FÖRSLAG TILL AVGÖRANDE AV GENERALADVOKAT
JÁN MAZÁK
föredraget den 14 september 2010 1(1)
Mål C‑90/09 P
General Química m.fl.
mot
Europeiska kommissionen
”Överklagande – Konkurrens – Prissamverkan inom sektorn för kemiska produkter för gummibearbetning – Utbyte av konfidentiell information och fastställelse av priser – Ansvar för moderbolaget i koncernen – Ekonomisk enhet – Solidariskt ansvar – Böter”
I – Inledning
1. General Química SA (GQ), Repsol Química SA (RQ) och Repsol YPF SA (RYPF) (som gemensamt kallas för klagandena eller sökandena) har genom sitt överklagande yrkat att domstolen delvis ska upphäva den dom som meddelades av förstainstansrätten (numera tribunalen) (sjätte avdelningen) den 18 december 2008 i mål T‑85/06, General Química m.fl. mot kommissionen (nedan kallad den överklagade domen). Genom denna dom ogillade förstainstansrätten deras talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2006/902/EG av 21 december 2005 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet mot Flexsys NV, Bayer AG, Crompton Manufacturing Company Inc. (före detta Uniroyal Chemical Company Inc.), Crompton Europe Ltd, Chemtura Corporation (före detta Crompton Corporation), General Química SA, Repsol Química SA och Repsol YPF SA (ärende COMP/F/C.38.443 – Gummikemikalier) (EUT L 353, 2006, s. 50) (nedan kallat det omtvistade beslutet).
2. Genom det omtvistade beslutet fastställde kommissionen att GQ, RQ och RYPF bland andra företag åsidosatte artikel 81.1 EG (nu artikel 101.1 FEUF) och artikel 53 i EES-avtalet när de under perioden 1999–2000 deltog i ett system av avtal och samordnade förfaranden för fastställande av priser och för utbyte av konfidentiell information inom sektorn för kemiska ämnen för gummiindustrin inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES). Kommissionen ålade GQ, RQ och RYPF böter med solidariskt betalningsansvar på 3,38 miljoner euro.
3. Överklagandet avser ett moderbolags (RYPF) ansvar för överträdelsen av artikel 101.1 FEUF för det olagliga agerandet av ett dotterbolag (GQ) vars kapital inte direkt innehas av det moderbolaget. GQ är ett helägt (100 procent) dotterbolag till RQ som i sin tur i sin helhet ägs av RYPF. Klagandena har bland annat gjort gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den automatiskt utvidgade presumtionen att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets agerande till moderbolaget i koncernen.
4. Klagandena har yrkat att domstolen ska upphäva den överklagade domen i den del domen innebar att talan om ogiltigförklaring ogillades såvitt avser grunden att kommissionen gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning och tillhandahållit bristande motivering avseende klagandenas solidariska ansvar för överträdelsen av artikel 101.1 FEUF. De har vidare yrkat att domstolen ska ogiltigförklara artikel 1 g och h samt artikel 2 d i det omtvistade beslutet, i första hand i den del beslutet innebär att RQ och RYPF är solidariskt ansvariga för en överträdelse av artikel 101.1 FEUF som GQ har gjort sig skyldigt till och, i andra hand, ogiltigförklara förklaringen om att RYPF är solidariskt ansvarigt samt i båda fallen sätta ned böterna i rimlig mån.
II – Bakgrund till överklagandet
A – Det omtvistade beslutet
5. GQ är ett spanskt bolag som tillverkar vissa gummikemikalier, nämligen primära acceleratorer och antidegradanter med antioxiderande egenskaper.(2) GQ är ett helägt dotterbolag till RQ, som i sin tur i sin helhet ägs av RYPF. Det förfarande som ledde fram till antagandet av det omtvistade beslutet inleddes efter det att Flexsys den 22 april 2002 hade lämnat in en ansökan med tillämpning av kommissionens meddelande av den 19 februari 2002 om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden (EGT C 45, s. 3) (nedan kallat meddelandet om samarbete). Den 26 och den 27 september och den 24 oktober 2002 lämnade Crompton och Bayer in egna ansökningar om immunitet mot böter och nedsättning av böter till kommissionen.
6. Den 12 april 2005 utfärdade kommissionen ett meddelande om invändningar till GQ, RQ och RYPF i förfarandet med bland annat tillämpning av artikel [101 FEUF]. Kommissionen, som grundade sitt beslut på den omständigheten att GQ var ett helägt dotterbolag till RQ som i sin tur var ett helägt dotterbolag till RYPF och på den mänskliga länken mellan GQ och RQ i form av den enda företagsledare (administrador unico) som utnämndes av RQ och som ersatte GQ:s styrelse, fastställde att RQ och RYPF var solidariskt ansvariga för GQ:s överträdelse.
7. Genom skrivelse av den 15 juni 2005 lämnade RQ och RYPF ett gemensamt svar på meddelandet om invändningar. Genom skrivelse av den 20 juni 2005 svarade GQ separat från sina moderbolag. GQ, RQ och RYPF hördes den 18 juli 2005. De kritiserade bland annat att RQ och RYPF hållits ansvariga för den överträdelse som GQ påstås ha gjort sig skyldig till. De har för det första anfört att RQ och RYPF inte var involverade i eller medvetna om GQ:s agerande och för det andra att GQ bedrev sin verksamhet på marknaden för gummikemikalier som en självständig enhet.
8. I det omtvistade beslutet fastställde kommissionen emellertid att GQ, RQ och RYPF var solidariskt ansvariga för GQ:s överträdelse. Vad gäller den omständigheten att RQ och RYPF hölls ansvariga för GQ:s agerande har kommissionen i det omtvistade beslutet fastställt att ett moderbolag kan presumeras vara ansvarigt för det olagliga agerande som dess helägda dotterbolag gör sig skyldiga till men att det kan motbevisa presumtionen om att det utövar ett avgörande inflytande på dessa dotterbolag. Kommissionen har även anfört att presumtionen inte kan vederläggas genom påståendet att moderbolaget inte uppmuntrade dess dotterbolag att agera rättsstridigt. När denna presumtion är tillämplig kan det berörda företaget enligt det omtvistade beslutet inte vederlägga den enbart genom att påstå att moderbolaget inte var direkt delaktigt i eller inte medvetet om kartellen.
9. Kommissionen har särskilt påpekat att påståendet att RQ och RYPF (i det omtvistade beslutet utan åtskillnad kallade Repsol) inte handhade GQ:s löpande verksamhet eller operativa ledning inte räcker för att kullkasta presumtionen att ett avgörande inflytande utövades på GQ.
10. Kommissionen har vidare gjort gällande att Repsol och GQ har lämnat in handlingar som klargör deras förhållande till varandra, ledningsstrukturen och kraven på rapportering. Den har påpekat att GS:s affärsplan och försäljningsmål enligt sökandena inte kräver moderbolagets godkännande. Det finns inga branschförbindelser, synergieffekter eller vertikala överlappningar mellan Repsols verksamhet och dotterbolaget i den mån som GQ tillverkar produkter som inte har något samband med Repsols produkter. Det fanns inga överlappningar vad gäller styrelserna i de tre bolagen under den tid överträdelsen pågick. Kommissionen har även nämnt Repsols förklaringar enligt vilka GQ själv skötte sin affärspolicy utan inblandning från dess sida, eftersom Repsol förvärvade GQ som en del av ett större paket snarare än av intresse för dess verksamhet och har utan framgång försökt att sälja det vid flera tillfällen.
11. Kommissionen har i skälen 259–264 i det omtvistade beslutet emellertid påpekat att Repsol äger samtliga aktier i GQ sedan 1994. Enligt kommissionen kunde Repsol således få kännedom om GQ:s verksamhet på grund av dess hundraprocentiga ägande och helhetsansvar. Vad gäller GQ:s försök att sälja dotterbolaget anser kommissionen att även om det antas att dessa försök att sälja dotterbolaget kunde visa att Repsol inte var intresserat av dotterbolagets verksamhet innebar inte detta att det inte var intresserat av att utöva ett avgöra inflytande på GQ för att säkerställa att GQ:s goodwill och marknadsvärde inte minskade under den tid som krävdes för att finna en intressent.
12. Kommissionen har i det omtvistade beslutet även påpekat att ett moderbolags ansvar för ett dotterbolags agerande på marknaden inte kräver att moderbolagets verksamhet överlappar, inte ens delvis, eller har ett nära samband med dotterbolagets verksamhet. I linje härmed har kommissionen anfört att avsaknaden av överlappning vad avser deras respektive styrelse inte som sådan visar att GQ är självständigt, eftersom det rapporterade till RQ om sin försäljning, tillverkning och ekonomiska resultat, vilket framgår av de handlingar som Repsol ingett.
13. Kommissionen har vidare anfört att GQ enligt Repsol självständigt fastställde priserna på de produkter som den sålde till Repsol Italia och att detta visar att GQ agerade självständigt och att det inte hade samma intressen som Repsol. Kommissionen har i det omtvistade beslutet emellertid anfört att agenturavtalet mellan GQ och Repsol Italia visar att det finns vertikala kopplingar mellan Repsol och dess dotterbolag. Kommissionen har slutligen påpekat att de uppgifter som GQ lämnade till Repsol Italia avseende höjningen av priset för dess produkter inte innebär att det finns en intressekonflikt mellan GQ och Repsol eftersom varje ökning av GQ:s omsättning till följd av en höjning av priset för dess produkter även innebär en ökning av Repsols omsättning.
14. I det omtvistade beslutet anges vidare att även om den enda företagsledaren hade delegerat sin behörighet till GQ:s styrelse så fungerade han fortfarande som en länk mellan GQ och RQ genom vilken uppgifter om försäljning, tillverkning och ekonomiska resultat överlämnades till moderbolaget. GQ:s ekonomiska resultat sammanfördes med Repsols ekonomiska resultat varför GQ:s vinster och förluster återspeglades i koncernens vinster och förluster.
15. Kommissionen har i detta avseende slutligen anfört att ett moderbolag och dess helägda dotterbolag kan anses utgöra ett enda företag i den mening som avses i artikel [101 FEUF]. Mot bakgrund av detta anser kommissionen att RQ och RYPF inte har vederlagt presumtionen att de är ansvariga för GQ:s olagliga agerande.
16. Kommissionen slog i artikel 1 i det omtvistade beslutet fast att GQ, RQ och RYPF under perioden den 31 oktober1999–30 juni 2000 deltog i en uppsättning avtal och samordnade förfaranden i strid med bland annat artikel [101 FEUF] som innebar fastställande av priser och utbyte av konfidentiell information om vissa gummikemikalier i EES. Artikel 1 f i det omtvistade beslutet avser GQ:s deltagande i överträdelsen medan artikel 1 g och 1 h i det omtvistade beslutet avser RQ:s och RYPF:s deltagande i överträdelsen.
17. I artikel 2 d i det omtvistade beslutet ålade kommissionen GQ, RQ och RYPF böter med solidariskt betalningsansvar med 3,38 miljoner euro för de överträdelser som anges i artikel 1 i det omtvistade beslutet.
B – Den överklagade domen
18. Genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 8 mars 2006 väckte GQ, RQ och RYPF talan om delvis ogiltigförklaring av det omtvistade beslutet. GQ, RQ och RYPF har till stöd för sina yrkanden vid tribunalen åberopat tre grunder. För det första en uppenbart oriktig bedömning och brist på motivering avseende GQ:s, RQ:s och RYPF:s solidariska ansvar. För det andra en felaktig beräkning av bötesbeloppet. För det tredje en felaktig bedömning, bristande motivering och åsidosättande av likabehandlingsprincipen vid tillämpningen av meddelandet om samarbete.
19. Eftersom klagandenas yrkanden i förevarande överklagande endast avser tribunalens dom avseende den första grunden om ogiltigförklaring i förfarandet vid den domstolen,(3) kommer enbart den delen av den överklagade domen att återges. I skälen 58–84 i den överklagade domen har tribunalen dragit följande slutsatser avseende den första grunden:
”58 Det skall erinras om att den omständigheten att ett dotterbolag är en särskild juridisk person enligt fast rättspraxis inte är tillräcklig för att det ska kunna uteslutas att dess handlande kan tillskrivas moderbolaget i synnerhet när dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak följer instruktioner som det får av moderföretaget (domstolens dom av den 25 oktober 1983 i mål 107/82, AEG Telefunken mot kommissionen, REG 1983, s. 3151; svensk specialutgåva, volym 7, s. 287, punkt 49, och av den 16 november 2000 i mål C‑286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen, [”Stora”], REG 2000, s. I‑9925, punkt 26).
59 I det specifika fallet då ett moderbolag innehar 100 procent av kapitalet i ett dotterbolag som har gjort sig skyldigt till en överträdelse, föreligger det en enkel presumtion om att nämnda moderbolag utövar ett avgörande inflytande över dotterbolagets agerande (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2006 i mål T‑314/01, Avebe mot kommissionen, REG 2006, s. II‑3085, punkt 136 och där angiven rättspraxis) och de utgör således ett enda företag i den mening som avses i artikel [101 FEUF] (dom av den 15 juni 2005 i de förenade målen T‑71/03, T‑74/03, T‑87/03 och T‑91/03 Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen, ”Tokai II”, ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 59). Det ankommer således på det moderbolag som väckt talan vid gemenskapsdomstolen, mot ett beslut av kommissionen att påföra moderbolaget böter för handlingar som dotterbolaget begått, att motbevisa denna presumtion genom att lägga fram bevisning för att dotterbolaget handlade självständigt (domen i det ovannämnda målet Avebe mot kommissionen, punkt 136, se, för ett liknande resonemang, även domen i det ovan i punkt 58 nämnda målet Stora, punkt 29).
60 Det är såsom sökandena gjort gällande riktigt att domstolen i punkterna 28 och 29 i domen i det ovan i punkt 58 nämnda målet Stora, förutom ett innehav av 100 procent av dotterbolagets aktiekapital, även nämnde andra omständigheter, såsom ett godtagande av det inflytande som moderbolaget utövade på dotterbolagets affärspolicy och att de båda bolagen delade ombud under det administrativa förfarandet. Domstolen nämnde dessa omständigheter emellertid endast i syfte att redogöra för samtliga omständigheter som [tribunalen] hade lagt till grund för sitt resonemang, som ledde domstolen till slutsatsen att [tribunalen] inte enbart hade grundat sig på moderbolagets innehav av hela aktiekapitalet i dotterbolaget.
61 Dessutom och i motsats till vad som sökandena hävdat krävs varken att moderbolaget uppsåtligen förmått dotterbolaget att begå en överträdelse eller, i ännu mindre grad, att moderbolaget varit delaktigt i överträdelsen, utan det är det faktum att moderbolaget och dotterbolaget utgör ett enda företag i den mening som avses i artikel [101 FEUF] som ger kommissionen behörighet att rikta ett beslut om påförande av böter till moderbolaget i en koncern. Det ska nämligen erinras om att det inom gemenskapens konkurrensrätt godtas att olika bolag som tillhör samma koncern utgör en ekonomisk enhet, och således utgör ett företag i den mening som avses i artiklarna [101 och 102 FEUF], om de berörda bolagen inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden (förstainstansrättens dom av den 30 september 2003 i mål T-203/01, Michelin mot kommissionen, REG 2003, s. II-4071, punkt 290).
62 Under dessa omständigheter är det tillräckligt att kommissionen visar att moderbolaget innehade samtliga aktier i dotterbolaget för att presumtionen att moderbolaget utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets agerande på marknaden ska gälla. Kommissionen kan då hålla moderbolaget solidariskt ansvarigt för betalning av de böter som dotterbolaget åläggs, även om det är utrett att det nämnda moderbolaget inte direkt deltog i avtalen, förutom om moderbolaget visar att dess dotterbolag agerar självständigt på marknaden.
63 Kommissionen underlät i förevarande fall således inte att beakta domstolens och [tribunalens] rättspraxis när den hänvisade till den omständigheten att 100 procent av kapitalet i GQ innehades av dess moderbolag och motbevisade sökandenas argument som syftade till att visa att GQ handlade självständigt för att tillskriva dessa bolag GQ:s konkurrensbegränsande beteende.
64 Kommissionen gjorde således inte någon oriktig bedömning när den fastställde att RQ [och] RYPF var ansvariga för en överträdelse som de själva ansågs ha begått till följd av att de hölls ansvariga för detta beteende (se, för ett liknande resonemang dom av den 16 november 2000 i mål C‑294/98 P, Metsä‑Serla Oyj m.fl. mot kommissionen, REG 2000, s. I‑10065, punkt 28). Argumentet att RQ och RYPF inte direkt deltog i överträdelsen i fråga saknar därför relevans.
65 Vad för det andra gäller argumentet att RYPF och RQ under det administrativa förfarandet tillhandahållit kommissionen en rad handlingar för att kullkasta presumtionen om ansvar och lämna konkreta bevis på att GQ handlade självständigt i kommersiellt och operationellt hänseende, ankommer det på moderbolaget att vid domstolen åberopa samtliga omständigheter som rör det organisatoriska sambandet (i ekonomiskt och juridiskt hänseende) mellan dotterbolaget och moderbolaget som det anser är ägnade att visa att dotterbolaget och moderbolaget inte utgör en ekonomisk enhet.
66 Kommissionen har i förevarande fall i skäl 262 i det omtvistade beslutet påpekat att den enda företagsledaren fortfarande fungerar som en länk mellan GQ och RQ, att RYPF gjort en koncernredovisning för GQ och RQ och att RQ och RYPF besvarade meddelandet om invändningar gemensamt. Sådana omständigheter talar för att det rör sig om en enda enhet.
67 Det ankom således på RYPF och RQ att under det administrativa förfarandet visa att GQ självständigt beslutade om sitt agerande på marknaden och att RYPF och RQ inte utövade ett avgörande inflytande på dess politik.
68 Det ska härvid framhållas att sökandena har påpekat att RQ hos kommissionen företett bevis för att det efter kontrollbesöket som ägde rum i GQ:s affärslokaler den 27 september 2002 uppmanat GQ att upphöra med alla åtgärder som skulle kunna utgöra en överträdelse av konkurrensrättsliga bestämmelser.
69 Sökandenas påstående räcker i sig för att bevisa att RQ utövade ett avgörande inflytande på GQ:s politik inte enbart på marknaden utan även med avseende på det rättsstridiga agerandet som det omtvistade beslutet avser.
70 För fullständighetens skull kommer förstainstansrätten emellertid att undersöka huruvida, såsom sökandena gjort gällande, kommissionen gjorde sig skyldig till en oriktig bedömning i det omtvistade beslutet vad gäller den bevisning som sökandena framlade eller huruvida den felaktigt underlät att beakta den.
71 Det kan härvid konstateras att den omständigheten att dotterbolagets verksamhet skiljer sig – till och med skiljer sig fullständigt – från koncernens verksamhet eller den omständigheten att moderbolaget utan framgång har försökt att sälja dotterbolaget inte är … av en sådan art att presumtionen att RQ och RYPF är ansvariga motbevisas. Även om grupper av företag och holdingbolag ofta har olika affärsverksamheter och ibland säljer vissa av sina dotterbolag har de ansetts utgöra ett enda företag i den mening som avses i artikel [101 FEUF] (se, för ett liknande resonemang, dom av den 27 september 2006 i mål T‑330/01 Akzo Nobel mot kommissionen, REG 2006, s. II‑3389, punkterna 78 och 82).
72 I sitt svar på sökandenas begäran om handlingar ingav kommissionen en handling som omfattade anteckningarna från RQ:s styrelse från 1998–2000 och som innehöll GQ:s ekonomiska resultat och ett beslut om att sälja GQ:s aktier i Silquímica, SA och att sälja GQ:s fastigheter. Handlingen stöder i huvudsak kommissionens slutsatser i det omtvistade beslutet. Om RQ:s styrelse i väsentlig mån ingriper på flera väsentliga punkter i GQ:s strategi, såsom försäljningen av fastigheter eller försäljningen av ett holdingbolag, och förbehåller sig rätten att fatta slutgiltigt beslut i det avseendet utövar de[n] ett avgörande inflytande på GQ:s agerande.
73 Vad gäller argumentet att det inte finns någon överlappning vad gäller besättningen av organen i sökandebolagen kan konstateras att det av GQ:s skrivelse av den 5 april 2004 till kommissionen som inlämnades av sökandena under det administrativa förfarandet klart framgår att [personen X] både var ordförande i GQ:s styrelse under perioden 1996–2000 och medlem i RQ:s styrelse under perioden 1998–1999. Det ska vidare påpekas att sökandena när de tillfrågades om detta under förhandlingen medgav i vart fall implicit att en sådan överlappning förekommit.
74 Argumentet att kommissionen i det omtvistade beslutet inte undersökte de faktiska omständigheterna av vilka det framgick att enbart GQ:s verkställande organ beslutade om och genomförde bolagets affärspolicy utan att RQ underrättades på förhand eller lämnade sitt medgivande kan på motsvarande sätt inte godkännas mot bakgrund av ovannämnda rättspraxis. Detsamma gäller beträffande påståendet att de uppgifter som GQ lämnade till RQ inte avsåg dotterbolagets affärspolicy utan ekonomiska resultat.
75 Vad gäller förhållandet mellan GQ och Repsol Italia kan konstateras att kommissionen i det omtvistade beslutet med rätta har motbevisat sökandenas argument avseende en påstådd intressekonflikt mellan GQ och dess moderbolag genom att anföra att RYPF gjort en koncernredovisning som omfattar ett antal dotterbolag inklusive GQ och Repsol Italia. Kommissionen har vidare med rätta fastställt att förhållandet är sådant att det förstärker presumtionen att det rör sig om ett enda företag.
76 Mot denna bakgrund kan det konstateras, såsom kommissionen gjorde i skäl 264 i det omtvistade beslutet, att sökandena inte har lyckats att kullkasta presumtionen att moderbolagen är ansvariga.
77 Det kan slutligen konstateras att inget av de argument som framförts av sökandena i andra hand kan undergräva det omtvistade beslutet.
78 Vad för det första gäller argumentet att kommissionen aldrig begärde in uppgifter avseende förhållandet mellan RQ och RYPF och aldrig försökte fastställa huruvida RQ och RYPF ingick i ett och samma företag är det tillräckligt att konstatera att det ankommer på RYPF att motbevisa presumtionen att det utövade ett avgörande inflytande på RQ:s politik och tillsammans med RQ utgjorde ett enda företag i den mening som avses i artikel [101 FEUF], eftersom sökandena inte har bestridit att RYPF innehar 100 procent av aktiekapitalet i RQ. Detta har emellertid inte skett.
79 Vad för det andra gäller argumentet att det inte kunde förutses att RYPF skulle anses vara solidariskt ansvarig[t] med RQ och GQ har sökandena huvudsakligen gjort gällande att RYPF:s ansvar, till skillnad från vad som skett i det omtvistade beslutet, i meddelandet om invändningar inte motiverades mot bakgrund av GQ:s olagliga agerande utan enbart i förhållande till RQ:s agerande.
80 Det kan konstateras att meddelandet om invändningar och det omtvistade beslutet inte skiljer sig från varandra på denna punkt. I skäl 254 i det omtvistade beslutet anges att sökandena är solidariskt ansvariga framför allt på grund av att RQ äger 100 procent av aktierna i GQ och RYPF äger 100 procent av aktierna i RQ medan det i meddelandet om invändningar i punkt 344 anges att RQ:s ansvar omfattar RYPF på grund av presumtionen avseende dess faktiska kontroll och avgörande inflytande till följd av att det äger 100 procent av aktierna i RQ.
81 Argumentet att de två påståendena är motstridiga grundar sig på ett missförstånd av rättspraxis avseende ansvar för överträdelsen. Presumtionen om ansvar till följd av kapitalinnehav är inte enbart tillämplig i de fall där det finns ett direkt samband mellan moderbolaget och dotterbolaget utan även i fall som det förevarande där ett indirekt samband föreligger genom ett mellanliggande dotterbolag.
82 Eftersom det inom gemenskapens konkurrensrätt godtas att olika bolag som tillhör samma koncern utgör en ekonomisk enhet, och således utgör ett företag i den mening som avses i artiklarna [101 och 102 FEUF], om de berörda bolagen inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, är det av föga betydelse huruvida dessa bolag kontrolleras direkt eller indirekt av ett moderbolag såtillvida att moderbolaget kan tillskrivas ansvar för överträdelsen (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 61 nämnda målet Michelin mot kommissionen, punkt 290).
83 Mot bakgrund av vad som anförts ovan finner [tribunalen] att sökandena av meddelandet om invändningar, och framför allt av punkt 344 i detta, inte rimligen kunde dra slutsatsen att kommissionen inte skulle tillskriva RYPF ansvar för den aktuella överträdelsen.
84 Mot bakgrund av vad som anförts ovan kan talan inte bifallas på den första grunden.”
III – Parternas yrkanden
20. Klagandena har i sitt överklagande yrkat att domstolen ska
– ogiltigförklara dom av den 18 december 2008 i mål T‑85/06, i den del domen innebar att talan om ogiltigförklaring ogillades såvitt avser grunden att kommissionen gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning och tillhandahållit bristande motivering avseende sökandenas solidariska ansvar,
– ogiltigförklara artikel 1 g och h samt artikel 2 d i det omtvistade beslutet, i första hand i den del beslutet innebär att RYPF och RQ är gemensamt och solidariskt ansvariga för att tillsammans med GQ ha överträtt artikel 81.1 i EG‑fördraget (nu artikel 101 FEUF) eller, i andra hand, i den del det omtvistade beslutet riktar sig mot RYPF, samt i båda fallen sätta ned böterna i skälig mån.
21. Kommissionen har yrkat att domstolen ska
– ogilla överklagandet,
– förplikta klagandena att ersätta rättegångskostnaderna.
IV – Överklagandet
22. Klagandena har åberopat två grunder till stöd för sitt överklagande. Den första grunden är att felaktig rättstillämpning skett såvitt avser ansvar för överträdelse av artikel 81.1 EG (nu artikel 101.1 FEUF) och tolkningen och tillämpningen av presumtionen avseende den kontroll som ett moderbolag utövar över sitt dotterbolag samt åsidosättande av bevisbördereglerna och missuppfattning av faktiska omständigheter. Klagandena har även gjort gällande att presumtionen har omvandlats till en presumtion som inte får motbevisas (praesumtione juris et de jure) och att principen om personligt ansvar inte har iakttagits. Den andra grunden är att en felaktig rättstillämpning skett då moderbolaget i koncernen, RYPF, hållits ansvarigt genom en olämplig utvidgning av presumtionen om ett moderbolags kontroll över dotterbolaget. Klagandena har också gjort gällande att en omvänd bevisbörda ska tillämpas och gjort gällande förekomsten av automatiskt ansvar i förhållande till koncernen.
A – Den första grunden
23. Klagandena har gjort gällande att tribunalen felaktigt har tillämpat ett kriterium för att tillskriva moderbolaget ansvar för dotterbolagets agerande som saknar samband med de faktiska omständigheterna i målet och dotterbolagets överträdelse. Tribunalen gjorde följaktligen en felaktig rättstillämpning när den tillskrev moderbolaget ansvaret för ett dotterbolags handlingar på den grunden att de utgjorde en ekonomisk enhet, vilken enbart baserade sig på moderbolagets möjlighet eller kapacitet att utöva ett avgörande inflytande på dotterbolaget.
24. Klagandena har anfört att tribunalen felaktigt tillämpade rättspraxis enligt vilken dotterbolagets handlande kan tillskrivas moderbolaget då dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget, med vilket det förstnämnda utgör en ekonomisk enhet.(4) Tribunalen har inte haft fog att utgå från att det föreligger en ekonomisk enhet enbart på den grunden att det föreligger en presumtion som kan motbevisas(5) om att ett moderbolag som innehar samtliga aktier i dotterbolaget kan utöva ett avgörande inflytande på det sistnämndas beteende.
25. Klagandena anser således att tribunalen i den överklagade domen genom att fastställa att kommissionen inte behöver förebringa ytterligare bevisning om att moderbolaget faktiskt påverkade dotterbolagets beteende(6) har åsidosatt principen om personligt ansvar och bevisbördereglerna och medför att presumtionen inte kan motbevisas, eftersom det är omöjligt att visa avsaknaden av personligt ansvar för moderbolaget.
26. Klagandena anser att presumtionen om avgörande inflytande som grundar sig på ett innehav av 100 procent av aktierna inte befriar kommissionen från att bevisa att moderbolaget är ansvarigt genom att på grundval av bevisning undersöka huruvida moderbolaget verkligen utövade kontroll över sitt dotterbolag och huruvida dotterbolaget i stort tillämpade de anvisningar som lämnades.(7)
27. Hur som helst har, enligt klagandena, beviskraven för att kullkasta presumtionen inte fastställts. Genom den överklagade domen tillerkänns kommissionen ett obegränsat utrymme för skönsmässig bedömning och värdering av de bevis som anförs i syfte att kullkasta presumtionen.
28. Kommissionen har gjort gällande att klagandena har ifrågasatt gemenskapsdomstolens fasta rättspraxis avseende solidariskt ansvar. I domen i målet AEG Telefunken mot kommissionen(8) fastslog domstolen att det föreligger en presumtion att ett dotterbolag som är helägt av ett moderbolag nödvändigtvis följer den politik som fastlagts av samma stadgeenliga organ som fastlagt moderbolagets politik. Moderbolaget kan följaktligen tillskrivas ansvar för en överträdelse som dess dotterbolag begått även i avsaknad av bevis för att moderbolaget på något sätt var inblandat i de omständigheter som gav upphov till den aktuella överträdelsen. Dessutom bekräftade domstolen även i domen i målet Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen(9) moderbolagets ansvar på grundval av denna presumtion utan att kräva ytterligare bevis för att kunna koppla moderbolaget till överträdelsen.
29. Kommissionen har i det avseendet anfört att presumtionen i fråga, i motsats till vad klagandena har gjort gällande, inte befriar kommissionen från dess bevisbörda. Såsom generaladvokaten Kokott anfört i sitt förslag till avgörande i målet, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P)(10) leder inte tillämpningen av presumtionen i fråga till en omvänd bevisbörda (vilket inte skulle vara förenligt med principen om oskuldspresumtion). Eftersom det faktum att moderbolaget är ensam ägare till dotterbolaget prima facie leder till slutsatsen att det faktiskt utövar ett avgörande inflytande, är moderbolaget förpliktat att vederlägga denna slutsats genom att förete övertygande motbevis. Kommissionen är således enbart skyldig att förebringa de bevis för att presumtionen är tillämplig som krävs.
30. Enligt fast rättspraxis kan ett dotterbolags handlande tillskrivas moderbolaget, särskilt då dotterbolaget, trots att det är en fristående juridisk person, inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden, utan i huvudsak tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget, särskilt med hänsyn till de ekonomiska och juridiska band som binder samman dessa två juridiska enheter. Det förhåller sig nämligen så eftersom moder- och dotterbolag i en sådan situation ingår i samma ekonomiska enhet och följaktligen utgör ett och samma företag, vilket ger kommissionen möjlighet att tillställa moderbolaget ett beslut att påföra böter utan att det krävs att moderbolaget personligen deltagit i överträdelsen.(11)
31. Vad gäller förevarande fall som avser ett moderbolag som innehar 100 procent av kapitalet i ett dotterbolag som överträtt Europeiska unionens (EU:s) konkurrensregler, anser jag att de skrivelser som utväxlades i förevarande överklagande den 27 februari 2009 (överklagandet) och den 14 maj 2009 (replik) i viss mån har blivit obsoleta till följd av domstolens dom i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P), som meddelades den 10 september 2009. Denna omständighet bekräftades av parterna vid förhandlingen i förevarande överklagande den 29 april 2010.
32. I domen i det ovannämnda målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen slog domstolen fast att det moderbolag som innehar 100 procent av kapitalet i ett dotterbolag som överträtt EU:s konkurrensregler kan utöva ett avgörande inflytande på dotterbolagets handlande, och det föreligger en presumtion som kan motbevisas om att moderbolaget verkligen utövar ett avgörande inflytande på dotterbolagets handlande.(12) Kommissionen kan under sådana omständigheter hålla moderbolaget solidariskt ansvarigt för betalning av de böter som påförs dotterbolaget, förutsatt att moderbolaget, på vilket det ankommer att motbevisa presumtionen, inte kan förete tillräcklig bevisning för att visa att dotterbolaget således agerar självständigt på marknaden.(13)
33. I motsats till vad klagandena har gjort gällande gjorde inte tribunalen sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den fastställde att kommissionen när det rör sig om ett helägt dotterbolag inte är skyldig att förete ytterligare bevisning på grundval av vilken det kan fastställas att moderbolaget faktiskt utövade ett avgörande inflytande på dotterbolagets agerande i syfte att presumtionen skulle uppkomma.(14) I enlighet med den aktuella presumtionen åligger det inte kommissionen att förete ytterligare bevisning på grundval av vilken det kan fastställas att moderbolaget faktiskt utövade inflytande på dotterbolagets beteende eller hade kännedom om överträdelsen eller dotterbolagets roll i överträdelsen.(15)
34. Det bör emellertid erinras om att domstolen i domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P) betonade att den aktuella presumtionen kan motbevisas. En annan slutsats skulle enligt min mening ha inneburit ett åsidosättande av grundläggande rättigheter.(16) Det krävs att en presumtion kan motbevisas för att det berörda moderbolagets rätt till försvar och rätt till rättslig prövning ska kunna säkerställas, och den syftar framför allt till att kompensera det faktum att presumtionen i stor utsträckning minskar den bevisbörda som åligger kommissionen. All bevisning som moderbolaget har lagt fram kräver således en mycket noggrann bedömning och avvägning. Klagandenas invändning att presumtionen i fråga inte kan motbevisas kan följaktligen inte godtas.
35. Presumtionen kommer emellertid att stå sig om inte moderbolaget kan visa att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden. Ett påstående om att ett helägt dotterbolag agerar självständigt på marknaden måste stödjas av klar och samstämmig bevisning som ska bedömas av kommissionen. Den bedömningen är slutligen föremål för rättslig prövning vid domstolen.
36. Även om vissa bevis, betraktade var för sig, inte räcker för att kullkasta presumtionen i fråga, anser jag att all bevisning som läggs fram av moderbolaget måste bedömas i dess helhet för att det ska kunna bedömas om bevisningen räcker för att kullkasta presumtionen. Såsom domstolen tydligt slog fast i domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P) ska samtliga relevanta omständigheter som rör de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dotterbolaget och dess moderbolag beaktas i syfte att fastställa om ett dotterbolag bestämmer sitt marknadsbeteende självständigt. Dessa kan variera från ett fall till ett annat och kan därför inte ges någon uttömmande uppräkning.(17)
37. Klagandena har gjort ett antal kompletterande invändningar om att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning eller missuppfattat de faktiska omständigheterna vad gäller den bevisning som lagts fram vid den domstolen. Kommissionen har bestritt dessa invändningar. Såsom kommer att behandlas närmare nedan anser jag att flertalet av klagandenas invändningar enbart syftar till att få till stånd en ny bedömning av de aktuella omständigheterna vid domstolen, vilket uppenbart faller utanför dess behörighet inom ramen för överklaganden.(18)
38. I motsats till vad tribunalen fastställt i punkt 66 i den överklagade domen anser klagandena att den omständigheten att den enda företagsledaren fungerar som en länk mellan GQ och RQ, att RYPF gör en koncernredovisning för GQ och RQ och att RQ och RYPF besvarade kommissionens meddelande om invändningar gemensamt talar för att det föreligger en enda enhet inte räcker för att det ska kunna konstateras att en ekonomisk enhet föreligger som motiverar att moderbolaget tillskrivs ansvar.
39. Innan jag undersöker de enskilda omständigheterna ska det påpekas att tribunalen inte endast stött sig på dessa omständigheter, utan enbart angetts som kompletterande bevisning för att det föreligger en ekonomisk enhet på grund av ett innehav av 100 procent av aktierna i ett dotterbolag.(19) Det förefaller som om både klagandena och kommissionen är ense om att redovisningen i fråga skedde på koncernnivå till följd av en rättslig skyldighet på grund av kopplingarna mellan de berörda bolagen. Med hänsyn till att samtliga relevanta omständigheter som rör de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dotterbolaget och dess moderbolag beaktas i syfte att fastställa om det föreligger en ekonomisk enhet,(20) anser jag att tribunalen inte gjorde något fel när den beaktade den omständigheten, om än enbart som kompletterande bevisning. Eftersom parterna inte har bestritt den omständigheten att det verkligen fanns en länk mellan GQ och RQ i form av en enda företagsledare var denna bevisning inte irrelevant som kompletterande bevisning för att det förelåg en ekonomisk enhet bestående av GQ, RQ och RYPF. Den omständigheten att RQ och RYPF besvarade kommissionens meddelande om invändningar gemensamt är inte heller irrelevant som kompletterande eller mildrande omständighet för att visa att en ekonomisk enhet föreligger.(21)
40. Klagandena har även anfört att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättslig kvalificering av och missuppfattat de faktiska omständigheterna i punkterna 68 och 69 i den överklagade domen avseende RQ:s begäran att GQ ska iaktta de konkurrensrättsliga bestämmelserna efter ett kontrollbesök i den sistnämndas lokaler den 27 september 2002, eftersom denna begäran inte visar att en ekonomisk enhet föreligger. Klagandena har inte visat att tribunalen har gjort sig skyldig till en felaktig rättstillämpning eller missuppfattat de faktiska omständigheterna. Att RQ gett en sådan order om upphörande, vilket inte har bestritts av klagandena, utgör bevis, om än efter överträdelsen, för att RQ utövade ett avgörande inflytande på GQ:s agerande på marknaden.
41. Tribunalen slog i punkt 69 i den överklagade domen fast att utfärdandet av ett föreläggande i sig räckte för att fastställa att RQ utövade ett avgörande inflytande på GQ. Detta konstaterande som emellertid är något missvisande kan emellertid inte motivera en ogiltigförklaring av den överklagade domen, eftersom den ska ses tillsammans med punkterna 62 och 63 i den överklagade domen i vilka det tydligt anges att den berörda presumtionen ska tillämpas på omständigheterna i målet.
42. Klagandena har även gjort gällande att tribunalen inom ramen för sin summariska prövning i punkterna 70–76 i den överklagade domen, enbart för fullständighetens skull, gjorde en felaktig rättslig bedömning av och missuppfattade den motbevisning som klagandena företett. På grundval av denna samstämmiga bevisning skulle en objektiv och opartisk betraktare fastställa att GQ var självständigt i förhållande till RQ.
43. Klagandena har gjort gällande att tribunalen i punkt 71 i den överklagade domen uppenbarligen missuppfattade de faktiska omständigheterna när den underlät att ange att GQ bedrev verksamhet innan det upptogs i RQ-koncernen, att GQ:s verksamhet inte var kopplad till RQ:s verksamhet och att RQ vid flera tillfäller försökt sälja GQ under åren 1993–2004. Dessa omständigheter visar enligt klagandena klart att RQ inte hade något intresse av GQ.
44. I punkt 71 i den överklagade domen fastställde tribunalen att dessa påståenden inte räckte för att kullkasta presumtionen i fråga, eftersom moderbolag och dotterbolag ofta bedriver olika verksamheter och moderbolag emellanåt säljer sina dotterbolag. Klagandena har genom sina invändningar inte visat att de faktiska omständigheterna har missuppfattats, eftersom de inte har visat vilka fel tribunalen skulle ha gjort i sin bedömning, som enligt deras uppfattning orsakat missuppfattningar vad gäller de faktiska omständigheterna. Enligt min mening försöker klagandena, även om de formellt åberopar en felaktig rättstillämpning, i huvudsak ifrågasätta tribunalens bedömningar av sakförhållanden. Vad gäller invändningen att tribunalen underlåtit att ange att den verksamhet som GQ bedrev bedrevs innan den upptogs i RQ-koncernen, saknar en sådan invändning enligt min mening rättslig och materiell relevans med hänsyn till att RQ förvärvade samtliga aktier i GQ under åren 1989–1993, medan överträdelsen pågick från den 31 oktober 1999 till den 30 juni 2000 och följaktligen långt efter det att GQ hade blivit ett helägt dotterbolag till RQ.
45. Klagandena har gjort gällande att den omständigheten att tribunalen i punkt 72 i den överklagade domen enbart hänvisade till de två frågor som diskuterats under de två möten som styrelsen för RQ hållit under åttaårsperioden 1998–2005 visar att RQ i själva verket inte hade något inflytande på GQ:s verksamhet och inte gick in i GQ:s verksamhet. Tribunalen fastställde att protokollen från RQ:s styrelsemöten under perioden 1998–2000 innehöll GQ:s ekonomiska resultat och ett beslut om försäljningen av GQ:s innehav av kapitalet i Silquímica och om försäljningen av fastigheter som tillhörde GQ. Tribunalen fastställde på grundval av denna bevisning att styrelsen för RQ i väsentlig mån ingriper på flera väsentliga punkter i GQ:s strategi och utövar ett avgörande inflytande på GQ:s agerande och att den ogillade klagandenas invändning i tribunalen att protokollen från RQ:s styrelsemöten under åren 1998–2000 enbart avser GQ:s ekonomiska resultat.(22)
46. Enligt min mening försöker klagandena inom ramen för förevarande överklagande att underminera relevansen av hänvisningarna i protokollen från RQ:s styrelsemöten under 1998–2000 avseende försäljningen av GQ:s innehav av kapital i Silquímica och försäljningen av GQ:s fastigheter. Med hänsyn till att klagandena inte informerade tribunalen om hänvisningarna i de berörda protokollen avseende försäljningen av GQ:s innehav av kapital i Silquímica och försäljningen av GQ:s fastigheter vid tribunalen och i avsaknad av bevis för att tribunalen hade missuppfattat de faktiska omständigheterna i fråga eller åsidosatt bevisbördereglerna, anser jag att klagandenas argument avseende punkt 72 i den överklagade domen ska underkännas. Klagandena har i huvudsak ifrågasatt tribunalens bedömningar av sakförhållanden, vilket ligger utanför domstolens behörighet i ett överklagande när faktiska omständigheter inte har missuppfattats.
47. Tribunalen fastställde i punkt 73 i den överklagade domen att personen X var både ordförande i GQ:s styrelse åren 1996–2000 och medlem i RQ:s styrelse åren 1998–1999. Klagandena har vid tribunalen gjort gällande att det inte fanns någon överlappning vad gäller organbesättningen i deras bolag för att kullkasta presumtionen att RYPF och RQ utövar ett avgörande inflytande på GQ. Klagandena har i förevarande överklagande medgett att det i själva verket fanns en sådan överlappning, men att den enbart avsåg en person och således enbart var marginell. Klagandena har också gjort gällande att kommissionen hade kännedom om denna överlappning under det administrativa förfarandet men att den varken i sitt meddelande om invändningar eller i det omtvistade beslutet beaktade denna omständighet som ett indicium på att det föreligger en ekonomisk enhet mellan RQ och GQ.
48. Klagandena har enligt min mening inte visat att tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna eller åsidosatt bevisbördereglerna. Klagandenas argument avseende punkt 73 i den överklagade domen ska således underkännas. Den omständigheten att kommissionen inte åberopade andra faktorer som kan bekräfta förekomsten av en ekonomisk enhet saknar enligt min mening relevans när det gäller att motbevisa presumtionen i fråga som enbart grundar sig på ett innehav av 100 procent av kapitalet i ett bolag.
49. Klagandena har anfört att tribunalen i punkt 74 i den överklagade domen felaktigt avvisade den bevisning som förebringats om att enbart GQ:s verkställande organ beslutade om och genomförde bolagets affärspolicy såväl som invändningen att de uppgifter som GQ lämnade till RQ enbart avsåg resultaten i enlighet med budgeten och strategiska eller kommersiella planer.(23) Tribunalen fastställde i punkt 74 i den överklagade domen att klagandena inte kunde vinna framgång med dessa invändningar mot bakgrund av den rättspraxis som angetts i den överklagade domen.(24)
50. Tribunalen har genom att enbart hänvisa till rättspraxis inte undersökt, inte ens ytligt, huruvida klagandena genom den utförliga bevisning som de ingett vid tribunalen kunde motbevisa presumtionen. Av den överklagade domen framgår att tribunalen enbart på grundval av anförd rättspraxis fastställde att sådan bevisning inte är av sådan art att den kan motbevisa presumtionen i fråga. Den rättspraxis som förstainstansrätten stött sig på i den överklagade domen stöder enligt min mening inte dess slutsats i punkt 74, eftersom denna rättspraxis enbart avser möjligheten att tillskriva ett bolag ansvar för dotterbolagets beteende då det sistnämnda bolaget tillämpar instruktioner som det får av moderbolaget mot bakgrund av de ekonomiska och juridiska banden mellan dem. Den har även hänvisat till den presumtion som kan motbevisas och möjligheten för moderbolaget att motbevisa presumtionen. Ovannämnda delar av rättspraxis stöder därför inte tribunalens fastställande att klagandena genom den bevisning som förebringats vid tribunalen inte kan motbevisa presumtionen. Eftersom tribunalen inte har gjort någon annan bedömning eller fört ett annat resonemang vad gäller den specifika och utförliga bevisning som klagandena ingett anser jag att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i punkt 74 i den överklagade domen. Tribunalen gav inte klagandena möjlighet att motbevisa presumtionen, en rättighet som tydligt fastställs i domstolens praxis.(25) Genom att förespråka en bedömning i det enskilda fallet undvek domstolen i domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P) särskilt att på förhand på ett restriktivt och uttömmande sätt definiera den bevisning som kan bli föremål för bedömning när det gäller att fastställa huruvida ett dotterbolag bestämmer sitt marknadsbeteende självständigt. Domstolen slog i ovannämnda mål fast att inte bara den roll som det berörda moderbolaget har bland annat vad gäller dotterbolagets prispolitik och produktions- och distributionsverksamhet ska beaktas, utan även samtliga relevanta omständigheter som rör de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dotterbolaget och dess moderbolag.(26) Snarare än att på förhand betrakta en viss kategori bevis som irrelevant för att motbevisa presumtionen eller betrakta en viss kategori bevis som särskilt viktig antog domstolen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P) ett inkluderande synsätt avseende bevis som kan kullkastas. Detta innebär inte att bevis som ingetts för att kullkasta presumtionen efter dess bedömning i själva verket kan visa sig vara helt olämplig i det avseendet.
51. Av vad som anförts ovan följer att tribunalens bedömning i punkt 74 i den överklagade domen inte kan godkännas. Enligt artikel 61 i stadgan för Europeiska unionens domstol ska domstolen upphäva tribunalens dom om överklagandet är välgrundat. Domstolen kan sedan själv slutligt avgöra ärendet, om detta är färdigt för avgörande, eller återförvisa ärendet till tribunalen för avgörande. I förevarande fall, anser jag att processen är sådan att slutlig dom kan avkunnas i saken. Därför ska domstolen, enligt min uppfattning, avkunna slutlig dom i saken.
52. Jag anser att den bevisning som klagandena ingett i tribunalen som angetts ovan i fotnot 23 för att motbevisa presumtionen avser den formella behörighet som GQ:s styrelse har och dess självständiga agerande i GQ:s dagliga verksamhetsförvaltning. Klagandena har även gjort gällande att enbart GQ:s ekonomiska resultat snarare än uppgifter om dess affärspolicy lämnades till RQ. Enligt min mening ska klagandenas påstående om ekonomiska uppgifter lämnas utan avseende, eftersom tribunalen i punkt 72 i den överklagade domen slog fast att andra uppgifter än GQ:s ekonomiska resultat lämnades till RQ. GQ:s styrelse kan visserligen i stor utsträckning agera självständigt i GQ:s dagliga verksamhetsförvaltning(27) och i stor utsträckning vara formellt självständig, men tribunalen slog i punkt 72 i den överklagade domen fast att RQ:s styrelse i väsentlig mån ingriper på flera väsentliga punkter i GQ:s strategi.(28) Efter att ha gjort en bedömning av sådana faktorer anser jag klagandena inte har motbevisat presumtionen.
53. Klagandena anser att tribunalen genom att i punkt 75 i den överklagade domen fastställa att RYPF:s koncernredovisning utgör stöd för kommissionens påstående att det föreligger en ekonomisk enhet gjorde sig skyldig till en rättsligt felaktig kvalificering av förhållandet mellan GQ och Repsol Italia. Klagandena har gjort gällande att de har visat att det icke-exklusiva agentförhållandet mellan GQ och Repsol Italia styrker att GQ var självständigt i kommersiellt hänseende.
54. Jag anser att klagandena inte har visat att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning eller missuppfattade de faktiska omständigheterna i punkt 75 i den överklagade domen när den inte godtog klagandenas påstående vid tribunalen att det icke-exklusiva agentförhållandet mellan GQ och Repsol Italia styrker att GQ var självständigt i kommersiellt hänseende, eftersom det visar att det föreligger en intressekonflikt mellan GQ och dess moderbolag med hänsyn till att GQ ensidigt utan RQ:s och RYPF:s medverkan beslutade om att Repsol Italia i likhet med andra producenter skulle höja priset. Tribunalen slog fast att koncernen konsoliderade räkenskaperna och anslöt sig därmed till kommissionens slutsatser i det omtvistade beslutet att en prisökning av GQ:s produkter inte styrker att det föreligger en intressekonflikt mellan GQ och dess moderbolag, eftersom en ökning av GQ:s omsättning som hänför sig till en prisökning av dess produkter även skulle innebära en ökning av RQ:s och RYPF:s omsättning. Jag anser att klagandena i själva verket har för avsikt att ifrågasätta tribunalens bedömning av de faktiska omständigheterna och att deras påstående med avseende på punkt 75 i den överklagade domen ska lämnas utan avseende.
55. Mot bakgrund av vad som anförts ovan anser jag att klagandenas första grund ska godtas delvis, och underkännas i övrigt. Den talan om ogiltigförklaring som klagandena väckt vid tribunalen bör enligt min mening ogillas.
B – Den andra grunden
56. Klagandena har hävdat att tribunalen gjorde sig skyldig till en felaktig rättstillämpning när den automatiskt utvidgade ansvaret för dotterbolagets överträdelse till moderbolaget, som leder koncernen. Detta skedde genom en olämplig utvidgning av presumtionen grundad på moderbolagets förmåga att utöva ett avgörande inflytande på dotterbolaget. Tribunalen slog i förevarande mål på den grunden för det första fast att RYPF enbart är ansvarigt på grund av att det inte visade att det mellanliggande bolaget RQ var autonomt, vilket i sin tur inte visade att dess dotterbolag var autonomt. RYPF hölls följaktligen ansvarigt för RQ:s bristande förmåga att vederlägga sitt ansvar för GQ:s beteende. Domstolens tolkning innebär för det andra att moderbolaget i koncernen alltid tillskrivs ansvar för överträdelser som begåtts av ett dotterbolag utan att omständigheterna i det konkreta fallet och framför allt antalet bolag som ligger mellan dotterbolaget och det berörda moderbolaget, karaktären av de mellanliggande bolagen och deras verksamhet och den ekonomiska länken mellan de sistnämnda bolagen beaktas.
57. Klagandena har i det avseendet gjort gällande att domen i målet Michelin mot kommissionen(29) och dom i mål T‑330/01, Akzo Nobel mot kommissionen,(30) inte föreskriver någon automatisk utvidgning av koncernmoderbolagets utövande av ett avgörande inflytande. Domen i målet Michelin mot kommissionen avsåg möjligheten att betrakta upprepade överträdelser från moderbolagets sida med avseende på beteendet hos de olika dotterbolag som det kontrollerar som en försvårande omständighet. I domen i målet Akzo Nobel mot kommissionen (T‑330/01) tillskrev tribunalen moderbolaget i koncernen den överträdelse som ett dotterbolag hade begått enbart på grundval av att det sistnämnda kontrollerades av ett holdingbolag som enbart hade till syfte att inneha aktier i dotterbolaget. Klagandena har däremot gjort gällande att RYPF i förevarande fall varken är ett moderbolag till GQ eller innehar kapital i bolaget. RYPF har inte heller godkänt GQ:s årliga räkenskaper och utser inte heller ledamöterna i förvaltningsorganet. Slutligen kan man varken på grundval av RQ:s beskaffenhet eller dess verksamhet dra slutsatsen att det enbart är en mellanhand genom vilken RYPF utövar kontroll över GQ.
58. Kommissionen anser att i enlighet med domen i målet Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen(31) påverkar förekomsten av en kedja av bolag genom vilka kontroll utövas inte på något sätt bedömningen av huruvida moderbolaget och dotterbolaget bildar en ekonomisk enhet. Detta synsätt har enligt kommissionen bekräftats i domstolens senare rättspraxis i domen i målet Michelin mot kommissionen(32) och domen i målet Akzo Nobel mot kommissionen (T‑330/01).(33) I målet Akzo Nobel mot kommissionen (T‑330/01) godtog inte tribunalen Akzos påstående att presumtionen inte var tillämplig på den på grund av att det var ett holdingbolag som inte utövade någon produktions- eller försäljningsverksamhet och på grund av dess indirekta kontroll. Enligt kommissionen föreslog generaladvokaten Kokott i sitt förslag till avgörande i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P)(34) att domstolen skulle ogilla överklagandet av domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (T‑112/05).(35) I det fallet utövade ett moderbolag indirekt kontroll genom mellanliggande bolag. Kommissionen anser också att den andra grunden ska lämnas utan avseende eftersom de delar av den överklagande domen som visar att RYPF bildade en ekonomisk enhet med GQ inte har bestritts.
59. Klagandena har genom sin andra grund haft för avsikt att distansera RYPF från den överträdelse som GQ begått i förevarande fall främst genom att betona den roll som RQ spelade med avseende på GQ, såsom den omständigheten att RQ utser GQ:s förvaltningsorgan och godkänner den sistnämndas årliga räkenskaper.
60. Det framgår av rättspraxis att EU:s konkurrensrätt avser verksamheten i företag. Begreppet företag omfattar varje enhet som bedriver ekonomisk verksamhet, oavsett enhetens juridiska form och oavsett hur den finansieras. Domstolen har också preciserat att begreppet företag i detta sammanhang ska förstås som en ekonomisk enhet även om enheten i juridisk mening består av flera fysiska eller juridiska personer. Då en sådan enhet har överträtt konkurrensreglerna ska denna enhet, enligt principen om personligt ansvar, ansvara för överträdelsen. Överträdelsen av EU:s konkurrensrätt ska klart och tydligt tillskrivas en juridisk person som kan komma att åläggas böter, och meddelandet om invändningar ska vara riktat till denna person. Det är även viktigt att det i meddelandet om invändningar anges i vilken egenskap en juridisk person klandras för de åberopade omständigheterna.(36)
61. Det är enligt fast rättspraxis klart att en juridisk person såsom ett bolag som inte varit direkt delaktigt i en överträdelse i vissa fall likväl kan påföras sanktionsåtgärder för överträdelsen.(37) I domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P) påpekade domstolen att i en sådan situation där moder- och dotterbolag ingår i samma ekonomiska enhet kan moderbolaget hållas ansvarigt för en överträdelse som dotterbolaget har begått trots att moderbolaget inte personligen deltagit i överträdelsen.(38) Det är följaktligen viktigt att det fastställs huruvida bolag inom en koncern ingår i en enda ekonomisk enhet för bland annat frågan om ansvar för överträdelser av konkurrenslagstiftningen.(39) Denna fråga har utan tvekan gjorts mindre komplex och besvärlig för konkurrensmyndigheter såsom kommissionen genom presumtionen som kan motbevisas om att moderbolaget till ett helägt dotterbolag utövar ett avgörande inflytande på dotterbolaget och att båda därför utgör en enda ekonomisk enhet. Enligt min mening syftar presumtionen, såsom generaladvokaten Kokott påpekade i sitt förslag till avgörande i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P),(40) till att underlätta så att konkurrensrätten kan tillämpas på ett effektivt sätt och samtidigt främja rättssäkerheten på grund av det enkla sätt på vilket presumtionen uppkommer.
62. Jag anser att ett moderbolag (RYPF), som äger 100 procent av aktiekapitalet i ett dotterbolag (RQ), som i sin tur äger 100 procent av aktiekapitalet i ett annat bolag (GQ) utan tvekan kan utöva ett avgörande inflytande på det sistnämnda bolaget (GQ)(41), och den presumtion som kan vederläggas om att moderbolaget (RYPF) faktiskt utövar ett sådant inflytande är därför tillämplig. Antalet helägda bolag som ligger mellan moderbolaget i koncernen och det dotterbolag som deltog i överträdelsen av konkurrenslagstiftningen hindrar inte presumtionen från att uppkomma. I situationer där en kedja av helägda dotterbolag föreligger är det enligt min mening ställt utom allt tvivel att moderbolaget i koncernen kan utöva ett avgörande inflytande på samtliga dotterbolag, men framför allt på det dotterbolag som deltog i överträdelsen. När det rör sig om ett bolag som är helägt av ett annat bolag, om än indirekt, uppkommer presumtionen även i sådana fall där företagsstrukturen i princip inte är avgörande.
63. Det finns enligt min mening därför ingen anledning att inte tillämpa presumtionen på omständigheterna i förevarande mål. Det ska återigen understrykas att presumtionen kan vederläggas. Moderbolaget i koncernen måste ges en möjlighet att inkomma med bevisning för att vederlägga presumtionen om att det utövar en avgörande betydelse på dotterbolagens agerande. Då moderbolaget högst upp i koncernstrukturen kan visa att det dotterbolag som begick överträdelsen eller ett av de mellanliggande dotterbolagen mellan moderbolaget och det dotterbolag som begått överträdelsen självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden kommer ansvarskedjan att brytas och moderbolaget i koncernen kan inte hållas ansvarigt för överträdelsen av konkurrenslagstiftningen.
64. En annan bedömning skulle enligt min mening äventyra den presumtion som kan vederläggas och följaktligen dess syfte att säkerställa ett effektivt genomförande av konkurrensreglerna, eftersom moderbolag skulle kunna undandra sig ansvaret för överträdelser i vilka deras dotterbolag deltagit genom omstrukturering av företaget.(42) En sådan strategisk omstrukturering av företaget skulle även indirekt kunna begränsa kommissionens befogenhet att ålägga böter och följaktligen undergräva böternas avskräckande verkan.(43)
65. Jag anser således att klagandenas andra grund ska underkännas.
V – Rättegångskostnader
66. Enligt artikel 122 i rättegångsreglerna[*] ska domstolen, när överklagandet bifalls och domstolen själv avgör tvisten, besluta om rättegångskostnaderna. [*I artikel 122 i den svenska versionen av domstolens rättegångsregler föreskrivs endast följande: ”När överklagandet avvisas eller slutlig dom avkunnas, skall domstolen besluta om rättegångskostnaderna.” Jämför även artikel 148 i den svenska versionen av tribunalens rättegångsregler. Övers. anm.]
67. Enligt artikel 69.2 i dessa rättegångsregler, som enligt artikel 118 i rättegångsreglerna ska tillämpas i mål om överklagande, ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Enligt artikel 69.3 i samma rättegångsregler kan dock domstolen besluta att parterna ska bära sina egna kostnader om dessa ömsom tappar målet på en eller flera punkter.
68. Eftersom klagandena och kommissionen båda delvis har tappat målet ska de bära sina respektive rättegångskostnader i förevarande instans.
69. Eftersom klagandenas ogiltighetstalan har ogillats, ska däremot punkt 2 i domslutet i den överklagade domen fastställas vad gäller rättegångskostnaderna i första instans.
VI – Förslag till avgörande
70. Jag föreslår därför att domstolen
– upphäver förstainstansrättens (sjätte avdelningen) dom av den18 december 2008 i mål T‑85/06, General Química m.fl. mot kommissionen, i den del förstainstansrätten fann att General Química, Repsol Química och Repsol YPF har solidariskt ansvar för de överträdelser som General Química begått,
– ogillar överklagandet i övriga delar,
– ogillar den talan som General Química, Repsol Química och Repsol YPF väckt om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2006/902/EG av den 21 december 2005 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet mot Flexsys NV, Bayer AG, Crompton Manufacturing Company Inc. (före detta Uniroyal Chemical Company Inc.), Crompton Europe Ltd, Chemtura Corporation (före detta Crompton Corporation), General Química, Repsol Química och Repsol YPF (ärende COMP/F/C.38.443 – Gummikemikalier), och
– förpliktar vardera parten att bära sina rättegångskostnader i överklagandet, och General Química, Repsol Química och Repsol YPF att ersätta samtliga rättegångskostnader i första instans.
1 – Originalspråk: engelska.
2 – Gummikemikalier är syntetiska eller organiska kemikalier som ökar produktiviteten och kvaliteten vid framställningen av gummi. Bilindustrin är den största användaren av gummivaror främst i form av fordonsdäck. Antidegradanter och acceleratorer är de viktigaste gummikemikalierna mätt i marknadsvärde motsvarande ca 85–90 av samtliga gummikemikalier.
3 – Avseende den oriktiga bedömningen och bristen på motivering avseende GQ:s, RQ:s and RYPF:s solidariska ansvar.
4 – Dom av den 14 juli 1972 i mål 48/69 Imperial Chemical Industries mot kommissionen (REG 1972, s. 619; svensk specialutgåva, volym 2, s. 25), punkterna 133 och 134.
5 – Dom av den 23 oktober 1983 i mål 107/82, AEG Telefunken mot kommissionen (REG 1983, s. 3151; svensk specialutgåva, volym 7, s. 287), punkt 50.
6 – Och ansluter sig följaktligen till nyare rättspraxis från den domstolen i vilken dom av den 16 november 2000 i mål C‑286/98 P, Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (REG 2000, s. I‑9925), av den 12 december 2007 i mål T‑112/05 Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II‑5049), punkterna 60 och 61, och av den 8 oktober 2008 i mål T‑69/04, Schunk och Schunk Kohlenstoff-Technik mot kommissionen (REG 2008, s. II‑2567), punkt 57, omtolkas.
7 – Se dom av den 15 september 2005 i mål T‑325/01 DaimlerChrysler mot kommissionen (REG 2005, s. II‑3319), punkt 218, och av den 26 april 2007 i de förenade målen T‑109/02, T‑118/02, T‑122/02, T‑125/02, T‑126/02, T‑128/02, T‑129/02, T‑132/02 och T‑136/02, Bolloré m.fl. mot kommissionen (REG 2007, s. II‑947), punkt 132.
8 – Ovan fotnot 5.
9 – Ovan fotnot 6.
10 – Dom av den 10 september 2009 i mål C-97/08 P, Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (REG 2009, s. I‑8237).
11 – Se domen i målet AkzoNobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkterna 58 och 59 och där angiven rättspraxis. ”Företagsslöjan” lyfts för att avslöja den ekonomiska enhet eller det företag som är ansvarigt för en överträdelse.
12 – Se domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 60. Enligt min mening är fördelen med den aktuella presumtionen att den är tydlig och således underlättar rättssäkerheten. Se i detta avseende generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (C-97/08 P), punkt 71. Moderbolag är således underrättade om deras eventuella ansvar under vissa omständigheter för dotterbolagens handlingar och kan i enlighet härmed vidta lämpliga åtgärder som de har befogenhet att göra på grund av att de innehar 100 procent av aktierna i dotterbolagen för att säkerställa att de sistnämnda iakttar konkurrensreglerna.
13 – Se domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 61. När presumtionen i fråga uppkommer övergår bevisbördan enligt min mening till moderbolaget om det önskar att kullkasta presumtionen att det ankommer på det att förete bevisning för att visa att dotterbolaget agerar självständigt på marknaden. Mig veterligen har den aktuella presumtionen inte motbevisats i något mål vid domstolen eller förstainstansrätten.
14 – Se punkt 62 i den överklagade domen.
15 – Se generaladvokaten Kokotts förslag till avgörande i målet AkzoNobel m.fl. mot kommissionen (C‑97/08 P) (ovan fotnot 10), punkterna 90 och 91.
16 – Se framför allt artikel 47, med rubriken ”Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol”, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, proklamerad i Nice den 7 december 2000 (EGT C 364, s. 1), anpassad den 12 december 2007 i Strasbourg (EUT C 303, s. 1), och artikel 6, med rubriken ”Rätt till en rättvis rättegång”, i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950 (nedan kallad Europakonventionen). I detta avseende är enligt min mening en analogi med domstolens rättspraxis på området för offentlig upphandling möjlig där domstolen fastställde att nationella bestämmelser som automatiskt hindrar vissa deltagare från att ingå offentliga kontrakt strider mot EU-rätten. Se dom av den 3 mars 2005 i de förenade målen C‑21/03 och C‑34/03, REG 2005, s. I‑1559, Fabricom, punkterna 33 och 35, av den 16 december 2008 i mål C‑213/07, Michaniki (REG 2008, s. I‑9999), punkterna 63–69, av den 19 maj 2009 i mål C‑538/07, Assitur (REG 2009, s. I‑4219), punkterna 29–33, och av den 23 december 2009 i mål C‑376/08, Serrantoni och Consorzio stabile edili, REG 2009, s. I‑0000, punkterna 40–46.
17 – Se punkt 74 i domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10). I motsats till vad klagandena har gjort gällande i punkt 27 krävs det inte att domstolen och förstainstansrätten abstrakt anger beviskraven för att kullkasta presumtionen.
18 – Det framgår av domstolens fasta praxis att domstolen varken är behörig att fastställa de faktiska omständigheterna eller, förutom undantagsvis, att bedöma den bevisning som tribunalen har godtagit till stöd för dessa omständigheter. Om bevisupptagningen har skett på ett riktigt sätt och de allmänna rättsprinciper och processuella regler som är tillämpliga i fråga om bevisbördan och bevisningen har iakttagits, är det tribunalen ensam som ska bedöma vilket värde som uppgifterna i målet ska tillmätas. När dessa omständigheter inte har missuppfattats utgör denna bedömning således inte en rättsfråga som i sig kan kontrolleras av domstolen. När en klagande gör gällande att tribunalen har missuppfattat bevisningen har denne en skyldighet att ange exakt vilka omständigheter som tribunalen har missuppfattat och visa de bedömningsfel som klaganden anser har orsakat denna missuppfattning hos förstainstansrätten. En sådan missuppfattning föreligger när bedömningen av den befintliga bevisningen framstår som uppenbart felaktig utan att någon ny bevisning har beaktats. Se, för ett liknande resonemang, dom av den 17 juni 2010 i mål C‑413/08 P, Lafarge mot kommissionen (REG 2010, s. I‑0000), punkterna 15–17 och där angiven rättspraxis.
19 – Se punkterna 58–63 i den överklagade domen.
20 – Se punkterna 72–74 i domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10).
21 – Se analogt, domarna i målen Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (ovan fotnot 6), punkt 29, och Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 50.
22 – GQ åberopade enbart hänvisningen till dess ekonomiska resultat i de aktuella protokollen för att visa att dess företagsledare fastställer och genomför dess strategiska och kommersiella planer och enbart lämnar RQ allmän information. Förstainstansrätten som grundade sig på den bevisning som kommissionen hade företett i dupliken i första instans avseende hänvisningarna i de aktuella protokollen avseende försäljningen av GQ:s innehav av kapital i Silquímica och försäljningen av fastigheter tillhörande GQ slog således fast att den bevisning som kommissionen företett utgör stöd för dess slutsatser i det omtvistade beslutet avseende utövandet av ett avgörande inflytande.
23 – Klagandena har vid förstainstansrätten gjort gällande att de som svar på kommissionens meddelande om invändningar lade fram detaljerad bevisning för att GQ:s verkställande organ i formellt och materiellt hänseende handlade som företagsledare i det bolaget och självständigt beslutade om GQ:s affärspolicy. Dessa invändningar framfördes för att motbevisa den berörda presumtionen. I sitt svar på kommissionens meddelande om invändningar åberopade klagandena ett antal avtal som ingåtts och undertecknats av GQ:s styrelse eller den verkställande ledningen för GQ:s fabrik för råvaruförsörjning, förvaring av produkter, samarbete och tekniskt stöd vid tillverkning av produkter och kollektivavtal mellan arbetstagare och den verkställande ledningen. Klagandena har vid förstainstansrätten för att motbevisa presumtionen i fråga även gjort gällande att styrelsen för GQ fastställde den årliga budgeten för bolaget och enbart lämnade allmänna uppgifter om budgetens verkställande till RQ.
24 – I det avseendet vill jag påpeka att förstainstansrätten i punkt 74 i den överklagade domen enbart har hänvisat till ovan anförd rättspraxis. Jag kommer därför för fullständighetens skull att granska hela den rättspraxis som förstainstansrätten hänvisat till före punkt 74 i den överklagade domen, nämligen domarna i målen AEG Telefunken mot kommissionen (ovan fotnot 5), punkt49, och Stora Kopparbergs Bergslags mot kommissionen (ovan fotnot 6), punkt 26, samt dom av den 27 september 2006 i mål T‑314/01, Avebe mot kommissionen (REG 2006, s. II‑3085), punkt 136, av den 15 juni 2005 (andra avdelningen) i de förenade målen T‑71/03, T‑74/03, T‑87/03 och T‑91/03, Tokai Carbon m.fl. mot kommissionen (ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 59, av den 30 september 2003 i mål T‑203/01, Michelin mot kommissionen (REG 2003, s. II‑4071), punkt 290, och av den 16 november 2000 i mål C‑294/98 P Metsä-Serla Oyj m.fl. mot kommissionen (REG 2000, s. I‑10065), punkt 28.
25 – Domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkterna 63–65.
26 – Se domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkt 74.
27 – Enligt min mening är sådan bevisning i sig inte avgörande, eftersom den beroende på samtliga omständigheter i det särskilda fallet är av sådan art att den kan eller inte kan motbevisa presumtionen. Såsom generaladvokaten Kokott påpekade i punkterna 89 och 90 i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10) är konkreta instruktioner, riktlinjer eller medbestämmanderätt rörande prispolitik, produktions- och distributionsverksamhet eller liknande omständigheter som är viktiga för agerandet på marknaden ett särskilt uppenbart indicium för att moderbolaget har ett avgörande inflytande på dotterbolagets affärspolicy, avsaknaden av sådana instruktioner betyder emellertid inte automatiskt att dotterbolaget agerar självständigt.
28 – Dessa omständigheter är relevanta mot bakgrund av domstolens bedömning i punkt 74 i domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), eftersom samtliga relevanta omständigheter avseende de ekonomiska, organisatoriska och juridiska banden mellan dotterbolaget och moderbolaget är relevanta för att fastställa om ett dotterbolag bestämmer sitt marknadsbeteende självständigt.
29 – Ovan fotnot 24.
30 – REG 2006, s. II‑3389.
31 – Ovan fotnot 6.
32 – Ovan fotnot 24.
33 – Ovan fotnot 30.
34 – Ovan fotnot 10.
35 – Ovan fotnot 6.
36 – Domen i målet Akzo Nobel m.fl. mot kommissionen (ovan fotnot 10), punkterna 54–57.
37 – Se domen i det ovan i fotnot 5 nämnda målet AEG Telefunken mot kommissionen, punkt 49. Se analogt dom av den 11 december 2007 i mål C‑280/06, ETI m.fl. (REG 2007, s. I‑10893), punkt 40 och följande punkter.
38 – Se ovan punkt 59.
39 – I enlighet med artikel 23.2 a i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna [101 FEUF och 102 FEUF] (EGT L 1, 2003, s. 1) får kommissionen genom beslut ålägga företag böter, om de uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder artikel 101 FEUF eller artikel 102 FEUF. För varje företag som deltagit i överträdelsen får böterna inte överstiga 10 procent av föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning. Företaget kan följaktligen påverka bötesbeloppet. De böter som företag ålagts kan dessutom höjas enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 vid försvårande omständigheter såsom när ett företag upprepar en identisk eller liknande överträdelse efter det att kommissionen eller en nationell konkurrensmyndighet har konstaterat att företaget har överträtt bestämmelserna i artikel 101 FEUF eller artikel 102 FEUF. Se dom av den 8 februari 2007 i mål C‑3/06 P Groupe Danone mot kommissionen (REG 2007, s. I‑1331) Se även punkt 28 i kommissionens riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 (EUT L 210, 2006, s. 2). De böter som ålagts ett företag kan under vissa omständigheter ökas avsevärt till följd av en tidigare överträdelse av konkurrenslagstiftningen som begåtts av ett dotterbolag inom koncernen.
40 – Ovan fotnot 10.
41 – Och RQ.
42 – Det kan i vissa fall vara möjligt att fastställa och följaktligen relativt lätt att undanröja skenöverenskommelser som träffats för att undvika en tillämpning av presumtionen. I de flesta fall är detta emellertid inte möjligt, särskilt som ett helägt dotterbolag är mer än ett holdingbolag och presumtionen och dess fördelar således skulle elimineras.
43 – Målsättningen att de böter som åläggs för överträdelser av EU:s konkurrensregler ska vara tillräckligt avskräckande liksom behovet av att säkerställa att denna målsättning inte äventyras eller hindras genom en omstrukturering av företagen betonades också nyligen av domstolen i domen i målet ETI m.fl. (ovan fotnot 37). Dom av den 7 juni 2007 i mål C‑76/06 P, Britannia Alloys & Chemicals mot kommissionen (REG 2007, s. I‑4405), punkterna 22–29, och av den 18 december 2008 i de förenade målen C‑101/07 P och C‑110/07 P, Coop de France bétail et viande m.fl. mot kommissionen (REG 2008, s. I‑10193), punkterna 96–98.