Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 4 mars 2011 – Grigore mot Regia Naţională a Pădurilor Romsilva – Direcţia Silvică Bucureşti

(mål C‑258/10)

”Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna – Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2003/88/EG − Arbetstidens förläggning – Begreppet arbetstid – Begreppet begränsning av veckoarbetstiden – Skogvaktare som enligt sitt anställningsavtal och tillämpligt kollektivavtal har flexibel arbetstid uppgående till 8 timmar per dag och 40 timmar per vecka – Nationell lagstiftning enligt vilken skogvaktaren hålls ansvarig för all skada på det aktuella skogsområdet − Kvalificering − Inverkan av övertid på den berördes lön och förmåner”

1.                     Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2003/88 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Arbetstid – Begrepp – Skogvaktare – Tjänst som innebär att ett skogsområde ska bevakas 8 timmar per dag och 40 timmar per vecka men att skogvaktaren har ansvaret för bevakningen av det aktuella skogsområdet utan begränsning i tiden – Omfattas – Villkor – Krav om att vara fysiskt närvarande på arbetsplatsen och att stå till förfogande för arbetsgivaren – Den nationella domstolens bedömning (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88, artikel 2.1) (se punkt 58 och punkt 1 i domslutet)

2.                     Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2003/88 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Arbetstid – Begrepp – Skogvaktare – Tjänstebostad till förfogande – Inverkan på beräkningen av arbetstiden – Kriterier som ska beaktas – Skyldighet för arbetstagaren att vara fysiskt närvarande på den plats som arbetsgivaren anger och att där stå till förfogande för arbetsgivaren – Den nationella domstolens bedömning (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88, artikel 2.1) (se punkterna 64–70 och punkt 2 i domslutet)

3.                     Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2003/88 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Begränsning av veckoarbetstiden – Skogvaktare – Anställningsavtal där arbetstiden begränsas till 40 timmar per vecka – Lagstadgad skyldighet att övervaka skogsområdet antingen permanent eller på ett sätt som överskrider den begränsade arbetstiden – Otillåtet – Gränser – Den nationella domstolens bedömning (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88, artiklarna 6 och 17.1) (se punkt 79 och punkt 3 i domslutet)

4.                     Socialpolitik – Skydd för arbetstagares hälsa och säkerhet – Direktiv 2003/88 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden – Tillämpningsområde – Lön – Omfattas inte – (Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88) (se punkterna 82–84 och punkt 4 i domslutet)

Saken

Begäran om förhandsavgörande – Tribunal Dâmboviţa – Tolkning av artiklarna 2 (punkt 1) och 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9) – Begreppet arbetstid – Nationell lagstiftning enligt vilken en skogvaktare hålls ansvarig för all skada på det aktuella skogsområdet, trots att det i anställningsavtalet framgår att arbetstiden uppgår till högst 8 timmar per dag – Begreppet begränsning av veckoarbetstiden – Den verkliga veckoarbetstiden överstiger den lagstadgade högsta veckoarbetstiden – Inverkan på den berördes lön och förmåner.

Avgörande

1)

Artikel 2.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden ska tolkas så, att en period under vilken en skogvaktare, som enligt sitt anställningsavtal har en arbetstid på 8 timmar per dag, är skyldig att ombesörja övervakningen av ett skogsområde – vid äventyr av, alltefter omständigheterna, disciplinärt, förmögenhetsrättsligt, administrativt eller straffrättsligt ansvar för skada på det aktuella området, oavsett när denna skada uppkommer – endast utgör ”arbetstid” i den mening som avses i denna bestämmelse, om det, med beaktande av beskaffenheten och omfattningen av skogvaktarens övervakningsskyldighet samt de ansvarsregler som gäller för vederbörande, krävs att han eller hon är fysiskt närvarande på arbetsplatsen och om han eller hon, under nämnda period, måste stå till förfogande för arbetsgivaren. Det ankommer på den nationella domstolen att företa den prövning, bland annat med avseende på tillämplig nationell rätt, i faktiskt och rättsligt hänseende som behövs för att bedöma huruvida så är fallet i det mål den har att avgöra.

2)

Kvalificeringen av en period som arbetstid i den mening som avses i artikel 2.1 i direktiv 2003/88 beror inte på huruvida arbetsgivaren ställer en tjänstebostad till skogvaktarens förfogande på den plats där den aktuella skogvaktarens område är beläget, såvitt detta inte innebär att skogvaktaren är skyldig att vara fysiskt närvarande på den plats som arbetsgivaren anger och att där stå till förfogande för arbetsgivaren så att han eller hon, vid behov, omedelbart kan utföra lämpliga arbetsuppgifter. Det ankommer på den nationella domstolen att göra den prövning som krävs för att bedöma huruvida så är fallet i det mål den har att avgöra.

3)

Artikel 6 i direktiv 2003/88 ska tolkas så, att den i princip inte tillåter en sådan situation där en skogvaktare – trots att vederbörandes arbetstid i anställningsavtalet har begränsats till 8 timmar per dag och 40 timmar per vecka – i praktiken, enligt de krav som ställs i lagstiftningen, ombesörjer övervakning av det aktuella skogsområdet antingen på permanent basis eller på ett sådant sätt att den högsta veckoarbetstiden enligt denna artikel överskrids. Det ankommer på den nationella domstolen att göra den prövning som krävs för att bedöma huruvida så är fallet i det mål den har att avgöra och att, i förekommande fall, pröva om de villkor som anges i artikel 17.1 i direktiv 2003/88, eller i artikel 22.1 i direktivet med avseende på möjligheten att göra undantag från nämnda artikel 6, är uppfyllda i det nationella målet.

4)

Direktiv 2003/88 ska tolkas så, att arbetsgivarens skyldighet att utbetala lön och därmed jämförbara förmåner för den period under vilken skogvaktaren är skyldig att ombesörja övervakningen av det aktuella skogsområdet inte omfattas av direktivet, utan av relevanta bestämmelser i nationell rätt.