1

Intervenienten, Barbara Becker, ingav den 19 november 2002 en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket Barbara Becker till harmoniseringsbyrån i enlighet med rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, 1994, s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3), i dess ändrade lydelse.

2

De varor som registreringsansökan avsåg omfattas av klass 9 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg, och motsvarar följande beskrivning: ”Vetenskapliga, nautiska, elektriska, fotografiska, kinematografiska och optiska apparater och instrument samt apparater och instrument för lantmäteri, besiktning, vägning, mätning, signalering, kontroll (övervakning), livräddning och undervisning; apparater för inspelning, upptagning, sändning eller återgivning av ljud och bilder; magnetiska databärare, grammofonskivor; försäljningsautomater samt mekanismer för myntstyrda apparater; kassaapparater, räknemaskiner, databehandlingsutrustningar och datorer”.

3

Varumärkesansökan offentliggjordes i Bulletinen för gemenskapsvarumärken nr 13/2004 av den 29 mars 2004.

4

Sökanden, Harman International Industries, Inc., framställde den 24 juni 2004, med stöd av artikel 8.1 b och 8.5 i förordning nr 40/94, en invändning mot registreringen av det sökta varumärket för samtliga varor som avses med detta varumärke. Invändningen grundades på gemenskapsordmärket BECKER ONLINE PRO nr 1 823 228, vilket hade registrerats den 1 juli 2002, och på ansökan nr 1 944 578 av den 2 november 2000 om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket BECKER, vilket registrerades den 17 september 2004.

5

De varor som omfattas av de äldre varumärkena ingår i klass 9 i Niceöverenskommelsen och motsvarar följande beskrivning: ”Elektriska och elektroniska apparater och instrument; apparater för inspelning, upptagning, sändning och återgivning av ljud och bilder; magnetiska databärare; skivor för inspelning; databehandlingsutrustningar; undervisnings- och instruktionsutrustning; datorer; datorprogramvara; datormaskinvara; kringutrustning till datorer; apparater och instrument, alla för inspelning, produktion, sändning, redigering eller behandling av ljud- och/eller videosignaler; apparater för ljudbehandling; hi-fi-utrustning för ljud och video; högtalare, omvandlare, radior, navigationssystem och telematik; ljudapparater och -instrument för bilar; bilradioapparater med telefon, navigationssystem, telematik (elektronisk förbindelse mellan motorfordon och -farkoster och satelliter), cd-spelare, MP3-spelare och/eller Internetåtkomst; utrustning för signalbehandling; digital utrustning för signalbehandling; digitala röstsignalprocessorer; ljudprocessorer, förstärkare, förförstärkare, efterförstärkare, mottagare, ljud-/videomottagare; tuners, hembioprocessorer, dvd-spelare, cd-spelare, transportanordningar för cd- och dvd-skivor, spelare och transportanordningar för optiska skivor; MP3-spelare; fjärrkontroller, bashögtalare, mikrofoner, hörlurar, integrerade ljudsystem, tv-apparater, videomonitorer, hemteatersystem; ljudmixerbord; ljudkompressorer och -processorer; frekvenskorrigerare; telefoner; delar och komponenter till alla nämnda varor; ingen av nämnda varor utgörande kablar eller delar eller komponenter till kablar”.

6

Genom beslut av den 15 februari 2005 biföll invändningsenheten invändningen av det skälet att det förelåg risk för förväxling mellan de motstående varumärkena. Invändningsenheten fann att de varor som omfattades av dessa varumärken var identiska och att det i ett helhetsperspektiv förelåg likhet mellan varumärkena, eftersom de uppvisade en medelhög grad av visuell och fonetisk likhet och eftersom de i begreppsmässigt hänseende var identiska av den orsaken att de hänförde sig till samma efternamn.

7

Intervenienten överklagade invändningsenhetens beslut till harmoniseringsbyrån den 11 april 2006.

8

Genom beslut av den 7 mars 2007 (nedan kallat det angripna beslutet) biföll harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd överklagandet och upphävde invändningsenhetens beslut. Överklagandenämnden fann att de varor som avsågs med de motstående varumärkena delvis var identiska och delvis av liknande slag. Den fann att omsättningskretsen varierade beroende på vilka varor som avsågs, närmare bestämt om det var fråga om varor riktade till den stora allmänheten, varor riktade till fackmän eller en mellankategori av varor som, alltefter deras beskaffenhet och syfte, kan riktas såväl till den stora allmänheten som till fackmän.

9

När det gäller de motstående kännetecknen gjorde överklagandenämnden en jämförelse mellan, å ena sidan, av processekonomiska skäl, det äldre ordmärket BECKER och, å andra sidan, det sökta ordmärket Barbara Becker. Överklagandenämnden konstaterade att det endast förelåg en viss grad av visuell och fonetisk likhet mellan de motstående kännetecknen, eftersom det sökta varumärket inleds med en annan beståndsdel, nämligen förnamnet Barbara. I begreppsmässigt hänseende fann överklagandenämnden att de motstående kännetecknen klart kunde särskiljas i Tyskland och i övriga länder inom Europeiska unionen. Överklagandenämnden ansåg att efternamnet Becker inte var den särskiljande och dominerande beståndsdelen i det sökta varumärket, eftersom omsättningskretsen snarare uppfattade det sökta varumärket som en helhet, det vill säga Barbara Becker, än som en kombination av ”Barbara” och ”Becker”. Nämnden slog även fast att Barbara Becker var en berömdhet i Tyskland, medan namnet Becker var allmänt känt som ett utbrett och vanligt efternamn. Överklagandenämnden fann följaktligen att skillnaderna mellan de aktuella kännetecknen var tillräckligt stora för att risk för förväxling skulle kunna uteslutas.

10

Därutöver konstaterade överklagandenämnden att det villkor som uppställs i rättspraxis för tillämpning av artikel 8.5 i förordning nr 40/94, vilket innebär att det måste finnas en sådan grad av likhet mellan de motstående varumärkena att omsättningskretsen får uppfattningen att det finns ett samband mellan dem, inte var uppfyllt i det aktuella fallet.

11

Sökanden har yrkat att förstainstansrätten ska

12

Harmoniseringsbyrån och intervenienten har yrkat att förstainstansrätten ska

13

Inledningsvis ska det påpekas att sökanden, genom sitt andra yrkande, har begärt att förstainstansrätten ska förordna att ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av varumärket Barbara Becker ska avslås. Harmoniseringsbyrån är emellertid, enligt artikel 63.6 i förordning nr 40/94, skyldig att vidta de åtgärder som krävs för att följa gemenskapsdomstolens dom. Enligt fast rättspraxis ankommer det inte på förstainstansrätten att rikta förelägganden till harmoniseringsbyrån (förstainstansrättens dom av den 31 januari 2001 i mål T-331/99, Mitsubishi HiTec Paper Bielefeld mot harmoniseringsbyrån (Giroform), REG 2001, s. II-433, punkt 33, av den 12 juli 2006 i mål T-277/04, Vitakraft-Werke Wührmann mot harmoniseringsbyrån – Johnson’s Veterinary Products (VITACOAT), REG 2006, s. II-2211, punkt 74, och av den 17 juni 2008 i mål T-420/03, El Corte Inglés mot harmoniseringsbyrån – Abril Sánchez och Ricote Saugar (BoomerangTV), REG 2008, s. II-837, punkt 31). Sökandens andra yrkande kan därmed inte tas upp till sakprövning.

14

Till stöd för sin talan har sökanden åberopat två grunder avseende åsidosättande av artikel 8.1 b respektive artikel 8.5 i förordning nr 40/94.

15

Sökanden har gjort gällande att namnet Becker är den dominerande och särskiljande beståndsdelen i varumärket Barbara Becker, eller att det i vart fall har en självständig särskiljande funktion i varumärket. Sökanden har vidare hävdat att de motstående varumärkena liknar varandra i begreppsmässigt hänseende, eftersom de grundar sig på efternamnet Becker utan att det finns något tydligt samband mellan detta namn och de varor som avses. I enlighet med rättspraxis ska det i förevarande fall slås fast att det föreligger risk för förväxling, eftersom skillnaderna mellan de motstående varumärkena, med beaktande av att de varor som dessa varumärken avser är identiska, inte är tillräckligt stora för att en sådan risk ska kunna avvärjas. Genomsnittskonsumenten föranleds att tro att de varor som avses med det sökta varumärket kommer från en näringsidkare som har ekonomiska band med den näringsidkare som står bakom de varor som avses med det äldre varumärket.

16

Harmoniseringsbyrån har gjort gällande att det framgår av rättspraxis att ett sammansatt varumärke kan anses likna ett annat varumärke, som har en beståndsdel som är identisk med eller liknar en av beståndsdelarna i det sammansatta varumärket, endast om sistnämnda beståndsdel är den dominerande beståndsdelen i det helhetsintryck som det sammansatta varumärket åstadkommer.

17

Det finns ingen allmän regel som innebär att varumärkeslikhet normalt föreligger i de fall då ett sökt varumärke är sammansatt av två beståndsdelar, varav den ena är identisk med ett äldre varumärke som utgörs av en enda beståndsdel. För att det ska kunna fastställas att det föreligger risk för förväxling, krävs det att denna beståndsdel åtminstone har en självständig kännetecknande ställning i det sammansatta varumärket. I förevarande fall delar omsättningskretsen inte upp det sökta varumärket, utan varumärket uppfattas i sin helhet som ett namn på en kvinna, nämligen Barbara Becker, och ingen av beståndsdelarna i det sökta varumärket har en självständig kännetecknande ställning eller utgör den dominerande beståndsdelen i detta varumärke.

18

Konsumenterna tillmäter dessutom i regel större vikt vid den inledande delen av ett varumärke. Förnamnet Barbara innehåller ljudliga och långa vokaler som, sammanställda med de korta vokalerna i efternamnet Becker, bildar en särskild kombination.

19

Överklagandenämnden gjorde därmed en riktig bedömning när den slog fast att det inte föreligger risk för förväxling i förevarande fall.

20

Intervenienten har gjort gällande att de aktuella kännetecknen skiljer sig åt i begreppsmässigt hänseende. Sökanden kan därmed inte med framgång åberopa principen om att två varumärken liknar varandra när de har en identisk beståndsdel. Denna princip kan endast tillämpas då de identiska beståndsdelarna i begreppsmässigt hänseende saknar betydelse för omsättningskretsen.

21

Sökanden kan inte heller med framgång åberopa den rättspraxis enligt vilken det kan presumeras att ett varumärke, som är sammansatt av ett äldre varumärke i förening med en ny beståndsdel, utgör en variation av det äldre varumärket, eftersom det sökta varumärket i förevarande fall, till skillnad från vad som gällde i de fall som avses i denna rättspraxis, inte är sammansatt av ett bolags firma i förening med en annan beståndsdel, utan består av ett egennamn. Omsättningskretsen uppfattar de motstående varumärkena som två skilda varumärken som inte är förbundna.

22

Om innehavaren av ett äldre varumärke invänder ska, enligt artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, ett varumärke inte kunna registreras om det – på grund av att det är identiskt med eller liknar det äldre varumärket och de varor eller tjänster som omfattas av varumärkena är identiska eller är av liknande slag – föreligger en risk att allmänheten förväxlar dem inom det område där det äldre varumärket är skyddat. Enligt artikel 8.2 a i, i förordning nr 40/94, avses med äldre varumärken gemenskapsvarumärken för vilka ansökan om registrering gjorts tidigare än ansökan om registrering av det sökta gemenskapsvarumärket.

23

Enligt fast rättspraxis föreligger risk för förväxling om det finns risk för att allmänheten kan tro att varorna eller tjänsterna i fråga kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band. Vid prövningen av huruvida det föreligger risk för förväxling ska det, utifrån den uppfattning som omsättningskretsen har av de aktuella kännetecknen samt av de aktuella varorna eller tjänsterna, göras en helhetsbedömning mot bakgrund av samtliga relevanta faktorer i det enskilda fallet (förstainstansrättens dom av den 9 juli 2003 i mål T-162/01, Laboratorios RTB mot harmoniseringsbyrån – Giorgio Beverly Hills (GIORGIO BEVERLY HILLS), REG 2003, s. II-2821, punkterna 30 och 31, och av den 16 januari 2008 i mål T-112/06, Inter-Ikea mot harmoniseringsbyrån – Waibel (idea), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 32).

24

Vid denna helhetsbedömning är den uppfattning som genomsnittskonsumenten har av de aktuella varorna och tjänsterna av avgörande betydelse. Det ska tas hänsyn till att genomsnittskonsumenten sällan har möjlighet att göra en direkt jämförelse mellan de olika varumärkena utan måste förlita sig på en oklar minnesbild av varumärkena (förstainstansrättens dom av den 3 mars 2004 i mål T-355/02, Mülhens mot harmoniseringsbyrån – Zirh International (ZIRH), REG 2004, s. II-791, punkt 41). Genomsnittskonsumentens uppmärksamhet kan dessutom variera beroende på vilket varu- eller tjänsteslag det är fråga om (domstolens dom av den 22 juni 1999 i mål C-342/97, Lloyd Schuhfabrik Meyer, REG 1999, s. I-3819, punkt 26, och förstainstansrättens dom av den 13 juni 2006 i mål T-153/03, Inex mot harmoniseringsbyrån – Wiseman (återgivning av en kohud), REG 2006, s. II-1677, punkt 24). När genomsnittskonsumenten av de aktuella varorna är specialiserad kan denne ha en högre uppmärksamhetsnivå än genomsnittet vid sitt val av dessa varor (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 20 april 2005 i mål T-211/03, Faber Chimica mot harmoniseringsbyrån – Industrias Quimicas Naber (Faber), REG 2005, s. II-1297, punkt 24).

25

I förevarande fall omfattar skyddet av det äldre varumärket hela gemenskapen. Det är således uppfattningen av de motstående varumärkena hos konsumenten av de aktuella varorna inom detta område som ska beaktas. Förstainstansrätten erinrar emellertid om att det, för att ett varumärke inte ska få registreras som gemenskapsvarumärke, räcker att ett relativt registreringshinder, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, finns i endast en del av gemenskapen (domen i det ovan i punkt 24 nämnda målet ZIRH, punkt 36).

26

Det är i övrigt utrett att de aktuella varorna, som till viss del är riktade till den stora allmänheten, till viss del till fackmän och till viss del såväl till den stora allmänheten som till fackmän, utgör varor av teknisk art. Det rör sig följaktligen om en målgrupp med en relativt hög uppmärksamhetsnivå.

27

Eftersom det är ostridigt att de aktuella varorna är identiska eller av liknande slag, ska förstainstansrätten gå vidare till en jämförelse av de motstående varumärkena.

28

Enligt rättspraxis ska två varumärken anses likna varandra om de ur omsättningskretsens synvinkel åtminstone delvis liknar varandra i ett eller flera relevanta avseenden (förstainstansrättens dom av den 23 oktober 2002 i mål T-6/01, Matratzen Concord mot harmoniseringsbyrån – Hukla Germany (MATRATZEN), REG 2002, s. II-4335, punkt 30, och av den 26 januari 2006 i mål T-317/03, Volkswagen mot harmoniseringsbyrån – Nacional Motor (Variant), ej publicerad i rättsfallssamlingen, punkt 46).

29

Helhetsbedömningen av risken för förväxling ska, vad gäller de motstående varumärkenas visuella, fonetiska eller begreppsmässiga likhet, grunda sig på det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer, med hänsyn särskilt till deras särskiljande och dominerande beståndsdelar (förstainstansrättens dom av den 14 oktober 2003 i mål T-292/01, Phillips-Van Heusen mot harmoniseringsbyrån – Pash Textilvertrieb und Einzelhandel (BASS), REG 2003, s. II-4335, punkt 47, och domen i det ovan i punkt 24 nämnda målet Återgivning av en kohud, punkt 26).

30

När ett av de två ord som tillsammans utgör ett ordmärke i visuellt och fonetiskt hänseende är identiskt med det enda ord som utgör ett äldre ordmärke och då dessa ord, var för sig eller gemensamt, inte har någon innebörd i begreppsmässigt hänseende för omsättningskretsen, ska de aktuella varumärkena – vart och ett betraktat som en helhet – normalt anses likna varandra (förstainstansrättens dom av den 25 november 2003 i mål T-286/02, Oriental Kitchen mot harmoniseringsbyrån – Mou Dybfrost (KIAP MOU), REG 2003, s. II-4953, punkt 39, och av den 4 maj 2005 i mål T-22/04, Reemark mot harmoniseringsbyrån – Bluenet (Westlife), REG 2005, s. II-1559, punkt 37).

31

I förevarande fall rör det sig om det äldre ordmärket BECKER och det sökta ordmärket Barbara Becker.

32

Beståndsdelen ”becker” är den enda beståndsdelen i varumärket BECKER, samtidigt som den är den andra av de två beståndsdelarna i varumärket Barbara Becker. Beståndsdelen ”becker” är således gemensam för de två varumärkena.

33

I visuellt och fonetiskt hänseende är de motstående varumärkena av olika längd och de innehåller inte samma antal ord. Förstainstansrätten finner, i likhet med överklagandenämnden, att det helhetsintryck som varumärkena åstadkommer emellertid leder till slutsatsen att de i viss mån liknar varandra i visuellt och fonetiskt hänseende, på grund av den beståndsdel som de har gemensamt.

34

I begreppsmässigt hänseende gjorde överklagandenämnden likaledes en riktig bedömning när den fann att det äldre varumärket BECKER uppfattas av omsättningskretsen som ett efternamn och att varumärket Barbara Becker av omsättningskretsen uppfattas som ett namn på en person, sammansatt av ett förnamn och ett efternamn, varvid sistnämnda namn är identiskt med det efternamn som utgör det äldre varumärket. Förstainstansrätten delar emellertid inte överklagandenämndens bedömning vad avser betydelsen av beståndsdelen ”becker” i förhållande till beståndsdelen ”barbara” i varumärket Barbara Becker.

35

Även om uppfattningen av varumärken som utgörs av personnamn kan variera i de olika länderna i gemenskapen, medges det i rättspraxis att konsumenterna, åtminstone i Italien, i allmänhet anser att efternamnet har högre särskiljningsförmåga än det förnamn som förekommer i varumärkena (se, för ett liknande resonemang, förstainstansrättens dom av den 1 mars 2005 i mål T-185/03, Fusco mot harmoniseringsbyrån – Fusco International (ENZO FUSCO), REG 2005, s. II-715, punkt 54). Härav följer att efternamnet Becker kan tillerkännas högre särskiljningsförmåga än förnamnet Barbara i varumärket Barbara Becker.

36

Dessutom innebär den omständigheten att Barbara Becker är berömd i Tyskland, eftersom hon har varit gift med Boris Becker, inte att de motstående varumärkena i begreppsmässigt hänseende inte liknar varandra. Det äldre varumärket BECKER och varumärket Barbara Becker hänför sig i själva verket till samma efternamn, det vill säga Becker. Det föreligger således en likhet mellan varumärkena, och detta så mycket mer som beståndsdelen ”becker” i det sökta varumärket, i egenskap av efternamn, kan tillmätas högre särskiljningsförmåga i en del av gemenskapen än beståndsdelen ”barbara”, som bara är ett förnamn. I detta hänseende ska det erinras om att omsättningskretsen har en oklar minnesbild av de motstående varumärkena.

37

Det framgår dessutom av rättspraxis att när ett sammansatt varumärke har bildats genom en sammansättning av en beståndsdel och ett annat varumärke, kan det sistnämnda varumärket behålla en självständig kännetecknande ställning i det sammansatta varumärket, även om det inte är den dominerande beståndsdelen i det sammansatta varumärket. I ett sådant fall kan det sammansatta varumärket och detta andra varumärke anses likna varandra (se, för ett liknande resonemang, domstolens dom av den 6 oktober 2005 i mål C-120/04, Medion, REG 2005, s. I-8551, punkterna 30 och 37). I förevarande fall kan det konstateras att beståndsdelen ”becker” uppfattas som ett efternamn, vilket i allmänhet används för att beteckna en person. Förstainstansrätten finner att denna beståndsdel behåller en självständig kännetecknande ställning i varumärket Barbara Becker.

38

Härav följer att de motstående varumärkena, vid en helhetsbedömning och vid en jämförelse av varumärkena i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende, måste anses likna varandra.

39

Överklagandenämndens slutsats att de motstående varumärkena klart kan särskiljas är följaktligen felaktig.

40

När det gäller risken för förväxling ska det erinras om att det är ostridigt att de varor som avses med de motstående varumärkena är identiska eller av liknande slag, och om att varumärket Barbara Becker och varumärket BECKER uppvisar likheter i visuellt, fonetiskt och begreppsmässigt hänseende. Även om de aktuella varorna är avsedda för en målgrupp med en relativt hög uppmärksamhetsnivå, kan denna målgrupp tro att varorna kommer från samma företag eller från företag med ekonomiska band. Det kan således konstateras att det föreligger risk för förväxling mellan de motstående varumärkena.

41

Harmoniseringsbyråns argument, att ett sammansatt varumärke endast kan anses likna ett annat varumärke om den beståndsdel som är gemensam för varumärkena är den dominerande beståndsdelen i det helhetsintryck som det sammansatta varumärket åstadkommer, föranleder inte någon annan bedömning. När ett ordmärke är sammansatt av två beståndsdelar, varav den ena sammanfaller med ett annat ordmärke som utgörs av en enda beståndsdel, krävs det, för att det ska konstateras föreligga risk för förväxling, nämligen inte att den beståndsdel som är gemensam för de motstående varumärkena är den dominerande beståndsdelen i det helhetsintryck som det sammansatta varumärket åstadkommer. Om ett sådant krav förelåg, trots att den gemensamma beståndsdelen behåller en självständig kännetecknande ställning i det sammansatta varumärket, skulle innehavaren av det äldre varumärket inte kunna göra gällande sin ensamrätt till detta varumärke (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovan i punkt 37 nämnda målet Medion, punkterna 32 och 33). Eftersom beståndsdelen ”becker” behåller en självständig kännetecknande ställning i varumärket Barbara Becker, krävs det inte, för att det ska föreligga risk för förväxling, att denna beståndsdel är den dominerande beståndsdelen i det helhetsintryck som detta varumärke åstadkommer.

42

Intervenientens argument att rättspraxis avseende sammansatta varumärken inte är tillämplig i förevarande fall, eftersom det sökta varumärket utgörs av ett förnamn och ett efternamn, kan inte heller godtas. Kriterierna för bedömning av huruvida det föreligger risk för förväxling, i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94, när det är fråga om varumärken som utgörs av personnamn, är nämligen desamma som de som är tillämpliga på andra kategorier av varumärken, eftersom denna förordning inte innehåller någon bestämmelse som talar i motsatt riktning. Ett kännetecken som innehåller en fysisk persons förnamn och efternamn kan således inte registreras som gemenskapsvarumärke när det föreligger ett relativt registreringshinder som en följd av att innehavaren av ett äldre varumärke har framställt en invändning (förstainstansrättens dom av den 13 juli 2005 i mål T-40/03, Murúa Entrena mot harmoniseringsbyrån – Bodegas Murúa (Julián Murúa Entrena), REG 2005, s. II-2831, punkterna 49 och 50).

43

Mot bakgrund av vad som ovan anförts följer att överklagandenämnden gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att det saknas risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94. Talan ska följaktligen bifallas på sökandens första grund avseende åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 40/94.

44

Med beaktande av att det i förevarande fall föreligger risk för förväxling i den mening som avses i artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 och att det, för att ett varumärke inte ska få registreras, räcker att det finns ett relativt registreringshinder, i den mening som avses i artikel 8 i förordning nr 40/94, ska det angripna beslutet ogiltigförklaras. Det är inte nödvändigt att pröva huruvida det föreligger något annat relativt registreringshinder. Det saknas följaktligen anledning för förstainstansrätten att pröva sökandens andra grund.

45

Enligt artikel 87.2 i förstainstansrättens rättegångsregler ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Sökanden har yrkat att harmoniseringsbyrån ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom harmoniseringsbyrån har tappat målet, ska sökandens yrkande bifallas. Intervenienten har tappat målet och ska därför bära sin rättegångskostnad i enlighet med artikel 87.4 tredje stycket i rättegångsreglerna.

Mot denna bakgrund beslutar

FÖRSTAINSTANSRÄTTEN (första avdelningen)

följande: