I mål C‑372/06,
angående en begäran om förhandsavgörande enligt artikel 234 EG, framställd av VAT and Duties Tribunal, London (Förenade kungariket) genom beslut av den 6 september 2006, som inkom till domstolen den 11 september 2006, i målet
Asda Stores Ltd
mot
Commissioners of Her Majesty’s Revenue and Customs ,
meddelar
DOMSTOLEN (fjärde avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden K. Lenaerts samt domarna G. Arestis, E. Juhász, J. Malenovský (referent) och T. von Danwitz,
generaladvokat: J. Mazák,
justitiesekreterare: förste handläggaren L. Hewlett,
efter det skriftliga förfarandet och förhandlingen den 13 juni 2007,
med beaktande av de yttranden som avgetts av:
– Asda Stores Ltd, genom P. De Baere och M. Kuschewsky, advocaten,
– Förenade kungarikets regering, genom E. O’Neill, i egenskap av ombud, biträdd av K. Beal, barrister,
– Italiens regering, genom I.M. Braguglia, i egenskap av ombud, biträdd av G. Albenzio, avvocato dello Stato,
– Europeiska gemenskapernas kommission, genom X. Lewis och J. Hottiaux, båda i egenskap av ombud,
med hänsyn till beslutet, efter att ha hört generaladvokaten, att avgöra målet utan förslag till avgörande,
följande
Dom
1. Begäran om förhandsavgörande gäller giltigheten av de bestämmelser som återfinns i kolumn 3 under KN-nummer 8528 i den kombinerade nomenklaturen, som nämns i bilaga 11 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 10, s. 1) (nedan kallade de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93).
2. Ovanstående begäran avser även tolkningen av dessa bestämmelser.
3. Begäran avser vidare tolkningen av artikel 47 i det tilläggsprotokoll som undertecknades den 23 november 1970 i Bryssel och som ingåtts, godkänts och bekräftats i gemenskapens namn genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 (EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130) (nedan kallat tilläggsprotokollet) och som har bifogats avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, vilket undertecknades den 12 september 1963 i Ankara av Republiken Turkiet å ena sidan och medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska gemenskapen och gemenskapen å andra sidan och som ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 (EGT 1964, 217, s. 3685) (nedan kallat associeringsavtalet EEG–Turkiet).
4. Nämnda begäran avser slutligen tolkningen av artiklarna 44–47 i beslut nr 1/95 fattat av associeringsrådet för EG och Turkiet den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen (EGT L 35,1996, s. 1) (nedan kallat beslut nr 1/95).
5. Begäran har framställts i ett mål mellan Asda Stores Ltd (nedan kallat Asda) och Commissioners of Her Majesty’s Revenue and Customs (tullmyndighet i Förenade kungariket) (nedan kallad tullmyndigheten). Målet gäller betalning av antidumpningstullar och mervärdesskatt på import av färgtelevisionsmottagare (nedan kallade TVC), som tillverkats i Turkiet och importerats till Förenade kungariket.
Tillämpliga bestämmelser
Associeringsavtalet EEG–Turkiet
6. Enligt artikel 2.1 i associeringsavtalet EEG–Turkiet syftar avtalet till att främja en långsiktig och balanserad förstärkning av de kommersiella och ekonomiska relationerna mellan de avtalsslutande parterna. Härvid skall beaktas behovet av att utvecklingen av Republiken Turkiets ekonomi påskyndas och att anställnings- och levnadsstandarden för det turkiska folket höjs. I punkt 3 i samma artikel föreskrivs att associeringen innehåller en förberedande fas, en övergångsfas och en slutfas
7. Artikel 3.1 i associeringsavtalet EEG–Turkiet har följande lydelse:
”Under den förberedande fasen skall [Republiken] Turkiet ges tillfälle att stärka sin ekonomi med gemenskapens hjälp för att kunna iaktta sina skyldigheter under övergångs- och slutfaserna.
Tillämpningsföreskrifter för denna förberedande fas, och i synnerhet för gemenskapens hjälp, återfinns i de provisoriska protokoll och det finansiella protokoll som bilagts avtalet.”
8. I artikel 6 i associeringsavtalet EEG–Turkiet föreskrivs följande:
”För att säkerställa associeringsordningens tillämpning och gradvisa utveckling, skall de avtalsslutande parterna sammanträda inom ett associeringsråd som verkar inom gränserna för de befogenheter som detta råd har enligt avtalet.”
9. Artikel 30 i associeringsavtalet EEG–Turkiet har följande lydelse:
”De protokoll som de avtalsslutande parterna beslutat bilägga avtalet utgör en del av detsamma.”
10. Enligt artikel 47 i tilläggsprotokollet gäller följande:
”1. Om associeringsrådet under en period av 22 år på begäran av en fördragsslutande part fastställer att det förekommer dumpning i handeln mellan gemenskapen och [Republiken] Turkiet, skall det avge rekommendationer till den eller de som är upphov till dumpningen, för att få den att upphöra.
2. Den drabbade fördragsslutande parten får efter att ha underrättat associeringsrådet vidta lämpliga skyddsåtgärder
a) om associeringsrådet inte inom tre månader efter begäran har fattat något beslut på grundval av punkt 1,
b) om dumpningen inte upphör trots att de rekommendationer har avgivits som föreskrivs i punkt 1.
Den drabbade parten får vidare, om dess intressen kräver omedelbara åtgärder, efter att ha underrättat associeringsrådet vidta förebyggande preliminära skyddsåtgärder, inbegripet antidumpningstullar. Dessa åtgärder får tillämpas för en period på högst tre månader från tidpunkten för begäran eller från den tidpunkt då den drabbade parten har vidtagit skyddsåtgärder i enlighet med första stycket b.
3. Om skyddsåtgärder har vidtagits enligt punkt 2 första stycket a eller enligt punkt 2 andra stycket, får associeringsrådet när som helst besluta om att skjuta upp tillämpningen av dessa åtgärder tills rekommendationerna enligt punkt 1 har avgivits.
Om skyddsåtgärder har vidtagits enligt punkt 2 första stycket b får associeringsrådet rekommendera att dessa skyddsåtgärder skall avskaffas eller ändras.
4. Om varor som har sitt ursprung i en fördragsslutande part eller där har övergått till fri omsättning exporteras till den andra fördragsslutande parten, får dessa varor återigen importeras till den andra parten, utan att omfattas av tullar, kvantitativa restriktioner eller åtgärder med motsvarande verkan.
Associeringsrådet får för tillämpningen av denna punkt avge lämpliga rekommendationer, och skall därvid vägledas av de erfarenheter som gemenskapen vunnit på detta område.”
11. Genom beslut nr 1/95 inrättas en tullunion mellan gemenskapen och Republiken Turkiet för i princip samtliga varor som inte är jordbruksprodukter. I beslutet föreskrivs att tullar och avgifter med motsvarande verkan skall avskaffas, liksom att kvantitativa restriktioner och åtgärder med motsvarande verkan skall avskaffas.
12. Avsnitt III i detta beslut har rubriken ”Handelsskyddsåtgärder” och återfinns i kapitel IV till beslutet. Det innehåller nedanstående artiklar:
”Artikel 44
1. På endera partens begäran skall associeringsrådet granska principen för användning av andra handelsskyddsåtgärder än den ena avtalspartens skyddsåtgärder gentemot den andra. Under varje sådan granskning får associeringsrådet besluta att tills vidare upphäva dessa åtgärder under förutsättning att [Republiken] Turkiet har införlivat konkurrensreglerna, kontroll över statliga stödåtgärder och andra relevanta delar av den existerande gemenskapslagstiftningen rörande den inre marknaden och säkerställt att de efterlevs effektivt och på så sätt skapat en garanti mot illojal konkurrens som är jämförbar med den som gäller inom den inre marknaden.
2. Villkoren för införlivande av antidumpningsåtgärder enligt artikel 47 i tilläggsprotokollet skall fortsätta gälla.
Artikel 45
Trots bestämmelserna i avsnitt II i kapitel V skall de förfaranden för samråd och beslutsfattande som avses i det avsnittet inte gälla för handelsskyddsåtgärder som vidtas av endera parten.
Inom ramen för tillämpningen av handelspolitiska åtgärder gentemot tredjeland skall de avtalsslutande parterna sträva efter att genom informationsutbyte och samråd finna möjligheter för en samordning av deras åtgärder när omständigheterna och båda parters internationella skyldigheter medger detta.
Artikel 46
Om den ena avtalsslutande parten genom undantag från principen om varors fria rörlighet enligt kapitel 1 har vidtagit eller vidtar antidumpningsåtgärder eller andra åtgärder i enlighet med sådana handelspolitiska åtgärder som avses i artikel 44 i sina förbindelser med den andra avtalsslutande parten eller med tredjeland, får den parten importera produkterna i fråga från den andra partens område under förutsättning att dessa åtgärder tillämpas. I sådana fall skall tullunionens gemensamma kommitté underrättas i enlighet därmed.
Artikel 47
När importformaliteterna färdigställs rörande sådana produkter som berörs av handelspolitiska åtgärder enligt föregående artiklar, skall myndigheterna i den importerande staten begära att importören anger ifrågavarande produkters ursprung i tulldeklarationen.
Ytterligare bevis till stöd för ifrågavarande produkters ursprung får begäras, om detta på grund av föreliggande allvarliga och välgrundade tvivel är absolut nödvändigt.”
Gemenskapens tullkodex
13. I artikel 22 i avsnitt 1 (vilket har rubriken ”Ursprung som inte medför förmånsbehandling för varor”) i kapitel 2 i avdelning II i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4) (nedan kallad gemenskapens tullkodex) föreskrivs följande:
”Artik[larna] 23–26 definierar ursprung som inte medför förmånsbehandling av varorna i syfte att
a) tillämpa Europeiska gemenskapernas tulltaxa med undantag av de bestämmelser som avses i artikel 20.3 d och e,
b) tillämpa andra bestämmelser än de tulltaxebestämmelser som fastställs genom särskilda gemenskapsbestämmelser som rör varuhandeln, och
c) upprätta och utfärda ursprungsintyg.”
14. Enligt artikel 23 i gemenskapens tullkodex gäller följande:
”Med varor som har sitt ursprung i ett land avses varor som i sin helhet framställts i detta land.
2. Med uttrycket varor som i sin helhet framställts i ett land avses
a) mineralprodukter som utvunnits inom detta land,
b) vegetabiliska produkter som skördats i landet,
c) levande djur som fötts och uppfötts i landet,
d) produkter som erhållits från levande djur som uppfötts i landet,
e) produkter från jakt eller fiske som bedrivits i landet,
f) produkter från havsfiske och andra produkter som hämtats ur havet utanför ett lands territorialvatten av fartyg som är registrerade eller anmälda för registrering i landet i fråga och som för detta lands flagga,
g) varor som framställts ombord på fabriksfartyg av produkter som avses i f och som har sitt ursprung i detta land under förutsättning att dessa fartyg är registrerade eller anmälda för registrering i landet i fråga och för dess flagga,
h) produkter som tagits upp från havsbottnen eller dess underliggande lager utanför territorialvattnet under förutsättning att landet har ensamrätt att exploatera denna havsbotten eller dess underliggande lager,
i) avfall och skrot som härrör från tillverkningsprocesser samt begagnade artiklar om de har samlats in i landet och endast är lämpade för återvinning av råmaterial,
j) varor som har tillverkats i landet uteslutande av sådana varor som avses i a–i eller derivat av dessa varor i alla tillverkningsled.
3) Med uttrycket land i punkt 2 avses även landets territorialvatten.”
15. Artikel 24 i gemenskapens tullkodex har följande lydelse:
”Varor vars tillverkning skett inom mer än ett land skall anses ha sitt ursprung i det land där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen.”
16. Artikel 25 i kodexen har följande lydelse:
”Varje bearbetning eller behandling, i den mån det är fastställt eller i den mån som konstaterade fakta gör det berättigat att anta att det enda syftet med den var att kringgå de bestämmelser som inom gemenskapen tillämpas på varor från vissa länder, skall under inga omständigheter anses medföra att de varor som tillverkats på detta sätt får sitt ursprung, i den mening som avses i artikel 24, i det land där bearbetningen eller behandlingen genomförs.”
17. Enligt artikel 26 i samma kodex gäller följande:
”1. Tullagstiftningen eller annan särskild gemenskapslagstiftning får föreskriva att ett dokument skall läggas fram som bevis på varornas ursprung.
2. Trots att detta dokument läggs fram får tullmyndigheterna i händelse av allvarliga tvivel begära ytterligare bevis för att försäkra sig om att uppgiften om ursprunget överensstämmer med reglerna i den relevanta gemenskapslagstiftningen.”
18. I artikel 249 i gemenskapens tullkodex föreskrivs att Europeiska gemenskapernas kommission skall anta de bestämmelser som krävs för tillämpningen av denna kodex.
Förordning nr 2454/93
19. Artikel 39 i förordning nr 2454/93 har följande lydelse:
”Beträffande framställda varor som anges i bilaga 11 skall den behandling eller bearbetning som anges i kolumn 3 i bilagan anses som en behandling eller bearbetning som ger ursprungsstatus enligt artikel 24 i [gemenskapens tullkodex].
Den metod som skall användas vid tillämpning av bestämmelserna i bilaga 11 beskrivs i de inledande anmärkningarna i bilaga 9.”
20. Bilaga 9 till förordning nr 2454/93 har rubriken ”Inledande anmärkningar till förteckningarna över bearbetnings- eller behandlingsförfaranden som tilldelar produkter ursprungs- eller icke-ursprungsstatus, då de utförs på icke‑ursprungsmaterial”. Anmärkningarna 2 och 3 häri har följande lydelse:
”Anmärkning 2
2.1. Termen tillverkning omfattar all slags behandling eller bearbetning inbegripet sammansättning eller särskilda processor.
2.2. Termen material omfattar alla beståndsdelar, råmaterial, komponenter eller delar etc. som används vid tillverkningen av produkten.
2.3. Termen produkt avser den produkt som tillverkas, även om den är avsedd för senare användning i en annan tillverkningsprocess.
Anmärkning 3
3.1. Den behandling eller bearbetning som krävs enligt en bestämmelse i kolumn 3 skall endast utföras i fråga om de icke-ursprungsmaterial som används. De inskränkningar som ingår i en bestämmelse i kolumn 3 gäller likaledes endast för de icke-ursprungsmaterial som används.
3.2. Om en produkt som tillverkas av icke-ursprungsmaterial och som själv har erhållit ursprungsstatus under tillverkningen används som material vid tillverkningen av en annan produkt, gäller inte för den produkten den bestämmelse i förteckningen, som är tillämplig på den produkt den är inarbetad i.
Exempel:
Icke broderat tyg kan erhålla ursprungsstatus genom att vävas av garn. Om tyget sedan används vid tillverkning av broderat sänglinne, är i detta fall den procentuella värdebegränsning som gäller för användning av icke broderat tyg inte tillämplig.”
21. I bilaga 11 till förordning nr 2454/93 anges följande:
>lt>1
Förordning nr 2584/98
22. I artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 2584/98 av den 27 november 1998 om ändring av förordning (EG) nr 710/95 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av färgtelevisionsmottagare med ursprung i Malaysia, Kina, Sydkorea, Singapore och Thailand och om slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts (EGT L 324, s. 1) fastställs den antidumpningstull som är tillämplig på sådana apparater som omfattas av KN‑nummer 8528.
Tvisten vid den nationella domstolen och tolkningsfrågorna
23. Mellan juni 2000 och april 2001 importerade det i Förenade kungariket bildade bolaget Asda ett antal TVC sammansatta av det turkiska bolaget Vestel, Electronik Sanayi re Ticavet A.S. (nedan kallat Vestel) till Förenade kungariket. I Asdas importdeklarationer angavs att varorna hade sitt ursprung i Turkiet.
24. Sändningarna åtföljdes av A TR1 varucertifikat, som hade utfärdats av de turkiska tullmyndigheterna. I dessa intygades att varorna hade släppts för fri omsättning enligt beslut nr 1/95. I dokumenten angavs att en kompensationsavgift hade erlagts i Turkiet.
25. Tullmyndigheterna i Förenade kungariket fann emellertid att de omständigheter under vilka Vestel monterat TVC i Turkiet föranledde dessa att anse att apparaterna egentligen och med tillämpning av det kriterium som föreskrivs i de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 hade sitt ursprung i Kina och Korea, vilka var föremål för de antidumpningsåtgärder som föreskrivs i förordning nr 2584/98.
26. Asdas import blev därför i juni och i oktober 2003 föremål för krav på efterhandsbetalning avseende totalt 410 786,52 GBP i antidumpningstullar och mervärdesskatt med anledning av importen.
27. Asda anförde klagomål inför tullmyndigheterna i Förenade kungariket, vilket avslogs. Ett förfarande inleddes därefter inför VAT and Duties Tribunal, London.
28. Asda ifrågasatte giltigheten av de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 i förordning nr 2454/93 och bestred tullmyndighetens tolkning av dessa bestämmelser och bestämmelserna i tilläggsprotokollet och i beslut nr 1/95. VAT and Duties Tribunal, London beslutade därför att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfrågor till domstolen:
”1) Är reglerna om fastställelse av ursprung som inte innebär förmånsbehandling i [de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93] ogiltiga i fråga om [TVC] som tillverkats i Turkiet och som är hänförliga till rubrik 8528 i Kombinerade nomenklaturen, såsom de anges i spalt 3 i tabellen till den rubriken, på grund av att de inte är förenliga med bestämmelserna i artikel 24 i … gemenskapens tullkodex …?
2) För det fall den särskilda ursprungsregeln för TVC som är hänförliga till [de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93] är giltig, skall då ursprung som inte innebär förmånsbehandling avseende en separat del, som ett chassi, som införlivats i en färdig färgtelevisionsmottagare, fastställas separat, och skall i så fall det ursprung som inte innebär förmånsbehandling fastställas på grundval av:
a) den fysiska bearbetningen eller behandlingen av produkten, för att bedöma var produkten i fråga har genomgått sin sista väsentliga, ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling (om det antas att de övriga kraven i artikel 24 i gemenskapens tullkodex är uppfyllda), eller
b) särskilda regler och restregler som avtalats mellan Europeiska kommissionen och medlemsstaterna med avseende på Europeiska gemenskapens förhandlingsposition i WTO-förhandlingarna om harmoniseringen av regler om ursprung som inte innebär förmånsbehandling, där den särskilda regeln under förevarande omständigheter är testet avseende 45 procents värdestegring och restregeln är den som innebär att ursprungslandet för varorna skall vara det land i vilket en huvuddel av icke-ursprungsmaterialen har sitt ursprung, vilket fastställs på grundval av varje kapitel, dock med förbehåll för att när ursprungsmaterialen utgör minst 50 procent av allt använt material skall ursprungslandet för varorna vara det land där detta material har sitt ursprung, eller
c) någon annan grund?
3) Om en del av en TVC, som ett chassi, på grundval av testet avseende fysisk bearbetning eller behandling anses ha lokalt ursprung enligt artikel 24 i gemenskapens tullkodex, är det då fortfarande nödvändigt att fastställa ett värde för denna del för att tillämpa den särskilda ursprungsregeln för TVC i bilaga 11 till förordning [nr 2454/93] på TVC?
4) För det fall de regler som överenskommits med avseende på [gemenskapens] förhandlingsposition inför [Världshandelsorganisationen] kan tillämpas vid tillämpningen av bilaga 11 [till förordning nr 2454/93], är det då nödvändigt att en del av en färgtelevisionsmottagare, som ett chassi, skall tilldelas ett eget faktiskt pris fritt fabrik, eller kan den tilldelas ett värde som är likvärdigt med ett pris fritt fabrik?
5) Om svaret på antingen fråga 3) eller fråga 4) förutsätter att ett värde som är likvärdigt med ett faktiskt pris fritt fabrik skall beaktas, hur skall detta värde fastställas? I synnerhet:
a) Är det korrekt att tillämpa:
i) Artiklarna 29 eller 30 i gemenskapens tullkodex;
ii) någon av artiklarna 141–153 i [förordning nr 2454/93]; och
iii) någon av de förklarande anmärkningarna om tullvärde i bilaga 23 till [förordning nr 2454/93]?
b) Vilken form av bevis för värde eller kostnad krävs?
c) Under vilka omständigheter är det möjligt att hänvisa till en beräknad eller konstruerad kostnad för en del av en färgtelevisionsmottagare för att fastställa ett ursprung som inte innebär förmånsbehandling för denna?
d) Vilken typ av kostnad kan beaktas vid beräkningen av en beräknad eller konstruerad kostnad för en del?
e) Är det korrekt att tillämpa genomsnittsvärden över tiden för att fastställa skyldigheten att erlägga tull för en viss produkt vid en viss tidpunkt?
f) Är det korrekt att använda olika metoder för att beräkna kostnader eller värden vid jämförelsen av kostnaden eller värdet på en del med kostnaden eller värdet på en färdig exporterad produkt?
6) Kräver bestämmelserna i artikel 44.2 i beslut nr 1/95 …, jämförd med artikel 47 i tilläggsprotokollet …, att gemenskapen skall ha ansökt om en rekommendation till associeringsrådet [EEG–]Turkiet och gjort en anmälan till [detta] innan de antidumpingstullar som införs genom … förordning … nr 2584/98 även utvidgas till produkter som importeras från Turkiet och som är i fri omsättning?
7) Förutsätter artikel 46 i beslut nr 1/95 att gemenskapen, som genom … förordning … nr 2584/98 ändrat det produktområde som omfattas av, och de tulltaxor som påförs genom, [Europeiska unionens] råds tre tidigare förordningar på import av vissa TVC med ursprung i Kina och Korea, underrättar tullunionens gemensamma kommitté om att den har för avsikt att även tillämpa dessa åtgärder på import från Turkiet, innan den kan göra import från Turkiet av TVC med ursprung i Kina eller Korea, som är i fri omsättning, till föremål för de nya antidumpningstullar som följer av … förordning … nr 2584/98?
8) Kräver artiklarna 44–47 i beslut nr 1/95 att näringsidkare meddelas eller på annat sätt får kännedom om information som lämnas enligt artikel 46 i beslut nr 1/95 eller en anmälan enligt artikel 47.2 i tilläggsprotokollet …?
9) För det fall att en ansökan, anmälan eller underrättelse krävs:
a) Vilken form skall en eventuell sådan ansöknings- och underrättelseåtgärd enligt artikel 44 i beslut nr 1/95, jämförd med artikel 47 i tilläggsprotokollet …, ha?
b) Vilken form skall en informationsåtgärd som vidtas enligt artikel 46 i beslut nr 1/95 ha?
c) Är de åtgärder som vidtagits av Europeiska kommissionen i förevarande fall tillräckliga för att uppfylla den erforderliga formen i fråga om ansökan, anmälan eller underrättelse?
d) Vilka är konsekvenserna av icke-efterlevnad?
10) Är artiklarna 44, 46 och 47 i beslut nr 1/95 och artikel 47 i tilläggsprotokollet … direkt tillämpliga och har direkt effekt i nationella domstolar, så att de ger enskilda näringsidkare rätt att åberopa ett åsidosättande av dessa för att motsätta sig betalningen av antidumpningstullar som annars skulle erläggas?”
Prövning av tolkningsfrågorna
Den första frågan
29. Den hänskjutande domstolen har ställt den första frågan för att få klarhet i huruvida de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 är ogiltiga på grund av att de är oförenliga med bestämmelserna i artikel 24 i gemenskapens tullkodex.
30. Asda har gjort gällande att de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 grundar sig på ett värdestegringskriterium, vilket enligt Asda är ”kvantitativt” och oförenligt med kriterierna i artikel 24 i gemenskapens tullkodex, som bolaget anser är ”beskrivande”. I dessa bestämmelser föreskrivs nämligen att den värdestegring som erhållits genom sammansättningen och, om så är tillämpligt, genom insättning av delar som har sitt ursprung i sammansättningslandet, skall utgöra minst 45 procent av televisionsmottagarnas pris fritt fabrik, för att tillverkningen skall medföra att televisionsmottagarnas ursprungsland skall anses vara den plats där sammansättningen äger rum. Asda anser att kommissionen, då den antog dessa bestämmelser, överskred den av rådet anförtrodda befogenheten att genomföra de regler som rådet fastställt i nämnda kodex.
31. Domstolen erinrar inledningsvis om att varor vars tillverkning skett inom två eller flera länder enligt artikel 24 i gemenskapens tullkodex skall anses ha sitt ursprung i det land där de genomgick den sista väsentliga och ekonomiskt berättigade bearbetning eller behandling som skedde i ett företag utrustat för det ändamålet och som resulterade i tillverkningen av en ny produkt eller innebar ett viktigt steg i tillverkningen.
32. Denna artikel 24 har samma lydelse som artikel 5 i rådets förordning (EEG) nr 802/68 av den 27 juni 1968 om en gemensam definition av begreppet varors ursprung (EGT L 148, s. 1), som var tillämplig innan gemenskapens tullkodex trädde i kraft. För tolkning av denna förordning har domstolen slagit fast att det följer av artikel 5 att det avgörande kriteriet består i den sista väsentliga bearbetningen eller behandlingen (dom av den 13 december 1989 i mål C‑26/88, Brother International, REG 1989, s. 4253, punkt 15).
33. Domstolen erinrar vidare om att artikel 249 i gemenskapens tullkodex utgör en tillräcklig grund för bemyndigande för kommissionen att anta tillämpningsföreskrifter för tullkodexen (dom av den 11 november 1999 i mål C‑48/98, Söhl & Söhlke, REG 1999, s. I‑7877, punkt 35).
34. Det följer av domstolens rättspraxis att kommissionen har befogenhet att vidta alla nödvändiga eller lämpliga tillämpningsåtgärder för verkställande av de grundläggande föreskrifterna, såvida åtgärderna inte strider mot dessa föreskrifter eller rådets tillämpningsföreskrifter (se bland annat domen i det ovannämnda målet Söhl & Söhlke, punkt 36).
35. För utövandet av den befogenhet som rådet anförtrott kommissionen för tillämpning av artikel 24 i gemenskapens tullkodex förfogar kommissionen vidare över ett utrymme för skönsmässig bedömning som ger den möjlighet att precisera de abstrakta begreppen i denna bestämmelse med avseende på specifik bearbetning eller behandling (se dom av den 23 mars 1983 i mål 162/82, Cousin m.fl., REG 1983, s. 1101, punkt 17).
36. Vad gäller frågan huruvida en sammansättning av olika delar utgör en väsentlig bearbetning eller behandling, har domstolen redan slagit fast att en sådan sammansättning kan anses ge varan ursprungsstatus när den, betraktat ur teknisk synvinkel och med hänsyn till hur den berörda varan definieras, motsvarar det avgörande skedet i tillverkningen under vilket de använda delarnas ändamål konkretiseras och under vilket den berörda varan får sina specifika kvalitativa egenskaper (dom av den 31 januari 1979 i mål 114/78, Yoshida, REG 1979, s. 151, och domen i det ovannämnda målet Brother International, punkt 19).
37. Domstolen har emellertid slagit fast att med hänsyn till de olika slags förfaranden som omfattas av begreppet sammansättning finns det situationer när en bedömning på grundval av tekniska kriterier inte kan vara avgörande för fastställandet av en varas urspru ng. I dessa fall skall den värdestegring som är resultatet av sammansättningen beaktas som ett alternativt kriterium (domen i det ovannämnda målet Brother International, punkt 20).
38. Domstolen har angett att relevansen av detta kriterium för övrigt bekräftades genom den internationella konventionen om förenkling och harmonisering av tullförfaranden (Kyotokonventionen), beträffande vilken flera bilagor godkändes på gemenskapens vägnar genom rådets beslut 77/415/EEG av den 3 juni 1977 (EGT L 166, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 3, s. 66), där det i anmärkningarna till standard 3 i bilaga D.1 anges att normen väsentlig bearbetning i praktiken kan uttryckas som en värdeprocentregel, när antingen det procentuella värdet av använt material eller procentandelen av tilläggsvärdet uppgår till en bestämd nivå (domen i det ovannämnda målet Brother International, punkt 21).
39. Det skall även framhållas att rådet, genom sitt beslut 94/800/EG av den 22 december 1994 om ingående, på Europeiska gemenskapens vägnar – vad beträffar frågor som omfattas av dess behörighet – av de avtal som är resultatet av de multilaterala förhandlingarna i Uruguayrundan (1986–1994) (EGT L 336, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 3), bland annat godkände avtalet om ursprungsregler, som hade bilagts slutakten som undertecknades i Marrakech den 15 april 1994 (EGT L 336, s. 144; svensk specialutgåva, område 11, volym 38, s. 146), enligt vilket värdeprocentkriteriet kan tillämpas under utarbetandet av dessa regler.
40. Domstolen erinrar i detta hänseende om att internationella avtal utgör en integrerad del av gemenskapens rättsordning från och med avtalens ikraftträdande (se bland annat dom av den 10 januari 2006 i mål C‑344/04, IATA och ELFAA, REG 2006, s. I‑403, punkt 36). Enligt fast rättspraxis skall gemenskapsrättsakter så långt möjligt tolkas mot bakgrund av dessa avtal (se bland annat dom av den 9 januari 2003 i mål C‑76/00 P, Petrotub och Republica mot rådet, REG 2003, s. I‑79, punkt 57).
41. Det följer av ovanstående överväganden att värdestegringskriteriet i sig inte är oförenligt med artikel 24 i gemenskapens tullkodex, och en tillämpning av detta kriterium innebär inte i sig att kommissionen har överskridit sin behörighet att anta tillämpningsföreskrifter enligt artikel 249 i nämnda kodex (dom av den 8 mars 2007 i de förenade målen C‑447/05 och C‑448/05, Thomson och Vestel France, REG 2007, s. I‑2049, punkt 31).
42. Det skall i detta hänseende erinras om att kommissionen för tillämpningen av förordning nr 802/68 hade antagit förordning (EEG) nr 2632/70 av den 23 december 1970 om fastställandet av ursprunget för televisions- och radiomottagare (EGT L 279, s. 35) och att bestämmelserna i denna förordning som hänvisar till värdestegringskriteriet i huvudsak återgetts i de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93.
43. Enligt andra skälet i förordning nr 2632/70 kan sammansättningen av radio- och televisionsmottagare omfatta mer eller mindre utvecklade förfaranden beroende på vilket slags apparat som sätts samman och i förhållande till det tillverkningssätt som tillämpas och de omständigheter under vilka sammansättningen äger rum. I tredje skälet i denna förordning anges vidare att sammansättning ”med den teknik som för närvarande används inom denna industrisektor” i allmänhet inte ensam utgör ett viktigt skede i tillverkningen i den mening som avses i artikel 5 i förordning nr 802/68, men att det kan vara annorlunda i vissa fall, exempelvis när sammansättningen avser apparater med hög prestanda eller apparater som kräver noggrann kontroll av de delar som används eller när sammansättningen även avser hopsättning av de delar som ingår i apparaterna. I fjärde skälet i förordning nr 2632/70 anges vidare att de olika slags förfaranden som omfattas av begreppet sammansättning omöjliggör en bedömning på grundval av tekniska kriterier när dessa förfaranden utgör ett viktigt skede i tillverkningen. Det är således i dessa fall nödvändigt att beakta den värdestegring som är resultatet av dessa förfaranden.
44. Dessa skäl är således av sådan art att de kan motivera bibehållandet av värdestegringskriteriet i de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 (domen i det ovannämnda målet Thomson och Vestel France, punkt 35).
45. Det ankommer nämligen på kommissionen att inom ramen för det utrymme för skönsmässig bedömning som den förfogar över i samband med antagandet av bestämmelser som är nödvändiga för tillämpningen av bestämmelserna i gemenskapens tullkodex, och särskilt tillämpningen av bestämmelserna om varors ursprung, anta allmänna bestämmelser som av rättssäkerhetsskäl tar hänsyn till situationen för en hel industrisektor på lång sikt och som därigenom inte kan påverkas av en särskild situation som vid ett givet tillfälle gäller ett visst företag inom denna sektor (domen i det ovannämnda målet Thomson och Vestel France, punkt 36).
46. Mot denna bakgrund var det motiverat att kommissionen tillämpade värdestegringskriteriet vid beaktandet av den stora mängd olika förfaranden som omfattas av begreppet sammansättning inom hela den berörda industrisektorn (domen i det ovannämnda målet Thomson och Vestel France, punkt 37).
47. Det framgår för övrigt av Asdas skriftliga inlagor att sammansättningen av olika delar av de ifrågavarande televisionsapparaterna ingår i en komplex industriell process. Av de handlingar som ingetts till domstolen framgår inte att denna process är identisk för alla tillverkare av televisionsmottagare. Av handlingarna går det i vart fall inte att sluta sig till att det inte skulle föreligga en stor mängd olika slags förfaranden som omfattas av begreppet sammansättning inom hela den berörda industrisektorn.
48. Mot denna bakgrund innebär kravet på en enhetlig tillämpning av tullbestämmelserna inom hela gemenskapens tullområde att det abstrakta begreppet sista väsentliga bearbetning eller behandling, som anges i artikel 24 i gemenskapens tullkodex för samtliga varor, måste preciseras för specifika varor, som exempelvis televisionsmottagare, genom särskilda bestämmelser som beaktar de olika tillverkningsförfarandena för dessa apparater. Det kan således inte utgöra felaktig rättstillämpning att föreskriva ett klart och objektivt kriterium, såsom värdestegringskriteriet, som gör det möjligt att beträffande denna typ av varor med komplexa beståndsdelar ange vad som utgör en sådan väsentlig bearbetning som ger varorna ursprungsstatus (domen i det ovannämnda målet Thomson och Vestel France, punkt 39).
49. Det skall för övrigt påpekas att även om den situation som har åberopats av sökanden i målet vid den nationella domstolen är en följd av den tekniska utvecklingen för tillverkning av televisionsmottagare, framgår det inte att denna situation under dessa förhållanden skulle bero på annat än omständigheter i det enskilda fallet. Den nuvarande tekniska utvecklingen för tillverkning, exempelvis av plasmaskärmar, är sådan att den i förkommande fall väsentligen kan förändra den av sökandena åberopade situationen. Härav följer att denna situation inte med framgång kan åberopas för att ifrågasätta det välgrundade i att tillämpa värdestegringskriteriet (se, för ett liknande resonemang, domen i det ovannämnda målet Thomson och Vestel France, punkt 44).
50. Detsamma gäller argumentet om stora svängningar i växelkurserna, eftersom sådana svängningar är helt konjunkturbetonade och således både kan vara uppåt- som nedåtgående. Sådana svängningar kan därför inte anses innebära att tillämpning av värdestegringskriteriet nödvändigtvis är till nackdel för de berörda företagen.
51. Med hänsyn till ovanstående överväganden skall den första frågan besvaras så, att det vid prövningen av denna inte har framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93.
Andra–femte frågorna
Inledande synpunkter
52. Andra–femte frågorna avser tolkningen av de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93. De gäller hur den värdestegring skall beräknas som televisionsmottagarapparaterna erhållit genom sammansättningen och genom insättning av delar som har sitt ursprung i sammansättningslandet.
53. För att göra denna beräkning anser Asda att det bland de delar som dess leverantör, Vestel, satt samman till en slutprodukt (det vill säga de importerade färgtelevisionsmottagarapparaterna) skall fastställas ett separat ursprungsland för i synnerhet en av delarna, nämligen chassit. Just chassit har satts samman av samme leverantör av delar som kommer från flera länder. Chassit, det vill säga den del som kontrollerar apparatens elektroniska funktioner, bör härigenom enligt Asda anses ha Turkiet som ursprungsland med tillämpning av gällande ursprungsregler. Den värdestegring som erhållits genom sammansättningen och genom insättning av chassit utgör således minst 45 procent av de aktuella televisionsapparaternas pris fritt fabrik. Televisionsapparaterna skall därför anses ha Turkiet som ursprungsland, vilket även uppgavs i samband med importen.
54. Det är mot denna bakgrund som den hänskjutande domstolen genom den första delen av sin andra fråga undrar om de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 skall tolkas så, att det för att beräkna färgtelevisionsapparaternas värdestegring vid tillverkning under de villkor som är aktuella i målet vid den nationella domstolen skall ske en separat fastställelse av ursprung som inte innebär förmånsbehandling avseende en separat del, som ett chassi, som införlivats i en färdig färgtelevisionsmottagare.
55. Den andra delen av den andra frågan och tredje–femte frågorna avser huvudsakligen med stöd av vilka regler ursprung och värde för en sådan del skall fastställas, för det fall ursprunget skall fastställas separat. Det är endast om den första delen av den andra frågan besvaras jakande som det finns anledning att uttala sig om dessa regler. Den första delen av den andra frågan skall därför prövas först.
Den första delen av den andra frågan
56. Det skall erinras om att det enligt de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 krävs att den värdestegring som erhållits genom sammansättningen och, om så är tillämpligt, genom insättning av delar som har sitt ursprung i sammansättningslandet skall utgöra minst 45 procent av televisionsapparaternas pris fritt fabrik för att framställningen skall anses ge varorna ursprung i det land där sammansättningen skett av material eller delar som kommer från två eller flera länder.
57. Domstolen påpekar inledningsvis att de ifrågavarande bestämmelserna har en allmän lydelse och inte lägger någon avgörande betydelse vid en särskild del av den berörda produkten, såsom katodstråleröret eller chassit, för fastställande av den berörda varans ursprung (se domen i det ovannämnda målet Thomson och Vestel France, punkt 43). Det viktiga är att ta hänsyn till samtliga delar som verkligen och objektivt sett ingår i den sammansättning som det företag som tillverkar slutprodukten ombesörjer.
58. Det föreskrivs inte i vare sig artikel 24 i gemenskapens tullkodex eller i de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 att en sådan bedömning kan göras utan att beakta sammansättningen i dess helhet. Enligt bestämmelserna skall inte viss sammansättning beaktas till nackdel för viss annan sammansättning under produktens tillverkningsprocess. Inte heller skall en viss del som i sin tur härrör från den sammansättning som ombesörjs av samma leverantör isoleras på konstlad väg.
59. Kravet på en enhetlig tillämpning av tullreglerna inom hela gemenskapens tullterritorium utgör hinder för att tolka nämnda bestämmelser på annat sätt. Att i likhet med Asda hävda att en av de delar som sammansatts av leverantören av televisionsapparaterna, i detta fall chassit, skall beaktas separat i monteringsprocessen (för att denna på så vis själv skall erhålla ursprungsstatus) skulle innebära att importören eller dennes leverantör skulle avgöra när i sammansättningsprocessen en av delarna i den importerade varan erhåller ställning som slutprodukt som använts som material vid tillverkningen av en annan produkt av samma företag. Ett sådant tillvägagångssätt skulle innebära att en produkts ursprung var beroende av en subjektiv bedömning, vilket vore oförenligt med de aktuella bestämmelsernas objektiva och förutsägbara karaktär. Det skulle även beröva de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 all ändamålsenlig verkan.
60. Gemenskapsbestämmelserna rörande tullvärderingen avser att upprätta ett rättvist, enhetligt och neutralt system som utesluter användning av godtyckliga eller fiktiva tullvärden (domstolens dom av den 16 november 2006 i mål C‑306/04, Compaq Computer International Corporation, REG 2006, s. I‑10991, punkt 30 och där angiven rättspraxis). Gemenskapsbestämmelserna om varors ursprung har i likhet med dessa samma målsättning och skall inte uppfattas så, att ursprunget är beroende av en sådan subjektiv bedömning.
61. Det är riktigt att om en del, som till exempel chassit, inte hade satts samman av leverantören utan hade förvärvats av densamme av tredje part, är det denna del och inte de lösdelar som tillsammans utgör den, som skall beaktas vill genomförandet av de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93. Två delar som tekniskt sett liknar varandra skulle i sådant fall behandlas olika då en och samma gemenskapsbestämmelse tillämpas på leverantörer av televisionsmottagarapparater beroende på om delarna härstammar från den berörde leverantörens tillverkningsstruktur eller om den förvärvats av tredje part.
62. Det är likaså riktigt att enligt fast rättspraxis innebär likhets- och icke-diskrimineringsprinciperna att lika situationer inte får behandlas olika och olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se bland annat dom av den 26 oktober 2006 i mål C‑248/04, Koninklijke Coöperatie Cosun, REG 2006, s. I‑10211, punkt 72, och av den 3 maj 2007 i mål C‑303/05, Advocaten voor de Wereld, REG 2007, s. I‑3633, punkt 56).
63. Även om de varor som härstammar från den berörde leverantörens tillverkningsstruktur och de som förvärvats från en annan leverantör är tekniskt sett identiska, är de emellertid inte juridiskt jämförbara, i synnerhet inte när det gäller tillämpningen av ursprungsreglerna. Den handelstransaktion de sistnämnda varorna varit föremål för med tredje part gör det i princip möjligt att objektivt avgöra när de förvärvat ställning som slutprodukt. Vid denna tidpunkt är det likaså möjligt att objektivt fastställa deras ursprung. För de andra varorna däremot är det inte möjligt att i förväg fastställa denna tidpunkt, som det således ankommer på leverantören att efter eget skön bestämma under villkor som (vilket påpekats i punkt 59 i denna dom) har en subjektiv karaktär som är oförenlig med tillämpningen av de bestämmelser som är föremål för prövning i målet vid den nationella domstolen.
64. Det kan visserligen inte uteslutas att leverantören i sådant fall uppmuntras att inrätta en sådan tredje part med uppgift att ombesörja sammansättningen för att härigenom ge sken av att varan förvärvats av tredje part.
65. Domstolen erinrar dock om att varje bearbetning eller behandling, enligt artikel 25 i gemenskapens tullkodex och i den mån det är fastställt eller i den mån som konstaterade fakta gör det berättigat att anta att det enda syftet med den var att kringgå de bestämmelser som inom gemenskapen tillämpas på varor från vissa länder, under inga omständigheter skall anses medföra att de varor som tillverkats på detta sätt får sitt ursprung, i den mening som avses i artikel 24 i nämnda kodex, i det land där bearbetningen eller behandlingen genomförs.
66. Asda anser däremot att chassits ursprung, med tillämpning av anmärkning 3.2 i bilaga 9 till förordning nr 2454/93 (nedan kallad anmärkning 3.2), skall fastställas innan ursprunget för den televisionsmottagarapparat som chassit satts in i fastställs.
67. Dessa bestämmelser har återgivits i punkt 20 i denna dom och härstammar från dem som finns i bilaga I till kommissionens förordning (EEG) nr 1364/91 av den 24 maj 1991 om fastställelse av ursprung för textilvaror under avdelning XI i kombinerade nomenklaturen (EGT L 130, p. 18). Denna förordning upphävdes med stöd av artikel 913 i förordning nr 2454/93. Bestämmelserna återges i bilaga 9 till den senare förordningen och är härigenom i princip tillämpliga på såväl de textilier och textilartiklar som avses i bilaga 10 till nämnda förordning som på sådana andra produkter än textilier som avses i bilaga 11 till samma förordning.
68. Det framgår tydligt av innehållet i bestämmelserna i anmärkning 3.2 (vilket tydliggörs i det exempel som följer på anmärkningen) att dessa endast är tillämpliga på den vara som avses i kolumnerna 1 och 2 i bilagorna 10 och 11 till förordning nr 2454/93 om det i kolumn 3 i bilagorna föreskrivs ett gränsvärde för en av de delar som satts in i varan (till exempel bestämmelserna i kolumn 3 under KN-numren 6301–6306 i kombinerade nomenklaturen, vilken nämns i bilaga 10 till förordning nr 2454/93).
69. Tillämpning av dessa bestämmelser kan däremot inte utsträckas till varorna i nämnda bilaga 11. För denna typ av varor, liksom för televisionsmottagarapparater, föreskrivs i kolumn 3 i samma bilaga en regel som inte fastställer ett gränsvärde för en del som satts in i varan, utan ett gränsvärde för den värdestegring som erhållits genom sammansättningen och, om så är tillämpligt, genom insättning av delar som har sitt ursprung i sammansättningslandet.
70. Om så var fallet skulle tillämpning av bestämmelserna i anmärkning 3.2 på en sådan produkt som är aktuell i det nationella målet berövas all mening. Eftersom de omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 avgör vilka ursprungsregler som gäller för televisionsapparaterna är de inte tillämpliga när det gäller att avgöra andra produkters ursprung och följaktligen inte för ursprunget på det chassi som är aktuellt i målet vid den nationella domstolen. Om bestämmelserna i denna anmärkning uppfattades så att de utesluter en del i televisionsapparaterna från tillämpning av den ursprungsregel som är tillämplig på dessa skulle de framstå som helt överflödiga.
71. Det följer under alla omständigheter av bestämmelserna i anmärkning 3.2. att denna avser en situation där den aktuella varan har erhållit ursprungsstatus under tillverkningsprocessen. Detta innebär att ursprungsfrågan inte längre är aktuell för denna vara. Den regel varigenom dess ursprung fastställs, såsom regeln i kolumn 3 i bilaga 11 till förordning nr 2454/93, är följaktligen inte tillämplig på denna vara utan endast på den sammansättning som den ingår i.
72. Om det antas att bestämmelserna i anmärkning 3.2 innebär att värdestegringskriteriet inte är tillämpligt för att fastställa chassits ursprung och att endast bestämmelserna i artikel 24 i gemenskapens tullkodex är tillämpliga härför, skulle en sådan tolkning vara av intresse endast om själva chassit importerades och ursprunget då behövde fastställas. Detta är inte fallet i målet vid den nationella domstolen.
73. Mot bakgrund härav skall den första delen av den andra frågan besvaras enligt följande. De omtvistade bestämmelserna i bilaga 11 till förordning nr 2454/93 skall tolkas så, att det för att beräkna färgtelevisionsapparaternas värdestegring vid tillverkning under de villkor som är aktuella i målet vid den nationella domstolen inte skall ske någon separat fastställelse av ursprung som inte innebär förmånsbehandling avseende en separat del, som ett chassi.
Den andra delen av den andra frågan och den tredje, den fjärde och den femte frågan
74. Med hänsyn till ovanstående överväganden saknas skäl att besvara dessa frågor.
Sjätte–tionde frågorna
Inledande synpunkter
75. Den hänskjutande domstolen har ställt sjätte–tionde frågorna för att få klarhet i omfattningen av de skyldigheter som åvilar de avtalsslutande parterna i associeringsavtalet EEG–Turkiet med tillämpning av bestämmelserna i artikel 47 i tilläggsprotokollet och i artiklarna 44–47 i beslut nr 1/95. Asda anser att de antidumpningstullar som företaget avkrävts har fastställts med stöd av bestämmelser som gemenskapen antagit i strid med dessa skyldigheter.
76. Domstolen erinrar, i likhet med vad Förenade kungariket har gjort gällande och såsom framgår av artikel 47.1 i det tilläggsprotokoll som undertecknades 1970, om att tillämpningsföreskrifter för antidumpningsåtgärder som föreskrivs i nämnda artikel 47 endast föreskrivs för en period av 22 år. Även om bestämmelserna i denna artikel eventuellt kan komma att tillämpas i ett mål likt det som är föremål för prövning vid den nationella domstolen är detta dock aktuellt via artikel 44.2 i beslut nr 1/95. Häri föreskrivs nämligen uttryckligen att tillämpningsföreskrifterna skall fortsätta att gälla.
77. Det skall vidare noteras att även om bestämmelserna i de tre första punkterna i artikel 47 i tilläggsprotokollet avser dumpningsåtgärder och därför i förekommande fall eventuellt kan vara relevanta för utgången av målet vid den nationella domstolen, avser punkt 4 i samma artikel däremot situationen där varor återimporteras vilket inte gäller detta mål.
78. Sjätte–nionde frågorna skall därför anses avse tolkningen av bestämmelserna i artikel 44 i beslut 1/95 jämförd med artikel 47.1–47.3 i tilläggsprotokollet och artiklarna 45–47 i beslut nr 1/95.
79. Den hänskjutande domstolen har dock ställt sin tionde fråga för att få klarhet i huruvida dessa bestämmelser har direkt effekt inför nationella domstolar, så att de ger enskilda näringsidkare rätt att åberopa ett åsidosättande av dessa för att motsätta sig betalning av antidumpningstullar som annars skulle erläggas.
80. Om denna fråga besvarades med att bestämmelserna saknar direkt effekt skulle tolkningen av dessa bestämmelser sakna allt intresse för de aktuella näringsidkarna. Det skulle i sådant fall inte finnas någon anledning att besvara sjätte–nionde frågorna.
81. Under dessa förhållanden kommer domstolen därför att kasta om ordningen på frågorna och först pröva den tionde frågan i omformulerad lydelse och därefter, i förekommande fall, besvara sjätte–nionde frågorna.
Den tionde frågan
82. Av fast rättspraxis följer att en bestämmelse i ett avtal som gemenskapen har ingått med tredjeland skall anses ha direkt effekt om den, med hänsyn till dess ordalydelse samt till avtalets syfte och art, innebär en klar och precis skyldighet, vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av någon ytterligare rättsakt. Härav följer att, när det i ett avtal upprättas ett samarbete mellan parterna, vissa av bestämmelserna i avtalet, under ovanstående förutsättningar, direkt kan reglera enskildas rättsliga ställning (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 april 2005 i mål C‑265/03, Simutenkov, REG 2005, s. I‑2579, punkterna 21 och 28).
83. Bestämmelserna i ett beslut fattat av associeringsrådet EEG–Turkiet kan ha direkt effekt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 1990 i mål C‑192/89, Sevince, REG 1990, s. I‑3461, punkterna 14 och 15, svensk specialutgåva, volym 10, s. 507, och av den 4 maj 1999 i mål C‑262/96, Sürül REG 1999, s. I‑2685, punkt 60).
84. I sin dom av den 30 september 1987 i mål 12/86, Demirel (REG 1987, s. 3719; svensk specialutgåva, volym 9, s. 175), punkterna 23 och 25, fastställde domstolen även att de bestämmelser i tilläggsprotokollet som huvudsakligen är av programförklaringskaraktär inte utgör bestämmelser som är tillräckligt precisa och ovillkorliga för att anses utgöra gemenskapsrättsliga regler som är direkt tillämpliga i medlemsstaternas rättsordningar.
85. Domstolen konstaterar för det första att artikel 44.1 i beslut nr 1/95 förvisso ger associeringsrådet möjlighet att besluta att tills vidare upphäva handelsskyddsåtgärder. Bestämmelserna är emellertid villkorade då ovannämnda befogenhet endast kan utövas under förutsättning att Republiken Turkiet har införlivat konkurrensreglerna, reglerna om kontroll över statliga stödåtgärder och andra relevanta delar av den existerande gemenskapslagstiftningen rörande den inre marknaden och säkerställt att de efterlevs effektivt.
86. Bestämmelserna är således beroende av ytterligare rättsakter för att näringsidkares rättigheter skall påverkas. Då bestämmelserna inte är ovillkorliga kan de inte direkt reglera enskildas rättsliga ställning och därför inte anses ha direkt effekt.
87. Bestämmelserna i artikel 47.1–47.3 i tilläggsprotokollet och i artikel 46 i beslut nr 1/95 innehåller inga skyldigheter då de ger de avtalsslutande parterna möjlighet att vidta lämpliga skyddsåtgärder (se, för ett liknande resonemang beträffande tillämpningen av artikel 25 i associeringsavtalet EEG–Turkiet, dom av den 14 november 2002 i mål C‑251/00, Ilumitrónica, REG 2002, s. I‑10433, punkt 73). Domstolens rättspraxis om direkt effekt är således inte tillämplig.
88. Även om det i bestämmelserna föreskrivs att, för det fall möjligheten utnyttjas, den berörda parten skall underrätta associeringsrådet om åtgärden enligt artikel 47 i tilläggsprotokollet och tullunionens gemensamma kommitté enligt artikel 46 i beslut nr 1/95, innebär de endast en skyldighet för parterna i associeringsavtalet EEG–Turkiet. Denna informationsskyldighet mellan olika organ påverkar inte alls enskildas rättigheter eller skyldigheter. För det fall den inte iakttogs skulle enskildas situation inte påverkas varför skyldigheten inte ger nämnda bestämmelser någon direkt effekt.
89. Vad för det tredje beträffar artikel 45 i beslut 1/95 är det tillräckligt att konstatera att denna artikel endast uppmuntrar de avtalsslutande parterna att samordna sina åtgärder genom informationsutbyte och samråd och således inte innehåller några skyldigheter. Domstolens rättspraxis om direkt effekt är därför inte tillämplig på denna bestämmelse heller.
90. Vad slutligen gäller bestämmelserna i artikel 47 i beslut nr 1/95 finner domstolen däremot att de uppfyller de villkor som ställs i ovannämnda rättspraxis om direkt effekt. I dessa bestämmelser föreskrivs en klar, precis och ovillkorlig skyldighet (vars fullgörande eller verkningar inte är beroende av någon ytterligare rättsakt) för myndigheterna i den importerande staten att begära att importören skall ange ifrågavarande produkters ursprung i tulldeklarationen. Med hänsyn till de aktuella bestämmelsernas föremål och art visar en sådan skyldighet de avtalsslutande parternas vilja att kräva att importörer lämnar vissa upplysningar. Skyldigheten kan således komma att reglera näringsidkares rättsliga ställning. Bestämmelserna skall därför anses ha direkt effekt, vilket innebär att enskilda som bestämmelserna är tillämpliga på har rätt att åberopa dem inför medlemsstaternas domstolar.
91. Den tionde frågan skall under dessa omständigheter besvaras enligt följande. Bestämmelserna i artikel 44 i beslut nr 1/95 jämförd med bestämmelserna i artikel 47.1–47.3 i tilläggsprotokollet samt bestämmelserna i artiklarna 45 och 46 i beslut nr 1/95 har ingen direkt effekt inför nationella domstolar varför enskilda näringsidkare inte har rätt att åberopa ett åsidosättande av dessa för att motsätta sig betalning av antidumpningstullar som de annars skulle erlägga. Bestämmelserna i artikel 47 i beslut nr 1/95 har däremot direkt effekt. Enskilda som bestämmelserna är tillämpliga på har således rätt att åberopa dem inför medlemsstaternas domstolar.
Den sjätte, den sjunde och den nionde frågan
92. Med hänsyn till svaret på den tionde frågan saknas anledning att besvara den sjätte, den sjunde och den nionde frågan vilka avser tolkningen av andra bestämmelser än dem i artikel 47 i beslut nr 1/95.
Den åttonde frågan
93. Den hänskjutande domstolen har ställt den åttonde frågan för att få klarhet i huruvida bestämmelserna i artikel 47 i beslut nr 1/95 skall tolkas så, att det krävs att näringsidkare får kännedom om sådan information som de avtalsslutande parter som vidtagit antidumpningsåtgärder är skyldiga att lämna till tullunionens gemensamma kommitté enligt artikel 46 i beslut nr 1/95 och till associeringsrådet enligt artikel 47.2 i tilläggsprotokollet.
94. Domstolen konstaterar i detta avseende att det genom de ovannämnda bestämmelserna i artikel 47.2 i tilläggsprotokollet och bestämmelserna i artikel 46 i beslut nr 1/95 (såsom påpekats i punkt 88 i denna dom) införs en informationsskyldighet mellan olika organ. Eftersom de endast reglerar de mellanstatliga relationerna mellan gemenskapen och Republiken Turkiet kan de inte dessutom presumeras innehålla en skyldighet för de avtalsslutande parterna att informera de enskilda som omfattas av deras jurisdiktion. I avsaknad av bestämmelser vari motsatsen uttryckligen föreskrivs kan bestämmelserna i artikel 47 i beslut nr 1/95 inte tolkas så, att det underförstått krävs att de avtalsslutande parterna skall ge ekonomiska aktörer sådan information.
95. Även om berörda näringsidkare har rätt att ställa krav på att i förväg informeras på ett klart och tydligt sätt om antidumpningsåtgärder som kan komma att vidtas mot dem och även om sådana åtgärder skall tillkännages på lämpligt sätt, bland annat i Europeiska unionens officiella tidning , medför dessa krav inte på något sätt att dessa näringsidkare skall ges kännedom om de formaliteter som införts enbart i de avtalsslutande parternas intresse.
96. Asda har påstått att de antidumpningsåtgärder som är aktuella i målet vid den nationella domstolen inte tillkännagetts i tillräcklig utsträckning. Om detta visade sig vara riktigt skulle det givetvis vara högst beklagligt men inte på något sätt påverka omfattningen av de informationsskyldigheter som åvilar de avtalsslutande parterna i förhållande till de organ som dessa inrättat för att garantera att associeringsavtalet EEG–Turkiet och den tullunion som inrättats mellan Europeiska ekonomiska unionen och Republiken Turkiet fungerar väl.
97. Mot bakgrund av vad som anförts ovan skall den åttonde frågan besvaras enligt följande. Bestämmelserna i artikel 47 i beslut nr 1/95 skall tolkas så, att det inte krävs att näringsidkare ges kännedom om sådan information som de avtalsslutande parter som vidtagit antidumpningsåtgärder är skyldiga att lämna till tullunionens gemensamma kommitté enligt artikel 46 i beslut nr 1/95 och till associeringsrådet enligt artikel 47.2 i tilläggsprotokollet.
Rättegångskostnader
98. Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.
Mot denna bakgrund beslutar domstolen (fjärde avdelningen) följande:
1) Det har vid prövningen av den första frågan inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av bestämmelserna i kolumn 3 under KN-nummer 8528 i kombinerade nomenklaturen, omnämnd i bilaga 11 till kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.
2) Bestämmelserna i kolumn 3 under KN-nummer 8528 i kombinerade nomenklaturen, omnämnd i bilaga 11 till förordning nr 2454/93, skall tolkas så, att det för att beräkna färgtelevisionsapparaternas värdestegring vid tillverkning under de villkor som är aktuella i målet vid den nationella domstolen, inte skall ske någon separat fastställelse av ursprung som inte innebär förmånsbehandling avseende en separat del, som ett chassi.
3) Bestämmelserna i artikel 44 i beslut nr 1/95 fattat av associeringsrådet för EG och Turkiet den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen jämförd med bestämmelserna i artikel 47.1–47.3 i det tilläggsprotokoll som undertecknades den 23 november 1970 i Bryssel som ingåtts, godkänts och bekräftats i gemenskapens namn genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 och som bifogats avtalet om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet, vilket undertecknades den 12 september 1963 i Ankara av Republiken Turkiet å ena sidan och medlemsstaterna i Europeiska ekonomiska gemenskapen och gemenskapen å andra sidan och som ingicks, godkändes och bekräftades för gemenskapens räkning genom rådets beslut 64/732/EEG av den 23 december 1963 samt bestämmelserna i artiklarna 45 och 46 i beslut nr 1/95 har ingen direkt effekt inför nationella domstolar varför enskilda näringsidkare inte har rätt att åberopa ett åsidosättande av dessa för att motsätta sig betalning av antidumpningstullar som de annars skulle erlägga. Bestämmelserna i artikel 47 i beslut nr 1/95 har direkt effekt. Enskilda som bestämmelserna är tillämpliga på har således rätt att åberopa dem inför medlemsstaternas domstolar.
4) Bestämmelserna i artikel 47 i beslut nr 1/95 skall tolkas så, att det inte krävs att näringsidkare ges kännedom om sådan information som de avtalsslutande parter som vidtagit antidumpningsåtgärder är skyldiga att lämna till tullunionens gemensamma kommitté enligt artikel 46 i beslut nr 1/95 och till associeringsrådet enligt artikel 47.2 i tilläggsprotokollet.