Domstolens dom (andra avdelningen) av den 29 mars 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Estland, Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-505/09 P) (1)

(Överklagande - Miljö - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Nationell fördelningsplan för utsläppsrätter för Republiken Estland avseende perioden 2008–2012 - Kommissionens respektive medlemsstaternas befogenheter - Artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87 - Likabehandling - Principen om god förvaltningssed)

2012/C 151/03

Rättegångsspråk: estniska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Kružíková, E. Randvere och E. White)

Part som har intervenerat till stöd för kommissionen: Konungariket Danmark (ombud: C. Vang)

Övriga parter i målet: Republiken Estland (ombud: L. Uibo och M. Linntam), Republiken Litauen, Republiken Slovakien, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Parter som har intervenerat till stöd för Republiken Estland: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek), Republiken Lettland (ombud: K. Drēviņa och I. Kalniņš)

Saken

Överklagande av förstainstansrättens dom (sjunde avdelningen) av den 23 september 2009 i mål T-263/07, Estland mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogiltigförklarade kommissionens beslut av den 4 maj 2007 om den nationella fördelningsplan för utsläppsrätter för växthusgaser som Republiken Estland anmälde för perioden 2008–2012 i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32) — Felaktig rättstillämpning i samband med prövningen av huruvida talan om ogiltigförklaring kunde upptas till sakprövning — Felaktig tolkning av artiklarna 9.1, 9.3 och 11.2 i direktiv 2003/87/EG och den allmänna principen om likabehandling — Felaktig tolkning av innebörden och omfattningen av principen om god förvaltningssed — Oriktig bedömning genom att bestämmelserna i det angripna beslutet inte ansågs kunna avskiljas, vilket ledde till en fullständig ogiltigförklaring av beslutet, och inte endast till viss del.

Domslut

(1)  EUT C 63, 13.3.2010.