—

S. Grunkin, företrädande sig själv,

—

Tysklands regering, genom M. Lumma och J. Kemper, båda i egenskap av ombud,

—

Belgiens regering, genom L. Van den Broeck, i egenskap av ombud,

—

Greklands regering, genom E.-M. Mamouna, G. Skiani och O. Patsopoulou, samtliga i egenskap av ombud,

—

Spaniens regering, genom M. Sampol Pucurull och J. Rodríguez Cárcamo, båda i egenskap av ombud,

—

Frankrikes regering, genom G. de Bergues och J.-C. Niollet, båda i egenskap av ombud,

—

Litauens regering, genom D. Kriaučiūnas, i egenskap av ombud,

—

Nederländernas regering, genom H.G. Sevenster, i egenskap av ombud,

—

Polens regering, genom E. Ośniecka-Tamecka, i egenskap av ombud,

—

Europeiska gemenskapernas kommission, genom D. Maidani, S. Gruenheid och W. Bogensberger, samtliga i egenskap av ombud,

1

Begäran om förhandsavgörande avser tolkningen av artiklarna 12 EG och 18 EG.

2

Begäran har framställts i ett mål mellan, å ena sidan, Stefan Grunkin och Dorothee Regina Paul och, å andra sidan, Standesamt Niebüll (folkbokföringsmyndigheten i staden Niebüll) avseende den sistnämndas beslut att inte erkänna de förstnämndas son Leonhard Matthias efternamn, såsom detta har fastställts och registrerats i Danmark, och att inte skriva in det i det familjeregister som har lagts upp för dem vid nämnda myndighet.

3

I 10 § första punkten i lagen om införande i civillagen (Einführungsgesetz zum Bürgerlichen Gesetzbuch) (nedan kallad EGBGB) föreskrivs följande:

”En persons namn ska bestämmas enligt lagen i den stat där personen är medborgare.”

4

Barns förvärvande av efternamn när föräldrarna bär olika efternamn regleras i 1617 § i civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch) (nedan kallad BGB) i enlighet med följande:

5

Leonhard Matthias Grunkin-Paul föddes i Danmark den 27 juni 1998 som barn till Dorothee Paul och Stefan Grunkin, som båda är tyska medborgare och som vid den tidpunkten var äkta makar. Barnet, som också är tysk medborgare, är sedan födseln bosatt i Danmark.

6

I enlighet med ett namnintyg (navnebevis) utfärdat av den behöriga danska myndigheten fick barnet, i enlighet med dansk lag, efternamnet Grunkin-Paul, vilket även skrevs in i barnets danska födelseattest.

7

Den tyska folkbokföringsmyndigheten beslutade att inte erkänna det efternamn som hade fastställts för barnet i Danmark, med motiveringen att en persons efternamn, enligt 10 § EGBGB, ska bestämmas enligt lagen i den stat där personen är medborgare och att tysk rätt inte tillåter att ett barn bär ett dubbelt efternamn, sammansatt av faderns respektive moderns efternamn. De överklaganden som föräldrarna till barnet Leonhard Matthias ingav mot detta beslut avslogs.

8

Barnets föräldrar, vars äktenskap sedermera upplöstes, har inte burit samma efternamn och de har nekat till att bestämma barnets efternamn i enlighet med 1617 § första punkten BGB.

9

Standesamt Niebüll anhängiggjorde ärendet vid Amtsgericht Niebüll i syfte att, i enlighet med 1617 § andra och tredje punkterna BGB, överföra rätten att bestämma den unge Leonhard Matthias efternamn till en av hans föräldrar. Amtsgericht Niebüll beslutade att vilandeförklara ärendet och att, i enlighet med artikel 234 EG, begära ett förhandsavgörande från domstolen. Domstolen förklarade i dom av den 27 april 2006 i mål C-96/04, Standesamt Stadt Niebüll (REG 2006, s. I-3561), att Amtsgericht Niebüll, vid vilken ärendet hade anhängiggjorts inom ramen för ett förfarande för frivillig rättsvård, agerade i egenskap av administrativ myndighet utan att därvid avgöra någon tvist, vilket innebar att myndigheten inte kunde anses utöva dömande verksamhet. Domstolen förklarade att den av detta skäl inte var behörig att besvara den fråga som hade ställts.

10

Den 30 april 2006 begärde barnet Leonhard Matthias föräldrar att den behöriga myndigheten skulle registrera deras son under efternamnet Grunkin-Paul i det familjeregister som fördes i Niebüll. Standesamt Niebüll avslog denna begäran genom beslut av den , med hänvisning till att en sådan registrering inte var möjlig enligt den tyska namnlagstiftningen.

11

Den 6 maj 2006 lämnade föräldrarna till nämnda barn in en begäran till Amtsgericht Flensburg om att rätten skulle förplikta Standesamt Niebüll att erkänna deras sons efternamn såsom detta hade fastställts och registrerats i Danmark och att registrera honom under namnet Leonhard Matthias Grunkin-Paul i familjeregistret.

12

Den hänskjutande domstolen konstaterar att det inte är möjligt att förplikta Standesamt Niebüll att registrera ett efternamn som inte är tillåtet enligt tysk rätt, men att den trots allt är tveksam till om det är förenligt med gemenskapsrätten att en unionsmedborgare tvingas bära olika efternamn i olika medlemsstater.

13

Under dessa omständigheter beslutade Amtsgericht Flensburg att vilandeförklara målet och ställa följande tolkningsfråga till domstolen:

”Kan den tyska lagvalsregel som föreskrivs i 10 § EGBGB anses vara giltig mot bakgrund av principen om icke-diskriminering i artikel 12 EG och med hänsyn till den rätt att fritt röra sig som varje unionsmedborgare har enligt artikel 18 EG, i den mån det enligt namnlagstiftningen endast är medborgarskapet som är anknytningsmoment?”

14

Den nationella domstolen har ställt frågan för att få klarhet i huruvida artiklarna 12 EG och 18 EG utgör hinder för att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat beslutar att inte erkänna ett barns efternamn, såsom detta har fastställts och registrerats i en annan medlemsstat, där barnet är fött och sedan födseln bosatt, då barnet, i likhet med sina föräldrar, endast är medborgare i den första medlemsstaten.

15

Domstolen konstaterar inledningsvis att barnet Leonhard Matthias situation omfattas av EG-fördragets materiella tillämpningsområde.

16

Även om det, på gemenskapsrättens nuvarande stadium, ankommer på medlemsstaterna att utforma regler avseende personnamn, måste de dock likafullt beakta gemenskapsrätten vid utövandet av denna behörighet, såvitt det inte handlar om interna förhållanden som inte har någon anknytning till gemenskapsrätten (se dom av den 2 oktober 2003 i mål C-148/02, Garcia Avello, REG 2003, s. I-11613, punkterna 25 och 26 och där angiven rättspraxis).

17

Domstolen har emellertid tidigare funnit att en sådan anknytning till gemenskapsrätten föreligger beträffande barn som är medborgare i en medlemsstat och samtidigt vistas lagligt i en annan medlemsstat (se domen i det ovannämnda målet Garcia Avello, punkt 27).

18

Barnet Leonhard Matthias har således i princip fog för att i förhållande till den medlemsstat där han är medborgare göra gällande rätten enligt artikel 12 EG att inte diskrimineras på grund av nationalitet, liksom den rätt som slås fast i artikel 18 EG att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

19

Vad gäller artikel 12 EG kan det emellertid direkt konstateras, i likhet med vad de medlemsstater som har inkommit med yttranden till domstolen samt Europeiska gemenskapernas kommission har gjort gällande, att barnet Leonhard Matthias inte diskrimineras, i Tyskland, på grund av sin nationalitet.

20

Eftersom nämnda barn och hans föräldrar inte har någon annan nationalitet än den tyska, och eftersom den i målet vid den nationella domstolen aktuella tyska lagvalsregeln när det gäller tilldelning av efternamn hänvisar till tysk materiell namnrätt, kan det nämligen inte utgöra diskriminering på grund av nationalitet att detta barns namn i Tyskland fastställs i enlighet med den tyska lagstiftningen.

21

Domstolen erinrar om att en nationell lagstiftning som missgynnar vissa nationella medborgare endast på grund av att de har utnyttjat rätten att fritt röra sig och uppehålla sig i en annan medlemsstat, utgör en begränsning av de friheter som tillkommer varje unionsmedborgare enligt artikel 18.1 EG (se dom av den 18 juli 2006 i mål C-406/04, De Cuyper, REG 2006, s. I-6947, punkt 39, och av den i mål C-499/06, Nerkowska, REG 2008, s. I-3993, punkt 32).

22

Den omständigheten att en person i den medlemsstat där personen är medborgare tvingas bära ett annat namn än det som denne redan tilldelats och som registrerats i den medlemsstat där vederbörande är född och bosatt kan emellertid hindra utövandet av den rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, som slås fast i artikel 18 EG.

23

Med avseende på barn som är medborgare i två medlemsstater har domstolen tidigare uttalat att en situation med olika efternamn kan ge upphov till avsevärda problem både yrkesmässigt och privat, bland annat beroende på att det är svårt i den medlemsstat där barnen är medborgare att få rättsakter eller handlingar att tillerkännas rättsverkan, då de har upprättats med användande av ett efternamn som är erkänt i en annan medlemsstat där barnen i fråga också är medborgare (domen i det ovannämnda målet Garcia Avello, punkt 36).

24

Sådana avsevärda problem kan uppstå på samma sätt i ett sådant fall som det i målet vid den nationella domstolen. Det är nämligen i detta avseende av föga betydelse huruvida situationen med olika efternamn har uppstått till följd av de berördas dubbla medborgarskap eller av den omständigheten att anknytningsmomentet för fastställande av namn i födelse- och bosättningsstaten är hemvistet, medan anknytningsmomentet, i den stat där personerna är medborgare, är medborgarskapet.

25

Såsom kommissionen har påpekat, krävs det i ett antal vardagliga situationer, såväl i förhållande till det offentliga som det privata, att en person kan identifiera sig, vilket vanligtvis sker genom passet. Eftersom barnet Leonhard Matthias endast har tyskt medborgarskap, är det endast de tyska myndigheterna som är behöriga att utfärda denna handling. Om de sistnämnda vägrar erkänna hans efternamn, såsom detta har fastställts och registrerats i Danmark, kommer detta barn emellertid att tilldelas ett pass av nämnda myndigheter, i vilket ett annat namn är angivet än det som han har fått i sistnämnda medlemsstat.

26

Varje gång den berörde ska legitimera sig i Danmark, den medlemsstat där han är född och sedan födseln bosatt, riskerar han följaktligen att behöva skingra tvivel avseende sin identitet och undanröja de misstankar om att han lämnar falska uppgifter som kan uppstå till följd av att det namn som han alltid har använt i sitt dagliga liv och som återfinns såväl i de danska myndigheternas register som i alla offentliga handlingar som upprättats avseende honom i Danmark, däribland födelseattesten, inte är detsamma som det som anges i hans tyska pass.

27

Det antal handlingar, däribland attester, intyg och betyg, som innehåller olika uppgifter om den berördes efternamn riskerar dessutom att tillta med årens lopp, eftersom barnet har en nära anknytning till såväl Danmark som Tyskland. Det framgår nämligen av handlingarna i målet att även om barnet i huvudsak lever med sin moder i Danmark, vistas han regelbundet i Tyskland för att umgås med sin fader, som efter makarnas äktenskapsskillnad har bosatt sig där.

28

Varje gång som det namn som används i en konkret situation inte överensstämmer med det som anges i den identitetshandling som uppvisas, till exempel i syfte att få ett bidrag eller vilken som helst annan rättighet eller i syfte att fastställa ett godkänt prov eller färdighetsbevis eller när olika namn är angivna i två handlingar som uppvisas samtidigt, kan en sådan divergens avseende efternamnet ge upphov till tvivel avseende såväl personens identitet som äktheten av de handlingar som uppvisats eller avseende tillförlitligheten i de uppgifter som finns i dem.

29

Ett sådant hinder för den fria rörligheten som det som uppstår till följd av de avsevärda problem som har beskrivits i punkterna 23–28 i förevarande dom kan endast vara motiverat om det grundar sig på sakliga överväganden och är proportionerligt i förhållande till det legitima mål som eftersträvas (se, för ett liknande resonemang, dom av den 11 september 2007 i mål C-318/05, kommissionen mot Tyskland, REG 2007, s. I-6957, punkt 133 och där angiven rättspraxis).

30

För att motivera att det enda anknytningsmomentet för fastställande av efternamnet är medborgarskapet har den tyska regeringen och vissa av de övriga regeringar som har inkommit med yttranden till domstolen i synnerhet gjort gällande att detta anknytningsmoment utgör ett sakligt kriterium som gör det möjligt att bestämma en persons namn på ett säkert och fortlöpande sätt, att säkerställa att syskon har samma namn och att medlemmarna i en familj i vidsträckt mening vidmakthåller förbindelserna med varandra. Detta kriterium syftar dessutom till att alla personer av en viss nationalitet ska behandlas på samma sätt och till att trygga att namnen bestäms på samma sätt för personer av samma nationalitet.

31

Emellertid förtjänar inte något av de skäl som åberopas till stöd för att anknytningsmomentet för fastställande av en persons namn ska vara vederbörandes medborgarskap, hur legitima de än kan vara i sig, att tillmätas en så stor vikt att de kan motivera, under sådana omständigheter som i målet vid den nationella domstolen, att de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vägrar att erkänna ett barns efternamn såsom detta redan har fastställts och registrerats i en annan medlemsstat, där detta barn är fött och sedan födseln bosatt.

32

I den mån anknytningen till medborgarskapet syftar till att säkerställa att personens namn kan bestämmas på ett fortlöpande och varaktigt sätt, kan det nämligen konstateras, vilket också kommissionen har påpekat, att under sådana omständigheter som dem som är i fråga i målet vid den nationella domstolen leder en sådan anknytning till att resultatet blir motsatt mot det önskade. Varje gång barnet passerar gränsen mellan Danmark och Tyskland byter han nämligen namn.

33

Vad gäller syftet att säkerställa att syskon har samma namn, räcker det att konstatera att något sådant problem inte uppkommer i målet vid den nationella domstolen.

34

Den tyska internationella privaträttens bestämmelser om att en persons efternamn ska fastställas med hänsyn till vederbörandes medborgarskap är heller inte utan undantag. Det är nämligen utrett att de tyska lagvalsreglerna avseende fastställandet av ett barns namn medger att anknytningen görs till en av föräldrarnas varaktiga bosättningsort, om denna ligger i Tyskland. Följaktligen kan ett barn som i likhet med sina föräldrar inte är av tysk nationalitet ändå i Tyskland tilldelas ett efternamn som utformats i enlighet med den tyska lagstiftningen, när en av föräldrarna är varaktigt bosatt där. En situation som liknar den för barnet Leonhard Matthias skulle således även kunna uppstå i Tyskland.

35

Den tyska regeringen har vidare gjort gällande att den nationella lagstiftningen av praktiska skäl inte medger tilldelning av sammansatta efternamn. Längden på namn måste nämligen kunna begränsas. Den tyska lagstiftaren har vidtagit åtgärder för att den kommande generationen inte ska tvingas avstå från en del av efternamnet. Det som en generation skulle vinna i frihet om dubbla efternamn tilläts, skulle den därpå följande generationen förlora. Den skulle nämligen inte längre ha samma kombinationsmöjligheter som den föregående generationen.

36

Såsom domstolen har konstaterat i punkterna 22–28 i förevarande dom räcker emellertid inte dylika överväganden om förenklad administration för att motivera ett hinder för den fria rörligheten.

37

Såvitt framgår av beslutet om hänskjutande utesluter inte heller den tyska rätten helt och hållet möjligheten att barn av tysk nationalitet tilldelas sammansatta efternamn. Såsom den tyska regeringen medgav vid förhandlingen kan nämligen föräldrarna, när en av dem är medborgare i en annan stat, välja att utforma barnets efternamn i enlighet med lagstiftningen i den staten.

38

Det kan dessutom konstateras att det inte har anförts något särskilt skäl vid domstolen, såsom att namnet i Tyskland skulle strida mot ordre public, som i förekommande fall talar mot att barnet Leonhard Matthias efternamn, såsom detta har tilldelats och registrerats i Danmark, erkänns.

39

Den ställda frågan ska mot bakgrund av vad som anförts ovan besvaras på följande sätt. Artikel 18 EG utgör hinder för att myndigheterna i en medlemsstat, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, med tillämpning av den nationella rätten beslutar att inte erkänna ett barns efternamn, såsom detta har fastställts och registrerats i en annan medlemsstat där detta barn är fött och sedan födseln bosatt, då barnet, i likhet med sina föräldrar, endast är medborgare i den första medlemsstaten.

40

Eftersom förfarandet i förhållande till parterna i målet vid den nationella domstolen utgör ett led i beredningen av samma mål, ankommer det på den nationella domstolen att besluta om rättegångskostnaderna. De kostnader för att avge yttrande till domstolen som andra än nämnda parter har haft är inte ersättningsgilla.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (stora avdelningen) följande:

Artikel 18 EG utgör hinder för att myndigheterna i en medlemsstat, under sådana omständigheter som dem i målet vid den nationella domstolen, med tillämpning av den nationella rätten beslutar att inte erkänna ett barns efternamn, såsom detta har fastställts och registrerats i en annan medlemsstat där detta barn är fött och sedan födseln bosatt, då barnet, i likhet med sina föräldrar, endast är medborgare i den första medlemsstaten.