-
DOMSTOLENS BESLUT (tredje avdelningen)
den 14 december 2004(1)
Begäran om tillstånd att belägga egendom som Europeiska gemenskapernas kommission innehar med kvarstad
I mål C-1/04 SA,
angående en begäran om tillstånd att belägga egendom som Europeiska gemenskapernas kommission innehar med kvarstad, som framställts
den 15 mars 2004,
Tertir-Terminais de Portugal SA , Terminal do Freixieiro (Portugal), företrätt av G. Vandersanden, C. Houssa och L. Levi, avocats, samt F. Gonçalves Pereira,
advogado, med delgivningsadress i Bryssel (Belgien),
sökande,
mot
Europeiska gemenskapernas kommission , företrädd av I. Martinez del Peral Cagigal och F. Clotuche-Duvieusart, båda i egenskap av ombud, med delgivningsadress i
Luxemburg,
svarande,
meddelar
DOMSTOLEN (tredje avdelningen)
sammansatt av avdelningsordföranden A. Rosas samt domarna A. Borg Barthet, S. von Bahr (referent), J. Malenovský och A.Ó Caoimh,
generaladvokat: D. Ruiz-Jarabo Colomer,
justitiesekreterare: R. Grass,
efter att ha hört generaladvokaten,
följande
Beslut
- 1
Det enligt portugisisk rätt bildade bolaget Tertir-Terminais de Portugal SA (nedan kallat Tertir-Terminais) har begärt att
domstolen skall tillåta att belopp som Europeiska gemenskapernas kommission inneha, och som Europeiska gemenskapen är skyldig
Republiken Guinea-Bissau såsom ekonomisk ersättning enligt rådets förordning (EG) nr 249/2002 av den 21 januari 2002 om ingående
av protokollet om fastställande för perioden 16 juni 2001–15 juni 2006 av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning
som föreskrivs i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Guinea-Bissaus regering om fiske utanför
Guinea-Bissaus kust (EGT L 40, s. 1), kvarstadsbeläggs.
-
- Bakgrunden till tvisten
- 2
Tertir-Terminais har i sin ansökan angett att Republiken Guinea-Bissau och bolaget har slutit ett avtal om rätt att utnyttja
hamnen i Bissau inom ramen för en koncession avseende en allmän nyttighet.
- 3
Avtalets fullgörande har gett upphov till en tvist mellan parterna. Tvisten hänsköts till en skiljedomstol som förpliktade
Republiken Guinea-Bissau att till Tertir‑Terminais betala olika belopp vars kapitalbelopp sammanlagt uppgår till cirka 6 000
000 euro. Skiljedomen avkunnades i Frankrike.
- 4
Tertir-Terminais delgav kommissionen en begäran om att de belopp som gemenskapen var skyldig Republiken Guinea-Bissau, enligt
förordning nr 249/2002, skulle beläggas med kvarstad.
- 5
Kommissionen informerade Tertir-Terminais om att den inte avsåg att efterkomma begäran om kvarstad, eftersom den ansåg att
ett verkställande av begäran skulle äventyra gemenskapernas självständighet och funktion, vilket artikel 1 i protokollet om
Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier (nedan kallat protokollet) har till syfte att förhindra.
Den begäran som har framställts till domstolen
- 6
Tertir-Terminais har begärt att domstolen enligt artikel 1 i protokollet skall tillåta att de belopp som kommissionen innehar,
och som gemenskapen är skyldig Republiken Guinea-Bissau såsom ekonomisk ersättning enligt förordning nr 249/2002, skall beläggas
med kvarstad.
- 7
Tertir-Terminais har i första hand hävdat att den tolkning av artikel 1 i protokollet som domstolen har gjort fram till i
dag överskrider den immunitet mot verkställighet som erkänns i internationell rätt och utgör en kränkning av den grundläggande
rätten till en rättvis rättegång som följer av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, samt av varje persons rätt till respekt för
sin egendom, som föreskrivs i artikel 1 i tilläggsprotokollet till samma konvention.
- 8
Tertir-Terminais har i andra hand hävdat att kvarstaden i fråga inte är ägnad att äventyra vare sig gemenskapernas funktion
eller deras självständighet. Enligt Tertir‑Terminais utgör den ekonomiska ersättning som avses i förordning nr 249/2002 endast
ersättning för en nyttighet, det vill säga de fiskemöjligheter som har medgetts av Republiken Guinea-Bissau. Även om den ekonomiska
ersättningen omfattas av en gemenskapspolitik, kan kvarstaden inte anses äventyra gemenskapernas funktion och självständighet.
- 9
Kommissionen har yrkat att domstolen skall avslå Tertir-Terminais begäran.
Domstolens bedömning
- 10
Domstolen erinrar inledningsvis om att det i artikel 1 i protokollet föreskrivs att ”[g]emenskapernas egendom och tillgångar
… inte utan tillstånd från domstolen [får] bli föremål för några administrativa eller rättsliga tvångsåtgärder”. Bestämmelsen
har tolkats av domstolen på så sätt att den har till syfte att förhindra att gemenskapernas funktion och självständighet äventyras
(beslut av den 11 april 1989 i mål 1/88 SA, Générale de Banque mot kommissionen, REG 1989, s. 857, punkt 2, av den 29 maj 2001
i mål C‑1/00 SA, Cotecna Inspection mot kommissionen, REG 2001, s. I‑4219, punkt 9, och av den 27 mars 2003 i mål C‑1/02 SA,
Antippas mot kommissionen, REG 2003, s. I‑2893, punkt 12).
- 11
Av denna tolkning av artikel 1 i protokollet följer att gemenskapernas immunitet inte är absolut och att en sådan tvångsåtgärd
som kvarstad får tillåtas om den inte kan äventyra gemenskapernas funktion (se exempelvis den kvarstad som tilläts genom beslutet
i det ovannämnda målet Générale de Banque).
- 12
En sådan tolkning överensstämmer med de bestämmelser i folkrätten som gäller i fråga om staters och internationella organisationers
immunitet.
- 13
Av detta följer att ett beslut genom vilket domstolen, i enlighet med denna tolkning, avslår en begäran om tillstånd till
en tvångsåtgärd inte kan anses utgöra en rättsstridig och oproportionerlig inblandning i utövandet av de mänskliga rättigheter
som skyddas genom olika internationella fördrag, särskilt varje persons rätt till respekt för sin egendom eller rätten till
domstolsprövning, såsom utgörande en del av rätten till en rättvis rättegång.
- 14
Såsom följer av domstolens rättspraxis kan tvångsåtgärder som påverkar finansieringen av gemenskapernas politik eller genomförandet
av handlingsprogram som upprättats av gemenskaperna äventyra gemenskapernas funktion (besluten i de ovannämnda målen Générale
de Banque mot kommissionen, punkterna 9 och 13, Cotecna Inspection mot kommissionen, punkt 12, och Antippas mot kommissionen,
punkt 15).
- 15
Enligt artikel 3.1 e EG skall gemenskapens verksamhet innefatta en gemensam politik på fiskeområdet, vars mål anges i artiklarna 32 EG–38 EG.
- 16
Gemenskapen har, med stöd av bland annat artikel 37 EG, slutit ett stort antal fiskeavtal med tredje land. I avtalen föreskrivs
fiskemöjligheter för medlemsstaterna i gemenskapen inom dessa länders territorialvatten i utbyte mot ekonomisk ersättning.
- 17
Ett sådant avtal, som slutits mellan gemenskapen och Republiken Guinea‑Bissau den 27 februari 1980 avseende fiske längs Guinea
Bissaus kust, har godkänts genom rådets förordning (EEG) nr 2213/80 av den 27 juni 1980 (EGT L 226, s. 33; svensk specialutgåva,
område 11, volym 9, s. 190).
- 18
Rådet har genom förordning nr 249/2002 godkänt ingåendet av protokollet om fastställande av fiskemöjligheterna och den ekonomiska
ersättningen för perioden den 16 juni 2001–15 juni 2006.
- 19
Tertir-Terminais begäran avser de medel som gemenskapen skall betala ut till Republiken Guinea-Bissau såsom ekonomisk ersättning
enligt sistnämnda förordning.
- 20
Domstolen konstaterar att ett beslut om kvarstad, även om det utgör en säkerhetsåtgärd, kan påverka den gemensamma fiskepolitikens
funktion.
- 21
För det första skulle en sådan tvångsåtgärd kunna leda till att fiskeavtalet med Republiken Guinea-Bissau upphävdes. Enligt
artikel 6 i det protokoll som har godkänts genom förordning nr 249/2002 har Guinea-Bissau nämligen rätt att avbryta protokollets
tillämpning om gemenskapen underlåter att göra de betalningar som föreskrivs såsom ersättning för fiskemöjligheterna.
- 22
För det andra skulle en sådan kvarstad kunna riskera att få negativa konsekvenser för de relationer som finns mellan gemenskapen
och ett annat tredje land i fråga om fiske, särskilt beträffande gemenskapens möjlighet att sluta fiskeavtal med tredje land.
- 23
Mot denna bakgrund konstaterar domstolen att ett tillstånd till att belägga egendom som kommissionen innehar med kvarstad
kan äventyra Europeiska gemenskapernas funktion och självständighet.
- 24
Av detta följer att Tertir-Terminais begäran skall avslås.
Rättegångskostnader
- 25
Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna skall tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats.
Kommissionen har yrkat att Tertir‑Terminais skall förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Tertir-Terminais
har tappat målet, skall kommissionens yrkande bifallas.
-
På dessa grunder beslutar domstolen (tredje avdelningen) följande beslut:
- 1)
- Ansökan avslås.
- 2)
- Tertir-Terminais de Portugal SA skall ersätta rättegångskostnaderna.
Underskrifter