|
21.2.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 44/25 |
Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 13 november 2008 (begäran om förhandsavgörande från Dioikitiko Efeteio Thessalonikis – Grekland) – Maria Kastrinaki tou Emmanouil mot Panepistimiako Geniko Nosokomeio Thessalonikis AHEPA
(Mål C-180/08 och C-186/08) (1)
(Artikel 104.3 första stycket i rättegångsreglerna - Direktiv 89/48/EEG - Erkännande av examensbevis - Studier som bedrivits vid ett centrum för fria studier som värdmedlemsstaten inte anser utgöra ett utbildningsinstitut - Psykolog)
(2009/C 44/41)
Rättegångsspråk: grekiska
Hänskjutande domstol
Dioikitiko Efeteio Thessalonikis
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Maria Kastrinaki tou Emmanouil
Motpart: Panepistimiako Geniko Nosokomeio Thessalonikis AHEPA
Saken
Begäran om förhandsavgörande – Dioikitiko Efeteio Thessalonikis – Tolkning av artiklarna 1–4 i rådets direktiv 89/48/EEG av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier (EGT L 1989, s. 16; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 192) – Tolkning av artiklarna 39.1 EG, 10 första stycket EG, 40 första stycket EG, 43 EG, 47.1 EG, 49 EG, 55 EG, 149 EG och 150 EG – Medborgare i en medlemsstat som har utövat ett reglerat yrke i en värdmedlemsstat före och efter erkännandet av likvärdigheten i yrkesmässigt avseende mot bakgrund av de utbildningsbevis som erhållits i en annan medlemsstat – Delar av utbildningen har med stöd av ett franchisingavtal ägt rum vid ett institut som i värdmedlemsstaten inte anses utgöra ett utbildningsinstitut – Möjlighet, genom att sådana utbildningsbevis inte erkänns, att hindra arbetstagarens karriärsutveckling med avseende på tjänstegrad och lön
Avgörande
Behöriga myndigheter i en värdmedlemsstat ska, enligt artikel 3 i rådets direktiv av den 21 december 1988 om en generell ordning för erkännande av examensbevis över behörighetsgivande högre utbildning som omfattar minst tre års studier, göra det möjligt för en medborgare i en medlemsstat, vilken innehar ett utbildningsbevis i den mening som avses i detta direktiv som utfärdats av en behörig myndighet i en annan medlemsstat, att utöva sitt yrke på samma villkor som gäller för värdmedlemsstatens egna medborgare även om detta utbildningsbevis
|
— |
avser utbildning som helt eller delvis har ägt rum i värdmedlemsstaten vid ett institut som enligt en allmän bestämmelse i värdmedlemsstatens lagstiftning inte ska anses utgöra ett utbildningsinstitut i denna stat, och |
|
— |
inte har godkänts av behöriga nationella myndigheter. |