övervägande allmänintresset utgjordes enligt generalsekreteraren av skyddet för glyfosatproducenternas affärsintressen och immateriella rättigheter.

Förfarandet och parternas yrkanden

12

Sökandena har i ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 oktober 2011 väckt förevarande talan.

13

Sökandena har yrkat att tribunalen ska

fastställa att kommissionen har åsidosatt Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som undertecknades i Århus den 25 juni 1998 (nedan kallad Århuskonventionen) samt förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006,

ogiltigförklara det angripna beslutet, och

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

14

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

ogilla talan, och

förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

15

Tribunalen har som en processledningsåtgärd ställt två frågor till sökandena, som besvarade frågorna i en skrivelse som gavs in till tribunalens kansli den 18 januari 2013.

16

Genom beslut av den 9 januari 2013 begärde tribunalen att kommissionen skulle tillhandahålla den omtvistade handlingen och ange vilka delar som avsåg renheten för glyfosat, ”identiteten” för och kvantiteten av alla dess föroreningar samt analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna. Den omtvistade handlingen skulle inte vidarebefordras till sökandena. Kommissionen tillhandahöll den omtvistade handlingen genom en skrivelse som gavs in den 25 januari 2013.

17

Den omtvistade handlingen består av tre delhandlingar. Den första av dem har rubriken ”Monografi – 11 december 1998 – Volym 4 – Del A – Glyfosat”och innehåller åtta punkter. Dessa punkter har rubrikerna ”C.1 Konfidentiell information”, ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)”, ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnet (bilaga II A 1.9–1.11)”, ”C.1.3 Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga II A 1.4)”, ”C.2 Sammanfattning och bedömning av den information som hänför sig till framläggande av samlad dokumentation”, ”C.2.1 Sammanfattning av den information och dokumentation som lagts fram (dokumentsamling B)”, ”C.2.2 Bedömning av den information och dokumentation som lagts fram” och ”C.2.3 Slutsatser om huruvida de åtgärder som vidtagits av de anmälande företagen är rimliga”. Den andra delhandlingen har rubriken ”Tillägg till monografin – Volym 4 av den 11 december 1998 – Glyfosat – Glyfosattrimesium – Del A – Glyfosat”, är daterad den 14 januari 2000 och innehåller en enda punkt. Denna punkt har rubriken ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”. Den tredje delhandlingen har rubriken ”Tillägg 2 till monografin – Volym 4 av den 11 december 1998 – Glyfosat – Glyfosattrimesium”, är daterad den 12 maj 2001 och innehåller tre punkter. Dessa punkter har rubrikerna ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)”, ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnets renhetsgrad” och ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”.

18

I skrivelse av den 25 januari 2013 angav kommissionen dessutom vilka delar av de tre delhandlingarna, som den omtvistade handlingen består av, som avsåg renheten för glyfosat, ”identiteten” för och kvantiteten av alla dess föroreningar samt analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna.

Avgränsning av saken

19

Saken i målet ska preciseras i tre avseenden.

20

För det första har kommissionen gjort gällande att varken beslutet av den 6 maj 2011 eller det angripna beslutet innehåller något avslag på den ansökan som sökandena hade framställt i sin skrivelse av den 20 december 2010 om tillgång till all dokumentation om testerna, i dess fullständiga och ursprungliga form, som lämnats in av dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414. I enlighet med lagstiftningen om granskning av verksamma ämnen som ingår i växtskyddsmedel erhöll kommissionen endast en sammanfattande dokumentation av Förbundsrepubliken Tyskland. Dokumentationen innehöll en kopia av anmälan, de rekommenderade användningsvillkoren samt sammanfattningarna och resultaten från tester, däremot inte själva protokollen och rapporterna från studierna.

21

Sökandena uppgav vid förhandlingen att de medgav att kommissionen inte innehade dessa handlingar. Ett eventuellt avslag på en ansökan om tillgång till dessa handlingar omfattas följaktligen inte av saken.

22

För det andra har sökandena förklarat att den omtvistade handlingen saknade intresse för dem, i den del den innehåller information om avtalsförhållandena mellan de olika aktörer som anmält det verksamma ämnet eller information om metoden för att framställa ämnet. De har följaktligen yrkat att det angripna beslutet endast ska ogiltigförklaras i den del kommissionen nekade tillgång till information om det verksamma ämnets renhetsgrad, ”identiteten” för och kvantiteten av de föroreningar som förekom i den tekniska utrusningen, satsernas analysprofil och den framställda produktens exakta sammansättning.

23

För det tredje preciserade sökandena vid förhandlingen vad de ansåg utgjorde information om föroreningarnas ”identitet” och kvantitet samt satsernas analysprofil. Såvitt avser föroreningarna uppgav sökandena att de önskade få information om de andra kemiska ämnen som producerades vid framställningen av glyfosat och deras kvantitet. Vad beträffar analysprofilen för de satser som företagen tillhandahållit för tester, uppgav sökandena att de önskade få information om satsernas innehåll och sammansättning, särskilt de kemiska ämnen som hade tillsatts, samt en beskrivning av testerna och deras faktiska effekter.

24

Saken ska följaktligen avgränsas till att avse den del av den omtvistade handlingen som omfattar information om det verksamma ämnets renhetsgrad, föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av de föroreningar som förekom i det tekniska materialet, satsernas analysprofil och den framställda produktens exakta sammansättning, såsom denna information har preciserats i punkt 23 ovan.

Rättslig bedömning

25

Sökandena har åberopat tre grunder till stöd för sin talan. De anser för det första att artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 inte ger en medlemsstat en vetorätt och att kommissionen får frångå medlemsstatens åsikt vid tillämpningen av något av de undantag som föreskrivs i artikel 4.2 i nämnda förordning. Sökandena har för det andra hävdat att det undantag från rätten till tillgång till handlingar som avser skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen inte kan tillämpas, eftersom det föreligger ett övervägande allmänintresse av att lämna ut den begärda informationen, som rör utsläpp i miljön. De har för det tredje hävdat att det angripna beslutet strider mot artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 och artikel 4 i Århuskonventionen, eftersom kommissionen inte har bedömt den faktiska risken för att de affärsintressen som åberopats undergrävs.

26

Tribunalen kommer först att pröva den andra grunden för talan, vilket förutsätter ett fastställande, först av räckvidden av den rätt till tillgång till handlingar som följer av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 och därefter av begreppet information som rör utsläpp i miljön.

Räckvidden av den rätt till tillgång till handlingar som följer av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006

27

Tribunalen erinrar inledningsvis om att förordning nr 1049/2001, enligt skäl 1 i förordningen, utgör ett uttryck för den i artikel 1 andra stycket FEU – införd genom Amsterdamfördraget – tillkännagivna viljan att markera en ny fas i processen att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. I skäl 2 i nämnda förordning anges således att allmänhetens rätt till tillgång till institutionernas handlingar hänger samman med institutionernas demokratiska natur (se dom av den 21 juli 2011 i mål C-506/08 P Sverige mot MyTravel och kommissionen, REU 2011, s. I-6237, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

28

För att uppnå detta mål syftar förordning nr 1049/2001, såsom anges i skäl 4 och artikel 1 i förordningen, till att allmänheten ska ha största möjliga tillgång till handlingar (se domen i det ovan i punkt 27 nämnda målet Sverige mot MyTravel och kommissionen, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

29

Rätten till tillgång till handlingar är emellertid underkastad vissa begränsningar av hänsyn till allmänna eller privata intressen. Närmare bestämt, och i enlighet med vad som anges i skäl 11 i förordningen, föreskrivs i artikel 4 i förordningen ett antal undantagsbestämmelser som ger institutionerna rätt att neka tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för något av de intressen som skyddas i denna artikel (se domen i det ovan i punkt 27 nämnda målet Sverige mot MyTravel och kommissionen, punkt 74 och där angiven rättspraxis). I artikel 4.5 anges särskilt att en medlemsstat får begära att en institution inte ska lämna ut en handling som härrör från denna medlemsstat utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.

30

När en medlemsstat har utnyttjat den möjlighet som den ges enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 att begära att en viss handling som härrör från denna stat inte ska lämnas ut utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande krävs, för att institutionen eventuellt ska kunna lämna ut denna handling, att ett medgivande från medlemsstaten dessförinnan inhämtas (domstolens dom av den 18 december 2007 i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen, REG 2007, s. I-11389, punkt 50).

31

Det framgår emellertid av rättspraxis att en medlemsstat enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 får motsätta sig att handlingar som härrör från den lämnas ut endast med stöd av de konkreta undantag som föreskrivs i punkterna 1–3 i denna artikel och om den vederbörligen motiverar sin ståndpunkt i detta avseende (domen i det ovan i punkt 30 nämnda målet Sverige mot kommissionen, punkt 99).

32

Dessa undantag utgör emellertid en avvikelse från principen att allmänheten ska ha största möjliga tillgång till handlingar. De ska följaktligen tolkas och tillämpas restriktivt (se domen i det ovan i punkt 27 nämnda målet Sverige mot MyTravel och kommissionen, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

33

När det undantag som åberopas är ett av dem som anges i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 ska den medlemsstat som motsätter sig att handlingar som härrör från den lämnas ut bedöma huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse av att handlingarna lämnas ut.

34

I förevarande fall framgår det av det angripna beslutet att Förbundsrepubliken Tyskland, från vilken den omtvistade handlingen härrör, motsatte sig dess utlämnande med hänvisning till det undantag som föreskrivs i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, nämligen undergrävande av skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter, och att den ansåg att det inte förelåg ett övervägande allmänintresse av att lämna ut handlingen.

35

Det anges vidare i artikel 3 i förordning nr 1367/2006 att förordning nr 1049/2001 ska tillämpas i alla fall där det begärs tillgång till miljöinformation. Det framgår nämligen av skälen 8 och 15 i förordning nr 1367/2006 och i synnerhet av formuleringen ”med förbehåll för eventuella, mer specifika bestämmelser enligt den här förordningen, när det gäller begäran om miljöinformation”, jämförda med artiklarna 3 och 6 i samma förordning, att denna förordning innehåller bestämmelser som ersätter, ändrar eller preciserar vissa av bestämmelserna i förordning nr 1049/2001 när begäran om tillgång avser miljöinformation eller information som rör utsläpp i miljön (tribunalens dom av den 9 september 2011 i mål T-29/08, LPN mot kommissionen, REU 2011, s. II-6021, punkterna 105 och 106, som har överklagats till domstolen i de pågående målen C-514/11 P och C-605/11 P).

36

Vad gäller rätten till tillgång till handlingar som innehåller miljöinformation, förstärks skyldigheten att tolka undantagen i förordning nr 1049/2001 restriktivt – en skyldighet som bekräftas i skäl 15 andra meningen och artikel 6.1 andra meningen i förordning nr 1367/2006 – dels av kraven på den berörda institutionen att beakta allmänintresset av att sådan information lämnas ut och av hänvisningen till fastställandet av om informationen rör utsläpp i miljön, dels av den omständigheten att förordning nr 1049/2001 inte innehåller några motsvarande preciseringar vad gäller tillämpningen av nämnda undantag på detta område (domen i det ovan i punkt 35 nämnda målet LPN mot kommissionen, punkt 107).

37

I artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 föreskrivs således en presumtion för att ett övervägande allmänintresse av utlämnande ska anses föreligga om den begärda informationen rör utsläpp i miljön, utom när informationen rör en utredning, särskilt om denna gäller möjliga överträdelser av unionsrätten (domen i det ovan i punkt 35 nämnda målet LPN mot kommissionen, punkt 108).

38

Vidare krävs enligt artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 att den berörda institutionen, vid vilken det har ansökts om tillgång till en handling, lämnar ut handlingen om den begärda informationen rör utsläpp i miljön, även om ett sådant utlämnande riskerar att undergräva skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive personens immateriella rättigheter, i den mening som avses i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

39

Kommissionen kan inte vinna framgång med de argument som den har anfört för att motivera en annan tolkning av artikel 6.1 första strecksatsen i förordning nr 1367/2006.

40

För det första har kommissionen påpekat att ett utlämnande av informationen i den omtvistade handlingen skulle riskera att allvarligt rubba den balans som unionslagstiftaren har infört i direktiv 91/414, genom att leda till betydande ekonomiska följder för de aktörer som har följt det förfarande för godkännande av verksamma ämnen som föreskrivs i direktivet. Även om direktivet innehåller bestämmelser som syftar till att skydda konfidentiell information, bestående av industri- och affärshemligheter, som lämnats i det förfarande för godkännande av verksamma ämnen som har införts genom direktivet, är det tillräckligt att konstatera att förekomsten av sådana bestämmelser inte påverkar den icke motbevisbara presumtion som följer av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 (se punkt 38 ovan).

41

För det andra gäller detta även det fall där ett utlämnande av viss information om de föroreningar som har konstaterats i ett verksamt ämne skulle anses skada de berörda personernas affärsintressen, enligt artikel 63.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, s. 1). Genom den bestämmelsen hänvisas det nämligen endast till det allmänna samhällsintresse som skyddas i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, vilket får vika för det övervägande allmänintresse som avses i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006.

42

För det tredje har kommissionen hänvisat till den rättspraxis genom vilken den menar att domstolen har fastställt särskilda regler för tolkningen av förordning nr 1049/2001, när de handlingar vars utlämnande har begärts även omfattas av särskilda bestämmelser i fråga om deras utlämnande till de berörda parterna i ett visst förfarande (domstolens dom av den 29 juni 2010 i mål C-139/07 P, kommissionen mot Technische Glaswerke Ilmenau, REU 2010, s. I-5885, punkt 58, och av den 21 september 2010 i de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, Sverige m.fl. mot API och kommissionen, REU 2010, s. I-8533, punkt 100). Ett antagande om att det vid tolkningen av artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 är nödvändigt att ta hänsyn till att den information som har begärts i förevarande fall har översänts till den rapporterande medlemsstaten i förfarandet för ansökan om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 skulle, i enlighet med domarna i ovannämnda mål, endast ge upphov till en allmän presumtion om att ett utlämnande av sådan information skulle undergräva de intressen som skyddas i denna bestämmelse. En sådan slutsats påverkar inte räckvidden av regeln i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006, enligt vilken det övervägande allmänintresse som där avses på ett ovedersägligt sätt ges företräde framför risken för att affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter, undergrävs.

43

För det fjärde anser kommissionen att det finns anledning att säkerställa att tolkningen av förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006 överensstämmer med unionsrätten och de internationella avtal som har undertecknats av unionen, i detta fall Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 83, 2010, s. 389) (nedan kallad stadgan) och avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS) av den 15 april 1994 (EGT L 336, s. 214; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 216) (nedan kallat TRIPs-avtalet), som utgör bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), (EGT L 336, s. 3; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 5).

44

Det finns visserligen anledning att erinra om att artiklarna 16 och 17 i stadgan rör näringsfriheten och rätten till egendom, vilken även ingår bland de allmänna principerna i unionen liksom skyddet för affärshemligheter (se domstolens dom av den 29 mars 2012 i mål C-1/11, Interseroh Scrap and Metal Trading, punkt 43 och där angiven rättspraxis). Det kan, för ändamålet med att säkerställa en tolkning som överensstämmer med unionslagstiftningen, emellertid inte godtas att giltigheten av en klar och ovillkorlig bestämmelse i sekundärrätten sätts i fråga (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Interseroh Scrap and Metal Trading, punkterna 44 och 46). Kommissionen har genom sin argumentering, under förevändning av att det ska säkerställas en riktig jämvikt mellan skyddet för den grundläggande rätten till egendom, i vilken immateriella rättigheter ingår, och skyddet för andra grundläggande rättigheter, velat utesluta en tillämpning av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006, och inte säkerställa en tolkning av förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006 som är konsekvent och som stämmer överens med bestämmelserna i stadgan, direktiv 91/414 eller förordning nr 1107/2009. Ett sådant tillvägagångssätt kan under alla omständigheter inte godtas, eftersom det skulle innebära att man lät bli att tillämpa en klar och ovillkorlig bestämmelse i en unionsförordning, med avseende på vilken bestämmelse det inte ens har hävdats att den strider mot en överordnad rättsregel.

45

Det är vidare så att bestämmelserna i TRIPs-avtalet, som ingår i WTO-avtalet, som undertecknades av gemenskapen och därefter godkändes genom rådets beslut av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3), utgör en integrerad del av unionens rättsordning. Om det finns unionsbestämmelser på ett område som omfattas av TRIPs-avtalet är unionsrätten tillämplig, vilket innebär att det i möjligaste mån ska göras en tolkning som är förenlig med detta avtal. Det innebär dock inte att den ifrågavarande bestämmelsen i detta avtal kan anses ha direkt effekt (se dom av den 11 september 2007 i mål C-431/05, Merck Genéricos - Produtos Farmacêuticos, REG 2007, s. I-7001, punkt 35 och där angiven rättspraxis). Kommissionen har hävdat att det ska göras en avvägd och proportionerlig tolkning av förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006 och av de bestämmelser om utsläpp i miljön som förekommer i Århuskonventionen, så att de inte strider mot artikel 39.2 och 39.3 i TRIPs-avtalet, som skyddar information som har kommersiellt värde mot utlämnande till allmänheten. Det som har begärts är att tribunalen ska säkerställa att artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 tolkas så, att den överensstämmer med artikel 39.2 och 39.3 i TRIPs-avtalet. Det finns emellertid anledning att åter konstatera att kommissionens argumentering innebär att man ska låta bli att tillämpa artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006, och inte att det säkerställs en tolkning av den artikeln som är förenlig med artikel 39.2 och 39.3 i TRIPs-avtalet. Kommissionen ger nämligen företräde åt skyddet för immateriella rättigheter framför den icke motbevisbara presumtion för att informationen ska lämnas ut om den rör utsläpp i miljön. Ett sådant tillvägagångssätt kan under alla omständigheter inte godtas, eftersom det i realiteten skulle innebära att lagenligheten av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 sattes i fråga mot bakgrund av artikel artikel 39.2 och 39.3 i TRIPS-avtalet (se, analogt, tribunalens dom av den 17 september 2007 i mål T-201/04, Microsoft mot kommissionen, REG 2007, s. II-3601, punkt 800).

46

Av punkterna 35–45 ovan framgår att artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 gör det obligatoriskt att lämna ut en handling om den begärda informationen rör utsläpp i miljön, även om det föreligger en risk för att de intressen som skyddas i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 undergrävs. Denna tolkning kan inte påverkas av förevändningen av att det ska göras en tolkning som är konsekvent samt stämmer överens och är förenlig med artiklarna 16 och 17 i stadgan, artikel 39.2 och 39.3 i TRIPS-avtalet, direktiv 91/414 eller förordning nr 1107/2009.

Begreppet information som rör utsläpp i miljön

47

Enligt sökandena åsidosatte kommissionen den presumtion som följer av artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006, eftersom den begärda informationen utgör miljöinformation som rör utsläpp i miljön. Information som har direkt samband med renheten för glyfosat, däribland föroreningarnas ”identitet” och kvantitet samt analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna och de studier mot bakgrund av vilka nämnda ämne har tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414 utgör nämligen sådan information, eftersom produktens sammansättning gör det möjligt att fastställa de giftiga ämnen som släpps ut.

48

Kommissionen har först och främst hävdat att begreppet utsläpp ska tolkas restriktivt och att det, i enlighet med vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen (Implementation Guide to the Aarhus Convention), som publicerats år 2000 av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) (nedan kallad vägledningen för genomförandet), består i direkt eller indirekt utsläpp av ämnen från anläggningar. Kommissionen har därefter påstått att den begärda informationen inte rör utsläpp i miljön, eftersom informationen i den omtvistade handlingen innehåller detaljerade uppgifter – som är immaterialrättsligt skyddade – om de metoder för att framställa glyfosat som tillämpades av dem som ansökt om upptagande. Det är härvid inte möjligt att särskilja och separera den typ av information som intresserar sökandena från information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet, som är just den som avses med den omtvistade handlingen.

49

Även om kommissionen har gjort gällande att bestämmelsen om utsläpp i miljön ska tolkas restriktivt, konstaterar tribunalen att en sådan slutsats inte följer av den logik som präglar rätten till tillgång till institutionernas handlingar, såsom denna rätt slås fast i artikel 15 FEUF och förordning nr 1049/2001 samt preciseras, såvitt avser miljöinformation eller information som rör utsläpp i miljön, i förordning nr 1367/2006.

50

När en institution avser att avslå en ansökan om tillgång till handlingar med hänvisning till ett undantag, är den nämligen skyldig att tolka och tillämpa undantaget restriktivt (se domen i det ovan i punkt 27 nämnda målet Sverige mot MyTravel och kommissionen, punkt 75 och där angiven rättspraxis), så att tillämpningen av den allmänna principen om att allmänheten ska ges största möjliga tillgång till de handlingar som innehas av institutionerna inte omöjliggörs (tribunalens dom av den 24 maj 2011 i de förenade målen T-109/05 och T-444/05, NLG mot kommissionen, REU 2011, s. II-2479, punkt 123).

51

Ett konkret genomförande av nämnda allmänna princip möjliggörs enligt artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 om det, när den begärda informationen rör utsläpp i miljön, bedöms att ett utlämnande har ett allmänintresse som överväger ett intresse som skyddas av ett undantag.

52

Det ska även påpekas att enligt skäl 15 i förordning nr 1367/2006 ska endast grunderna för avslag när det gäller tillgång till miljöinformation tolkas restriktivt, varvid hänsyn bör tas till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida informationen gäller utsläpp i miljön. Såsom påpekades vid förhandlingen föreskrevs i kommissionens förslag till rättsakt KOM(2003) 622 slutlig av den 24 oktober 2003 att undantagen från rätten till tillgång till handlingar enligt artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 skulle tillämpas på ansökningar om tillgång till miljöinformation, utan att information som rör utsläpp i miljön skulle behandlas på ett särskilt sätt. Ett mer restriktivt synsätt beträffande undantagen från rätten till tillgång kom till uttryck i rådets gemensamma ståndpunkt av den 18 juli 2005, genom att skäl 15 fick en ny lydelse som låg nära den slutliga versionens lydelse och genom att artikel 6.1 första meningen, som innehåller en presumtion som talar för att informationen ska lämnas ut om den rör utsläpp i miljön, infördes.

53

Av det anförda framgår att varken den logik som präglar rätten till tillgång till institutionernas handlingar, såsom den följer av förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006 och av deras tillämpning, eller sistnämnda förordnings lydelse, såsom den klargörs av förarbetena, innebär att begreppet utsläpp i miljön ska tolkas restriktivt. För att ett utlämnande ska vara lagenligt räcker det följaktligen med att den begärda informationen, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön.

54

Kommissionens hänvisning till vägledningen för genomförandet till stöd för påståendet att begreppet utsläpp avser utsläpp från anläggningar föranleder inte någon annan bedömning.

55

Det har tidigare slagits fast att vägledningen för genomförandet inte ger uttryck för en bindande tolkning av Århuskonventionen (domstolens dom av den 14 februari 2012 i mål C-204/09, Flachglas Torgau, punkt 36). Generaladvokaten Sharpston har dragit slutsatsen att nämnda vägledning inte har någon bindande verkan vad gäller tolkningen av konventionen (förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Flachglas Torgau, punkt 58). Detsamma måste i än högre grad gälla för tolkningen av förordning nr 1367/2006.

56

I vägledningen för genomförandet hänvisas det dessutom till begreppet utsläpp, såsom det framgår av rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, s. 26). I artikel 2.5 i direktivet definieras utsläpp som direkt eller indirekt utsläpp, från punktkällor eller diffusa källor inom anläggningen, av ämnen, vibrationer, värme eller buller i luft, vatten eller mark. I detta hänseende utgör en anläggning en fast, teknisk enhet där en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I till direktivet bedrivs. Förklaringen till denna definition framgår av målet med direktiv 96/61, nämligen att fullständigt förebygga och begränsa föroreningar som uteslutande härrör från industriella verksamheter. Det ska påpekas att tillämpningsområdena för Århuskonventionen och förordning nr 1367/2006 inte är begränsade till följderna av sådana verksamheter. Den definition av utsläpp i miljön som framgår av vägledningen för genomförandet kan följaktligen inte användas för att tolka förordning nr 1367/2006.

57

Det ska härefter fastställas huruvida den omtvistade handlingen innehåller information som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön.

58

Tribunalen erinrar för det första om att, såsom har angetts i punkt 22 ovan, sökandena inte har ansökt om tillgång till information om avtalsförhållandena mellan de olika aktörer som anmält glyfosat eller information om metoden för att framställa detta ämne. Dessa frågor omfattas av punkterna ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)”(s. 1–11) och ”C.2 Sammanfattning och bedömning av den information som hänför sig till framläggande av samlad dokumentation” (s. 88 och 89), som ingår i den första delhandling som kommissionen gett in till tribunalen, samt ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)” (s. 1–3), som ingår i den tredje delhandling som kommissionen gett in till tribunalen.

59

För det andra preciserade sökandena vid förhandlingen vissa punkter i sin ansökan om tillgång. De har – beträffande de föroreningar som förekommer i glyfosat – ansökt om tillgång till information om föroreningarnas ”identitet”och kvantiteten av föroreningar samt om analysprofilen för de satser som testats, särskilt deras sammansättning, och – beträffande de kemiska ämnena som hade tillsatts under testerna – ämnenas ”identitet” och kvantitet, testernas längd och de faktiska effekterna på det verksamma ämnet.

60

Det är således endast i den omfattning som andra delar av den omtvistade handlingen än de som anges i punkt 58 ovan innehåller sådan information som preciseras i punkt 59 ovan eller som avser sammansättningen av växtskyddsmedel som innehåller glyfosat, och på villkor att denna information kan anses röra utsläpp i miljön, som det finns anledning att konstatera att kommissionen har gjort en felaktig bedömning genom att besluta att inte lämna ut dem.

61

För det tredje har sökandena närmare angett på vilket sätt informationen om föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av de föroreningar som förekommer i glyfosat samt om analysprofilen för de satser som testats och sammansättningen av den produkt som innehöll detta ämne kunde göra det möjligt att fastställa nivån på utsläppen av föroreningarna i miljön.

62

Sökandena har i ansökan hävdat att resthalterna av det verksamma ämnet i miljön och deras effekt på människors hälsa hänger direkt samman med ämnets renhet, särskilt föroreningarnas ”identitet”och kvantiteten av de föroreningar som förekommer i glyfosat, och inte bara ”identiteten” för och kvantiteten av de föroreningar som kommissionen anser är relevanta. Enligt sökandena är det också viktigt att känna till analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna, för att kunna tolka kontrollerna och de studier som upptagandet av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 grundar sig på. Det är av detta skäl som uppgifter om den exakta sammansättningen av de produkter som har utvecklats och kontrollerats måste lämnas ut, vilket gör det möjligt att fastställa vilka giftiga ämnen som släpps ut i miljön och som riskerar att finnas kvar där en viss tid.

63

Sökandena har i sina skriftliga svar på tribunalens frågor dessutom angett på vilket sätt den information som de har ansökt om hänger samman med begreppet utsläpp i miljön. De föroreningar som förekommer i glyfosat frigörs således i miljön samtidigt med detta ämne. Föroreningarna kan, beroende på deras kvantitet, även påverka resultaten av de tester som krävs för undersökningen av glyfosats skadliga verkan inför ämnets upptagande i bilaga I till direktiv 91/414. För att kunna avgöra huruvida de tester som utförs inför detta upptagande är representativa för de utsläpp i miljön som sker vid användning av växtskyddsmedel som innehåller glyfosat, är det följaktligen nödvändigt att ha tillgång till information om satsernas analysprofil. Sökandena har i en bilaga till sina svar gett in en handling i vilken det bland annat beskrivs en metod för framställning av glyfosat samt de beståndsdelar som tillförs för att producera detta verksamma ämne, och i vilken det framhålls att de föroreningar som förekommer i ämnet kommer att släppas ut i miljön. I samma handling betonas dessutom vikten av att erhålla information om analysprofilen för de satser som testats, för att kunna kontrollera huruvida profilen motsvarar profilen för de produkter som släpps ut på marknaden. En framställning i liten skala kan nämligen medföra en annan analysprofil för glyfosat än om ämnet framställs i stor skala för att saluföras. Genom att denna information erhålls blir det möjligt att kontrollera huruvida det finns eventuella skillnader mellan analysprofilerna för de satser som testats inför upptagandet av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 och analysprofilerna för de produkter som har släppts ut på marknaden, och att fastställa huruvida de tester som utförts var relevanta i förhållande till de faktiska utsläppen av glyfosat i miljön. I handlingen understryks slutligen att den begärda informationen skulle göra det möjligt att få kännedom om nivån på den metabolit som glyfosat omvandlas till, som släpps ut i miljön, är beständig och förorenar grundvattnet.

64

Även om kommissionen har medgett att varje ämne nödvändigtvis släpps ut i miljön någon gång under sin livscykel, anser den att den omtvistade handlingen inte innehåller information som kan anses röra utsläpp i miljön, utan information om de framställningsmetoder som används av olika aktörer som har anmält glyfosat för att det ska tas upp i bilaga I till direktiv 91/414. Kommissionen har motsatt sig ett utlämnande av information om föroreningarna och satsernas analysprofil, med motiveringen att det skulle göra det möjligt att rekonstruera metoden för att framställa det verksamma ämnet och de affärshemligheter som hänger samman med den, eftersom det inte är möjligt att särskilja och separera dessa olika typer av information. Kommissionen har slutligen hävdat att all information som är relevant ur ett toxikologiskt perspektiv och med avseende på det verksamma ämnets effekter på hälsan noggrant har analyserats och lämnats ut genom dess beslut av den 6 maj 2011. Enligt kommissionen har sökandena inte heller förklarat varför de handlingar som redan lämnats ut inte skulle vara tillräckliga för att bedöma huruvida förfarandet för att ta upp glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 har genomförts korrekt.

65

För det fjärde ska det erinras om att tribunalen, genom åtgärder för bevisupptagning, har tagit del av den omtvistade handlingen, som, vilket kommissionen påpekade i sin skrivelse som åtföljde den omtvistade handlingen, består av flera delhandlingar.

66

Den första delhandlingen innehåller bland annat punkt ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnet (bilaga II A 1.9–1.11)”, i vilken det redogörs för dels de anmälningar som överlämnats till den rapporterande medlemsstaten av de aktörer som ansökt om att glyfosat skulle tas upp i bilaga I till direktiv 91/414 och de olika föroreningar som ingår i framställd glyfosat samt den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar identifieras (punkt ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”, s. 11–61), dels analysprofilen för de satser som testats. I sistnämnda avseende används tabeller för att visa kvantiteterna av alla föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av föroreningarna. Majoriteten av de aktuella aktörerna redogör också för metoderna för att analysera och godkänna uppgifter (avsnitt ”C.1.2.2 Satsernas analysprofil (bilaga II A 1.11)”, s. 61–84). Den första delhandlingen innehåller även punkt ”C.1.3 Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga II A 1.4)”, i vilken det ges en beskrivning av innehållet i det växtskyddsmedel som innefattar glyfosat framställt av var och en av de aktörer som anmält detta verksamma ämne (s. 84–88).

67

Den andra delhandlingens enda underavsnitt (se punkt 17 ovan) består av en tabell i vilken det sker en identifiering av de olika aktörer som anmält glyfosat, den strukturella formeln för alla föroreningar som förekommer i det verksamma ämnet för varje aktör och den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar (s. 1–6).

68

Den tredje delhandlingen omfattar bland annat två punkter som har rubriken ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnets renhetsgrad”och ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)” (s. 4–13). I punkt C.1.2 redogörs det för de olika föroreningar som förekommer i glyfosattrimesium och den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar (s. 4) samt analysprofilen för de satser som testats, varvid kvantiteterna av alla föroreningar som förekommer i de olika satserna framgår av tabeller (s. 7). Punkt C.1.2.1 består av en tabell som liknar tabellen i den andra delhandlingen och innehåller information av samma slag (s. 8–13).

69

Det kan konstateras att, såsom sökandena har hävdat, en stor del av de uppgifter som framgår av de delhandlingar som den omtvistade handlingen utgörs av, vilka nämns i punkterna 66–68 ovan, rör identifieringen och kvantiteterna av de olika föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av varje aktör som deltagit i förfarandet för upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414. Eftersom det verksamma ämnet ska tillföras ett växtskyddsmedel, som nödvändigtvis kommer att släppas ut i luften, huvudsakligen genom besprutning, utgör varje förorenings ”identitet” och kvantitet av de föroreningar som förekommer i ett sådant ämne information som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön, såsom sökandena korrekt har angett (se punkterna 62 och 63 ovan).

70

Det ska emellertid preciseras att namnet på och den exakta eller maximala kvantiteten av de föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av de berörda aktörerna är den enda information som sökandena har begärt, såsom de förklarade vid förhandlingen.

71

Såvitt avser analysprofilen för de satser som testats kan det även konstateras att informationen om kvantiteterna av alla föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av dessa föroreningar (se punkterna 66–68 ovan), som redovisas i form av tabeller för varje aktör som ansökt om att glyfosat ska tas upp i bilaga I till direktiv 91/414 i den första delhandlingen och i form av sammanfattande tabeller i den andra och en tredje delhandlingen, utgör – med undantag av de strukturella formlerna för de föroreningar som förekommer i de båda sistnämnda tabellerna – information som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön.

72

Informationen om metoderna för att analysera och godkänna uppgifter som lämnats för att fastställa satsernas analysprofil utgör däremot inte information som rör utsläpp i miljön. Det framgår nämligen inte av en genomgång av den enda delen av den omtvistade handlingen som innehåller sådan information, nämligen punkt ”C.1.2.2 Satsernas analysprofil (bilaga II A 1.11)”, som omfattas av punkt C.1.2 i den första delhandlingen, att den innehåller uppgifter som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, gör det möjligt att fastställa nivån på utsläppen av det verksamma ämnets olika beståndsdelar i miljön.

73

Vad beträffar sammansättningen av de växtskyddsmedel som utvecklats av de aktörer som ansökt om att glyfosat ska tas upp i bilaga I till direktiv 91/414, konstaterar tribunalen att de exakta kvantiteterna, i kilogram eller liter, av det verksamma ämnet och de tillsatsmedel som används vid deras framställning anges i punkt C.1.3, som har rubriken ”Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga II A 1.4)”, i den första delhandlingen. Tribunalen konstaterar även att det är frågan om information som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön (se punkt 69 ovan).

74

Kommissionen har inte anfört något argument som föranleder en annan bedömning än den som gjorts i punkterna 69–73 ovan, eftersom den med sina argument inte har kunnat visa att den begärda informationen inte rör utsläpp i miljön (se punkt 64 ovan).

75

Av det anförda följer att kommissionen har gjort en felaktig bedömning genom att besluta att avslå ansökan om tillgång till den omtvistade handlingen, i den del ansökan avsåg information som rör utsläpp i miljön, nämligen, för det första, i fråga om föroreningarnas ”identitet”och kvantitet med avseende på alla föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av varje berörd aktör, såsom denna information har angetts i punkt 70 ovan och såsom den återges i punkt C.1.2.1 i den första delhandlingen (s. 11–61), i punkt C.1.2.1 i den andra delhandlingen (s. 1–6), och i punkt C.1.2.1 i den tredje delhandlingen (s. 4 och 8–13), för det andra, i fråga om de föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av dessa föroreningar, såsom informationen är angiven för varje aktör i tabellerna i punkt C.1.2.2 i den första delhandlingen (s. 61–84) och i punkt C.1.2.4 i den tredje delhandlingen (s. 7), och, för det tredje, i fråga om sammansättningen av de växtskyddsmedel som utvecklats av aktörerna, såsom informationen framställs i punkt C.1.3, som har rubriken ”Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga III A 1.4)”, i den första delhandlingen (s. 84–88).

76

Följaktligen ska talan bifallas såvitt avser den andra grunden och, utan att den första och tredje grunden för talan behöver prövas, det angripna beslutet ogiltigförklaras, i den del det nekas tillgång till den information som anges i punkt 75 ovan.

Rättegångskostnader

77

Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen i detta fall har tappat målet, ska kommissionen bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandenas rättegångskostnader.

 

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande:

 

1)

Kommissionens beslut av den 10 augusti 2011 om avslag på ansökan om tillgång till volym 4 av det utkast till utvärderingsrapport som Förbundsrepubliken Tyskland, i egenskap av rapporterande medlemsstat, upprättat i fråga om det verksamma ämnet glyfosat, enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, ogiltigförklaras i den del det genom beslutet nekas tillgång till de delar av nämnda volym som omfattar information som rör utsläpp i miljön, nämligen information om föroreningarnas ”identitet”och kvantitet med avseende på alla föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av varje berörd aktör, i punkt C.1.2.1 i den första delhandlingen (s. 11–61), i punkt C.1.2.1 i den andra delhandlingen (s. 1–6), och i punkt C.1.2.1 i den tredje delhandlingen (s. 4 och 8–13) i denna volym, information om de föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av dessa föroreningar, såsom den är angiven för varje aktör i tabellerna i punkt C.1.2.2 i den första delhandlingen (s. 61–84) och i punkt C.1.2.4 i den tredje delhandlingen (s. 7) i nämnda volym, och information om sammansättningen av de växtskyddsmedel som utvecklats av aktörerna, i punkt C.1.3, som har rubriken ”Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga III A 1.4)”, i den första delhandlingen (s. 84–88) i samma volym.

 

2)

Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

 

Forwood

Dehousse

Schwarcz

Avkunnad vid offentligt sammanträde i Luxemburg den 8 oktober 2013.

Underskrifter


( *1 ) Rättegångsspråk: engelska.


Parter
Domskäl
Domslut

Parter

I mål T-545/11,

Stichting Greenpeace Nederland, Amsterdam (Nederländerna),

Pesticide Action Network Europe (PAN Europe), Bryssel (Belgien),

företrädda av advokaterna B. Kloostra och A. van den Biesen,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av P. Oliver, P. Ondrůšek och C. ten Dam, därefter av P. Oliver, P. Ondrůšek och C. Zadra, samtliga i egenskap av ombud,

svarande,

angående en talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 10 augusti 2011 om avslag på ansökan om tillgång till volym 4 av det utkast till utvärderingsrapport som Förbundsrepubliken Tyskland, i egenskap av rapporterande medlemsstat, upprättat i fråga om det verksamma ämnet glyfosat, enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236),

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden N.J. Forwood samt domarna F. Dehousse och J. Schwarcz (referent),

justitiesekreterare: handläggaren N. Rosner,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 26 februari 2013,

följande

Dom

Domskäl

Bakgrund till tvisten

1. Sökandena, Stichting Greenpeace Nederland och Pesticide Action Network Europe (PAN Europe), ansökte den 20 december 2010 om tillgång till flera handlingar avseende det första godkännandet för att släppa ut glyfosat på marknaden som ett verksamt ämne. Godkännandet hade lämnats enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (EGT L 230, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 20, s. 236). Ansökan grundade sig på Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13).

2. De begärda handlingarna var följande:

– En kopia av det utkast till utvärderingsrapport som den rapporterande medlemsstaten, Förbundsrepubliken Tyskland, hade upprättat före det att glyfosat för första gången togs upp i bilaga I till direktiv 91/414 (nedan kallat utkastet till rapport).

– En fullständig förteckning över alla tester som redovisats av dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414, vilket det beslutades om genom kommissionens direktiv 2001/99/EG av den 20 november 2001 om ändring av bilaga I till rådets direktiv 91/414/EEG om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, i syfte att införa glyfosat och tifensulfuronmetyl som verksamma ämnen (EGT L 304, s. 14).

– All dokumentation om testerna, i dess fullständiga och ursprungliga form, som lämnats in av dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 år 2001, i den del den omfattar tester avseende långtidstoxicitet, mutagenicitet, cancerogenicitet, neurotoxicitet och studier om reproduktionen.

3. Europeiska kommissionen uppmanade sökandena i skrivelse av den 20 januari 2011 att vända sig till de tyska myndigheterna för att få tillgång till de begärda handlingarna.

4. Genom skrivelse av den 7 februari 2011 gav sökandena, med stöd av artikel 7.2 i förordning nr 1049/2001, in en bekräftande ansökan om tillgång till handlingarna.

5. Efter att ha sökt ett föregående medgivande av de tyska myndigheterna, enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001, beviljade kommissionens generalsekreterare, genom skrivelse av den 6 maj 2011, tillgång till utkastet till rapport, med undantag av volym 4 däri (nedan kallad den omtvistade handlingen). Denna handling, vars utlämnande nämnda myndigheter motsatte sig, innehöll den fullständiga förteckningen över alla tester som utförts av dem som ansökt om att glyfosat skulle tas upp för första gången i bilaga I till direktiv 91/414. Generalsekreteraren underrättade sökandena om att kommissionen inte innehade all dokumentation, i dess fullständiga och ursprungliga form, om dessa tester, vilken aldrig hade överlämnats till kommissionen. Generalsekreteraren förklarade även att samrådet med de tyska myndigheterna fortfarande pågick i frågan om ett utlämnande av den omtvistade handlingen och att ett beslut skulle meddelas senare.

6. På grundval av Förbundsrepubliken Tysklands avstyrkande avslog kommissionens generalsekreterare ansökan om tillgång till den omtvistade handlingen genom beslut av den 10 augusti 2011 (nedan kallat det angripna beslutet).

7. I det angripna beslutet angav kommissionens generalsekreterare skälen till varför Förbundsrepubliken Tyskland motsatte sig att den omtvistade handlingen lämnades ut, på grundval av undantaget i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, det vill säga skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen. Förbundsrepubliken Tyskland var nämligen av den uppfattningen att den omtvistade handlingen innehöll konfidentiell information om de immateriella rättigheterna för dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414. Det rörde sig närmare bestämt om detaljerad information om den kemiska sammansättningen av det verksamma ämne som var och en av dessa sökande framställde, detaljerad information om varje sökandes framställningsmetoder samt information om föroreningarna, slutprodukternas sammansättning och avtalsförhållandena mellan de olika sökandena.

8. Kommissionens generalsekreterare noterade först att de tyska myndigheterna hade förklarat att det inte förelåg ett sådant övervägande allmänintresse som avses i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 och som motiverade ett utlämnande av den omtvistade handlingen. Generalsekreteraren prövade därefter huruvida ett sådant allmänintresse kunde göras gällande på grundval av förordning nr 1367/2006. Generalsekreteraren påpekade att artikel 6.1 i denna förordning inte var tillämplig på den omtvistade handlingen, eftersom den inte innehöll information som kunde anses röra utsläpp i miljön.

9. Kommissionen ansåg, enligt dess generalsekreterare, att den aktuella informationen avsåg de metoder för att framställa glyfosat som tillämpades av dem som ansökt om att detta ämne skulle tas upp i bilaga I till förordning nr 91/414 och att det, vid intresseavvägningen, hade framkommit att behovet av att skydda dessa sökandes immateriella rättigheter var starkare än allmänintresset av att lämna ut informationen. Ett utlämnande av informationen i den omtvistade handlingen skulle nämligen göra det möjligt för konkurrerande företag att kopiera de framställningsmetoder som tillämpades av dem som ansökt om upptagande av glyfosat. Detta skulle leda till betydande förluster för de sistnämnda och skulle skada deras affärsintressen och immateriella rättigheter. Det hade redan tagits hänsyn till allmänintresset av att lämna ut informationen, eftersom de möjliga effekterna av glyfosatutsläpp framgår av andra delar av utkastet till rapport, vilka offentliggjorts, bland annat i fråga om relevanta föroreningar och metaboliter. Vad beträffar information om icke relevanta föroreningar, som ingår i den omtvistade handlingen, konstaterades att den avsåg förhållanden som inte innebar några risker för hälsan eller miljön, men som skulle avslöja framställningsmetoderna för varje produkt.

10. Kommissionens generalsekreterare noterade därefter att det av det förfarande i vilket glyfosat hade tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414 framgick att kraven enligt förordning nr 1367/2006 hade beaktats, såvitt avser tillhandahållandet, för allmänheten, av information om de effekter som detta ämne hade för miljön. Under dessa omständigheter skulle skyddet för de intressen som producenterna av detta ämne hade ges företräde.

11. Kommissionens generalsekreterare drog härav slutsatsen att den begärda informationen inte rörde utsläpp i miljön, i den mening som avses i artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006, och att det inte fanns något bevis på att det förelåg ett övervägande allmänintresse för ett utlämnande, i den mening som avses i förordning nr 1049/2001. Det övervägande allmänintresset utgjordes enligt generalsekreteraren av skyddet för glyfosatproducenternas affärsintressen och immateriella rättigheter.

Förfarandet och parternas yrkanden

12. Sökandena har i ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 oktober 2011 väckt förevarande talan.

13. Sökandena har yrkat att tribunalen ska

– fastställa att kommissionen har åsidosatt Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, som undertecknades i Århus den 25 juni 1998 (nedan kallad Århuskonventionen) samt förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006,

– ogiltigförklara det angripna beslutet, och

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

14. Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

– ogilla talan, och

– förplikta sökandena att ersätta rättegångskostnaderna.

15. Tribunalen har som en processledningsåtgärd ställt två frågor till sökandena, som besvarade frågorna i en skrivelse som gavs in till tribunalens kansli den 18 januari 2013.

16. Genom beslut av den 9 januari 2013 begärde tribunalen att kommissionen skulle tillhandahålla den omtvistade handlingen och ange vilka delar som avsåg renheten för glyfosat, ”identiteten” för och kvantiteten av alla dess föroreningar samt analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna. Den omtvistade handlingen skulle inte vidarebefordras till sökandena. Kommissionen tillhandahöll den omtvistade handlingen genom en skrivelse som gavs in den 25 januari 2013.

17. Den omtvistade handlingen består av tre delhandlingar. Den första av dem har rubriken ”Monografi – 11 december 1998 – Volym 4 – Del A – Glyfosat” och innehåller åtta punkter. Dessa punkter har rubrikerna ”C.1 Konfidentiell information”, ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)”, ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnet (bilaga II A 1.9–1.11)”, ”C.1.3 Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga II A 1.4)”, ”C.2 Sammanfattning och bedömning av den information som hänför sig till framläggande av samlad dokumentation”, ”C.2.1 Sammanfattning av den information och dokumentation som lagts fram (dokumentsamling B)”, ”C.2.2 Bedömning av den information och dokumentation som lagts fram” och ”C.2.3 Slutsatser om huruvida de åtgärder som vidtagits av de anmälande företagen är rimliga”. Den andra delhandlingen har rubriken ”Tillägg till monografin – Volym 4 av den 11 december 1998 – Glyfosat – Glyfosattrimesium – Del A – Glyfosat”, är daterad den 14 januari 2000 och innehåller en enda punkt. Denna punkt har rubriken ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”. Den tredje delhandlingen har rubriken ”Tillägg 2 till monografin – Volym 4 av den 11 december 1998 – Glyfosat – Glyfosattrimesium”, är daterad den 12 maj 2001 och innehåller tre punkter. Dessa punkter har rubrikerna ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)”, ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnets renhetsgrad” och ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”.

18. I skrivelse av den 25 januari 2013 angav kommissionen dessutom vilka delar av de tre delhandlingarna, som den omtvistade handlingen består av, som avsåg renheten för glyfosat, ”identiteten” för och kvantiteten av alla dess föroreningar samt analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna.

Avgränsning av saken

19. Saken i målet ska preciseras i tre avseenden.

20. För det första har kommissionen gjort gällande att varken beslutet av den 6 maj 2011 eller det angripna beslutet innehåller något avslag på den ansökan som sökandena hade framställt i sin skrivelse av den 20 december 2010 om tillgång till all dokumentation om testerna, i dess fullständiga och ursprungliga form, som lämnats in av dem som ansökt om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414. I enlighet med lagstiftningen om granskning av verksamma ämnen som ingår i växtskyddsmedel erhöll kommissionen endast en sammanfattande dokumentation av Förbundsrepubliken Tyskland. Dokumentationen innehöll en kopia av anmälan, de rekommenderade användningsvillkoren samt sammanfattningarna och resultaten från tester, däremot inte själva protokollen och rapporterna från studierna.

21. Sökandena uppgav vid förhandlingen att de medgav att kommissionen inte innehade dessa handlingar. Ett eventuellt avslag på en ansökan om tillgång till dessa handlingar omfattas följaktligen inte av saken.

22. För det andra har sökandena förklarat att den omtvistade handlingen saknade intresse för dem, i den del den innehåller information om avtalsförhållandena mellan de olika aktörer som anmält det verksamma ämnet eller information om metoden för att framställa ämnet. De har följaktligen yrkat att det angripna beslutet endast ska ogiltigförklaras i den del kommissionen nekade tillgång till information om det verksamma ämnets renhetsgrad, ”identiteten” för och kvantiteten av de föroreningar som förekom i den tekniska utrusningen, satsernas analysprofil och den framställda produktens exakta sammansättning.

23. För det tredje preciserade sökandena vid förhandlingen vad de ansåg utgjorde information om föroreningarnas ”identitet” och kvantitet samt satsernas analysprofil. Såvitt avser föroreningarna uppgav sökandena att de önskade få information om de andra kemiska ämnen som producerades vid framställningen av glyfosat och deras kvantitet. Vad beträffar analysprofilen för de satser som företagen tillhandahållit för tester, uppgav sökandena att de önskade få information om satsernas innehåll och sammansättning, särskilt de kemiska ämnen som hade tillsatts, samt en beskrivning av testerna och deras faktiska effekter.

24. Saken ska följaktligen avgränsas till att avse den del av den omtvistade handlingen som omfattar information om det verksamma ämnets renhetsgrad, föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av de föroreningar som förekom i det tekniska materialet, satsernas analysprofil och den framställda produktens exakta sammansättning, såsom denna information har preciserats i punkt 23 ovan.

Rättslig bedömning

25. Sökandena har åberopat tre grunder till stöd för sin talan. De anser för det första att artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 inte ger en medlemsstat en vetorätt och att kommissionen får frångå medlemsstatens åsikt vid tillämpningen av något av de undantag som föreskrivs i artikel 4.2 i nämnda förordning. Sökandena har för det andra hävdat att det undantag från rätten till tillgång till handlingar som avser skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen inte kan tillämpas, eftersom det föreligger ett övervägande allmänintresse av att lämna ut den begärda informationen, som rör utsläpp i miljön. De har för det tredje hävdat att det angripna beslutet strider mot artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 och artikel 4 i Århuskonventionen, eftersom kommissionen inte har bedömt den faktiska risken för att de affärsintressen som åberopats undergrävs.

26. Tribunalen kommer först att pröva den andra grunden för talan, vilket förutsätter ett fastställande, först av räckvidden av den rätt till tillgång till handlingar som följer av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 och därefter av begreppet information som rör utsläpp i miljön.

Räckvidden av den rätt till tillgång till handlingar som följer av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006

27. Tribunalen erinrar inledningsvis om att förordning nr 1049/2001, enligt skäl 1 i förordningen, utgör ett uttryck för den i artikel 1 andra stycket FEU – införd genom Amsterdamfördraget – tillkännagivna viljan att markera en ny fas i processen att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, där besluten ska fattas så öppet och så nära medborgarna som möjligt. I skäl 2 i nämnda förordning anges således att allmänhetens rätt till tillgång till institutionernas handlingar hänger samman med institutionernas demokratiska natur (se dom av den 21 juli 2011 i mål C-506/08 P Sverige mot MyTravel och kommissionen, REU 2011, s. I-6237, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

28. För att uppnå detta mål syftar förordning nr 1049/2001, såsom anges i skäl 4 och artikel 1 i förordningen, till att allmänheten ska ha största möjliga tillgång till handlingar (se domen i det ovan i punkt 27 nämnda målet Sverige mot MyTravel och kommissionen, punkt 73 och där angiven rättspraxis).

29. Rätten till tillgång till handlingar är emellertid underkastad vissa begränsningar av hänsyn till allmänna eller privata intressen. Närmare bestämt, och i enlighet med vad som anges i skäl 11 i förordningen, föreskrivs i artikel 4 i förordningen ett antal undantagsbestämmelser som ger institutionerna rätt att neka tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för något av de intressen som skyddas i denna artikel (se domen i det ovan i punkt 27 nämnda målet Sverige mot MyTravel och kommissionen, punkt 74 och där angiven rättspraxis). I artikel 4.5 anges särskilt att en medlemsstat får begära att en institution inte ska lämna ut en handling som härrör från denna medlemsstat utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande.

30. När en medlemsstat har utnyttjat den möjlighet som den ges enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 att begära att en viss handling som härrör från denna stat inte ska lämnas ut utan att medlemsstaten dessförinnan har lämnat sitt medgivande krävs, för att institutionen eventuellt ska kunna lämna ut denna handling, att ett medgivande från medlemsstaten dessförinnan inhämtas (domstolens dom av den 18 december 2007 i mål C-64/05 P, Sverige mot kommissionen, REG 2007, s. I-11389, punkt 50).

31. Det framgår emellertid av rättspraxis att en medlemsstat enligt artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 får motsätta sig att handlingar som härrör från den lämnas ut endast med stöd av de konkreta undantag som föreskrivs i punkterna 1–3 i denna artikel och om den vederbörligen motiverar sin ståndpunkt i detta avseende (domen i det ovan i punkt 30 nämnda målet Sverige mot kommissionen, punkt 99).

32. Dessa undantag utgör emellertid en avvikelse från principen att allmänheten ska ha största möjliga tillgång till handlingar. De ska följaktligen tolkas och tillämpas restriktivt (se domen i det ovan i punkt 27 nämnda målet Sverige mot MyTravel och kommissionen, punkt 75 och där angiven rättspraxis).

33. När det undantag som åberopas är ett av dem som anges i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001 ska den medlemsstat som motsätter sig att handlingar som härrör från den lämnas ut bedöma huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse av att handlingarna lämnas ut.

34. I förevarande fall framgår det av det angripna beslutet att Förbundsrepubliken Tyskland, från vilken den omtvistade handlingen härrör, motsatte sig dess utlämnande med hänvisning till det undantag som föreskrivs i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, nämligen undergrävande av skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter, och att den ansåg att det inte förelåg ett övervägande allmänintresse av att lämna ut handlingen.

35. Det anges vidare i artikel 3 i förordning nr 1367/2006 att förordning nr 1049/2001 ska tillämpas i alla fall där det begärs tillgång till miljöinformation. Det framgår nämligen av skälen 8 och 15 i förordning nr 1367/2006 och i synnerhet av formuleringen ”med förbehåll för eventuella, mer specifika bestämmelser enligt den här förordningen, när det gäller begäran om miljöinformation”, jämförda med artiklarna 3 och 6 i samma förordning, att denna förordning innehåller bestämmelser som ersätter, ändrar eller preciserar vissa av bestämmelserna i förordning nr 1049/2001 när begäran om tillgång avser miljöinformation eller information som rör utsläpp i miljön (tribunalens dom av den 9 september 2011 i mål T-29/08, LPN mot kommissionen, REU 2011, s. II-6021, punkterna 105 och 106, som har överklagats till domstolen i de pågående målen C-514/11 P och C-605/11 P).

36. Vad gäller rätten till tillgång till handlingar som innehåller miljöinformation, förstärks skyldigheten att tolka undantagen i förordning nr 1049/2001 restriktivt – en skyldighet som bekräftas i skäl 15 andra meningen och artikel 6.1 andra meningen i förordning nr 1367/2006 – dels av kraven på den berörda institutionen att beakta allmänintresset av att sådan information lämnas ut och av hänvisningen till fastställandet av om informationen rör utsläpp i miljön, dels av den omständigheten att förordning nr 1049/2001 inte innehåller några motsvarande preciseringar vad gäller tillämpningen av nämnda undantag på detta område (domen i det ovan i punkt 35 nämnda målet LPN mot kommissionen, punkt 107).

37. I artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 föreskrivs således en presumtion för att ett övervägande allmänintresse av utlämnande ska anses föreligga om den begärda informationen rör utsläpp i miljön, utom när informationen rör en utredning, särskilt om denna gäller möjliga överträdelser av unionsrätten (domen i det ovan i punkt 35 nämnda målet LPN mot kommissionen, punkt 108).

38. Vidare krävs enligt artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 att den berörda institutionen, vid vilken det har ansökts om tillgång till en handling, lämnar ut handlingen om den begärda informationen rör utsläpp i miljön, även om ett sådant utlämnande riskerar att undergräva skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive personens immateriella rättigheter, i den mening som avses i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

39. Kommissionen kan inte vinna framgång med de argument som den har anfört för att motivera en annan tolkning av artikel 6.1 första strecksatsen i förordning nr 1367/2006.

40. För det första har kommissionen påpekat att ett utlämnande av informationen i den omtvistade handlingen skulle riskera att allvarligt rubba den balans som unionslagstiftaren har infört i direktiv 91/414, genom att leda till betydande ekonomiska följder för de aktörer som har följt det förfarande för godkännande av verksamma ämnen som föreskrivs i direktivet. Även om direktivet innehåller bestämmelser som syftar till att skydda konfidentiell information, bestående av industri- och affärshemligheter, som lämnats i det förfarande för godkännande av verksamma ämnen som har införts genom direktivet, är det tillräckligt att konstatera att förekomsten av sådana bestämmelser inte påverkar den icke motbevisbara presumtion som följer av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 (se punkt 38 ovan).

41. För det andra gäller detta även det fall där ett utlämnande av viss information om de föroreningar som har konstaterats i ett verksamt ämne skulle anses skada de berörda personernas affärsintressen, enligt artikel 63.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, s. 1). Genom den bestämmelsen hänvisas det nämligen endast till det allmänna samhällsintresse som skyddas i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, vilket får vika för det övervägande allmänintresse som avses i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006.

42. För det tredje har kommissionen hänvisat till den rättspraxis genom vilken den menar att domstolen har fastställt särskilda regler för tolkningen av förordning nr 1049/2001, när de handlingar vars utlämnande har begärts även omfattas av särskilda bestämmelser i fråga om deras utlämnande till de berörda parterna i ett visst förfarande (domstolens dom av den 29 juni 2010 i mål C-139/07 P, kommissionen mot Technische Glaswerke Ilmenau, REU 2010, s. I-5885, punkt 58, och av den 21 september 2010 i de förenade målen C-514/07 P, C-528/07 P och C-532/07 P, Sverige m.fl. mot API och kommissionen, REU 2010, s. I-8533, punkt 100). Ett antagande om att det vid tolkningen av artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 är nödvändigt att ta hänsyn till att den information som har begärts i förevarande fall har översänts till den rapporterande medlemsstaten i förfarandet för ansökan om upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 skulle, i enlighet med domarna i ovannämnda mål, endast ge upphov till en allmän presumtion om att ett utlämnande av sådan information skulle undergräva de intressen som skyddas i denna bestämmelse. En sådan slutsats påverkar inte räckvidden av regeln i artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006, enligt vilken det övervägande allmänintresse som där avses på ett ovedersägligt sätt ges företräde framför risken för att affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter, undergrävs.

43. För det fjärde anser kommissionen att det finns anledning att säkerställa att tolkningen av förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006 överensstämmer med unionsrätten och de internationella avtal som har undertecknats av unionen, i detta fall Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 83, 2010, s. 389) (nedan kallad stadgan) och avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS) av den 15 april 1994 (EGT L 336, s. 214; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 216) (nedan kallat TRIPs-avtalet), som utgör bilaga 1 C till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO), (EGT L 336, s. 3; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 5).

44. Det finns visserligen anledning att erinra om att artiklarna 16 och 17 i stadgan rör näringsfriheten och rätten till egendom, vilken även ingår bland de allmänna principerna i unionen liksom skyddet för affärshemligheter (se domstolens dom av den 29 mars 2012 i mål C-1/11, Interseroh Scrap and Metal Trading, punkt 43 och där angiven rättspraxis). Det kan, för ändamålet med att säkerställa en tolkning som överensstämmer med unionslagstiftningen, emellertid inte godtas att giltigheten av en klar och ovillkorlig bestämmelse i sekundärrätten sätts i fråga (se, analogt, domen i det ovannämnda målet Interseroh Scrap and Metal Trading, punkterna 44 och 46). Kommissionen har genom sin argumentering, under förevändning av att det ska säkerställas en riktig jämvikt mellan skyddet för den grundläggande rätten till egendom, i vilken immateriella rättigheter ingår, och skyddet för andra grundläggande rättigheter, velat utesluta en tillämpning av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006, och inte säkerställa en tolkning av förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006 som är konsekvent och som stämmer överens med bestämmelserna i stadgan, direktiv 91/414 eller förordning nr 1107/2009. Ett sådant tillvägagångssätt kan under alla omständigheter inte godtas, eftersom det skulle innebära att man lät bli att tillämpa en klar och ovillkorlig bestämmelse i en unionsförordning, med avseende på vilken bestämmelse det inte ens har hävdats att den strider mot en överordnad rättsregel.

45. Det är vidare så att bestämmelserna i TRIPs-avtalet, som ingår i WTO-avtalet, som undertecknades av gemenskapen och därefter godkändes genom rådets beslut av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3), utgör en integrerad del av unionens rättsordning. Om det finns unionsbestämmelser på ett område som omfattas av TRIPs-avtalet är unionsrätten tillämplig, vilket innebär att det i möjligaste mån ska göras en tolkning som är förenlig med detta avtal. Det innebär dock inte att den ifrågavarande bestämmelsen i detta avtal kan anses ha direkt effekt (se dom av den 11 september 2007 i mål C-431/05, Merck Genéricos – Produtos Farmacêuticos, REG 2007, s. I-7001, punkt 35 och där angiven rättspraxis). Kommissionen har hävdat att det ska göras en avvägd och proportionerlig tolkning av förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006 och av de bestämmelser om utsläpp i miljön som förekommer i Århuskonventionen, så att de inte strider mot artikel 39.2 och 39.3 i TRIPs-avtalet, som skyddar information som har kommersiellt värde mot utlämnande till allmänheten. Det som har begärts är att tribunalen ska säkerställa att artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 tolkas så, att den överensstämmer med artikel 39.2 och 39.3 i TRIPs-avtalet. Det finns emellertid anledning att åter konstatera att kommissionens argumentering innebär att man ska låta bli att tillämpa artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006, och inte att det säkerställs en tolkning av den artikeln som är förenlig med artikel 39.2 och 39.3 i TRIPs-avtalet. Kommissionen ger nämligen företräde åt skyddet för immateriella rättigheter framför den icke motbevisbara presumtion för att informationen ska lämnas ut om den rör utsläpp i miljön. Ett sådant tillvägagångssätt kan under alla omständigheter inte godtas, eftersom det i realiteten skulle innebära att lagenligheten av artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 sattes i fråga mot bakgrund av artikel artikel 39.2 och 39.3 i TRIPS-avtalet (se, analogt, tribunalens dom av den 17 september 2007 i mål T-201/04, Microsoft mot kommissionen, REG 2007, s. II-3601, punkt 800).

46. Av punkterna 35–45 ovan framgår att artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 gör det obligatoriskt att lämna ut en handling om den begärda informationen rör utsläpp i miljön, även om det föreligger en risk för att de intressen som skyddas i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 undergrävs. Denna tolkning kan inte påverkas av förevändningen av att det ska göras en tolkning som är konsekvent samt stämmer överens och är förenlig med artiklarna 16 och 17 i stadgan, artikel 39.2 och 39.3 i TRIPS-avtalet, direktiv 91/414 eller förordning nr 1107/2009.

Begreppet information som rör utsläpp i miljön

47. Enligt sökandena åsidosatte kommissionen den presumtion som följer av artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006, eftersom den begärda informationen utgör miljöinformation som rör utsläpp i miljön. Information som har direkt samband med renheten för glyfosat, däribland föroreningarnas ”identitet” och kvantitet samt analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna och de studier mot bakgrund av vilka nämnda ämne har tagits upp i bilaga I till direktiv 91/414 utgör nämligen sådan information, eftersom produktens sammansättning gör det möjligt att fastställa de giftiga ämnen som släpps ut.

48. Kommissionen har först och främst hävdat att begreppet utsläpp ska tolkas restriktivt och att det, i enlighet med vägledningen för genomförandet av Århuskonventionen (Implementation Guide to the Aarhus Convention), som publicerats år 2000 av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) (nedan kallad vägledningen för genomförandet), består i direkt eller indirekt utsläpp av ämnen från anläggningar. Kommissionen har därefter påstått att den begärda informationen inte rör utsläpp i miljön, eftersom informationen i den omtvistade handlingen innehåller detaljerade uppgifter – som är immaterialrättsligt skyddade – om de metoder för att framställa glyfosat som tillämpades av dem som ansökt om upptagande. Det är härvid inte möjligt att särskilja och separera den typ av information som intresserar sökandena från information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet, som är just den som avses med den omtvistade handlingen.

49. Även om kommissionen har gjort gällande att bestämmelsen om utsläpp i miljön ska tolkas restriktivt, konstaterar tribunalen att en sådan slutsats inte följer av den logik som präglar rätten till tillgång till institutionernas handlingar, såsom denna rätt slås fast i artikel 15 FEUF och förordning nr 1049/2001 samt preciseras, såvitt avser miljöinformation eller information som rör utsläpp i miljön, i förordning nr 1367/2006.

50. När en institution avser att avslå en ansökan om tillgång till handlingar med hänvisning till ett undantag, är den nämligen skyldig att tolka och tillämpa undantaget restriktivt (se domen i det ovan i punkt 27 nämnda målet Sverige mot MyTravel och kommissionen, punkt 75 och där angiven rättspraxis), så att tillämpningen av den allmänna principen om att allmänheten ska ges största möjliga tillgång till de handlingar som innehas av institutionerna inte omöjliggörs (tribunalens dom av den 24 maj 2011 i de förenade målen T-109/05 och T-444/05, NLG mot kommissionen, REU 2011, s. II-2479, punkt 123).

51. Ett konkret genomförande av nämnda allmänna princip möjliggörs enligt artikel 6.1 första meningen i förordning nr 1367/2006 om det, när den begärda informationen rör utsläpp i miljön, bedöms att ett utlämnande har ett allmänintresse som överväger ett intresse som skyddas av ett undantag.

52. Det ska även påpekas att enligt skäl 15 i förordning nr 1367/2006 ska endast grunderna för avslag när det gäller tillgång till miljöinformation tolkas restriktivt, varvid hänsyn bör tas till allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida informationen gäller utsläpp i miljön. Såsom påpekades vid förhandlingen föreskrevs i kommissionens förslag till rättsakt KOM(2003) 622 slutlig av den 24 oktober 2003 att undantagen från rätten till tillgång till handlingar enligt artikel 4.1–4.3 i förordning nr 1049/2001 skulle tillämpas på ansökningar om tillgång till miljöinformation, utan att information som rör utsläpp i miljön skulle behandlas på ett särskilt sätt. Ett mer restriktivt synsätt beträffande undantagen från rätten till tillgång kom till uttryck i rådets gemensamma ståndpunkt av den 18 juli 2005, genom att skäl 15 fick en ny lydelse som låg nära den slutliga versionens lydelse och genom att artikel 6.1 första meningen, som innehåller en presumtion som talar för att informationen ska lämnas ut om den rör utsläpp i miljön, infördes.

53. Av det anförda framgår att varken den logik som präglar rätten till tillgång till institutionernas handlingar, såsom den följer av förordningarna nr 1049/2001 och nr 1367/2006 och av deras tillämpning, eller sistnämnda förordnings lydelse, såsom den klargörs av förarbetena, innebär att begreppet utsläpp i miljön ska tolkas restriktivt. För att ett utlämnande ska vara lagenligt räcker det följaktligen med att den begärda informationen, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön.

54. Kommissionens hänvisning till vägledningen för genomförandet till stöd för påståendet att begreppet utsläpp avser utsläpp från anläggningar föranleder inte någon annan bedömning.

55. Det har tidigare slagits fast att vägledningen för genomförandet inte ger uttryck för en bindande tolkning av Århuskonventionen (domstolens dom av den 14 februari 2012 i mål C-204/09, Flachglas Torgau, punkt 36). Generaladvokaten Sharpston har dragit slutsatsen att nämnda vägledning inte har någon bindande verkan vad gäller tolkningen av konventionen (förslaget till avgörande i det ovannämnda målet Flachglas Torgau, punkt 58). Detsamma måste i än högre grad gälla för tolkningen av förordning nr 1367/2006.

56. I vägledningen för genomförandet hänvisas det dessutom till begreppet utsläpp, såsom det framgår av rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar (EGT L 257, s. 26). I artikel 2.5 i direktivet definieras utsläpp som direkt eller indirekt utsläpp, från punktkällor eller diffusa källor inom anläggningen, av ämnen, vibrationer, värme eller buller i luft, vatten eller mark. I detta hänseende utgör en anläggning en fast, teknisk enhet där en eller flera av de verksamheter som anges i bilaga I till direktivet bedrivs. Förklaringen till denna definition framgår av målet med direktiv 96/61, nämligen att fullständigt förebygga och begränsa föroreningar som uteslutande härrör från industriella verksamheter. Det ska påpekas att tillämpningsområdena för Århuskonventionen och förordning nr 1367/2006 inte är begränsade till följderna av sådana verksamheter. Den definition av utsläpp i mil jön som framgår av vägledningen för genomförandet kan följaktligen inte användas för att tolka förordning nr 1367/2006.

57. Det ska härefter fastställas huruvida den omtvistade handlingen innehåller information som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön.

58. Tribunalen erinrar för det första om att, såsom har angetts i punkt 22 ovan, sökandena inte har ansökt om tillgång till information om avtalsförhållandena mellan de olika aktörer som anmält glyfosat eller information om metoden för att framställa detta ämne. Dessa frågor omfattas av punkterna ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)” (s. 1–11) och ”C.2 Sammanfattning och bedömning av den information som hänför sig till framläggande av samlad dokumentation” (s. 88 och 89), som ingår i den första delhandling som kommissionen gett in till tribunalen, samt ”C.1.1 Detaljerad information om metoderna för att framställa det verksamma ämnet (bilaga II A 1.8)” (s. 1–3), som ingår i den tredje delhandling som kommissionen gett in till tribunalen.

59. För det andra preciserade sökandena vid förhandlingen vissa punkter i sin ansökan om tillgång. De har – beträffande de föroreningar som förekommer i glyfosat – ansökt om tillgång till information om föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av föroreningar samt om analysprofilen för de satser som testats, särskilt deras sammansättning, och – beträffande de kemiska ämnena som hade tillsatts under testerna – ämnenas ”identitet” och kvantitet, testernas längd och de faktiska effekterna på det verksamma ämnet.

60. Det är således endast i den omfattning som andra delar av den omtvistade handlingen än de som anges i punkt 58 ovan innehåller sådan information som preciseras i punkt 59 ovan eller som avser sammansättningen av växtskyddsmedel som innehåller glyfosat, och på villkor att denna information kan anses röra utsläpp i miljön, som det finns anledning att konstatera att kommissionen har gjort en felaktig bedömning genom att besluta att inte lämna ut dem.

61. För det tredje har sökandena närmare angett på vilket sätt informationen om föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av de föroreningar som förekommer i glyfosat samt om analysprofilen för de satser som testats och sammansättningen av den produkt som innehöll detta ämne kunde göra det möjligt att fastställa nivån på utsläppen av föroreningarna i miljön.

62. Sökandena har i ansökan hävdat att resthalterna av det verksamma ämnet i miljön och deras effekt på människors hälsa hänger direkt samman med ämnets renhet, särskilt föroreningarnas ”identitet” och kvantiteten av de föroreningar som förekommer i glyfosat, och inte bara ”identiteten” för och kvantiteten av de föroreningar som kommissionen anser är relevanta. Enligt sökandena är det också viktigt att känna till analysprofilen för de satser som använts för kontrollerna, för att kunna tolka kontrollerna och de studier som upptagandet av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 grundar sig på. Det är av detta skäl som uppgifter om den exakta sammansättningen av de produkter som har utvecklats och kontrollerats måste lämnas ut, vilket gör det möjligt att fastställa vilka giftiga ämnen som släpps ut i miljön och som riskerar att finnas kvar där en viss tid.

63. Sökandena har i sina skriftliga svar på tribunalens frågor dessutom angett på vilket sätt den information som de har ansökt om hänger samman med begreppet utsläpp i miljön. De föroreningar som förekommer i glyfosat frigörs således i miljön samtidigt med detta ämne. Föroreningarna kan, beroende på deras kvantitet, även påverka resultaten av de tester som krävs för undersökningen av glyfosats skadliga verkan inför ämnets upptagande i bilaga I till direktiv 91/414. För att kunna avgöra huruvida de tester som utförs inför detta upptagande är representativa för de utsläpp i miljön som sker vid användning av växtskyddsmedel som innehåller glyfosat, är det följaktligen nödvändigt att ha tillgång till information om satsernas analysprofil. Sökandena har i en bilaga till sina svar gett in en handling i vilken det bland annat beskrivs en metod för framställning av glyfosat samt de beståndsdelar som tillförs för att producera detta verksamma ämne, och i vilken det framhålls att de föroreningar som förekommer i ämnet kommer att släppas ut i miljön. I samma handling betonas dessutom vikten av att erhålla information om analysprofilen för de satser som testats, för att kunna kontrollera huruvida profilen motsvarar profilen för de produkter som släpps ut på marknaden. En framställning i liten skala kan nämligen medföra en annan analysprofil för glyfosat än om ämnet framställs i stor skala för att saluföras. Genom att denna information erhålls blir det möjligt att kontrollera huruvida det finns eventuella skillnader mellan analysprofilerna för de satser som testats inför upptagandet av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 och analysprofilerna för de produkter som har släppts ut på marknaden, och att fastställa huruvida de tester som utförts var relevanta i förhållande till de faktiska utsläppen av glyfosat i miljön. I handlingen understryks slutligen att den begärda informationen skulle göra det möjligt att få kännedom om nivån på den metabolit som glyfosat omvandlas till, som släpps ut i miljön, är beständig och förorenar grundvattnet.

64. Även om kommissionen har medgett att varje ämne nödvändigtvis släpps ut i miljön någon gång under sin livscykel, anser den att den omtvistade handlingen inte innehåller information som kan anses röra utsläpp i miljön, utan information om de framställningsmetoder som används av olika aktörer som har anmält glyfosat för att det ska tas upp i bilaga I till direktiv 91/414. Kommissionen har motsatt sig ett utlämnande av information om föroreningarna och satsernas analysprofil, med motiveringen att det skulle göra det möjligt att rekonstruera metoden för att framställa det verksamma ämnet och de affärshemligheter som hänger samman med den, eftersom det inte är möjligt att särskilja och separera dessa olika typer av information. Kommissionen har slutligen hävdat att all information som är relevant ur ett toxikologiskt perspektiv och med avseende på det verksamma ämnets effekter på hälsan noggrant har analyserats och lämnats ut genom dess beslut av den 6 maj 2011. Enligt kommissionen har sökandena inte heller förklarat varför de handlingar som redan lämnats ut inte skulle vara tillräckliga för att bedöma huruvida förfarandet för att ta upp glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414 har genomförts korrekt.

65. För det fjärde ska det erinras om att tribunalen, genom åtgärder för bevisupptagning, har tagit del av den omtvistade handlingen, som, vilket kommissionen påpekade i sin skrivelse som åtföljde den omtvistade handlingen, består av flera delhandlingar.

66. Den första delhandlingen innehåller bland annat punkt ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnet (bilaga II A 1.9–1.11)”, i vilken det redogörs för dels de anmälningar som överlämnats till den rapporterande medlemsstaten av de aktörer som ansökt om att glyfosat skulle tas upp i bilaga I till direktiv 91/414 och de olika föroreningar som ingår i framställd glyfosat samt den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar identifieras (punkt ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)”, s. 11–61), dels analysprofilen för de satser som testats. I sistnämnda avseende används tabeller för att visa kvantiteterna av alla föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av föroreningarna. Majoriteten av de aktuella aktörerna redogör också för metoderna för att analysera och godkänna uppgifter (avsnitt ”C.1.2.2 Satsernas analysprofil (bilaga II A 1.11)”, s. 61–84). Den första delhandlingen innehåller även punkt ”C.1.3 Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga II A 1.4)”, i vilken det ges en beskrivning av innehållet i det växtskyddsmedel som innefattar glyfosat framställt av var och en av de aktörer som anmält detta verksamma ämne (s. 84–88).

67. Den andra delhandlingens enda underavsnitt (se punkt 17 ovan) består av en tabell i vilken det sker en identifiering av de olika aktörer som anmält glyfosat, den strukturella formeln för alla föroreningar som förekommer i det verksamma ämnet för varje aktör och den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar (s. 1–6).

68. Den tredje delhandlingen omfattar bland annat två punkter som har rubriken ”C.1.2 Detaljerad information om det verksamma ämnets renhetsgrad” och ”C.1.2.1 Identiteten för isomerer, föroreningar och tillsatser (bilaga II A 1.10)” (s. 4–13). I punkt C.1.2 redogörs det för de olika föroreningar som förekommer i glyfosattrimesium och den exakta eller maximala kvantiteten av var och en av dessa föroreningar (s. 4) samt analysprofilen för de satser som testats, varvid kvantiteterna av alla föroreningar som förekommer i de olika satserna framgår av tabeller (s. 7). Punkt C.1.2.1 består av en tabell som liknar tabellen i den andra delhandlingen och innehåller information av samma slag (s. 8–13).

69. Det kan konstateras att, såsom sökandena har hävdat, en stor del av de uppgifter som framgår av de delhandlingar som den omtvistade handlingen utgörs av, vilka nämns i punkterna 66–68 ovan, rör identifieringen och kvantiteterna av de olika föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av varje aktör som deltagit i förfarandet för upptagande av glyfosat i bilaga I till direktiv 91/414. Eftersom det verksamma ämnet ska tillföras ett växtskyddsmedel, som nödvändigtvis kommer att släppas ut i luften, huvudsakligen genom besprutning, utgör varje förorenings ”identitet” och kvantitet av de föroreningar som förekommer i ett sådant ämne information som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön, såsom sökandena korrekt har angett (se punkterna 62 och 63 ovan).

70. Det ska emellertid preciseras att namnet på och den exakta eller maximala kvantiteten av de föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av de berörda aktörerna är den enda information som sökandena har begärt, såsom de förklarade vid förhandlingen.

71. Såvitt avser analysprofilen för de satser som testats kan det även konstateras att informationen om kvantiteterna av alla föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av dessa föroreningar (se punkterna 66–68 ovan), som redovisas i form av tabeller för varje aktör som ansökt om att glyfosat ska tas upp i bilaga I till direktiv 91/414 i den första delhandlingen och i form av sammanfattande tabeller i den andra och en tredje delhandlingen, utgör – med undantag av de strukturella formlerna för de föroreningar som förekommer i de båda sistnämnda tabellerna – information som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön.

72. Informationen om metoderna för att analysera och godkänna uppgifter som lämnats för att fastställa satsernas analysprofil utgör däremot inte information som rör utsläpp i miljön. Det framgår nämligen inte av en genomgång av den enda delen av den omtvistade handlingen som innehåller sådan information, nämligen punkt ”C.1.2.2 Satsernas analysprofil (bilaga II A 1.11)”, som omfattas av punkt C.1.2 i den första delhandlingen, att den innehåller uppgifter som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, gör det möjligt att fastställa nivån på utsläppen av det verksamma ämnets olika beståndsdelar i miljön.

73. Vad beträffar sammansättningen av de växtskyddsmedel som utvecklats av de aktörer som ansökt om att glyfosat ska tas upp i bilaga I till direktiv 91/414, konstaterar tribunalen att de exakta kvantiteterna, i kilogram eller liter, av det verksamma ämnet och de tillsatsmedel som används vid deras framställning anges i punkt C.1.3, som har rubriken ”Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga II A 1.4)”, i den första delhandlingen. Tribunalen konstaterar även att det är frågan om information som, på ett sätt som är tillräckligt direkt, rör utsläpp i miljön (se punkt 69 ovan).

74. Kommissionen har inte anfört något argument som föranleder en annan bedömning än den som gjorts i punkterna 69–73 ovan, eftersom den med sina argument inte har kunnat visa att den begärda informationen inte rör utsläpp i miljön (se punkt 64 ovan).

75. Av det anförda följer att kommissionen har gjort en felaktig bedömning genom att besluta att avslå ansökan om tillgång till den omtvistade handlingen, i den del ansökan avsåg information som rör utsläpp i miljön, nämligen, för det första, i fråga om föroreningarnas ”identitet” och kvantitet med avseende på alla föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av varje berörd aktör, såsom denna information har angetts i punkt 70 ovan och såsom den återges i punkt C.1.2.1 i den första delhandlingen (s. 11–61), i punkt C.1.2.1 i den andra delhandlingen (s. 1–6), och i punkt C.1.2.1 i den tredje delhandlingen (s. 4 och 8–13), för det andra, i fråga om de föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av dessa föroreningar, såsom informationen är angiven för varje aktör i tabellerna i punkt C.1.2.2 i den första delhandlingen (s. 61–84) och i punkt C.1.2.4 i den tredje delhandlingen (s. 7), och, för det tredje, i fråga om sammansättningen av de växtskyddsmedel som utvecklats av aktörerna, såsom informationen framställs i punkt C.1.3, som har rubriken ”Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga III A 1.4)”, i den första delhandlingen (s. 84–88).

76. Följaktligen ska talan bifallas såvitt avser den andra grunden och, utan att den första och tredje grunden för talan behöver prövas, det angripna beslutet ogiltigförklaras, i den del det nekas tillgång till den information som anges i punkt 75 ovan.

Rättegångskostnader

77. Enligt artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Eftersom kommissionen i detta fall har tappat målet, ska kommissionen bära sina rättegångskostnader och ersätta sökandenas rättegångskostnader.

Domslut

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande:

1) Kommissionens beslut av den 10 augusti 2011 om avslag på ansökan om tillgång till volym 4 av det utkast till utvärderingsrapport som Förbundsrepubliken Tyskland, i egenskap av rapporterande medlemsstat, upprättat i fråga om det verksamma ämnet glyfosat, enligt rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, ogiltigförklaras i den del det genom beslutet nekas tillgång till de delar av nämnda volym som omfattar information som rör utsläpp i miljön, nämligen information om föroreningarnas ”identitet” och kvantitet med avseende på alla föroreningar som förekommer i det verksamma ämne som anmälts av varje berörd aktör, i punkt C.1.2.1 i den första delhandlingen (s. 11–61), i punkt C.1.2.1 i den andra delhandlingen (s. 1–6), och i punkt C.1.2.1 i den tredje delhandlingen (s. 4 och 8–13) i denna volym, information om de föroreningar som förekommer i de olika satserna samt de minimala, mediana och maximala kvantiteterna av var och en av dessa föroreningar, såsom den är angiven för varje aktör i tabellerna i punkt C.1.2.2 i den första delhandlingen (s. 61–84) och i punkt C.1.2.4 i den tredje delhandlingen (s. 7) i nämnda volym, och information om sammansättningen av de växtskyddsmedel som utvecklats av aktörerna, i punkt C.1.3, som har rubriken ”Detaljerad beskrivning av preparaten (bilaga III A 1.4)”, i den första delhandlingen (s. 84–88) i samma volym.

2) Kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.