Talan väckt den 11 juli 2008 – Italien mot kommissionen

(Mål T-274/08)

(2008/C 223/100)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: S. Fiorentino, avvocato dello Stato)

Svarande: Europeiska gemenskapernas kommission

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att förstainstansrätten ska

Grunder och huvudargument

Republiken Italien har yrkat att det beslut som är i fråga i förevarande fall ska ogiltigförklaras i den del som beräkning av räntan ska ske på de belopp som omfattas av statsbudgeten för den italienska staten i den mening som avses i artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/05 och särskilt i den del som beräkning av räntan ska ske, från det datum som ett belopp felaktigt erlagts, på belopp med avseende på vilka ingen indrivning har ägt rum inom åtta år efter det datum då det första administrativa eller rättsliga konstaterandet gjordes, i de fall då indrivningen ingår i ett rättsligt förfarande i det nationella rättsväsendet, och de ekonomiska följderna av den uteblivna indrivningen ska bäras till 50 procent av den berörda medlemsstaten och till 50 procent av gemenskapsbudgeten.

Till stöd för sitt yrkande gör sökanden gällande att artikel 32.5 i förordning (EG) nr 1290/05 har åsidosatts. Denna bestämmelse kan inte tolkas så att räntan ska beräknas för det fall att indrivningen är föremål för en talan i ett rättsligt förfarande, såväl mot bakgrund av ordalydelsen i artikel 32.5 (till skillnad från vad som föreskrivs i artikel 32.1), som mot bakgrund av att den tidpunkt då räntan börjar löpa kan fastställas först sedan det rättsliga förfarandet avslutats.