17.3.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 80/4

1.

Bestämmelserna i artiklarna 1 och 2 i rådets direktiv 93/83/EEG av den 27 september 1993 om samordning av vissa bestämmelser om upphovsrätt och närstående rättigheter avseende satellitsändningar och vidaresändning via kabel, å ena sidan, och bestämmelserna i artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället jämförda med artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter och artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter, å andra sidan, ska tolkas så, att sådan nyttjanderätt till ett filmverk som är i fråga i målet vid den nationella domstolen (rätt till sändning via satellit, mångfaldigande och annan överföring till allmänheten genom ett tillgängliggörande för allmänheten), enligt lagstiftningen direkt och ursprungligen tillkommer huvudregissören. Följaktligen ska dessa bestämmelser tolkas så, att de utgör hinder för sådana nationella bestämmelser enligt vilka nämnda nyttjanderätt uteslutande tillkommer producenten av filmverket i fråga.

2.

Unionsrätten ska tolkas så, att medlemsstaterna ges möjlighet att fastställa en presumtion om överlåtelse vad beträffar sådan nyttjanderätt till filmverk som är i fråga i målet vid den nationella domstolen (rätt till sändning via satellit, mångfaldigande och annan överföring till allmänheten genom ett tillgängliggörande för allmänheten) till förmån för filmverkets producent. Detta gäller under förutsättning att en sådan presumtion inte är absolut och, därmed, gör det omöjligt för huvudregissören till nämnda verk att ingå överenskommelser med annat innehåll.

3.

Unionsrätten ska tolkas så, att den rätt till rimlig kompensation som föreskrivs i artikel 5.2 b i direktiv 2001/29, mot bakgrund av det så kallade undantaget för privatkopiering, enligt lagstiftningen direkt och ursprungligen tillkommer huvudregissören i dennes egenskap av upphovsman till filmverket.

4.

Unionsrätten ska tolkas så, att medlemsstaterna inte ges möjlighet att föreskriva en presumtion om överlåtelse, vad avser den rätt till kompensation som tillkommer huvudregissören till filmverket, till förmån för producenten av samma verk, oavsett om presumtionsregeln är absolut eller om det är tillåtet att göra undantag från den.