Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

Fri rörlighet för kapital – Restriktioner – Skattelagstiftning – Inkomstskatt för juridiska personer

(Artikel 56 EG)

Sammanfattning

Under sådana omständigheter där ett i landet hemmahörande kapitalbolag innehar en andel i ett annat kapitalbolag som understiger 10 procent och vars vinst minskar på grund av en delvärdesavskrivning på andelar, ska artikel 56 EG tolkas så, att den utgör hinder mot att ett förbud mot avdrag för de vinstminskningar som hänför sig till ett sådant innehav träder i kraft tidigare för andelsinnehav i ett i landet ej hemmahörande bolag än för andelsinnehav i ett i landet hemmahörande bolag.

En sådan skillnad i behandling beroende på kapitalinvesteringsorten kan avhålla en aktieägare från att investera sitt kapital i ett bolag hemmahörande i en annan medlemsstat och även inverka restriktivt på bolag hemmahörande i andra medlemsstater genom att dessa hindras från att anskaffa kapital i den berörda medlemsstaten. Dessutom gäller att vetskapen om att möjligheten att minska den skattepliktiga vinsten genom delvärdesavskrivningar skulle komma att upphöra tidigare för andelsinnehav i ett i landet ej hemmahörande bolag än för andelsinnehav i bolag som var hemmahörande i landet skulle kunna avhålla det berörda bolaget från att behålla sitt andelsinnehav i ett i landet ej hemmahörande bolag och föranleda detta att göra sig av med nämnda innehav på ett tidigare stadium än vad som hade varit fallet om andelarna innehafts i bolag som var hemmahörande i landet. Det har i detta avseende föga betydelse att skillnaden i behandling endast existerade under en begränsad period. Endast denna omständighet hindrar nämligen inte att skillnaden i behandling får betydande verkningar och att den fria rörligheten för kapital alltså de facto inskränks.

När det gäller möjligheten för ett i landet hemmahörande bolag att från sin skattepliktiga inkomst dra av de minskningar av vinsten som hänför sig till delvärdesavskrivningar på dess andelar, som avgörs av om dessa innehas i ett i landet hemmahörande eller ett i landet ej hemmahörande bolag, baserar sig inte skillnaden i behandling på en objektiv skillnad mellan situationerna.

En sådan skillnad i behandling rättfärdigas inte av att medlemsstaterna måste ha ett visst handlingsutrymme för att införa övergångsbestämmelser i syfte att tillse att systemet för inkomstskatt för juridiska personer utformas i överensstämmelse med gemenskapsrätten och avskaffa eventuell diskriminering. Detta utrymme begränsas nämligen alltid genom kravet på iakttagande av de grundläggande friheterna, däribland beaktandet av den fria rörligheten för kapital. Även om sådana övergångsbestämmelser kan förklaras av det legitima intresset av att säkerställa en oavbruten övergång från det tidigare systemet till det nya, och även om det finns argument som kan förklara varför den nya lagstiftningen införts senare för bolag som innehar andelar i bolag hemmahörande i landet, kan dessa argument inte rättfärdiga nämnda skillnad i behandling till nackdel för bolag som innehar andelar i bolag som inte är hemmahörande i landet.

Denna skillnad i behandling rättfärdigas inte heller av behovet av att upprätthålla skattesystemets inre sammanhang, eftersom den omständigheten att det skulle vara möjligt att i ett senare skede utverka ett undantag från skatteplikt för kapitalvinst som realiseras vid överlåtelse, i det fall där en tillräckligt stor vinst redovisas, inte utgör någon sådan hänsyn till skattesystemets inre sammanhang som kan motivera att ett omedelbart avdrag nekas avseende förluster som har uppkommit för de bolag som innehar andelar i bolag som inte är hemmahörande i landet.

När det gäller behovet av att säkerställa en effektiv skattekontroll, är en sådan tvingande hänsyn till allmänintresset hursomhelst irrelevant när nedgången i värdet på de andelar som innehas i bolag som inte är hemmahörande i landet är ett resultat av en nedgång i börskurserna.

(se punkterna 27–29, 35, 49, 50 och 54–56 samt domslutet)