”Tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Handlingar som avser utkastet till handelsavtal för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA) — Handlingar som rör förhandlingar — Avslag på ansökan om tillgång till handlingar — Undantag avseende skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser — Uppenbart oriktig bedömning — Proportionalitet — Motiveringsskyldighet”

Sophie in ’t Veld, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna O. W. Brouwer och J. Blockx,

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av C. Hermes och C. ten Dam, därefter av C. Hermes och F. Clotuche-Duvieusart, båda i egenskap av ombud,

angående en talan som inledningsvis förts om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut SG.E.3/HP/psi – Ares (2010) 234950 av den 4 maj 2010, i den del tillgång inte beviljas till vissa handlingar som avser utkastet till handelsavtal för bekämpning av varumärkesförfalskning (ACTA),

sammansatt av ordföranden N. J. Forwood samt domarna F. Dehousse (referent) och J. Schwarcz,

1. Talans omfattning såvitt avser kommissionens beslut av den 4 maj 2010 att inte lämna ut vissa handlingar

2. Talans omfattning till följd av beslutet av den 9 december 2010 och mot bakgrund av sökandens yttrande av den 19 januari 2011

3. Talans omfattning till följd av beslutet av den 27 januari 2012 och mot bakgrund av sökandens yttrande av den 28 februari 2012

1. Den första grunden: Åsidosättande av artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001

2. Den andra grunden : Åsidosättande av artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001

3. Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och en uppenbart felaktig bedömning

a) Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001

b) Den andra delgrunden: Uppenbart oriktig bedömning vid tillämpningen av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001

Det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet, kapitlen i avtalet och utkastet till förslag om tekniskt samarbete (handlingarna nr 1–22 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

Handlingarna om vilken inställning som ska intas i förhållande till ansökningarna om att få delta i förhandlingarna (handlingarna nr 23 och 24 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

Handlingar avseende de andra förhandlingsparternas ståndpunkt i vissa frågor (handlingarna nr 25 och 26 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

Unionens kommentarer om bekämpande av straffrättsliga överträdelser (handlingarna nr 27–29 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

Medlemsstaternas yttranden samt arbetsdokument och interna rapporter (handlingarna nr 30–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

Handlingarna nr 27a, 40a, 51 och 52 i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010

– Handlingen av den 21 september 2009 med rubriken ”Working document ’Friends of the Presidency’ meeting” (arbetsdokument från mötet med ”Presidiets vänner”) (handling nr 27a i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010)

– Handlingen av den 26 oktober 2009 med rubriken ”Draft Position of the Member States on the criminal provisions in chapter 2” (utkast till medlemsstaternas ställningstagande avseende de straffrättsliga bestämmelserna i kapitel 2) (handling nr 40a i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010)

– Handlingen av den 8 juni 2009 med rubriken ”Transmission note with agenda for meeting of 11 June 2009” (följenot med programmet för mötet den 11 juni 2009) (handling nr 51 i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010).

– Handlingen av den 30 september 2009 med rubriken ”Transmission of an information note for the committee (deputies)” (Överföring av en följenot med information till kommittén (deputerande)) (handling nr 52 i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010)

4. Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 och proportionalitetsprincipen

Parter
Domskäl
Domslut

Parter

I mål T-301/10,

Sophie in ’t Veld, Bryssel (Belgien), företrädd av advokaterna O. W. Brouwer och J. Blockx,

sökande,

mot

Europeiska kommissionen, inledningsvis företrädd av C. Hermes och C. ten Dam, därefter av C. Hermes och F. Clotuche-Duvieusart, båda i egenskap av ombud,

svarande,

meddelar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

sammansatt av ordföranden N. J. Forwood samt domarna F. Dehousse (referent) och J. Schwarcz,

justitiesekreterare: handläggaren N. Rosner,

efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 10 oktober 2012,

följande

Dom

Domskäl

Bakgrund till tvisten

1. Den 17 november 2008 inkom sökanden, Sophie in ’t Veld, med stöd av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, s. 43), med en första ansökan om tillgång till samtliga handlingar avseende handelsavtalet för bekämpning av varumärkesförfalskning (nedan kallat ACTA-avtalet). Sökanden erhöll svar på sin ansökan.

2. Till följd av detta första ansökningsförfarande – vilket inte är aktuellt i förevarande mål – ansökte sökanden per e-post av den 1 december 2009 med stöd av förordning nr 1049/2001 om tillgång till ”samtliga nya handlingar avseende ACTA-avtalet som tillkommit sedan den [första] ansökan, i synnerhet handlingar avseende de förhandlingar som hållits i Seoul (Sydkorea) i november [2009]”.

3. I sitt svar av den 21 januari 2010 tillställde generaldirektören för generaldirektoratet (GD) för handel vid Europeiska kommissionen sökanden en förteckning – indelad i tretton rubriker med referenserna a)–m) – över handlingar avseende ACTA-avtalet som kommissionen förfogade över. Generaldirektören beviljade ansökan om tillgång till de handlingar som fanns upptagna under rubrikerna a)–d) i förteckningen och avslog ansökan såvitt avsåg de handlingar som fanns upptagna under övriga nio rubriker e)–m), med motiveringen att de sistnämnda handlingarna omfattades av de undantag som föreskrivs i förordning nr 1049/2001.

4. Rubrikerna f), k) och l) i den förteckning som fanns med i svaret av den 21 januari 2010 hade följande lydelse:

”f) Unionens kommentarer avseende det kapitel som rör bekämpande av straffrättsliga överträdelser – den senaste versionen är daterad den 30 oktober 2009. Det finns även flera förberedande handlingar och arbetshandlingar från Europeiska unionens råd som rör samma fråga, eftersom förhandlingarna avseende kapitlet om bekämpande av straffrättsliga överträdelser leds av det roterande ordförandeskapet.

k) Följenoter till kommitté 133 innehållande de ovannämnda förhandlingsdokument, jämte kommissionens handlingar med en bedömning av övriga parters förslag, inklusive två noter om utkastet till kapitel avseende bekämpande av överträdelser i den digitala miljön.

l) Daglig e-postkorrespondens med övriga parter i ACTA-avtalet.”

5. Den 10 februari 2010 skickade sökanden en bekräftande ansökan till generaldirektören för generaldirektoratet (GD) för handel.

6. Genom skrivelse av den 3 mars 2010 informerade den ansvariga enhetschefen inom kommissionens generalsekretariat sökanden om att fristen för att besvara hennes bekräftande ansökan hade förlängts med femton dagar, det vill säga till den 24 mars 2010, i enlighet med artikel 8.2 i förordning nr 1049/2001.

7. Genom skrivelse av den 24 mars 2010, därefter genom e-postmeddelanden av den 23 respektive den 30 april 2010, informerade den ansvariga enhetschefen sökanden om att det ännu inte varit möjligt att fatta beslut avseende den bekräftande ansökan om tillgång, men att alla nödvändiga ansträngningar gjordes för att kunna fatta beslutet å det snaraste.

8. I april 2010 offentliggjorde de parter som förhandlade om ACTA-avtalet en handling med rubriken ”Consolidated Text Prepared for Public Release – Anti-Counterfeiting Trade Agreement – PUBLIC Predecisional/Deliberative Draft: April 2010” (konsoliderad text avsedd för spridning till allmänheten – Handelsavtal för bekämpning av varumärkesförfalskning – Utkast inför beslut/förhandling OFFENTLIGT – april 2010) (nedan kallat konsoliderat utkast till ACTA-avtalet).

9. Den 4 maj 2010 antog kommissionens generalsekreterare beslut SG.E.3/HP/psi – Ares (2010) 234950 (nedan kallat beslutet av den 4 maj 2010), vilket delgavs sökanden. I den förteckning som bilagts beslutet identifierade kommissionen 49 handlingar som numrerades från 1–49.

10. Generalsekreteraren beviljade fullständig tillgång till en av handlingarna (handling nr 49 i den förteckning som bilagts beslutet av den 4 maj 2010) och delvis tillgång till fyra handlingar (handlingar nr 45–48 i förteckningen), med motiveringen att handling nr 49 och de aktuella delarna i handlingarna nr 45–48 inte omfattades av något av de undantag från rätten till tillgång som föreskrivs i förordning nr 1049/2001.

11. Vad däremot gäller handlingarna nr 1–44 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 samt övriga delar i handlingarna nr 45–48 i förteckningen, vidhöll generalsekreteraren det beslut om avslag på ansökan om tillgång som fattats av generaldirektören för GD handel, med stöd av det undantag från rätten till tillgång som föreskrivs i artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

Förfarandet och parternas yrkanden

12. Sökanden har väckt förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 14 juli 2010.

13. Konungariket Danmark ansökte, genom handling som inkom till tribunalens kansli den 25 oktober 2010, om att få intervenera till stöd för sökandens yrkanden.

14. Sedan nämnda ansökan beviljats begärde Konungariket Danmark, genom skrivelse av den 10 februari 2011, att få återkalla sin interventionsansökan.

15. Genom beslut av den 17 mars 2011 beviljade ordföranden på tribunalens andra avdelning begäran om att få återkalla sin interventionsansökan. Nämnde avdelningsordförande förordnade även, i avsaknad av yttranden från huvudparterna i detta avseende, att vardera part samt Konungariket Danmark skulle bära sina egna rättegångskostnader hänförliga till interventionsansökan.

16. I ansökan har sökanden yrkat att tribunalen ska

– ogiltigförklara beslutet av den 4 maj 2010, och

– förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

17. I sin ansökan påtalade sökanden framför allt att kommissionen genom beslutet av den 4 maj 2010, med anledning av att det inte sades något om de handlingar som avses under rubrikerna f), k) och l) i svaret av den 21 januari 2010 – med undantag dock för de två handlingar som identifierades med nr 27 och 28 i den förteckning som bilades beslutet av den 4 maj 2010 – underförstått hade avslagit ansökan om tillgång till nämnda handlingar utan att ange skälen härför.

18. Kommissionen har i sitt svaromål yrkat att tribunalen ska

– ogilla talan i den mån beslutet av den 4 maj 2010 innehåller ett uttryckligt avslagsbeslut, och

– förplikta sökanden att ersätta rättegångskostnaderna.

19. I sitt svaromål har kommissionen tillagt att i den mån beslutet av den 4 maj 2010 innehåller ett underförstått beslut att inte bevilja tillgång till vissa handlingar, kommer kommissionen så snart som möjligt att anta ett uttryckligt beslut avseende dessa handlingar och informera sökanden och tribunalen härom.

20. Den 9 december 2010 antog kommissionens generalsekreterare nämnda beslut med referens SG.E.3/HP/MM/psi – Ares (2010) 924119 (nedan kallat beslutet av den 9 december 2010).

21. Kommissionen översände beslutet av den 9 december 2010 till sökanden via e-post samma dag och informerade tribunalen härom genom skrivelse av den 10 december 2010, vilken registrerades vid tribunalens kansli den 14 december 2010.

22. I beslutet av den 9 december 2010 erinrade kommissionens generalsekreterare om den kritik som sökanden gett uttryck för gentemot det underförstådda avslagsbeslut som återfinns i beslutet av den 4 maj 2010, avseende de handlingar som nämns under rubrikerna f), k) och l) i svaret av den 21 januari 2010.

23. Därefter angav kommissionens generalsekreterare att vissa av de handlingar som omfattas av dessa tre rubriker, såsom kommissionen medgett i sitt svaromål, uppenbarligen inte nämnts i beslutet av den 4 maj 2010.

24. Generalsekreteraren tillade att tillämpningsområdet för beslutet av den 9 december 2010 således var begränsat till dessa tre rubriker. I likhet med vad som redan angetts i beslutet av den 4 maj 2010 betonade han det förhållandet att ansökan om tillgång av den 1 december 2009 uppfattades på så sätt att den omfattade samtliga handlingar från tiden efter den 17 november 2008 som innehöll substantiella uppgifter om förhandlingen av ACTA-avtalet.

25. Därefter prövade generalsekreteraren ansökan om tillgång.

26. Generalsekreteraren undantog olika handlingar som omfattas av någon av rubrikerna f), k) eller l) i svaret av den 21 januari 2010 från sin prövning. Som skäl angavs antingen att handlingarna redan hade bedömts i beslutet av den 4 maj 2010, eller att de inte varit föremål för någon bedömning då de inte innehöll några substantiella uppgifter om förhandlingen av ACTA-avtalet och därför inte omfattades av ansökan om tillgång.

27. Vidare identifierade generalsekreteraren ytterligare fem handlingar som, även om de omfattades av någon av de ovannämnda rubrikerna, inte hade varit föremål för någon prövning i beslutet av den 4 maj 2010.

28. Dessa ytterligare handlingar identifieras i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010, under nr 27a, 40a, 50, 51 och 52.

29. Generalsekreteraren prövade ansökan om tillgång vad gäller dessa ytterligare fem handlingar.

30. Vad för det första gäller handlingarna nr 27a och 40a i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010, beslutade generalsekreteraren att inte bevilja tillgång till dessa handlingar med stöd av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

31. Vad sedan beträffar handlingarna nr 50–52 i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010, beviljade generalsekreteraren delvis tillgång till dessa. Beslutet att inte bevilja tillgång till resterande delar grundades återigen på artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

32. I sitt yttrande av den 19 januari 2011 över beslutet av den 9 december 2010, bestred sökanden beslutet i den del det avslår ansökan såvitt avser vissa handlingar. Vidare godtog sökanden avslagsbeslutet i andra fall och begärde att kommissionen skulle inkomma med en handling till tribunalen.

33. Genom beslut av den 9 juni 2011 (nedan kallat beslutet av den 9 juni 2011) förpliktade ordföranden vid tribunalens andra avdelning – efter att ha konstaterat att förevarande talan avsåg delvis ogiltigförklaring av besluten av den 4 maj och den 9 december 2010 – kommissionen, med stöd av artikel 65 b, artikel 66.1 och artikel 67.3 tredje stycket i tribunalens rättegångsregler, att inkomma med samtliga handlingar som inte lämnats ut enligt de två besluten.

34. Kommissionen efterkom beslutet genom skrivelse som registrerades vid tribunalen kansli den 8 juli 2011.

35. Efter att ha beretts tillfälle därtill av tribunalen, yttrade kommissionen sig, genom handling av den 1 juli 2011, över sökandens yttrande av den 19 januari 2011.

36. I sitt yttrande av den 1 juli 2011, yrkade kommissionen att talan skulle ogillas såsom denna justerats genom sökandens yttrande av den 19 januari 2011, samt att sökanden skulle förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

37. Genom skrivelse av den 28 oktober 2011 som registrerades samma dag vid tribunalens kansli, påpekade kommissionens generalsekreterare att han upptäckt att en av de handlingar som konfidentiellt tillställts tribunalen genom skrivelse av den 8 juli 2011 till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011 – det vill säga den handling som identifieras i skrivelsen i tabell I, under nr 47 – inte motsvarade den handling som delvis lämnats ut till sökanden genom beslutet av den 4 maj 2010 och som identifieras med nr 47 i förteckningen som bilagts nämnda beslut.

38. Kommissionen tillställde således tribunalen, i form av ett ändringsmeddelande till sin skrivelse av den 8 juli 2011, den konfidentiella handling som motsvarade handling nr 47 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010.

39. Kommissionen tillade att den, då den gick igenom sina handlingar i akten, konstaterat – inte enbart vad gäller den sjätte förhandlingsrundan (round) av ACTA-avtalet, till vilken handling nr 47 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 utgjorde en rapport, utan även avseende den fjärde, den femte och den sjunde förhandlingsrundan till ACTA-avtalet – att det fanns två rapporter – och inte enbart en –för varje förhandlingsrunda i kommissionens arkiv.

40. Detta berodde enligt kommissionen på att kommissionens tjänstemän, i slutet av varje förhandlingsrunda, förberett en första rapport för att snabbt informera ledningen för GD handel, medan en andra rapport därefter upprättats för ”rådets arbetsgrupp ’handel’”, tidigare ”artikel 133-kommittén”.

41. Sedan kommissionen således konstaterat att endast en av de två rapporterna för vardera förhandlingsrunda till ACTA-avtalet hade identifierats och prövats i beslutet av den 4 maj 2010 (handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet), angav den att ett ytterligare kompletterande beslut skulle komma att antas i vilket kommissionen prövar ansökan om tillgång såvitt avser de nyligen identifierade handlingarna.

42. Kommissionen meddelade att den skulle informera tribunalen så snart prövningen var gjord och att den i enlighet med beslutet av den 9 juni 2011 skulle översända den fullständiga versionen av nämnda handlingar.

43. I skrivelse av den 21 december 2011 frågade tribunalen huruvida det ytterligare kompletterande beslutet antagits, varpå kommissionen svarade, i skrivelse av den 9 januari 2012, att dess tjänstemän höll på att bereda ärendet och att beslut skulle antas inom två veckor.

44. Den 27 januari 2012 antog kommissionens generalsekreterare det ytterligare kompletterande beslutet (nedan kallat beslutet av den 27 januari 2012), som han tillställde sökanden den 1 februari 2012 och tribunalen den 2 februari.

45. I bilagan till beslutet återfinns åtta handlingar, varav en (motsvarande handling nr 48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010) saknar maskerade partier och övriga sju innehåller maskerade partier.

46. Tre av de sju sistnämnda handlingarna motsvarar handlingarna nr 45–47 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010. De fyra övriga handlingarna utgör andra versioner av handlingarna nr 45–48 i förteckningen. Dessa fyra andra versioner identifieras nedan som handlingarna nr 45a, 46a, 47a och 48a vilka bilagts beslutet av den 27 januari 2012.

47. Generalsekreteraren angav att han prövat ansökan om tillgång såvitt avser handlingarna nr 45a, 46a, 47a och 48a vilka bilagts beslutet av den 27 januari 2012, med utgångspunkt i de omständigheter som rådde vid tidpunkten för beslutet. Generalsekreteraren tillade att han, för att undvika skiljaktigheter, hade gjort en omprövning av övriga versioner av de handlingar som redan prövats i beslutet av den 4 maj 2010.

48. Vidare påpekade generalsekreteraren att såvitt gällde dessa åtta handlingar trädde beslutet av den 27 januari 2012 i stället för beslutet av den 4 maj 2010.

49. Generalsekreteraren motiverade samtliga maskeringar, med undantag för dem som avser ombudens namn och ett stycke med rubriken ”Detaljer” i handling nr 47 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, med det undantag från tillgång som föreskrivs i artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 (del 4.1 i beslutet av den 27 januari 2012). Maskeringen av ombudens namn motiverades med det undantag från tillgång som föreskrivs i artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 (del 4.2 i beslutet av den 27 januari 2012). Maskeringen av det ovannämnda stycket med rubriken ”Detaljer” motiverades med det undantag från tillgång som föreskrivs i artikel 4.3 första stycket i samma förordning (del 4.3 i beslutet av den 27 januari 2012).

50. Generalsekreteraren beviljade följande:

– Partiell tillgång till handlingarna nr 45–47 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, men mera omfattande än vad som beviljats genom det sistnämnda beslutet.

– Fullständig tillgång till handling nr 48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010.

– Partiell tillgång till handlingarna nr 45a, 46a, 47a och 48a, vilka bilagts beslutet av den 27 januari 2012.

51. Genom skrivelse av den 28 februari 2012 inkom sökanden, på tribunalens begäran, med yttrande över beslutet av den 27 januari 2012.

52. Sökanden anförde att hon fortfarande hade ett berättigat intresse av att få beslutet av den 4 maj 2010 ogiltigförklarat. Hon bestred att det går att garantera lagenligheten av beslutet av den 4 maj 2010 genom att i efterhand åberopa undantag från rätten till tillgång som inte åberopats i nämnda beslut. Vidare påpekade sökanden att övriga undantag inte skulle prövas. Den mer omfattande tillgång som beviljats genom beslutet av den 27 januari 2012 gör det enligt sökanden möjligt att belysa giltigheten av kommissionens resonemang bakom de maskeringar som gjorts i beslutet av den 4 maj 2010. Arten av de uppgifter som lämnades ut genom beslutet av den 27 januari 2012 föranleder allvarliga tvivel avseende kommissionens tolkning av de skäl för att maskera vissa partier som den åberopat i beslutet av den 4 maj 2010. Nämnda skäl har rent konkret tolkats och tillämpats på ett sätt som går långt utöver deras rimliga räckvidd.

53. Sökanden har tillagt att hon konstaterat att till följd av ett datafel vid överföringen via e-post som kommissionen gjorde den 4 maj 2010 av beslutet daterat samma dag, erhöll hon i praktiken den fullständiga versionen av handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet. På grundval av sin kännedom om den fullständiga versionen riktade sökanden kritik mot att vissa partier maskerats som avsåg förslag från en av de förhandlande parterna som kunde tänkas gå längre än gemenskapens regelverk. Dessa maskerade partier strider mot de krav på öppenhet som domstolen ställde upp i din dom av den 1 juli 2008 i de förenade målen C-39/05 P och C-52/05 P, Sverige och Turco mot rådet, REG 2008, s. I-4723, punkt 59).

54. Genom beslut av den 15 mars 2012 förpliktade ordföranden på tribunalens andra avdelning, med stöd av artikel 65 b, artikel 66.1 och artikel 67.3 tredje stycket i rättegångsreglerna, kommissionen att inkomma med de fyra handlingar som prövades för första gången i beslutet av den 27 januari 2012.

55. Kommissionen efterkom beslutet genom skrivelse som registrerades vid tribunalens kansli den 10 april 2012.

56. Genom handling daterad samma dag inkom kommissionen dessutom med ett yttrande över sökandens yttrande av den 28 februari 2012.

57. Genom handling som inkom till tribunalens kansli den 13 juli 2012, ansökte Europaparlamentet om att få intervenera till stöd för sökandens yrkanden. Ansökan, som lämnades in efter beslutet om att inleda det muntliga förfarandet, avslogs genom beslut av den 28 augusti 2012 av ordföranden på tribunalens andra avdelning.

Rättslig bedömning

58. Tribunalen ska inledningsvis fastställa talans omfattning såvitt gäller de beslut som kommissionen antagit som svar på ansökan om tillgång och de olika handlingar som prövas i nämnda beslut.

A – Talans omfattning

1. Talans omfattning såvitt avser kommissionens beslut av den 4 maj 2010 att inte lämna ut vissa handlingar

59. Genom beslutet av den 4 maj 2010 uttalade sig kommissionen om ansökan om tillgång till handlingarna nr 1–49 i förteckningen som bilagts detta beslut. Kommissionen beviljade tillgång till handling nr 49, men avslog ansökan avseende handlingarna 1–44 och avslog delvis ansökan avseende handlingarna nr 45–48.

60. Kommissionen har gjort gällande att trots yrkandet i ansökan om ogiltigförklaring av ”beslutet av den 4 maj 2010”, syftar talan inte till ogiltigförklaring av hela beslutet i den del kommissionen avslår ansökan.

61. I ansökan hävdade sökanden nämligen beträffande handlingarna nr 30–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, att hon ”inte bestrider kommissionens beslut att inte bevilja tillgång till nämnda handlingar”. Talan riktas följaktligen endast mot beslutet att inte ge tillgång till andra handlingar än handlingarna nr 30–48 i förteckningen.

62. Sökanden har bestritt kommissionens sätt att tolka hennes talan. Hon har förvisso medgett att kommissionen kan vägra tillgång till uppgifter som rör Europeiska unionens ambitioner och de olika aspekterna av unionens strategi i förhandlingarna om ACTA-avtalet.

63. Hon har emellertid gjort gällande att hon inte desto mindre bestrider giltigheten av kommissionens bedömning av möjligheten att delvis lämna ut handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010.

64. Tribunalen gör i denna del följande bedömning. I sin utveckling av talan avseende den tredje grunden (baserad på åsidosättande av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001) har sökanden först bestritt beslutet att inte ge tillgång till handlingarna nr 1–29 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, och därefter har hon, vad gäller handlingarna nr 30–48 i förteckningen, angett att ”hon inte best[red] kommissionens beslut att inte bevilja tillgång till dessa handlingar”.

65. Det ska emellertid även konstateras att längre ned i ansökan har sökanden i den fjärde grunden – beträffande handlingar som hon erhållit i maskerad version, det vill säga just handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 – gjort gällande att kommissionen maskerat dem i för stor utsträckning. Sökanden har tillagt att även om det är omöjligt för henne att identifiera de exakta partier i den maskerade texten som borde ha lämnats ut, framgår det av vissa maskeringar som kommissionen gjort att nämnda institution haft ett överdrivet restriktivt och snävt tillvägagångssätt.

66. I sin replik fortsatte sökanden att påtala ett åsidosättande av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 enbart såvitt gäller handlingarna nr 1–29 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010. I den fortsatta redogörelsen av den fjärde grunden vidhöll sökanden emellertid sina argument beträffande handlingarna nr 45–48 och gjorde gällande att hon redan framfört dessa argument i sin ansökan.

67. Det följer av vad som anförts ovan att, såvitt gäller handlingarna nr 30–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, sökanden genom förevarande talan inte gjort gällande att det undantag som avses i artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 inte ska tillämpas på dessa handlingar. Sökanden har endast – såvitt gäller handlingarna nr 45–48 i förteckningen – gjort gällande att kommissionen varit för restriktiv då den beviljade delvis tillgång till dessa handlingar.

68. Sammanfattningsvis har sökanden rent konkret vänt sig mot beslutet av den 4 maj 2010 endast såvitt gäller handlingarna nr 1–29 i förteckningen som bilagts nämnda beslut och handlingarna nr 45–48 i samma förteckning. Vad gäller de sistnämnda handlingarna ska det preciseras att sökanden endast anser att den delvisa tillgång som kommissionen beviljat till dem kan ha varit för restriktiv.

2. Talans omfattning till följd av beslutet av den 9 december 2010 och mot bakgrund av sökandens yttrande av den 19 januari 2011

69. Genom beslutet av den 9 december 2010 tog kommissionen ställning till ansökan om tillgång till de handlingar som ansökan avser, men som inte prövades i beslutet av den 4 maj 2010, det vill säga handlingarna nr 27a, 40a och 50–52 i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010. Kommissionen beviljade inte tillgång till handlingarna nr 27a och 40a, och beviljade endast delvis tillgång till handlingarna nr 50–52.

70. I likhet med vad kommissionen har gjort gällande i sin duplik, finner tribunalen att kommissionen genom beslutet av den 9 december 2010 återkallat det underförstådda tidigare beslutet att inte bevilja tillgång till nämnda handlingar, vilket var ett resultat av att kommissionen inte hade fattat något uttryckligt beslut avseende dessa handlingar (se, för ett liknande resonemang, tribunalens dom av den 19 januari 2010 i de förenade målen T-355/04 och T-446/04, Co-Frutta mot kommissionen, REG 2010, s. II-1, punkt 45, och tribunalens beslut av den 17 juni 2010 i mål T-359/09, Jurašinović mot rådet, ej publicerat i rättsfallssamlingen, punkt 40).

71. Härav följer att sedan beslutet av den 9 december 2010 antogs, har förevarande talan förlorat sitt föremål i den mån talan avser ogiltigförklaring av ett underförstått beslut att inte bevilja tillgång som inte längre existerar i unionens rättsordning. Det saknas följaktligen anledning att pröva talan i detta avseende med undantag för den del som gäller rättegångskostnaderna.

72. Tribunalen påpekar vidare att sökanden i sitt yttrande av den 19 januari 2011 över beslutet av den 9 december 2010, vilket yttrande hon inkom med inom talefristen, påpekat att kommissionen gjorde fel då den inte beviljade henne tillgång till vissa handlingar.

73. I likhet med vad som påpekades i beslutet av den 9 juni 2011 (se punkt 33 ovan), avser förevarande talan således även delvis ogiltigförklaring av beslutet av den 9 december 2010.

74. Det ska i detta sammanhang preciseras att sökanden i sitt yttrande av den 19 januari 2011 inte i något avseende påpekat att kommissionen gjorde fel då den inte beviljade sökanden tillgång till handlingar i beslutet av den 9 december 2010.

75. Vad gäller handlingen av den 25 februari 2009 med titeln ”Note on informal meeting of 4 March 2009” (anteckningar från informellt möte den 4 mars 2009) (handling nr 50 i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010) – beträffande vilken kommissionen beviljade sökanden tillgång med undantag för en mening innehållande en subjektiv bedömning som riskerade att uppfattas negativ av den aktuella förhandlingsparten (punkt 2.2.3 i beslutet av den 9 december 2010) – har sökanden i huvudsak uppgett att hon inte motsatte sig att denna del maskerades.

76. Vad vidare gäller den skriftväxling per e-post mellan förhandlingsparterna som nämns i punkt 2.3 i beslutet av den 9 december 2010 och som gäller det dagliga utbyte som förhandlingsparterna haft beträffande rent administrativa frågor, ska det påpekas att denna typ av handlingar inte omfattas av sökandens ansökan om tillgång, vilket sökanden inte heller har bestritt.

77. Till följd av beslutet av den 9 december 2010 och mot bakgrund av sökandens yttrande av den 19 januari 2011, finner tribunalen således att förevarande talan omfattar de fall då kommissionen inte beviljat tillgång till handlingarna nr 27a, 40a, 51 och 52 i förteckningen som bilagts nämnda beslut.

3. Talans omfattning till följd av beslutet av den 27 januari 2012 och mot bakgrund av sökandens yttrande av den 28 februari 2012

78. I beslutet av den 27 januari 2012 prövade kommissionen ansökan om tillgång till fyra nya handlingar (handlingarna nr 45a, 46a, 47a och 48a som bilagts beslutet av den 27 januari 2012) och gjorde en omprövning av om tillgång skulle beviljas till fyra andra versioner av samma handlingar som redan hade varit föremål för bedömning i beslutet av den 4 maj 2010 (handlingar nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010).

79. Kommissionen har angett att beslutet av den 27 januari 2012 ersatte beslutet av den 4 maj 2010 såvitt avser dessa åtta handlingar. I sitt yttrande av den 10 april 2012 gjorde kommissionen gällande att då sökanden inte påtalat för tribunalen att hennes yrkande om ogiltigförklaring även avsåg beslutet av den 27 januari 2012, ska hon endast anses ha yrkat att beslutet av den 4 maj 2010 och beslutet av den 9 december 2010 ska ogiltigförklaras till viss del.

80. Beträffande det första ledet i denna argumentation ska det preciseras att beslutet av den 27 januari 2012 inte upphäver och ersätter beslutet av den 4 maj 2010 såvitt avser åtta handlingar, vilket kommissionen hävdat, utan enbart avseende de fyra handlingar (nr 45–48) som kommissionen redan prövat i maj 2010. För de övriga fyra handlingarna (nr 45a–48a), vilka inte tidigare prövats, utgör beslutet av den 27 januari 2012 ett ursprungligt beslut.

81. Beträffande det andra ledet i denna argumentation konstaterar tribunalen att sökanden inte på något ställe i sitt yttrande av den 28 februari 2012 justerar, eller ens begär att få justera, sina yrkanden avseende beslutet av den 27 januari 2012. I likhet med vad kommissionen själv helt riktigt påpekat i sitt yttrande av den 10 april 2012, koncentrerar sökanden i sitt yttrande av den 28 februari 2012 – avsiktligen – all sin kritik till beslutet av den 4 maj 2010 och de partier i handlingarna nr 45–48 som maskerats genom detta beslut.

82. När sökanden nämner motiveringen av beslutet av den 27 januari 2012, så är detta inte för att få till stånd en ogiltigförklaring av beslutet utan för att stödja sitt yrkande om ogiltigförklaring av beslutet av den 4 maj 2010. Sökanden avslutar för övrigt sitt yttrande av den 28 februari 2012 med följande: ”den bevisning som ges i beslutet av den 27 januari 2012 visar tydligt att det i beslutet av den 4 maj 2010 gjordes en felaktig tillämpning av artikel 4 i förordning nr 1049/2001”.

83. Det följer av vad som anförts ovan att förevarande talan inte avser ogiltigförklaring av beslutet av den 27 januari 2012, utan enbart ogiltigförklaring av besluten av den 4 maj och den 9 december 2010.

84. Det ska i förbigående påpekas att det inte är på grund av ett förbiseende från sökandens sida som hon underlåtit att yrka ogiltigförklaring av beslutet av den 27 januari 2012. Snarare är det så att sökanden har haft för avsikt att få de oegentligheter fastställda som påstås ha begåtts i beslutet av den 4 maj 2010, utan att därvid riskera att nämnda oegentligheter kan ”täckas” av kommissionens senare bedömningar i beslutet av den 27 januari 2012. Sökanden har således uttryckligen underlåtit att kommentera de skäl som enligt henne framförts i efterhand av kommissionen i beslutet av den 27 januari 2012.

4. Slutsatser avseende talans omfattning

85. Mot bakgrund av de omständigheter och de överväganden för vilka det redogjorts i punkterna 59–84 ovan, finner tribunalen att förevarande talan avser ogiltigförklaring av följande:

– Beslutet av den 4 maj 2010, i den mån kommissionen däri inte beviljar tillgång till handlingarna nr 1–29 och nr 45–48 i förteckningen som bilagts nämnda beslut.

– Beslutet av den 9 december 2010, i den mån kommissionen däri inte beviljar tillgång till handlingarna nr 27a, 40a, 51 och 52 i förteckningen som bilagts nämnda beslut.

B – Prövning i sak

86. Till stöd för sin talan har sökanden åberopat fem grunder. Den första grunden avser åsidosättande av artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001. Genom den andra grunden görs det gällande att artikel 4.4 i samma förordning har åsidosatts. Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och en uppenbart oriktig bedömning. I den fjärde grunden åberopas åsidosättande av artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 och av proportionalitetsprincipen och i den femte grunden åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

1. Den första grunden: Åsidosättande av artikel 8.3 i förordning nr 1049/2001

87. Sökanden har i denna grund kritiserat kommissionen för att i beslutet av den 4 maj 2010 ha underlåtit att pröva vissa handlingar som likväl nämndes i svaret av den 21 januari 2010. Beträffande denna grund har tribunalen redan konstaterat i punkt 71 ovan att till följd av beslutet av den 9 december 2010 har förevarande talan förlorat sitt föremål i den del talan avser ogiltigförklaring av ett underförstått beslut att inte bevilja tillgång till vissa handlingar som nämns i svaret av den 21 januari 2010 och som kommissionen inte prövat senare.

88. Denna grund, som åberopas till stöd för nämnda yrkande om ogiltigförklaring, har följaktligen också förlorat sitt föremål. Det saknas således anledning att pröva talan i denna del.

2. Den andra grunden : Åsidosättande av artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001

89. I sin ansökan har sökanden kritiserat kommissionen för att ha tillämpat artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 som om den innehöll ett materiellt undantag från rätten till tillgång till handlingar, trots att det endast rör sig om en handläggningsregel. Enligt sökanden har kommissionen i praktiken – och i strid med bestämmelsens rent processuella funktion – gett tredje man en vetorätt avseende offentliggörande av handlingar som härstammar från denna tredje man.

90. Kommissionen har genmält att beslutet av den 4 maj 2010 uteslutande grundas på artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

91. Tribunalen konstaterar i likhet med kommissionen att artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 inte anges i beslutet av den 4 maj 2010 som grund för detta beslut. Beslutet av den 4 maj 2010 grundas uteslutande på artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

92. Det följer av vad som anförts ovan att den andra grunden, såsom den formulerats i ansökan, utgår från ett felaktigt antagande och därför ska lämnas utan avseende.

93. I sin replik har sökanden för övrigt inte längre bestritt att beslutet av den 4 maj 2010 uteslutande grundas på artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Med hänsyn till de förklaringar som ges i svaromålet, har sökanden noterat och själv uttryckligen dragit slutsatsen att beslutet av den 4 maj 2010 uteslutande grundas på den sistnämnda bestämmelsen. Hon hävdar således inte längre att kommissionen tillämpat artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 som ett materiellt undantag för att inte bevilja tillgång till handlingarna.

94. Oavsett detta har sökanden i sin replik invänt att artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 har åsidosatts, denna gång såsom handläggningsregel.

95. Sökanden har således påpekat att vad gäller handlingar från tredje man, så måste kommissionen enligt denna bestämmelse rådfråga nämnda tredje man vid bedömningen av om det finns något tillämpligt undantag från rätten till tillgång till handlingar, såvida det inte står klart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut. Det följer av lydelsen i artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 att kommissionen inte har något stort bedömningsutrymme för att avgöra om tredje man ska rådfrågas eller inte. Tribunalen ska således enligt sökanden avgöra frågan utan att beakta kommissionens stora utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av de undantag från rätten till tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001. Om det visar sig att kommissionen felaktigt kom fram till att de aktuella handlingarna var uppenbart skadliga, har den åsidosatt skyldigheten att rådfråga tredje man med följd att beslutet av den 4 maj 2010 ska ogiltigförklaras. Sökanden har härvid hänvisat till den fortsatta redogörelsen i repliken.

96. Kommissionen har gjort gällande att talan i denna del ska avvisas eller i vart fall ogillas.

97. Tribunalen gör följande bedömning. Det framgår av bestämmelserna i artikel 44.1 c jämförd med artikel 48.2 i rättegångsreglerna att ansökan genom vilken talan väcks ska innehålla uppgifter om föremålet för talan samt en kortfattad framställning av grunderna för denna. Nya grunder får inte åberopas under rättegången, såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit under förfarandet. En grund som utgör en utvidgning av en grund som tidigare – direkt eller underförstått – har åberopats i ansökan och som har ett nära samband med denna, kan emellertid prövas i sak. En invändning som har åberopats till stöd för en grund bör behandlas på ett liknande sätt (förstainstansrättens dom av den 21 mars 2002 i mål T-231/99, Joynson mot kommissionen, REG 2002, s. II-2085, punkt 156 och där angiven rättspraxis).

98. Den aktuella invändningen – varigenom sökanden har kritiserat kommissionen för att ha åsidosatt den processuella skyldigheten att rådfråga tredje man då det inte står klart om den aktuella handlingen ska lämnas ut eller inte – återfinns inte i ansökan och utgör därför en ny invändning.

99. Denna nya invändning grundas dessutom inte på någon faktisk eller rättslig omständighet som framkommit under förfarandet vid tribunalen. Varken i svaret av den 21 januari 2010 eller i beslutet av den 4 maj 2010 nämns att tredje man rådfrågats med tillämpning av artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001. Sökanden hade således tillgång till uppgifter som gjorde det möjligt för henne, om hon hade velat, att redan då talan väcktes åberopa att nämnda handläggningsregel hade åsidosatts. Kommissionens påstående i svaromålet, vilket sökanden åberopat, att ”kommissionen inte hyste några tvivel om att det vore skadligt att lämna ut handlingen”, innehåller inte några nya faktiska eller rättsliga omständigheter.

100. Denna nya invändning utgör dessutom inte en utvidgning av förevarande grund – vilken, såsom den formulerats i ansökan, avsåg en helt annan fråga (nämligen tillämpning av artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001 såsom ett materiellt undantag från rätten till tillgång till handlingar) – och ej heller av någon annan grund i ansökan.

101. Tribunalen påpekar i detta sammanhang att nämnda nya invändning inte har något nära samband med en annan grund för talan, utan står snarare i motsats till resonemanget i ansökan (se punkt 89 ovan), enligt vilket kommissionen godtagit tredje mans ståndpunkt som om det rörde sig om ett veto. Detta resonemang utgår nämligen från att kommissionen kände till tredje mans förväntningar om att deras förhandlingsdokument var sekretessbelagda, och det ger inte på något sätt uttryck för den senare processuella invändningen som går ut på att kommissionen underlåtit att rådfråga tredje man.

102. Sökanden har inte heller vid något tillfälle påstått i repliken att underlåtenheten att rådfråga tredje man är orsaken till den uppenbart oriktiga bedömning som påtalas i den tredje grunden. Tvärtom håller sig sökanden till ett rent processuellt argument i repliken.

103. Det följer av vad som anförts ovan att invändningen gällande åsidosättande av artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001, i dess egenskap av handläggningsregel, utgör en ny invändning som inte kan upptas till prövning enligt artikel 48.2 i rättegångsreglerna.

3. Den tredje grunden: Åsidosättande av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och en uppenbart felaktig bedömning

a) Den första delgrunden: Åsidosättande av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001

104. Sökanden har gjort gällande att de allmänna skäl som kommissionen åberopat för att avslå sökandens ansökan om tillgång till handlingar vilar på en felaktig tolkning av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Att det förelåg en överenskommelse mellan dem som förhandlade fram ACTA-avtalet om att sekretess skulle råda kan inte utgöra skäl för kommissionen att inte bevilja sökanden tillgång till handlingarna. Kommissionen har inte gjort åtskillnad mellan unionens ståndpunkt i förhandlingarna om ACTA-avtalet och icke europeiska parters ståndpunkt, trots att det inte föreligger någon risk med att lämna ut handlingar som röjer unionens ståndpunkt. Att lämna ut handlingar rörande ACTA-avtalet kan endast stärka det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser.

105. Kommissionen har bestritt sökandens ståndpunkt och gjort gällande att kommissionen enligt artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 hade stöd för att inte lämna ut vissa handlingar. Om unionen ensidigt lämnade ut handlingar som rör internationella förhandlingar som grundas på ömsesidigt förtroende mellan förhandlingsparterna, skulle detta ha undergrävt skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser. Överenskommelsen mellan parterna i ACTA-avtalet om att sekretess skulle råda är endast ett bedömningskriterium bland andra vid tillämpningen av den ovannämnda bestämmelsen i förevarande fall. Kommissionen har bestritt relevansen av sökandens åtskillnad mellan unionens ståndpunkt och övriga förhandlingsparters ståndpunkt och har betonat att förhandlingarna om ACTA-avtalet ännu inte var avslutade.

106. Tribunalen gör följande bedömning. Enligt artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 ska ”[i]nstitutionerna … vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för … det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser”.

107. Det ska erinras om att allmänhetens tillgång till institutionernas handlingar utgör huvudregeln, och möjligheten att vägra sådan tillgång ett undantag. Ett beslut att vägra tillgång är endast giltigt om det grundas på ett av undantagen som föreskrivs i artikel 4 i förordning nr 1049/2001. I enlighet med fast rättspraxis ska dessa undantag tolkas och tillämpas restriktivt, så att tillämpningen av den allmänna principen i förordningen inte undergrävs (förstainstansrättens dom av den 26 april 2005 i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03, Sison mot rådet, REG 2005, s. II-1429, punkt 45, se analogt förstainstansrättens dom av den 7 februari 2002 i mål T-211/00, Kuijer mot rådet, REG 2002, s. II-485, punkt 55). Dessutom innebär proportionalitetsprincipen att undantagen inte får gå utöver vad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå de eftersträvade målen (domstolens dom av den 6 december 2001 i mål C-353/99 P, rådet mot Hautala, REG 2001, s. I-9565, punkt 28).

108. Vad gäller de undantag från rätten till tillgång som stadgas i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 har domstolen medgett att de intressen som skyddas genom denna bestämmelse är särskilt känsliga och väsentliga och att det beslut att vägra tillgång till handlingar som institutionen ska fatta enligt denna bestämmelse är tvingande, när dessa intressen kan skadas om en handling lämnas ut till allmänheten. Dessa omständigheter medför att det beslut som institutionen ska fatta är av komplex och känslig natur, vilket kräver ett särskilt mått av försiktighet. Ett sådant beslut kräver således enligt domstolen ett utrymme för skönsmässig bedömning (domstolens dom av den 1 februari 2007 i mål C-266/05 P, Sison mot rådet, REG 2007, s. I-1233, punkt 35).

109. Tribunalens kontroll av lagenligheten av institutionernas beslut att inte ge tillgång till handlingar på grund av de undantag avseende det allmänna samhällsintresset som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 är följaktligen begränsad till en granskning av att reglerna, i fråga om förfarandet och motiveringen, har iakttagits, att de faktiska omständigheterna är materiellt riktiga samt att det inte skett en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna eller förekommit maktmissbruk (se domen av den 1 februari 2007 i det ovan i punkt 108 nämnda målet Sison mot rådet, punkt 34, och dom av den 26 april 2005 i det ovan i punkt 107 nämnda målet Sison mot rådet punkt 47, och där angiven rättspraxis).

110. Det ska slutligen erinras om att det dessutom framgår av lydelsen i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 att institutionen, i fråga om de undantag från rätten till tillgång till handlingar som avses i bestämmelsen, är skyldig att vägra att ge tillgång till en handling, om ett utlämnande av handlingen till allmänheten kan skada de intressen som bestämmelsen ska skydda. Det ska i ett sådant fall, till skillnad från vad som exempelvis föreskrivs i artikel 4.2 i förordningen, inte göras en avvägning mellan de krav som kan hänföras till skyddet av dessa intressen och krav som följer av andra intressen (dom av den 1 februari 2007 i det ovan i punkt 108 nämnda målet Sison mot rådet, punkterna 46–48, förstainstansrättens dom av den 26 april 2005 i det ovan i punkt 107 nämnda målet Sison mot rådet, punkterna 51–55, av den 25 april 2007 i mål T-264/04, WWF European Policy Programme mot rådet, REG 2007, s. II-911, punkt 44, tribunalens dom av den 22 maj 2012 i mål T-300/10, Internationaler Hilfsfonds mot kommissionen, punkt 124, och av den 3 oktober 2012 i mål T-465/09, Jurašinović mot rådet, punkterna 47–49).

111. Det är mot bakgrund av dessa överväganden som tribunalen kommer att pröva om kommissionen, såsom sökanden har påstått, har åsidosatt artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

112. Sökanden har i första hand gjort gällande att de allmänna skäl som kommissionen har åberopat för att inte bevilja tillgång till handlingar vilar på en felaktig tolkning av bestämmelsen. Förekomsten av en överenskommelse mellan dem som förhandlade fram ACTA-avtalet om att sekretess skulle råda kan enligt sökanden inte utgöra skäl för kommissionen att vägra sökanden tillgång till handlingarna.

113. I beslutet av den 4 maj 2010 erinrade kommissionen om att ”parterna i förhandlingarna om ACTA-avtalet var eniga om att publicera [det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet ], men bekräftade åter vikten av att behålla sina respektive ståndpunkter i förhandlingarna konfidentiella”. Kommissionen har anfört att ”det var viktigt att notera att det, i det skede förhandlingarna om ACTA-avtalet befann sig, återstod att finna kompromisser mellan olika länder och vissa avgöranden behövde fattas på nationell nivå avseende den slutliga ståndpunkt som ska intas” (punkt 4.1 första stycket i beslutet av den 4 maj 2010).

114. Kommissionen har tillagt att ”på ett allmänt plan är det självklart att det, för att nå framgång med internationella förhandlingar, krävs att de berörda parterna samarbetar. Detta samarbete är i stor utsträckning beroende av att det föreligger ett ömsesidigt förtroende.” Kommissionen har vidare gjort gällande att ”detta gäller särskilt vid de pågående kommersiella förhandlingarna som gäller känsliga ämnen och rör varierade områden såsom ekonomisk politik, kommersiella intressen och politiska överväganden” (punkt 4.1 fjärde stycket i beslutet av den 4 maj 2010).

115. Kommissionen har anfört att det utifrån en noggrann granskning av de handlingar som berörs av sökandens ansökan, klart visat sig att det skulle ha fått negativa verkningar för den anda av ömsesidigt förtroende som råder mellan förhandlingsparterna om ansökan bifallits fullt ut, vilket därigenom skulle ha begränsat möjligheterna att slutföra förhandlingarna, genom att undergräva förhandlarnas ansträngningar, och utsikterna till framtida samarbete. Kommissionen har tillagt att om unionens förhandlingsparter hade anledning att tro att de ståndpunkter som de gett uttryck för under hemliga förhandlingar ensidigt kunde offentliggöras av unionen, skulle detta få negativa verkningar på framtida förhandlingar (punkt 4.1 femte stycket i beslutet av den 4 maj 2010).

116. Enligt kommissionen var det i detta sammanhang viktigt att beakta att kommissionen under förhandlingarna om ACTA-avtalet tagit ställning för att lämna ut det konsoliderade utkastet av ACTA-avtalet så snart som möjligt, och att kommissionen fortlöpande informerat allmänheten om förhandlingarnas målsättning och allmänna inriktning. Kommissionen har påpekat att den efter varje förhandlingsrunda offentliggjort sammanfattningar som godkänts av samtliga förhandlingsparter liksom en detaljerad redogörelse för förhandlingarnas fortskridande. Vidare har kommissionen organiserat tre konferenser öppna för allmänheten om ACTA-avtalet år 2008, 2009 och 2010, för att informera allmänheten om syftet med ACTA-avtalet och om hur förhandlingarna fortskred samt för att samla in kommentarer från berörda parter (punkt 4.1 sjätte stycket i beslutet av den 4 maj 2010).

117. Kommissionen har angett att ”vad gäller handlingar från tredje man har kommissionen själv avgjort om något av de undantag som föreskrivs i förordning nr 1049/2001 var tillämpligt” och att ”en av de omständigheter som beaktades vid denna bedömning var att det allvarligt skulle äventyra de fortsatta förhandlingarna och undergräva skyddet för unionens internationella förbindelser om hänsyn inte togs till att tredje man begärt att deras handlingar inte skulle lämnas ut”. Kommissionen har tillagt att ”detta gällde i än större utsträckning som en av de frågor som diskuterades i förhandlingarna var vilken nivå av öppenhet som var godtagbar avseende den text som själva förhandlingen gäller”. Kommissionen ”beaktade dels den nya överenskommelsen mellan förhandlingsparterna att offentliggöra [det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet], dels nämnda parters bekräftelse ånyo av att deras ståndpunkter skulle förbli konfidentiella” och ansåg att ”det vore att äventyra unionens trovärdighet i andra förhandlingar liksom andra parters förtroende om kommissionen skulle röja ståndpunkter som framförts inom ramen för förhandlingarna om ACTA-avtalet” (punkt 4.2 andra stycket i beslutet av den 4 maj 2010).

118. Tribunalen gör följande bedömning. Samtliga ovanstående överväganden visar att kommissionen visserligen hänvisat till överenskommelsen mellan förhandlingsparterna om att ståndpunkterna i förhandlingarna skulle förbli konfidentiella. Kommissionen har emellertid inte åberopat denna överenskommelse mot sökandens ansökan såsom en juridiskt bindande överenskommelse som tvingar kommissionen att på ett juridiskt plan avslå ansökan. Tvärtom har kommissionen lagligen grundat sitt beslut att inte bevilja tillgång till handlingar enbart på artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

119. Vidare kan det inte bestridas, vilket sökanden för övrigt medgett i repliken, att för att säkerställa effektiva förhandlingar av internationella avtal så kan en viss nivå av diskretion vara motiverad för att på så sätt garantera ett ömsesidigt förtroende parterna emellan och främja en fri och verkningsfull diskussion. Precis som kommissionen har påpekat innebär alla förhandlingar med nödvändighet att de som deltar i förhandlingen beaktar ett visst mått av taktiska överväganden. Det absolut oumbärliga samarbetet mellan parterna är i stor utsträckning beroende av att de känner ömsesidigt förtroende för varandra.

120. Det ska för övrigt noteras att tribunalen tidigare funnit att initiativet till och genomförandet av förhandlingar för ingående av ett internationellt avtal i princip omfattas av den verkställande makten. Allmänhetens deltagande i förhandlingarna om och slutandet av ett internationellt avtal är nödvändigtvis begränsat mot bakgrund av att det finns ett legitimt intresse av att inte röja de strategiska målen med förhandlingarna (tribunalens dom av den 4 maj 2012 i mål T-529/09, in ’t Veld mot rådet, punkt 88, se även punkterna 57 och 59, in fine i domen).

121. Det följer av vad som anförts ovan att de skäl i sig som kommissionen anfört i beslutet av den 4 maj 2010 som grund för att inte lämna ut handlingar varken innebär ett åsidosättande eller en felaktig tolkning av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

122. Sökanden har vidare hävdat att det inte i något fall hade inneburit en risk för tredje man om kommissionen lämnade ut unionens ståndpunkter till allmänheten. Enligt sökanden borde det inte finnas några hinder mot att offentliggöra de handlingar och uppgifter som unionen redan har meddelat till sina förhandlingsparter.

123. Oavsett att detta argument rimmar illa med att ett krav på viss sekretess godtagits i övrigt (se punkt 119 ovan), finner tribunalen att det – i motsats till vad sökanden har föreslagit – inte är uteslutet att det skulle kunna undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser om unionens ståndpunkt i internationella förhandlingar lämnades ut.

124. Det kan inte uteslutas att ett sådant utlämnande av unionens ståndpunkter i förhandlingarna kan göra det möjligt för utomstående att indirekt få kännedom om vilka ståndpunkter som företräds av de andra förhandlingsparterna. Så kan till exempel vara fallet när unionens ståndpunkt uttrycks genom hänvisning till vad som anförts av en annan förhandlingspart, eller när unionens inställning eller dess utveckling under förhandlingarna gör det möjligt för utomstående att på ett mer eller mindre exakt sätt sluta sig till vad som anförts av en eller flera av de andra förhandlingsparterna.

125. Vid internationella förhandlingar kan unionens ståndpunkt rent hypotetiskt utvecklas beroende på hur förhandlingarna fortlöper samt beroende på de eftergifter och kompromisser som gjorts av olika berörda parter. Såsom redan nämnts kan förhandlingsparterna – inklusive unionen – då de utarbetar sina ståndpunkter beakta ett visst mått av taktiska överväganden. Om unionen röjde sin egen förhandlingsposition för allmänheten medan övriga förhandlingsparters ståndpunkter förblev hemliga, kan det i detta sammanhang inte uteslutas att detta i praktiken skulle kunna leda till att unionens förhandlingsförmåga påverkas negativt.

126. Sökanden har även anfört att det borde ha varit möjligt för kommissionen att röja de olika ståndpunkter som har intagits i förhandlingarna, utan att identifiera vems ståndpunkt det är fråga om. Tribunalen finner vad beträffar detta argument att om en förhandlingspart inom ramen för internationella förhandlingar ensidigt röjer en eller flera av de övriga parternas förhandlingsposition, även om detta sker på ett sätt som vid första påseendet är anonymt, så kan detta allvarligt skada den anda av förtroende som råder hos den förhandlingspart vars ståndpunkt offentliggjorts och för övrigt även hos övriga förhandlingsparter som bevittnat detta offentliggörande. Ett sådant förtroende är nödvändigt för att förhandlingarna ska vara effektiva. Att skapa och bibehålla en anda av ömsesidigt förtroende inom ramen för internationella förbindelser är såsom kommissionen påpekat en mycket känslig uppgift.

127. Tribunalen godtar inte heller sökandens argument att man sedan det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet lämnats ut kunde anse att de förhandlingar som föregått utlämnandet av nämnda text var avslutade, varför uppgifter om förhandlingarna borde kunna lämnas ut. Utan att ta ställning till frågan om skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser kan motivera att handlingar från förhandlingarna hålls hemliga under en viss tid efter förhandlingarna, noterar tribunalen att det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet endast utgjorde ett utkast till avtal och att förhandlingarna fortfarande pågick då detta utkast lämnades ut.

128. Tribunalen godtar således inte sökandens påstående att det inte kunde skada det intresse som skyddas av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om uppgifter om unionens eller övriga parters ståndpunkter i förhandlingarna om ACTA-avtalet lämnades ut.

129. Vad därefter gäller argumentet att ett utlämnande av handlingar avseende ACTA-avtalet enbart hade kunnat stärka det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser och undvika polemik till följd av att vissa förslag offentliggjorts i hemlighet, erinrar tribunalen om följande. Det är förvisso riktigt att förordning nr 1049/2001 syftar till att säkerställa en maximal öppenhet genom att ge allmänhetens rätt till tillgång till unionens handlingar största möjliga effekt (skäl 4 i förordningen). I förordningen föreskrivs inte desto mindre undantag från denna rätt som syftar till att skydda vissa allmänna eller privata intressen och i förevarande fall det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser.

130. Det framgår emellertid just av ovannämnda överväganden att de skäl som kommissionen har åberopat i förevarande fall för att begränsa tillgången inte i sig – och oberoende av frågan hur de rent konkret genomförts i besluten av den 4 maj och den 9 december 2010 – innebar någon felaktig tolkning av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

131. I den mån sökandens argument ska förstås så, att det i förevarande fall föreligger ett övervägande allmänintresse av att handlingarna lämnas ut, erinrar tribunalen om följande. De undantag som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 utgör tvingande undantag. Till skillnad från övriga undantag innehåller denna bestämmelse inte någon hänvisning till att ett sådant intresse ska beaktas. När det gäller en talan om ogiltigförklaring av ett beslut som grundas på artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, ska alla argument om att det föreligger ett överordnat allmänintresse av att handlingarna lämnas ut lämnas utan avseende såsom verkningslösa (se, för ett liknande resonemang, den rättspraxis som citeras i punkt 110 ovan).

132. Talan kan således inte vinna bifall på den första delgrunden.

b) Den andra delgrunden: Uppenbart oriktig bedömning vid tillämpningen av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001

133. Sökanden har anfört att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning då den rent konkret tillämpade det undantag som föreskrivs i artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 på de omtvistade handlingarna i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 och på vissa av de handlingar som är föremål för beslutet av den 9 december 2010.

134. Kommissionen har bestritt sökandens argument och menar att det undantag som görs gällande i besluten av den 4 maj 2010 och av den 9 december 2010 verkligen var tillämpligt på de aktuella handlingarna.

Det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet, kapitlen i avtalet och utkastet till förslag om tekniskt samarbete (handlingarna nr 1–22 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

135. Vad gäller handlingarna nr 1–21 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, har sökanden hävdat att då de ståndpunkter och förslag som handlingarna innehöll integrerats i det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet kunde de inte längre ändras, varför det inte borde finnas något hinder mot att lämna ut dem. I den mån handlingarna innehåller kommissionens åsikter, vilka kommissionen informerat sina förhandlingsparter om, fanns det under alla omständigheter ingen anledning att inte ge sökanden tillgång till dem. Vad beträffar handling nr 22 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 och som inte medtagits i det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet, har sökanden gjort gällande att det var föga troligt att en handling som endast avser tekniskt samarbete skulle kunna skada förhandlingarna om den lämnades ut.

136. Tribunalen gör följande bedömning. Det följer av såväl beslutet av den 4 maj 2010 (punkt 5.1) som av de handlingar som kommissionen gett in till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011, att handlingarna nr 1–20 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 gäller olika kapitel i utkastet till ACTA-avtal. De innehåller – redovisade bland annat genom ordbehandlingsfunktionen ”track changes” – de olika ståndpunkter och förslag som de olika förhandlingsparterna gett uttryck för i förhandlingarna. Handling nr 21 utgör en förteckning över frågor som ska diskuteras. I handling nr 22 redovisas förslag från en förhandlingspart på området för tekniskt samarbete.

137. Tribunalen erinrar, i likhet med vad kommissionen påpekat i beslutet av den 4 maj 2010 (punkt 5.1 ) , om att förhandlingarna om ACTA-avtalet pågick fortfarande då beslutet antogs och att det offentliggjorda konsoliderade utkastet till ACTA-avtaletendast utgjorde ett avtalsutkast.

138. Under dessa omständigheter gjorde kommissionen inte någon uppenbart oriktig bedömning då den i punkt 5.1 i beslutet av den 4 maj 2010 fann att det skulle ha en negativ inverkan på den anda av ömsesidigt förtroende som är nödvändig för att varje förhandlingspart ska kunna uttrycka sin åsikt fritt, om handlingarna nr 1–20 och 22, och därigenom förhandlingsparternas och unionens ståndpunkter i förhandlingarna, lämnades ut till sökanden. Detta skulle enligt kommissionen även ha påverkat unionens förhandlingskapacitet.

139. Det förhållandet att handling nr 22 är ett förslag om tekniskt samarbete ändrar inte på något sätt det faktum att den utgjorde ett förhandlingsdokument från en förhandlingspart och att det skulle ha skadat den anda av ömsesidigt förtroende som är nödvändig i förhandlingar om handlingen lämnades ut.

140. Vad däremot beträffar handling nr 21 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 noterar tribunalen att det inte rör sig om en handling som uttrycker en eller flera förhandlingsparters ståndpunkter i förhandlingarna. Snarare är det fråga om en förteckning med frågor som ska diskuteras, utan några indirekta konsekvenser. Under dessa omständigheter anser tribunalen att avslaget på ansökan om tillgång till denna handling är behäftat med en uppenbart oriktig bedömning. Kommissionen gjorde fel då den ansåg att det skulle skada skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser om handlingen lämnades ut.

141. I motsats till vad sökanden har påstått, gjorde kommissionen inte någon uppenbart oriktig bedömning vid användningen av sitt utrymme för skönsmässig bedömning vad gäller de undantag som stadgas i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 då den inte gav sökanden tillgång till handlingarna nr 1–20 och 22 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, med angivande av de skäl som anges i punkt 5.1 i nämnda beslut. Däremot ska talan vinna bifall såvitt avser förevarande del av den tredje grunden beträffande handling nr 21 i förteckningen som bilagts detta beslut.

142. Sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde fel då den avslog sökandens ansökan med motiveringen att handlingarna framför allt avsåg förhandlingsparternas möjligheter att beakta att nya parter anslöt sig till förhandlingarna. Handlingarna synes följaktligen vara av allmän art då de endast beaktar olika synsätt och möjliga ansökningar från andra länder om att få delta i förhandlingarna.

143. Det framgår av såväl beslutet av den 4 maj 2010 (punkt 5.2) som av de handlingar som kommissionen gett intill efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011 att handlingarna nr 23 och 24 i förteckningen som bilagts nämnda beslut gäller frågan om vilken inställning som ska intas i förhållande till ansökningar från tredje man om att få delta i förhandlingarna om ACTA-avtalet eller att få ansluta sig till ACTA-avtalet när avtalet väl förhandlats fram och ingåtts. Handling nr 23 kommer från en förhandlingspart och den innehåller olika valmöjligheter i detta avseende, medan handling nr 24, som grundas på texten i handling nr 23, är en handling som är gemensam för samtliga parter i förhandlingarna och innehåller utkast till svar på ansökningar från tredje man om att få delta i förhandlingarna. Beslutet av den 4 maj 2010 visar att det rör sig om diskussionsunderlag.

144. Under dessa omständigheter finner tribunalen att kommissionen inte har gjort någon uppenbart oriktig bedömning då den ansåg att dessa handlingar skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser om de lämnades ut.

145. Med hänsyn till handlingarnas föremål och innehåll, och i linje med vad kommissionen har påpekat i beslutet av den 4 maj 2010 (punkt 5.2), skulle ett sådant utlämnande nämligen kunna påverka såväl kommissionens trovärdighet som förhandlingspart i förhållande till andra förhandlingsparter som samtliga förhandlingsparters – och därmed unionens – relationer med eventuella tredjeländer som ville delta i förhandlingarna.

146. Talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser förevarande del av den tredje grunden beträffande de nämnda handlingarna nr 23 och 24.

Handlingar avseende de andra förhandlingsparternas ståndpunkt i vissa frågor (handlingarna nr 25 och 26 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

147. Sökanden har gjort gällande att hon tror sig förstå att dessa handlingar speglar tredjeparts (third parties) ståndpunkt samt unionens åsikt därom beträffande den framtida institutionella strukturen i ACTA-avtalet och bestämmelserna i ACTA-avtalet beträffande internet. Sökanden kan inte se på vilket sätt dessa handlingar, som kommissionen redan har distribuerat till övriga parter i förhandlingarna, skulle kunna begränsa kommissionens handlingsutrymme om de lämnades ut.

148. I punkt 5.3 i beslutet av den 4 maj 2010 angav kommissionen att handlingarna nr 25 och 26 i förteckningen som bilagts detta beslut direkt speglade förhandlingsparternas ståndpunkt samt unionens inställning till dessa ståndpunkter avseende bestämmelserna i ACTA-avtalet om internet respektive den framtida institutionella strukturen i ACTA-avtalet.

149. De handlingar som kommissionen gett in till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011 visar att handling nr 26 förvisso speglar en förhandlingsparts ståndpunkt liksom unionens inställning till denna ståndpunkt, vilket kommissionen påpekat i beslutet av den 4 maj 2010 (punkt 5.3). Det framgår däremot inte att så är fallet med handling nr 25.

150. Handling nr 25 är nämligen en handling från unionen med ett huvudsakligen beskrivande och allmänt innehåll om unionsrätten på immaterialrättsområdet avseende internet. I handlingen hänvisas det inte till någon förhandlingspart och den ger, oavsett vad kommissionen har hävdat vid förhandlingen, inte uttryck för någon exakt inställning hos kommissionen beträffande någon sådan förhandlingsparts ståndpunkt.

151. Beslutet att inte ge sökanden tillgång till handling nr 26 innebär, till skillnad från vad sökanden har hävdat, förvisso inte någon uppenbart oriktig bedömning med hänsyn till handlingens innehåll och de överväganden som kommissionen gett uttryck för i punkt 5.3 i beslutet av den 4 maj 2010. Däremot ska talan vinna bifall såvitt avser förevarande del av den tredje grunden beträffande handling nr 25 i förteckningen som bilagts detta beslut.

Unionens kommentarer om bekämpande av straffrättsliga överträdelser (handlingarna nr 27–29 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

152. Vad gäller handlingarna nr 27–29 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 och av samma skäl som de som anförts beträffande handlingarna nr 25 och 26 i denna förteckning, har sökanden hävdat att kommissionen inte har visat att undantaget från rätten till tillgång som grundas på skyddet för internationella förbindelser var uppfyllt.

153. Tribunalen finner att det följer av såväl beslutet av den 4 maj 2010 (punkt 5.4) som av de handlingar som kommissionen gett in till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011 att handlingarna nr 27–29 i förteckningen som bilagts nämnda beslut är förhandlingsdokument från unionen avseende bestämmelserna i utkastet till ACTA-avtalet om bekämpande av straffrättsliga överträdelser.

154. Under dessa omständigheter finner tribunalen att kommissionen inte har gjort någon uppenbart oriktig bedömning då den ansåg i punkt 5.4 i beslutet av den 4 maj 2010 att dessa handlingar skulle påverka unionens förhandlingsposition och följaktligen undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser om de lämnades ut.

155. Talan kan därför inte vinna bifall såvitt avser förevarande del av den tredje grunden beträffande de ovannämnda handlingarna nr 27–29.

Medlemsstaternas yttranden samt arbetsdokument och interna rapporter (handlingarna nr 30–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010)

156. Det ska inledningsvis erinras (se punkterna 64–68 ovan) om att förevarande talan inte syftar till att bestrida att tillgång vägrades till handlingarna nr 30–44 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, utan avser enbart, såvitt gäller handlingarna nr 45–48 i nämnda förteckning, att den delvisa tillgång som kommissionen beviljat till dem kan ha varit för restriktiv och därför ha åsidosatt proportionalitetsprincipen.

157. I sitt yttrande av den 28 februari 2012 har sökanden gjort en jämförelse av de partier i handlingarna nr 45–48 som maskerats i beslutet av den 4 maj 2010 och som sedan lämnats ut i beslutet av den 27 januari 2012. Sökanden har med stöd av denna jämförelse hävdat att den maskering som gjordes i maj 2010 inte var motiverad, antingen för att den enbart gällde rent beskrivande omständigheter som inte kan skada relationerna med andra förhandlingsparter, eller för att de avsåg uppgifter som inte avslöjar förhandlingsparternas ståndpunkter eller kommissionens förhandlingsposition.

158. Med stöd av den kännedom som sökanden fick till följd av ett datafel hos kommissionen om det fullständiga innehållet i handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, har hon slutligen kritiserat kommissionens tillvägagångssätt. Vad beträffar handling nr 47 i denna förteckning kritiserar sökanden att kommissionen, längst ned på sidan 2 och på sidan 3, har maskerat vissa uppgifter som sökanden anser vara såväl icke konfidentiella som viktiga för allmänheten.

159. Sökanden har dragit slutsatsen att den bevisning som ges i beslutet av den 27 januari 2012 visar att kommissionen gjorde en felaktig tillämpning av artikel 4 i förordning nr 1049/2001 i beslutet av den 4 maj 2010, och att den handlat så för att dölja att den frångick sina åtaganden i fråga om öppenhet.

160. I sitt yttrande av den 10 april 2012 har kommissionen bestritt sökandens argument.

161. Vidare har kommissionen vidhållit sin argumentation från svaromålet och dupliken att talan inte avser vägran i beslutet av den 4 maj 2010 att ge tillgång till handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts detta beslut.

162. Tribunalen konstaterar emellertid att dessa argument redan prövats och lämnats utan avseende i punkterna 59–67 ovan.

163. Vidare anser kommissionen, efter att ha erinrat om sitt stora utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpning av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och den begränsade domstolsprövning som följer härav, att sökanden har överskridit gränserna för sådan domstolsprövning genom sin detaljerade genomgång av de partier som maskerats i handlingarna nr 45–48 i beslutet av den 4 maj 2010 och som sedan lämnats ut år 2012.

164. Det ska dock konstateras att även om kommissionen i förevarande fall har ett utrymme för skönsmässig bedömning förbjuder detta på intet sätt sökanden att göra en jämförelse mellan besluten av den 4 maj 2010 och den 27 januari 2012, för att härigenom finna omständigheter som stödjer hennes åsikt att kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning i beslutet av den 4 maj 2010 då den rent konkret tillämpade det undantag från rätten till tillgång som föreskrivs i artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 på de omtvistade handlingarna. Varken kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning eller omfattningen av tribunalens prövning åsidosätts härigenom.

165. Kommissionen anser slutligen att sökandens undersökning inte på något sätt visar – utan snarare tvärtom – att de maskeringar som gjordes i beslutet av den 4 maj 2010 var uppenbart omotiverade.

166. Tribunalen påpekar att det framgår av såväl beslutet av den 4 maj 2010 (punkt 5.6) som av de handlingar som kommissionen gett in till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011, att handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts detta beslut är fyra interna kommissionshandlingar som sammanfattar förhandlingarna av ACTA-avtalet under de fjärde, femte, sjätte och sjunde rundorna (rounds).

167. I beslutet av den 4 maj 2010 angav kommissionen att de partier som maskerades i handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts detta beslut innehöll vissa uppgifter om unionens ambitioner och aspekter av dess förhandlingsstrategi i förhandlingarna om ACTA-avtalet. Om dessa uppgifter lämnades ut till allmänheten skulle detta enligt kommissionen försätta den i en mycket svår situation i förhållande till övriga förhandlingsparter som i sådant fall skulle ges full insyn i unionens målsättningar och politiska överväganden och härigenom skulle kunna bedöma i vilken utsträckning unionen är benägen att kompromissa. Detta i sin tur skulle väsentligen minska kommissionens handlingsutrymme och rent allmänt äventyra de pågående förhandlingarna. Detta skulle vara skadligt för unionens intresse av att sådana förhandlingar förs på ett effektivt sätt.

168. Kommissionen har tillagt att det rent generellt inte var möjligt att vara mer precis såvitt gäller det konkreta innehållet i de maskerade partierna, eftersom detta skulle ha lett till att innehållet avslöjades och därmed att ändamålsenligheten med undantaget gick förlorad.

169. De partier som maskerats i handlingarna nr 45–48 visar att de till största delen innehåller upplysningar om unionens ambitioner, förhandlingsposition och vissa aspekter av dess förhandlingsstrategi samt upplysningar om förhandlingsparternas ståndpunkter och initiativ.

170. Så är i synnerhet fallet med de maskeringar som sökanden särskilt har bestritt, nämligen på sidan 1, punkt 4, första och sista meningen i handling nr 45. Till skillnad från vad sökanden har hävdat innehöll dessa maskeringar uppgifter om förhandlingsparternas ståndpunkter och om hur förhandlingarna fortskred. Kommissionen kunde – utan att därvid göra en uppenbart oriktig bedömning – besluta att inte lämna ut dessa uppgifter.

171. Detsamma gäller de maskeringar som gjorts på sidan 3 i handling nr 45, under strecksatsen ”Consultation of stakeholders/Transparency” sista meningen, och som sökanden har bestridit. Den av sökanden framförda omständigheten att unionens och förhandlingsparternas ståndpunkter kan ha sammanfallit på vissa punkter innebär inte på något sätt att dessa ståndpunkter – på detta stadium av förhandlingen och utan att avtalet hade undertecknats – inte skulle undergräva det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser om dessa ståndpunkter lämnades ut.

172. Detsamma gäller för övrigt de maskeringar som gjorts i handling nr 46, på sidan 1 under rubriken ”Summary”, fjärde och femte styckena, och på sidan 3, första stycket, och punkt 5 a, vilka sökanden bestridit. I dessa maskerade partier beskrevs parternas och unionens ståndpunkt om dels nya länders anslutning till ACTA-avtalet, dels avtalets framtidsutsikter. Nämnda partier avsåg uppgifter som kommissionen, på förhandlingarnas dåvarande stadium och inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, kunde anse skulle undergräva det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser om de lämnades ut.

173. Sökanden har bestridit att ett parti på sidan 1, under rubriken ”Summary”, andra stycket, i handling 46, har maskerats. Den avser i likhet med den maskering som gjorts på sidan 1, punkt 4, sista meningen i handling nr 45 (se punkt 170 ovan), parternas ståndpunkter i förhandlingarna.

174. Vad beträffar de uppgifter som maskerats på sidorna 2 och 3 i handling nr 47 (punkterna a–c, under meningen ”EU comments focused on”) anser sökanden, med stöd av den kännedom hon fick om handlingen under de omständigheter som beskrivs i punkt 53 ovan, att dessa uppgifter inte kunde undergräva förhandlingarna, eftersom de enbart beskrev innehållet i ett förslag som utväxlats mellan samtliga parter. Ett utlämnande av uppgifterna hade enligt sökanden inte kunnat ändra unionens ställning i förhandlingarna då arten av unionens kommentarer inte skulle ha haft något intresse för övriga förhandlingsparter, medan de däremot hade varit av särskild vikt för unionens medborgare.

175. Tribunalen konstaterar emellertid att oavsett om kommissionen hade stöd för att maskera sina egna kommentarer om en parts ståndpunkt, så utgjorde de aktuella maskerade partierna egentligen mer en beskrivning av en förhandlingsparts ståndpunkt än sådana kommentarer. Skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser motiverade härigenom fullt ut att dessa partier maskerades. Det förhållandet att den berörda förhandlingsparten framfört denna ståndpunkt till samtliga andra förhandlingsparter ändrar på intet sätt denna bedömning.

176. Sökanden har vidare anfört argumentet att innehållet i de maskerade partierna, i synnerhet som detta avsåg förslag från en förhandlingspart som gick utöver unionens regelverk, hade en särskild betydelse för de europeiska medborgare som ville ta del av den pågående debatten för att påverka den. Såsom redan påpekats i punkterna 110 och 131 ovan erinrar tribunalen om att artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 utgör ett tvingande undantag som till skillnad från övriga undantag från rätten till tillgång inte innehåller någon bestämmelse om att ett eventuellt övervägande allmänintresse av ett utlämnande ska beaktas.

177. Under dessa omständigheter saknade sökanden stöd för att åberopa domen i det ovan i punkt 53 nämnda målet Sverige och Turco mot rådet till stöd för sin åsikt. Domen i detta mål gällde vägran att ge tillgång till en handling som grundades på ett annat undantag beträffande vilket ett sådant övervägande allmänintresse av ett utlämnande skulle beaktas (artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning nr 1049/2001).

178. Det är likaså utan stöd som sökanden hänvisar till domen i samma mål för att hävda att unionsdomstolen ska ha fastställt en presumtion om att lagstiftningshandlingar ska lämnas ut.

179. I den mån sökanden, genom nämnda hänvisning, försöker jämställa handlingarna i förhandlingarna om ACTA-avtalet med lagstiftningshandlingar, måste det konstateras att ett sådant jämställande – för det fall det antas vara korrekt – inte, såsom domstolen redan har slagit fast (dom av den 1 februari 2007 i det ovan i punkt 108 nämnda målet Sison mot rådet, punkt 41), kan ha någon inverkan på frågan huruvida ett utlämnande av dessa handlingar kunde undergräva de intressen som skyddas genom artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001 eller, följaktligen, på frågan huruvida en ansökan om tillgång till dessa handlingar skulle avslås.

180. Domstolen konstaterade i domen i det ovannämnda målet Sison mot rådet att det i artikel 12.2 i förordning nr 1049/2001 visserligen föreskrivs att handlingar som upprättats eller mottagits i samband med ett förfarande för att anta rättsakter som är juridiskt bindande i eller för medlemsstaterna, bör göras direkt tillgängliga. Domstolen tillade dock att detta endast ska ske om inte annat följer av artiklarna 4 och 9 i samma förordning (dom av den 1 februari 2007 i det ovan i punkt 108 nämnda målet Sison mot rådet, punkt 41).

181. Tribunalen erinrar vidare och för fullständighetens skull om att förhandlingar för ingående av ett internationellt avtal i princip omfattas av den verkställande makten (domen i det ovan i punkt 120 nämnda målet in ’t Veld mot rådet, punkt 88) och att dessa förhandlingar inte på något sätt på förhand säger något om den offentliga debatt som kan komma att utvecklas, när det internationella avtalet väl undertecknats, under ratificeringsprocessen.

182. Tribunalen anser att kommissionen, då den använde det utrymme för skönsmässig bedömning som den tillerkänts vid tillämpning av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, inte gjorde någon uppenbart oriktig bedömning då den ansåg att ett utlämnande av de uppgifter som nämns i punkt 174 ovan skulle ha undergrävt skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser.

183. Även om sökandens kritik mot de maskeringar som gjordes genom beslutet av den 4 maj 2010 i handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts nämnda beslut för det mesta framstår som obefogad, har sökanden inte desto mindre stöd för sitt påstående att vissa maskeringar som kommissionen gjort i dessa handlingar var uppenbart felaktiga.

184. Så är fallet med de maskeringar som gjorts i handling nr 45, sidan 2 under rubriken ”Participants”, andra stycket sista meningen, i handling nr 47, sidan 1 under rubriken ”Participants”, andra stycket sista meningen, i handling nr 47, sidan 2, under rubriken ”1. Digital Environment (including Internet)”, andra stycket sista meningen, i handling nr 48, sidan 2, stycket under punkt 4, sista delen av meningen.

185. Det framgår nämligen inte att dessa maskeringar skulle ha avsett kommissionens eller andra förhandlingsparters förhandlingsposition, eller att de skulle ha avsett andra uppgifter vars utlämnande skulle ha undergrävt det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser. I synnerhet kommissionens uttalande som maskerades på sidan 2 i handling nr 48 (stycket under punkt 4, sista delen av meningen) att den inte motsatte sig att förhandlingsdokument lämnades ut om förhandlingsparterna hade varit eniga härom var, såsom sökanden påpekat, inte av sådan art att det hade skadat förhandlingsparternas ömsesidiga förtroende om det hade lämnats ut.

186. Det följer av ovannämnda överväganden att talan inte kan vinna bifall såvitt avser förevarande del av den tredje grunden beträffande handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, med undantag för de maskeringar som nämns i punkt 184 ovan.

Handlingarna nr 27a, 40a, 51 och 52 i förteckningen som bilagts beslutet av den 9 december 2010

187. Det följer av såväl beslutet av den 9 december 2010 (punkt 2.1, fjärde stycket) som av de handlingar som kommissionen gett in till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011 att handling nr 27a i förteckningen som bilagts detta beslut utgör ett arbetsdokument från rådet, vilket innehåller ett utkast till straffrättsliga bestämmelser i ACTA-avtalet. Utkastet har utarbetats som diskussionsunderlag inom gruppen ”Presidiets vänner” och syftar till att klargöra presidiets ställning i förhandlingarna på denna punkt.

188. Under dessa omständigheter och vad gäller en handling som avser unionens förhandlingsposition samt, i vissa avseenden, tredje mans förhandlingsposition, gjorde kommissionen – av de skäl som anges i beslutet av den 9 december 2010 (punkt 2.1, fjärde - sjunde styckena) – inte någon uppenbart oriktig bedömning då den avslog ansökan om tillgång såvitt gäller denna handling.

189. De argument som sökanden anfört i sitt yttrande av den 19 januari 2011 över beslutet av den 9 december 2010 ändrar inte denna bedömning. Nämnda argument innebär i sak en upprepning av dem som anförts i ansökan och som tribunalen redan tillbakavisat i punkterna 111–127 ovan.

190. Det följer av såväl beslutet av den 9 december 2010 (punkt 2.1, fjärde stycket) som av de handlingar som kommissionen gett in till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011 att handling nr 40a i förteckningen som bilagts detta beslut utgör ett arbetsdokument från den 26 oktober 2009 som speglar ståndpunkten hos unionens medlemsstater avseende de straffrättsliga bestämmelserna i kapitel 2 i ACTA-avtalet.

191. Tribunalen anmärker vidare att handlingen, med undantag för rubriken och noter i huvudet samt fotnoter, är identisk med handling nr 28 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010. Såvitt avser denna handling har tribunalen redan konstaterat (se punkterna 152–155 ovan) att vägran att bevilja tillgång inte var behäftad med någon uppenbart oriktig bedömning. Talan kan följaktligen och av samma skäl som angetts i nämnda punkter inte vinna bifall på förevarande grund såvitt avser handling nr 40a.

192. I beslutet av den 9 december 2010 (punkt 2.2.1) beviljade kommissionen tillgång till handlingen, med undantag för ett stycke. Vad gäller detta stycke åberopade kommissionen undantaget avseende skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser, med motiveringen att stycket innehöll uppgifter om ett tredjelands begäran att få delta i förhandlingarna om ACTA-avtalet och att ett utlämnande skulle undergräva unionens relationer med detta tredjeland samt med övriga förhandlingsparter.

193. Det framgår av såväl de förklaringar som kommissionen har lämnat i beslutet av den 9 december 2010 som av den handling som getts in till tribunalen till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011, att det parti som maskerats i denna handling verkligen avser handläggningen av en begäran från ett tredjeland om att få delta i förhandlingarna om ACTA-avtalet. Under dessa omständigheter, och i motsats till vad sökanden har antytt, finner tribunalen att kommissionen inte gjorde någon uppenbart oriktig bedömning då den kom fram till att det maskerade partiet i nämnda handling skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser om det lämnades ut.

194. Handlingen är ett meddelande med information avsett för den kommitté som föreskrivs i artikel 133 EG (nu artikel 207 FEUF) och avser det kapitel i utkastet till ACTA-avtalet som behandlar internet. I beslutet av den 9 december 2010 beviljade kommissionen delvis tillgång till denna handling.

195. Vad gäller det avsnitt i handlingen som inte lämnades ut, framgår det av såväl de förklaringar som kommissionen har lämnat i beslutet av den 9 december 2010 som av den handling som getts in till tribunalen till efterkommande av beslutet av den 9 juni 2011 att detta avsnitt innehåller uppgifter som en förhandlingspart lämnat till kommissionen avseende sin ståndpunkt i förhandlingen.

196. Under dessa omständigheter, och i motsats till vad sökanden har hävdat, gjorde kommissionen inte någon uppenbart oriktig bedömning då den beslöt att inte bevilja tillgång till denna del av handlingen.

197. Samtliga överväganden ovan avseende den andra delgrunden innebär sammanfattningsvis att talan inte kan vinna bifall på denna delgrund, med undantag för den del som gäller beslutet att inte bevilja tillgång till handlingarna nr 21 och 25 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 och maskeringarna i handlingarna nr 45, 47 och 48 i förteckningen och som nämns i punkt 184 ovan.

4. Den fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 och proportionalitetsprincipen

198. Sökanden har gjort gällande att artikel 4.6 i nämnda förordning tillämpades på ett felaktigt sätt och att proportionalitetsprincipen åsidosattes, eftersom kommissionen inte beaktade möjligheten att bevilja delvis tillgång till handlingarna och att avslå ansökan endast avseende de delar av handlingarna där detta var motiverat och absolut nödvändigt.

199. Kommissionen har gjort gällande att möjligheten att bevilja delvis tillgång har prövats i vederbörlig utsträckning och på ett korrekt sätt.

200. Det följer av ordalydelsen i artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 att om enbart delar av den begärda handlingen omfattas av något av undantagen, ska övriga delar av handlingen lämnas ut. Dessutom innebär proportionalitetsprincipen att unionsinstitutionerna vid tillämpning av undantagen inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas (domen i det ovan i punkt 107 nämnda målet rådet mot Hautala, punkt 28).

201. I förevarande fall framgår det av besluten av den 4 maj respektive den 9 december 2010 att kommissionen inte nöjde sig med att inte bevilja fullständig tillgång med stöd av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, utan kommissionen undersökte även möjligheten att lämna ut delar av handlingen i enlighet med artikel 4.6 i samma förordning.

202. I punkt 3 i beslutet av den 4 maj 2010 informerade således kommissionen sökanden om att en noggrann prövning av ansökan och av de berörda handlingarna visat att fullständig tillgång kunde beviljas till handling nr 49 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 och att delvis tillgång kunde beviljas till handlingarna nr 45–48 i förteckningen beträffande de delar som inte omfattas av ett undantag från rätten till tillgång. Kommissionen påpekade att övriga delar i handlingarna nr 45–48, och samtliga övriga handlingar som nämns i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, inte kunde lämnas ut till sökanden.

203. I beslutet av den 9 december 2010 beviljade kommissionen dessutom delvis tillgång till handlingarna nr 50–52 i förteckningen som bilagts detta beslut.

204. Tribunalen godtar följaktligen inte sökandens påstående att kommissionen inte beaktade möjligheten att bevilja delvis tillgång till handlingarna.

205. Vad vidare beträffar åsidosättandet av proportionalitetsprincipen anser sökanden, vad gäller handlingarna nr 1–21 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, att sökanden borde ha beviljats delvis tillgång då åtminstone vissa delar av dessa handlingar har återgetts i det konsoliderade utkastet till ACTA-avtalet med följden att det inte längre var nödvändigt att inte lämna ut dessa delar. De delar av handlingarna som avsåg unionens ståndpunkter, eller till och med de ståndpunkter som var mindre viktiga på grund av sin tekniska natur, borde ha lämnats ut.

206. I likhet med vad som redan påpekats i punkt 137 ovan erinrar tribunalen emellertid om att förhandlingarna om ACTA-avtalet pågick och att det konsoliderade utkastet till ACTA-avtal som offentliggjorts endast utgjorde ett avtalsutkast. Under dessa omständigheter och utan att det påverkar bedömningen av frågan i punkt 127 ovan, finner tribunalen att det skulle ha undergrävt det allmänna samhällsintresse som avses i artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 om sökanden beviljats tillgång till förhandlingsparternas och unionens förhandlingspositioner – även om dessa bara var av teknisk art – som finns med i handlingarna nr 1–20 och 22 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 (beslutet att inte bevilja tillgång till handling nr 21 i denna förteckning har redan ogiltigförklarats (se punkt 141 ovan)). Kommissionen har således inte på något sätt åsidosatt proportionalitetsprincipen då den inte beviljade sökanden delvis tillgång till nämnda handlingar som hade gett henne kännedom om förhandlingsparternas och unionens förhandlingspositioner.

207. Sökanden har slutligen argumenterat att kommissionen på ett orimligt sätt maskerat handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, till vilka delvis tillgång beviljats, samt att kommissionen hade ett överdrivet snävt synsätt och härigenom åsidosatte proportionalitetsprincipen. Tribunalen finner beträffande dessa argument att de redan prövats i punkterna 156–186 ovan och att de delvis också godtagits.

208. Följaktligen kan talan inte vinna bifall på denna grund som avser åsidosättande av artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 och av proportionalitetsprincipen, genom att kommissionen inte beaktade möjligheten att bevilja delvis tillgång och, i annat fall, att den använt denna möjlighet på ett för snävt sätt. Detta gäller emellertid med reservation för de överväganden som tribunalen anfört i föregående punkt.

5. Den femte grunden: Bristande motivering

209. Sökanden har gjort gällande att kommissionen har åsidosatt motiveringsskyldigheten genom att underförstått vägra tillgång till vissa av de handlingar som nämns i ansökan men som inte prövats i beslutet av den 4 maj 2010.

210. När det gäller handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, har kommissionen inte förklarat på vilket sätt det skulle undergräva det allmänna samhällsintresset om samtliga handlingar lämnades ut. Den kortfattade motiveringen att handlingarna ”innehåller uttryck för unionens ambitioner och aspekter av dess strategi i förhandlingarna” framstår som irrelevant i förhållande till innehållet i handlingarna som kommissionen delvis offentliggjort.

211. Vad beträffar handlingarna nr 1–29 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, har kommissionen haft en tendens att åberopa allmänna skäl som förklaring till varför handlingen inte lämnats ut och den har i synnerhet behandlat handlingarna kollektivt och underlåtit att beakta varje handling individuellt.

212. Kommissionen har erinrat om att i den mån grunden avser handlingar som inte prövats i beslutet av den 4 maj 2010, så har kommissionen medgett att den felaktigt begränsat räckvidden av ansökan om tillgång i beslutet av den 4 maj 2010.

213. I övrigt har kommissionen bestridit att den åsidosatt motiveringsskyldigheten.

214. Tribunalen erinrar om att den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Skyldigheten att motivera ett beslut utgör för övrigt en väsentlig formföreskrift som ska särskiljas från frågan huruvida motiveringen är välgrundad, vilken ska hänföras till frågan huruvida den omtvistade rättsakten är lagenlig i materiellt hänseende. Motiveringen av ett beslut består nämligen i att det formellt anges vilka skäl beslutet grundar sig på. Om dessa skäl innehåller felaktigheter, inverkar detta på beslutets lagenlighet i materiellt hänseende, men inte på motiveringen av beslutet, som kan vara tillräcklig trots att den innehåller felaktiga skäl (se domstolens dom av den 10 juli 2008 i mål C-413/06 P, Bertelsmann och Sony Corporation of America mot Impala, REG 2008, s. I-4951, punkterna 166 och 181, och där angiven rättspraxis).

215. Det ska för det första erinras om att sedan kommissionen antog beslutet av den 9 december 2010, förlorade förevarande talan sitt föremål i den del den avser ogiltigförklaring av ett underförstått beslut att inte bevilja tillgång till vissa handlingar som nämns i svaret av den 21 januari 2010 och som inte prövats i beslutet av den 4 maj 2010. Förevarande grund har följaktligen också förlorat sitt föremål varför det också saknas anledning att pröva den, i den mån den innebär kritik av ett underförstått beslut att inte bevilja tillgång till de handlingar som kommissionen har underlåtit att pröva i detta beslut.

216. I den mån det i grunden påpekas ett åsidosättande av skyldigheten att motivera beslutet att endast delvis bevilja tillgång till handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010, finner tribunalen att kommissionen i punkt 5.6 i detta beslut, men även i del 4 i samma beslut, i tillräcklig utsträckning har motiverat sitt beslut i denna del.

217. I punkt 5.6 i beslutet av den 4 maj 2010 angav kommissionen först att handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts detta beslut innehöll protokoll från olika förhandlingsrundor avseende ACTA-avtalet och meddelade att den beviljade delvis tillgång till dessa protokoll (första stycket i punkt 5.6). Därefter angav kommissionen att de partier som maskerats i dessa handlingar innehöll vissa uppgifter om unionens ambitioner och de olika aspekterna av dess strategi i förhandlingarna om ACTA-avtalet. Ett utlämnande av dessa uppgifter skulle enligt kommissionen försätta den i en mycket svår situation i de nuvarande förhandlingarna om ACTA-avtalet i förhållande till övriga parter som skulle ges full insyn i unionens målsättningar och politiska överväganden och härigenom skulle kunna bedöma i vilken utsträckning unionen är benägen att kompromissa. Enligt kommissionen skulle detta i sin tur väsentligen minska kommissionens handlingsutrymme och rent allmänt äventyra de pågående förhandlingarna, vilket skulle vara skadligt för unionens intresse av att sådana förhandlingar förs på ett effektivt sätt (punkt 5.6 andra stycket i beslutet av den 4 maj 2010).

218. Kommissionen har tillagt att det rent generellt inte var möjligt att vara mer precis såvitt gäller det konkreta innehållet i de maskerade partierna, eftersom detta skulle ha lett till att innehållet avslöjades och att ändamålsenligheten med undantaget därmed skulle gå förlorad (punkt 5.6, tredje stycket i beslutet av den 4 maj 2010).

219. Vad för övrigt gäller det skäl för att maskera vissa delar som inte gäller skyddet för kommissionens egen förhandlingsposition utan skyddet för övriga förhandlingsparters ståndpunkt, nämns detta skäl förvisso inte uttryckligen i punkt 5.6 i beslutet av den 4 maj 2010. Däremot framgår detta skäl mycket tydligt av del 4 i beslutet av den 4 maj 2010. I denna del hänvisas det bland annat till handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010.

220. Det följer av vad som anförts ovan att till skillnad från vad sökanden har gjort gällande så har kommissionen – även om den av de skäl som tribunalen erinrat om i punkt 218 ovan inte kunde vara särskilt specifik beträffande det konkreta innehållet i de partier som maskerats – inte åsidosatt sin motiveringsskyldighet när det gäller beslutet att endast delvis bevilja tillgång till handlingarna nr 45–48 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010.

221. Talan kan slutligen inte vinna bifall på förevarande grund, i den mån det häri påtalas att kommissionen beträffande handlingarna nr 1–29 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 hade en tendens att åberopa allmänna skäl som förklaring till varför den vägrat tillgång och i synnerhet behandlade handlingarna kollektivt och inte individuellt.

222. Det framgår nämligen av beslutet av den 4 maj 2010 att kommissionen – efter att i del 4 i detta beslut utförligt ha redogjort för skälen till varför den begärda tillgången till handlingarna avseende förhandlingen om ACTA-avtalet skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser – redogjorde i del 5 i samma beslut för sin konkreta och individuella prövning av hur undantaget tillämpades på de handlingar som avses i ansökan om tillgång och i synnerhet på handlingarna nr 1–29 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 (se, vad gäller dessa handlingar, punkterna 5.1–5.4 i nämnda beslut). Kommissionen har härigenom gett en tillräcklig motivering som ger sökanden möjlighet att få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och tribunalen möjlighet att utföra sin prövning.

223. Med hänsyn till det ovan anförda ska talan ogillas såvitt avser denna grund.

C – Slutsatser

224. Talan ska således ogillas, med undantag för den del som innehåller ett bestridande av beslutet att inte bevilja tillgång till handlingarna nr 21 och 25 i förteckningen som bilagts beslutet av den 4 maj 2010 och maskeringarna i handlingarna nr 45, 47 och 48 i förteckningen och som nämns i punkt 184 ovan.

Rättegångskostnader

225. Enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 87.3 i rättegångsreglerna får tribunalen besluta att rättegångskostnaderna ska delas eller att vardera parten ska bära sin kostnad om parterna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, eller om särskilda omständigheter motiverar det.

226. Även om sökanden huvudsakligen har tappat målet är talan inte desto mindre välgrundad avseende vissa handlingar och maskeringar. Vidare handlade kommissionen sökandens ansökan på ett föga korrekt sätt och försatte sig därför själv i en situation där den var tvungen att komplettera sitt svar på ansökan två gånger. Detta har betungat förfarandet vid tribunalen och följaktligen förorsakat sökanden ytterligare rättegångskostnader.

227. Med hänsyn till dessa omständigheter beslutar tribunalen att sökanden endast ska bära hälften av sina rättegångskostnader och ersätta hälften av kommissionens rättegångskostnader.

228. Kommissionen ska bära hälften av sina rättegångskostnader och ersätta hälften av sökandens rättegångskostnader.

Domslut

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (andra avdelningen)

följande:

1) Kommissionens beslut av den 4 maj 2010 med referens SG.E.3/HP/psi – Ares (2010) 234950 ogiltigförklaras i den del tillgång inte beviljas till handlingar nr 21 och 25 i förteckningen som bilagts detta beslut samt till följande maskerade partier i nedanstående handlingar i denna förteckning:

– Handling nr 45, på sidan 2, under rubriken ”Participants”, andra stycket sista meningen.

– Handling nr 47, på sidan 1, under rubriken ”Participants”, andra stycket sista meningen.

– Handling nr 47, på sidan 2, under rubriken ”1. Digital Environment (including Internet)”, andra stycket sista meningen.

– Handling nr 48, på sidan 2, stycket under punkt 4, sista delen av meningen.

2) Talan ogillas i övrigt.

3) Sophie in ’t Veld ska bära hälften av sina rättegångskostnader och ersätta hälften av Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4) Kommissionen ska bära hälften av sina rättegångskostnader och ersätta hälften av Sophie in ’t Velds rättegångskostnader.