Mål C-386/08

Firma Brita GmbH

mot

Hauptzollamt Hamburg-Hafen

(begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg)

”Associeringsavtalet mellan EG och Israel — Territoriellt tillämpningsområde — Associeringsavtalet mellan EG och PLO — Vägran att på produkter med ursprung på Västbanken tillämpa den förmånsbehandling som beviljas produkter med ursprung i Israel — Tvivel avseende produkternas ursprung — Godkänd exportör — Efterföljande kontroll av fakturadeklarationer utförd av tullmyndigheterna i importlandet — Wienkonventionen om traktaträtten — Principen om traktats relativa verkan”

Förslag till avgörande av generaladvokat Y. Bot föredraget den 29 oktober 2009   I ‐ 1292

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 februari 2010   I ‐ 1319

Sammanfattning av domen

1. Internationella avtal – Associeringsavtalet mellan EG och Israel – Förmånsbehandling för produkter med ursprung i Israel

   (Associeringsavtalet mellan EG och Israel, artikel 83; associeringsavtalet mellan EG och PLO, protokoll nr 3, artikel 16.4)

2. Internationella avtal – Associeringsavtalet mellan EG och Israel – Förmånsbehandling för produkter med ursprung i Israel

   (Associeringsavtalet mellan EG och Israel, protokoll nr 4, artiklarna 32.6, och 39)

1.  Tullmyndigheterna i importmedlemsstaten får vägra den förmånsbehandling som föreskrivs i Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och staten Israel, å andra sidan, när de ifrågavarande produkterna har sitt ursprung på Västbanken.

   Det följer nämligen av artikel 16.4 i protokoll nr 3 till Europa–Medelhavsinterimsavtalet om associering av handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Palestinska befrielseorganisationen (PLO) för den palestinska myndigheten på Västbanken och i Gaza, å andra sidan, att det endast är tullmyndigheterna på Västbanken och i Gaza som får utfärda varucertifikatet EUR.1, om de berörda produkterna kan anses vara produkter med ursprung på Västbanken och i Gaza. Att tolka artikel 83 i associeringsavtalet mellan EG och Israel på så sätt att de israeliska myndigheterna har befogenheter på tullområdet avseende produkter med ursprung på Västbanken skulle således innebära att de palestinska tullmyndigheterna tvingades avstå från att utöva befogenheter som de emellertid ges i de ovannämnda bestämmelserna i detta protokoll. En sådan tolkning skulle medföra en skyldighet för en tredje part utan dennes samtycke, vilket alltså strider mot den i allmän internationell rätt stadgade principen pacta tertiis nec nocent nec prosunt, såsom den kodifierats i artikel 34 i Wienkonventionen om traktaträtten.

   Dessutom får tullmyndigheterna i importmedlemsstaten inte företa en kvalificering genom val utan att avgöra vilket av de ifrågakommande avtalen, närmare bestämt associeringsavtalet mellan EG och Israel och associeringsavtalet mellan EG och PLO, som ska tillämpas i förevarande fall samt huruvida ursprungsintyget ska komma från de israeliska eller de palestinska myndigheterna.

   (se punkterna 50, 52 och 58, samt punkt 1 i domslutet)

2.  Tullmyndigheterna i importstaten är, inom ramen för det förfarande som föreskrivs i artikel 32 i protokoll nr 4 som är bifogat Europa–Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och staten Israel, å andra sidan, inte bundna av det ursprungsintyg som företetts och det svar som tullmyndigheterna i exportlandet lämnat, när detta svar inte innehåller tillräckliga uppgifter, i den mening som avses i artikel 32.6 i detta protokoll, för att avgöra produkternas verkliga ursprung.

   Tullmyndigheterna i importlandet är inte heller skyldiga att överlämna en tvist som avser tolkningen av det territoriella tillämpningsområdet för nämnda avtal till den tullsamarbetskommitté som inrättats i enlighet med artikel 39 i nämnda protokoll.

   (se punkt 73, samt punkt 2 i domslutet)