12.11.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/3

1.

Passivitet, i den mening som avses i artikel 9.1 i rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar, är ett unionsrättsligt begrepp. Innehavaren av ett äldre varumärke kan inte anses ha funnit sig i tredje mans sedan länge väl etablerade — och för innehavaren sedan länge välkända — användning i god tro av ett yngre varumärke som är identiskt med innehavarens, om denna innehavare inte har haft någon möjlighet att motsätta sig denna användning.

2.

Registrering av det äldre varumärket i den berörda medlemsstaten utgör inte ett nödvändigt villkor för att den frist för preklusion till följd av passivitet, vilken föreskrivs i artikel 9.1 i direktiv 89/104, ska börja löpa. De nödvändiga villkoren för att preklusionsfristen ska börja löpa, och som den nationella domstolen ska pröva, är för det första registrering av det yngre varumärket i den berörda medlemsstaten, för det andra att ansökan om registrering av detta varumärke har getts in i god tro, för det tredje att innehavaren av det yngre varumärket har använt detta i den medlemsstat där varumärket är registrerat och för det fjärde att innehavaren av det äldre varumärket har varit medveten om registreringen av det yngre varumärket och användningen av detta varumärke efter dess registrering.

3.

Artikel 4.1 a i direktiv 89/104 ska tolkas så, att innehavaren av ett äldre varumärke inte kan utverka en ogiltighetsförklaring av ett identiskt yngre varumärke för identiska varor, då det har förekommit en lång period av samtidig användning i god tro av dessa båda varumärken, då denna användning, såsom i det nationella målet, varken skadar eller kan skada varumärkets grundläggande funktion, vilken är att garantera konsumenterna varornas eller tjänsternas ursprung.